RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-02-17 06:36:14

Linnea Söderbäck

linneasoderback blogg på Nouw

hur?

2019-01-09 17:34
Från linneasoderback

jag hinner inte med att göra alla måsten och jag hinner inte med att göra det jag behöver göra för att orka med alla måsten. hur gör man för att klara av att leva i peace när saker inte är avbockade från sin do-to list och hur gör man för att inte tycka att det som står där är så tråkigt och energikrävande att jag långsamt tynar bort till en liten liten paralyserad klump?

Jag mötte någon som påminde om dig

2018-12-17 21:13
Från linneasoderback

3 november

2018-11-03 19:08
Från linneasoderback

fightas med tankarna om att vara töntig, att ta mig själv på för stort allvar. typ största hindret mellan mig och bloggen. känslan av att ni ska tro att jag tror att jag ''är något'' när jag bara vill skriva och dela med mig. varför vill jag ens dela med mig? varför behöver jag publicera? jag vet inte. vad är meningen? att någon ska läsa och känna igen sig och få tröst? eller inte känna igen sig och få tröst. hjälpa? underhålla? men vem fan är jag? orkar egentligen inte med sociala medier och allt vad det innebär. tänker att jag kan ha bloggen och bara skriva när jag känner för det. ingen press. behöver inte bry mig om antal läsare och snygga bilder för jag orkar inte det. tar inte fina bilder. tycker inte att det är kul att hålla på och redigera, jag får panik i fingrarna, är för otålig. vill bara skriva. men så är jag bara människa och vill också ha bekräftelse. vill också bara vara bra och omtyckt. så tänk om jag lägger massa tid på att skriva ett inlägg och sedan tycker ni inte ens det är bra? eller så är jag för personlig fast jag vet inte ens om jag kan det jag är ju bara jag varför kan inte folk få veta det då? gillar inte gränser. fan allt landar väl ändå i mina höga krav på mig själv. vill alltid komma med något nytt, inte vara som någon annan och beröra. men jag är ju bara jag och det måste få räcka det med.


20 oktober

2018-10-30 17:41
Från linneasoderback

Ångesten. Fyfan det känns som den äter upp mig. En sån jävla press. Det är så mycket att göra att jag blir helt paralyserad och inte kan göra någonting eller springer runt som en galning och fixar allt samtidigt. Tappat balansen. Det här är den värsta ångesten. Som ligger där och gnor utan att jag vet vad det är. Det är okej. Det får vara så. Jag har ångest idag och det är okej!!!!! låt det kännas.


(vet vad det är för dag idag, har inte tappat balansen helt hehe, såg nu tio dagar senare att inlägget inte publicerats. Så då blev det så)

GODNATT

2018-09-30 23:28
Från linneasoderback

Heeeej hur mår ni? Jag mår bra. Har verkligen bara tentaplugga hela helgen. Herregud vad mycket det är att få in men jag börjar känna att jag har koll, vilket är tur eftersom tentan är på tisdag. Helt trött i huvudet nu så jag ska lägga mig på min spikmatta och hoppas på att bli av med lite stress och så ska jag sova. Längtar till imorgon då jag får gå på min dans. Mer om den någon annan gång.

Natti

UPP OCH NER OCH PSYKOLOGI

2018-09-26 22:59
Från linneasoderback

Godkväll kära ni

Kände mig helt totalt deprimerad första halvan av dagen. Usch alltså allting SÖG och jag såg inget ljus på denna bokstavligen gråa dag. Det kändes liksom i varje liten cell av min kropp och vi består av typ flera biljoner celler. Det är helt otroligt hur snabbt sådana känslor kan ändras hos mig ändå. Denna gång av något så simpelt som att sätta mig och plugga. Jag behövde skifta mitt fokus, grotta ner mig i något och sluta försöka lösa mitt mående utan bara vara i det. Spenderat kvällen hos Victor och känner mig relativt fridfull nu.

Ska avsluta dagen med en meditation. Var nyligen på en föreläsning om medvetande som var sjukt intressant där bla massor av fördelar med meditation togs upp från ny forskning. Så jävla härligt att höra på en högskola liksom. Juste! Läser en kurs i psykologi. Det är väldigt spännande men lite stressigt pga extremt mycket att lära.

Puss vi hörs nog snart

EN KVÄLL I EN KÄLLARE I EN STOCKHOLMSFÖRORT

2018-09-23 21:37
Från linneasoderback

Kände plötsligt ett behov av att skriva. Egentligen typ bara för mig själv, men ett word-dokument påminner för mycket om plugg så jag behöver ett annat forum haha. Har börjat sakna bloggen.

Sitter hemma hos Victor, i hans källare i Danderyd. Han har kepsen bak och fram, dricker cola och spelar Fifa. Det är så skönt att inte ha full uppmärksamhet på varandra hela tiden. Nu bor han här i Stockholm och jag vet att jag alltid ser honom snart igen.

Jag har ju alltid vetat hur fantastisk han är men det är som om något gick upp för mig ikväll. Jag är på riktigt... impad? Det blir jag inte ofta. Jag börjar verkligen förstå hur mycket han har gjort för mig från första kvällen jag drog hem honom från Strömpis till idag. Han ser alltid efter mitt bästa, tar hand om mig, tröstar mig. Oj vad han tröstar mig. Torkar tårar och plockar upp mig från golvet. Om och om igen. Det är något speciellt med hans engagemang i.... ja allt han bryr sig om. Det är så jävla fint att se. Fullkomligt älskar att bara iaktta honom när han berättar om något för han gör det alltid med en sån inlevelse. Det är något jag verkligen beundrar. Och hans tålamod med mig. WOW han borde vinna något slags pris. Att försöka sätta ord på hur bra denna människa är är nog den svårsate uppgiften någon kan ta sig an. Så jag ska nog ge mig nu innan jag börjar låta alltför klyschig och mina pinsamhetskänslor äter upp mig.

