RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-04-19 01:16:17

Sheimas blogg

Sheimas blogg på Nouw

Tropical Islands

2018-11-30 20:09
Från Sheimas

Hej igen på er!

Jag har lagt bloggandet lite åt sidan på grund av tidsbrist och andra prioriteringar. På instagram är jag ganska aktiv dock men tänkte ändå att jag skriver ihop ett litet inlägg från vår härliga helg.

I torsdags packade vi ihop vår bil, lämnade Luna hos mormor och morfar, plockade upp ett par vänner och begav oss i en bilfärd mod Gedser, Danmark för att ta färjan över till Rostock, Tyskland. Därifrån bilade vi ner till en bit utanför Berlin för att besöka Tropical Islands.

Egentligen hamnade detta på en helg som var högst oläglig avseende allt som behöver göras i skolan, men weekenden bokades redan under sommaren så det var ganska hugget i sten. Och det var ju en himla tur för det var verkligen en intressant och rolig upplevelse. Jag har filmat massor och tanken är att det ska komma en vlogg inom kort, men först måste denna helvetes-vecka passera så att jag kan börja pusta ut efter allt som göras skall.

Generellt var vi vuxna något besvikna över upplevelsen i den stora bubbla som Tropical Islands finns i. Vi förväntade oss fler rutschkanor, varmare temperatur och varmare vatten. Jag badade förvisso inte på grund av sår som ej har läkt efter operationen ännu men de övriga tyckte det var kyligt i vattnet.

Trots det tycker jag att det var en maffig upplevelse. De har lyckats få in väldigt mycket i bubblan. Allt från tält på "stranden" till hotellrum i pittoreska små byggnader. Två luftballonger var verksamma varav vi provade på att åka i en av dem. En regnskog med tillhörande växt- och djurrike. En spa-avdelning. Barnpool. Fiktiv strand. Lekland. Shoppinggata.

Ja men ni ser.

Det fanns massvis att göra för både barn och vuxna.

Barnen var alldeles lyriska hela helgen. Både för upplevelsen i sig men också för att vi var ett så stort gäng som reste tillsammans. Även om det är svårt att synkronisera 14 personers olika viljor ibland så är vi generellt sätt mycket nöjda med vistelsen.

Det var dock en ganska tröttsam resa både dit och tillbaka eftersom vi körde nattetid. Det fick bli två vakna nätter på fyra dygn.

Vi landade hemma kl 05:30 på måndag morgon efter en resa som påbörjades 20:30 kvällen innan.

Vi bodde i ett stugområde på campingen utanför bubblan. Om jag förstår det rätt så kom vi över ett erbjudande där vi betalade ca 4300 kr för tre dagars inträde i bubblan och två nätter i lilla stugan. Inga måltider inkluderade.
Första kvällen åkte vi till en livsmedelsbutik ca 20 minuter bort för att handla på oss lite snacks, frukostprovianter och annat gott. Vi åt ca en måltid om dagen inne i bubblan, förutom all dricka, slush-ice o dyl. till barnen.
Barnvagnar är tillåtna inne i bubblan.
Vi såg inga skyltar på att det skulle vara förbjudet att ha med egen mat så vi hade faktiskt smörgåsar, dricka, snacks o så med oss in.
Vi tillbringade ca 10 h per dag där inne så vi ville undvika att äta samtliga måltider i deras restauranger.

När man checkar in i bubblan får man ett armband som är kopplat till en kredit på 250Euro. Varje gång du gör ett köp inne i bubblan blippar du armbandet så läggs det till på din slutgiltiga faktura. Denna betalas vid utcheckning.
Det finns naturligtvis omklädningsrum och duschar inne i bubblan men det kan vara bra att känna till att de är öppna för alla och inte särskilt privata.

Det kommer som sagt en video så småningom men tills dess får ni hålla till godo med bilder. Har ni frågor om annat ni funderar över så bara hör av er.

Baby Luna ett helt år!

2018-10-21 12:41
Från Sheimas

Hej gänget!

Kul att så många tyckte det var roligt att läsa om operationen. Har ni några specifika frågor så bara kör. Jag kommer skriva mer om operationen så småningom, även visa fler (påklädda) foton!

Men idag är en annan dag. Idag är det lilla Lunas födelsedag!

Hon har hunnit bli ett helt år nu, vår minsting i familjen.

Den senaste månaden har hon blivit så mycket mer medveten om sin omgivning och olika objekt. Hon reagerar glatt på djur som passerar oss när vi är ute och promenerar med vagnen. Hon kan peka mot fåglar, hundar och katter som är de mest förekommande djur vi stöter på. Hon skriker glatt åt dom och blir alldeles glad och lycklig.

Hennes relation med syskonen är helt annan idag jämfört med för bara några månader sedan. Varje morgon när hon vaknar gör hon ett speciellt ljud som vi har tolkat som ett tillrop efter brorsan. När hans små steg hörs längs golvet blir hon helt begeistrad och lyckan i hennes ögon och kroppsspråk som uppstår när Ludde äntligen kommer och pussar henne godmorgon går inte att beskriva med ord.
Han är så mån om henne, pussar henne, håller hennes hand, inkluderar henne i alla hans lekar.

Leia är mer vårdande. Hon bär på henne. kramar henne, vill ha med henne i alla moment.

Hon kan numera äta själv med sked, även om mycket av maten hamnar under henne på golvet. Hon klättrar upp och ned för soffan, även om hon en del gånger har trillat ner (inte slagit sig särskilt hårt hittills gudskelov). Hon är inte alls intresserad av att sitta i vagnen särskilt länge längre. Hon kan peka åt olika saker, gestikulera till olika sånger och uttrycka sin önskan delvis.

Hon somnar hyfsat oproblematiskt om kvällarna numera, men har fortfarande inte många nätter där hon sover rakt igenom. Hon kryper för fullt och går längs med möbler, men visar inga direkt tendenser till att stå på benen på egen hand.

Hon är en glad liten tjej med fyra små tänder och god aptit.

Hon kom och vände uppochned på familjens tillvaro. Men efter en tid av noggrann återhämtning och skifte av fokus är familjen mer än komplett. Det går inte att föreställa sig en vardag utan detta kaos som tre barn skapar.

Vår lilla bebis. Du växer så det knakar och förgyller våra dagar med spänning och kärlek. Som vi älskar dig!

Idag har vi haft en hemmaversion av en Smash The Cake-fotografering. Har inte fått tillgång till proffsfotona ännu så bjuder på foton från telefonen.

Ha en fin söndag bästa ni! Vi ska iväg o fira mammas namnsdag innan vi återvänder hit och go-fikar!

Nu är jag opererad!

2018-10-17 17:56
Från Sheimas

Hej finisar!

Ligger just nu i en sjukhussäng på Citadellkliniken i Landskrona och är helt tagen av alla känslor som pyr i luften och i kroppen.

En snabb genomgång bara på lite sånt som hände sedan förra inlägget.

Jag skrev ju att jag har försökt att tappa några kilo inför operationen för att få genomgå anestesin. Det har gått hyfsat okej, lite upp och ner men operationen är genomförd!
Dessvärre har vikthetsen åter väckt alla mina flashbacks från tonåren om att det är så man "ska" se ut och inget annat är tillräckligt bra. Jag har tampats med mycket känslor kring denna karusell vilket är supertrist. Jag är fullt medveten om att kliniken inte avsåg att väcka detta hos mig utan tänker utifrån ett medicinskt och patientsäkert perspektiv, men dessvärre har det blivit så ändå.

Å andra sidan har kroppen mått kanon av regelbunden träning och mina ångestbesvär vid ägglossning och PMS har reducerats markant. Så det är fantastiskt skönt!

Mitt i allt trodde jag mig känna en knuta i bröstet. Då kirurgen som skulle operera mig har stor erfarenhet av bröstrekonstruktioner hos cancerpatienter vände jag mig till henne för råd. Hon hänvisade mig till rätt vårdinstans och sa att knutan skulle vara färdigutredd innan operationen blev av. Detta var drygt en vecka innan OP.

Jag började ringa runt till mottagningar samt vårdcentraler och hamnade i systemet. Fick blixtsnabba tider och resultat som lyckligtvis var GODA! Så operationen har kunnat genomföras trots min lilla misstänkta knuta.

Samtidigt har jag lagt ner massor av tid på att få färdigt en stor skoluppgift för att ha den klar innan operationen. Detta så att jag ska slippa sitta med det postoperativt. Det har tagit mycket av min och familjens tid tyvärr. Utöver det har jag även klämt in en del arbetspass för att kompensera för kommande fyra veckor då jag inte kommer kunna jobba alls.

Familjelivet har fått ta den stora smällen och mina skuldkänslor likaså. Sebbe har varit hemma mycket helt ensam och roddat hushåll, barn, lämningar, hämtningar, matlagning, tvätt, läxor, läggningar, tandborstningar, bad etc. Ni som vet, ni vet att det är en pärs att vara helt ensam i detta med tre små barn. Det GÅR. Men det är alltid lättare att vara två. Jag har tyvärr mått lite dåligt över att vara iväg så mycket och blivit lite ledsen när jag kommit hem om kvällarna och alla sover utan att jag har fått träffa barnen alls under dagen.

Men är det något jag vet och är trygg i så är det att jag och Sebbe har en fantastisk grund att stå på. Det ska mycket mer än så för att rucka på vårt förhållande. Det har varit en stor lättnad under dessa veckor.


MEEEEEEEEN HÖRRNI.

Nu har dagen äntligen kommit. och faktiskt snart passerat!

Tidigt i morse kom en vän och hämtade mig (återigen för att Sebbe skulle ordna med barnen, skola, förskola, öppen förskola etc).
Jag och min vän körde mot Landskrona. Hon följde med in och hängde med mig hela vägen in tills det var dags för operationen.

Efter dusch, BH-provningar, information och premedicinering sa vi hejdå och jag gick iväg med läkaren som ritade på mig och lyssnade på mina sista önskemål. Därefter hon och jag in på operationssalen och där fick jag lite panik pga rädsla av att sövas. Men rätt som det var sov jag och vaknade flera timmar senare tillbaka på mitt rum.
Ganska omtöcknad och sömndrucken.

Jag ringde några enstaka samtal till familjen och bad om lite produkter från personalen utan att ha något minne av det. Men successivt piggnade jag på mig och kunde känna mig vaken.

Jag fick in smörgåsar som satt som en smäck efter nattens fasta.

