Det hände en del saker på vår sista del av kanalfärden. Stark vind - över 8-9 sekundmeter och en strålande sol. I den sista slussen fick vi hjälp av den nya generationen - sonen var med pappan på jobbet och fick sköta alla knapparna, en stolt kille.
En inte lika stolt man - Janne - tyckte det var lite för varmt och satte därför upp solparasollen. Gissa vad som hände? Efter några hundra meter, när vinten verkligen fick tag i den, så lyfte hela parasollen med dubbla rör och vår svenska flagga rakt upp och gjorde en sartomotal och försvann ner i kanalen. Undrar när det kommer in en båt på verkstaden som har bekymmer med propeller och där finns en blå parasoll och svensk flagga!!!
Vi har ju färdats genom Europas största vindistrikt så det var dags att smaka på råvarorna på plats. Men de smakade inte bättre än de vi har hemma mot väggen i Tranås..
Sista lunchen och middagen innebar att vi mer eller mindre tömde alla våra förråd och så tackade våra manliga deltagare för sig och tog sedan av sig sin "uniform".
Under tisdagen for vi vidare med taxi in till Toulouse - och vi bor mycket centralt - nära Capitolium.
På kvällen bjöd våra medresenärer oss på fin middag med riktigt gott vin och dessert - som tack för att vi har sytt ihop den här resan.
Tisdagen går i regnets tecken - förhoppningsvis lättar det framåt eftermiddagen. Tänk om vi hade kunnat ta med oss några av alla dessa paraplyer som täckte och prydde affärsgatan i Carcassonne.
Innan vi anlände till Carcassonne på fredagsförmiddagen gjorde vi ett stopp vid en av de få små restaurangerna längs vattnet. Det första kom vi fram till ca 10 minuter för sent. Här håller man benhårt på öppettiderna! Men bara några slussar längre ner hittade vi ett bra ställe där vi kunde fika och även ligga över vid bryggan. Huset var byggt 1850 och det var en kille som hade stenkoll på försäljning när det dök upp två stora pontonbåtar med ca 50 personer på vardera som bara skulle göra ett stopp på ca 10 minuter. Han jobbade så att svetten rann i pannan. På morgonen såg Owe en utter bara någon meter framför båten. I Carcassonne hade vi bestämt att besöka den gamla antika staden – men värmen tog över! Klarade bara av några korta promenader i den här semesterorten. Mycket folk och affärer längs den stora bilfria gatan. Här har vi träffat många olika nationaliteter – Nya Zeeland, Tyskland, Sydafrika – som alla har varit trevliga och pratsugna. MEN så dök det upp ett gubbgäng som vi har döpt till ”SURGUBBAR” - gissa varifrån – jo Sverige! De lyckades inte få ordning på kopplingen till vattenpåfyllningen och när Janne och Owe erbjöd sig att hjälpa till och låna vår slang – fick de inget vettigt svar. Idag ska vi gå vidare till Trebes där vår båtresa slutar. Taxi ska beställas till måndag morgon från Trebes in till Toulouse.
Denna kanal byggdes av straffångar under Pierre Riquetts ledning åren 1666-1681 och skulle förbinda Atlanten med Medelhavet. Den har alltså fungerat över 300 år.
Under en vecka ska vi befinna oss på vår kanalbåt mellan Castelnaudry och Trebes.
Glatt hämtade vi ut båten på måndagen och tänkte att bunkra och käka ngt gott på en restaurang. Upptäckte att här var det inget att göra. Restauranger och de få butiker vi kunde se var i ett ganska bedrövligt skick. Husen ser för sunkiga ut, fönsterluckorna hänger knappt kvar – en inte allt för representativ ort. Hittade i alla fall en SPAR-butik för charkuteri och andra kylda varor. Men det fick bli pizza den här kvällen.
På tisdagsförmiddagen skulle vi så äntligen påbörja vår färd med 4 slussar. Herre jösses vi hittade alla kanter och började, att likt Ingemar Stenmark i pisterna, fara slalom fast på plattvattnet...
Båten har rak axel och vridpunkten ligger ca 1/3 från fören räknat – så det krävs mycket rattande och korrigerande för att hålla en något så när rak kurs.