PLUGG

2017-11-20 20:34
Från linneasoderback

Jag har sökt plugg till våren! Känner att jag verkligen vill LÄRA mig något. Framförallt behöver jag en förändring så  jag tänkte testa jag på att vara student ett tag. Det blir en kurs! Genusvetenskap! Ja om jag kommer in då. Har typ alltid tänkt att om det är något jag ska plugga är det just genus. Nu har ju livet öppnat nya dörrar och jag skulle även kunna tänka mig att plugga något inom hälsa eller någon skrivarkurs! Men vi börjar med genus. Jag vet ju inte riktigt vad jag vill jobba med så det känns som ett bra val. Man kan ju aldrig ångra att man läst genusvetenskap. Och det ligger mig så varmt om hjärtat, det där med feminism och så. Jag skulle verkligen vilja göra SKILLNAD på nå vis. Alltid haft en dröm om att åka till något utsatt land och hjälpa TJEJER. Då känns det bra att ha den här kursen som grund. Hoppas verkligen att jag kommer in!!!!

HEJHEJ HEMSKT MYCKET HEJ

2017-11-06 22:10
Från linneasoderback

Älsklingar! Det är alltid lika svårt att skriva ett inlägg när man varit borta ett tag. Prestationsångesten slår till och det känns som att jag måste bidra med en storslagen come back. Haha vem tror man att man är? Denna gången slog jag något slags rekord i tystnadslängd och jag vet inte riktigt varför det blev så? Jag är ju en periodare när det gäller bloggandet och jag vet inte hur jag ska få rutin på det hela, men ännu en gång tänker jag att nu jävlar, NU ska jag blogga ofta. Men man lär så länge man lever, så jag lovar inget. Nu har jag iallafall lyckats krypa upp ur min lilla gömma och sitter återigen här vid lill-datorn och knappar på tangenterna.

Annars då? Jag har varit riktigt jävla risig i ca en vecka. Jag har varit hemma från jobbet och ska tillbaka imorgon. Som vanligt känner jag något slags motstånd mot att komma tillbaka till saker (ställen?) när jag varit borta ett tag. Det är som att jag glömt bort att det faktiskt går bra, att jag KAN vara bland folk och utföra saker och det går BRA och ingen kommer tycka illa om mig.

Idag har jag varit ledig. Jag var hos min kurator(!!) på morgonen. Älskar henne. Det är så otroligt skönt att prata med någon som verkligen lyssnar, tar allt man varit med om på allvar och får en att förstå att det varit riktigt jävligt ibland och att det är okej. Jag lär mig så mycket om mig själv och det är verkligen så skönt att få en förståelse för varför man mått och betett sig på ett visst sätt. Rekommenderar starkt till alla. Ni behöver inte känna att ni ska ha varit med om något riktigt traumatiskt eller ha ångestattacker för att få prata med någon. Är ni under 23, vänd er till ungdomsmottagningen dom är FANTASTISKA.

Efter kuratorn åkte jag till Täby för att att hämta upp min dator från Apple store som lagat en kraschad hårddisk. Att sådant fortfarande kan hända? Inte konstigt att man TVIVLAR på tekniken. Kvällen har bestått av tvätt, ryggträning och häng med roomiesarna. NU ska jag spendera lite tid med datorn. Typ slöläsa lite bloggar och rulla lite på Pinterest. Mmmmh så trevligt. Ha det fint vi hörs!

Avslutar med lite bilder från den senaste tiden

MÅNDAG

2017-09-11 18:25
Från linneasoderback

Då är jag inne på sista veckan här i Örebro. Det ska bli så skönt att komma hem till Stockholm igen. Saknar mitt rum, kista, jobbet och framförallt ANNA och TOVA min älsklingar. Jag kommer dock sakna alla älsklingar här i Örebro också... vilken lyx det har varit att ha mina vänner så nära under de här veckorna, det är man verkligen inte bortskämd med längre.

Nu är jag på jobbet och passar på att skriva lite när det är tomt på folk. Den här sista timmen brukar vara lite långsam och idag är inget undantag. Man får göra vad man kan för att roa sig.

Mmmh så vare med det. Jag har inte så mycket mer än så att dela med mig av idag. Ikväll ska jag bara hem och mysa med mamma och kolla på idol. Ha det gött så länge!!

Här är det tyvärr tomt för jag är SÄMST på att ta bilder. Vill alltid uppleva allt *in the moment* utan att tänka på att fånga det på bild. (men framförallt är jag väl bara glömsk och slarvig)

KILLAR SOM BARA ANTAR

2017-09-10 15:34
Från linneasoderback

Det är något jag har varit med om några gånger för mycket. Att de bara antar. De antar att jag har något preventivmedel. Frågar inte utan bara kör på. För det är väl klart att jag som tjej har tagit på mig ansvaret av att det inte ska bli något barn av det vi ska göra. Det är väl klart att jag som tjej stoppar i mig piller, ringar eller stavar som förstör min hormonella balans och leder till en mängd allvarliga problem. Eller? Ska det verkligen vara så självklart?

Men nej det ska det ju inte!!! Det känns nästan löjligt att jag skriver det här inlägget, men antagligen verkar inte vissa killar förstå. Förstå att när TVÅ personer ska ha sex har BÅDA ansvar över att skydda sig.

När jag hade kopparspiral sa jag ju såklart ingenting, och reflekterade inte över det heller. För jag visste ju att jag var skyddad. Det var inte förrän jag tog ut spiralen och behövde säga till om kondom som det slog mig att det alltid varit jag som behövt ta upp det. Känns det inte ganska naturligt att personen som ska bära kondomen frågar om den behövs? Jag vet inte, jag tycker att det känns... schysst liksom.