Blev så småningom uttråkad och ställde mig upp för att se mig själv i spegeln. Jag är stenhård lindad och svullen så det är såklart väldigt svårt att ana slutresultaten men redan nu är det en sån riktigt enorm skillnad. Det är så gaaaalet!!!!!

Jag kommer bjuda på en liten före/efter bild här nere (påklädd såklart). Men som sagt. Det är långt ifrån det riktiga resultatet och jag vågar egentligen ropa hej riktigt än men alltså wowowowowoowowowowow!!!!!

Nu ska jag sätta på ngn serie och vila lite. Och våndas mentalt över att jag inte får träffa barnen på en hel dag IGEN. och att Sebbe måste dra hela lasset hemma ensam IGEN.
"Du är kvinna, du har gjort detta förut själv och ingen tyckte synd om dig, han är deras pappa det är hans uppgift, ingen blir lika förvånad och chockad när en kvinna/mamma gör allt vad han gör" .. blablabla.

det handlar inte om det. Det handlar om MIG. Om att JAG saknar att vara en del av barnens vardag de senaste veckorna!!!!

Okej. Håll tillgodo för läkning, och slutgiltigt resultat.

13 år har jag väntat. Dagen är kommen. Och snart förbi.

Läs med kärlek!

Två veckor till op!

2018-10-05 11:51
Från Sheimas


Hej gänget!

Stort tack ska ni ha för den superfina responsen jag fick på mitt förra inlägg. Så härligt att läsa alla lyckoönskningar, egna erfarenheter och peppande ord!

Nu börjar skolstressen infinna sig i min själ. Trycket över bröstet och den smygande ångesten gör sig tillkänna. Jag känner såväl igen det från när jag läste min grundutbildning. Ångesten som kommer och går i takt med inlämningsuppgifter/tentor och dylikt. Det är dessutom en stor omställning att gå från föräldraledig till student. Att plugga och ha tre barn är inget jag har någon erfarenhet av så bara det är en stor förändring.
Det blir många sena kvällar. I synnerhet när vi snart ska lämna in en stor uppgift.

Hur som helst tänkte jag skriva nästa del av min operation. Jag vet att en del undrar hur jag har tänkt kring val av klinik och så.

Redan från första början har jag aktivt valt bort operation via landstinget. Det vill säga att eventuellt kunna få det subventionerat - alltså betalt. Det finns många anledningar till det men den största är att jag, egentligen helt obefogat, har större tillit till en privat klinik. Fråga mig inte varför! Det är mycket möjligt att jag kommer ångra det sen.

Jag har läst massor på diverse forum och bloggar. Jag har ringt till olika kliniker för att få en känsla, dock hjälpte inte det särskilt mycket då alla i receptionen såklart ville ha mig som klient. Jag kastade ut en förfrågan på facebook och fick mängder med svar och rekommendationer. Efter denna lilla undersökning landade jag i att jag ville gå på ca tre konsultationer och utifrån dessa fatta mitt slutgiltiga beslut.

Första samtalet ringde jag till Citadellkliniken här i Malmö. Jag fick tid för konsult hos en kvinnlig läkare som heter Helena Sveinsdottir efter två veckor - den 30 augusti. När jag blev varse att det var väntetider blev jag för ivrig och tidssnål så jag ändrade min plan. Från att ska ha gått på tre konsultationer bokade jag bara en. Jag hade ett öppet sinne och tänkte att jag ville känna av stämningen. Kändes det ens lite tveksamt skulle jag söka mig vidare.

Två veckor passerade och det var dags för konsultationen.

Det var en väldigt intressant och spännande upplevelse. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men jag gick därifrån med mycket fler känslor, tankar och intryck än vad jag kunde föreställa mig. Detta är så stort och känsligt för mig så det är knepigt att förklara.

Hur som helst så pratade jag och Helena i ca 15-20 minuter. Hon beskrev ingreppet och riskerna. Hon beskrev eventuella resultat och möjligheterna. Jag beskrev mina förväntningar och farhågor. Hon lyssnade till dessa och lämnade ganska genomgående och realistiska svar.

När jag sen skulle boka tid för operation hos sjuksköterskan blev jag lite besviken och ledsen. De ville ta min vikt och längd vilket i kombination till varandra resulterade i att jag tydligen har sjuklig fetman enligt BMI. Egentligen är jag en stor motståndare till BMI-mätningar men eftersom jag har längtat efter detta ingrepp i 13 år och att det är något jag känner mig desperat inför så föll jag för alla negativt laddade känslor kring vikten igen. Tråkigt eftersom jag egentligen vill jobba bort allt sånt.

Men hur jag än vrider och vänder på det så är jag ju överviktig och om narkosläkarna nu vägrar operera mig om jag har ett BMI över 30 så får jag ju försöka jobba bort några kg så att jag faktiskt får genomföra operationen. Sjuksköterskan berättade att landstinget kräver ett BMI under 25. (Vet alltså inte om detta stämmer, men OM det gör det så är jag nu ännu gladare över att jag valde privat klinik).
Egentligen är jag en stor motståndare till detta resonemang över huvudtaget men som jag nämnde tidigare så ser jag en efterlängtad anledning till att "lyda".

Detta var alltså den 30 augusti. Sedan dess har jag försökt att inte överäta speciellt mycket samtidigt som jag varit noga kring vilka matval jag gjort.  Något jag är glad över i situationen är att jag har kommit igång med träningen igen. Och den har ju endast positiva effekter på min tillvaro så det är jag tacksam för. Det har gått snart fem veckor sedan jag var där och bortsett från några enstaka tillfällen då jag ätit på tok för mycket så går det överlag ganska bra. Jag har gått ner några kilo hittills så nu är jag "bara" fet enligt BMI. Alltså ni hör ju.
Nog för att jag inte är pinnsmal. Men sjukligt fet? Ni kanske förstår varför jag är så skeptisk till skalan.

Nåja. Jag kämpar vidare. Min stora rädsla är att åka till kliniken på operationsdagen och bli nekad operation pga min BMI!

Bokat datum för operation är alltså torsdagen den 18 oktober. Det är två veckor bort!
Det är betalat och klart.
Jag har planerat att bli klar med vissa uppgifter till skolan innan dess.
Jag har planerat in ett par arbetspass innan dess.

Jag är så otroligt nervös och egentligen inte alls taggad och förväntansfull.
Men det är ett kapitel för sig som jag kommer skriva om i nästa inlägg.

En bröstoperation.

2018-09-20 10:44
Från Sheimas

Hej på er!

Bloggen har fått vila lite över sommaren på grund av bristande tid, intresse och lust.
Den fjärde september påbörjade jag dessutom en specialistsjuksköterskeutbildning, så tiden har blivit ännu mer knapp.

Egentligen har tänkt att avvakta med återupptagandet av skrivandet här inne men nu ska jag snart göra något som har väckt mängder med frågor, intresse, funderingar och så.
Istället för att svara på enskilda frågor så kommer jag att berätta allting här allteftersom under förloppets gång.

Det jag ska göra är en bröstoperation.

Det är något jag har väntat på och längtat efter i ca 13 år.

En del tycker det är alldeles förfärligt att jag ska göra det, medan många - de flesta faktiskt - har väldigt positiv inställning till det.
Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket om vad folk ska tycka och tänka men som jag nämnde tidigare så har det alltså väckt en massa funderingar och frågor hos min omgivning.

Jag har alltid varit en tjej med stor byst. Så långt jag kan minnas har jag behövt någon form av stöd för brösten. Att jag var mullig och i vissa perioder kraftigt överviktig gjorde inte brösten mindre heller.

Innan jag fick barn var det inte så stort besvär faktiskt. På sin höjd var det lite knepigt att köpa kläder som hade en knäppning på grund av att det alltid var för tight precis runt brösten. Dessutom har klädinsdustrin alltid varit skev för oss som är lite större och behöver lite större kläder.

Någon ryggsmärta har jag under alla dessa år inte haft besvär av. Den kom för bara två-tre år sedan.

Generellt har jag varit ganska skonad från besvär relaterade till mina stora bröst.

Något som däremot alltid har stört mig har varit att människor, i synnerhet killar och män, har tagit sig friheten att kommentera, röra och påpeka min byst. Det har alltid äcklat mig. Än idag.
Under perioder när självkänslan har sviktat så har jag känt mig som två vandrande bröst istället för en person. Hemsk känsla!

Under hela mitt liv har jag varit definitionen av viktpendlare. Det har jag ju skrivit om förut, min orimliga och osunda relation till mat. Det är supertrist men tyvärr är det min sanning som jag lever med.
Viktpendlingen har satt stora spår på brösten. De har vuxit och töjts, därefter minskat men lämnat huden kvar. Om och om igen.

Jag har burit på tre barn vilket även det har medfört stora förändringar på brösten. Jag har ammat dessa tre barn, om än endast några veckor på sista omgång men mjölken har ju runnit till oavsett.

Man kan säga att mina bröst har varit med om massor. Inte minst tyngdlagen haha!

Mina bröst är ett otillåtet område.
Obehöriga äga ej tillträde, brukar jag säga.
En av mina värsta mardrömmar är att någon "obehörig" ska få se mig utan BH. (Sebbe och barnen är inte obehöriga)
Att inte kunna köpa BH i en "vanlig" butik. Att behöva åka långt och länge för att hitta en BH som passar någorlunda. Att behöva ha en kvinna som klämmer, känner, trycker och spänner. En öm och vårdande kvinna som ledset säger "vi har bara denna som passar dig" och visar upp den, ursäkta, tantigaste BHn som finns.
En BH som kostar 999 kr.

Jag har behövt några stycken. Och ett par bikinis. Kan ni räkna ut hur mycket pengar jag har lagt på BHar genom åren?
Träning! Jösses vad det har varit svårt att hitta en träningsBH som har gjort sitt jobb. Jag har bara haft en. EN!! träningsBH. Kan ni föreställa er planeringen avseende användningen kontra tvättningen av den? Så att den alltid finns tillgänglig.
Den kostade skjortan, annars hade jag köpt två. Men jag vill säga att den har hållit måttet. Har haft den i snart 4 år och den sitter och stödjer fortfarande som den ska! Galet.

Jag har turen att vara lång, 181 cm för att vara exakt, och mullig. Min I/J-kupa ser inte så gigantisk ut i proportion till övriga kroppen, även om den är tillräckligt stor för att väcka uppseende och lämna kommentarer. Uppseende och kommentarer som för varje gång förminskar mig självkänsla och självtillit. Som för varje gång får mig att bryta ihop inombords innan jag kan bygga upp en stålmur inför nästa gång.

