Ibland kan jag gå och fundera på vad jag ska göra ganska länge.
För flera veckor sedan köpte jag hem tre dukar som sedan har stått lutade mot väggen - och inget har hänt med dom.
Men jag har tänkt.
Fick en idé för en tid sedan att jobba med guld som bas. Frågan var bara vad jag skulle måla PÅ guldet.
Började i går kväll med att 'smeta' ut fogmasssa på alla tre dukarna - för att få en struktur i botten. Valde att hålla strukturen ganska svag, dock.
I morse - efter att ha kontrollerat att fogmassan torkat ordentligt, målade jag på ett lager guldfärg på alla tre dukarna.
Medan detta torkade - och jag duschade och åt frukost - funderare jag samtidigt på nästa steg. Fyrkanter i olika former kanske? Röda? Svarta?
Men så klack det till i skallen!! Jag gillar ju att måla stora frukter. Har gjortt rött äpple, grönt äpple, citron och päron.
Nu var det dags för körsbär!!!
Detta är fortfarande under arbete - men jag gillar faktiskt idén.....
Bär och blad ska det filas vidare på - men frågan är vad jag ska göra med bakgrunden. Låta den vara. Eller jobba fram lite nyanser, perspektiv, bakgrund? Det är frågan.....
Jag gillar verkligen att leka med färger.
Se vad som händer när man spelar ut dom mot varandra, hur dom påverkar varandra. Ibland med ett motiv i bakhuvudet, men ofta bara själva färgspelet.
Gjorde ett experiment i höstas. Grundade med ljust lysande gult och började sedan 'drippa' med gult/orange/rött från ena hållet och olika blåa nyanser från andra hållet. Om och om igen. Lager på lager.
Jag gillar resultatet. Tror ingen annan gör det - men det spelar ju egentligen ingen roll.
SItter inte uppe på någon vägg än, men jag har den stående på golvet så jag kikar på den emellanåt.
Kallar den 'Duelling colors'
Att måla handlar ju - i mitt fall - om att få utlopp för min kreativitet.
Låter kanske ambitiöst och förmätet, men det jag menar är att jag har inga politiska eller sociala avsikter med det jag producerar. Det är bara för lyst.
I första hand min egen lust till det jag håller på med, men visst känns det bra om även andra uppskattar mina alster.
Och den här lusten kan emellanåt dra iväg åt lite oväntade håll. För något år sedan fick jag för mig att börja leka med guld i några tavlor. Riktigt bladguld. Sådant man använder när man skapar ikoner.
Inhandlade guldet och lämpligt lim - och insåg rätt snart att för att hantera det på korrekt sätt måste man antagligen gå i lära hos en expert i många år....
Men jag hittade mitt eget sätt att jobba med dom lövtunna guldbladen. Min grej blev att applicera det hela lite skrynkligt - inte slätt och fint som på ikonerna.
Har använt bladgulet på fem tavlor - på några ganska mycket - på andra bara lite, så att det skimrar.
Den som jag gillar bäst kallar jag för 'Experiment in green and gold'. Den är ganska stor och sitter hemma hos goda vänner - där den passar riktigt bra:
Sedan har vi 'Golden Red' och 'Sunrise':
Och på 'My golden line' och 'Marinan' ligger det stänk av bladguld mitt i det gula. Syns kanske inte här, men i verkligheten:
Jag äger knappt ett enda plagg i någon blå nyans.
Ett endaste par blå jeans, mörkblå med bling-bling på bakfickorna - och dom köpte jag i somras.
Inte så att jag har något emot blått, det bara känns som fel färg på mig.
Men när det gäller mina tavlor så har jag inga problem med den blå färgen. Snarare tvärtom.
Jag kan verkligen frossa i olika blå nyanser, från ljust, ljust till mörkaste mörka.
Med den teknik jag ofta jobbar med - att bygga struktur och sedan lägga på färg i lager på lager - kan man få fram häftiga skiftningar.
Här kommer ett exmpel. Har inte riktigt bestämt vad den ska heta än.
Mina alternativ är ' Deep waters' eller 'Deep blue sea'.
Idéen med att använda tre dukar och sätta ihop dom till en tavla är faktiskt ganska trevlig.
Jag gjorde min första i vintras och det är många som gillar den - så jag tänkte jag skulle försöka mig på en till.
Den första kallade jag 'my golden line' och nu fick jag en idé om att göra något som skulle heta 'my broken line'.
Dvs - samma idé som den tidigare - men ändå inte - om ni förstår vad jag menar...
Den förra har en smal duk i mitten - flankerad av två lite bredare. Den här gången gjorde jag tvärtom - en lite bredare i mitten och två smalare på varsin sida.