"Så länge hon inte säger till så måste det ju gå bra?" är säkert sättet många ser det på. Och ja, jag tror att dom allra flesta tjejer utan preventivmedel säger till, av den uppenbara anledningen att man inte vill bli gravid. Men genom att inte fråga lägger ni automatiskt hela ansvaret på tjejen, och det kan väl inte kännas helt bra?

Lets face it, det är inte alltid skitkul att behöva slänga fram med att kondomen måste på. Men tills det har uppfunnits något smidigt preventivmedel som inte fuckar up kvinnors hälsa får det fan vara så. Så snälla, kan vi åtminstone dela på ansvaret?

NAGLAR

2017-09-04 19:00
Från linneasoderback

ÄLSKAR också den här färgen. Hela kombinationen av färger på bilden är så tillfredsställande? (Dock väldigt störigt att det är en lös tråd på jackan:() Jag satt på rasten och bara tittade drömskt på mina händer mot min jacka och var tvungen att ta ett kort. Jag håller på att bli som Anna. Hon lägger alltid märke till när saker matchar (eller inte matchar). Det känns också bra att det kommer upp någon annan bild här än *tokiga* selfies på mig.

Lacket är H&Ms egna och sitter faktiskt riktigt bra. Det höll TVÅ hela dagar utan att en minsta lilla bit föll av. Det har nog aldrig hänt förut. Inte ens sånna där *extra long lasting* och andra ''bra'' grejer funkar ju.

Oj så skönt det kan vara att bara vara lite ytlig ibland. Trodde aldrig att det skulle komma upp ett inlägg där jag tipsar om nagellack här. Tänker att sånt kan man ju läsa om på... ja typ vilken annan blogg som helst och de gör det mycket bättre än vad jag skulle göra.

BUT DO YOU STILL THINK I'M FUNNY, FUNNY, FUNNY?

2017-09-03 11:00
Från linneasoderback

ÄLSKAR

Strukturen, beatet, texten, KÄNSLAN. Brukar inte klara av långa låtar men den här blir jag helt fångad av. Och videon? Mmmmmmh dom har en sån jävla coolness. ÄLSKAR

UPPDATERAR ER LITE

2017-09-02 16:26
Från linneasoderback

Hallå!

Det är lördag och min enda lediga dag denna vecka. Jag har på riktigt inte haft TID eller ORK till att blogga något fast jag velat göra det många gånger. Det har varit mycket av allt sedan jag kom till Örebro. Jag har jobbat en hel del. Det är himla långa pass tycker jag. Eller ja, 8 timmar haha, vilket jag fan tycker är orimligt? Jag vet inte hur det är med er men jag orkar iallafall inte hålla uppe mitt engagemang och ja... bry mig i mer än typ 6 timmar. Inte hinner man med så mycket annat om dagarna heller. Herregud. Speciellt inte om man jobbar 11-19.15, då är ju verkligen hela dagen borta. Men så kan det va. För mig och för många andra haha!

Det har ärligt talat varit ganska långtråkigt på jobbet. Det händer mindre här. Sen är det en speciell situation nu också eftersom butiken ska säljas. Energin i butiken är liksom ganska... död. Jag påverkas också mycket av min omgivning och miljön jag befinner mig i. När jag sökte jobb var mysigheten och hur fint det var på jobbet en MYCKET viktig komponent till om jag skulle söka det eller inte. Här ligger butiken under jorden och det KÄNNS verkligen att det inte finns några fönster och luften är annorlunda. Ica ligger precis utanför och jag hör HELA TIDEN hur det blippas in varor i kassan. Det kan låta som något helt obetydligt och ibland är det ju det. Men de här veckorna har jag varit extra känslig för sånt där.

Det är mycket att ta in. Många nya intryck från en så bekant stad. Jag ser saker på helt annat vis och det blir så tydligt hur mycket jag växt och utvecklats. Men också hur mycket som faktiskt är detsamma.

Jag har träffat många vänner också, vilket har varit helt fantastiskt ju. Så det ska jag fortsätta med ikväll. Det blir middag ner på *byn*. Hoppas ni mår bra!!!

Yours truly

FRAMME

2017-08-12 21:25
Från linneasoderback

Hej!

Min bästa kära Anna har äntligen flyttat in hos oss. Idag har vi har packat för min Örebro vistelse, fikat och bara sugit åt oss så mycket vi kan av varandras sällskap.

Jag har precis kommit fram till Örebro och står och väntar på bussen hem till Mellringe. Det känns skönt att vara hemma. Imorgon är första dagen på Hälsokraft här i stan. Kom och säg hej! Butiken ligger i Krämaren längst ner vid Ica.

KROPP SOM LÄKER OCH SÅR I PANNAN

2017-08-10 22:43
Från linneasoderback

Godkväll gott folk! I morse slog jag i huvudet i toarullshållaren(?) när jag dammsög badrummet. Haha skinnet åkte verkligen av. När jag kom till jobbet fick jag välja mellan att ha ett skimrande, blödande sår i pannan eller ett plåster som om jag vore ett dagisbarn. Vad är mest diskret liksom? Det blev ett plåster för att slippa få för många frågor (eller konstiga blickar) Kände mig verkligen som 5 år.

Till något helt annat. Gårdagen var riktigt tung. Det kan bli så när saker släpper, förändras och läker. Det bubblar först upp till ytan och känns en massa innan det sedan kan lämna kroppen. Jag är så lycklig över att jag hittat ett jobb där jag kan känna att jag får ha sådana dagar. Där jag har kollegor som förstår, ser och accepterar mig precis som jag är. Alla former av mig.