Tror att vi avverkade 15 slussar och 21 km första dagen och hopp-i-land besättningen var både trött och mör framåt kvällen när vi stannat utanför byn Villapinte.
Tidigt på onsdagen promenerade vi ca 3,5 km tor och fyllde på våra förråd. Där såg vi faktiskt ETT riktigt snyggt och välskött hus – annars ser det inte kul ut här på landet.
Vi befinner oss i solrosornas land – det finns hur mycket åkrar som helst.
Den här dagen hade vi inte så många slussar – och det tackar jag för! Vi angjorde Villsequelande efter 15 km och där stannar vi över natten.
Omgivningarna är fina längs kanalen men ni ska veta att ALLT – PRECIS ALLT – släpps rakt ut i kanalen. Hur tänker de här? Ser dessutom att fransoserna fiskar i detta grågröna avloppsdike...
Lördagens utflykt gick till Banyeles Mar en liten ort några mil söderut. Återigen en fantastisk miljö - helt nya vyer med höga berg och kullar fyllda med vinodlingar. Det lär vara den ort om har mest soltimmar under året. Vi hade egentligen inte så stora förhoppningar att hitta en öppen vingård här. Men efter fika och glass och lite vandring bland de små gränderna så såg vi en liten skylt om vingården. Det var inte någon ny utan familjen som drev den hade haft den i över 400 år och de hade 12 ha.
Söndagen solade och badade vi mest hela dagen.
Nu är klockan lite över 7 på måndag morgon - och om en halvtimma åker vi vidare mot Castelnaudry där vår flodbåt väntar på oss.
Vaknar upp till en varm och behaglig morgon. Frukost på den stora terassen och sedan traskade vi glatt ner till stranden. Hittade bra solstolar med parasoll - fast dom var redan tingade - så vi fick vackert flytta oss en bit. Här kostar det 10 Euro per stol men det fick det vara värt. Havet låg nästan som en spegel och varmt och skönt! På stranden dök det upp en annorlunda glassbil än den vi hör tuta hemma då och då.
Den här dagen gick i lathetens teckan ända fram tills Bibbi och Kerstin kom på att de skulle leta upp TuristOffice som skulle ligga i något av de intilliggande husen. INTE - det låg ca 3-4 km bort. Men vi skulle få fram busstider och kartor över området och Perpignan. Försökte även handla Ayoli i ett par små butiker, gick inte alls - här kan man bara betala med kort om man köper för mer än 10 resp 20 Euro. Till sist blev det inköp av ett antal stora räkor och där fanns det också Ayoli. Väl hemma efter en timmas utflykt satte vi igång att fixa en kycklingsallad och förrätten. Owe som kan mycket om viner har handlat in ett helt batteri av olika sorter och smaker som vi nu sakta men säkert provar och förbrukar.
Så planerade vi dagens utflykt till Perpignan. Den skulle ske med buss och hållplatsen ett stenkast från vår port. Resan in tog ca 50 minuter. VARMT är bara förnamnet på hur det var inne i staden. Vi gjorde ett antal dricka o fikastopp mellan besöken i Katedralen Saint Jean Baptite och Palais des rois de Majorque. Inför vår kanalresa behöver vi skaffa oss en konverter som ska sitta i ett cigarettuttag med omvandling 12 V - 220 V. Letade och frågade efter affärer som kan tänkas föra denna produkt. Fick tips om 3 st - varav 2 var nedlagda och den 3:e låg en bra bit utanför staden. Nu väntar vi damer in herrarnas middag som de är ute och handlar (blir nog pizza) för enkelhetens skull.
Sammanfattningsvis 2 både bra och lite misslyckade dagar.
Våra medresenärer med östgötsk bakgrund har påverkat oss så numera använder vi "bergena och fönstrena".
Efter gårdagens middag och rätt tidig frukost kom en Mercedes 8-sitsig "buss" iväg helt fullastad. Resan gick bra fram till spanska gränsen - där tog vi fel kö och hamnade hos tullen. En liten försynt kille undrade vad vi köpt och ville kika lite - mest för syns skull tror jag. Tog några minuter och sedan vinkade han glatt oss vidare.
Så hittade vi en Mercadona en bit in i Spanien och kunde shoppa lite till.