Känner du mig privat så vet du att jag under lång tid har vantrivts med brösten. De har inneburit stora känslor för mig. Varje gång någon kommenterar dem (japp, det händer alldeles för ofta) har jag blivit så galet ledsen och arg. För kommentaren såklart men mest för det faktum att jag faktiskt har abnormalt stora, tunga, hängiga bröst.

Känner du mig privat har du säkert hört att jag har snäst eller sagt ifrån på skarpen när kommentaren har givits. Kanske har du sett eller hört mig gråta en skvätt efteråt.

Känner du mig privat så har du hört mig prata om en bröstoperation i många år. Men du har antagligen också hört att jag ska bli klar med alla barnen.

Nu är jag det. Nu är jag klar med barnen. Vi ska inte ha fler barn nu.

"Ett år efter mitt sista barn ska jag genomföra en bröstoperation" har jag sagt i många år.
Nu. Nu är det äntligen snart dags.

Jag ska göra en bröstreduktion och bröstlyft.

Alla detaljer är inte riktigt klara ännu men jag insåg nyss att inlägget blev väldigt långt så jag håller här sålänge. Kommer mer imorgon. Och framöver.
Jag kommer, precis som vanligt - öppet och ärligt - dela med mig av hela resan!

Varför? Jo, för att jag är övertygad om att det finns fler som har liknande besvär som känner sig ensamma. Det är ni inte!

Har du erfarenheter? Dela gärna med dig. Skicka mail om du känner att det är för personligt.

Innan jag avslutar vill jag bara nämna två saker kort.

1. Jag har ALDRIG klagat på mina bröst framför mina barn. ALDRIG. Tvärtom tror Leia att jag älskar mina stora, hängiga bröst. Hon ska inte växa upp med att jag klagar och klankar ner på mig själv.

2. Jag tycker genuint inte att det är fult när någon annan har stor och hängig byst. Jag förstår inte det där. Jag fattar inte att jag kan tycka att någon annans stora, tunga, hängiga byst är "normal" och problemfri, medan jag själv har så mycket tankar och åsikter om min egen.

Okej. Fortsättning följer...

På översta raden här nere finns två väldigt gamla bilder. Ca 8 år gamla. Före barn.
Och fotona längst ner är från i somras. Efter alla barn.

Läs med kärlek är ni goa!

Sommarens charm.

2018-07-20 13:06
Från Sheimas

Sommaren fortsätter och vi försöker göra det bästa av den.
Sebbe gick på semester igår och hans småsyskon från uppåt landet är på besök.
Vi umgås, äter god mat, kollar film och bara hänger parallellt med att utforska Malmö och sysselsätta oss med något kul.

Igår skulle vi åka Malmös dubbeldäckarbuss. Ludde har tjatat och bett om detta och sist jag var där med vänner så var bussen på service. Ingen info fanns någonstans! Så dåligt.

Igår var det alltså dags igen.
Ludde var så glad så glad. Dessvärre somnade han på stadsbussen på väg till dubbeldäckaren. När vi väl kom fram så var bussen på service IGEN!

Alltså!?!?

Han blev så besviken, lille Ludde.

Men vi var på centralen så vi hoppade på ett pågatåg istället och åkte två stationer till Hyllie. Det gjorde honom lite gladare åtminstone.

Efter en kort shoppingrunda på Emporia så gick vi hem, packade badkläder och åkte till havet för att bada.

Ludde badar inte så han skjöt alla med sin vattenpistol. Leia är ett äkta vattendjur så hon både hoppade, dök och lärde sig göra huvudhopp.

En bra dag!

Idag är jag inne o jobbar och i eftermiddag är det bio för Leia o Ludde som gäller. Lilla Luna får bli hemma med mormor och morfar.

Ha en fin fredag och hoppas ni njuter av sommaren!

Ridtur i skogen och kvällsdopp.

2018-07-10 14:17
Från Sheimas

När Leia fyllde år i mars fick hon en upplevelsepresent av min vän. Nämligen en ridtur i skogen på en av deras hästar medan jag fick rida vid sidan om på en av deras andra häst som de har på lån.

Jag som är en gammal hästtokig tjej längtade galet mycket efter att få sitta upp på en hästrygg igen.
Men jag får erkänna att jag var lite nervös efter 11 år sedan jag red.
Vid ett tillfälle i skogen kände jag dessutom att jag inte fick någon bra kontakt med hästen så jag hoppade faktiskt av! Haha!
Men efter en stund hoppade jag upp igen och vågade både trava och galoppera! Vilken känsla! Åååh vad härligt!

Efter ett par timmar i stall och skog begav vi oss hem för snabbfika och ombyte innan vi körde till Lursjön för kvällsbad och pizza.

Så härligt att hänga där vid sjöstranden, i solnedgång, med en glittrande sjö framför oss. Vi badade, lekte på lekplats och umgicks.

Så härligt!

Väl hemma hos min vän igen somnade Luna för natten medan de stora barnen sprang och lekte i trädgården.

Runt 22-snåret körde vi hem till Malmö igen och som tur var sov alla tre barnen hela vägen. Det gick även hur smidigt som helst att flytta över dem från bilen till deras sängar utan att de vaknade!

En sån mysig dag!

Ett grönskande tips!

2018-07-06 11:15
Från Sheimas

Jag har haft barnen hemma hela veckan och i vanlig ordning är det utflykter och äventyr som gäller. Främst för barnens skull såklart men även för min då jag inte är någon hemmasittarmamma.

Som jag har skrivit många gånger förut så blir jag så stressad och irriterad ju längre tiden går o vi är hemma pga barnen blir så rastlösa och vill iväg.

Så vi brukar ta vårt pick o pack o ge oss iväg.

I måndags hade vi Sebbe hemma så vi var iväg på ett bad.
I tisdags sov han så vi var iväg på ett annat bad med min vän.
I onsdags sov han så vi var iväg på ytterligare ett annat bad och denna gång fick jag stöttning av mina föräldrar. Det är lite kusligt att ha två ögon på tre barn vid vatten tycker jag så det är så skönt när där är åtminstone en vuxen till med.
Igår var vi på inspelningen av Sommarlov hos SVT och såg Mendez och populära Sommarskuggan. Sååå mycket folk.

Efter inspelningen hängde vi hos mina föräldrar ett tag för att sen ta en eftermiddagspromenad bort till vackra Katrinetorp.

Har ni inte varit där så rekommenderar jag det varmt. Det finns små butiker, fik och restaurang, en enorm och fantastiskt välskött trädgård och nästan obegränsat med utrymme för barnen att röra sig på.

Det ser olika ut i trädgården varje gång vi är där för de ändrar allt efter årstider och säsonger. Jag är inte särskilt intresserad eller kunnig inom trädgårdsvärlden men jag kan säga att det är så mysigt att strosa omkring där med barnen och bara titta på allt som växer och blommar.

Har du inget att göra en dag så ta dig dit. Det är verkligen värt det.

Katrinetorp Malmö. Ligger vid Svågertorp ungefär. Googla!

En inte så mysig utflykt.

2018-07-01 19:59
Från Sheimas

Hej!

Sommaren fortskrider och vi försöker hinna med både det ena och det andra.

Idag var vi på en liten familjeutflykt och i vanlig ordning hade jag en föreställning om att det skulle bli mysigt, pittoreskt och alldeles minnesvärt. Att jag aldrig lär mig!

Förstå mig rätt. Jag är så tacksam för en heldag med familjen och även våra vänner som hängde med. Det var soligt och vackra miljöer. Men det är alltså så många moment som blir sådär extra komplicerade när man har småbarn med sig.

Allt från att värma barnmat till hur bebis ska matas i brist på stol/bord.

Vi besökte barnens tågdag hos Skånska Järnvägar som är ett kulturarv sedan årsskifter tror jag. Det finns ett gammalt ånglok som drar ett persontåg mellan en viss sträcka.
Jag trodde att det skulle vara urkul då Ludde älskar tåg.

Det var inte urkul. Det var inte uruselt men det var inte urkul haha.

En kort sammanfattning:

- Hann inte kaffe  i morse.
- Körde 30 min senare än planerat.
- Hann inte köpa kaffe innan tåget.
- Inte heller ta ut barnens gratisglassar som jag tyvärr hade nämt för dem.
- Tåget var spännande ca 20 minuter. Av 40.
- På destinationen där loket skulle vända för att en halvtimme senare köra oss tillbaka var det lång kö till den utlovade glassen.
-Fortfarande inget kaffe.
-Vi hoppar på tåget igen som ska ta oss tillbaka. -Fortfarande inget kaffe.
- På tåget tillbaka trötta barn.
- Hungriga barn.
- Tämligen ointresserade barn.
- Trångt på tåget med SödraSveriges alla andra barn och familjer.
- Väl framme delar vi på oss pga vill vara effektiva. -Sebbe skulle gå till ett cafe o köpa kaffe o värma mat till Luna.
- Jag skulle gå med Leia och Ludde o hämta de där glassarna.
- Vi får glassar.
- Vi får ballonger.
- Ludde kladdar ner ballongsnöret med glass.
- Kladdar sen ner sig själv med snöret.
- Sebbe tar ca 30 min på sig.
- När han ska mata Luna märker vi att han inte värmt maten utan en burk med fruktpure!!
- "Den hade samma färg".
- Vänta ett tag till för att värma rätt.
- Luna jättehungrig och gråter.
- Leia och Luddes glassar smälter längs fingrarna. - Ånglokståget kommer och de vill gå in. Vi går in. -Kletar glass och lokolja överallt. Går ut. Luna kladdig.
- Jag försöker packa ihop allt.
- Märker att den varma fruktpuren har läckt ut på koftor och dylikt.
- Blir irriterad på Sebbe.
- Han på mig.
- Vi går mot bilen.
- Jag ser kaffekoppen.
- Dricker en klunk.
- Kaffet kallt.
- Vi kör hem.

Luna åtta månader!

2018-06-21 20:03
Från Sheimas

Ja tänk!

Hon har alltså hunnit bli åtta hela månader nu. Va!?!

Hon har tagit ett ordentligt skutt i utveckling och, trots att man inte ska jämföra barn med varandra, så kan jag inte låta bli att göra det ändå.