Och så till idag. Wow vilken skillnad. Idag har jag verkligen känt en helt annan livsglädje. Jag har känt en lätthet i kroppen som inte funnits där på väldigt länge. Lite diffusa huvudvärkskänslor och så har hängt med idag också men det gör inget. Som sagt, mycket släpper nu och då blir det så. Det händer också otroligt mycket energimässigt nu och det känner jag verkligen av. Men det tänker jag inte gå in på mer idag. Jag vet ju inte hur *spirituella* ni är och hur det kommer att tas emot. Det finns ju så många som är skeptiska, trångsynta och hånfulla där ute. Tror dock inte att den typen hänger här inne, men det känns lite läskigt. Så jag vågar inte riktigt skriva om andlighet, universum, energier och attraktionslagar. Men någon gång kanske. När jag blivit ännu mer hemma i det själv så kan jag förhoppningsvis skriva om det också. För jag tycker verkligen att det borde pratas och skrivas om mer. Jag kanske inte är så ensam om att vara så medveten om allt detta som jag tror. I min ålder alltså. Det kanske är något att satsa på föresten?! Att bli den yngsta ''andliga vägledaren'' eller ''spirituella livscoachen'' eller vad det nu kallas? Som min kollega sa idag. ''Din själ känns så mycket äldre än dina 21 år''.

Haha! Nu ska denna gamla själ gå och lägga sig. Puss och kram!

TISDAG

2017-08-08 22:04
Från linneasoderback

Kommer ni ihåg ''Hälsosnubben'' jag berättade om? Idag var jag äntligen hos honom. Ni vet hur det är. Man får en tanke och så vips 2 månader senare så gör man det. Det var väldigt behövligt. Förra veckan var härlig men också väldigt tuff på sina håll. Det hade nog blivit lite mycket av allt och jag fick ett litet bakslag typ. Jag kände mig utmattad och nacken var så stel att det gjorde ont när jag skrattade. Vilket jag gjorde mycket trots att inte hälsan var på min sida. Det var också otroligt segt jobbmässigt pga att ingen verkade befinna sig i Sverige längre. Skratten stod framförallt min nyfunna, helt fantastiska vän Evelina för. Så otroligt tacksam för denna pärla till människa. Folket i Väsby bjöd också på en del skratt. Man får ju träffa på en del original så att säga.

Jo, det jag ville komma fram till var att jag verkligen behövde behandlingen. Hälsosnubben höll med. Mina energinivåer var låga, chakran stängda och jag bar på känslomässig stress. Men jag ska nu vara som en ''helt ny Linnea'' för att citera Victor, som han faktiskt heter.

CYKELTUR I REGNET

2017-08-06 18:32
Från linneasoderback

Jag kände mig rastlös och tänkte att en promenad skulle hjälpa. Det spöregnade så jag satte på mig rengstället och gummistövlarna. (den obekväma känslan av att ha regnställ på sig har helt försvunnit efter att ha jobbat på förskola)

När jag kom ut genom porten såg jag min ljusblåa, fina cykel och tänkte JA vad kul att cykla. Sagt(tänkt) och gjort så hoppade jag upp på cykeln och trampade iväg i spöregnet. Det var SÅ otroligt befriande på något vis. Det var som att jag delade naturens glädje över att det äntligen regnade. Jag lät regnet piska mig i ansiktet, blöta ner mitt nytvättade hår och jag cyklade ut mot de öppna fälten. Det var bara jag, regnet och naturen. Ingen mobil, och bara några få människor som motvilligt tog sig från punkt A till B. Det kändes som att regnet och blåsten var där för min skull. De sköljde med sig alla jobbiga känslor från min kropp, släppte av dom på den blöta marken och så cyklade jag snabbt iväg.

Ute på fälten var allt lugnt och fridfullt. Det enda som hördes var regnet och ljudet från min cykel som rullade på grusvägen. Stundtals kändes det lite som att jag var på en av alla jävla cykelturer på högstadiet som man i hemlighet älskade. Denna gång utan det långa ledet av klasskompisar och utan något tvång.

Jag tog tag i räcket på en bro så att cykeln stannade till, jag tittade ut över naturen och bara ANDADES ett tag innan jag körde vidare mot ställen jag aldrig sett tidigare. Jag kom fram till en skog. Jag stannade och hoppade av cykeln. Jag låste fast den vid ett träd (safety first) och gick raka vägen in. Vad jag älskar skogen. Den var stor och mäktig med höga träd som sträckte sig upp mot den ljusa himlen. För trots regnet som fortsatte att falla ner var det inte det minsta mörkt ute. Jag var trött i benen efter att ha cyklat långt på grusvägar och genom lera. Jag letade upp den perfekta stenen och satte mig ner. Jag satt där länge. Jag tänkte på ingenting och på hur mycket jag verkligen behövde tänka på ingenting.

JOBBA I ÖREBRO

2017-08-02 22:39
Från linneasoderback

Hallooooj

Jag börjar förstå varför folk stannar kvar på samma jobb länge för OJ vad skönt det kan vara med lite RUTINER och att inte alltid vara så NY. Det är roligt på jobbet nu och jag börjar verkligen känna mig som hemma. Igår fick jag dock reda på att jag ska jobba på Hälsokraft i Örebro från och med den 13/8 och tre veckor framåt. (jag menar, nu har jag ju ändå jobbat på samma ställe i tre månader, någon måtta får det väl vara) Nä skämt åsido. De är i akut behov av personal och jag behöver timmarna. Det känns kul! Ser fram emot att ha mina vänner nära för en stund. Jag ska se till att klämma ur det allra bästa av hemstaden de veckorna jag är där. Tråkigt dock att jag åker till Örebro precis när min älskade bästis äntligen flyttar in hos mig..... Men hon finns ju kvar när jag kommer tillbaka. SÅ fantastiskt va. Bo med sin bästa vän. OJOJOJ vad vi kommer TRIVAS hörrni.

