Det finns så otroligt många människor i mitt liv. Både bra och dåliga. Jag jobbar varje dag med att försöka få bort alla dåliga människor i mitt liv men ibland blir det så jäkla svårt. Jag får bort kontakten med den dåliga i mitt liv och de blir jag så jäkla stolt över att jag klarar av, men då kommer vi till den delen att en bra människa i mitt liv är otroligt bra vän med någon av de jag försöker radera ur mitt liv och då blir allt så jäkla mycket svårare. Då slutar det med att jag känner mig ensam och utanför och börjar umgås mindre och mindre med den människan och blir så ledsen. Jag vettefan vad jag ska göra för att kunna dras med att min bästa vän är bra vän med någon som gör allt för att förstöra för mig och är elak och falsk mot mig... Jag är en riktig jävla bitch och jag är medveten om det, jag kallar några av mina närmsta kompisar för massa elaka ord osv men dom gör samma sak mot mig plus att vi är överens om att de inte är elakt osv. Vi är liksom inte lättkränkta, men när andra hör oss ber dom oftast min bästa vän att sluta umgås med mig för att jag kallar dom för saker men asså det är våran grej o kan de andra människorna inte stå ut med det får dom faktiskt gå där ifrån för jag ska inte behöva fejka någon jag inte är utan jag visar vem jag är och tål man inte det så ska man inte vara med mig.
Hej, jag har varit borta ett tag då det varit massa strul med min häst och där hon står. Jag vill bara flytta henne nu nu nu! Jag trivs inte alls där jag är nu, får inte rida när och hur länge jag vill för att den andra hästen inte kan vara själv. Jag måste göra allt grovjobb heeelt själv, alltså mocka varje dag köra hö fixa höpåsar till båda hästarna och allt sånt jobb. Så otroligt tråkigt att jag måste göra allt åt den andra fast hon själv kan göra det liksom jag har en ponny du har en häst och du borde kunna fixa dina saker själv. Självklart kan man hjälpas åt men det har gått alldeles för långt nu!
Hoppas verkligen jag kan flytta så snart som möjligt. Då kan jag komma igång med bra träning och i höst kunna komma ut på pay and ride.
(Bilden är Alfa i nya stallet när vi kollade samt red där)
Hej, asså jag har inte bloggat på ett tag nu men jag har inte gjort något intressant. Jag har varit hundvakt i tio dagar nu och väntar på att hundens ägare ska komma och hämta henne strax. Jag har även bytt ut min sadel då jag fick ont i ländryggen av den och hästen hade vuxit ur den. Sadeln var otroligt skön när jag hade mindre rumpa haha. Jag hade en svart Jeremy Rudge innan och nu fick jag en mörkbrun Falcon. Den nya är perfekt, snygg och passar både mig och hästen vilket är otroligt skönt.
Att prova ut sadlar är en hel vetenskap ska jag säga. Vi har ju självklart en sadelutprovare som bor granne med mig och hon är så otroligt duktig! Hennes företag heter Mustang Saddlery och jag måste bara säga att jag rekommenderar dom starkt!! Dom har ju så man kan byta in sin gamla sadel och när man skaffar ny genom dom så är det ju oftast olika priser på sadlarna men om man köper en billigare sadeln än den innan så får man tillbaka pengar och köper man en dyrare så betalar man mellanskillnaden. Självklart är dom även utbildade och har flera års erfarenhet och kan få fram en sadel för alla olika hästar och ryttare samt stoppa om sadlar och man kan även beställa andra saker än sadlar av dom, tex hästtäcken sadelgjordar och allt inom hästväg.
Jag byter sadlar ungefär en gång per år då min lilla pålle förändras väldigt mycket när det kommer till hennes rygg. Dock förändras den på ett positivt sätt. När hon kom till mig var hennes rygg som ett hustak, den var spetsig och väldigt smal. Dock var hon även mager så man såg hennes revben när hon flyttade till mig och nu är hon så fin i hull och hennes rygg är bredare och inte alls lika spetsig nu som förr vilket är otroligt skönt.
Brukar ni prova ut sadlar och isåfall hur ofta? Jag tänker att jag slänger in en bild på den gamla sadeln här nedan så får ni se den.
Puss
Förlåt!! Jag har inte bloggat på så länge, jag har haft det rätt jobbigt en period nu.
Sist jag gjorde ett inlägg skrev jag ju om insamlingen och jag är så glad att många verkligen tar sig tid och hjälper mig. Tack tack tack!!
