SMHIs rapportserie: RO (Oceanografi)

A climatological atlas of the oxygen situation in the deep water of the Baltic Sea was first published in 2011 in SMHI Report Oceanography No 42. Since 2011, annual updates have been made as additional data have been reported to the International Council for the Exploration of the Sea (ICES) data centre. In this report the results for 2019 have been updated and the preliminary results for 2020 are presented. Oxygen data from 2020 have been collected from various sources such as international trawl survey, national monitoring programmes and research projects with contributions from Germany, Poland, Estonia, Latvia, Russia, Denmark, Sweden and Finland.
For the autumn period each profile in the dataset was examined for the occurrence of hypoxia (oxygen deficiency) and anoxia (total absence of oxygen). The depths of onset of hypoxia and anoxia were then interpolated between sampling stations producing two surfaces representing the depths at which hypoxic and anoxic conditions respectively are found. The volume and area of hypoxia and anoxia were then calculated and the results transferred to maps and diagrams to visualize the annual autumn oxygen situation during the analysed period.
The updated results for 2019 and the preliminary results for 2020 show that the severe oxygen conditions in the Baltic Proper after the regime shift in 1999 continues. Levels of anoxia decreased somewhat compared to the record years 2018-2019, while the extent of hypoxia remained largely unchanged. The decreased in anoxia was seen in the southern Baltic Proper and in the Gulf of Finland.
The hydrogen sulphide that had disappeared from the Eastern and Northern Gotland Basin due to the inflows in 2014-2016 is now steadily increasing in the deep water again. No major inflow has occurred during 2020.
Sammanfattning
En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatte  publicerades 2011 i SMHI: Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ”International Council for the Exploration of the Sea” (ICES) datacenter. I denna rapport har resultaten från 2019 uppdaterats och preliminära resultat för 2020 tagits fram. Resultaten för 2020 baseras på preliminära data insamlade under internationella fiskeriundersökningar, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Tyskland, Danmark, Estland, Lettland, Sverige, Finland, Ryssland och Polen.
Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten 1960-2020.
Resultaten för 2019 och de preliminära resultaten för 2020 visar att den extrema syrebristen som observerats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Utbredningen av syrefria områden har minskat något jämfört med rekordåren 2018-2019, medan områden påverkade av syrebrist var ungefär lika stora. Minskningen i utbredning av syrefria bottnar var tydligast i södra delen av Egentliga Östersjön samt i Finska Viken.
Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, ökar åter i dessa bassängers djupvatten. Inget större inflöde till Östersjön har inträffat under 2020.
 

Den här rapporten sammanfattar de huvudsakliga resultaten av det svenska nationella marina övervakningsprogrammet av pelagialen under 2018. Resultat från mätningar av hydrografi, näringsämnen och växtplankton diskuteras för haven runt Sverige; Skagerrak, Kattegatt, Öresund, Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Den nationella miljöövervakningen inom delprogrammet fria vattenmassan utförs av SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut), Stockholms Universitet och UMF (Umeå marina forskningscentrum). Data är insamlade, analyserade och rapporterade med stöd från svensk miljöövervakning och på uppdrag av HaV (Havs- och vattenmyndigheten). SMHIs övervakningsprogram sker genom ett samarbete mellan den nationella miljöövervakningen inom delprogrammet fria vattenmassan och SMHIs oceanografiska mätprogram för övervakning av haven runt Sverige och samfinansieras av HaV och SMHI.Denna årliga sammanställning av den nationella miljöövervakningen görs av SMHI i en rapport som finansieras genom avtalet mellan HaV och SMHI. Vädret under 2018 präglades av hög värme och ett par stormar som fick konsekvenser för tillståndet i havet. Våren kom snabbt och havsvattentemperaturen ökade mycket mellan april och maj. I augusti och september drog två stormar förbi, benämnda Johanne och Knud, och ytlagret blev på flera håll väl omblandat. På östkusten noterades uppvällning både längs med kusten i Egentliga