Så hur mås det? För att ge er en överblick: BRA. Idag fick jag ett bevis på hur långt jag har kommit på min väg tillbaka. När jag stod och pratade med min kära kollega SÅG jag henne inte riktigt. Det var inte suddigt, utan det var som att delar av hennes ansikte inte registrerades i min hjärna. Den mycket konstiga, dåliga synen kom tillbaka. Vilket betyder att den nu varit borta ett tag!!! Woho!! Såhär var det i stort sätt hela tiden förut och tillslut trodde jag nästan att det var något jag hittade på. Men nu vet jag. I'm not crazy!!!! (nåväl)

Klippte av mig håret här om dagen. Vad tycker ni? Funderade på ännu kortare, men jag litar på Anna som säger att jag ser äldre ut i denna längd. (kan ju också vara så att jag var två år yngre när jag senast hade superkort?) Jaja. Jag är nöjd. :)))


Det var det. Ta hand om er darlings så hörs vi snart!

EN KVÄLL I JULI

2017-07-31 20:52
Från linneasoderback

Snabbt innan jag hinner ångra mig klickar jag på den röda luren och han försvinner. En känsla av uppgivenhet och besvikelse tränger sig in och lägger sig som ett täcke över mitt bröst. Jag sträcker mig efter mitt anteckningsblock som ligger på nattduksbordet och öppnar en tom sida. "Lätt, härligt, roligt" skriver jag och intalar mig själv att jag är värd det. Jag är värd en kärlek som är lätt, härlig och rolig. "Modig" skriver jag sedan och berättar för mig själv att jag är modig som går in för saker fullt ut och ger av hela mig själv. "Fortsätt". Skriver jag sedan. Fortsätt för allt i världen och bli aldrig rädd för att bli sårad.

Jag kryper ner under täcket men vågar inte riktigt försöka sova. Jag stirrar ut över mitt lilla rum och det känns som att all luft dras ur mig. Jag är bara en kropp. Ingenting riktigt känns längre och det är inte alls på något skönt sätt.
Jag börjar tänka på dansen som jag ofta gör när jag känner mig ledsen. Desperat försöker jag hitta något härligt och meningsfullt i mitt liv att liksom luta mig på. Att spendera timmar i diverse danssalar har blivit som att komma till min alldeles egna safe zone. Då är det bara jag, musiken och mina rörelser som spelar någon roll. Där är jag tillräcklig, där är jag bra. Jag tänker "jag ska fan visa dom" (eller i det här fallet kanske snarare "honom"). Vad det är jag egentligen vill visa är ju ganska oklart. Att jag är en fantastisk dansare kommer ju inte få honom att vilja ha mig, det vet jag ju. Jag kanske bara vill visa att jag är något speciellt.

Det finns ingenting jag hellre vill göra än att dansa. Dansen sviker aldrig. Svek aldrig. För samtidigt som jag ligger där i sängen känner jag hur det smärtar i ryggen och jag påminns om att jag inte längre har någon safe zone. Jag kan inte göra det enda som jag vet alltid funkar för att må bättre. Funkade. Det gör mig ledsnare än vad någon kille någonsin kommer att göra.

Två små tårar är de enda som orkar ta sig fram denna kväll. Som tur är är det ju utmattande att vara ledsen, så med en känsla av tomhet börjar jag försvinna in i sömmen. Det gick faktiskt snabbare och lättare än jag trott.

SJÄLVSÄKER MED SJÄLVTVIVEL. LYCKLIG OCH FYLLD MED SORG. OBRYDD OCH BRYR MIG

2017-07-18 23:28
Från linneasoderback

Jag sitter i en gammal och ganska obekväm soffa i en 100 kvm stor lägenhet i Kista. Själv. Den här veckan får jag verkligen känna på hur det är att bo ensam. Emma har flyttat ut och Tova är hemma i Örebro. Jag är ensamstående och jag gillar det ju. Men bara för en stund. Älskar ju ännu mer att Tova kommer tillbaka på fredag. Det är nästan så att jag har en VARDAG nu. En vardag där jag vaknar vid samma tid varje dag, går på toa, äter frukost, borstar tänderna och fixar till mig. Allt i samma ordning och allt på samma klockslag. Utan att ens försöka tar det lika lång tid varje dag. Det tar alltså liite för lång tid. Så att jag går en eller ett par minuter för sent till bussen. Men det är som att det liksom inte går att ändra på. Det är invant, inlärt, oföränderligt. Det går ju alltid. Jag hinner.

Har suttit i soffan timmar och kollat runt på bloggar med teven på i bakgrunden. Jag har försökt hitta inspiration och pepp till att skriva på min egen blogg. Jag vet inte riktigt om de funkat. Jag känner mest att andra skriver så himla bra och fint och roligt och själv är jag..... inte lika bra. Då läser jag såklart stora bloggar där de har mycket erfarenhet och det är väl kanske orimligt att jag jämför mig med dom. Men så funkar det ju med allt jag bryr mig om. Jag vill vara bäst. Jag FÖRVÄNTAR mig nästan att jag ska det också. Jämför mig med de som är bäst i allt jag ger mig in på, och det är väl på gott och ont det där. Att jag har höga ambitioner och är driven är ju fantastiskt. Men sen känner man sig inte bra nog när det inte blir bra nog.

Nu tänker jag i förväg också. Förstår ni vad jag menar då? Redan innan jag ens tänkt klart en tanke tänker jag på hur ni kommer att reagera eller inte reagera på den. Vad ni kommer att tänka, känna eller inte känna. Vad ni kommer att tänka om MIG. Innan denna mening är färdigformulerad har den ändrats några vänder om i mitt huvud för mina fingrar hinner inte med i min tankefart. (tankefart, är det ett ord?)

