RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-08-08 00:40:49

elineericsson-blogg

elineericsson blogg på Nouw

Sist ut, Paris!

2019-08-07 11:50
Från elineericsson

I söndags kväll kom vi fram till Paris efter den där lilla helvetesdagen i Monaco. Ni kanske kan räkna ut att vi checkade in på hotellet direkt, duschade och slocknade. Jag ”hann” dock hinka i mig te i mörkret först (vågade inte ha tänt) (ville inte riskera att göra Fridas dag ännu värre men var tvungen att få i mig något mot min förkylda hals).

I förrgår vaknade vi alltså i Paris, vi hade motvilligt ställt klockan för att hinna med att turista i den omtalade staden. Ingen av oss var särskilt taggade, men vet inte hur imponerande det vore om vi spenderat vår enda dag i Paris på hotellrummet för att avnjuta faciliteterna och sängen. Det var bara att bita i det sura äpplet, på med promenadskorna och förbereda oss på ytterligare en dag i svettens-, uttorkningens- och ont i huvudets-tecken! Stackars oss som tvingas strosa runt i Paris liksom..

Paris var verkligen värt det. Så mycket att se, Eiffeltornet allra mest. Jag som föreställt mig att det varit lite överreklamerat, men chi fick jag. Så maffig byggnad som vi nu lärt oss byggdes endast för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen år 1889 och skulle sedan rivas, men när det kom till kritan fanns det inga pengar kvar som kunde bekosta rivningen. Undra om de hade spenderat för många dagar i Cannes dom också?

Vi var ute och turistade från 10.00 till 22.30, så våra huvuden när vi väl kom hem var väldigt möra, men då var det dags att börja tänka på hemfärden. Idag, onsdag, har vi ett tåg bokat från Köpenhamn och hem till Stockholm eftersom att interrailkortet inte står för varken ut-eller hemresa. Interrailkortet vi köpt ger oss fri tillgång till i stort sett alla tågresor i hela Europa laddat med 10 resdagar. Vissa tåg kräver platsreservation medan de flesta tåg bara är att hoppa på. Ni kan ju ana vilket tåg det visade sig att vi blev tvungna att ta. Att platsreservera visade sig inte vara alldeles så enkelt, det gick helt enkelt inte så vi gav upp när klockan närmade sig 01.00, ställde klockan på 04.40 och bad till gudarna. Hade vi haft lite flyt hade vi haft tre stycken tågbyten igår, men flyt, det är inget vi lever med.

Under gårdagen frågade vi alla möjliga människor om hjälp, vi jagade tågvärdar, tjatade oss till lösningar för att inte fasta i Hamburg och det funkade. Oss vill ni ha med på resan, oss behöver ni ha med på resan.

18 timmar, 45 minuter och 7 tåg med alldeles för kort bytestid senare var vi framme. Hela dagen hade målet varit att ta oss så nära Köpenhamn som möjligt, så att vi kunde ta oss till
Köpenhamn innan tåget hem gick. Vi kan knappt fatta att vi till och med tog oss till svensk mark.

Nu, äntligen, är vi incheckat på vårt sista boende för denna resa, Elite Hotel Residense i Malmö. Vi har sovit i 10 timmar och vi har bett om en senare utcheckning. Frida fick en snilleblixt och kom på att vårt tåg till Stockholm stannar i Malmö så vi kan hoppa på här. Hotellnätterna i Malmö är hälften så billiga som i Köpenhamn. Så nu ska vi äta hotellfrukost för glatta livet och sen sova fram till tåget går.

Det kommer dröja länge innan jag får användning för den här bloggen igen och speciellt av min ryggsäck som vägt 16,2kg. Hela elva ställen har vi hunnit med, jag och min klippa Frida Bolin, vissa ställen bättre än andra. Jag har otroligt nog inte blivit bestulen, annars har ju det blivit lite av en trend på mina resor. Frida glömde dock bikinin i Paris men det var självförvållat. Frida har nog lärt sig ett och annat om hur det är att vara smutsig på riktigt samtidigt som jag fått lärt mig att det inte är tvång på att leva i misär. Det kostar att ligga på topp, men det är tyvärr inte gratis att ligga på botten heller var det något som sa. Vi har tvingats blivit bättre problemlösare än vi redan var, speciellt när vi hoppar på fel tåg och var påväg mot Slovakien. Tips på hur en tågresa bäst planeras, det har vi nu massvis!
Tips 1: gör inte hemresan till endast en lång hemresa. Vi borde såklart han planerat in ett stopp efter Paris påvägen hem. Dumhuvven.

Nu är vi färdiga med backpackandet och ska sista 1,5 semesterveckan vila på riktigt, eller, först ska jag kämpa mig igenom cykelvasan men sen-
Renlighet och bekvämligheter, här kommer vi!

C U!

Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag tappat bort Frida under resan och blivit lite kallsvettig. Damen har nämligen aldrig haft en egen väska utan jag har gått och burit på hennes telefon och plånbok. Har inte vågat skriva det tidigare med risk att oroa hennes mor Eva.. Så om vi skulle tappat bort varandra vet jag inte riktigt hur vi skulle gjort. Som tur är lärde jag mig ganska snabbt att om Frida är borta, sitter hon och tittar på närmaste dåliga show. Likt showen på bilden ovan, om det ens kan räknas som show?