Ju längre vi kom blev vägarna allt smalare oh krokigare, ibland blev det stopp när stora långtradare inte kunde möta trafiken.
Passade på att ta kaffe o fika på vägen innan vi kom in i Frankrike.
Anlände sen eftermiddag till vårt flotta penthouse som är 133 kvm och 66 kvm terass - här bor vi nu i 5 nätter.
Kollade in strand och omgivning - så imorgon blir det nog vila, sola och bada.
Vaknade till en fantastisk varm och skön morgon med strålande sol. Funderade på poolen men insåg att där skulle vi inte vara. Ingen skugga och ingen vind. Så vi vandrade runt i de gamla kvarteren och såg Casa de la Vall från utsidan. Utsikten låg ett antal trappsteg upp men väl där såg vi vilken dalgång vi sta följa för att åka via Spanien ner till Frankrike imorgon.
Lunchen blev en liten komisk upplevelse. Verkar som om restaurangen har svårt med tyska städer. Vi beställde en öl och en Hamburgare standard - fick in en Frankfurter standard - som alltså var korv med bröd!! Men den var riktigt god.
Eftermiddagen shopping på Pyrenees - ett enormt varuhus med allt man kan behöva. Vårt mål var alkoholavdelningen.
Skulle vi köpa vanliga sorter eller reducera inköpt mängd till 96%?? Alltså kan man verkligen få sälja så starkt.
Kvällen avslutades med middag och lite kaffe. Imorgon reser vi vidare.
Upp tidigt som sjuttan. Alla samlades i Mjölby i god tid för att ta oss till Linköpings Airport. Fast sträckan blev allt längre än vi planerat för plötsligt säger Janne - jag har nog min mobil kvar i bilen i Mjölby.... Vi vänder södra avfarten i Linköping.
Hastighetsbegränsningen tullar vi lite på men hinner fram i tid i alla fall. Sen funkar hela nedresan perfekt. Bytet i Amsterdam var hur enkelt som helst - inga extra kontroller utan bara direkt till gaten några 50 meter.
I Toulouse hyr vi en stor bil - 8 sitsig Mercedes som Owe rattar utan besvär och alla har bra platser. Vi gör en avstickare från huvudvägen och hittar ett litet café som serverar oss pannkakor. Ägaren var en rolig man som gillade att prata med oss om resor runt i världen. Där såg vi ett gammalt slott men orkade inte ta oss upp för alla trappor.
Resan ner till Andorra var riktigt vacker - fantastiska vyer och böljande kullar och branta berg. Sista bilden visar vy över orten vi bor i.
Gjorde en snabb handlingsrunda för att få till kvällens drink på vår balkong.
På måndag startar vi vår lilla rundtur enligt kartan. Höjdpunkten blir färden med hyrd
kanalbåt på Canal de Midi.
Besättningen består av Asta, Ingemar, Bibbi, Owe, Kerstin och Jan.
Rapport utlovas kontinuerligt.
Packat o städat och iväg före 11 på förmiddagen på motorvägen upp mot Lissabon. Jag hade hittat ett litet speciellt boende tyckte jag – och det var över förväntan. En riktig idyll invid vattnet söder om Lissabon i en ort som heter Alcochete. Vi snurrade ett par varv bland alla enkelriktade gator innan vi hittade rätt. Det är alltså ett sommarresidens för en kung från 1500-1600 talet. Snacka om vingsus i byggnaden. Rummen ligger runt en kullerstenlagd innergård och har stora strövområden mellan fruktträd, pool och jakarandaträd. Ikväll blir det tidigt i säng.
Vaknar återigen upp till en helblå himmel och svag vind. Efter frukost drar vi ner till strandpromenaden och tar en båttur ut till Cabana Beach. Här är ingen trängsel på stranden, Vi möter en man som letar musslor i strandkanten och känner på havstemperaturen. Ingen som lockades av att bada – men att bada fötterna och samla lite snygga snäckor kändes helt rätt. Vad vi förstår så måste detta vara ett rent himmelrike när havet fått några fler grader. Fika skulle vi givetvis ha tagit med oss – för i cafét fanns det bara kaffe och inget roligt att äta till. Eftermiddagen njöt vi i solen och började så smått fundera över morgondagen som får gå i städningens och packningens tecken. Det verkar som om vi får lite regn mitt på dagen – kan det bli mer perfekt än att städa när det regnar. Så tänker vi oss ett besök i någon av de mindre restaurangerna något kvarter in från havet imorgon kväll.