Inhandlade dukar och satte igång!
Men jag vet inte vad det är som styr min kreativitet - eller vad man ska kalla det - för hur jag än jobbade med struktur och färger så blev det inte alls som jag tänkt mig.
Jag gjorde den gul! Jag gjorde den vit! Till slut var den alldeles blå!! Och jag blev mer och mer uppgiven!!
Men - då kom Rox, min inspiratör - och sa: 'lägg lite gult på några ställen. Och jobba vidare med den'.
Och voila!!
Något hände!
Helt plötsligt såg jag en marina i tavlan. Massor av segelmaster som speglade sig i mörkt vatten.
Och Rox sa: stopp Birgitta! Överarbeta inte! Låt den vara nu!
Så - nu heter den 'Marinan'.
Efter äpplen - det röda och det gröna - och ett päron (som jag inte publicerat här ännu) kliade det i fingrarna på mig att göra en stor gul citron. Någon gång. På något sätt. Exakt hur hade jag faktiskt ingen riktig plan för.
Jag höll på med en tavla här hemma. Den skulle gå i svart, grått och gult - så mycket visste jag. Rutig var den först. Men det kändes inte bra. Jag stod och stirrade på dom grå rutorna och var ganska moloken tills jag helt plötsligt insåg att HÄR - här har jag den perfekta basen för en gul citron.
M - min käre make - blev först lite förundrad när jag började med det som skulle bli en citron. ''Vet du verkligen vad du gör nu???** var hans kommentar. Och ska jag vara ärlig visste jag nog inte riktigt hur det skulle bli. Men jag jobbade på. Länge. Många lager färg blev det.
R - min inspiratör - har ju sagt att man ska hålla på tills man tycker om det man ser.
Och till slut gjorde jag det, dvs gillade det jag såg.
Några av mina goda vänner gillade den också - så nu hänger den hemma hos dom.....
Den generella strategin när vi ´skapar´är att - på olika sätt och med olika tekniker - bygga en BAS som man sedan arbetar vidare utifrån.
Denna bas kan bestå av fogmassa som smetas ut på duken och formas till något slags mönster, eller helt enkelt bara att man bestryker duken med en grundfärg. Beroende på vilka tankar man har, vad man vill åstdkomma.
Vid ett tillfälle i våras höll jag just på att 'måla' en bas. Ingen struktur i botten, dvs ingen fogmassa, utan bara färg som jag sedan hade för avsikt att förädla - om ni förstår vad jag menar.
När jag hade grundat klart säger helt plötsligt R: STOPP BIRGITTA!! Nu får du inte göra mer!! Rör inte! Förstör inte!!
Hon menade på fullt allvar att det jag hade ämnat som en bas var en tavla i sig....
Jag blev lite ställd. Vet inte om jag håller med henne. Men jag tog hem den och har inte vågat göra något mer med den. Hon tyckte att jag lyckats skapa något spännande. På en timme.......
Själv tycker jag den ser ut som en sprängd tupp.....
När jag hade slutfört 'det röda äpplet' kliade det i fingrarna att också måla ett GRÖNT.
Samma sak här som med det röda - alldeles för lite abstrakt för R.
Men jag var envis och det slutade med en kompromiss - ett grönt äpple - men så gömt i bakgrunden att det kanppt syntes att det var ett äpple.
Så fort det blev för mycket äpple av det hela var R på mig och sa 'ta bort!!' Och jag försökte....
Men äpplet kröp hela tiden fram. Jag hade verkligen svårt att göra ett abstrakt grönt äpple.
Så här såg det ut våren 2014:
Bland mina vänner har det varit blandade reaktioner. Några gillade det starkt. Någon såg knappt äpplet (vilket ju var meningen). Andra gillar bättre ett 'riktigt' äpple.
Vad mina vänner tycker är ju egentligen inte det viktigaste - utan det är vad jag tycker - och efter att äpplet hängt på väggen i mitt vardagsrum i ca två år började jag känna att det var dags jobba vidare med tavlan.
Ska jag vara riktigt ärlig är jag inte säker på om den är klar än.... Kanske blev det FÖR MYCKET äpple nu?
Men - i dagsläget ser det ut så här:
Fortsättning följer - kanske ser det annorlunda ut om något år......
Det är som sagt inte alltid det blir som man har tänkt sig....
Jag hade en idé om att jag skulle göra någon form av triptyk, dvs tre tavlor som hänger ihop på något sätt. Och dom skulle vara i svart, vitt och guld.
Så jag satte igång. Skapade strukturen och började måla.
Och jag målade och målade och målade. Jag låg vaken på nätterna och funderade, grubblade. Men jag fick inte till det. Det blev inte som jag tänkt mig, eller snarare - det blev helt enkelt inte bra.
