RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-03-29 14:31:20

linneablombergs blogg

linneablombergs blogg på Nouw

om att vara sårbar

2019-01-18 04:47
Från linneablombergs

”Klockan är 00:52 och jag ligger naken i min säng. Tårarna jag fällt har bildat en pöl i min kudde. Fan vad jag önskar att någon bara kunde hålla om mig nu. Validera mig. Säga att jag är fin. Jag känner mig så jävla jätte värdelös. Jag som trodde att jag skulle slippa känna så. Att det var slut med det. Att mitt självhat var som bortblåst. Jag skulle ju vara stark. Älska mig själv. Varför känner jag såhär för? JAG ÄR TJOCK. Oälskad. Klumpig. Sönder. P A T E T I S K. Så känner jag precis just nu. Varför har samhället lärt mig att hata en kropp som funkar perfekt precis som den är? Varför har ni lärt mig att jag är ful och äcklig? Varför har ni lärt mig att jag inte duger? Nu ligger jag ju här och tror på det. På era lögner. Att jag inte är fin nog. Smal nog. Att jag är otillräcklig och oälskad. Ni har förgiftat mig. Förstört mig. Delat mig itu. Idag är ingen bra dag och det är ert fel. Det är nästan alltid ert fel. Ni brände mig så hårt att ärren fortfarande svider och dem svider som värst på dåliga dagar. Då tänker jag alltid på er. På samhället. På patriarkatet. På mobbning. På er. Ni som brände mig.


FAN, jag är väl perfekt som jag är. I min kurviga, mjuka och lena kropp som fungerar precis som den ska. Varför intalade ni mig att det inte var så? Tjock är inget fult ord, det är vackert att vara tjock, precis som det är att vara smal. MEN det är fan inte enkelt att leva i en kropp som är utanför normen, idealet. Det är kämpigt. Både kämpigt med en själv, och samhället, för att bli accepterad som likvärdig, lika bra, lika vacker. Jättesvårt. Och vissa dagar är tuffare än andra. Som idag till exempel. Och det är OKEJ. Det är OKEJ att vara sårbar. Du måste inte vara stark varje dag Linnéa, det är OKEJ.”

The bitch is back (bara just nu då)

2019-01-17 01:41
Från linneablombergs

Hej? Eller vad ska jag säga? Hur mår ni? Det var ju evigheter sedan jag skrev här.

Vet inte ens själv hur jag lyckades komma till punkten där jag ville skriva ett inlägg? Men nu är vi här! Har suttit och bläddrat igenom gamla inlägg, och oj, vad mycket man har vuxit som människa, som kvinna. Det vill jag åtminstone tro i alla fall. Att läsa all gammal skit gjorde mig dock lite sentimental. Känns som ett bra beslut att inte radera denna plattform då det visar sig vara ganska intressant att gå tillbaka och läsa hur jag tänkte för ca 6 år sedan? Jag var så liten, och så ätstörd. Förstörd av samhället. Kan verkligen märka nu när jag läser gamla inlägg om träning och kost osv att jag INTE mådde bra överhuvudtaget. Jag kan även se hur väl jag har försökt dölja hur sjuk jag faktiskt var, genom att vara JÄTTEpositiv och SUPER"lycklig". Hemskt :( Gör lite ont i mig att läsa, men blir på något sätt varm och tacksam i där jag är idag.

För att komma till saken, så ville jag mest titta in och säga hej, se om någon fortfarande hänger kvar här. Skriva av mig lite. Sömnproblemen ni vet, dem sitter fan kvar. Tror aldrig att det kommer att ändras?

Puss

Snälla, låt mig bara ligga här.

2017-03-23 00:27
Från linneablombergs

-------------------------------------

Text nerklottrad i en dagbok av mig.

Ni vet under de dagar då man knappt hittar ut.

Då man knappt vet hur man andas.

-----------------------------------------

"Jag vill inte gå till skolan idag.

Min kropp känns tung och trött, och jag kan knappt röra mig ur sängen.

Jag vill inte resa mig upp.

Jag kan inte resa mig upp.

Jag vill inte möta min egna blick i spegeln, eller se ljuset stråla in genom fönstret när jag drar upp rullgardinen.