På måndag förmiddag drar vi oss upp mot Lissabon för att stanna en natt innan vi lyfter mot Sverige på tisdag straxt innan lunch och får ett ganska långt uppehåll i Amsterdam innan vi slutligen ska landa i Linköping runt 23-tiden.
Tack Karin för att vi fått hyra ditt fina hus.
Betydligt lättare att hitta ut från parkeringshuset i Sevilla än när vi letade oss fram till det i tisdags. Det blev bara en liten extra färd på en liten och trång gångväg....
Sen gick det som smort de 16 milen vi hade hem till huset. Stannade till och tog en fika på en enkel servering i Castro Marim som ligger precis efter gränsen. En korsriddare hälsade oss välkomna tillbaka. Shoppade på Lidl i Vila Real de Santo Antonio och när vi kom tillbaka till ”vårt” hus” så upplevde vi den varmaste dagen i Portugal hemma på gräsmattan och på den översta terrassen. Den fick vi städa av efter ett par dagars bortavaro så nu är den skinande ren och bekväm att vara på igen.
Hade tänkt oss en promenad ner till strandpromenaden men den sköt vi på framtiden. Stegmätaren strejkar idag.
Fredagen har vi upptäckt det stora opersonliga affärscentrumet, fått en möbelleverans och gått ner till havet och käkat glass. Det närmaste Janne kommit golfen här är en golfare o golfbil i samma material som korsriddaren. På kvällen gick vi ut och åt en bit – en mycket lugn och skön dag.
Här har vi det riktiga Spanien! Atmosfär, trånga gränder, barer och matställen överallt och trevliga små torg ligger insprängda mellan husen. Vi hade aldrig ens anat att denna stad har så mycket att ge. Första dagen gjorde vi närområdet och hittade en mysig restaurang som hette Alcazar – som vi associerade med gruppen i Sverige. MEN ack så fel – för i centrala Sevilla finns en riktigt gammal borg med samma namn.
Gatumusikanter vandrar runt mellan torgen och bjuder på mycket fin musik.
Igår planerade vi att besöka Sevillas Katedral, Alcazar och Plaza de Espania och så avsluta med en guidad tur med Flmenco.
Planen sprack direkt – det var hundratals meter kö utanför både Katedralen och Alcazar – så vi vandrade vidare mot Plaza de Espana som byggdes till Spansk/Amerikanska utställningen 1929. En enorm halvcirkelbyggnad med 200 m i diameter och stor yta framför med vatten där folk åker roddbåt(??). Tornen i var ände är 74 m höga. Undrar vad den arkitekten fick sin ide´ ifrån.
På tillbakavägen fann vi att Katedralen nu var tillgänglig. Här fick vi betala extra för Bibbi eftersom kassörskan inte ville tro att hon är pensionär (saknade legitimation). Så sagt o gjort in och vandrade runt i en överdådig prakt. Här är det meningen att människan ska känna sig riktigt liten i den heliga byggnaden. Cathedral-Giralda är den tredje största i världen (Rom o London leder).
Slutet på dagen gick i Flamencons tecken. KANON – både historian och avslutningen i en mycket traditionell lokal med musik, sång, dans och taktmässig handklappning.
Sent framåt natten tillbaka i lägenheten och då upptäcker vi att under dagen har vi gått nästan 20.000 steg och då ska ni veta att vi bara sett en del av Sevilla.
Vi säger bara – SEVILLA – vill se mer, men återvänder nu till Portugal..
Först stannade vi ett par timmar vid kusten i Olhao och kollade in både grönsaks-/kött och fiskmarknaden och fortsatte in mot centrum i de trånga gränderna. Många fina gamla hus och en hel del som var på fallrepet också. Möttes av gatumusikanter på flera ställen och så såg vi en hel del personer som inte hade det så lätt här i livet.