Nu ska jag iallafall yoga och göra mig iordning för sängen. Imorgon börjar jag senare. 12.30. Så egentligen har jag ju inga riktiga rutiner. Vilket är en lättnad. Jag som är LIVRÄDD för vardag, vanligt och tråkigt.

passade dagens humör (som faktiskt varit väldigt bra!!!) med en lika glad kjol. Älskar den. Den är från nelly.

ETT TAPPERT FÖRSÖK

2017-07-16 20:42
Från linneasoderback

Sitter på bussen påväg hem till Stockholm efter att ha varit på en snabbvisit hemma i Örebro. Den här resan är en helt ny upplevelse för jag glömde mina hörlurar. Fyfan. Det här vill man ju aldrig vara med om igen det säger jag bara.

Med stor brist på annat att göra så skriver jag alltså detta inlägg. Känner att jag verkligen vill skriva något smart och träffsäkert, det är liksom dags nu. Men det är ganska tomt. Tomt på insikter och idéer. Det är ju iof inte det mest optimala att försöka skriva en träffsäker text när man är bakis. Det känns på riktigt som att jag har tappat en hel drös hjärnceller (Visst gör man det?!). Joooråsåatteee ha det bäst! 

EN LITEN LIVSUPPDATERING

2017-07-10 22:15
Från linneasoderback

Hejhejhej

Jag hade verkligen glömt bort att bloggen fanns. Så det blev en liten oplanerad semester från den kan man väl säga. För någon semester ska jag väl ha? Haha nä, jag är jätteglad över att jag får (och klarar av!!!!) att jobba mycket nu. Men visst vore det kul med lite ledigt på sommaren så man kan åka till värmennnnnn. Det hade jag dock inte haft råd med ändå så det här blir ju bra. Tur att jag åkte till Thailand i Mars så att jag har fått min dos av sol och värme. Annars hade jag väl skrapat ihop det lilla jag har, sagt upp mig och åkt iväg till första bästa varma ställe för min egen överlevnad.

Jag har ett bra flow på jobbet nu tycker jag. Jag känner att jag vet vad jag pratar om (eller iallafall får det att låta så) och att jag ger KLOKA och givande råd till kunderna. Fan man älskar ju när det lönar sig att ha mått (och mår) så dåligt som jag. Att jag nu kan hjälpa andra genom mina erfarenheter, det är helt fantastiskt. Jag träffar dagligen människor som går igenom samma (eller helt andra) saker som mig och så kan vi mötas i det. Klaga på det, skratta åt det, hjälpa varandra och lära oss saker. ROLIGT är det till och med.

Så hur mås det då? Just nu är det pms-igt. Känner mig ganska yngklig och seg i hjärnan. Men istället för att lägga mig i sängen och deppa ner mig efter jobbet så har jag GJORT saker. Ibland känns det bättre av att bara göra något. Så jag har handlat, lagat mat, tränat och tagit hand om tvätten (som jag inte villa GÖRA igår utan bara slängt i en hög). Nu sitter jag i sängen med en ansiktsmask i fejjan och äter hemmagjord glass.


Hallon, lakritspulver, honung, kokosolja = GOD och NYTTIG glass. Mixa och ställ i frysen. Kör på känsla angående måtten.

Quinoa, havregrädde, oatlys ''på mackan'' (gör såsen krämig och skitgod) sötpotatis, morötter, lök och kryddor. (curry, gurkmeja, peppar, oregano och grönsöksbuljong) = GOD och NYTTIG mat. Ni fattar vad ni ska göra med ingridienserna. 

Puss hej!

ÖREBRO

2017-06-25 00:00
Från linneasoderback

Hallå hej!

Befinner mig just nu hemma i Örebro. Midsommar blev precis som jag önskat! Jag och Anna åkte hem till Ella i Mosjö, där blev bjudna på lunch och hängde med hennes familj. Supermys! Sedan tog vi oss till nästa håla (Vintrosa) för en riktig midsommarfest med massa härliga och jag mådde trots extrem halsont jättebra. Vad mer begär man?

Anna sov hos mig inatt och idag har vi bara chillat. Sedan när hon åkte hem så fortsatte jag i samma bana. Kollat på oitnb, halvsovit i sängen, solat på balkongen, läst och yogat. Gud så skönt det har varit. Det blir så mycket lättare att tillåta sig själv att bara göra ingenting och släppa allt när jag inte är hemma men ändå hemma. Haha. Jag är liksom på mini-semester men samtidigt så himla bekväm för jag är ju hemma. (ni får bara lära er att leva med att det är lite luddigt ibland)

Nu ligger jag i sängen och ska väl försöka sova snart. Det känns dock som att bakfyllan börjar lägga sig nu och energin komma tillbaka. Måste göra något åt kurret i magen också annars är det ju kört. Godnatt med er iallafall. Hörs snart<3

Älskar våra olika ambitionsnivåer på midsommarkrans 

NÄR MAN INTE RIKTIGT RÄCKER TILL

2017-06-20 12:45
Från linneasoderback

I förrigår var jag ute på min dagliga promenad (låter som en pensionär?) Redan i början kände jag hur tungt det var, stegen hade inte alls lika stor kraft som dom brukar ha. Jag hade känt mig ångestfylld under dagen så jag ville upp på en stor kulle (snarare ett berg) för där uppe känner jag mig alltid bättre. Som att jag får distans ifrån världen där nere och lämnar alla jobbiga känslor där. Ifall jag tog mig upp dit så hade jag iallafall åstadkommit något denna dag som annars hade varit ganska innehållslös, tänkte jag. När jag sedan skulle gå hem kändes det otroligt långt. Vilket det också är, men alla andra dagar är det inga problem. Huvudet började värka, benen gick i slowmotion fast det kändes som att jag sprang. Jag tog djupa andetag och fick motvilligt acceptera att jag blev omkörd av (dom riktiga) pensionärerna.

