RSS - xml

Kontrollerades senast: 2022-08-16 06:41:07

Bakomsjukdomen

Bakomsjukdomen blog on Nouw

Överraskningsdejt och naglar

2019-03-03 20:43
Från Bakomsjukdomen

Jag är som bekant ganska dålig på det här med att blogga men jag tänkte att det är bättre att jag gör några kortare inlägg oftare än några få jättelånga (i alla fall tills jag får en rutin)

I fredags var jag på fest och träffade trevliga människor. Det var både kul och skönt att komma ut lite. Kalle var i Älvros med några kompisar, men på fredagen kom han in till Sveg och hämtade upp mig för en överraskningsdejt. (Jag har verkligen världens finaste pojkvän!)
Först tog han med mig på Cinéast, det var så jäkla mycket turister så vi tog med oss lunch och fika och åkte till ”vårat dejtställe”. Efter det åkte vi på bio och såg Draktränaren 3, en film jag längtat så länge efter att se! Den var SÅ. JÄVLA. BRA jag grät som en tok, till och med efter att vi kommit hem!
Sen åkte Kalle och några av hans kompisar tillbaka till Älvros igen och han hämtade mig senare på kvällen och vi hade en mysig ”grabbkväll” och sov där.

Idag har jag gjort ett nytt ser naglar på mig själv, det blev rosa den här gången. Jag har ingen jättebra bild på dem än, men jag tänkte i alla fall dela några bilder på två andra set jag gjort och så en lite sämre bild på de nya. Haha puss och kram på er!

Mellomys!

2019-03-03 19:44
Från Bakomsjukdomen

I lördags var jag hos Sara och kollade på sista deltävlingen i Melodifestivalen. Jag tyckte att det var bra många fler bra bidrag denna gång än de andra deltävlingarna! Vi åt macarons direkt från Paris, som jag fått av Dehlia. De var jättegoda, fast överlag är det inte direkt mina favoritkakor... Men superkul att testa dem med Sara! Vi drack Mojito och hon hade skurit upp grönsaker och gjort dipp också, så jäkla mysigt!

Mina topp tre i Melodifestivalen var John Lundvik, Pagan fury och Arvingarna! Sen tyckte jag väldigt mycket om Ann-Louise Hanssons låt ”Kärleken finns kvar” och så var ju Bishara en väldigt duktig sångare.
Nu hoppas jag att John tar hem hela skiten!

Kollar ni på mello? Vilka har varit era favoriter?


#mello #mellomys #macarons #lördagsmys

Vinterdag med Felicia och Pucko!

2019-02-21 11:30
Från Bakomsjukdomen

Strax innan nyår var jag och Felicia ute och fotade hennes otroligt söta hundvalp Pucko! Han var lätt att fota för att vara valp, och han poserade stolt på de första bilderna... En naturbegåvning helt enkelt, haha!

På nyårsafton var jag och Kalle hos Felicia och hennes sambo Andreas i Herrö och firade in det nya året med god mat och deras fantastiska sällskap med spel, skål och skratt! Jag passade också såklart på att ta några bilder på Pucko på nyårskvällen, och jag ville bara dela med mig av några av alla fina bilder på honom (och någon bild på husse & matte såklart)

#fotografering #olympuspen #hundvalp #vinterfoto #nyårsafton

Nagelterapeut!

2019-02-20 18:06
Från Bakomsjukdomen

Jag har precis börjat utbilda mig till nagelterapeut, vilket jag hittils tycker är SVÅRT, men superkul!
Jag har hittils bara gjort på två kunder och testat en hand på mig själv två gånger, så har testat fyra gånger totalt... Är långt ifrån nöjd, men ser fram emot resten av kursen. Tänkte bara dela med mig av naglarna jag gjorde på mig själv idag.
(Den rosa färgen har jag blandat själv )
#nails #gelnails #gelenaglar #nagelterapeut

Glitter is mandatory!

Jag är VÄRDELÖS på att inreda!

