Jag brukar inte ta dessa disskutioner ofta, dels för att jag inte orkar "försvara" vad jag tycker och tror på, och dels för att kunskapen är obefintlig hos vissa så det bara inte går.
Men varför, varför kan inte barn (och vuxna med för den delen) få vara sig själva? Sitt "bästa jag" utan att någon ska kommentera det!?
Varför ska (oftast vuxna) människor kommentera barns utseende? Varför kan inte barn få vara som dom vill, utan att bli ifrågasatta?
Vi pratar ofta om hur vi vill att människor ska bete sig emot varandra, att barn är elaka och mobbar. Men vet ni vad? Det är vuxna som mobbar, och barn hör vuxnas sätt att prata och tar efter.
Jag har så svårt för det. Svårt för att höra vuxnas trångsynta tankesätt om genus, om stereotypa könsroller.
Varför kan inte min 4,5 åringa son gå i leggings utan att behöva försvara det? Varför ska VUXNA människor kommentera hans kläder? Skärp er förfan. Ska jag börja kommentera varenda gång jag tycker ni har fula kläder? Har ni så jävla sorgliga liv så att ni måste kommentera och förminska barn på 4 år? Pinsamt är det.
Att bryta normer är så jävla modigt, kan de barnen som vågar bryta normer inte bara få vara just det? Modiga och riktigt underbara!
Och nagellack, varför ska jag måla min dotters naglar men inte min sons? Ska jag säga till honom att han inte får ha nagellack för att han har snopp? Och han frågar vad det spelar för roll om man kissar med en snippa eller en snopp eftersom nagellacket sitter på fingrarna och inte mellan benen. Ska jag bara säga att pojkar inte har det då?
Herregud, låt barn få göra precis som dom vill, låt barn ha nagellack om dom tycker det är fint.
För visst har du saker som du tycker är fint? Varför ska inte barn få ha det?
I måndags hade Theo sin nya tröja med paljetter på förskolan. Hans nya favorittröja som är den finaste han någonsin haft.
Han hittade den i affären, lös upp som en sol och sa att han önskade sig den mest av allt.
Ska jag som vuxen gå in och bestämma att han inte får ha kläder med paljetter när hans syster får det? Ska jag säga nej fast dom båda tycker att paljetter är fint?
Jag blir så jävla irriterad av att hela tiden få försvara min sons val, för vuxna människor. Att jag hela tiden ska behöva ta samtalen med honom om att han får vara precis som han vill och att han är världens finaste och coolaste för att han vågar det. När han på kvällen sitter ledsen i soffan av att VUXNA människor säger att han inte får ha nagellack/leggings/paljetter, att dom VUXNA skrattar åt honom.
Inte ett enda barn i måndags, kommenterade hans kläder. (Inte nån pedagog på förskolan heller, dom är fantastiska!) Inte ett enda barn sa något dumt, utan dom kände på paljetterna och tyckte att han var fin, han ÄR fin. Men, FLERA vuxna skrattar, kommenterar och trycker ner!!
Theo gillar även att klä ut sig, att vara prinsessa är superroligt. Men när vi får besök skrattar de vuxna åt honom och utbrister "men Theo, vad har du på dig?"
Jag blir så förbannad!!! Jag SKITER i om era barn inte får vara sig själva och jag SKITER i om ni tycker att det är fult, fel eller vadfan som helst. Men VAD ger er rätten att kommentera mitt barn, i utseende? Och VAD ger er rätten att bestämma vad han ska leka med?
Skärp er förfan. Låt alla vara precis som dom vill, oavsett vad NI tycker.
Och föresten, vet ni vad? Theo duschade idag och snoppen satt kvar. Den har inte ramlat av bara för att han klär sig i det han tycker är fint eller leker med det han tycker är roligt.
Så, vad ni än gör. Kom fan inte och säg att barn är elaka, när det är ni vuxna som är dom största mobbarna! Skäms på er!
Och nej, ni behöver inte tycka lika. Många har stor okunskap om detta, och rädsla för det. Men kommentera INTE mitt barn i form av utseende, aldrig!
