Hejdå bloggisen, för nu. Denna fina texten som jag hittat får bli mitt sista inlägg.
You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home?
We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.
Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)
But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, the way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?
Okej, ett litet avslut och summering av mitt aupair år. Det känns (som vanligt) som en evighet sedan jag satte mig på planet till USA, men samtidigt har året flugit förbi.
Januari-Mars
Nu ska jag vara helt ärlig, jag försökte bita ihop men jag ville bara hem hem hem hela tiden. Jag vägrade inse eller berätta för andra hur mycket hemlängtan jag faktiskt hade. Det var kallt, vi hade strömavbrott en hel del och allt var nytt. Det tar såklart tid innan man hittar vänner och hittar sin plats i sammanhangen. Jag trodde väl att jag skulle älska min nya vardag och aupair-livet direkt, men det tog tid. Även om min värdfamilj alltid varit välkomnande och velat hjälpa mig, så är det ändå en stor omställning att flytta in och lära sig deras rutiner. Familj och vänner i Sverige gjorde även roliga saker och då blev hemlängtan ännu starkare. I slutet av mars åkte jag dock till Kalifornien vilket var SÅ skönt och viktigt. Jag hälsade på Sanna, som kände precis likadant som mig. Det var skönt att veta, och OJ vad vi har klagat på detta året tillsammans över FaceTime. Det enda vi ville i början var att året skulle gå fort och vi pratade om allt vi skulle göra när vi kom hem. Aldrig hade vi älskat Sverige så mycket som då. Haha!! Jag hade även min class i Washington DC under denna tiden, även det var en rolig resa och kurs. Ebba och Ella bokade resa hit och likaså min familj. Det fick mig att stanna kvar, men jag hade fortfarande i tankarna att jag skulle avbryta mitt år efter att de varit här i juni. Värsta tänkbara var att missa Magic T, faktiskt.
April-Juni
Michelle och Fanny var här, och jag minns att det var så skönt att få träffa några hemifrån. Jag var i Philadelphia med Mathilda G och både Emma och Matilda S åkte hem. De saknar jag fortfarande, vi hade så jäkla kul tillsammans och Emma var den första jag träffade härsmörgåstårta och dansade runt stången till Kalle Moraeus med frihetsgudinnan som bakgrund. Det var coolt! Sen kom Mamma, Pappa, Fanny och faster Eva. Jag hade då en veckas semester och även här var det en lättnad att få se dem. Vi turistade, hade middag hos min värdfamilj och njöt av sommaren. När de lämnade NY var det däremot superjobbigt och jag ville bara följa med dem hem till Sverige. Men, det var sommar och livet var ändå väldigt bra. Jag hade ett supergäng till vänner och min kärlek till New York växte. Jag började också inse hur fantastiskt det faktiskt var att jag kunde resa så mycket som jag gjorde, så jag kunde ju inte lämna riktigt än.
Juli-September
När jag tog mig igenom ”halvårsgränsen” var det som att hela mitt tankesätt förändrades. Nu kunde jag ju räkna NER dagarna istället för upp. Jag hittade det fina i aupairjobbet och hela livet här. Jag hade favoritrestauranger, favoritområden och började inse att det fanns saker och platser jag faktiskt skulle sakna i USA. Då började jag njuta av tiden istället för att längta hem. Sen dess har jag inte haft hemlängtan alls. Tänk att det skulle ta 3 månader innan jag skulle sluta vilja åka hem varannan dag, och 6 månader innan jag faktiskt kunde börja slappna av och inse hur kul jag hade där borta! I september flyttade många av mina vänner antingen hem eller till andra stater i USA. Det var jättetråkigt och jag började fundera på om jag verkligen skulle ha kul mina sista månader. Men det hade jag inte behövt oroa mig för! I september var jag i Miami, Florida med Vanessa och det var LIVETS resa, jävlar vad kul vi hade och som ett plus fick jag en ny vän.
Oktober-December
Här åkte Ella hem efter en månad resande genom USA. Kändes konstigt, hon har ju också varit med under hela mitt år :(. Jag, Emma och Felicia åkte på roadtrip i oktober och det var verkligen så kul! Vi hade inga förväntningar men allt gick som planerat och det var kul att se något som inte var fullt av turister. Det var varmt långt in oktober här vilket var skönt. Vi firade thanksgiving och direkt efter åkte juldekorationen upp i city fram till nu, vilket ha varit magiskt!! Tiden har sprungit iväg i höst, antagligen för att det var så nära slutet av mitt aupair-år. Nu mot slutet ångrar jag nästan att jag inte förlängde. Eller jag vet inte. Det är otroligt skönt att vara hemma iallafall, och jag har aldrig någonsin uppskattat och älskat Sverige så mycket som under detta året. Men det är sorgligt att tiden i USA är över.