I onsdags träffade jag min läkare för att kolla upp mina mediciner som man gör ibland. Vi höjde min dos på antidepressiva och då pratade vi lite om hur jag mår och då kom mina tankar kring min kropp min vikt och mitt utseende och jag ligger i riskzonen att få anorexia igen... Det är jobbigt men det känns liksom inte som att jag orkar bry min om att inte få anorexia igen. Jag vill bara bli frisk och slippa detta helvetet.
Ni som inte är sjuka ni måste verkligen uppskatta livet som frisk och inte ha hjärnspöken och åka t läkare o psykologer o allt..
Hej! Jag startade en insamling till Aldrig Ensam i måndags och på 6 dagar har jag lyckats få ihop 5500kr!!! Jag är så otroligt stolt och glad över att så många har hjälpt mig. Mitt mål var 5000kr och nu har vi satt ett mål på 10 000kr.
Jag länkar mitt Facebook inlägg här nedanför.
https://www.facebook.com/100008604587271/posts/1875363279427140/
Snälla hjälp mig att nå 10 000kr till Aldrig Ensam
Jag var på min första WE träning med min nuvarande häst i fredags. Det gick jättebra och hon var nyfiken men skeptisk mot alla olika hinder haha. Hon tyckte inte alls om grinden som man ska öppna och gå igenom, men hon har alltid haft svårt med att stå still och vara lugn när man ska öppna grindar till paddockar osv. Hon tycker det är lite läskigt men vi håller på att träna bort det så snart kommer hon gilla att öppna grindar. Vi höll även på med fållan och den älskade hon verkligen. Vi började med skritt i den sedan trava utanför och sen lyckades vi trava i fållan och sen helt plötsligt tyckte hon det var så otroligt kul att springa i den så vi klarade av att galoppera i den haha. I fållan behöver vi bara träna på tekniken men annars gick det superbra. Hon fick undersöka alla olika hinderstationer och lukta och se att det inte var något farligt.
Lite mer träningar med we och snart kommer vi ut på tävlingsbanorna och så börjar vi i debutklass. Tror dock vi endast kommer göra några enstaka tävlingar där för att sedan kunna gå upp till högre nivåer.
Igår var hovslagaren här och hon fick nya skor vilket verkligen behövdes. Hovslagaren jag har nu är superduktig och gör ett ordentligt jobb. Alfa brukar vara den hästen som älskar att ta av sig skor men när jag började med hovslagaren jag har nu så har hon inte gjort det så det är ett stort plus. Jag tror det är att dom andra hovslagarna inte varit noga med att inte sätta sömmarna i dom gamla hålen så det har inte suttit fast så bra och då blir det ju självklart att det är lättare att tappa skor.
Idag ska jag och pappa fortsätta på vårt bygge. Vi ska bygga trall och utekök. Det är så otroligt varmt ute och ikväll ska det komma någon regnskur vilket verkligen behövs då alla hagar börjar torka, böndernas grödor växer inte och vallarna växer inte heller och eftersom det var lika förra året har ju alla reserver på hö/hösilage och spannmål tagit slut så det behöver regna en del nu. Sen är det skönt för oss pollenallergiker om det regnar så allt pollen försvinner. Jag har aldrig varit allergisk mot pollen men i år har jag varit så påverkad av det. Min mamma och syster är jätteallergiska men i år har jag varit den i familjen som knappt kan gå ut utan att nysa, få rinniga och allt sånt. Jättejobbigt när man inte heller kan göra något åt det förutom att äta allergimediciner från läkaren. Dom är ju inte heller så effektiva när man reagerar så hårt men hjälper iaf lite.
Är ni också pollenallergiker?
Wow! Jag lyckades med en så otroligt god rabarberglass idag. Den är superenkel och bästa av allt är att man vet vad man stoppar i sig.
Först är det recept på själva ”rabarberkrämen” man har i glassmeten.
Du behöver:
Ca 600g rabarber
2 dl strösocker
2 tsk citronsaft
Gör såhär:
Börja med att skära rabarbern i ca 1 cm stora bitar. Du behöver inte skölja eller skala då dom ska in i ugnen och då dör alla bakterier. Efter du skurit rabarbern blandar du den med sockret och har över i en bakplåtspappersklädd ugnsform. Ställ in den i ugnen på 200 grader i ca 30 min, efter halva tiden blandar du om ordentligt så alla bitar får av det smälta sockret.
När sockret är smält tar du ut rabarbern, mixar den till en jämn kräm och ha i citronsaften när du mixat en stund och mixa sedan igen så den blandar sig med krämen.
Låt svalna i kylskåpet.
