BettyTheBrave blogg

Förra veckans mat i bilder. Foodinspo big time!
Jag tänker att kan Sandra Beijer så kan jag.

#carnivore #anticancer #musclesformuscles #foodporn

Rostbiff

Det ligger en liten (300 gr) hamburgare och lurar där under baconet.

Mer rostbiff

Vi landade i Sverige igen 11 november efter den mest (näst) händelserika veckan i mitt liv.
Det var verkligen en fantastisk vecka men med inslag av sorg och kallsup. Jag har inte riktigt kunnat få mig till att skriva om resan för det känns lite otillräckligt! Kommer bilderna verkligen kunna representera resan, öknen, klipporna, äventyret? Jag är inte tillräckligt duktig fotograf för det än. Men bilderna förtjänar fortfarande sin plats på nätet.
Bara 2 dagar efter att vi hade lämnat Petra och vandrat vidare igenom öknen så kom regnet som blev till störtflod och som krävde människoliv. inget ovanligt alls för den här platsen med sina djupa dalar och torra mark, men en tragedi.
Bara två dagar senare så kunde vi höra hur bomberna förr över Israel när vi lämnat vår camp för natten.

Natt nr. 1
Efter en lå-åång resdag inkvarteras på ett lyxhotell med utsikt över Döda havet. Klockan är 01:30 när vi får våra rum och vi gör inte mycket mer än slänger av oss kläderna och kraschar i varsin säng.

Natt nr.2
Ytterligare en natt på hotell. "Hotell" är väl mer rätt.
Standarden var låg men det var rent, varmt och gemytligt! Vi fick leopardmönstrade sängkläder och maten var bland det godaste jag ätit.

Natt nr. 3
innebar tält och det var förvånansvärt varmt! Vi hittade en skorpion i lägret som vi snällt eskorterade till grannklippan. Här började det riktiga äventyret vilket innebar att vi vandrade 5-8 h om dagen, man grävde sig en grop i sanden när man behövde gå på toaletten och man slogs mot kalla ökenvindar och skavsår. Äntligen började äventyret!

Natt nr. 4
Första natten under bar himmel! Den bästa upplevelsen på hela resan!

Natt nr. 5

Efter ytterligare en väldigt lång dag i tung ökensand så fick vi äntligen slå läger intill en klippvägg. Efter en full dag med sol sol sol så var väggen fortfarande varm när jag vaknade vid midnatt och la en hand emot den.
En sådan otrolig frihetskänsla! Det var magiskt.

Natt nr. 6
Vi spenderade natten i Petra. Vilken upplevelse.
I en grotta en gång använd av beduinerna innan dom lämnade öknen för storstaden la vi ut våra liggunderlag och försökte mota katterna från att komma in. Här lämnade vi grottan till ekot av bomberna över Israel.
Vi delade alla blickar av förståelse men ingen sa ett ord. Jag var alldeles för tagen för att kunna diskutera det.

Natt nr. 7

Vi når Aqaba och slår läger för sista gången. Vi bor på 5-stjärnigt hotell igen och tur r väl det för nu är det många av oss som känner att magen börjar ge efter. Vi spenderar lite tid i stan, lite tid på stranden och ganska mycket tid på rummet. Vi är rätt slutkörda.
Men lyckliga.

TACK JORDANIEN!

Dock hittade vi en gate på Köpenhamns flygplats som låg långt långt från allt stök i form av shopping och medresenärer. Vi fick till och med någon timmas sömn i en gudasänd soffa. För alla er där ute som planerar att spendera 6 h här så rekommenderar jag terminal 2 - gate A25. En riktig gåva för ett trött sinne!

Min nästa tatuering skall säga 4ever A25 och skall sitta rätt över bröstet! Stort som satan!