Det är nämligen så att Luna befinner sig i en väldigt jobbig period nu. Och jag minns att Ludde hade exakt samma beteende när han var lika gammal. Igår var vi på BVC med Luna och sköterskan bekräftade det. Barnen behöver mer stimuli nu och blir mycket lättare uttråkade och gnälliga än tidigare.

Luna kan alltså sitta ner på golvet, leka med leksakerna som är placerade framför henne, och vara väldigt nöjd och glad. Tills jag lämnar hennes åsyn. Då drabbas hon av panik. Skriker och kastar sig efter mig.

Det spelar ingen roll om det är någon annan i rummet. Försvinner jag så får hon panik. Ludde var precis likadan.

Hon har fått vara ensam med sin pappa i en vecka redan. Det var när jag, Leia och Ludde var på semester. Den veckan gick jättebra enligt Sebbe (och mina föräldrar som hade henne de nätterna Sebbe jobbade). Jag trodde att det skulle vara hemskt att vara ifrån henne men sanningen är att jag knappt hade tid att känna efter. Vilket ju är skönt.

Efter vår hemkomst blev Luna återigen väldigt förkyld. Förkylning är Lunas mellannamn alltså. Det är hennes signum. Hennes paradsjukdom. Luna och Den Täppta Näsan. Eller uppföljaren - Luna och Den Snoriga Näsan.

Sjukt jobbigt med dessa små sjuka näsor. Men jag har lärt mig tricket med utspädd nässpray, koksalt och nässug. Mina bästa vänner i förkylningstiderna.

Så fort hon blev bättre efter förkylningen hände något. Vi kände inte igen henne. Ingen gjorde det.

Gallskrek. Gnällde, Grät, Nya insomningsproblem. Vaknar på kvällarna och vägrar somna om. Skriker. Skriker ännu mer.

Vi alla väntar ivrigt på den där första tanden som vi har trott är på väg i ett par månader nu. Men ingen tand i sikte. Inte ens en tillstymmelse till tand.
Det har varit väldigt jobbigt att inte kunna trösta henne.

Hon pratar massor. Skrattar högt. Kryper inte än även om hon visar tydliga tendenser till intresse och vilja, men motoriken sviker henne.
Hon har fått en gåstol och jag kommer ångra länge och bittert att jag inte höll kameran redo när vi satte henne i den för första gången. Hon blev så rädd'! Jag har aldrig sett henne så rädd och förvirrad samtidigt.

Idag, tre dagar senare, har hon fattat galoppen och är lycklig i sin gulrosa gåstol. Förflyttar sig. Kommer upp på nya höjder. Som en helt ny värld.

Hennes storasyskon dyrkar henne. Leker med henne. Skrattar med henne. Tar hand om henne. Och ingen är stoltare än jag för att få bevittna det.


En ny tradition.

2018-06-21 10:52
Från Sheimas

Hej bästa ni.

Det blir lite tyst här inne när allt annat i livet tar över. Mitt mående sviktar en del igen vilket jag har fått prioritera. Var på långt möte på BVC igår. Tagit ny kontakt med psykologen som jag nog avslutade kontakten med lite för tidigt. Ska även ringa barnmorskan och se om jag eventuellt kan hitta lite hjälp där också.
Under tiden försöker vi få livet och vardagen här hemma att gå ihop. Jag har konstaterat att det här med sociala medier är bra för mycket, men ibland behöver jag lägga undan telefonen och låta hjärnan vila från alla "perfekta" intryck. Blir stressad av det när jag inte själv mår särskilt bra.

Men hur som helst.

Igår hämtade jag barnen efter BVC-besöket, precis efter lunch, och så körde vi mot stora jordgubbsfält för att plocka jordgubbar.

Så härligt med egenplockade jordgubbar. Vi var på samma ställe förra året och då fick barnen göra var sin minitårta. Igår ville de ha milkshake/smoothie. Så, så fick det bli.

Vi hade ett par vänner med oss. Det är väldigt mysigt i dessa gårdsbutiker där man kan handla närodlat. Dessvärre hade jag en trött liten Ludde som hängde över mig så någon storshopping. Men fint var det iallafall.

Detta kommer nog bli en årlig tradition framöver, men jag kommer försöka komma iväg någon vecka tidigare för det märktes tydligt att jordgubbssäsongen börjar lida mot sitt slut. Det var väldigt få stora, fina jordgubbar. Det var framförallt små bär att plocka. Men precis lika goda för det vill jag lova.

Vi fyllde våra skålar och kastruller. och därefter råkade en del av jordgubbarna ta sig till våra munnar. Det var liksom inte meningen.

Idag är jag inne på jobbet och avverkar ett arbetspass.

Ikväll ska jag baka lite till midsommar och så får vi se om jag orkar eller lyckas med att binda kransar till mig och Leia eller om jag skippar det momentet.

Och så blir vår lilla Lunis åtta hela månader idag. Men mer om det senare idag.

Ha en finfin torsdag!

Populära Mrs Mighetto.

2018-06-14 08:26
Från Sheimas

God morgon på er!

Jag sitter vid köksbordet medan barnen kladdar med sina frukostar, Luna snorar och Sebbe springer omkring och försöker vara alla till lags.
Ska strax dricka mitt morgonkaffe innan jag beger mig ut på en liten löprunda för att starta igång dagen ordentligt.

Ni är säkert många som har sett att otroligt populära Mrs Mighetto som gör så fantastiskt fina och mjuka inredningsprodukter till, främst, barnrum nu har gjort ett samarbete med HM.
Så himla fina kläder.

Det verkar vara väldigt väldigt stor åtgång på plaggen men klicka in och se om det finns något att köpa till era små.

Antingen går du in på HM's hemsida och söker Mrs Mighetto eller så har du direktlänkar till några av produkterna här.

Leggings finns HÄR och tröja hittar du HÄR

Klänning hittar du HÄR och hårband finns HÄR

Här är lite av det jag hann lägga vantarna på. Finns massor mer. Kika in så att du inte ångrar dig sen!

Nu ska jag slurpa i mig kaffet och springa iväg.

En vlogg till från resan.

2018-06-13 21:54
Från Sheimas

God kväll!

Idag har jag och Luna träffat en kompis till mig som jag gick på gymnasiet med. Hennes dotter är bara några dagar yngre än Luna så det var roligt att ses och prata om allt möjligt. Det slår mig gång på gång hur mycket vi mödrar har gemensamt men som vi inte alltid berättar högt för varandra. Hur jobbigt och tufft det faktiskt kan vara i småbarnsperioden. Hur tröttsamt det är. Hur vi ibland känner för att checka ut en timme eller två.
Ni måste väl vara fler som känner igen er?

Jag tycker iallafall att det är otroligt skönt att få det bekräftat för mig att jag inte är den enda som har dessa känslor ibland.

Medan vi var iväg så var Sebbe med de stora barnen på en rolig lekplats. Ludde hade cyklat (med stödhjul) hela vägen dit och somnat på en ligg-gunga och sovit i ca 30 minuter där. Tröttmössan! Haha.

Imorgon är vi också lediga hela högen och har inga direkta planer på dagtid. På eftermiddagen ska jag springa in om jobbet en stund för ett möte och därefter ska jag på en liten tillställning för vuxna. Härligt med kontraster tycker jag!

Här kommer del två av vår resa på film. Har några till på lager men det tar en stund att klippa ihop, hitta passande musik som jag har rättigheter till, fixa effekter osv. Men det är väldigt kul att pyssla med sånt här. Dock blir det oftast att jag får sitta med det sent på kvällarna när barnen har lagt sig.

Enjoy!

En del av vår semester - på video.

2018-06-11 21:57
Från Sheimas

Hej på er!

Hemma igen efter en veckas semester. Det har varit väldigt skönt att vara iväg. Varmt. Soligt. Precis som hemma. Men visst finns det en charm i att vara utomlands ändå?
Miljöombyte. Annat hav. Avslappning. Inga måsten. Inga tider att passa. Palmer. Frihet.

Åh.

Sällskapet jag och barnen åkte med var så mysigt och vi kände oss så välkomna i gänget trots att det var första gången jag träffade och umgicks med en del av dem.

Barnen har haft en supervecka och trots Luddes lilla nästan-drunknings-incident tog han igen massor av bad de sista dagarna.

Jag kommer skriva mer om resan och visa fler bilder så fort jag hunnit få ordning på allt och komma till ro här hemma. Men här har ni iallafall den första av ca 4 videor från resan.

Enjoy!

Lämna gärna lite feedback.

Ha en fin kväll bästa ni!

Våra dagar i Turkiet.

2018-06-05 09:27
Från Sheimas

Hej på er!

Alltså vilket värdelöst WiFi hotellet har. Men ni får hålla till godo för så blir det ibland.

Jag har även en vlogg redo och färdig för uppladdning på Youtube men det verkar som om videorna kommer få laddas upp kontinuerligt hemifrån.

Hur som helst så landade vi i lördags natt, runt 01 var vi incheckade på hotellet, redo för sömn.

Det var en ganska brokig resa. Vi kom på planet sist av alla trots att vi var ute i god tid. Det berodde på att kön till checkin på flygplatsen var så otroligt lång och de inte hade så många diskar öppna. Men vi hann trots allt o flyget gick rätt ok trots uttråkade barn (och vuxna) efter ett par timmar.

På transferbussen somnade vi allihopa och väl på hotellet slängde vi oss i sängen direkt och sov så vi nästan missade frukosten dagen därpå.

Våra dagar här består mest av mat, sol, bad och för min del ständig barnpassning.

I sällskapet är vi nio personer, varav sex vuxna och tre barn.
Mellan oss har vi luftmadrasser, sjöjungfrufena, simpuffar och simringar så det räcker halva poolen.
Men ni kan tro att det blir tjafs om prylarna ändå. Sexåringarna tycker att det är spännande att leka med något upptaget istället för allt annat som flyter omkring ledigt.
Men så är det väl!

Vi åker vattenrutchkana, hoppar bomben, jagar varandra i vattnet och njuter.

Ludde höll faktiskt på att drunkna första dagen. Det var så otäckt så jag inte finner några ord. Det kan verkligen gå på mindre än en sekund.
Han åkte på en enhörningsluftmadrass och tippadd över. Lyckligtvis hade han en simring men han hamnade under madrassen så han kom ändå inte ovan ytan trots ringen.
Jag kastade ifrån mig allt jag hade i händerna o hoppade i vattnet. På vägen inser jag att jag glömt ta luft så jag andas in vatten i ren panik när jag landar.
Slösade ett par sekunder på att återhämta mig innan jag lyckades kasta bort enhörningen. Leia var också på plats och hjälpte till som tur var.