Grundrecept glass
Du behöver:
2 äggulor
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1,5 dl vispgrädde
2,5 dl mellanmjölk
Gör såhär:
Vispa äggulorna, strösockret och vaniljsockret poröst. Det är väldigt viktigt att inte vispa för lite då glassen inte blir krämig om det inte är tillräckligt vispad. Häll i mjölken och blanda väl så inget är klumpigt. Vispa grädden till en fluffig grädde och rör i försiktigt i mjölksmeten.
När rabarberkrämen är kall blandar du i så mycket du vill ha i glassen. Smaka av så det inte blir för mycket eller för lite. Jag brukar använda mig utav en glassmaskin men funkar även utan men då är risken att glassen blir ”kristallig”. Frys glassen som det står i beskrivningen till maskinen.
Utan maskin ställer du smeten i frysen i ca tre timmar först och sedan blandar du glassen varje timme tills du fått den krämighet som du vill ha.
Sådär! Nu har du en supergod rabarberglass. Du kan använda rabarberkrämen som sylt eller spara till nästa gång du gör glass. Jag förvarar den i en glasburk i kylskåpet och det funkar jättebra.
Jag har fått tillbaka tankarna kring min vikt och allt som rör den... jag vill inte väga så mycket som jag gör. Vill gå ner i vikt och bli smal igen. Alla dessa hjärnspöken gör mig galen. Varför kan jag inte bara få vara smal som jag vill utan att folk säger att jag ser äcklig ut och asså varför ska man ha dethär? Varför ska man må dåligt? Varför ska man ha så mycket hjärnspöken? Varför ska jag äta massa mediciner som får mig tjock...?
Förlåt för att jag inte bloggat på ett tag!! Jag har inte mått så bra för att kunna blogga. Det är lite jobbigt med en släkting som verkligen förstör mig... Hon är 25 år och har mått psykiskt dåligt själv men sitter och säger att jag fejkar allt och när jag hade anorexia sa hon ”du vill bara ha uppmärksamhet” och sedan påstår hon att jag skickar nakenbilder till folk. Jag mår så otroligt dåligt över detta och mina föräldrar vet det och typ all släkt på hennes sida vet om detta dock är det ca 1 år sedan hon sa detta men det går liksom inte att glömma detta. Jag vet att jag inte kommer kunna gå vidare förrän hon ber om ursäkt men det kommer hon inte göra och vet faktiskt inte vad jag ska göra. Just nu har jag gråtit mig till sömns i ca 7 dagar...
Det har varit så mycket idag och igår. Så mycket jobbiga händelser på två dagar och nu märker jag verkligen hur mycket energi det tar ifrån mig. Jag är helt slut, orkar egentligen inte skriva men känner att jag behöver skriva av mig lite. Igår på dagen märkte jag att min häst (Alfa) hade ett konstigt beteende, hon var inte alls sig själv och hade pain face. Jag var dock inte så uppmärksam på det utan tänkte väl att hon bara hade en dålig dag som vi människor kan ha. Senare på kvällen runt 19 skulle jag ut o rida och märkte inget konstigt på henne förrän jag skulle gå ut ur stallet med henne, hon var så seg och verkade jättestel så jag satt upp på henne och skulle känna lite hur hon kändes när jag satt på henne. Det var som en helt annan häst hon var spänd och drog upp bakre delen av ryggen samt snubblade hela tiden vilken hon ALDRIG gör. Jag pratade lite med min tränare som även red samtidigt som mig o hon ville att jag skulle ta en lugn skrittrunda och se om det blev bättre. När jag kom tillbaka så va hon inte bättre så jag kollade feber o allt o hon hade lite feber. Min första tanke var att hon hade fått fång då hon är känslig för de, vi ringde veterinär o rådfrågade o hon valde att komma ut och titta på Alfa. När hon kom ut var Alfa inte alls konstig längre utan var helt normal. Vi kom fram till att det måste vara värmen som gjorde henne så konstig. Det var ju svalt när veterinären kom och innan var det rätt varmt. En stor sten lättades från hjärtat och min oro släppte för ett tag.
Det var inte länge oron var borta, när jag kom hem berättade mamma att hon och jag skulle åka till vaccinationsbyrån o vaccinera oss mot TBE dagen efter. Jag är så otroligt nålrädd och får lustgas när jag ska ta blodprov så ni kan tänka er hur det var för mig att ta spruta. Jag är dock otroligt stolt över detta var FÖRSTA gången i hela mitt liv jag tog en spruta utan att gråta. Jag fick hjärtklappning och hyperventilerade men jag grät inte. Nu är det gjort och jag behöver inte ta spruta på fem år!! Är så stolt nu i efterhand att jag gjorde det. Det var förjävligt men ett måste för mig då jag inte vill bli sjuk.