Paris tunnelbanesystem är krångligare än den här sabla blogg-appen som jag aldrig kommer underfund med. Är väldigt imponerad av att vi klarade av det, när tjejen i informationsdisken gav oss kartan när vi anlände vid 24-tiden i söndags höll jag på att bryta ihop.

Minns ni att vår första resa från Köpenhamn, då råkade vi hamna i förstaklass och vi behövde inte ens betala? Jag antar att vi kan säga att vi started from the top, now we’re here. Det blev aldrig någon mer förstaklass för oss. Vi har mestadels fått suttit i korridorerna eller bland bagaget.

Monaco- Lämpar sig inte för alla

2019-08-05 22:45
Från elineericsson

Igår var vi i Monaco! Vi tänkte att det passade jättebra eftersom att vi skulle ta ett tåg från Nice vid 18.00 och tågen mellan Monaco och Nice går både snabbt och väldigt ofta. Så vi tog med oss packningen och drog till Monaco helt enkelt.

Linnéa, Alicia och Othilia har nästan svimmat bara av tanken av att själva behöva gå runt med våra ryggsäckar. Speciellt efter att jag dragit några skräckhistorier om när jag hamnat fel och tvingats gå mil med tung ryggsäck i en stekande hetta någonstans i Asien. Eller bara promenaden jag lurade med Frida på förra veckan i Imperia. Men är det inte lite tungt ibland så kallas det inte att backpacka!

Vi kom fram till Monaco vid 12-tiden och det första jag och Frida tvingas göra är att leta upp någonstans där vi kan låsa in packningen över dagen. Efter ett litet missöde som hände i Prag så har vi inte så stor tillit till oss själva gällande sånt, då visade det sig att vi gått förbi skåpen 2 gånger redan. Så när vi inte hittade skåpen eller såg någon skylt så gick vi mot turistinformationen för att få professionell hjälp.

Det visar sig att tågstationen inte har några skåp.

Frida hade både någon dag tidigare och på morgonen frågat om det verkligen var en bra idé för oss att åka till Monaco över huvud taget. Det skulle kanske bli så mycket släpa fram och tillbaka samt att vi inte skulle ha någonstans att byta om, Frida gillar nämligen att resa nyduschad och helst även pealad, nyklippt och doppad i choklad. Jag besvarade det med att en sån här chans får vi kanske bara en gång i livet! Frida himlade med ögonen och ingen av oss anade hur rätt jag faktist hade.

För jag kommer vägra att turista i ett kokhett Monaco, omringad av massvis av rika och snobbiga människor med sina svindyra bilar i en stad som inte ens kan kosta på lite skåp på tågstationen. Vi gick till och med till närmaste hotellet och frågade om vi kunde förvara ryggsäckarna där, men icke. Vi fick till svar att det är förbjudet på grund av säkerhetsskäl. Vi vet fortfarande inte om han menade på just det hotellet eller hela Monaco.

Så det blev inte så mycket turistande för oss två. Jag och Frida tappade humöret snabbare än ljusets hastighet så vi bara gick förbi kasinot, åt en billig lunch på donken och sen la vi oss på stranden. Jag anar att det finns mer i Monaco att se än så.. Jag kanske återvänder när jag får en skriftlig ursäkt och att de har åtgärdat problemet.

C U!

Ovan ser ni en fräsch och söt sommartjej på semester.
Nedan ser ni en svettig och less backpacker med jordens oflyt som nästan önskar att någon snodde hennes interrailkort så att hon kunde ta flyget hem, men som såklart försöker hålla humöret uppe med ett fejkat leende.

Ovan ser ni hur svettig backpackern faktist blev.

Cannes- Tur att vi ska åka hem snart

2019-08-05 00:48
Från elineericsson

Nu är våra våldgästande nätter räknade, vi har nu lämnat Cannes!

Fem tjejer, 30kvm stor (läs liten) lägenhet, ett badrum, en fläkt och över 30 grader i tre nätter. Ändå tycker jag att tjejerna lyckats hålla humöret uppe väldigt bra, men jag anar att de tycker att det känns väldigt skönt att slippa oss. Kanske allra mest Othilia eftersom att det är hon som fick sovsällskap av både mig och Frida i bäddsoffan.

Vi kom till Cannes och mötte upp Linnéa, Alicia och Othilia i torsdags eftermiddag. Redan då fick jag och Frida en chock när de informerade oss om att middagen var bokad på en resturang inte långt ifrån lägenheten. Går det ens att boka bord? Måste vi inte gå runt till varenda resturang för att jämföra menyerna och sedan sätta oss där de serverar den absolut billigaste pastan? Chocken la sig inte förrän långt senare eftersom att de berättade att Othilia ätit en pasta för 450 kronor dagen innan.. Cannes är inte lämpat för backpackers..

I fredags fortsatte det i samma stil. Då hade tjejerna till och med bokat bord på en lunchrestaurang, vi gick inte ens dit utan kostade på oss en taxi till båten som tog oss till restaurangen. Här förstår ni kanske att vår budget redan var körd i botten. Lunchen slutade med att i stort sett hela restaurangen dansade på borden. En av oss har rivsår på ryggen efter att ha ramlat av stolen två gånger, jag nämner inga namn, men det var en av blondinerna. Sen tog vi oss tillbaka till fastlandet där vi hann åka Pariserhjul, spela boule, bada och inte för att det räddade det allvarliga budgetöverskottet, men det var tur att middagen den dagen bestod av en billig falafelrulle på ett kebab-hak. Efter vårt besök där är vi nu helt övertygade om att hela området älskar Carola Häggkvist.