Östersjön och iBottenhavet. Under året var det två mindre djupvatteninflöden till Östersjön och dessa förbättrade syresituationen temporärt i de sydligaste delarna. Ingen förbättring av syresituationen noterades i Östra- och Västra Gotlandsbassängen och istället ökade mängden svavelväte i dessa bassänger under året. I mars var vårblomningen igång i Skagerrak och Kattegatt, och koncentrationerna av fosfat och löst oorganiskt kväve var nära eller på detektionsgränsen från april till september. I Skagerrak och Kattegatt dominerades vårblomningen av kiselalgen Skeletonema marinoi. I Östersjön startade vårblomningen i april. Den omfattande blomningen av cyanobakterier i Östersjön var igång redan i maj och var fortfarande pågående under expeditionen i andra halvan av september. Under hösten observerades dinoflagellaten Prorocentrum compressum i höga cellantal vid alla stationer på Västkusten. Den här flagellaten är sällsynt och även om den inte är skadlig så är det intressant när en art plötsligt dyker upp och stannar under en längre period. Det potentiellt skadliga kiselalgsläktet Pseudo-nitzschia blommade i början av december. Koncentrationerna av fosfat och löst oorganiskt kväve i ytvattnet var i huvudsak normala förutom i Skagerrak och Kattegatt där de var lägre än normalt i december. Koncentrationerna av kisel var högre än normalt före vårblomningen vid de flesta stationerna och i Östersjön var de även höga under hösten. Under 2018 var det en del svårigheter med tillgängliga fartyg för expeditionerna och några expeditioner behövde ställas in. Många planerade observationer uteblev därför, speciellt under sommarperioden.

A climatological atlas of the oxygen situation in the deep water of the Baltic Sea was first published in 2011 in SMHI Report Oceanography No 42. Since 2011, annual updates have been made as additional data have been reported to the International Council for the Exploration of the Sea (ICES) data centre. In this report the results for 2020 have been updated and the preliminary results for 2021 are presented. Oxygen data from 2021 have been collected from various sources such as international ICES coordinated trawl survey, national monitoring programmes and research projects with contributions from Poland, Estonia, Latvia, Denmark, Sweden and Finland.
For the autumn period each profile in the dataset was examined for the occurrence of hypoxia (oxygen deficiency) and anoxia (total absence of oxygen). The depths of onset of hypoxia and anoxia were then interpolated between sampling stations producing two surfaces representing the depths at which hypoxic and anoxic conditions respectively are found. The volume and area of hypoxia and anoxia were then calculated and the results transferred to maps and diagrams to visualize the annual autumn oxygen situation during the analysed period.
The updated results for 2020 and the preliminary results for 2021 show that the severe oxygen conditions in the Baltic Proper after the regime shift in 1999 continues. Levels of anoxia decreased somewhat compared to the record years 2018-2019, while the extent of hypoxia remained largely unchanged. The decreased in anoxia was seen in the southern Baltic Proper and in the Gulf of Finland.
The hydrogen sulphide that had disappeared from the Eastern and Northern Gotland Basin due to the inflows in 2014-2016 continues to increase in the deep water. No major inflow has occurred during 2021.
  Sammanfattning
En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHI:s Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporterats till ”International Council for the Exploration of the Sea” (ICES) datacenter. I denna rapport har resultaten från 2020 uppdaterats och preliminära resultat för 2021 tagits fram. Resultaten för 2021 baseras på preliminära data insamlade under internationella fiskeriundersökningar koordinerade av ICES, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Polen, Estland, Lettland, Danmark, Sverige och Finland.
Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten 1960-2021.
Resultaten för 2020 och de preliminära resultaten för 2021 visar att den extrema syrebristen som observerats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Utbredningen av syrefria områden har minskat något jämfört med rekordåren 2018-2019, medan områden påverkade av syrebrist var ungefär lika stora. Minskningen i utbredning av syrefria bottnar var tydligast i södra delen av Egentliga Östersjön samt i Finska Viken.
Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, fortsätter att ökar i dessa bassängers djupvatten. Inget större inflöde till Östersjön har inträffat under 2021.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES. I denna rapport har resultaten från 2016 uppdaterats. De preliminära resultaten för 2017 baseras på data insamlade under Baltic International Acoustic Survey (BIAS) och nationell miljöövervakning med bidrag från Sverige, Finland och Polen. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten. Resultaten för 2016 och de preliminära resultaten för 2017 visar att de extrema
syreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön enstaka år före 1999. Trots ett flertal inflöden under perioden 2014-2016 beräknas ungefär 18% av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och omkring 28% av hypoxi under 2017. Inflödena 2014-2016 har minskat poolen av svavelväte så att den nästan helt försvunnit i Östra och Norra Gotlandsbassängen. Dock är syrgashalterna fortsatt noll eller mycket nära noll i djupvattnet och tecken på ökade halter av svavelväte har noterats under 2017.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES datacenter. I denna rapport har resultaten från 2018 uppdaterats och preliminära resultat för 2019 tagits fram. Resultaten för 2019 baseras på data insamlade under internationella fiskeriundersökningar, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Danmark, Estland, Sverige, Finland, Ryssland och Polen. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten 1960-2019. Resultaten för 2018 och de preliminära resultaten för 2019 visar att den extrema syrebristen som observerats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Under 2018 noterades den största utbredningen av syrefria bottnar sedan tidsseriens start 1960. Omkring ~24% av bottnarna var syrefria och ~33% var påverkade av syrebrist. Liknande nivåer återfinns 2019. Resultaten från de senaste två åren indikerar en ny fas då utbredningen av syrefria bottnar har nått nya områden. I de södra områdena av Egentliga Östersjön; Hanöbukten, Gdanskbukten och Bornholmsbassängen har syrebrist  förekommit i djupvattnet tidigare men nu återfinns syrefria områden regelbundet. Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, ökar åter i dessa bassängers djupvatten. Inget större inflöde till Östersjön har inträffat under perioden 2017-2019.

Despite a year of pandemic, the environmental monitoring in the pelagic could be done largely as planned in 2020. It was the warmest year on land since national statistics started in 1860. This was also shown in the sea where especially the surface temperature in winter was higher than usual. In the Baltic Sea, the lowest winter temperature was two degrees above normal and the maximum distribution of sea ice was the lowest ever measured. The autumn was also warm and in November the surface water in the Baltic Sea was about 1 degree warmer than normal.
In the Kattegat, there were signs of the spring bloom in February with high chlorophyll levels and high species diversity. In March, the nutrients were largely depleted in the surface water and the spring bloom of diatoms was over for this time. At one occasion, in April, toxins were reported in mussels along the West Coast that exceeded the warning limit. In the Skagerrak, the spring bloom started a little later than in the Kattegat, and in the Baltic Sea even later. In April, the spring bloom was observed in the Western Gotland Basin with high chlorophyll concentrations and typical dinoflagellates species for the season. In the Gulf of Bothnia, there was an early spring bloom of diatoms in April. This early bloom may have been an effect of the mild winter. The bloom of cyanobacteria in the Baltic Sea started already in May when cyanobacteria were observed at several stations. In August, cyanobacteria were also observed along the West Coast. These had probably been transported out with water from the Baltic Sea. A late bloom of the microzooplankton Noctiluca scintillans was observed at several sites along the West Coast in December. N. scintillans turns the water red during blooms and when it is dark, its fluorescence causes beautiful bioluminescence.
Throughout the year high levels of silicate were observed in the Baltic Sea and low levels of DIN in the surface waters of the Gulf of Bothnia. Otherwise, the levels of nutrients did not deviate much from normal.