Det var hemskt!

SNÄLLA, alla ni, var försiktiga med barn i närheten av vatten! Jag lovar att det kan hända en olycka på en millisekund!

Lille Ludde är lite skärrad och håller sig helst vid poolkanten utanför vattnet nu. Vi försöker jobba på att våga ner honom i vattnet igen men det går segt.

Men bortsett från det så har vi det kanon!

Dags för avfärd!

2018-06-02 12:24
Från Sheimas

Hej på er.

Wow vilket väder. Verkar som om värmen kommer hålla i sig. Men det har sina baksidor såklart.
Inte minst för växtligheten.
Fick ett sms från VaSyd igår där de uppmanar att spara på vattnet pga värmen.
Det finns hushåll som måste vänta minuter innan vattnet rinner till.

Så jag ber er som läser att försöka tänka på vattenförbrukningen. Spara på vattnet så mycket som det går är ni snälla!

Från en sak till en annan.

Idag åker jag och de stora barnen på en veckas semester.
Tanken var ursprungligen en kompisresa med barn så Sebbe ansökte inte om någon semester utan jag skulle ha med alla tre.

Men kort innan vi bokade kollade jag i kalendern o insåg att Sebbe har rätt många nätter lediga och även mamma var ledig.

Så Luna blir hemma med Sebbe, och sin mormor o morfar de nätter pappa Sebbe jobbar.

Ni kan tro att jag har kämpat med att acceptera det men ju längre tid som gått desto mer okej är jag. Leia och Ludde tycker det ska bli väldigt skönt för de kommer få ha mamma helt för sig själv. De har redan planerat att jag ska bada med dem hela tiden. De förstår att jag inte kan hålla fullt fokus på dem konstant när Luna är med.

Jag har tröstat mig med att Leia o Ludde kommer få extra nöje under resan.

Luna kommer få massor av egentid med sin pappa dessutom.

Så det blir nog bra.

Jag tror inte vi kommer ha så bra uppkoppling så jag är rätt osäker på hur uppdateringen här inne kommer se ut men jag ska försöka uppdatera så gott det går.

Vi ska till Alanya i Turkiet och jag har både kamera, dator och telefon (såklart) redo för filmning och några videor.

Nu ska jag packa ner det sista, äta lunch med familjen samlad och därefter beger vi oss mot stationen!

Håll tummarna för en smidig resa.

som jag kommer sakna dessa två!

En båttur på kanalen.

2018-06-01 18:07
Från Sheimas

Hej på er!

Fredag redan och imorgon åker jag på semester. En spännande konstellation men blir nog bra i slutändan. Mer om det när vi är iväg!

I tisdags däremot så överraskade ett gäng tjejer vår gemensamma vän som fyllde 30 igår.

Det blev en båttur på kanalen, picknick och fika ombord. När vi hade lagt till båten satt vi kvar och pratade tills vi blev avbrutna o tvungna att lämna båten.

Det var en väldigt fin dag att göra detta på då det var en klarblå himmel och hela 27 grader varmt.

Jag har inte haft chansen att träffa födelsedagsbarnet på rätt länge så det var väldigt mysigt att få catch upp och ses.

Och så fint hennes andra vänner hade styrt upp!

Väldigt mysigt att göra detta. Tips tips!
Boka båt via bookaboat.se och följ anvisningarna. Jag körde inte båten själv men det ska tydligen inte alls vara särskilt avancerat.

Funderar på att överraska barnen en dag. Frågan är hur jag och Sebbe hade klarat oss som ensamma vuxna på en båt! haha Jösses, skrattar så jag kiknar av bara tanken.

Men vi får se! Sommaren är lång.

Efter båtturen splittrades gruppen och jag och en vän avslutade kvällen med ett glas vitt på Lilla Torg. När jag skulle cykla hem därpå märkte jag att jag hade fått punktering på cykeln. Typiskt.

Men min fina vän promenerade en bra bit med mig så det var ändå mysigt. Temperaturen låg på strax under 20 grader en stund innan 23 och det blev en barbent promenix.

Måtte sommaren förbli såhär!

Ha en finfin fredag! Ikväll ska jag faktiskt gästspela på jobbet.

Spontant dopp!

2018-05-30 13:27
Från Sheimas

Hej på er!

Hoppas ni har haft en bra start på veckan.
Jag har haft ett par riktigt jobbiga dagar och tampats med mycket ångest och depp relaterat till ägglossning.
Det är så sjukt hur dåligt jag mår under cirka 4-5 dagar. Usch!
I måndags kändes det redan bättre och nu gäller det att njuta innan det är dags igen om sådär fyra veckor.
Någon mer?

Hur som helst så var vi lediga hela familjen efter helgen. Det var så galet varmt så efter en del ärenden bestämde vi oss för att åka o bada.
Jag hade egentligen ett träningspass inbokat kl 17 men avbokade det för att hänga med familjen! Behövdes verkligen efter de senaste dagarna då jag mest gått runt och varit less på allt.

Vi åkte till havet och badade.
Så kallt! Men så skönt!

Vi badar i omgångar så att någon av oss vuxna alltid är på land med Luna, och Ludde som tyckte det var alldeles för kallt.

Älskar när det blir så spontant trots att vi har tre barn och "rutiner".

Trots ägglossning, ångest, depp, nedstämdhet och mycket jobbiga och tunga dagar så avslutades ledigheten helt fantastiskt!!

Finns inget som kan mäta sig med familjehäng!

Kvällen avslutade vi med lek på hemmaplan och massor med sand i håret. Barnen kunde inte sluta förundras över hur mycket sand det hamnade på badkarets botten när vi tog kvällsbadet.

Luna har varit väldigt förkyld i flera dagar och sovit som en bebis (en riktig bebis, inte talspråksbebis). Utöver det har hon varit hängig, gnällig och hungrig pga ej ätit så bra.
Men hon är äntligen på bättringsvägen även om hon inte är helt återställd ännu.

Så trist med de där snoriga eller täppta små bebisnäsorna. Stackars lilla!

Igår överraskade vi en vän till mig som fyller 30. Mer om det i nästa inlägg. 

Idag ska jag försöka ordna lite inför vår semester som vi åker på snart och i eftermiddag har femåringarna i Malmö käruppvisning med förskolorna så vi ska dit o kika på när Leia sjunger. 

Ha en finfin dag!

Ystads Djurpark.

2018-05-26 16:36
Från Sheimas


Hej där!

I torsdags kom svärmor/farmor/Sebbes mor på besök från uppåt landet o hälsar på. Barnen är alldeles till sig för det är sällan vi får besök. Vanligtvis är det vi som hälsar på där uppe i den vackra miljön.

Vi försöker ta med farmor på lite utflykter o visa runt.

Igår besökte vi Ystads Djurpark där vi var för första gången.

Djurparker, zoo och andra arrangemang där djur är under människans ävertag är egentligen något jag är emot men jag ska erkänna att det är svårt att stå emot barnens önskemål ibland. Svårt det där.

Å ena sidan vill jag ge och visa dem allt, å andra sidan vill jag lära dem "rätt o fel" (i våra ögon).

Nåja, vi åkte dit i allafall.

Det var en rolig och tröttsam upplevelse för barnen som fick se en del spännande djur och även hoppa i hö. Det var nog den roligaste biten för dem.

I vanlig ordning testade Leia sina egna gränser och hoppade från den högsta delen trots stor rädsla i början. Jag älskar det hos henne. Hon ger sig aldrig! Vår modiga tjej!

Vi somnade gott i bilen allihop på väg hem. Ja, inte Sebbe förstås för han körde ju.


Luna 7 månader!

2018-05-21 21:12
Från Sheimas

Hej där!

Tänk att hon har hunnit bli sju månader redan! Känns som att jag skriver så varje månad haha.

Lilla Lunis har blivit stor nu. Sitter stadigt gör hon. Hon har även börjat visa att hon gärna vill ta sig framåt, vilket hon inte riktigt klarar av ännu. Men när hon sitter ner så lutar hon sig framåt och försöker placera ett ben till "krypställningen" men hon har inte riktigt begripit att andra benet gärna också ska följa med. Så hon fastnar sådär tills hon blir så sur att hon faller ner på magen.

För ca två veckor sedan insåg vi att hon klarar av att sova nätterna igenom utan att äta. Det märkte vi genom att hon helt enkelt sov några nätter rakt igenom och att jag vissa nätter inte hade förberett ersättningen och då fick hon bara napp och somnade om igen. Kort därpå fattade jag beslutet att helt enkelt sluta ge henne mat om natten.

Det jag gjorde var att jag gav henne vatten istället. Det har fungerat väldigt bra. De flesta nätter somnar hon direkt efter vattnet och nappen. Andra nätter har det varit lite kämpigare.
Detta förutsätter såklart att hon äter bra under dagen vilket hon gör.

På morgonen får hon gröt. Runt 11 snåret får hon lunch. Runt 14-15 snåret får hon lite mat och lite frukt. Runt 17 får hon middag. Runt 19 får hon kvällsgröt. Sen får hon en skvätt välling i flaska till insomningen.
Hon äter det med god aptit så hon är laddad inför natten.

Så ser hennes matrutiner ut i dagsläget.

Hon sover fortfarande 2-3 gånger dagligen varav en gång blir lite längre på ca 1,5 -2 timmar. Men vi har börjat märka att hon har betydligt mindre sömnbehov nu än för bara någon månad sedan.
Vi försöker att inte styra henne så mycket utan att hon får styra det själv. Men jag får erkänna att om hon skulle bli trött runt 17 tiden så försöker vi att hålla henne vaken till 19 och lägger henne för natten då.
Oftast brukar dock sömnen klaffa rätt bra med dagens aktiviteter.

Hon brukar somna runt 19:30 till natten. Insomningarna går huvudsakligen problemfritt numera även om det ibland kan ta en stund att få henne att somna. Men det händer i princip aldrig att hon gallskriker längre. Så som hon gjorde i början om ni minns?
Hon vaknar fortfarande en del om nätterna men oftast är det vatten och napp som gäller. Vissa nätter är såklart tuffare än andra men så kommer det väl vara länge.

Sedan vi renoverade har hon fått flytta in i sitt nya rum och sover gott där inne. VI har laddat med en puff vid hennes säng som vi kan sitta på om det skulle behövas. Några nätter har jag haft henne i stora sängen men jag är lite rädd att hon ska rulla ner eller så.