I lördags hade jag och Frida vant oss vid lyxlivet och börjat vänja oss med tanken att det får kosta pengar, betydligt mer än vi är vana vid. Tur att vi ska åka hem snart. Nu hade det bokats solbäddar på en beach club som tydligen skulle vara Cannes bästa. Med tanke på att en cola kostade 80kr och att lånet av handduk kostade lika mycket, så hoppas jag verkligen att det stämmer. När notan kom in var det faktist inte så svårt att få tjejerna att nappa på vår budget variant till middag, så den åt vi i lägenheten. Dessvärre tog vi en taxi till en klubb när vi ätit upp, men någon hade viskat i mitt öra att det inte var något inträde så jag var ganska glad ändå. Tills vi kom fram och insåg att gratis inträde lockar inte bara oss, vi köade i ca 45min innan vi gav upp. Jag fick en stark känsla av att de franska dörrvakterna inte gillade oss om ens några alls.

C U!

Och veckans språkgeni går till Othilia!
Hon trodde att franskans ”oui” uttalades oj samt så måste det vara på grund av hennes uttal jag blandade ihop ”medicin” med ”merci”..

Såhär trångt och mysigt har vi haft det dessa nätter!

Äntligen! Tänkte vi.
Nu när vi mötte upp tjejerna skulle det bli mycket enklare att få några bilder på oss ihop. Hittills har ju en av oss tvingats stå bakom kameran. Bilden ovan är den enda vi fick till. Något att hänga på väggen kanske? Som ett minne av tågluffen vi gjorde ihop... var det jag och Frida Bolin?

Nice- slut på pensionärsresan

2019-08-03 13:53
Från elineericsson

Nu är det slut med tidiga kvällar, slut på att nöja sig med två glas vin och slut på att dagen efter känna sig som en människa. Nu har vi tagit oss till franska rivieran och här ska vi leva som riktiga 24 åringar och inte som pensionärer.

I tisdags kväll kom vi fram till Nice, ytterligare ett ställe som jag känner att jag måste tillbaka till och om jag ska få med mig Frida måste jag nog lova att vi ska betala för ett riktigt hotell. För att hålla budget så checkade vi in på Days in Nice Hotell, ca 8 min från stranden, inte fy skam! Att toaletten inte spolade och att badrumsgolvet förvandlades till en pool tycker jag det går att leva med, Frida är lite mer kräsmagad.

Första kvällen gick vi rakt in i turistfällan och köpte dyr middag som inte smakade så bra på en av de mest folktäta gatorna. Bara vattnet på det där stället kostade 70kr. Jag tog musslor igen eftersom att dom kallar på mig, jag kan helt enkelt inte motstå (blev ännu besviknare denna gång).

Igår låg vi på stranden hela dagen. Våra ryggar tackar oss inte för det eftersom att det är stenstrand i Nice, inte så nice. Efter stranden köpte vi med oss middag hem eftersom att vi bodde jättenära en väldigt bra (tror vi) matbutik. Vi köpte tre olika ostar, melon, oliver och annat gott. Vi kan verkligen det där jag och Frida! Våra framtida partners är så lyckligt lottade, de anar inte.

Efter middagen var det dags för resans första utgång. Vi fick äntligen en anledning att snygga till oss lite och använda en av de där klänningarna som bara tagit plats i ryggsäcken. När vi väl hittat ett ställe som verkade någorlunda bra och hade öppet så tog vi varsin Aperol Spritz och ska jag vara ärlig trodde jag att kvällen skulle sluta där. Båda satt och gäspade och alla ställen som Google föreslog hade stängt. Men så blev det inte, kvällen slutade med ett morgondopp där Frida blev attackerad av strandsstädaren. Vet ni inte vad det är? Det är en båt som sprutar upp vatten på stranden tidigt på morgonen. Vi kom inte i säng förrän 07.00 så utcheckningen klockan 12.00 idag var inte vacker.

Nu har vi precis kommit till Cannes och mött upp Alicia, Linnéa och Othilia som är här, på vad det verkar som, en lyxsemester. Vi får se hur länge vi backpackers får stanna.

C U!

Det är dyrt i Frankrike. Här har vi inte haft råd med hotellfrukost så vi fick köpa med oss en billigare variant till stranden!

Ost och vin i sängen måste väl ändå vara på topp 10 listan av drömlag middagar? Är glad över att jag lyckades övertala Frida om att vi skulle köpa räkor också, fem stycken var hade vi råd med!

Att vara influenser innebär att en aldrig är ledig, inte ens på nätterna. Bilden ovan är tagen klockan 05.50 imorse när vi var påväg hem från klubben.

Imperia, italienska rivieran

2019-07-30 10:50
Från elineericsson

När vi hoppade av tåget i söndags fick vi båda lite kalla kårar. Hela tågresan från Genova där vi hade ”mellanlandat” hade varit magisk, jag satt såklart med kameran i högsta hugg och försökte få en bra bild och Frida satt och dregla. Italienska rivieran är bra vacker. Men när vi kom fram till vår station, Imperia, då hade dessa fina vyer och stränder upphört. Vi hoppade av i ingenstans och på Google maps stod det att det skulle ta 43 minuter att gå till vårt hotell men det sa jag såklart inte till Frida för då hade hon insisterat på att ta en taxi. Sånt har vi nämligen inte vi råd med eftersom vi lägger så mycket pengar på mat och dryck. Vi fick båda lite smått panik och funderade på vart vi hamnat. Att vi valt att åka till Imperia var endast för att Frida hittade en mening om det på en blogg hon googlat upp. Källkritik? Not so much.