2019-02-20 17:48
Från Bakomsjukdomen

Okej, såhär är det... Jag tycker att inredning är jätteroligt! Jag kan sitta i flera timmar och kolla på snyggt inredda rum på Instagram och Pinteres, jag införskaffar eller gör (enligt mig själv) snygga inredningsdetaljer och saker jag tycker passar min stil, men jag kan för mitt liv inte placera ut sakerna så att det ser snyggt ut!! Varför är jag född med en kaotisk hjärna utan ett uns av sammanhang eller öga för struktur??

HJÄLP!
Vad är era bästa inredningsknep och era bästa sidor för att få inspiration och även bästa platserna att fynda inredning på?
HMU!

#inredning #inredningsdetaljer #aesthetic #svartinredning

Bipolär morgonfundering

2019-02-15 08:44
Från Bakomsjukdomen

Hela poängen med den här bloggen var att jag skulle skriva om att jag är mer än mina diagnoser/sjukdomar... Men enda gången jag känner att jag har inspiration eller lust att skriva är när jag mår dåligt eller precis mått väldigt dåligt och är påväg
upp ur en deppig period. Jag vill verkligen veta varför jag känner så... Jag är rädd att förlora min skaparlust om jag tar mediciner för att stabilisera mitt mående, samtidigt som jag känner att det verkligen inte längre är hållbart att må såhär.

Någon som har erfarenhet, tankar, funderingar eller input i hur jag menar?

Tillbaka; sjukare än någonsin?

2019-02-07 15:24
Från Bakomsjukdomen

Så, det har hänt otroligt mycket sedan jag gjorde ett inlägg här senast, och det har mycket med orken att göra, men också pga att jag ofta brukade känna att jag inte kunde ventilera om något annat än just psykisk ohälsa på den här bloggen. Jag hör alltid att det första tipset när en ska skaffa en blogg är att ”hålla sig till ett ämne”... Men efter den här resan jag gjort med mig själv så inser jag att jag är inte ”bara ett ämne”, jag är inte bara psykisk ohälsa! Jag är så mycket mer!
Tanken här var att berätta hur det är för mig att leva med psykisk ohälsa och hur det påverkar min vardag. Men för att få en helhet i det och för att andra ska förstå att jag inte bara är en vandrande depression med humörsvängningar.

Så mitt nästa försök med bloggen blir att fortfarande vara helt ärlig med mina känslor och mina erfarenheter med psykiatrin, stigma och allt annat som berör min vardag med mental hälsa och ohälsa!

Utöver depression, panikångest och pmdd har jag sedan sista inlägget fått diagnoserna ADHD (ouppmärksam form), Bipolär sjukdom (ospecificerad form) och Generaliserat ångestsyndrom.
Jag väntar även på utredning för två fysiska sjukdomar, (Psoriasis artrit och endometrios) vilket jag också kommer skriva mer om

Därav rubriken; Jag har aldrig haft dessa diagnoser bekräftade förut, men nu när jag har det känns det som att det kommer bli lättare att hitta rätt behandling och förståelse för mig själv och hur jag funkar.

Om ni har några frågor, funderingar eller förslag på vad ni vill att jag skriver om, var inte rädda för att skriva till mig eller lämna en kommentar!

Hoppas vi hörs snart igen!

XOXO/ Rainbow

Uppdatering! Kalas, 90-tals fest & björnspaning!

2018-06-22 16:38
Från Bakomsjukdomen

Dags för en snabb update!
Jag vill verkligen blogga och skriva mer än vad jag gör, men min hjärna är på högvarv 24/7 och jag lyckas inte ta mig tiden till att göra det.
Livet, stress och ångest kommer emellan och tar helt enkelt för mycket av min tid.
Förhoppningsvis blir det bättre snart.
Jag har dock hunnit med en del jag vill dela med mig av, så jag tänkte i nästa inlägg skriva om mitt födelsedagsfirande!
Först firade jag med släkt och familj hos mina föräldrar. Sedan hade jag en fest för mina närmaste vänner med tema 90-tal och i tisdags tog jag, pojkvännen och några barndomsvänner en födelsedagsfika i ett vindskjul i Ytterberg. (Som också utvecklades till en liten björnspaning)
Hur många björnar vi såg väntar jag med att avslöja!
Glad midsommar sålänge!