Sen var det dags att åka några mil inåt landet och några km norr om Loule låg dagens stora MÅL. Vi hade för några dagar sedan kommit i kontakt med ett familjeföretag Quintas de Tor. De köpte gården 2011 och producerade sitt första vin 2013 och fick på några år fram flera sorters vin som vunnit priser i Portugal. Vår guide berättade att flera av deras viner når över 17 % alkoholhalt utan att tillsätta varken socker eller sprit. Förra året producerade de 100.000 flaskor och de räknar med att bygga ut verksamheten. Det var riktigt kul att höra hur de kom igång utan att egentligen ha någon utrustning eller kunskap. Provningen av flera sorters vin med bröd och rostade fikon resulterade i att vi handlade med oss ett antal flaskor som ska med hem i resväskan.
Väl hemma igen konstaterade vi att ikväll orkar vi inte gå ut och äta – det blev en kopp the och äggmacka istället.
Imorgon går turen till Sevilla där vi ska stanna till torsdag eftermiddag. På onsdagskvällen har vi bokat in en guide som ska ge oss historian och information om den spanska Flamencon – innan vi avslutar med en riktig show.
Lördagen åkte vi till Loule och parkerade bilen bredvid en stor ”pelare” som troligen är en hyllning till en tidigare stor man som jobbat hårt för att utveckla Portugal. Ovanför denna mäktiga plats fanns en skuggig och skön park där det pågick en auktion med frivilligorganisationer som jobbar för utsatta barn. Det såldes allt från leksaker till fikabröd under varierade uppträdande och musik. De unga folkdansarna mötte vi precis när vi parkerat. Så hittade vi till slut Marknadsplatsen – en byggnad uppförd 1908 – helt enkelt en saluhall för grönsaker fisk/kött och hantverk. Det var traktens bönder som tagit sig in och plockat fram det de odlat, dom stod inte inne i saluhallen utan längs smågatorna utanför. Här var det verkligen fullt av människor som handlade och fikade..
Men vår guidebok hade tydligen inte rätt uppgift. Någon Zigernarmarknad hittade vi aldrig.
Söndagen hedrade vi med att inte göra någonting....
Torsdagen åkte vi i sakta mak österut till floden Guadiana som utgör gränsen mot Spanien. Apelsinlundarna var helt orange! Undrar hur många som skördas per år.
I Vila Real de Santo Antonio snirklade vi runt ett tag och sedan följde vi kustvägen tillbaka och höll på att blåsa bort på stranden. Men vilken strand! Den är flera mil lång. När hungern satte år oss körde vi ner till Manta Rota och tog en lättlunch innan vi kom tillbaka till vårt lilla hus i Cabanas.
Kvällen avslutades på den lokala puben med öl, cider och pizza.
Idag skulle vi ta en liten sväng ut på landsbygden upp bland kullar och berg. Laddade med fikakorg och karta och GPS på mobilen. En jättefin tur till att börja med – smala vägar och många fina villor och planteringar – både vin och apelsiner. Sen när vi kom högre upp övergick naturen till att mer eller mindre bestå av skiffer och en massa rosliknande buskar med jättefina vita blommor. Vi hittade en platå och blev snabbt utskällda av 3 hundar ett par hundra meter längre ner i dalen. De stannade där och vi fikade i lugn o ro.
Så fortsatte vi enligt karta och GPS rätt länge och plötsligt befinner vi oss på helt felställe. De minsta vägarna fanns förståss inte med på vår vägkarta och vi hade ingen kontakt med himlen...
Vad gör man då – jo vänder o kör mot solen och till slut hittar vi några små byar som finns på kartan och plötsligt får vi kontakt uppåt.
På eftermiddagen har vi mailat med en Vingård (som vi hittade på nätet) och det innebär att vi får en egen visning/provsmakning på måndag eftermiddag. Det ser vi fram emot och hoppas kunna köpa med oss några fina sorter.
Nu lagar herrarna middag – vi får se vad som bjuds. Och imorgon har vi tänkt oss ett besök på marknaden i Loule.