Det blev bra ändå, helt fantastiskt skulle jag påstå. Imperia är verkligen ett litet paradis med små söta restauranger, fina (men något fullsmockade) stränder och en väldigt imponerande hamn. Ligger kanske något långt från tågstationen enligt våra mått.. nästa gång ska vi hyra bil. Igår låg vi på stranden i hela 8 timmar, det måste vara något slags rekord. Till lunch blev det Aperol Spritz för min del och middagen tog vi med oss till klipporna där vi satt och imponerades av surfarna samtidigt som vi drack 55 kronors vin ur utsmugglade glas från hotellet. Var inte det en semesterdag av toppklass så vet inte jag!

Nu ska vi snart checka ut från hotellet, egentligen skulle vi spendera dagen här i Imperia men det är lite dåligt väder så vi tyckte det passade bättre att röra oss mot Nice. Vi kommer att gå till tågstationen för jag har inte erkänt för Frida att den beräknade tiden enligt Google maps är 43 minuter.

C U!

Gårdagens lunch ligger verkligen på vår topp 10 lista. Vi är som ett gift par jag och Frida, det tror jag många misstänker också. Speciellt när hon kommer i sina söta outfits och beställer ett glas rosé och jag kommer som en liten gangster och beställer en storstark. Stereotypiskt så det skriker om det, jag vet..

Peschiera del Garda

2019-07-28 18:21
Från elineericsson

Vi har en paus i turistandet nu. Vi kliver inte upp tidigt längre för att hinna med att leta och se saker, vi kliver nu upp för att hinna ta del av hotellfrukosten innan den stänger. I tre nätter har vi sovit på Hotell Bella Peschiera där vi har haft balkong, tillgång till pool, frukost och resans första AC. Jag är, som ni kanske vet, van vid att sova i floder av svett med en ringrostig fläkt som den enda syretillgången. Frida däremot, hon har längtat efter en AC hela resan. Den där AC:n som hotellet erbjöd har dessvärre varit mer till last än nytta. Frida var från början väldigt lyrisk över att den satt precis över hennes sida sängen tills hon vaknade upp jätteförkyld. AC:n har blåst svinkallt hela tiden så det slutade till och med att vi fick stänga av den, utan klagomål från Frida. Sakta men säkert börjar jag konvertera henne till den mörka backpacking-livsstilen..

AC:n och val av strand har varit våra största bekymmer dessa dagar. Miljön här är helt fantastiskt, vi ångrar bittert att vi inte haft längre tid här och tillgång till bil. Att bila runt hela sjön står nu på min to-do-list. En dag låg vi precis vid en camping och jag som är en campingmänniska ut i fingerspetsarna började lägga upp en taktik på hur jag ska lura hit släkten nästa campingsemester.
Vi har lyckats hålla oss borta från den dryga badvakten Davide i stort sett hela vistelsen, hans motto var ”we met as free people, and free people we are” (jag trodde han sa three people, som också stämmer och är ett mycket roligare motto). Han menade att vi inte behövde tacka ja till alla hans inbjudningar, vilket vi absolut inte gjorde. På kvällarna har vi ätit mängder med mat och druckit en himla massa vin. Pizza och rödvin är verkligen vår grej.

C U!


”Nej men en toast vore väl gott till lunch” är en tanke som aldrig kommer slå Frida igen.

En kväll öppnade sig himlen och vi fick springa hem. Som om det skulle hjälpa liksom.

Okej vi äter inte bara pizza. Här äter Frida pasta medan jag unnade mig musslor. Men ack att jag aldrig lär mig, ingenstans serveras lika bra musslor som i torpet där hemma. Besvikelse.

Glassen här är i Italien har varit magisk. Frida tycker den är bättre än maten, men jag säger nästan, bara nästan.

Och nej för bubblan det är inte vanilj jag tagit, galnare än så är jag såklart. Det här är en blandning av salty caramell, oreo och citronglass. Svårslaget!

Nu sitter vi på ett tåg mot Imperia, en stad på italienska rivieran vi googlade fram igår. Vi åkte vid 10 imorse och beräknas vara framme vid ca 18. Förstaklass platserna var tyvärr slut så vi fick sitta bland bagaget, se nedan. Vi har hittills åkt två tåg och ska byta till det tredje i Genova. På det här två tågen har vi lyckats bli vän med två nunnor som båda två har pratat oförståeligt på italienska och verkat tro att vi förstår, sen vinkat av oss så hjärtligt. Vi måste de otroligt snälla ut?

Venedig- dig glömmer vi aldrig

2019-07-26 08:04
Från elineericsson

Jag måste erkänna att det ibland är svårt att komma ihåg alla destinationer den här bloggen skrivit om. Men Venedig, den staden glömmer vi aldrig.

Vi kom till Venedig i tisdags kväll, det enda vi hann med att göra innan läggdags var att snabbt checka in för att sedan springa iväg och försöka hitta en middag till Frida som inte bara är prinsessan på ärten, hon är Skalman också! Vi hittade något korvmojs-liknande som fortfarande hade öppet och jag köpte mig en macka jag med. Tips om du ska resa med sällskap- ät när de/den äter, på på toa när de/den går på toa, sov när de/den sover osv. Tänk dig att du reser med en bebis. Har du och din bäbis samma behovsrytm på resan kommer ni spara tid. Mackan var så äcklig så att prinsessan på ärten fick kasta sin.

