Hej på er! Det var längesen jag skrev här! Har funderat länge på att starta upp bloggen igen men jag tar mig aldrig tiden. Men för ca en månad sedan så började jag men Youtube. Så gillade ni att följa mig på bloggen tycker jag att ni kan gå in och följa mig där istället. Där får ni följa med i våran vardag och på allt vi hittar på.
Här https://www.youtube.com/channel/UCJzOFgf_7cDMaL6Uj3gB4tA kommer ni direkt till min kanal. :)
Detta med plötslig spädbarnsdöd är inget jag brukar gå och oroa mig för. Har känt lite att det är onödigt att oroa sig. Att det är bättre att bara njuta och ta vara på spädbarnstiden. Den är för kort för att ständigt gå runt och vara nojig. MEN senaste dagarna har varit kaos och jag har blivit supernojig. Går och känner/kollar på Arnold så att han andas hela tiden. Han sover ju bara på mage vilket de tydligen egentligen inte ska göra enligt BVC. Vet inte om det ökar riskerna men vad ska vi göra? Han somnar inte om han ligger på rygg..
I alla fall. Inatt har Adrian varit vaken lite och även att Anton tar honom kan jag inte sova förens jag hör att han har kommit till ro. Så jag låg i sängen vaken och hörde inte Arnold andas och kroppen fylls av panik. Jag känner på ryggen på honom men det ör helt stilla.. Känner igen och ingen, fortfarande helt stilla. Jag puttar lite på honom, ingen reaktion. Jag flyger då upp i sängen och så drar jag lite i tutten och han börjar bums att tutta... Alltså paniken!!! 1000 tankar hinner man tänka på 1 sekund alltså och bara det värsta såklart. Räddade jag just honom från att somna in? Ingen som vet men jag kan ju säga såhär. Detta fick mig inte att bli mindre nojig precis! Snart är det dags att krypa ner i sängen för natten och jag tycker det är sjukt jobbigt. Hur ska jag kunna slappna av och komma till ro efter natten som varit?
God morgon frostiga lördag. Här vaknar vi upp till kyla, frost och en klarblå himmel. -1 säger termometern. Jag måste nog faktiskt säga att hur mycket jag än älskar värme så är hösten min favorit årstid. Stickade tröjor, te i mängder och tända ljus. Ne men alltså hur mysigt är inte det?
Hur fin morgon det än är så vaknade jag upp med så sjukt dåligt samvete. Senaste månaderna har vi har problem med Adrians sömns. Det tar upp mot en timme att natta honom ibland längre, även om vi lägger han senare än vanligt. Sen vaknar han ca 5.30 de flesta av dagarna vilket jag inte riktigt tycker är hållbart. Vi har försökt med allt möjligt för att först o främst få han att somna bättre på kvällarna utan resultat. Igår provade vi att ta bort vilan på dagen och absolut han somnade på 5min men från kl16 ungefär fram tills det var dags att sova 18.30 så var han så grinig. Ville inte äta middag och inte flaskan han får när han kollar på bolibompa.
Nu i efterhand när vi sett att det inte var lösningen tycker jag så synd om honom som fick kämpa sig igenom dagen. Men samtidigt är det bra att vi testade för nu vet vi att han inte är redo att ta bort vilan. Det är väl bara inse att det kommer vara såhär, att det kommer bli bättre. Men det är jobbigt..
Planerna för dagen är renovering, renovering och renovering. Jag är så taggad. Nu har vi verkligen kommit igång och har så mycket vi kan göra. Förhoppningsvis har vi börjat måla och lagt lite golv innan denna helg är slut.
Gokväll på er! Sitter just nu i skrivandets stund i soffan med en sovandes Arnold på bröstet och kollar lite på tv innan det är dags att krypa ner i sängen. Jag är ensam med barnen och har varit det sen i måndags. Anton är så taggad på att få huset klart så han vill vara där hela tiden och fixa. Men imorgon kommer han hem och på fredag åker vi ut hela familjen och stannar hela helgen. Förhoppningsvis får vi lite golv lagt och några väggar målade.
Idag var tanken att jag skulle åkt ut och börjat spackla lite medans Adrian var på förskolan men jag fick åka till läkaren med Arnold istället. Han har haft hosta nu i snart 4 veckor och har inte fått sitt 3 månaders vaccin än pga det och han är 4månader nästa vecka. Vi var hos läkaren förra veckan och fick medicin till han som inte har hjälpt och idag fick vi en ny medicin utskriven som vi hoppas hjälper nu. Det är så jobbigt att höra hur jobbigt det är för honom. Hostattacker, rossligt när han andas och spyor.
Jahopp då var planerna för dagen bara att glömma. Adrian somnade inte förens vid kl20 igår, vaknade sedan inatt och var väl vaken ca 2h och vaknade för dagen kl05.30. Han har alltså bara sovit 7,5h inatt vilket är alldeles för lite för honom så han får vara hemma ifrån föris och jag får planera om dagen. Tanken var att jag skulle åka ut till huset och fixa medans Adrian skulle varit på förskolan. Men jag får nog skippa det. Suck! Jag tror inte att jag får något gjort med honom där tyvärr..