På kvällen började jag känna hur jag helt genuint hoppades på att jag skulle bli sjuk. Jag ville bli sjuk så att jag inte behövde gå till jobbet imorgon, Alltså feber eller något annat som är lätt för alla att förstå och som är en självklar anledning till att inte jobba. Ingen ska ju jobba med feber. Men jag får aldrig den där jävla febern. Så många gånger som jag önskat att den kom. Jag kände direkt igen känslan. Att desperat försöka hitta godtagbara anledningar till att inte behöva göra något. Inga måsten, inga krav, inga förväntningar. Inga MÄNNISKOR. Febern kom såklart inte och jag gick och la mig.

På morgonen nästa dag vaknade jag med samma tunga huvudvärk och ett starkt motstånd till att åka iväg någonstans. Inte nog med att jag skulle till jobbet, jag skulle också till tandläkaren. Men det besöket ''slapp'' jag eftersom jag kollat fel på tiden och missade den, vilket gjorde att jag fick betala för uteblivet besök. Det var bara det som behövdes för att tårarna skulle komma. Jag la mig i sängen och kände att jag skulle kunna ligga där för alltid. Jag försökte gång på gång resa mig upp och göra mig iordning till jobbet men jag kunde inte. För så fort jag tänkte tanken på det så grät jag. Tillslut tog jag mig upp och började låtsats att jag tog emot en kund för att känna efter om jag skulle klara av det. ''Hej, kan jag hjälpa dig med....'' Jag kunde inte avsluta meningen utan att det brast. Då började ''bestämma-sig-processen''. Bestämma sig om man ska gå eller inte. Skuldkänslorna kröp in. Jag tänkte på min kollega och hur detta skulle lösas. Med tårar i ögonen och en klump i magen ringde jag tillslut och sa att jag inte kunde komma.

Gråten försvann. En lättnad vällde över mig och efter ett tag mådde jag.... bra. Absolut inte pigg eller så, men bra. Bara jag fick vara ensam och göra det jag kände att jag behövde så försvann ångesten. Jag har inte känt det här starka motståndet mot att åka någonstans på länge, och jag har nu lärt mig att förstå och acceptera på ett helt annat vis. Det är precis som att jag får känna massa saker som jag ofta kände förut, för att förstå hur mycket jag har lärt mig och klarat mig igenom. Det låter kanske konstigt, men it makes sense för mig.

Att lyssna på sin kropp och sitt sinne. Det är fan den viktigaste läxan att lära och jag jobbar på det hela tiden. Lära mig att tyda mina signaler, ta mina känslor på allvar och stå upp för hur jag känner. Kom ihåg att psykiska besvär är precis lika allvarliga (på många vis allvarligare) som fysiska och alltid en godtagbar anledning till att inte göra något du egentligen ''borde''.

LITE VIRRIGT

2017-06-18 22:12
Från linneasoderback

Hej på er

Vet verkligen inte vad jag ska skriva nu. Vill egentligen bara ta mig an yogamattan och stretcha igenom denna kropp. Men jag vill också verkligen få fram ett inlägg. Varför vill jag det så gärna när jag inte ens känner för att skriva? Det är väl bekräftelse-törsten som behövs släckas I guess. Man vill ju bara att alla ska gilla en. Haha nääe. Fast jo. Jag slänger upp lite bilder som både visar hur jag egentligen känner när det är ''photoshoot'' och lite hur jag känner just nu. Men mest visar dom hur jag känner när det är kallt. Vilket dock inte passar så bra in idag då, men resterande 360 dagar om året xD

Hoppas ni mår bra så hörs vi snart<3

GODKVÄLL

2017-06-11 23:08
Från linneasoderback

Hej på er! Hur har helgen varit undrar ni? Jo, jag har haft en rätt skön helg. Jag träffade en vän ute i fredags, lördagen gick ut på att återhämta sig (efter två glas vin och en öl haha), idag har jag fixat runt här hemma, shoppat lite med syrran och haft Johanna hos oss. Haha nä gud vad jag tycker det känns meningslöst med sånt här? Det är ju verkligen inte kul att läsa??? Förlåt. Ska skärpa mig.

Anyways, känner att jag behöver boka en tid hos min ’’hälsosnubbe’’ som han så fint heter i min telefon. Han masserar min rygg något otroligt skönt och ger mig en behandling med magneter. Jag önskar att jag kunde berätta mer om detta, men jag vet fan inte riktigt hur det funkar? Jag är ju sådär, jag litar på folk. Eller ja, framförallt litar jag på min KÄNSLA kring saker/människor och han är en riktig pärla. Det jag kan säga är att han placerar ut magneter på min kropp som balanserar och stärker olika områden samt öppnar upp mina chakran (googla). För andra låter jag säkert som en lättlurad dummer som betalar en bra summa pengar för något som jag inte ens förstår hur det funkar. Men för mig är det självklart, jag behöver inte fundera på hurvida detta skulle vara något påhitt eller inte. Å andra sidan hur många är det som egentligen vet vad som händer med våra kroppar när vi äter en massa kemiskt framställda mediciner? Knappt läkarna själva.

Jag tror stenhårt på i stort sätt alla typer av healing och alternativ sjukvård. Att jag tror på denna hälsosnubbe kan ju också bero på att det var mamma som tipsade om honom. Jag litar alltid till 100% på att mamma vet bäst när det gäller… mitt välmående? Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan mamma. Hon vet fan allt. Hon har alltid varit och är en sådan otrolig hjälp och trygghet för mig när det gäller min hälsa. Hon är som min alldeles egna läkare och… guru!!! Haha. Bästa mamma.

Nu ska jag försöka sova. Har varit så pigg på kvällarna på sista tiden? Så störigt, jag gillar ju att lägga mig 22 och vakna tidigt. JAJA godnatt med er.

Från en av veckans promenader på favvostället. Älskar väl kista ändå.

