Denna helgen har varit helt underbar. Har haft min underbara hos mig hela helgen som tagit hand om mig och brytt sig :) Jag är lycklig som hittat någon som kan bry sig om mig och uppskatta mig så mycket! Det syns i hans ögon att han tycker om mig för den jag är.
Börjar oroa mig för det mesta, men det gör väl alla gravida antar jag?! ^^ Jag är nog inte den enda.. inte kring förlossningen utan mer efteråt - "kommer jag klara det ensam, kommer jag bli en bra mamma, hur många har jag som stöttar mig efter att ha sagt det, hur blir kontakten med pappan? osv" Jag har kompisar som sagt att jag kommer klara mig fint så det gör jag nog :D
Visst har jag hört att gravida kvinnor tar åt sig av komplimanger och så, men aldrig fattat HUR förrän nu! ^^ Visst att jag tar åt mig om någon säger att jag är vacker och har alltid gjort det, men nu känns det i hela kroppen att höra det. Speciellt när jag ser att killen som säger det verkligen menar det :D Det pirrar så där härligt i kroppen, nervöst leende och gåshud. Förstår verkligen hur mycket känslor som springer igenom kroppen. Jag är lycklig!
Känns lite roligt i magen..som om bebisen gör kullerbyttor eller nåt, men det ser läskigt ut att se den trycka på magen så det blir små bulor lite överallt på magen :P Hihi ! Det är en underbar känsla att veta att det växer en liten person där inne - ett liv utvecklas ^^ Synd bara att pappan beter sig så jobbigt mot mig! Men jag är glad att jag har andra som stöttar mig
Hahaha! Detta inlägget är bara för att aggra lite.
Pappan till det lilla livet i min mage beter sig som att jag inte har någonting att säga till om!! Han säger att mellannamn självklart ska vara efter honom + hans pappa (om det blir en pojk) samt att han vill ha sitt efternamn på barnet. Jag då? Vad har jag att säga till om? Är det min rättighet att välja förnamn då?! :/ Jag orkar inte längre! Kan han inte fråga mig och lyssna? Han har frågat men jag vågar inte säga ifrån för jag VET att han blir arg då! -.-' Nä måste ta tag i detta nu :P
Är det seriöst bara jag som börjar bli trött på FB och alla buggar?
Tycker att appen krånglar mer och mer varje vecka i mobilen.. på datorn bara laggar det ihop så att man inte kan göra någonting eller klicka på länkar..BARA REKLAM OCH IDIOTI!? Visst att det kan vara bra att kunna ha kontakt med såna man kanske inte pratar så mkt med längre eller så .. men man förlorar SÅ MYCKET på det? Eller är jag efterbliven? Man kommer inte ut på samma sätt alltid, kompisar slutar höra av sig på mobilen, man får inte tag på folk utanför FB. Eller är det bara jag som har problem med det? x]
Ville bara klaga lite för jag känner att det är ett JÄVLA HORMONREGN PÅ G!
xoxo
JAG ÄR ENSAM, MEN FUCKING LYCKLIG!
Den killen är en äkta! Jag vägrar förlora hans vänskap..han är en sån som alla flickor suktar efter och drömmer om! Jag har honom i mitt liv - som min vän:*
Han stöttar mig genom graviditeten som INGEN annan gjort och han följer mig genom humörkurvorna..jag är så glad att jag har honom i mitt liv lilla GosPojken!
Ville bara säga det :D :D
Hejsan!
Jag vill bara säga att jag inte bryr mig allt för mycket om vad ni tycker om min blogg ;)
Jag vill bara ha ett sätt att ta ut minadw känslor på! För som ni alla vet så bär en gravid kvinna på MÅNGA hormoner :) Men det hindrar mig inte från att säga som jag tycker.. Jag kommer alltid vara den starka tjejen som går mot strömmen :*
Hoppas att i alla fall någon vill följa min humörkurva och kanske kasta en comment ibland