Vi har nu bott på ett hostel i två nätter vilket är den här resas rekord på längsta vistelse på ett och samma ställe. Två dagar har spenderats i Venedig och oj vad vi båda blivit kära i den staden. Hela staden är uppbyggd på vatten och de första byggnaderna byggdes redan 500f.kr. Jag kan inte ens försöka beskriva hur fantastiskt Venedig är. Bilderna får försöka fast att det är helt omöjligt att fånga på bild, Venedig måste upplevas.

Hur vi kan ha blivit så kära i Venedig är kanske lite av en gåta, det enda vi gjort är att letat. Letat efter mat, letat efter glass, letat efter något att dricka eller letat hem. Vi har gått vilse fler gånger än vi gått rätt, vi har svettats mer än vad vi hunnit dricka ikapp och vi har ökat på både fotblåsor och bondbrännor. Helt seriöst så har vi gått så mycket vilse att när vi väl lämnat en resturang så har det varit dags att försöka leta nästa för att det blivit dags att ladda batterierna. I Venedig finns det inga bilgator utan hela ön består av kanaler och små gränder. Vill du ta en taxi är det båttaxi som gäller, men vi är ju härdade vid det här laget så vi gick. Vi trodde när vi skulle checka ut att vi sett i stort sett hela ön, det borde vi väl ha gjort när vi virrat runt i över 12 timmar? Men när vi gick till stationen imorse hittade vi ytterligare en shoppinggata och en obesökt stadsdel.

För någon timme sedan kom vi fram till La Garda Peschiera, Gardasjön på svenska. Det tog oss nästan 30 minuter att gå till hotellet men trots att det var 36grader varmt klagade ingen av oss, vi har kommit till ytterligare ett paradis. Vi kastade på oss badkläderna direkt och flög ner till stranden eftersom att hotellets pool (ja vi har pool!) stängt för att klockan var efter 19. Nere vid stranden tog det kanske 45 sekunder innan badvakten kommer fram och försöker charma Frida, varken hon eller jag blev särskilt imponerade innan han sa att vi kunde få följa med ut på hans båt! Vi som pratat i veckor om att vi måste skaffa en båt, alternativt en kompis med en båt. Båten visade sig vara en ostabil roddbåt som han hade i ”tjänsten” (badvaktstjänsten). Davide hette badvakten och han slutade inte prata på de där 2timmarna det kändes som att han kidnappat oss.

Vi har redan lagt upp en plan för hur vi ska kunna undvika Davide imorgon och resterande dagar, här ska vi stanna enda till på söndag och han ska minsann inte få förstöra.

C U!

Vi spekulerade idag i vad som egentligen är det perfekta outfiten för sånna här dagar. Kanske en löst sittande klänning? Kanske träningskläder? Kanske kamouflage kläder så att svetten inte syns? Inte är det i alla fall svart outfit, men med solbrillor på såg jag inte svetten.

Frida höll nästan på att stryka med igår, det lät i alla fall så på henne. Varje timme var vi tvungna att sätta oss, dricka något, äta något. Det kanske är så en semester ska spenderas men för mig är det ovant. Jag hade nästan ställt in mig på att gå tills vi kroknade och sen hitta något billigt i en supermarket att ta med hem till hostelet som ett mellis innan middagen. Hallå vi åt ju faktist en dyr frukost?

Någonstans läste vi att i Venedig får man betala för utsikten, ju bättre läge på restaurangen desto dyrare priser.. Gårdagens lunch fick bli mitt emot en lastkaj.

Såhär har Frida sett ut mest hela tiden. Less, svettig, hungrig och uttorkad trots att det enda vi gjort i Venedig är ätit och druckit.

Alltså, om ni tröttnat på att se bilder på massvis av byggnader, förstå less vi är då. Men nu blir det ändring på det! Nu har vi lämnat Venedig. Här nedan ser ni bilder från La Garda Peschiera. Jag tror vi kommer trivas här också..

Vilket lyxåk va? Vet inte vart denna skulle hamna på skalan men nära yacht tror jag nog.

Eftersom att Davide pratade så fruktansvärt mycket så fick det bli en pizza i sängen för oss, vi hann inte gå ut och äta. Davide bjöd med oss hem men vi tackade väldigt mycket nej.

Zagreb- eftersom att vi är helt dumma i huvudet

2019-07-23 22:15
Från elineericsson

Men hade vi aldrig någon motgång, då skulle vi kanske inte uppskatta medgångarna? Om det blir några sånna vill säga.

Vilken natt det blev! En lugn och harmonisk tågresa genom de österrikiska bergen förvandlades till en mardröm, i alla fall nära därpå. Jag börjar mer och mer tro på karma, för precis innan detta skedde la jag upp en video på snapchat där jag klankade ner på alla miljöbovar som inte får se lika fina vyer från deras flyg. Nu kan alla miljöbovar glatt håna oss för det här hade nog aldrig hänt om vi bara svalt vår stolthet och moral och tagit flyget.

Igår var det meningen att vi skulle ta tåget från Wien till Ljubljana. Kalla mig oallmänbildad men jag hade ingen koll på den staden alls, allra minst hur ens den stavas. Men Frida hade fått tips från en kollega och efter några googlingar insåg vi att det vore ju ett perfekt stopp för oss! Staden är dessutom bilfri och blev utsedd till årets miljöhuvudstad 2017, skriker inte det efter mig så vet inte jag?