GAMMAL DANS

2017-06-07 16:22
Från linneasoderback

När allt känns hopplöst och jag glömt bort vad jag egentligen strävar efter ska jag iallalfall kämpa för henne. Den oförstörda (nåväl) 18 åriga jag fylld med drömmar. Det här är alltså resultatet av mitt gymnasiearbete ''Känn''. (ja vi har väl alla lärt oss att jag känner ganska mycket)

Att se den här får mig att både känna mig(haha) stolt och vilja ta upp skämskudden. Den får mig också peppad till att en dag visa er hur mycket bättre jag blivit. 

ÅNGEST (IGEN) RYGGONT OCH GURKMEJALATTE

2017-06-07 16:01
Från linneasoderback

Nu går det så lång tid mellan varje inlägg att jag känner sådan press när jag väl ska skriva. Att det måste vara något storslaget och riktigt genomtänkt eftersom det händer så sällan. Men jag har ju inte alltid något storslaget och genomtänkt att skriva. Jag vill ju att bloggen ska reflektera mitt liv och mina tankar i största möjliga mån och det ju inte alltid så. Storslaget och genomtänkt alltså. Tyvärr. Eller jag storslaget vill jag ju iallafall att det ska vara, genomtänkt låter väl lite tråkigt.

JAJA. Vad har hänt då? Jag har jobbat och jag har mått riktigt jävla pissigt. Ja den där ångesten jag pratade om i förra inlägget har fan hängt i sig. Det har känts som att jag inte riktigt kan BRY mig om något. Som att det inte spelar någon roll om jag åker till jobbet eller inte SAMTIDIGT som jag varit väldig känslig. Otrolig känslokrock.

''Det är väldigt ansträngande att hela tiden vara så medveten om hur jag mår. Att jag aldrig bara kan cykla till skolan utan att känna något speciellt. Att inte vilja stanna och lägga mig i diket för att jag inte känner mig pigg glad och peppad. Jag vill på riktigt HELLRE lägga mig i diket än att cykla till skolan. Men jag fortsätter ju trampa. Det gör man ju alltid.'' Detta skrev jag för några år sedan i ett dokument jag hittade på datorn. Det är väl egentligen bara det det handlar om, att jag är en högkänslig person. 

Det jag vill göra mest av allt och det enda som egentligen funkar när det känns så här är att dansa. Men jävla helvete vad ont jag haft på senaste tiden. Det gör mig ledsen så djupt in i själen och jag blir alldeles utmattad. Att gång på gång bli besviken och känna sig begränsad av sin egen kropp. Det är fruktansvärt på sätt jag inte ens kan förklara.

Här är en bild på min gurkmejalatte som jag dricker just nu. Tipstips! Mycket gott och du får i dig massa bra grejer! Det här har jag i min idag: Havremjölk, gurkmeja, kanel, ingefära, svartpeppar (viktigt för upptaget av gurkmejan) och saffran. Puss och kram ses på stan (antagligen inte)

FINT VÄDER OCH ÅNGEST

2017-05-27 19:05
Från linneasoderback

Jag vill bo i ett land där det fan är okej att må dåligt även när det är fint väder. Det går inte här. Man måste ut och suga åt sig av solen varje vaken minut, för vem vet när en sådan här dag kommer nästa gång? Såhär har det fan alltid varit för mig, att ångesten lätt blir VÄRRE när det blir fint väder, (då menar jag sådär riktigt fint som det är idag). Man ska hinna steka i solen, gärna bada lite, sitta och njuuuta på en uteservering, hänga med vänner i park, äta glass och läsa en bok. Missförstå mig inte, jag VILL ju göra allt det där men det känns extra jobbigt om man inte mår bra en sån här dag. Eller om det inte går att få till det där? Eller om man inte ens känner för det egentligen? Jag hatar den pressen.

Ensamheten blir mer påtaglig. Det känns som att alla andra har så roligt och hittar på så mycket, ni vet sånt där som man ser på instagram och snap. Som jag annars inte brukar bry mig om. Längre. Den här känslan är som en gammal bekant från förr. Det har hänt många gånger på sista tiden, att jag får så starka känslor som jag kan koppla till olika tider i mitt liv. De allra flesta från typ 16-19 år, då jag också stundtals mådde som allra sämst i livet. Det liksom slår mig gång på gång hur ofta jag kunde känna den där ångesten, irritationen, ensamheten och hopplösheten. Jag ger mitt gamla jag otrolig kredd för att ha klarat mig igenom den där tiden proppad med dessa känslor. Fan bra jobbat och glad att de inte hälsar på lika ofta.

Trots detta blev det faktiskt en ganska bra dag för jag har lyckats hålla mig sysselsatt med jobb och så. Men jag har den senaste… veckan (??) känt någon slags underliggande ångest och rastlöshet. Som att jag hela tiden behöver bli underhållen men det är samtidigt svårt att hitta något som inte blir för mycket eller för jobbigt för mig. Idag är en sån dag då jag inte kan inte lyssna på musik. Vissa dagar KAN jag verkligen inte lyssna på typ något alls. Allting är för känslosamt, påminner om fel saker, för tråkigt, för jobbigt, för glatt. Jag bara klickar på nästa och nästa och nästa. Har jag inget i lurarna alls så blir jag så UTTRÅKAD. Usch. Hatar den här känslan.

Varför har jag så jävla svårt att erkänna att jag känner mig ensam? Jag känner att jag hela tiden måste vara så stark och klara mig själv och inte behöva någon annan. Va fan Linnea det är okej. LÅT DET VA SÅ DÅ. Gå ut ni och umgås med varandra, skratta och ta massa fina bilder så sitter jag här ensam på en ful jävla balkong i kista. Hahah näe vem är jag ens? Nu ska jag ge mig.

​Edit: Hahahah såg nu att man ser mig i datorn. Var inte alls meningen. Bjuder på den flashen då.