Vad vi hittar på idag återstår och se. Igår på förmiddagen gick vi till lekparken och åt mellis där men det är ju frågan om Adrian orkar det. Just nu sitter vi i soffan och kollar på Emil i Lönneberga och Adrians ögon är alldeles blanka för att han är så trött. Ibland önskar jag att han va som de flesta andra barn som bara somnar när de är trötta men icke! Det är bara vagnen, sängen eller bilen som gäller. Finns inte en chans att han somnar någon annanstans..
Bilder från igår.
Måndag, ny vecka och en hel del att göra. Efter denna helg vet jag inte riktigt hur jag ska orka med allt. Packa, renovera, ta hand om barn och allt annat som ska göra för att vardagen ska gå runt. Men det får bli några jobbiga veckor nu så att vi så snabbt som möjligt får njuta i vårt hus. Går inte beskriva längtan man har att få vakna upp i sitt alldeles egna hus!
I alla fall så är vi igång med renoveringen nu. Det går inte fort men det går framåt iaf. Att renovera ett hus med två barn är inte det lättaste. Måste tacka mamma för att hon hade Adrian så mycket som hon hade så vi kunde få grejer gjorda. Arnold var helt fantastiskt och sov så gott i vagnen även om vi väsnades.
Det vi fick gjort i helgen var att ta bort alla lister ifrån alla rum, rivit ut hela köket och börjat sätta gips på väggarna i hallen. Gipset var inget vi planerat att göra men ibland stöter man på problem som måste lösas och man får tänka om. Det känns så sjukt men samtidigt helt underbart!
Godmorgon! Vi har redan varit vakna ett tag, sen 05.30. Adrian vaknade inatt och bara skrek. Det enda som fick honom lugn var av någon konstig anledning att gå ner i soffan att sova. Anton gick ner med honom därför vaknade han när Anton skulle gå upp. Mindre kul för mig.
Något som däremot är kul, eller helt fantastiskt är ju den nyheten att vi har köpt hus! Alltså vi har KÖPT HUS!! Det känns så sjukt overkligt men helt underbart! I måndags den 17e September blev huset vårat men här sitter jag i lägenheten utan en enda låda packad. Haha. Varför det undrar ni då? Jo det är så att huset är i orginalskick från 80talet och behöver fräschas upp lite. Därför tog vi beslutet att vänta med att flytta in så att vi kan renovera det innan. Hade vi inte haft barnen hade vi absolut kunnat bo där och renovera samtidigt men som läget är nu tror jag det är lättare att fixa allt och sen flytta in. Detta ska vi börja med idag, äntligen. Jag kommer självklart ta massa före och efter bilder och ni kommer få hänga med oss på denna resa. Vi har funderingar på att filma lite under renoveringen men det är inte skrivit i sten.
Nu ska vi sätta oss ner och äta frukost och börja denna dag.
Hej alla fina. Det har ytterligare en gång blivit en liten blogg paus men nu känner jag mig redo att komma tillbaka. Jag känner nästan varje dag att något händer som jag vill dela med mig av. Har så mycket att berätta nu. Hur går det för Adrian på föris? Vi ska flytta! Hur mår barnen? Hur mår jag? Ja det är mycket som händer just nu, jag är så taggad på att ni ska få följa med på vår resa som vi har framför oss.
*Glöm inte följa mig på instagram där jag uppdaterar lite mer. @emiliafaust
Det börjar närma sig förskolestarten och idag var vi på första inskolningadagen. Senaste tiden har klumpen i min mage bara växt och växt. Jag gillar inte tanken av att någon jag inte känner ska ta hand om mitt barn, mitt liv, mitt allt!. Tänk om han blir orättvist behandlad eller bara sitter själv. Alla dessa tankar som far runt i mitt huvud nu gör mig illamående och gråtfärdig. Ingen känner honom som jag gör. Kommer de kunna trösta honom när han är ledsen? Tänk om han slår sig och jag inte är där. Tänk om han sätter i halsen..
Jag har aldrig varit en orolig mamma. Men det börjar smyga sig på nu. Nu när jag inte ska ha kontrollen över honom 24/7. Det är skrämmande. Så jävla skrämmande!! Vad har vi gett oss in på. Behöver han verkligen förskolan?
Ena dagen tycker jag att det är självklart att han ska gå på förskolan och träffa andra barn och andra att han bara behöver vara hemma med mig. Jag får på allvar panik!
Efter dagen har jag ändå lugnar ner mig lite. Vi var där ca en timme och Adrian hade jättekul och personalen verkar trevlig. Nu är det fyra dagar inskolning kvar och sen ska han lämnas själv.
God morgon!
Igår när vi vaknat och ätit frukost kände vi för att hitta på något kul. Vi packade då ihop badkläder och även lite mat och fika. Sedan åkte vi upp till skara sommarland och vilken hitt det blev. Adrian levde verkligen life. Han älskade det, man såg lyckan i hans ögon. Han badade konstant i typ 4timmar. Jag förstår inte hur den lille grabben orkade men det gjorde han i alla fall. Arnold sov i stort sätt hela tiden. Vaknade och åt och sen somnade om. Det var faktiskt väldigt skönt för då kunde jag lägga fokus på Adrian. Bada och ha kul med honom.
När de var dags att åka hem var Adrian helt slut. Han somnade i vagnen påväg till bilen och sov sedan hela vägen hem och hela natten. Arnold där emot var vaken nästan hela bilresan och även en stund efter vi kommit hem. Så det blev lite mys med honom innan det var dags för sängen. Därav ingen inlägg igår.
