Fan, känslan som sprider sig när mamma ropar att det är mat är inte av denna värld. Känslan när jag får reda på att jag måste äta riktig mat en gång till idag, det är nära panik. Riktigt nära. Men jag gjorde det, jag gick och åt. Men jag satt där, och glodde på makaronerna och köttbullarna och tänkte "ät det inte Felicia, ät det inte, du blir tjock. Felicia, gör det inte." och samma tankar snurrade i mitt huvud när jag började tugga, försiktigt för att inte börja gråta, hela tiden med orden "du blir tjock,Felicia. Tjock, tjock, tjock." malandes i huvudet. äckligt. Nu vill jag bara kräkas. igen. bara tömma ut dom där 2 köttbullarna och dom där ynkliga makaronerna. Men jag kan inte kräkas, får inte upp allt. vet inte varför.
Allt känns hopplöst idag, känns som att jag har ätit alldeles för mycket, och att jag bara står och stampar och kommer ingenstans. Fan, jag vill bara ha en platt,fin mage, och inte behöva känna mig så oerhört vidrig.
Jag är trött också, all träning tar ut mej. somnar runt 10 varje dag men har problem med att komma upp ur sängen kvart i 6. Tiden räcker inte till.
Men idag har jag inte sprungit. jag måste, jag vet att jag måste, speciellt idag när jag har ätit så äckligt mycket, men det är så kallt ute och jag är så trött. Jag vill bara gråta. och tårarna kommer nog snart dom med. Ångesttårar.
För ingen förstår hur jobbigt det är, att sitta i matsalen och se alla mina kompisar äta hur mycket dom vill av vad dom vill utan minsta bekymmer, ingen förstår hur jobbigt det är när dom köpt choklad och vill att jag ska smaka. Jag säger pliktskyldigt nej tack, men dom insisterar. "Men kom igen, en bit, jag har inte haft gift i den jag lovar". Då går jag därifrån. Det är så jobbigt, för jag vill äta, jag vill så sjukt mycket. kunna äta men ändå vara fin, som dom flesta tjejer jag känner. Jag är inte hungrig, det är inte det, jag bara känner ett sånt otroligt sug efter mat. Känslan av att vara riktigt mätt.
Jag mår illa, jag borde kräkas. Nu.
För det funkar inte såhär, det gör inte det.
Jag blir så ledsen av att se alla modeller i H&M kataloger. Platta magar, vältränade. Jag vill också se ut så.
Seriöst, titta på det här. Varför kan inte min kropp också se ut så? Varför?
Jag vet inte som händer med mig, jag förstår ingenting.
Jag vill gå ner i vikt. Bara lite. inte mycket alls, 6-7 kilo. det är inte mentalt freakat.. jag vill bara bli smalare. få bort den där putmagen. inte behöva känna mig äcklig. för jävlar alltså, vad jag känner mig äcklig när jag äter. det börjar krypa i mig och jag får ångest, eller, jag har ofta ångest. ibland nära till panik.
men det är värt det. fast det är så sjukt fel, men samtidigt så sjukt rätt.
för snart ser jag också ut som dom där smala,fina underklädesmodellerna i katalogerna och på nätet. snart behöver jag inte vara äcklad över min kropp eller utseende, snart är jag nöjd. bara jag följer min plan. målvikten är 43 kilo, vad jag väger nu vet jag inte. från 48-50. DET är äckligt. sjukt äckligt. men snart så är dom där äckliga kilona borta, och midjemåttet slimmat. bara jag gör som jag borde. bara jag gör det. det här kommer gå bra. för snart har jag också en fin kropp, snart är allt bra igen, snart slipper jag det här. snart snart snart.
hur det började vet jag inte. jag förstår ingenting, för det här är inte jag.
men det har blivit det. sjukt.
det började på riktigt igår, men blev rejält idag. för idag körde jag tandborsten i halsen, för första gången. det fungerade inte som jag hoppats, fick absolut inte upp mycket. men jag får bara springa imorgon. simma måste jag på söndag också. shit. jag skulle inte ätit det där, det gick ju bra igår! varför kan jag inte hålla mig från det för? det är i och för sig inte så lätt, inte så jävla lätt, när familjen vill att man ska sitta nere med dom och ha fredagsmys. chips och allt uppdukat. och jag gillar inte ens chips! men jag har knappt ätit något idag, och det var väl hungern som satte in. skit också, och jag klarade inte kräkas upp allt heller. jag måste skärpa mig. JAG SKA BLI SMAL.
Jag heter Felicia och jag är 13 år, välkommen till helvetet.