In the bottom water of the Baltic Sea, no direct improvement of the oxygen situation was seen. In December 2019, there was a small inflow to the Baltic Sea that temporarily raised oxygen levels in the southern and south-eastern parts at the beginning of 2020. But this increase in oxygen was consumed quickly. In the East Gotland Basin, there was an acute lack of oxygen from 80 m and hydrogen sulphide was measured from depths exceeding 125 m. In the Western Gotland Basin, acute oxygen deficiency was found from 70 m and completely oxygen-free conditions from 80 m. An effect of stagnation in the deep basin parts is, in addition to increased levels of hydrogen sulphide, also increased levels of ammonium. Ammonium levels in the deep water increase in both the Eastern and Western Gotland Basins. The highest concentration of ammonia was observed in the eastern parts, but in the western parts they were above normal levels and closer to the levels in the eastern parts than they have been before. In the Kattegat, oxygen concentrations just above the limit for acute oxygen deficiency were found at some stations during August-October.
Trots ett år med pandemi så kunde miljöövervakningen i pelagialen göras i stort sett som planerat under 2020. Det blev det varmaste året på land sedan nationell statistik startade 1860. Detta visade sig även i havet där i synnerhet yttemperaturen vintertid var högre än normalt. I Östersjön blev den lägsta vintertemperaturen två grader över det normala och den maximala utbredningen av havsis var den lägsta som någonsin uppmätts. Även hösten var varm och i november var ytvattnet i Östersjön ca 1 grad varmare än normalt.
I februari observerades de första tecknen på att vårblomningen hade startat i Kattegatt, med höga klorofyllhalter och hög artdiversitet. I mars var näringsämnena i stort sett slut i ytvattnet och vårblomningen av kiselalger var över för denna gång. Vid ett tillfälle, i april, rapporterades gifter i musslor längs Västkusten som översteg varningsgränsen. I Skagerrak startade vårblomningen aningen senare än i Kattegatt och i Östersjön ännu något senare. I april observerades vårblomningen i västra Gotlandsbassängen med hög klorofyllkoncentration och för våren typiska dinoflagellater. I Bottenviken var det en tidig vårblomning av kiselalger i april. Denna tidiga blomning kan ha varit en effekt av den milda vintern. En början på blomningen av cyanobakterier i Östersjön startade redan i maj då cyanobakterier observerades vid flera stationer. I augusti observerades ytansamlingar av cyanobakterier även längs Västkusten, vilka hade transporterats ut med vatten från Östersjön. En sen blomning av microzooplanktonet Noctiluca scintillans observerades vid flera platser längs Västkusten i december. N. scintillans färgar vattnet rött när den massförekommer och när det är mörkt orsakar dess fluorescens vacker mareld.
Generellt så var det under året höga halter av kisel i Östersjöns och låga halter av DIN i Bottniska Vikens ytvatten. I övrigt avvek inte halterna av näringsämnen från det normala.
I Östersjöns bottenvatten syntes ingen direkt förbättring av syresituationen. I december 2019 skedde ett mindre inflöde till Östersjön som höjde syrenivåerna tillfälligt i de södra och sydöstra delarna i början av året. Men denna syreökning konsumerades snabbt. I Östra Gotlandsbassängen var det akut syrebrist från 80 m och svavelväte uppmättes från 125m. I Västra Gotlandsbassängen var det akut syrebrist från 70 m och helt syrefritt från 80 m. En effekt av stagnation i de djupa bassängdelarna är förutom ökade halter av svavelväte även ökade halter av ammonium. Ammoniumhalterna ökar i både Östra- och Västra Gotlandsbassängerna. Högst koncentration återfanns i de östra delarna men i de västra delarna är de över det normala och närmre de högsta koncentrationerna i de östra delarna än vad de varit tidigare. I Kattegatts bottenvatten var syrenivåerna som lägst under augusti-oktober då det vid några stationer var strax över gränsen för akut syrebrist.