Uppgiven är bara förnamnet på hur jag kände mig.
Men så en natt kom jag på vad jag skulle testa: vända på den mittersta av dom tre dukarna.
Och voilá!
Nu blev det intressant. Bra? Ja det kan man ha olika åsikter om, men jag gillade vad jag såg.
Har ramat in dom tre dukarna som en stor tavla och nu hänger den ovanför mitt eget matbord.
Kallar den 'My golden line'.
En tavla som producerades i rasande fart för ca två år sedan har jag aldrig varit nöjd med. Men jag har heller inte kommit mig för att jobba vidare med den.
Har helt enkelt inte vetat vad det skulle bli av den.
Var jag på rätt väg?
Skulle det gå att göra något av den så som den var påbörjad?
Eller var den helt omöjig att få till?
Så den har stått här, lutad mot väggen på min lilla 'målarbalkong'. Ibland har jag tagit fram den, tittat på den, skakat på huvudet - och ställt tillbaka den igen. Längst bak så jag skulle slippa se den.
Men så - i min nya iver att göra om sådant jag inte gillar - målade jag över 'hela skiten ' med vit färg, lät det torka ordentligt någon dag, och gjorde något helt annat.
Samma fråga som i förra inlägget kan man ställa sig: blev det bättre??? Inte vet jag. Men annorlunda!!
Från 'gardin' till guldiga rutor:
I över två år har jag nu målat i princip varje vecka - varje dag t o m emellanåt. Många tavlor har det blivit. En del är jag riktigt nöjd med - andra mer tveksam till.
Och det jag börjar uppleva är att tavlor som jag var nöjd med för 1½ år sedan inte alls känns lika intressanta idag.
Antingen har jag tittat på dom så mycket så jag tröttnat.
Eller så känner jag att dom faktiskt inte är så färdiga som jag tyckte när jag gjorde dom.
Eller (och detta skäms jag nästan för) - ingen har visat intresse - eller i alla fall inte tillräckligt - av att köpa, låna, få eller jublat tillräckligt högt (börjar jag få krav på det månntro???) .
Så jag har helt enkelt börjat måla om ett par stycken. En fortsatte jag i samma färgskala men la på några av mina trianglar, en annan täckte jag med vit färg och har börjat göra om helt och hållet.
Blev det bättre?? En smaksak..... Här kommer Version 1 och Version 2 av en av omgjorda:
Idag har jag återigen varit i målargaraget.
Har tre olika 'alster' på gång.
Vi jobbar mest i akryl och till skillnad från olja så torkar det ganska fort. Men man måste ändå låta det hela torka mellan varven. Vår teknik att lägga lager på lager av olika färgnyanser kräver att varje lager hinna torka ordentligt. Annars blir det bara en gegga av allt.
Och då är det bra att ha flera tavlor på gång - medan en torkar jobbar man med en annan.
Av de tre jag arbetade med i dag är en i princip klar. Även den målad i lager på lager i olika nyaner av gult, orange och rött.
Kallar den för Triangles.......
Jag har skrivit tidigare att jag inte - i alla fall inte hela tiden - har ambitionen att måla av något specifikt.
Ofta börjar jag helt förbehållslöst. Kan möjligen ha en idé om vilken färgskala jag ska använda mig av. Ibland håller min grundtanke, ibland blir det till slut något helt annat än det jag började med.
En av de tavlor som jag är mest nöjd med hör faktiskt till dom som jag inte gjort om så mycket. Det blev rätt från början. Mycket arbete var det, många lager färg är det - men grundstrukturen höll hela vägen.
Jag kallar den Dubai. Inte för skyskraporna, utan för att den påminner om det häftiga vattenfontänspel som dom kör utanför Dubai Mall, varje kväll.
Jag måste dock erkänna att min ambition var aldrig att måla vattenfontänspelet - men när den var klar så bara fanns det där....
Den är ca 100 * 100
R - i vars garage jag tillbringar tisdagförmiddagarna - fungerar både som inspiratör och idéspruta. Plus att hon delar med sig av sina erfarenheter vad gäller olika tekniker och material som hon använder sig av i sitt skapande.
Det absolut viktigaste hon lärt mig är att aldrig vara rädd för att testa - vad det än vara månde. Det går alltid att göra om. Hon är verkligen en stöttepelare och peppare.
Men hennes egna alster är alltid abstrakta, non-figurativa, så när jag en dag sa att jag ville måla ett äpple - då blev hennes kommentar: 'ÖK Birgitta - but you´re on your own then. I can´t help you there....'