Hon kan klappa händerna på kommando och jag försöker lära henne var lampan finns och hur man vinkar när vi säger "hej hej". Men det går rätt trögt får jag erkänna. Det är som de säger att tredje barnet inte får lika mycket tid haha. Med Leia hade jag mer tid att "lära henne" en massa saker. Men lilla Lunis får igen det på annat sätt, bland annat att hon faktiskt alltid har två äldre barn omkring sig som pratar, springer, leker och visar henne en massa annat.

Hon är oftast glad och nöjd. Ler åt allt och alla. Däremot är hon inne i en fas nu där hon är väldigt fäst vid mig. Så fort hon ser eller hör mig blir hon ledsen och vill upp i min famn. Hon blir förvirrad när hon är hos någon annan och jag är i närheten för då blir hon gnällig och ledsen tills jag tar henne.
Ibland har till exempel Sebbe eller Leia satt henne på golvet med leksaker runt omkring. Hon kan sitta och leka jättefint. Tills hon hör eller ser mig.
Jag har lärt mig att smyga runt henne medan hon sitter där och är nöjd. Ibland håller jag mig till och med borta i ett annat utrymme.

De senaste dagarna har hon varit lite gnällig och vi alla tror att det beror på tandsprickning men den där envisa tanden kommer liksom aldrig fram.

Bilderna nedan är från ca en vecka tillbaka, dvs inte på tagna på sjumånadersdagen.

En sån härlig lördag!

2018-05-20 21:55
Från Sheimas


En sån härlig helg vi har haft. Vi har haft Leias kompis här hela helgen och i vanlig ordning var det utflykter som gällde.

Ni som känner mig vet att jag ogillar att vistas på hemmaplan när barnen är hemma och Sebbe sover efter nattjobb. Det blir högljutt, stimmigt, stissigt och skrikigt. Jag kan inte slappna av å Sebbes vägnar och det blir tyvärr ofta så att tålamodet tryter och jag blir irriterad och arg.

Därför är jag noga med att ha en plan för varje dag då Sebbe ska sova och jag är ledig med barnen.

Igår blev det alltså en utflykt till Skryllegården.
VI har varit på väg dit massor med gånger men aldrig riktig kommit fram. Men igår så!

Och jag kan säga att det inte var en dag för tidigt för det var ett jättefint ställe. Kommer definitivt åka tillbaka igen.

Ligger en bit utanför Lund. Stort naturområde. Naturreservat. Motionsslingor. Vattendrag. Lekytor för barn. Olika stigar. Naturlekplatser. Utbildningsställen.
Ja men alltså så fint!

Vi började med att ta en promenad längs Vilse-stigen. En kort slinga på ca 1 km som barnen orkade traska. De fick lära sig följa skyltar och längs vägen fanns små tavlor med lite tips om vad man skulle göra om man skulle råka gå vilse i skogen. Något barnen tyckte var lite skrämmande men även nyttigt att lära sig.

Det var en himla mysig stig men ganska svårt att ta sig igenom med vagn vid vissa ställen. Fick lyfta och bära vagnen över stenar och stubbar. Men allt går om man vill!

Efter rundan fikade vi vid Naturum där barnen även kunde leka. Det fanns olika pedagogiska ställen som visade vilka spår vilket djur hade och även hur de olika djurens bajs såg ut. Ni kan tro att barnen tyckte tollarna var roliga!

Efter lite spring och bus där tog vi oss in djupare i parken i jakt på den omtalade linbanan och naturlekplatsen. En kort promenad till genom skog och en mysig stig och så dök den upp - naturlekplatsen.

Den var så fin! Kojor, grottor, hinderbanor, ställen att klättra på, och så naturligtvis linbanan.

Jag tror vi hängde vid linbanan i ca en timme. Barnen åkte och åkte och åkte och skrattade och skrattade och skrattade. Det var så kul!

Det var ett gäng trötta barn som kom hem på kvällen men efter lite middag i magen och glass till efterrätt fick de ny ork och energi för att avsluta kvällen med studsmatta och lek med grannbarnen till ca 22:30.
Det är tur att barnen kunde sysselsätta sig så fint själv för lilla Luna var minsann ledsen och gnällig hela kvällen så jag var tvungen att ge henne min tid.

Alla barnen somnade gott strax efter 23 och sov hela natten!

En bra dag!
Kan definitiv rekommendera en utflykt till Skrylle!


Vårt underbara igår!

2018-05-16 14:14
Från Sheimas

Hej bästa ni!

Alltså först av allt så vill jag passa på och TACKA er. Varenda en av er som på ett eller annat sätt lämnade så himla fin respons på mitt förra inlägg. Wow!

Vi hade en sån himla underbar dag igår.
Vi var lediga hela familjen och vädret har inte varit lika strålande som föregående dagar så istället för en dag på stranden så var det dags för vår årliga tradition.
HÄR kan du läsa mer om du missat, ,men kort o gott åker vi alltid till småbåtshamnen och fikar.

Efter lunch ute i den vackra småbåtshamnen och lek på lekplats begav vi oss vidare mot ett av Skånes alla fantastiska rapsfält och tog lite foton.
Därefter köpte vi glass som vi åt hemma i trädgården.

Leia cyklar som en galning och hon ville gärna cykla en sväng. Ludde som gör allt vad Leia gör ville följa med. Jag och de stora barnen tog en sväng som dessvärre blev väldigt kort eftersom Luddemannen cyklade rakt in i en parkerad lastbil. Det var ganska skrämmande men han skadade sig inte så vi skrattade gott åt det. Därefter var vi väldigt noga med att han ska titta rakt fram istället för åt alla andra håll.
En stund senare ville han inte cykla mer så vi ställde cykeln hemma och lekte på en lekplats istället.

Kvällen avslutades med skaldjur, tillbehör och vitt vin för mig och Sebbe i trädgården medan Luna sov och barnen sysselsatte sig med sina cyklar/studsmattor och dylikt.

Jag vill nog påstå att det inte finns en skönare syn/läte än när barn leker med varandra. Även om de kivas och småbråkar så vet jag som mamma att de är ute, leker fritt, utvecklar både fantasi och sociala förmågor, springer av sig och helt enkelt får vara barn. Så tacksam för att bo såhär och ha barn i husen här omkring som mina barn kan få leka med.

Fantastisk dag!

Den känslan!

2018-05-13 21:45
Från Sheimas


Såhär är det.

När jag gick i sjuan började en period av ett tre år långt helvete. Jag minns de tre sista åren i grundskolan som ett svart hål. Många delar av det har jag tillochmed förträngt.
Anledningen?

Jo, att barn är hemska!

Jag blev utsatt för mobbing. Inte mobbing i form av att jag blev utfryst och inte hade några kompisar. Jag menar mobbing i form av skällsord, hån, hånfulla gestikuleringar, retningar och glåpord relaterade till min längd (181 cm) och övervikt.
Det kunde vara en snubbe från en parallellklass som avbröt vår lektion, öppnade dörren, stack in huvudet i klassrummet för att kalla mig olika saker. Bakom dörren stod hans kompisar och tyckte det var askul.
Eller i rasthallen när många killar cirkulerade runt den bänk som jag satt på och hittade på en elak ramsa om min längd och vikt.

I skolan visade jag sällan mina riktiga känslor inför det. Där blev jag kaxig och dryg. Gav mig på andra. Försvarade mig med tråkig attityd mot elever och lärare. Det blev mitt skydd.
Hemma var det en helt annan femma.

På hemmaplan ändrades hela min självbild. Mitt självförtroende försvann. Jag blev osäker på mig själv som person. Jag hade fortfarande kompisar men minns att det var så svårt att lita på dem.
Jag började se mig själv på ett helt annat sätt. Folk runt omkring började se mig på ett annat sätt.

Jag tystades aldrig vilket var skönt. Jag försvann aldrig under ytan. Jag missade aldrig någon lektion. Tvärtom blev jag högljudd, tog plats och pluggade som aldrig förr.
Jag blev hon som hördes. Hon som lät. Ibland var jag störig, men ibland var jag även lite rolig. Jag minns att många tyckte jag var sjukt rolig när jag svarade några av snubbarna på ett roligt/elakt sätt. Men ingen förstod att jag hellre skulle sluppit att behöva göra det.

Det, i kombination med ett skevt skönhetsideal i släkten, har gjort att min syn på mat, vikt, kroppsutseende och självkänsla har blivit totalt rubbad.

Redan som liten flicka skulle jag leta nyckelhålsmärka produkter i butiken. Varje sommar när vi besökte släkten i Polen haglade kommentarer som "oj vad du har gått upp i vikt, sån tur för då kan kusinen få dina gamla kläder. Hon har nämligen blivit så snygg nu när hon tappat en massa kilo" (jag var ca 10 år).
När vi hade släktträffar frågade de vuxna alla barnen om de skulle ha kvällsmackor medan jag skulle vara utan.

Ja men ni förstår ju.

Egentligen tycker jag att det är lite pinsamt och jobbigt att skriva om detta men jag vet idag att det tyvärr har varit alltför många unga flickor (och pojkar) som har haft det så.

Sedan dess har den inställningen präglat hela mitt liv. I allt jag gör.
Min osunda relation till mat. Mina allt-eller-inget-beteenden. Min "jag ska göra det när jag har gått ner x antal kilo" mentalitet. Gamla klassikern "jag börjar på måndag". Besvikelsen och sorgen över jackan/byxan/tröjan som inte längre passar. Den efterföljande ångesten. Självföraktet. Hatet.
Varje vår "åh nej, jag är inte redo för sommarkläderna än" och varje vinter "åh jag skulle ju vara smal till julen".

Det är sjukt jobbigt att ha det så. Du som förstår, du förstår. Du som har sluppit, lyllo dig! även om du säker har annat att jobba på.

För ett par år sedan, lite efter kroppspositivistiska rörelsetrenden, bestämde jag mig för att försöka jobba bort många av de tankarna. Det kändes lönt och vettigt nu när det var mer välkommet. Jag brukar säga att de kvinnor som stort inflytande på sociala medier inom ämnet gör stor skillnad får våra döttrar i framtiden. Men jag måste också dra mitt strå till stacken!

