Dagen blev långt ifrån som jag hade tänkt mig. Vi åkte ut i skogen på förmiddagen för att se om det fanns några blåbär men det ända vi kom hem med var ca 20 svampar! Inte superfräckt direkt. Sedan blev vi så trötta så vi sov, FRÅN 12.00 TILL 15.30!!! Alla tre också, helt galet och så himla välbehövligt. Sömn har verkligen fått en helt ny betydelse nu, går fasen hellre och lägger dig med M runt 19-20 så man får sova ordentligt än att sitta upp.
Ska hitta lite inspiration för vad min blogg kan innehålla mer än att jag berättar hur trött jag är och hur jävla bra livet är ;)! Nu har jag legat här i badet i snart två timmar och njutit av ensamtiden med youtube. Nu längtar jag efter familjen ute i soffan så nu ska det mysas in fredagkvällen!!
God morgon!
Inatt vaknade vi säkert tio gånger av att Melina skrek besvärat rakt ut så fick flytta över henne till våran säng redan 01.00. Sen sov hon mellan oss till 6.00 ungefär så Niklas tog henne så jag fick sova längre. Vaknade runt åtta och var så jävla trött att jag visste knappt vad jag heter! Haha föräldralivet är underbart ibland. Dock så kan man aldrig bli sur på henne för så fort man ser henne så blir man så glad!
Nu ligger hon hos mig och sover, vilket aldrig händer längre eftersom hon är större och blir så varm. Lilla prinsessan! Jag ligger med henne på bröstet och tittar på Pokémon, glömt bort hur bra det är!!
Hundra årtionden senare och den här människan är tillbaka med en liten miniperson på höften. Det är helt galet om ni frågar mig, jag har alltså titulerat mig som mamma nu i ungefär sex månader, Den 28 januari 2019 föddes den bästa lilla personen jag vet. Minna Melina Jacklin Johansson, 51 cm lång och 3710 gram stor. Eller nu förtiden är det ju väldigt litet eftersom hon nu är 70 cm och väger 8650 gram.
Tiden efter att hon föddes så var det lite kämpigt för mig psykiskt då jag drog på mig sån brutala katastroftankar och jag var ett hormonellt monster under dom två första månaderna. Att ansvara för ytterligare en människa mer än sig själv var så stort och det krävdes väldigt mycket tid att vänja sig vid den lyckliga tanken. I dagsläget så mår vi alla så himla perfekt, att vara mamma är den största äran man kan få. Att föda Melina var verkligen meningen med livet, att få ett barn! Det är som hela livet faller på plats och jag menar verkligen när jag säger att jag inte hade en jävla aning om vad kärlek var tills dess att hon kom till oss. Kommer försöka att börja blogga igen men med respekt för att min sambo inte vill dela hela hennes liv på nätet. Det är ju trots allt inte bara min dotter jag skriver om även om det kommer att komma upp bilder också (så klart). Haha man vill ju bara skryta om hur bästa hon är!!
Tiden går så förbannat fort, den springer iväg! Till hösten tänkte jag skriva om lite andra grejer här som kommer att hända i mitt liv som minst sagt kommer slå en helvändning på livet. Det kommer bli skoj! Stay tuned för fan!
Nu vill jag att bebisen ska komma ut. Jag drömmer om henne allt oftare vilket gör dagarna lite ledsamma nästan eftersom att längtan blir ännu större. Magen växer hela tiden känns det som. Just nu får jag knappt ner halva magen under ytan när jag badar, haha! Tog ett två timmar långt och välbehövligt bad idag med sällskap att katten som låg bredvid på golvet. Försöker fortfarande komma på ett "smidigt" sätt att ta sig upp på. Har sovit extremt dåligt de senaste dagarna då smärtan från fogarna tar död på mig, snacka om att man är låst i sin egna kropp. Meeen i slutänden kommer vi få träffa våran älskling som bor där inne som torterar mig emellan åt.
Tänk att man kan älska någon så mycket innan man ens träffat denna lilla person. Tror dock vår lilla tjej kommer komma tidigare, har den känslan i alla fall. Hoppas går ju alltid.
Startade vecka 33 med att åka in till förlossningen efter att jag haft så förbaskat ont i magen om nätterna. Det visade sig att det förmodligen var musklerna i sidan av magen som gjorde att jag inte fick sova. Foglossningen har förvärrats och är sjukskriven nu 100% tills jag går på gravidpenning nästa måndag. Men annars är jag jätte lycklig i livet faktiskt, allt känns så spännande. Vet inte vad det är men jag har haft en känsla av att hon kommer att komma tidigare än beräknat, verkligen en stark känsla. Så fr o m vecka 37 kommer jag göra allt för att bebisen ska komma ut. Haha! Längtar ihjäl mig just nu så jag vet inte var jag ska ta vägen!
