RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-07-12 05:02:58

sofiajennifers blogg

sofiajennifers blogg på Nouw

middagstips

2019-03-28 20:25
Från sofiajennifers

Hittat ett så sjukt gott recept och enkelt!

Torsk med pestogrädde. Lägg babyspenat i en smord ugnsform. På med torsk och salta, låt stå några minuter. Blanda matlagningsgrädde(2,5dl) med 1dl basilikapesto, salta och peppra. Riv skalet fint från en citron och pressa i saften. Vispa runt och häll över torksken. Skär tomater i halvor och strö över, in i ugnen ca 15-20 min - Klaaart!

Godkänt av sonen också. Vi har fått så tråkiga matvanor... lasagne, köttfärssås, lax, carbonara och korvstoganoff typ. Är desperat efter recept och har googlat mig igenom det mesta nu. Har hittat ett par som vi tänkt prova :-)

Jag vabbar just nu då William åkt på en ögoninflammation och förkylning. Hoppas verkligen vi är kvitt detta tills nästa vecka..

Har idag fått veta att jag ska åka på konferens  till Prag i juni! Ska bli otroligt roligt och intressant. Äntligen får man se annat än Sverige..

julen

2019-01-14 22:16
Från sofiajennifers

Åh så tråkigt att jag glömt bort min lilla blogg. Den har verkligen samlat på sig damm men nu fick jag lust att blåsa bort det och vända blad. Nu är det 2019.. ett helt nytt år. Detta året vill jag att mycket ska hända.

Men jag måste fylla på arkivet med några stunder från livet. Vi börjar med julen..

Som 2 jular tillbaka har jag firat uppesittarkvällen hos familjen Lindgren. Ett år som gravid, ett år med liten bebis och i år  med min vilda stora unge. Han blev så bortskämd med fina leksaker och djurgårdskläder!

Min julbukett till Åsa och Thomas som alltid sen jag och Erika blev vänner för 10 år sedan har fått mig att känna mig så, så välkommen hemma hos dom!

Julafton firade vi på Ornö hos Williams farmor. Familj och släkt hade samlats för att umgås och fira. En magisk kväll med mycket skratt och Wille höll igång in i det sista..

Han fick en eldriven bil, dammsugare, duplo och massvis med annat roligt och nödvändigt! Jag och Adam blev väldigt bortskämda med hotellnatt, semesterpengar och vi båda skrek rätt ut när vi fick ett presentkort hos en naprapat. Äntligen ska jag ta tag i att fixa min kropp efter år av stallarbete samt min graviditet!

Mina föräldrar hyrde en stuga jag bodde i på ön förut som Adams mamma äger. Så vi blev kvar ett par dagar. Här ser ni vilket vackert väder det var på juldagen!

En blandad kompott med bilder från när vi åkte till Huvudskär och Fjärdlång med Williams mormor, morfar, farmor & farfar. Denna dag var sååååå mysig!

bollhav

2018-11-16 10:15
Från sofiajennifers

Nytt bollhav från Jollyroom. Perfekt för vår lilla bollälskare!

Äntligen är han frisk från magsjukan. Väldigt trött och medtagen men är på rätt väg. Vi lever i karantän ett tag till med undantag för korta promenader med vagnen.

höstdag med grillning

2018-10-31 23:20
Från sofiajennifers

Vill så gärna ha denna dagen dokumenterad här. Förra helgen hämta vi upp Willes mormor och morfar för att spendera eftermiddagen med grillning, kaffe och bulle ute vid Åva. Jag älskar när man kommer hem helt mosig, röd om kinderna och kläderna doftar rök från elden. Får sån nostalgi och det känns bara härligt i hela kroppen. Önskar så att jag kunde ge Wille samma uppväxt som jag haft, ute på landet med en stor tomt och skog. Man får göra det bästa och efterlikna så gott man kan! :-)

en såndär uppdatering

2018-10-31 20:48
Från sofiajennifers

Här inne har det varit tyst. Dagarna går i ett och helt plötsligt är det ny dag, ny vecka och ny månad.

William har haft sitt första utvecklingssamtal. Vi fick skratta gott åt vår kille som verkar göra ett stort avtryck hos sina pedagoger och kompisar. Han är verkligen en liten skojare som älskar att framkalla känslor. Han kan torrskratta hur mycket som helst och gör sig till för att få andra att skratta.