Det svenska nationella marina övervakningsprogrammet av pelagialen, den fria vattenmassan omfattar månatliga mätningar av hydrografi, halten av  näringsämnen och växtplankton för haven runt Sverige; Skagerrak, Kattegatt, Öresund, Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Uppdraget att samla in, analysera och rapportera data kommer från HaV (Havs och vattenmyndigheten). Den här årsrapporten tar upp intressanta observationer från övervakningen och sammanfattar de huvudsakliga resultaten från 2019. I slutet av rapporten och i appendix redovisas även tidsserier från 1960 till 2019. 2019 blev det 10e varmaste året sedan rapporteringen startade år 1860 och var också rikare på nederbörd än normalt, men trots det var grundvattennivåerna låga framförallt i södra Sverige. Några kraftigare stormar passerade Sverige under början av året, Alfrida (1-2 januari) och Jan (10-11 januari). Höststormarna uteblev under 2019 och hösten var något kallare än normalt i norr men varmare i söder. Årets vinter var mycket mild och den maximala isutbredningen blev endast 88 000 km2 vilket är mindre än normalt, issäsongen klassades också som mild. Issäsongen var slut i mitten av maj. Under året skedde endast några mindre inflöden av vatten från Kattegatt till Östersjön genom Öresund som beräknats genom vattenståndsskillnader mellan norra (Viken) och södra (Klagshamn) Öresund (l). Tre inflöden var tillräckligt stora för att förbättra syresituationen i södra Egentliga Östersjön, men hade ingen effekt längre in i Egentliga Östersjön. Det största skedde i slutet av november till mitten av december, effekterna av detta inflöde kommer att kunna observeras under våren 2020. I början av året observerades en liten förändring i syrekoncentrationen i Östra Gotlandsbassängen till följd av ett inflöde under hösten 2018. Vårblomningen startade i februari i Kattegatt och pågick mellan mars och april i Skagerrak. I april observerades en mindre blomning av det för fisk skadliga släktet Pseudochattonella vid stationerna Anholt E och N14 Falkenberg. I Egentliga Östersjön observerades vårblomningen i mars-april med höga cellantal av kiselalger och en dinoflagellat typisk för våren, Peridiniella catenata. Cyanobakterier observerades i förhöjda mängder redan i maj och ökade i juni för sen att kulminera i slutet av juli då de även hade spridit sig upp i Bottenhavet. Mängden trådlika cyanobakterier minskade i augusti, och kolonibildande pico cyanobakterier ökade. Näringsämneskoncentrationer i ytvattnet var i huvudsak inom normala nivåer förutom i Skagerrak och Kattegatt under början av året då något lägre nivåer av fosfat, silikat och löst oorganiskt kväve uppmättes. Även i Skagerraks och Kattegatts djupvatten var halterna av löst oorganiskt kväve lägre än normalt under delar av första halvåret, i Kattegatt och Öresund var också fosfathalterna låga. Halterna av löst oorganiskt kväve var också låga under början av året i Egentliga Östersjön, medan fosfat halterna var mer normala. I Egentliga Östersjön observerades förhöjda silikat och fosfathalter i djupvatten med lågt eller inget syre.

En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporerats till ICES datacenter. I denna rapport har resultaten från 2017 uppdaterats och preliminära resultat för 2018 tagits fram. Resultaten för 2018 baseras på data insamlade under internationella fiskeriundersökningar, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Danmark, Estland, Lettland, Sverige, Finland, Ryssland och Polen. Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten. Resultaten för 2017 och de preliminära resultaten för 2018 visar att de extrema syreförhållanden som observerats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Utbredningen av anoxi fortsätter att vara konstant förhöjd till nivåer som bara observerats i Östersjön enstaka år före 1999. Trots ett flertal inflöden under perioden 2014-2016 beräknas ungefär 22% av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara påverkade av anoxiska förhållanden och omkring 32% av hypoxi under 2018. De preliminära resultaten från 2018 indikerar att de anoxiska områdena är de största som har noterats under den analyserade perioden, som startar 1960. Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, ökar åter i dessa bassängers djupvatten.