Jag har inte tid att existera

2018-05-23 00:55
Från Bakomsjukdomen

Efter att ha pluggat 100% och samtidigt gått in på nytt jobb i två veckor och på det försöka ta några extra kunder i veckan efter att ha haft problem med att fixa både plugg och jobb separat på 100% innan så känner jag mig totalt överkörd.
Jag förstår inte hur alla andra tar sig igenom ett normalt liv utan att kollapsa. Jag kan ärligt talat säga att det alltid faller bort delar av mitt liv så fort jag försöker lägga till rutiner som alla andra verkar ha...
Enkla saker som att sköta lägenheten, hygien och hälsa glömmer jag bort helt om jag har studier/jobb och socialt liv att ta hand om. Antingen hinner jag inte eller så glömmer jag helt enkelt att diska, tvätta, städa, äta och ibland till och med att duscha. (Tur att jag har en pojkvän som kan ifrågasätta om den där kaksmulan i jag haft i håret i två dagar tänkt bo där länge till)
Det sociala livet i form av kontakt med vänner, familj och sociala medier tappar jag väldigt lätt så fort jag blir överväldigad av annat runt omkring mig.
Så om jag pluggar/jobbar och lyckas duscha, äta, städa och diska en period så blir den sociala delen direkt bortglömd; Vilket resulterar i en våg av skuldkänslor och ångest över att jag är en dålig vän/dotter/flickvän/barnbarn som inte har tid att engagera mig i människorna runt omkring mig, som jag verkligen är så tacksam för att de finns varje dag i mitt liv!
Och då förstår ni kanske att om jag ska hålla mig själv och min lägenhet hel och ren samtidigt som jag försöker ha en bra kontakt med vänner, familj och sociala medier så faller studier/jobb pladask istället... Vilket såklart inte funkar, för det går inte att överleva så länge utan en inkomst. Och börjar jag falla efter i studier/jobb så blir jag väldigt stressad och ångestfylld över rädslan att vara för mycket ”ADD-Mimmie”... (Dålig att passa tider, klumpig, slarvig, ouppmärksam, stressad osv...)
Sen jag fick diagnosen ADHD/ADD så har jag blivit erbjuden hjälp i form av boendestöd.
Detta hjälpte mig komma på fötter någorlunda och gav mig lite hopp om att jag också skulle komma in i rutiner som alla andra. Men när jag väl började studera och jobba fanns inte tiden för denna hjälp längre och nu är jag tillbaka på ruta ett igen.
Jag är så rädd att stressa upp mig och gå in i väggen igen. Jag känner och vet att jag är otroligt nära en bristningsgräns, men vet inte av vilken sort. Jag har alltid otroligt nära till tårar, vare sig det är av lycka, sorg eller ilska. Har jag problem med mina smärtor jag nämnde i ett tidigare inlägg vill jag knappt tänka på min egen existens, för jag orkar inte. Har haft ont i tre dagar nu, men imorse tog jag mig i alla fall upp ur sängen och tog mig iväg på jobbet (vilket jag trivs på och tycker är roligt trots att jag bara varit där ca 2 veckor) Var tvungen att låsa in mig på toaletten och gråta ut lite smärta och kräkas pga att jag hade ont... Jag ser ju att det inte låter så bra när jag läser det såhär, men det är nog första gången på flera år jag faktiskt lider mig igenom så många timmar trots att jag har ont. Men smärtan vann till slut, och jag åkte hem tidigt. Jag är förbannad och besviken på mig själv och kommer antagligen ha en fortsatt ångest resten av natten.
Jag har legat i sängen ända sen klockan 16 och har endast rest mig upp 2 gånger; för att mata katten och för att duscha (Yay!) Ätit har jag glömt och disken är lika skitig idag som den var igår.
Och ärligt talat är risken väldigt stor att den ligger där lika odiskad och skitig imorgon.
Men just nu får det hellre vara skitig diskbänk än ett ännu skitigare mående... faktiskt.
Ni som orkat läsa ända hit, tack!
Ni är väldigt ambitiösa (eller uttråkade?) och jag hoppas verkligen att ni tar hand om er själva och varandra, både psykiskt och fysiskt!