Nu när jag är hemma om dagarna vilar jag mest hela tiden men jag har vissa mål för dagarna så jag inte blir helt liggandes och dessutom får tiden att gå (vilket den gör oavsett, den springer iväg faktiskt!). Förra veckan började jag på köket, torkade av i alla skåp och gjorde rent i skafferiet. Den här veckan har jag väll lite liknande sysselsättning fördelat på alla dagar. BUT FIRST THING FIRST - VILA!!!!!
Våran lilla dotter har fått sig ett namn, vilket jag inte har gått ut med i sociala medier så än så länge blir det M i bloggen och sociala medier. Jag kan verkligen föreställa mig hur hon ser ut och vilket även blev mer tydligt på tillväxtultraljudet i för lite över en vecka sedan! Höll på att börja grina när hon flippade med munnen och sög på fingrarna. Hon är det finaste jag sett och kommer vara våran skatt för evigt.
MEN NU, vad har jag för förväntningar på vecka 34?
Jag hoppas att magen stannar i växten snart eftersom att jag kan inte förstå hur man kan bli större. Känns som att magen ska spricka snart eller hur M ska få plats där inne. Hon börjar bli STOR. När vi var på TULet i v 32 var hon mellan 40-45 cm och vägde ca 1950 gram. Annars mår jag kanon bra, men verkligen inga tecken på att hon kommer komma faktiskt mer än sprickkänslan i magen. Och tiden som ALLA personer snackar om förstår jag fortfarande inte hur den kan gå så långsamt för alla? Tiden SPRINGER iväg bokstavligen. Vilket är skönt eftersom vi längtar efter våran bebis.
INFÖR FÖRLOSSNINGEN:
Den klassiska BB-väskan är packad, endast tofflor som behöver inhandlas eller ett par mjukare strumpor som man bara kan dra på sig. Jag har börjat bli väldigt nervös, inte för förvärkarna men just för utdrivningsfasen av denna bebis. Herregud säger jag bara, aj. Samtidigt så är jag ganska lugn ändå för man kan aldrig förbereda sig tillräckligt tror jag, utan det kommer när det kommer. En sak vet jag i alla fall, det är att jag kommer få träffa våran fina fina lilla älskling om allt går som det ska!
Här kommer tjatmostern som bara skriver om sin graviditet. Men det är nog lite vad heeeela min vardag handlar om just nu, jag har liksom inte orken att göra så mycket. Mer än när människor kommer hit och umgås med lilla mig. Men nu ska jag faktiskt inte klaga, för min älskade lilla dotter är det bästa som har hänt mig. Man har liksom drabbats av någon typ av läskig oro att hon inte mår bra, även om hon sparkar sönder mig inombords. Haha, så att lillskruttan lever finns det just ingen tvekan om. Hon gör sig ständigt påmind.
Fyllde år i måndags och jag har inte riktigt önskat mig något i år, utan jag kommer mest på vad jag önskar mig till snäckan inne i magen. Men hade en minimal liten lista som innehöll vetepåse, ny kudde och en Fjällräven Kånken. Fick det jag ville ha så det kan jag inte klaga över. Min nya Kånken kommer vara till mig och bebisen, vi kommer använda den flitigt som skötväska i framtiden. Då jag både jag och Niklas är långa så kan vi ändå inte ha något som hänger på handtaget på vagnen utan att vi slår i benen. Och eftersom Kånken inte är så jätte stora så får den jätte bra med plats under vagnen. Dessutom så är den ju unisex. För jag kan tycka att många mammor där ute glömmer bort att sina män också kommer ta hand om det lilla livet men köper jätte feminina skötväskor.
Var på kontroll i onsdags plus att jag gjorde min andra och sista glykosbelastning. Och allt såg jätte bra och allt växer som det ska, plus att min lilla gosis hjärta slog jätte fint. Men om två veckor ska vi på sista tillväxtultraljudet så då får vi även se vår lilla tjej. Jag har nog aldrig i hela mitt liv längtat efter något så mycket som jag göra nu, vill bara träffa henne!! Men hon får gärna stanna kvar där inne och växa sig stark och få lite kött på benen.
Nu ska jag sminka mig lite och sen åka iväg och byta en kruka jag köpte igår för att senare hämta min storasyster som kommer ifrån Örebro och hälsar på i helgen. Hon kommer även ensam så vi kommer ha barnfritt heeeeeela helgen, även om jag älskar mina syskonbarn så behöver man syrran för sig själv ibland. Så det kommer bli så himla supermysigt!
Stay safe!