Jag skulle fortsätta restriktiv med maten av den simpla anledningen att jag inte har någon stopp-spärr. Jag har inte förmågan att känna lagom. Och jag vet av erfarenhet att jag mår bäst av att begränsa mig. Jag gillar inte känslan av illamående efter hetsätning. Eller att vakna dagen efter ett frosseri. Det ger mig en dålig start på nästkommande dag så jag försöker undvika det. Även om det ibland känns tvångsmässigt omöjligt. Och att jag emellanåt faller för gamla ätbeteenden.

Jag skulle också fortsätta träna av den simpla anledningen att jag ÄLSKAR det! Jag älskar duschen efteråt. Måltiden efteråt. Känslan efteråt. Jag älskar att känna mig stark och att jag klarar av att lyfta eller springa eller någon annan utmaning. Även om jag emellanåt skiter i det, ställer in ett träningspass eller tar en promenad istället för att jogga.

Jag skulle jobba på att älska mig själv och acceptera mig själv i alla storlekar och dagsformer. Svullen innan mens efter frosseri samt osvullen efter ett par veckor med bra kost.

Jag skulle inte skyla mig. Gömma mig i vassen. Jag skulle inte tycka att varmt väder är jobbigt och tradigt för då måste jag ha sommarkläder och visa mina armar, ben och dylikt.

Allt detta går i vågor såklart. Vissa perioder är det lättare och andra är det nästan omöjligt. Jag har funderat på vad det kan bero på att det är så och jag tror att det är många faktorer som spelar roll.
Vem jag är omringad av, är sällskapet uppmuntrande, hejjande, peppande och kärleksfullt eller är det dömande, sprider dålig energi och baktalar andra framför mig?
Hur är jag klädd? Jag vet av erfarenhet att jag mår bättre i snygga kläder än ihåliga mjukisbrallor och gammalt linne (även om det kan vara skönt ibland).
Var i menscykeln befinner jag mig? Det påverkar mig så galet mycket. Vissa tillfällen kan jag vara så deppig och låg för att några dagar senare vara alldeles begeistrad och euforisk.

Jag har jobbat ständigt med detta i tre år. Jag försöker förmedla samma känsla till mina barn även om jag säkert ofta misslyckas. Jag försöker att aldrig granska min kropp i spegeln framför barnen. Aldrig sucka åt de stora brösten eller fluffiga magen. Aldrig kommentera att jag mår dåligt i mig själv pga ytligheter.
Mina barn ser mig såklart ledsen och arg, men de får aldrig veta om min ledsenhet beror på att jag tycker att det är jobbigt att jeansen spänner.
De ser mig ofta naken. Rockande framför spegeln.

Jag har väldigt mycket kvar att jobba med, det vet jag. Men jag vill ändå påstå att jag har kommit en jäkla bit på vägen.
Och det bevisade jag för mig själv idag. Flera gånger.

Det var 24 grader. Jag och barnen åkte till stranden. Jag ville få lite färg och så ville jag inte svettas och vara varm. Så det var bara att gräva fram bikinin, slänga på sig den som aldrig förr, ett par jeansshorts (som är snäppet för trånga) och en härlig strandtunika.
På stranden hängde jag utan tunikan. Och gav det inte mer än en halv tanke och det var att shortsen var obekväma när de var knäppta och jag satt ner. Så jag knäppte upp dem. Done.

Min brors fru och barnens kusin var med oss. Hon tog några foton och jag sa åt henne att jag nog inte har kommit så långt ännu att jag känner mig helt bekväm med att ha foton på mig själv sådär. Hon svarar "Du kommer tacka mig om 30 år".

Då kom jag på att det typ inte finns några foton på mig och barnen, bortsett från någon enstaka selfie kanske.
Så hon fick fotografera fritt. Och till det bästa

När jag såg fotona så kände jag att jag äntligen är okej med hur jag är.

Den känslan! Den känslan trots mage, abnormalt stora bröst, gropiga lår som rör vid varandra, dubbelhaka och allt annat som inte platsar in i samhällets dumma ideal. Den känslan!
Det finns inte mycket som slår det vill jag lova!

Prova det. Jag garanterar dig lycka! Om än för stunden.

Och hörrni, glöm inte kärleken!




Bilder från bästa telefonen!

2018-05-11 19:48
Från Sheimas

God kväll!

Idag har vi tillbringat hela dagen på lekland. Det har varit vårt löfte till barnen under renoveringsveckorna när vi inte haft så mycket tid för barnvänliga aktiviteter. Så idag passade vi på när det var kyligare i luften och inte lika soligt som igår. 
Det var trötta barn vi fick hem och Ludde somnade i soffan kl 17. Suck. 

Jag har haft lite pms-depp med ångest och tårar brännandes bakom ögonlocken idag och dessutom har Luna haft ett par jobbiga nätter och sjukt tidiga morgnar så att sitta ensam på ett lekland med tre barn som har olika behov var inte direkt roligt. Men Leia och Ludde klarar sig själv så jag kunde fokusera på Luna. 

Hur som haver. 

För snart två månader sedan köpte jag en ny telefon. Det blev en uppgradering från Samsung galaxy s7 Edge till Samsung Galaxy s9 Plus. 

En stor skillnad trots att det egentligen inte är det alls. Bortsett från att den är snabbare, har bättre prestanda etc etc etc ... skoja bara, jag kan inte så mycket om sånt där men det är så Sebbe låter varje gång vi ska köpa en ny teknisk pryl.
Det ​jag​ märker stor skillnad på är kameran. 
Den har så många olika funktioner och finesser och det är så kul att leka med den. 

Något jag inte begriper dock är varför bilderna blir i så mycket sämre kvalitet när jag för över dem till datorn. Så blir de inte i telefonen alls. Någon som vet?
Det blir liksom "pixlade" foton på datorn medan de är glasklara på telefonen. 

Tips mottages gärna på om det går att åtgärda. 

Här nedan är iallafall ett axplock av fotona tagna med telefonen. Jag älskar att den har live-fokus som ger suddig bakgrund. Jag älskar att den har Pro-funktionen när man kan ställa in exponeringstiden själv utefter behovet. 
Och massa mer! 


Renoveringens före och efter.

2018-05-10 19:58
Från Sheimas


Hej ni!

Nu har jag äntligen haft tid att fotografera efter-bilder från renoveringen. Har funderat på det ett tag men det har känts så trist att göra det när rummen har varit så spartanskt inredda.
Jag har försökt att piffa till samtliga rum lite grann, utifrån de medel som tillåter det, dvs noll kronor.

Det är fortfarande massor av inredning kvar, det ska upp hyllor, nattlampor till barnen och mycket mer som ska få rummen att kännas mysiga och gosiga. Men här har ni en liten inblick i hur vi har fått det hittills. Och hur det såg ut förut.

Leias rum är inte med här ännu och det är av den simpla anledningen att jag inte har hunnit rusta upp rummet särskilt mycket ännu.

Jag kommer att visa varje utrymme mer utförligt i separata inlägg allteftersom vi kommer mer i ordning. Då kommer även mer info om vad vi har använt oss av för färger, var prylarna är ifrån etc. Så håll till godo. Har du någon fråga innan dess så bara hör av dig!

Först ut är trappan.
Den har varit så sliten med avflagad färg och gamla nedgångna mattor i rött.
Nu har den fått sig en omgång av slipning, ett par strykningar med ny färg och nya mysiga gråa mattor på trappstegen. Fantastiskt skönt för hela familjens fötter att traska upp och ner på.


Sen kommer vi in till vårt sovrum. Det är här den stora förändringen har skett. Förrförra ägaren rev ner en vägg som satt mellan två mindre sovrum, och murade igen dörren till det ena rummet. När Luna kom uppstod behovet och önskan om ytterligare ett rum på ovanvåningen så stora syftet men renoveringen har varit att smälla upp den väggen som tidigare stått där, samt öppna upp dörren igen.

På den ena sidan väggen är mitt och Sebbes sovrum och på den andra sidan väggen finns numera Luddes rum. Det har alltså tidigare varit mitt och Sebbes jättestora sovrum.

Nedan ser ni vårt.

Vi var sugna på ett mörkt, stilrent sovrum med bra förvaring. Jag tycker det ser snyggare ut när väggen är mörkare än sängen så det fick bli en rätt mörk grå färg. Men vi älskar den!
Först tänkte jag ha vita garderober för att ljusa upp rummet, men såg någon inspirationsbild där det var mörka väggar och mörka garderober. Jag tokälskade den kombinationen varför vi körde på svarta möbler.
Så nöjd!
Vi behöver fortfarande köpa sängbord, byrå och lite annat smått o gott men det kommer när vi har lite fler tusenlappar på kontot!


Bakom den nya väggen finns alltså idag Luddes nya rum. Det blev ett rätt stort rum så det är roligt.

Ända sedan han haft en säng som han själv kunnat komma ut och in ur så har han i stort sett alltid vaknat på nätterna och traskat in till oss. Sedan Luna föddes har hon sovit i vårt sovrum och det har skett upprepade gånger att hon har vaknat av att han kommer in till oss. Därför valde vi att satsa på stora sängar till Leia och Ludde. Exempelvis för att hinna in till honom och ligga bredvid honom innan han hinner in till oss. Eller om han traskar in till oss och Luna vaknar så kan någon av oss ta Luna och lägga sig bekvämt i hans säng (vågar inte ha alla tre barnen i samma säng).

Jag vet inte hur många gånger jag har legat ihopkrupen som en obekväm räka och legat i hans lilla barnsäng nattetid, just för att det har varit så trångt inne i vår stora eller för att jag inte har velat väcka Luna eller så.

Det har varit ett så bra beslut att han har fått sin nya, stora säng för han har knappt vaknat om nätterna sedan han flyttade in där. Så stolt över sitt nya rum och sin stora säng.

Vi hade en hel vägg med garderober som vi rev ut för att hans rum skulle bli större. På den nedre bilden ser ni den del av väggen där hans dörr in till rummet fått hamna. Det är svårt att ta bilder men jag tror ni förstår.

Färgen blev ljusgrå och hittills har vi inrett det väldigt stilrent och kantigt. Får se hur det blir med tiden. Nöjda är vi iallafall!


Sen har vi lilla Luna som har fått flytta in i Luddes gamla rum. Det är husets minsta och är superknepigt att inreda då en kortvägg försvinner pga fönster från vägg till vägg och den andra kortväggen öppnas dörren mot. Långväggarna kan inte utnyttjas till fullo pga fönsterna och dörren.
Men vi har gjort vad vi har kunnat av det lilla utrymme vi har.
Som bebisrum fungerar det okej, det kommer bli knepigare när hon blir större och ska ha vanlig säng, skrivbord etc. Men det tar vi då!