Ägnade oss åt att promenera runt i området, kollade in poolerna och spatserade sen sakta i solen ner till havet. Längs strandpromenaden vimlar det av små restauranger och caféer. Satt en stund med en fika och kikade på folk för att sen landa i en skoaffär där Janne fastnade för ett par. Tyvärr var det en gummifläck på tyget så Elsa i affären fick beställa hem ett nytt som han får hämta vid tillfälle.
Själv letade jag efter ett sollinne – men icke!!
På hemvägen besökte vi affären och kompletterade lite inför kvällens salladsmåltid. Passade på att ”hälla ut” våra bleka kroppar i solen ett par timmar och sen städade vi den stora altanen från damm o annat som hamnat där. Solen höll oss sällskap hela kvällen.
Idag var det strålande sol redan på morgonen och vi tog bilen in till Tavira för att turista och se vad staden hade att erbjuda. På min lista stod det återigen – LETA EFTER SOLLINNE – misslyckades igen. Men vi fick ihop lite annat smått o gott bl.a hattar åt herrarna. Vandrade över båda de gamla broarna och till slut även upp till den gamla ruinen och kyrkorna på toppen i Tavira.
Så tog vi tillfället i akt att dokumentera ett antal dörrar längs en liten och trång gränd. Det finns verkligen många utföranden att välja på – en del snygga och en del som har passerat bäst-före datumet.
Planerade att sola ett par timmar på hemmaplan efter shoppingen – men då blev det helmulet och kyligare. Behöver kanske inte köpa sollinne....
Ikväll blir det middag ute – antingen nere vid havet eller i området – får se var vi hamnar.
Oj vad vackert det är ute längs vägarna i Portugal! Då menar jag längs de mindre vägarna – massor av hedar som blommar och grönt som en svensk högsommar. Dessutom är det rent längs vägarna, inget skräp, tomma ölburkar eller förpackningar från Mc Donalds.
Vi kom iväg vid 10-tiden och gjorde ett par stopp längs havet på vår väg ner mot fikat vid fyren Ponta de Vicentina.
Lustigt nog finns det en rolig korvmoj med namnet ”Letzte Bratwurst vor Amerika”. Där var det många som åt korv med bröd och så givetvis en massa andra försäljare av turistkrimskrams. .
Sedan drog vi vidare österut till Tavira och bunkrade mat och dryck för flera dagar framöver.
Vi träffade på bekanta som hyrt huset av Karin Erixon Bertilsson, de skulle flyga hem framåt natten.
Oh jösses vilket fint hus! Alldeles nytt och fräsch och modernt. Flera balkonger och uteplats med grill som vi invigde under kvällen. Tre stora sovrum och ett fint kök och vardagsrum.
Här kommer vi att trivas alldeles utmärkt.
Idag skulle vi åka sakta o lugnt ner till ett par byar på Portugals västkust.
Hotellets frukost var inte mycket att hurra för, inget speciell men OK i alla fall.
Körde ut längs vattnet och i en liten by stod det en bil mer eller mindre parkerad på vägen. Den kör vi om – inte så många sekunder därefter kommer bilen ifatt oss och tutar med blåljus! Polisen – det var dom vi körde om och passerade heldragen vit linje. Gick inte att förklara bort utan vårt sällskap blev 50 Euro fattigare. Men pengar är bara pengar.
Vi fikade i en liten ort som heter Porto Covo – en modern skapelse med ett tjusigt torg och en hel del småaffärer för turister. Handlade lite i en Supermercado bl.a ett lokalt vin som faktiskt var helt OK till ost och kex.
Fantastiskt fint längs de här små vägarna – massor av blommor i alla färger och närheten till havet.
Gjorde en avstickare ytterligare någon mil söderöver till Vila Nova de Milfontes som ligger vid mynningen av floden Mira där det finns enorma sandstränder på båda sidorna. En populär semesterort men som inte är exploaterad. Lättillgänglig för campare bl.a
Återvände hem till hotellet och fixade egen lunch på balkongen.
Ingen hade någon större aptit på kvällen så vi köpte hem lite sallad o kyckling till balkongen med vacker utsikt över havet. Samtidigt dök det upp ett mäktigt åskoväder med regn, blixtrar och dunder med färgstarka regnbågar.
Imorgon ska vi dra vidare till Portugals sydvästra udde innan vi kommer att resa längs sydkusten mot Tavira.