Den här rapporten sammanfattar de huvudsakliga resultaten av det svenska nationella marina övervakningsprogrammet av pelagialen under 2017. Resultat från mätningar av hydrografi, näringsämnen och växtplankton diskuteras för  haven runt Sverige; Skagerrak, Kattegatt, Öresund, Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Övervakningen utförs av SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut), SU (Stockholms Universitet) och UMF (Umeå marina forskningscentrum) och övervakningsprogrammet samfinansieras av HaV (Havs- och vattenmyndigheten), SMHI, SU and UMF. Data är insamlade, analyserade och rapporterade med stöd från svensk miljöövervakning och på uppdrag HaV. Den Baltiska strömmen längs Västkusten medför stora fluktuationer av  salthalten i ytan och det ovanligt höga utflödet med bräckt vatten från Östersjön under 2017 avspeglades som låg ytsalthalt i Skagerrak och Kattegatt i början av året. Det var inga stora djupvatteninflöden till Östersjön under 2017 men ett par av mindre storlek. Dessa mindre inflöden förbättrade syreförhållanden endast temporärt i Bornholms-bassängen och i södra delen av Östra Gotlandsbassängen. Salthalten under haloklinen var högre än normalt i Gotlands-bassängerna och i Norra Egentliga Östersjön samt även i ytlagret i Östra Gotlandsbassängen. Koncentrationen av fosfat och oorganiskt kväve i Skagerrak och Kattegatts ytvatten var normal medan silikatkoncentrationen var hög, speciellt under våren. I Östersjöns ytvatten var det höga nivåer av silikat i alla bassänger. Enligt det uppskattade totala innehållet av kisel i Östersjön har det pågått en ökning av kisel sedan början av 90-talet. Koncentrationen av fosfat i ytvattnet var över normal i Gotlandsbassängerna och Norra Egentliga Östersjön medan koncentrationen av oorganiskt kväve var mer än normalt i Arkona- och Bornholmsbassängen. Under vår och sommar var det djup där det oorganiska kvävet tar slut i Egentliga Östersjön större än normalt. I djupvattenlagret var det lägre koncentrationer än normalt av särskilt fosfat och silikat. I stället för de sedvanliga kiselalgerna var det det för fisk skadliga flagellatsläktet Pseudochattonella som blommade på Västkusten i februari till april. Under hösten förekom däremot en utdragen kiselalgsblomning. I Östersjön förekom vårblomningen i april. Cyanobakterieblomningen startade redan i maj med Aphanizomenon flos-aquae. Under juni och juli fanns alla tre av de filamentösa cyanobakterierna, A. flos-aquae, Dolichospermum lemmermannii och den potentiellt skadliga Nodularia spumigena, i växtplanktonproverna i varierande mängd. I Bottenhavet var ytvattentemperaturen lägre än normalt och koncentrationen av syre var under normala nivåer, men ändå högre än kritiska.

This report is a review of available data and information sources for climate proofing the tool Symphony as a part of Work Package 1 (WP1) in the Formas project ClimeMarine - Integration of climate-change impacts into the ecosystem-based management and planning of the Swedish marine environment. The aim of ClimeMarine is to climate proof planning and management of the Swedish marine resources by using and further developing the tool Symphony, the cumulative assessment tool developed for the Swedish Marine Spatial Planning. ClimeMarine is a cooperation project between the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI), Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM), University of Gothenburg (GU), and Geological Survey of Sweden (SGU), all involved in marine science, management, and planning. In this report, we give a short description of Symphony as well as its underlying assumptions. These assumptions are explicitly selected to make the tool sufficiently simple for transparent interpretations. We also summarize the latest climate and nutrient load projections for the Baltic Sea that are incorporated into Symphony and elucidate the uncertainties in these climate projections. In addition, we investigate the potential to include connectivity and changing habitat distributions into Symphony, which are important aspects for Swedish Marine Spatial Planning and for understanding climate change impacts. Habitat change modelling is a complementary method, which can lead to improvements of the Symphony datasets. We describe possible ways to study habitat vulnerability and the impact from climate change, utilizing the same climate projections as implemented into Symphony. The results will lead to further understanding of climate change impacts on the interactions between human-induced pressures on habitats and ecosystem and analyses how the knowledge can be included in the Marine Spatial Planning.