Sammanfattningsvis skulle jag nog inte kunnat ha ett bättre år i USA. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, börjat uppskatta, fått vänner för livet och en extra familj. Det har varit hemskt i vissa stunder och antalet gånger jag velat åka hem och avbryta kan jag inte ens räkna. Men jävlar vad glad jag är att jag vågade, och att jag inte gav upp. Jag sa till mig själv att ge det tre månader, och det var nog det som behövdes för att jag skulle komma över den värsta hemlängtan. Lite visste jag då hur bra det skulle bli. Jag kan inte tacka mig själv nog för att jag gav denna resan en chans, New York kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta och ställen jag sett och upptäkt under året är jag evigt tacksam för. Nu vill jag jobba ett år och sen resa iväg igen, till Australien eller testa på att säsonga i Sälen/Åre. Kanske bloggar jag då igen? Vi får se. Nu är det iallafall över, Felle har checkat ut från Nyckan med mycket kärlek och minnen. Puss!!! ❤️❤️❤️
Tjena! Oj vad mycket som hänt sen sist jag skrev. JAG ÄR HEMMA I SVERIGE!! Japp, jag har lurat er ;) sorry not sorry<3 jag lämnade New York och USA 20 december 11pm. Det har varit jobbigt att behöva undanhålla detta, men wow vad värt det var när jag såg familj och vänners miner när jag dök upp. I slutet av november fick jag flygbiljetten hem, och jag var helt överlycklig när jag insåg att jag faktiskt skulle få komma hem innan jul, och då valde jag att låta er där hemma i Sverige tro att det inte skulle gå. Anyway, nu ska jag berätta vad jag hittade på min sista vecka i USA. Förutom det uppenbara att jag packat, packat, slängt saker, packat lite till och njutit av min värdfamilj samt mina älskade vänner, så har jag sagt hejdå till Manhattan på bästa möjliga sätt.
Fredagen innan jag åkte så bad min värdfamilj mig att bjuda in mina vänner för en sista shabbat-middag, Emilia och Emma kom och vi skålade i champagne för att fira året som varit. Vi hängde hemma hos mig hela fredagen. Lördagen var lugn, jag hängde med min värdfamilj för både lunch och middag <3 Söndagen spenderades såklart i city! Jag Emilia och Emma åkte ner till Lower East Side för att äta brunch på Good Thanks, bowlsen där var riktigt fina. Vi tog subway till Broadwaygatan för att gå igenom alla mina favoritbutiker en sista gång (i spöregn, men vad gör det när Manhattan är fin i alla, alla väder). Vi lyckades sen få bord på Ninja. Hade absolut ingen aning om vad det var, men wow vad coolt ställe. På vägen ner i restaurangen gick men genom gångar och blev skrämd av ninjor. Väl där nere fanns ingen täckning och man blev hela tiden skrämd, och serverad av ninjor. Vi beställde in massa mat och delade på. Allt från sushi till stek. Mums!! Vi satt kvar till stängning och pratade på. Mina gummor ❤️ När jag väl satt på subwayn hem så kom jag på att detta faktiskt var sista gången jag var i city (iallafall på ett tag hehe). Sjukt va!
Min sista vecka jobbade jag på som vanligt ungefär. Vi försökte ses alla tjejer så mycket så mycket som möjligt, jag gick till frisören, fixade naglarna med min granne Camille och lagade extra god middag till barnen ;) Dem var små änglar hela sista månaden, haha! På onsdagen, alltså dagen innan jag åkte hem, överraskade mina vänner mig med en fet brunch hemma hos Felicia. TUSEN tack igen mina gummor, jag älskar er men det vet ni ju redan<3 på kvällen möttes vi upp på en av mina favoritrestauranger i Westchester, Wood and Fire. Deras pizzor är MAGI!! Även här satt vi kvar till stängning, och när jag kom hem var det dags för sista natten. Dagen efter hade jag såklart mycket att göra, jag packade det sista och stängde igen väskorna. Gummorna kom över igen och sa hejdå, givetvis väldigt jobbigt :’( Jag hämtade sen Daniel för sista gången från skolan och lagade middag en sista gång till familjen. Allt jag har gjort ”sista gången” har konstigt nog inte alls känts konstigt. Tror inte jag förstod (och förstått) att jag faktiskt skulle lämna. Jag sa hejdå till familjen och gav dem en fotobok fylld med bilder från vårt år tillsammans. Jag vet att vi kommer ses igen, helt klart i NY men de funderar även på att hälsa på i Sverige om något år eller två. Hoppas! Men, några tårar senare körde min värdmamma mig till JFK.