Jag ville verkligen måla ett stort rött äpple, som skulle vara MITT SÄTT att måla ett stort rött äpple. Så jag satte igång. Det blev en blandning av abstrakt och figurativt, på något sätt.
Nu hänger det röda äpplet inramad i mitt vardagsrum. Måtten är 80 * 60 och så här ser den ut:
Första våren jag målade med R i hennes garage kom frågan upp om vi ville vara med på en utställning.
En RIKTIG utställning!!! Med RIKTIGA konstnärer!!!
Temat för utställningen var något med stjärnor och då höll jag just på att avsluta en målning som jag kom att kalla Cosmic Wave. Även den grundad med fogmassa för att bygga en struktur.
Jag anmälde den till utställningen - och den kom med.... Kors i taket!!
Ska jag vara riktigt ärlig är jag inte riktigt nöjd med den. Ska nog gå på en omgång till och göra den mer 'edgy'. Den är lite för blek.
Men så här ser den ut nu:
För ca ett år sedan arbetade jag med en grön tavla. Jobbade ganska länge med den. Grundade med en struktur av fogmassa och försökte sedan skapa olika gröna nyanser.
Kände inte att den blev intressant och var lite uppgiven.
Men så en dag kom jag på att skapa ett fönster i tavlan. Och det som hände då blev verkligen spännande.
Helt plötsligt fick jag till en illusion av en tavla i tavlan.
På avstånd ser det ut som att den inre delen ligger utanpå.....
Men - inte allt är abstrakt.
Emellanåt får jag inspiration att måla något som man SER vad det är.
Kanske inte fotografiskt, det har jag alldelse för lite tålamod till. Troligen för lite förmåga också.
Men att utifrån de tekniker, metoder och material som jag jobbat med dessa två sista år skapa en avbild av ett föremål.
MIN avbild av ett föremål.
För några år sedan tog jag ett foto på en tall i vinterskrud. Tallen stod utanför Rättvik. Det var en strålande, underbar vinterdag. Alldelels klarblå himmel och tallen var delvis täckt av snö, delvis skuggig.
Det var så vackert!
Och denna #vintertall har förföljt mig sedan dess.
För ca ett år sedan kunde jag inte hålla mig längre - tallen måste bli en tavla. Nu hänger den hemma hos min dotter - och den pryder faktiskt sin plats..... Är ca 120 * 60 cm.
Det allra mesta jag producerar i form av tavlor är abstrakt.
Jag jobbar mycket med struktur och färg.
Försöker skapa djup och ljus.
Ofta kan det ändå finnas en antydan till något.
Man kan få en känsla av eld, en känsla av vatten, en känsla av rörelse.
Och denna känsla leder fram till det namn tavlan får.
Den här t ex heter Eruption
Nu ger jag mig ut på en spännande resa!
Vet inte om jag är knäpp som överhuvudtaget drar igång denna blogg. Men fick en impuls att publicera mina alster någonstans. Och skriva lite om dom våndor som jag ibland genomlever i den s k skapandeprocessen.
Varför gör jag detta?
Ja, det kan man undra. Antagligen för mitt eget höga nöjes skull.
För att skriva av mig frustrationen och glädjen. Frustrationen när jag inte får till det som jag tänkt mig och glädjen när det helt plötsligt blir rätt. Eller i alla fall bra. Eller någotsånär bra........
En slags målar-dagbok kanske man kan kalla denna blogg. Förmodligen ointressant för alla utom mig själv.
Har målat i hela mitt liv. Har ingen formell knstnärsutbildning, men har gått en massa kurser: målat olja för en konstnär, formgivning, färglära. Har målat akvareller, gjort tuschteckningar.
Har t o m sålt några tavlor genom åren.
Denna 'dagbok' tar sitt avstamp i mitt möte med R, en kvinnlig konstnär från Argentina som bjöd in mig att ingå i hennes 'målarstall'. Sedan två år tillbringar jag varje tisdagförmiddag i hennes garage - tillika studie/ateljé, tillsammans med några andra kvinnor.
Hon har fått mig att våga ge mig ut på djupt vatten. Att inte vara rädd.
Hon har också lärt mig att abstrakt konst kan vara lika svårt att få bra som föreställande konst.
Vi jobbar primärt i akryl. Använder ofta olika tekniker för att skapa struktur. Och jag har upptäckt - till min förvåning faktiskt - att jag trivs med att skapa färgstarka tavlor. Stora tavlor.
Här kommer ett exempel på en tavla som orsakade mig mycket bekymmer innan jag fick till den. Hade en idé om vad jag ville åstadkomma, men idén höll inte. Ägnade många, många tisdagar åt att jobba med den innan det helt plötsligt en vacker dag kändes att NU - nu fick jag till det.
Den är ganska stor: 100 * 80