Tåget från Wien till Ljubljana hade ett byte i Sevnica, en stad i central-östra Slovenien på omkring 5000 invånare. Hela tågresan dit satt jag och Frida som förtrollade av landskapet och byarna längst spåret. Så himla pittoreskt och fantastiskt helt enkelt. Vi diskuterade hur det skulle vara att bo där, hur det skulle vara att uppfostra barn där och hur fantastiskt liv vi skulle ha. Kanske lite väl långt ifrån allting, men who am i to talk som är uppvuxen i en by utanför Gävle liksom. När solen gick ner kom vi på att det är ganska läskigt ändå det vi gör. Vi sitter i ett tåg mitt ute i ingenstans och är väldigt långt hemifrån. Vad skulle hända om vi bara blev släppta här utan teckning på telefonerna?

Tågvärden hade tidigare sagt att det vore bättre för oss att hoppa av tåget innan Sevnica och ta en buss istället. Det vågade inte vi, det ställe som tågvärden rekommenderade var väldigt öde och vi förstod inte ens hur vi skulle lyckas hitta en buss där. Eftersom att vår reseplanerare (en app) föreslagit ett byte i Sevnica antog vi att där skulle det finnas civilisation, något att äta, en toalett och om vi hade riktigt tur även wi-fi. Sevnica hade endast det sistnämnda, tågvärdens förslag hade nog varit bättre..

Vi blev vettskrämda när vi hoppade av. Det som fanns var vad det verkade som, Sevnicas enda bar. Där stod det tre män varav en var märkbart påverkad. Jag hann fråga bartendern om wi-fi lösenordet innan baren stängde. Den märkbart berusade mannen frågade oss något på tyska, han nämnde ”slafen” så Frida förstod att han frågade oss någonting om sova/säng. Mannen stod kvar med oss även fast att baren stängt, han gick inte förrän vårt tåg kommit och vi gått, gissningsvis för att han ville se om vi ändå ville tacka ja till hans erbjudande. Vi förstod inte riktigt först hur vi skulle förstå vilket tåg vi skulle hoppa på. Det fanns ingen informationstavla men när tåget väl kom ropades det ur något på Slovenska i högtalarna. Vi hör att Ljubljana nämns så även om det är 10 minuter innan tänkt avgång så hoppar på!

Det dröjer inte länge innan Frida tar upp Google maps och ser att vi rör oss åt fel håll. Vi sitter på fel tåg.

Jag tror att vi båda ville börja grina vid det här tillfället, men vi ville inte visa varandra att vi var på bristningsgränsen. Vi konstaterar att vi får hoppa av nästa storstad och leta upp ett boende helt enkelt. Frida går till gänget i hytten bredvid och frågar vart tåget går, de svarar Serbien men att en del av tåget stannar i Zagreb, det är Kroatiens huvudstad, visst? Bingo!

Vi tar på oss våra ryggsäckar och springer fram och tillbaka i tåget för att leta på tågvärden. Vi hittar honom tillslut i en nedsläckt hytt men det var inte mycket till hjälp, karln kan inte engelska. Vi försöker tyda hans spanska/kroatiska och vi förstår att tåget visst går till Ljubljana, vi är där om 1,5timme. Han säger även att tåget bara går till Zagreb, och att vi är där om 20min. Vi inser här att det inte går att lita på honom, vi behöver hjälp och som en ängel från ovan kliver det på en tjej som talar både kroatiska och engelska. Tack gode gud!

Hela den här katastrof-resan slutade i att vi fick hoppa av i Zagreb och checka in på första bästa hotell.
Zagreb är himla vackert (finaste misstaget jag någonsin gjort i alla fall) men väldigt öde nu, folk som besöker Kroatien såhär års åker sjävklart till kusten. Idag har vi bara haft ca 2timmar på oss innan tåget gick mot Ljubljana där dagen egentligen skulle ha spenderats. Redan ikväll går tåget mot Venedig.

C U!

En natt vi sent skall glömma. I de där tågkorridorerna sprang vi med ryggsäckarna på både mage och rygg i ett försök att hitta någon som visste något om vart tåget skulle, eller någon som talade engelska. Jag tror vi väckte varenda människa.

Ironin i hela denna historia är ju att min älskade mor jobbar som tågvärd. Minst en gång i veckan får jag höra historier om hur otroligt dumma människor det finns som hoppar på fel tåg, hur IQ befriade är dom?

Ja, ni ser ju hur lyxigt misstag vi gjorde. Det närmaste hotellet hette central hotel och kostade oss 350 kronor var (det var ca 10 nätter i Asien det). Mannen i receptionen såg väldigt skeptisk ut när vi rusade in där inatt, vi är kanske de enda backpackersen någonsin som gått in där. Resterande gäster hade såklart små söta rullväskor. Han undersökte två gånger att vi verkligen hade betalat i förväg via booking.com som vi påstådde. Har vi pengar? What?

Lägg märke till att jag bytt ut mina sandaler, trots att de är otroligt sköna och enligt min åsikt, coola. Dessvärre har de givit mig 5 blåsor på höger fot. Igår bad jag Frida föreviga dessa med en bild, hon fick kväljningar. Jag hade inte duschat på typ 16 timmar då, plus en massa blåsor och sår som inte heller luktar... mumma. Det glammiga backpackinglivet!