Jag har gjort om i vardagsrummet. Bytt ut ljust till mörkt och mer färg. Jag som annars bara vill ha neutralt och ljust. Men nu är jag så himla nöjd och älskar att hänga i vardagsrummet!

oväntat besök

2018-09-24 22:03
Från sofiajennifers

Jag och William packade ihop lunchen som matsäck och åkte ut på utflykt i skogen. Vi kasta stenar i bäcken, samlade ihop löv och tittade på när vattnet forsade över stenarna. Jag har sagt åt mig själv att varken kolla klockan, bry mig om slutdestination eller när det är dags att åka hem. Jag känner att jag stressar igenom varje dag. Jag vill verkligen inte göra det med William, jag vill ge honom all tid. Ska den tiden vara till att plocka små små grusstenar, lägga tillbaka och plocka nya om och om igen så får det bli den tiden. Jag vill inte vara den mamman som säger "kom nu går vi" för att det ska passa mig. Överlag just nu försöker jag byta mönster i vardagen. Det kommer ta tid men jag tror jag kommer vinna tillbaka mycket på det :-)

Mitt hjärta slog frivolter när vi skulle gå till bilen igen. Bakom ett par träd dök det helt plötsligt upp en flock med kossor som titta nyfiket. Både jag och Wille blev helt lyriska och sprang genast dit för att hälsa och klappa. Att få se Willes lycka när han fick vara så nära och faktiskt få titta på kossorna som han jämt ljudat och sett i sina böcker.. oslagbart. Han ropade så högt han kunde "KOOOOOOO!!!!", peka och vinka. Älskar när sånt oväntat händer som inte alls var planerat.

nytt i garderoben

2018-09-20 18:36
Från sofiajennifers

hörrni. long time no see men nu kände jag att jag var tvungen att göra ett inlägg.

Jag rensa ut 3 kassar med urvuxna kläder i Willes garderob. Har gått igenom H&Ms sortiment, cubus, Kappahl osv osv.

Men ZARA Kids. Varför har jag inte varit in där förr? Jag hade gärna köpt allt som fanns där. Unika, roliga och superfina kläder. Och inte minst den fina lådan man fick kläderna i, Istället för en tråkig plastpåse.

fick vända hem igen

2018-08-28 17:23
Från sofiajennifers

Bihåleinflammation hörrni, vilken höjdare..

Har varit sjuk sen förra veckan och idag tänkte jag göra ett tappert försök att åka till jobbet. Lämnade Wilson på förskolan och satte mig på bussen. Halvvägs dit ville jag bara stoppa ner huvudet i väskan och teleporteras hem igen. Sagt och gjort så tog jag bussen hem igen.

Längesen som jag var såhär himla förkyld, har nog aldrig haft bihåleinflammation förut. Ska göra ett nytt försök att åka till jobbet imorgon så får vi se :-) Känns ju inte toppen att vara frånvarande när man är nyanställd..

kollega anmäld försvunnen

2018-08-16 21:38
Från sofiajennifers

Usch vilken hemsk dag det har varit. Känslorna har pendlat mellan högt och lågt och jag trodde aldrig jag skulle behöva anmäla en person försvunnen.

För att sammanfatta dagen: En kollega har varit frånvarande på grund av sjukdom sedan i måndags. Vi har som regel att man sjukanmäler sig varje dag. Hon var sjuk några veckor innan och hade ringt och anmält sig sjuk varje dag. Denna måndag fick vi endast ett sms med att hon blir frånvarande pga sjukdom. Vi blev lite fundersamma men lät det vara, dagen efter blev vi lite mer fundersamma när hon inte svarat på de sms som skickats. Onsdagen var likadan, nu började vi prata om det kanske hade hänt något. Hon som är så ordentlig och alltid hör av sig, är plikttrogen som sjutton och väldigt noggrann med att höra av sig. Idag fick jag och ett par andra kollegor nog, magkänslan var inte bra. Jag fick numret till henne och vi sa att svarar hon inte åker vi till hennes lägenhet. Jag funderade mest i huvudet på hur jag skulle ursäkta mig att jag ringt och stört henne när hon var sjuk. Men då kommer det inte ens fram några signaler utan det blir bara telefonsvarare... Jag fick rysningar i hela jävla kroppen. Vi visste att hon precis flyttat in i en lägenhet själv, och all hennes familj bor långt härifrån. Vi har sökt igenom facebook och googlat oss fram uppgifter till hennes anhöriga. Varpå jag kommer i kontakt med en familjemedlem hon inte pratat med på 1,5 år. "Vi saknar T, vi har inte lyckats få tag i henne sen i måndags". Då var vi på väg till hennes lägenhet. Nu börjar vi prata om hur vi skulle skratta åt att vi åkt till hennes lägenhet, hur vi skulle få henne att förstå att vi bara var oroliga för henne. Vi lyckades smita in genom en entrédörr som hamna på glänt när en person gick ut. Vi hittar dörren och tar ett djupt andetag, knackar på... knackar hårdare. Nu skriker vi i brevinkastet. Ser gammal reklam.. ett par tofflor som står prydligt bredvid dörren.. sådär typiskt noggrann som hon är.