Jag har lagt om min kost till carnivore sen 3-4 månader tillbaka. Jag äter alltså bara animaliska produkter så som kött från nöt, älg, fisk och till viss del gris (bacon!). Till detta äter jag obehindrat med ägg och smör. Det händer att det slinker ner lite grönkål eller vaxbönor men det är sällan och bara när jag känner att jag vill unna mig lite.
När jag känner att jag inte är helt nöjd på köttet bara helt enkelt.
Innan det så har jag ätit strikt LCHF i många år så jag skulle säga att omställningen rent kost-mässigt inte har varit så stor.
Sug på mat som är mindre bra för mig har helt försvunnit och jag ser inte alls det här som en uppoffring som många kan tro. Tvärtom så är det här som en belöning!

Dock får den här typen av mat andra konsekvenser för mig.
Jag har alltid vetat att jag har ätit mina känslor. En riktigt glad dag så har jag firat med glass, en riktigt ledsam dag så har jag också ätit glass. Och chips. Jag vet detta och har förstått att det har varit att äta mina känslor. Men jag har nog inte förstått hur det faktiskt har hjälpt mig hantera dom!
För jag är en känslig människa. Överkänslig. (Googla HSP) Det händer väldigt mycket i min kropp under en dag och det krävs mycket energi att umgås med kollegor hela dagarna, att sitta på bussen hem, att eventuellt behöva stanna i affären för att handla. Mitt sätt att hantera all denna stress har varit (bland annat) mat. Jag har kunnat fokusera på middagen, planerat ingredienser och smaker, kryddning, grädde, smör och ugnsgratinerat. Pratat om tillagnigen, helgens meny, lunchlådor och vad man inte har lagat på länge. Min sambo var min största medberoende. Vi har lagat, ätit och njutit!
Men idag när maten består av en stek i ugn eventuellt köttfärs rätt upp och ner så är där inga recept att lägga kraft och energi på. Det är som att alla tankar och känslor aldrig landar i någonting. Dom flyter runt och lämnar det rörigt bara. Hemskt rörigt.

Jag är alltså 36 och måste på något vis börja om. Jag måste hitta ett nytt sätt att kanalisera och fokusera. Och det är fantastiskt frustrerande! Vad jag gjort och känt i hela mitt liv är omkullkastat och jag står som en vilsen vuxen med stirrig blick och undrar varför livet är värt att leva. För plötsligt är jag otroligt understimulerad. Jag har mer energi och mer tid än någonsin, men inte hittat ett område att fokusera på. Jag tränar flera dagar i veckan men det räcker inte. Så jag bokade en utlandsresa, och sen en till. Men det räcker inte.

Så jag måste tänka om. Jag måste fokusera inåt. Innan jag gör någonting annat så måste jag strukturera upp min vardag och hitta nya vägar att gå för jag står inte ut med livet som det är idag.

Någon annan på carnivore som upplevt liknande?

Jag skall upp i 100 kg squat innan året är slut. Min länd är dock inte helt med på det. Så fort jag lyfter minsta lilla "skevt" så känner jag av det direkt. Den varnar. Så jag tänkte att jag behövde lite hjälp. PT är jag alldeles för envis för så det fick bli ett par lyftarskor. Och om det gör skillnad? Ja. Faktiskt. Placebo? Who cares.

Jag ser också mycket fram emot att lyfta mer i bänk! Idag bänkar jag 40 x 5 men har inte testat att maxa på en reps. Häftigt hade ändå varit att ta sin egen kroppsvikt. 60 kg *dreggel*

Vad tror ni, är det möjligt innan december är slut?

I tre dagar har jag haft en ganska påtagligt pockande känsla. Den är svår att skaka av sig. Den öppnar dörren till något jag tror är ångest även om jag aldrig känt av något sådant. Inte på riktigt. Jag säger ofta -Shit jag har sådan ångest!
Men det är ju bara ett sätta att uttrycka sig på. En känsla som är rejält överdriven. Max-saltad.
Jag har inte ångest nu heller. Men jag upplever riktigt krypande stress kring min solo-bokning till Tokyo.