Wien - Kan två tidspessimister missa tåget?

2019-07-22 22:02
Från elineericsson

Det ligger på nu. Igår var vi i Prag, idag har vi varit i Wien och 19 timmar efter ankomst är vi påväg mot nästa destination, Ljubljana.

Vi kom till hostellet ganska sent igår så det enda vi hann med var att utnyttja hostellets välkomst-öl samtidigt som vi såg cirka 10 minuter av en stand up. Jag kan tyvärr inte ta på mig äran vad gäller våra boendebokningar denna resa, jag ler mest och säger att det blir nog bra när Frida fixar och som jag är glad över det! Boendet i Wien var också, likt Prag och Köpenhamn, något vi vill återvända till. Vi fick ett fräsch eget rum MED dusch, riktigt bra frukostbuffé för bara 48kronor, bra läge och hade vi varit kvar där några dagar kan jag lova att vi hade fått en och annan kompis. Natten var däremot inte så skön eftersom att Frida aka prinsessan på ärten absolut inte kan sova med fläkten på, hon riskerar hellre att jag kvävs till döds och fortsätter denna resa själv.

Tåget mot Ljubljana gick klockan 16.00 idag, så från att vi vaknade imorse tills att det blev dags att röra oss mot stationen har vi fokuserat på att försöka se så mycket av stadskärnan som möjligt. Vi hade googlat lite innan och kommit fram till att den där matmarknaden var ett måste och vi hoppades att vi skulle hinna med det. Imorse när vi vaknade och kolla ut såg vi den nedanför fönstret, check på den!

Nu till dagens stora fråga. Kan två tidspessimister missa tåget? Jag tar det från början. Hittills har jag ju aldrig lyckats hålla en kort historia kort så varför börja nu?
Hela dagen har jag gått runt med kartan som vi fått i receptionen och nästan småjoggat framför Frida, eller det ser i alla fall ut så eftersom att hon har mycket kortare ben än mig. Igår däremot var det hon som kollade på Google maps när vi skulle hitta från stationen till hostelet, jag tyckte då att Google maps måste visat en omväg. När det blev dags att gå till stationen idag såg jag en mycket närmare väg på kartan jag gått efter hela dagen, Frida hade inte så mycket att säga till om utan hon fick glatt ta rygg på mig. Tilläggas här ska göras det faktum att Frida varje gång vi ska från eller till stationen förespråkar taxi, hon vet inte att taxichaufförer kan lukta sig till förstagångsbesökare och passar då på att ta överpris. Jag har hittills på resan lyckats övertalat henne om att vi ska minsann gå. Efter en svettig promenad med femtioelva blåsor på fötterna på 30 minuter i 30 graders värme med två varsina ryggsäckar så var vi äntligen framme vid stationen (min ”snabbare väg” hade inte gått fortare än Fridas igår, vi tror nästan att min tog 10minuter längre). Det vi kunde konstatera när vi kommit fram till stationen var att jag tagit oss till fel station, vi hade gått till Wien väst och vårt tåg gick från centrum. När vi insett det vågade jag inte längre titta Frida i ögonen, jag har aldrig sett henne riktigt arg och det är för tidigt att göra det nu efter bara 4 dagar på vår 3 veckors resa. Alla våra tidspessimist-celler i kroppen började nu skrika, snabbt som bara den blev vi tvungna att hitta en taxi. Frida tar upp Google maps och ser att det är 10minuters bilväg till rätt station och det är 30minuter tills tåget går. Vi går fram till första bästa taxichaufför och jag förbereder mig för att pruta. Om det är något jag lärt mig under mina backpackingdagar är det att första priset kan lätt prutas ner till en tredjedel samt att aldrig någonsin får man säga att chauffören ska köra snabbt för att det är bråttom. Sekunden jag förbereder mig mentalt för detta hör jag Frida skrika ”Quick! We’re in a hurry!”. Det slutade med att vi fick sitta och lugna chauffören under hela bilresan eftersom att han predikade om polisen och om att vi måste betala mer eftersom att vi tvingade honom att göra olagligt.

5 minuter innan avgång satt vi på tåget. Så svaret är nej- två stycken äkta tidspessimister kan inte missa tåget.

C U!

”Oj va generöst att de bjuder på välkomstöl!” Sa vi innan vi insåg att de innebar öl i... shottglas?

Ovan ser ni utsikten från vårt rum, matmarknaden hade inte öppnat här, ni ser den nere på gatan. Åker ni till Wien rekommenderar vi starkt att bo på Wombat’s city hostel Vienna. Suuuperbra!

Innan läggdags igår påminde våra magar oss om att vi inte ätit något sedan den där mackan vi delade på som en tidig middag. Vi gick ett kvarter och hittade följande glamorösa middag, se ovan. Oliverna i Wien var gudomliga, måste vara för att vi är närmare Grekland nu än vi är hemma.

Ovan ser ni två bilder från tåget. Det här ser ni inte från flygplanet era förbaskade miljöbovar!

Imorse ville jag överraska Frida med vårt första mål för dagen så jag sa inte vart vi skulle. Ni ser det nedanför, det är ett bostadshus där arkitekten gick loco och som jag förstod det gav de boende väldigt mycket frihet med sin egen fasad. När vi kom fram dit imorse sa Frida ”Jaha, det här har jag sett. Alltså på bild”.