Åkte till Örebro i torsdag för att spendera några dagar med mina syskonbarn. Varav den ena som fyller sju år, vilket är helt galet! Så fort barn kom in i våran släkt så har åren bara flygit iväg. Och fler barn kommer det ju och jag vill just nu att bebisen ska stanna där inne så hon inte blir vuxen. Haha. Bönan där inne blir hela 28 veckor imorgon och sparkar för fulla muggar.
Har såna problem med foglossningen idag att jag knappt orkar röra mig. Men utöver det så älskar jag att vara gravid faktiskt, mysigt och främmande om inte annat. Alla värden ser bra ut när vi varit på kontroller vilket känns skönt. I vecka 32 får vi se våran lilla plutt igen och då är det bara åtta veckor kvar tills vi får träffa henne. Ahh, såååå spännande!!!
Nu ska vi förbereda inför kalas!
stay safe!
Nu börjar bebisrummet bli färdigt. Nu finns det även en sänghimmel till spjälsängen men tänkte ta fler och finare bilder på rummet när solen tänker kika fram igen. Vi ville ha ett lite mer grått rum just för att solen ligger på hela dagarna och för att vi ÄLSKAR grått, hihi! Men just nu är det småfix som ska upp med ljusslingor och lite sånt vi önskat oss i julklapp.
GRAVID UPDATE!
Tiden bara springer iväg tycker jag, vi går redan in i vecka 25 (24+0) imorgon!! Känner bebisen i stortsätt hela tiden nu och det är nog bland det bästa i hela världen. Det är skönt med tecken på att det finns en liten person där inne. Utöver det så har veckomornarna blivit så himla komiska, när jag går till bussen så spyr jag och likaså när jag blir stressad så spyr jag! Haha very konstigt.
Foglossningen och sjukskrivningen håller i sig fortfarande vilket är jätte tråkigt men jag tänker bara på oss nu. Jag vill bara må bra och orka med vardagen. Det gör ont som FAEN men så fort gosisen där inne rör sig så kan man inte fyllas av annat än glädje!
Hej!
Tänkte skriva lite hur jag ser på mig själv och den här gravideteten. För er som inte alls är intresserade så behöver ni inte läsa, hehe. Men något jag uppskattar och skulle vilja läsa mer hos andra personer. So let this inlägg get started...
Nu är jag som sagt i vecka 21 (20+4) och jag är så brutalt lycklig. Det är alltså 37 dagar två tills vi ligger på tvåsiffrigt (dagar). Och jag sitter mest hela dagarna och ser på gravidvideos på youtube. Men utöver att man är gladast på jorden så blir jag så feting trött på att jag verkligen INTE får på mig något par jeans eller ens tycker om gravidjeans. Och att jag dessutom inte "hann" gå ner tillräckligt i vikt innan min gravditet då jag bara ser tjockare ut nu, haha! Jag önskar att min mage var fin och rund men istället ser den fluffig ut bara anser jag. Jag höll ju på med viktväktarna innan jag blev gravid och gick ner 8.9 eller 9.8 kg men hsde önskat 15 kilo innan. Sen är jag ju verkligen inte besviken på att jag är blev gravid, långt ifrån besviken. Men jag känner mig så ovacker, ful och klagig!! Men idag beställde jag nya kläder, sånt som sitter tightare så man ser lite mindre ut dessutom och förhoppningsvis blir jag nöjdare med mig själv.
Nu slutar klaget på mig själv!
Jag tror att jag känner bebisen mer nu. Haha om det inte är tarmarna som spelar mig ett spratt men jag tror inte det faktiskt nu. Haha!!
Nu inväntar jag min älskade partner som är iväg för han skulle handla smör och pålägg. Och jag tänker inte äta soppa utan smörgås! Haha godaste jag vet. Men han verkar dra ut på tiden.
God morgon!
Ligger hemma på soffan efter ett tidigt besök hos barnmorskan för undersökning och lyssna på våran lilla dotters hjärtat. I torsdags när vi var på ultraljud tittade hon så att allt såg bra ut och det gjorde det. Sen ville ju vi veta vad för kön våran lilla plutt har av ren nyfikenhet. Dock låg bebisen med benen i kors men utifrån det hon lyckades att se så ska vi få en tjej. Men det är fortfarande inte 100% , så vem vet om det inte dyker ut en pojke!
När vi hade varit hos barnmorskan så känner jag mig jätte konstigt även om allt var bra och hjärtat slog som det skulle. Men haft ont i huvudet, foglossningen och händerna pga karpaltunnelsyndrom under morgonen. Jag skojar inte när jag säger att jag har lyckats att drabbas av allt hittills under min graviditet. Men vet ni vad? Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Älskar mitt liv trots att kroppen är så slut att jag inte vet vad jag ska göra.
Nu ska jag sova en stund för jag är helt slut!