Jag var försenad till flygplatsen och väl på plats var det kaos, men jag kom med och hela resan hem gick bra! Jag landade i Köpenhamn och tog tåget hem till Växjö. Där mötte Ebba mig med en påse lösgodis och Nocco, ihhh<3 Vi åkte direkt hem till Ella för att knacka på och överraska. Vidare till Sara och sen min familj och till sist Wilma. Se deras reaktioner på min insta hehe, oslagbart!! Då, och fortfarande nu känns det inte alls konstigt att vara hemma och träffa alla. Lite tråkigt haha, men det känns mer konstigt att jag faktiskt bott i New York i ett helt år. Dagen efter åkte jag runt till hela släkten på mammas sida och fortsatte överraska, och sist till min kusin som hade 25-årsfest. När jag kom hem därifrån så hade mamma och Fanny donat i mitt rum med ballonger och massvis med godis!! Dagen efter träffade jag Hovet-gänget för uppesittarkväll, och i veckan har jag försökt träffa så många som möjligt. Jag var ute både juldagen och annandagen med roliga förfester innan. Det är fantastiskt skönt att vara hemma, en sån lättnad att jag faktiskt tog mig igenom detta året och samtidigt hade så jäkla kul! Älskade Nyckan och allt vad det innebar, men Sverige är hemma ❤️
Vad jag kommer sakna med USA:
Tillgängligheten och utbudet- man kan göra cirka vad man vill, när man vill. Utbudet här är oändligt, vad det än gäller. Mat, kläder osv.
Mitt schema- jag älskar mitt schema och att vara ledig 9-16.30 varje dag. Dagen blir så mycket längre och det känns som att jag har all tid i världen.
Att kunna resa så mycket som jag gjort- jag har aldrig gjort så många både korta och långa resor under ett och samma år. Man försöker hitta på något nytt varje helg för att ta vara på sitt år här, inte precis som i Sverige!
Mitt gym- älskar mitt gym här, det kommer jag absolut sakna. Och min gymkompis Felicia såklart!
Alla högtider- visst ska det bli skönt att fira påsk, julafton, midsommar osv i Sverige igen. Men jag kommer ändå sakna sättet amerikaner firar på, och vad de firar. De går verkligen ALL IN med klädsel, maten och dekorationen. Och thanksgiving, vilken fin högtid<3 borde verkligen införas i Sverige, och alla judiska högtider. Det känns som att de firar något varje månad haha!!
Chipotle- får huvudvärk av att tänka på att Chippen inte finns i Sverige? Fy!!!! Älskade älskade favoritrestaurangen här. Och Propel water. Fyfan vad gott!! Har köpt 80 paket med deras powder som jag ska ta med hem. Men det kommer inte räcka länge. Köper nog några fler!!
Mina gummor- ajajaj mitt hjärta vad jobbigt att lämna mina vänner här. Jag VET ju att vi ses igen här eller i Sverige, men den här vardagen kommer ju aldrig komma tillbaka. Åhhh :( fattar inte att jag inte kände dem för 1 år sedan?
Vad jag längtar efter i Sverige:
Min familj/släkt och mina vänner- behöver inte säga mer än såhär va??;)
Naturen- när jag kommer hem ska jag parkera mig i skogen direkt<333 synd att det är vinter, annars hade jag velat plocka svamp med Bellisen eller guppat runt i en båt på Rottnen. Sveriges natur är verkligen SÅ fin och harmonisk, det har jag kommit på under detta året. Kom precis på att jag sett kor och hästar endast en gång här, och det var i Connecticut haha.
Husmanskost och svenskt godis- jag saknar älgkött såå mycket. Kokt potatis har jag inte ätit en enda gång under mitt år här. Och såklart lösgodis, wow wow wow vad lyxigt att kunna köpa det när jag vill och vart jag vill. Lakritsen saknar jag allra mest, det är nästa obefintligt här?? Det amerikaner istället äter är 9/10 gånger smaksatt med KÖRSBÄR??? Kan ni tänka er något äckligare? Nej inte jag heller.
Trafiken- say no more. Folk här är galna på vägarna och rusningstrafiken är ännu galnare.
Jag är nu inne i min tolfte månad i staterna förresten! Ojojoj.
Tjena! Hela helgen har jag jobbat. Jag och barnen har varit hemma ensamma och mest tagit det lugnt. I fredags kväll däremot åkte jag förbi Sofia en snabbis för att göra (dekorera ett färdigt) pepparkakshus med henne och Frida. Tänk lite julmusik på det också, mysigt va!! Kollar ni riktigt noga på vänster bild så kan ni se dörrvakten på phd sitta ner och muttra;) lol
Hej på er!! Idag är det 30 dagar kvar tills jag åker hem, och jag har nu fått min flygbiljett. Åker sent på torsdag kväll den 3e januari, alltså kommer jag landa i Köpenhamn den 4e. Sjukt va? Jag har precis beställt hem nya resväskor, måste ju snart börja packa? Eller iallafall rensa i mitt rum.