Om det ska vara på det viset kanske vi ska åka hem nu och googla på allt vi vill se istället? Skulle spara oss massvis med pengar.

Målet med denna resa är att Frida ska njuta av öl lika mycket som hon njuter av en falafel-wrap!

Prag på 24 timmar

2019-07-21 21:40
Från elineericsson

Nu har vi även bockat av Prag, över 40 000 steg blev det i denna stad och vi hade i alla fall lite tur med vädret.

När vi kom fram igår hade vi varit på resande fot i 16 timmar. Det var 20 minuters promenad till vårat hotell och ja, jag menar hotell och inte hostel. När vi kom in i receptionen ville vi nästan vända, dehär kunde inte stämma. Jag såg en kvinna med Luis Vuitton väska, det är liksom något jag inte ens kan uttala och efter 16 timmars resande syns det på mig. Men vi fick ett rum i alla fall och där ingick både wi-fi, frukost och egen dusch! Rummen såg kanske inte så mycket ut för världen men vi började redan här diskutera hur det skulle se ut om vi stannade några nätter. Ja, jag hör själv, det låter inte bra att vi redan gick i dessa tankar på grund av faciliteter efter endast två dygn hemifrån.

Vi blev tyvärr tvungna att lämna hotellrummet igår kväll för att leta upp en middag. Här började mitt backpackinghjärta slå dubbla slag! Vi hade lätt kunnat hitta middag för 30-40kr. Det blev dessvärre inte så för vi hamnade mitt bland turistfällorna och betalade hela 120kr för ett varsin pasta. Dehär resulterade i att min syster skrev i rena förskräckelsen ”skillnaden på maten under Asienresan och Europaresan e fan sjuk” efter att jag postat en bild. Det är så sant som det är sagt, se tidigare blogginlägg för skräckhistorier. Skillnaden är att Frida, helt sinnessjukt, vill äta när hon är hungrig och vill äta något som tilltalar? Jag visste inte ens att det gick att tänka så. Ska jag äta när jag är hungrig? Och det behöver inte vara på gränsen till äckligt? Hur sjukt.

Idag lyckades vi ta oss upp på berget, tror jag? Vi hittade en liten rostig spårvagn (tack för tipset Anita och Janne!) som tog oss upp till bland annat Prags Eiffeltorn. Mitt i vår vandring öppnade sig himlen och det började blixtra och regnet öste ner, vi såg till och med en man som stod under tak med paraply, då regnar det inte lite. Vi blev helt enkelt tvungna att söka skydd på en bar där vi oturligt nog fick ta en varsin öl. När regnet la sig blev det dags att gå mot tågstationen och nu sitter vi på tåget påväg mot Wien!

C U!

Ja, det sägs att människor lär sig något (singular) nytt varje dag. Jag skulle vela påstå att på resande fot så handlar det om betydligt fler. Som igår till exempel när vi ”mellanlandande” i Hamburg, då lärde sig Frida klockan och vi båda lärde oss att det kan vara klokt att kolla upp den lokala tiden vid tågbyten. Rätt vad det är så är klockan en timme före.

Vi kom fram till Hamburg en timme innan utsatt tid, väldigt vad lokföraren gasade på tänkte vi (vilket hen också gjort). Det innebar att vi hade närmare 2 timmar att döda innan nästa tåg. Hur gör man det på bästa sätt mellan 05.00-07.00? Jo, sätter sig på en bänk och sover såklart. Problem uppstod när vi insåg att det inte fanns bänkar, det fanns inte ens något ”inomhus” och kallt var det. Det slutade med att vi låtsades köpa något på donken för att kunna sitta där, men vi blir utkörda efter en kort stund. Utanför donken ser Frida en analog klocka, ni vet de där som användes innan telefonernas tid. Frida drabbas av en lite mindre panikattack, ”den analoga klockans stora visare pekar på 6! Klockan ska ju bara vara 05.50! Vi har missat tåget!” Vi börjar yra omkring, Frida ser en till klocka och ja, den pekar verkligen på 6! Efter några varv tar jag upp telefonen, tycker det är konstigt att den inte ställt om själv som den brukar eftersom jag haft internet. Men vi finner oss i att vi missat tåget, karma tänker vi eftersom att tågvärden glömde ta betalt för att vi satt i första klass hela resan hit. Men efter en närmare titt på klockan får jag fråga Frida vad hon menar.. när klockan är 05.50 så ska den stora visaren peka på 6.

Såhär lyxig frukost kan du köpa om du någon gång mellanlandar i Hamburg med tåget! För oss gick det bra. För killen bredvid skulle jag nog inte säga detsamma, han blev nerskiten av en magsjuk duva. Alla vi tre fick kväljningar.

Det här är lyx för backpackers. Sådan här kvalité hittar du inte i Asien. Underbart.

Andra huset från vänster ser ut att ha varit och backpackat.

Är ölen i storlek med ansiktet är Elin nöjd.
Så här är bilder på när jag endast är tillfreds.

Blev glad när jag såg det här. Men sen kom jag på att jag köpte två tröjor förrgår, helt onödigt. Som om jag kan rädda världen genom att inte flyga just denna resa.. och förhoppningsvis fler.. Men jag köpte kläder som om jag hade 50 barn.

Frida tycker egentligen inte om öl men kände sig tvingad att ta en när vi sökte skydd för regnet. Det slutade med att jag fick dricka båda och hon köpte en glass.