Nu säger huvudet ifrån, jag har försökt sova ganska länge men kände att jag behövde avreagera mig och få ut lite personliga tankar som gnager innan jag ens kunde fundera på en så sällsynt lyx som sömn.
Kramar i massor!
XOXO
/Rainbow

Då var det dags igen...

2018-04-23 19:20
Från Bakomsjukdomen

Gravid? Nope..

Då var det dags igen då!
Den där tiden på månaden som jag blir märkbart sämre. Migrän, huvudvärk, kräkningar, humörsvängningar och en total dipp i vardagslivet.
Så, vad är det jag klagar på egentligen? Låt mig nämna några av sakerna.
Huvudvärken smyger sig på först för att sedan efter en dag eller så utveckla sig till pulserande huvudvärk och illamående. Efter två dagar får jag full migrän som endast försvinner med dyr j*vla migränmedicin... Sen är det dags att gå upp flera storlekar på alla byxor i några dagar, om jag ens förmår att ha byxor på mig, då jag har så ont. Ser ärligt talat ut att vara gravid i åttonde månaden ungefär men nejdå, det är ”så det ska vara.”
Jag har åkt in akut väldigt många gånger pga mina smärtor och när jag kommer in är det bråttom att ta prover eftersom att alla läkare alltid tror vid första anblick att blindtarmen har spruckit. Så, smärtstillande spruta för att slippa tuppa av pga smärtorna och sen ta prover för att leta infektioner i blindtarmen, levern, njurarna osv... men alltid samma svar. ”Vi hittar ingen infektion och kan utesluta det. Antingen så är du gravid eller så är det menssmärtor.”
Jag är inte gravid, och JA det är menssmärtor!! Jag vet redan det!
Men det är inte normala menssmärtor utan de har blivit värre och värre för varje månad och år som passerar. Varför är det ingen som förstår hur detta påverkar vardagen? Jag måste anpassa mitt liv och mitt schema efter min menscykeln för att slippa behöva ställa in alla planer jag har tiden innan. De gånger det har varit så pass illa att jag fått smärtstillande till exempel så har jag kunnat funktionerna ganska hyfsat, men jag ska inte behöva en spruta i skinkan och äta massa tabletter en vecka för att kunna ha en normal vardag... Varje gång jag åker in på akuten, varje månad år ut och år in blir jag bara lämnad med orden ”hör av dig om det blir värre”. Jag har hört av mig!? Det är därför jag är där!
Samtidigt som överläkaren i Östersund av ren ”tur” tagit del av mina blodprover pga att jag varit hängig pga medicinering (för något annat) skickat en remiss pga hur låga mina järnvärden är. Detta är något som både jag och alla läkare jag haft vetat om i ungefär 6 år nu... ändå är det ingen som ifrågasätter detta. När jag själv säger att jag vill veta varför jag har så låga värden är det ingen som svarar. Jag får järntabletter utskrivet trots att jag redan äter dem, och har gjort i flera år.
Ursäkta för det långdragna inlägget, men detta är något jag aldrig pratat om öppet innan. Det är för jobbigt, för tjatigt... ”ännu en kvinna med mens som gnäller”
Men ja, nu orkar jag inte mer.
Jag är väldigt tacksam för vad vårdcentralen och sjukvården gjort för mig under alla år. Men just när det kommer till detta är det jävligt svårt att skicka en remiss till en läkare som kanske har mer koll på ämnet. Varför?!