Snälla, låt mig bara ligga här.

Ensam.

Där ingen ser.

Där ingen frågar.

För vad ska jag svara?

"Vart är du?"

Ja, jag ligger här i sängen och vill bara bort.

Från allt.

Fly från mig själv och mina giftiga tankar som smyger sig på.

Jag vill stänga av.

Sluta fungera.

Snälla, låt mig bara ligga här.

Ensam.

Där ingen ser.

Där ingen frågar.

För vad ska jag svara?

"Varför kommer du inte?"

Jo, jag går sönder inombords, det är därför.

Var dag bryts jag ner.

Var dag blir andetag tyngre.

Var dag blir värre.

Kämpa, Linnéa.

Hur?

Snälla, låt mig bara ligga här.

Ensam.

Där ingen ser.

Där ingen frågar.

För vad ska jag svara?

"Kommer du hit?"

Ja, när jag inte längre kvävs av ångest.

När jag slutar gå sönder.

När alla tårar slutar rinna.

När jag finner styrka.

När?

Jag vet inte.

Men jag vill inte gå till skolan idag."

GIRLS!

2017-03-22 23:48
Från linneablombergs

Adidas x orange

2017-03-21 00:26
Från linneablombergs

Äntligen!

2016-12-20 19:27
Från linneablombergs

Lov! Äntligen! Så oerhört skönt. Efter denna ledighet återstår endast en termin och sedan kan jag flyga fritt. Kommer inte längre vara bunden till skolan och min ångest knuten till den. Kan för första gången se ljuset i slutet av tunneln. Heja mig! Kommer vara så himla stolt över mig själv när jag väl står där på studentdagen, som en överlevare.

Nu: njuta av ledighet och framförallt, JULEN.

Puss

mmmm

2016-12-19 10:00
Från linneablombergs

Godmorgon.

Sena nätter

2016-12-19 02:21
Från linneablombergs

Nej hörni, nu är de onda kvällstankarna här igen som så många andra gånger. Ångesten har ju en tendens att krypa fram vid denna tid på dygnet. Typiskt.

Jag ska alltså lyckas ta mig upp om ca 5h, fantastiskt. Ännu en måndag spenderad som en zombie, eller borde jag säga ännu en dag? Jag vet inte, det känns nästan som att jag lallar runt halvt död varenda dag. Haha, skämt åsido, men energinivån har väl inte varit på topp den senaste tiden. Kan bero på att det är så mörkt ute. Lyckas knappt ta mig upp ur sängen på morgonen. Om jag hinner till första lektionen förtjänar jag en eloge. Kanske borde jag kickstarta denna vecka med ett gympass? Få lite endorfiner, det kanske hjälper.. Förhoppningsvis.

Tänkte bara uppdatera om läget lite. Det kan vara skönt ibland. Att dela med sig om vad som snurrar runt där uppe i huvudet. Dela på bördan.

Vi hörs väl snart igen,

kram.

Vackra kvällar, vacker vän

2016-12-10 00:24
Från linneablombergs

​Jag har så många vackra vänner. Alla unika. Alla fantastiska. Ibland slår det mig vilken tur jag har. Turen att få omges av alla dessa otroliga individer. Ofta när jag mår dåligt brukar jag finna stor tröst i just det faktum att dem är en del av mitt liv. Och att jag är en del av deras. Visst är det fint? Hela den här grejen med vänskap. 

Tjejer!

2016-12-09 00:46
Från linneablombergs

Tjejer! Se på er själva, på er kropp och påminn om hur fantastisk den är. Uppskatta varenda ärr, skavank och cellulit. Hylla din kropp för att den är vad den är, just en mänsklig kropp. Specialsydd och unik. Tänk att den bär dig genom hela livet? Våga äga din kropp och dess rättigheter. Och ta aldrig skit för något, från någon. Allt ska vara på dina villkor, och aldrig någon annans. Din kropp är din alldeles egna, och det kan ingen någonsin ta ifrån dig, så äg den! Ta för dig. Ta plats. Skrik för dig själv, och för dina rättigheter. Skrik ut hur mycket du älskar din kropp. Skrik för att du är du och ingen annan. Tjejer! Se på er själva med stolhet.

alltid.