Hon och Leia fick samma färg på väggarna. En underbart pudrig, matt gammelrosa färg. Jag älskar den!
Hon har sovit i sin spjälsäng sedan dag ett och har fortsatt med detta ute i sitt nya rum. Det fungerar väldigt bra!

Det var den lilla rundturen.
Det kommer alltså mer så småningom som så håll utkik!

Hoppas ni får en fin torsdag!

Ost- och vinprovning.

2018-05-09 14:47
Från Sheimas


När Sebbe fyllde 40 år förra året fick han en live-it present från skina kollegor. Upplevelsen avsåg pistolskytte men han som äger skytteföreningen höll tydligen på med något fuffens för han var minsann tvungen att stänga ner sin verksamhet med omedelbar verkan.

Vi fick såklart använda presentkortet på en annan upplevelse och tyckte att ost- och vinprovning lät spännande.

Det var första gången förr oss båda och tack vare min vän som kunde passa barnen kom vi iväg.

Det var en väldigt intressant kväll då både jag och Sebbe hade förväntat oss något annat men det var kul att uppleva det.

Vi fick smaka på fyra olika viner som var väldigt olika varandra. Lärde oss om vad som kännetecknar ett ungt respektive ett gammalt vin och hur man ska titta och lukta på det innan man smakar.

När det kom till ostarna i kombination med vinet var det också speciella instruktioner. Man skulle känna efter vilket vin som passar med vilken ost och hur osten respektive vinet tjänar på kombinationen.

Väldigt sofistikerat och vuxet men kul!

Malmö wine Club heter klubben om någon är sugen på att antingen testa själv, eller ge bort. Sägs vara en poppisgåva. De har även andra prövningar som choklad- och vin, whisky etc.

Kolla in (ej sponsrat såklart).

Ha en fin onsdag!

Skor och sånt!

2018-05-07 14:43
Från Sheimas

Innehåller reklam- /affiliatelänkar.


Hej gänget!

Hoppas att ni har en bra start på veckan. Jag sitter just nu i trädgården, med markisen öppen som skuggar från den starka solen, Luna hon sitter bredvid datorn på bordet och försöker ta sig fram till den för att knappa på tangenterna.
Jag har varit och ordnat några ärenden medan Sebbe har slängt och sorterat sopor och skräp. Bilen har fått tillbaka sina sommardäck (inte en dag för tidigt I know), och så har vi fortsatt med rensningen här hemma.

Nu när renoveringen är över och vi börjar komma i ordning mer och mer här hemma så är det faktiskt väldigt trivsamt att vistas här. Det är liksom fritt fram att andas ren luft numera och så har nästan alla kläder och prylar fått en plats.

Det är underskattat att känna såhär. Så simpelt, men ändå så betydelsefullt.

Snart ska vi iväg och hämta Leia och Ludde på förskolan och därefter är det bannemig en efterlängtad kopp kaffe som gäller.

Ikväll ska jag och Sebbe iväg på tu man hand och det lyckades vi få till på grund av att min vän kommer och passar barnen och det faktum att jag faktiskt vågade be om och ta emot hjälp. Det ska bli så skönt att cykla iväg, umgås som två vuxna personer i ett förhållande och ha tid att se och höra varandra.

Tacksamt!

Jag har under hösten och nu under våren köpt på mig en del dojjor eftersom jag alltid har haft sån brist på just det. Men nu har det minsann blivit bättring på den fronten!

Jag är stormförtjust i varenda en av skorna och tycker att det är både våriga, höstiga, somriga och vintriga färgtoner. Love it!

Ni hittar direktlänkar under kollagen!

Nu måste jag rusa. Ha en fin måndag! Och hörrni, unna er ett par ordentliga dojjor!

Nike grå / Adidas vit / Nike Rosa / Converse röd (ad-links)

Nike svart HÄR || Adidas guld HÄR (ad-links)

En solig söndag.

2018-05-06 21:02
Från Sheimas

Innehåller annonslänk/affiliatelänkar.

Hej där!

Alltså vilket väder idag! Sån tur vi hade för vi skulle minsann tillbringa dagen på Kalvinknatet för barnen.
Det var vår första gång så det blev en nyhet för oss. Blandade känslor får jag väl säga.

Ludde sprang mest i min famn även om han gjorde ett tappert försök.
Leia var grymt duktig och orkade springa nästan hela varvet bortsett från två korta pauser där hon gick istället.

Efter loppen satt vi med våra vänner på gräsmattan och fikade, vilade, lapade sol och umgicks. Barnen fick leka av sig och det var trevlig stämning.

Framåt 14 snåret packade vi ihop våra grejer och begav oss hemåt för vidare lek. Vi fick med oss Leias kompis hem och så kom grannflickan över. Det blev vattenbalongpump och krig. Väldigt uppskattat. Så bra pump också!
Leia fick den i födelsedagspresent och den var grymt bra! Barnen kunde liksom hantera allt själv, även knyta ballongerna.

Lagom tills vi satte igång grillen försvann de stora tjejerna med massor av vattenballonger. De skulle sälja dem i grannskapet. Efter en vända bland husen kom de minsann tillbaka med 30 kronor.
Så kul!

Efter maten följde Leia med sin kompis hem och vi övriga myste vidare.

En bra söndag!

Hoppas ni har haft en fin söndag ni med!

Här nedan är ballongpumpen. Finns hos olika återförsäljare men klickar ni HÄR (ad-link) så kommer ni direkt till den.


Post-renovering-sysslor.

2018-05-05 10:15
Från Sheimas

Hej där!

Hoppas att allt är bra med er!

Här hemma kämpar vi på med att få ordning på huset efter byggarnas jobb. Renoverongen är i princip klar och nu är det uppackning, omplacering, planering av alla saker och inredning kvar. Ja, och så städ såklart.
Men jag känner att vi fixar det vi måste själv, sen tänker jag faktiskt att vi tar in en städfirma som städar ordentligt. Vi har damm på ställen jag aldrig trodde damm kunde hamna på. Bland annat i gliporna mellan köksluckorna och i skruvhuvudena på möbler.

För ett par dagar sedan fick jag ett smärre sammanbrott när jag klev in genom dörren efter lämning på förskolan.
Vår hall har agerat förvaringsutrymme för kartonger, färgburkar, verktyg, sopor o dylikt. Det har inte varit lätt att komma åt vår garderob i hallen så våra ytterkläder och skor har skräpat omkring.

Jag och Sebbe ägnade hela den dagen åt att röja röja o röja. På kvällen kom en vän över o hjälpte mig att få ordning i garderoben i hallen. Vilken skillnad! Både för ögat men framför allt för sinnet.

Det är verkligen hemskt att leva i en sån röra. Kläder o skor överallt, damm, leksaker. Jag har vantrivts i mitt eget hem och haft ångest för att återvända hem efter att ha varit ute.

Men vi kom en bra bit på vägen. Igår kom samma vän över och hjälpte mig med källaren. Alltså vilken skillnad! Det går numera att ta sig in i de olika utrymmena där nere. Så skänt!

Kläder börjar komma på plats och det samlas inte lika mycket damm mellan tårna (trots skor o strumpor) längre. Bara det!

Jag kommer visa före och efter bilder men hittills är samtliga rum väldigt spartanskt inredda då vi fick slut på pengar. Att köpa inredning på avbetalning finns inte på kartan så väggar, golv och detaljer får accesoeras framöver.

Vi är iallafall väldigt nöjda med jobbet och kommer nog trivas väldigt bra när allt väl har kommit på plats.

Min lilla sockertopp!

En tårta jag gjorde inför Leias kalas. Hon ville ha en Barbie-tårta så det var bara att sätta igång. Den blev väldigt uppskattad så det är kul!

Min älskade lilla Luna. Som hon har fått fara o flänga i byggbutiker och lyssna på byggarnas arbetsljud med både sågar, slipmaskiner och hammare.

här Är våra nya garderober i hallen och dörren in till Luddes rum, det rum som uppstått under renoveringen efter att vi delat upp vårt förra stora sovrum.
Jag är så nöjd med garderober, strömbrytare, eluttag, dörrar, golv och rubbet.

Här är en helt orelaterat bild. Mitt jobb hade planeringsdag Malmös Turning Torso. Jag har bara varit där en gång förut och bubblat i bubbelpool så det var maffigt att vistas där en hel dag igen.

It's a girl

2018-04-30 13:01
Från Sheimas

Hej!

Igår var jag iväg på mitt livs första gender-reveal-party. En ny trend som smyger sig över till Sverige.

Som jag förstått det så finns det såklart lite olika varianter, men i detta fallet så har det lyckliga paret varit på ett rutinultraljud men inte tagit reda på bebisens kön. Barnmorskan fick däremot i uppgift att undersöka genitalierna och ta reda på vad som gömmer sig i magen. Men hon fick inte berätta för paret vad det var.
Sen skrev hon upp det på en liten lapp som hon vek och gav paret.

Därefter ska partyt planeras och i allt man beställer hem så kontaktar man en partyarrangör som får den vikta lappen med bebisens kön.

De får sen i uppgift att fylla något med antingen rosa eller blå färg (eller annan färg också såklart men just i detta fallet var det antingen rosa eller blå).

Det finns varianter där man skär i en tårta och så avslöjas bebisens kön till exempel.

Mina vänner valde att få en stor, svårt ballong fylld med konfetti -  blå för pojke och rosa för flicka.

De hade gjort så fint där hemma med massor av fina accessoarer, ballonger, prydnader, fantastiskt fikabord, gissningstavla där man kunde gissa bebisens kön och ett roligt quiz.

Efter en god matstund bestående av sjukt goda hemmagjorda smörgåstårtor, fick vi mingla, gissa och quiz-a.

Sen var det dags för sanningens ögonblick, nämligen att smälla ballongen som alla väntat på.
Det gick rysningar genom hela min kropp när vi stod där och väntade på smällen.

Sen SMALL det och det flög rosa konfetti överallt och storasyster blev så glad och vi alla gäster fick verkligen bevittna en sann, varm och stolt kärlek och lycka hos familjen som i augusti växer från tre personer till fyra.

Tack Therese med familj för att jag fick vara med om detta!
Stort grattis och lycka till igen!

Den sista bilden är en screenshot från min video som jag spelade in när de smällde ballongen. Se bara så lycklig bild, trots den tråkiga kvaliteten.