Idag och jag varit på Ikea med Felicia för att äta köttbullar och köpa hem lite mat och annat till julafton. Vi två ska fira hemma hos henne och försöka göra ett litet julbord. Tror det kommer bli bra! Vet att svenska kyrkan även har lite firande den 24e. Ska försöka facetima med familjen i Sverige så mycket av julafton också<3 Nyårsafton är ännu oklar. Men någon typ av fest ska vi nog kunna hitta, och även äta middag tillsammans hela gänget!!
Bilderna ovan är ifrån lördags när jag var i city för party med ett stort tjejgäng. Vi körde maratonet igen med start på Lavobrunchen, mums<3
I söndags åkte jag in till Manhattan på förmiddagen för att möta upp mina tjejer på en restaurang i Financial District för att käka lunch. Vi åkte sen upp till 59 Street för att kolla på julgranen vid Lotte NY Palace, VS nya dräkter från showen som sändes igår, och Saks juldekoration. Och såklart julgranen vid Rockefeller. Mys mys mys
I fredags öppnade Cross County vid 06.00 på grund av Black Friday, och vid 09-tiden var jag redo med löparskorna och stressad över att vara sen. Dock var det inte lika mycket folk som vi hade tänkt oss, så vi behövde inte trängas eller knuffa oss fram bland kläderna, skönt haha. Jag träffade även Jessicka som är tillbaka hos sin gamla värdfamilj på semester!
På kvällen åkte jag, Felicia och Moa hem till henne för att laga tacos (hennes familj är också judisk, därav papptallrikar för att kunna blanda kött och mjölk hehe). Hon hade även med sig lite svenskt GULD och så åt vi chips och glass till efterrätt framför en film.
I lördags åkte vi in till Manhattan redan vid 2.30 för att starta med brunchen på Lavo. Favoritaktiviteten på lördagar är maratonet, haha. Där dansade vi och åt i flera timmar, och en liten skylt dök upp tillsammans med svenska flaggan som Sofia hade fixat. Detta är nämligen näst sista helgen där hela gänget kan gå ut tillsammans. Så sjukt! Vi åkte vidare till PHD och stannade där i ytterligare några timmar innan vi begav oss hemåt.
I torsdags åkte jag och Felicia in till city för att kolla på Macy’s thanksgiving parad, och som alltid är paraderna här väldigt coola och pampiga!! Detta var alltså inget undantag. Det var dock flera minusgrader, så vi kollade nog bara en halvtimme. Runt Rockefeller center är julkänslan på topp. Kolla vad mysigt! Jag måste även gå tillbaka till Saks för att se deras dekoration i mörker, wow!
Vi fortsatte sen ner till NoMo SoHo för att äta lunch. Så sjukt mysigt ställe!! Och hamburgaren vi åt var bland det godaste jag någonsin ätit. Hit måste man gå. Vi gick in i några butiker innan vi åkte hem igen.
Jag kom hem lagom till thanksgiving-middagen som min värdmamma lagat hela dagen. Barnens mormor är även här över helgen, så vi alla åt tillsammans. Mysigt! Maten var god och det var kul att få fira, och såklart äta kalkon hehe. Thanksgiving borde verkligen börja firas i Sverige. Inga presenter, bara god mat och uppskatta allt tillsammans med familj och vänner. Jag är så tacksam för min värdfamilj och för detta året. Tänk om jag visste hur bra det skulle bli innan jag åkte!
Hallå på er!! Det är 46 dagar kvar av mitt aupair-år och jag försöker utnyttja varje dag och njuta så mycket jag bara kan. Idag gick vi till svenska kyrkan för att kolla in deras lilla julmarknad. Det är så mysigt där inne och allt luktar hemma<3 För omväxlingens skull åkte vi in till city utvilade och inte bakis idag. Wow ;-) Helgen blir något längre på det viset hehe.
Vi köpte med oss lite godis och tog oss ner till Bryant Park. Där köpte vi lunch från olika matstånd och satte oss framför isrinken. Fler tjejer dök upp och vi satt och pratade i det fina vädret ett bra tag. Så länge solen är framme är kylan inget problem här. Kan inte sluta tjata om hur fint det är i city nu när julen är på g. Åhhh.
Vi gick igenom några butiker vid Fifth Avenue och tog sen tunnelbanan downtown. Planen var att testa Nutellacafét som precis öppnat, men kön var för lång så vi satte oss på ett fik precis bredvid som var minst lika bra. Nu är jag hemma igen och passar barnen en stund.