TOKYO!

Som jag dessutom skall besöka i mars/april när körsbärsträden blommar. Plommonträden också! Och jag flyger business class!
............Och där. Precis där är det som skon klämmer!
För är det inte sjukt att lägga så mycket pengar på en veckas semester? Egentligen?
Jag tycker jag förtjänar att resa fint. Jag förtjänar att resa på egen hand, att få se världen, att vidga mina vyer, träffa nytt folk, leva livet. Jag jobbar, jag tjänar mina egna pengar, jag är smart med min ekonomi, det här lämnar ingen sur eftersmak. Men något gnager, något låter mig inte bara må gott i beslutet och se fram emot äventyret. jag känner mig lite löjlig. Skall lilla jag gå där, mitt i stan med min Canon-kamera och låtsas vara fotokunnig och berest?

För inte får man väl lägga så mycket pengar på något som egentligen är "helt onödigt"? Som bara handlar om mig och mitt ego?

Och så slog det mig. Det är Jante som hänger över axeln på mig! Jante den jäveln. Det är väl ändå lustigt det där. Jag har rest sen jag fyllde 17 är. (20-års jubileum i år! Kanske måste firas med en ny resa?)
Jag har vart i över 20 länder och nu, NU kommer Jante-smällen. Vadan detta?

Jag går till gymmet nu och bearbetar - jag lyfter tills jag är av med stressen.
Jag går inte med på jantelagen. Inte okej!

#jantelagen #tokyo #myway

Bilder från min senaste solo-resa.
Tulum, Mexico 2017

D.O - en butik jag aldrig lämnar utan något under armen. Och igår var ingen annorlunda dag. Tack för att jag får spendera pengar hos er!

Eller nått..

Fick ett så himla bra pod-tips från en kollega idag! Hon som jag tagit beslutet att inte sätta några barn till världen. Det är riktigt skönt att äntligen få snubbla över ett forum som tar upp ämnet och i alla dess vinklar då man inte har haft särskilt många att dela frågan med under årens gång. Det är heller inte helt utan kritik man går igenom livet som barnfri.
Jag blir så ofta ifrågasatt och dömd och det är inte helt ovanligt att man en gnutta förminskande får höra:
-Du är ung än, vänta du bara!
Här vill jag bara snabbt flika in att jag är 36. (!) När slutar man uppfattas som ung? Kan knappt vänta....

Så över till poden! Den heter just Barnfrihet och finns här! Deras FB hittar du här.  
#barnfrihet

In och lyssna - diskutera sen i små grupper hur du kan vara mindre fördomsfull.

Tjing!

I fredags checkade jag och J in oss på St Jörgen Spa hotell i Göteborg för att fira att vi varit sockerfria i ett helt år.
Vi kallar det för Projekt VVC och det är ett livstidsprojekt som innebär att vi uteslutande undviker socker, kolhydrat och stärkelse. Men det där är tråkigt att prata om.

Spa-upplevelsen!

Vi började med att hångla en massa i utomhuspoolen, sen förflyttade vi oss och fortsatte hångla en stund till i inomhuspoolen. Jag kan inte minnas när jag var så avslappnad sist. När jag låg där och flöt funderade jag i tystnaden på varför jag inte spenderar mer tid på spa. Asså, när J åker iväg en helg för att spela golf, varför ligger jag då hemma och kollar serier när jag skulle kunna omslutas av grönt vatten och doften av klor?

Vi slumrade en stund i deras enorma vuxenvaggor och avslutade kvällen med ett besök i deras restaurang. Men ett tips från mig. Äter du också till stor del carnivore så ta in två huvudrätter. Annars går du därifrån hungrigare än du var när du kom. Fantastiskt gott, men inte i närheten nog med mat.

David Batra, detta geni, fick avsluta firandet för i år när han underhöll oss på Draken. 
Ett tag visste jag inte om jag grät eller skrattade, hårfin gräns. jag har blivit maximalt road i helgen. Tack alla inblandade!