Inte ett livstecken kom från lägenheten. Vi knackar på granndörren där en kille öppnar som är så fruktansvärt hög med rödsprängda ögon, han hade inte sett glimten av vår kollega. Vi gick runt i korridoren ett stund och fundera, vad fan gör vi nu. När jag får ett sms från familjemedlemmen: "Mamma har inte pratat med henne på över en vecka. Jag hoppas verkligen att ni hittar henne..." Där brast jag, kunde verkligen inte hejda mina tårar. Vår kollega har inte pratat med sin mamma på över en vecka, den senaste som antagligen hört från henne är vår chef och nu är hon helt okontaktbar och dessutom inte hemma i sin lägenhet. Vi tänkte dom allra värsta tankarna.

Det var då vi gick till polisen och anmälde henne försvunnen. Eftersom att ingen hade hört från henne på så lång tid tog polisen det på stort allvar och satte igång direkt. Mamman ringde upp mig och jag förklarade läget. De bor flera hundra mil härifrån och hennes dotter är den enda i Stockholm, helt ensam. Nu kunde vi bara lämna det åt polisen. Vi åkte tillbaka till jobbet och vi alla på avdelningen har knappt kunnat jobba. Vi har bara diskuterat och funderat, försökt hitta ledtrådar och komma på någonting.

Så kommer samtalet efter lång tids väntan. "Ja hej det är Polisen. Har du fått besked?" Här vill jag lova att jag var redo att kräkas, svimma och dö samtidigt. Jag tror aldrig jag känt att mitt hjärta varit så nära på att hoppa ur kroppen... "Hon ligger på sjukhus och är svårt sjuk, och har varit i kontakt med sin pappa nu". Att få höra att någon är så himla sjuk att hon måste ligga på sjukhus var drömmen. Hon är där någon tar hand om henne och ser efter henne. Jag behövde inte höra när Polisen talade om att hon hittats död när dom bröt sig in i lägenheten, eller att hon inte hittats alls eller att man bara funnit spår av henne. Hon lever, mår fruktansvärt dåligt, men hon lever.

Jag är helt tömd på energi. Att något som i början bara var en annorlunda sjukanmälan blev till en polisanmälan och att känna den oron. Kan inte föreställa mig hur det måste varit för hennes familj när vi hör av oss för att meddela att vi anmält henne försvunnen. Tänk så viktigt det är att höra av sig, att ge minsta lilla svar.

Är glad att jag har mina kollegor, fyfan vad jag kommer sakna dom när jag börjar mitt nya jobb. Vilket team och godhjärtade människor <3

Nu ska jag äta upp min sallad och gosa in näsan i nacken på Wille. Imorgon väntar en dag med nya tag. Då ska vi ut och käka och ta ett par drinkar. Min sista dag med alla underbaringar.

efter semesterångest

2018-08-14 21:46
Från sofiajennifers

Efter kvällsbadet hade jag förberett med pyjamas och äppelbåtar till lillkillen. Oj vad han mumsa. Sedan sprang han runt med en sko på foten och körde sin gåvagn, efter det somna han gott med välling i magen. Fy farao vad jag har saknat honom idag. Efter en intensiv semester tillsammans var det svårt att släppa taget imorse på förskolan. Han blev väldigt glad när han såg sin pedagog, han hoppa lätt över till hennes famn men när jag skulle gå brast han ut i gråt. Man känner sig så hemsk när man bara går sin väg när dom gråter så efter en..

Och så var det detta med att börja jobba. Jag arbetar sista veckan på mitt nuvarande jobb nu då jag fått en tillsvidaretjänst på ett annat sjukhus men med samma uppdrag. Är såklart väldigt stolt över att äntligen ha skrivit på ett sånt kontrakt, men detta är verkligen inte jag. Jag trivs inte med att jobba inomhus hela långa dagen, jag hatar att inte göra något som jag är bra på, att få vara kreativ och hålla på med mitt intresse. Jag mådde så fruktansvärt dåligt när jag åkte till jobbet idag. När jag klev innanför dörren ville jag bara vända och åka hem igen. Den vanliga ångesten efter semestern antar jag, men jag får en krypande nervretande jobbig känsla i hela kroppen när jag känner att jag inte gör det jag vill göra. Jag vet inte om jag är i en fas då jag är trött och extra känslig, men den stora skylten med texten "Fotograf Björn" som prydde en studio i stan idag när jag satt på bussen hem gjorde mig illamående, grön av avundsjuka. Jag vill göra det han gör.