Men.
Alla upplevelser till trots så skall jag ärligt erkänna att det jag mest såg fram emot var att få sova en natt på hotell, att få sova en enda natt utan att bli väckt av katten. Jag tror till och med att jag använde hashtagen catfree på Instagram efter att vi checkat in oss på hotellet.
Men tji fick jag, utan hennes sällskap så vaknade jag många fler gånger än vanligt. (!)
Att få sova igenom en hel natt ostört verkar vara en del av det förflutna. Jag lever med minnet av hur det kan kännas men det är nästan lite overkligt nu. Som skuggan av en dröm. Finns det verkligen människor som får sova igenom en hel natt, helt ostört? Inte när man bor i stan iallafall. Och definitivt inte om man har katt. Nej.
Efter katt-inköpet så är jag dömd till avbruten sömn i framtida 16 år. Hur länge lever en katt? Ännu längre!?

Som sagt- aldrig helt nöjd.

Från vår vandringssemester i Norge 2016.

Sakta men säkert så närmar vi oss vår resan till Jordanien. Den har varit bokad i 10 månader så nu med bara 5 veckor till avresa så känns det som att det är alldeles runt hörnet! Vi har löst med allt som kan tänkas - anslutande flyg, skoöverdrag, kamerastativ.. Allt förutom den lilla detaljen av vanan att vandra flera timmar om dagen. Jag kan känna att det är lätt att bli lite kaxig, att tänka att jag är i så pass bra form att jag skall klara 6 h/dag utan problem. Men då måste jag påminna mig om att det är en jäkla skillnad på att lyfta tunga vikter på gymmet och att vandra. Jätteskillnad! och det finns ingen genväg, jag måste bara traska ut och ge leder och knän en chans att förbereda sig. För det är där man tar stryk.
Det vet alla som gett sig på Göteborgsvarvet utan att ha gett kroppen möjlighet att få smaka på de där 21 kilometerna ett antal gånger innan...

På väg till toppen av berget för att möta glaciären.. Odda - Norge

Så i eftermiddag byter jag om från kontorskläder till vandringsbyxa och tar mig en långpromenad.

Den här semestern kommer att bli något utöver det vanliga.
För det första skall den här extrem-introverten vandra i grupp. Med människor jag inte känner. (!) Det kommer bli tung, men också väldigt roligt. Jag behöver utmana mig, lämna mig trygghetszon. Jag älskar utvecklingen men gillar inte sällskapet av andra. :)
För det andra... Ja, där är inga andra egentliga utmaningar i det här. Det slog mig nu att den här resan är inte särskilt utmanande, mest underhållande! Inget fel i det. Men jag har nog dragits med i min sambos tänk och resonemang. Han tycker att det skall bli lite läskigt att sova direkt under stjärnorna medans jag längtar efter friheten. Han tycker att vandringen redan nu är mentalt påfrestande. Jag tänker att jag har ju gjort värre och hoppas på att det inte blir för lätt.
5 veckor kvar. En evighet och samtidigt bara en sekund.

Det är utmattande. Och med sommarens hetta så upp aktiviteten upp och någonstans kring juni-juli så flippade jag. Jag tappade det. Uttråkad och överhettad så slog det mig att jag jag har glömt bort att mitt bästa sätt att leva - är i kaos.
Jag behöver att det händer grejer, att spännande resor ligger i pipen, att jobbet inte innebär alldeles för mycket rutin. Jag behöver bli utmanad H E L A T I D E N. Behöver känna vinden i håret, andan i halsen, adrenalinet pumpa. Jag måste springa genom livet.
Så istället för att lämna min sambo som var min första tanke så bokade jag resor.
Sammanlagt 3 stycken. Två som kommer ske i sällskap och en som kommer ske solo. Jag ljuger om jag inte säger att soloresan är den jag längtar efter mest. Men en sak i taget. Först. Jordanien!