Vågar man ens skriva en rad här utan att skämmes?
Såhär blir det varje gång nu när jag tänker att jag ”ska ta upp bloggandet” igen, då skriver man en rad sedan ett år efter så kikar man in igen.. HUR tråkigt?
Men vad tror ni då, ska jag fortsätta detta eller ta bort helt?
Titt, vem som är tillbaka förmodligen på snabbvisit som vanligt.
Jag har fått många frågor om varför jag inte bloggar längre, och att jag borde koncentrera mig på bara att skriva om psykisk ohälsa eftersom det inte tas upp så mycket som det borde och många har varit ”glad” att läsa om hur jag tar mig vidare i mitt liv sant vad JAG gör för att det ska fungera någorlunda normalt att leva.
Som svar på era frågar: jag har haft för mycket med mig själv att jag lagt allt annat åt sidan, det hände mycket förra året, mycket negativa saker som jag inte ens tänker skriva här med det har tagit hårt och därav ”viktigare” att lägga energin på de människor och saker som jag behövde lägga det på. Jag började jobba, vilket jag för exakt ett år sedan aldrig skulle kunna göra igen.
Men jag har fått en klarare insyn i vad psykisk ohälsa verkligen betyder med hjälp av egna erfarenhet och såklart min kbt terapeut, det är inte en rak väg alltid och alla har sina toppar och dalar, mer eller mindre. Nu har jag jobbat i 5 månader, 1 vecka i månaden jobbar jag 6h varje kväll helt själv, utan flyktvägar då allt ansvar hänger på mig. Ni som har varit där jag varit att inte kunna ta ett steg utanför din egen ytterdörr utan panikångest attack till att jobba runt hundratals människor och servera dem trotts att man har panikångest vet att det inte är en lätt match att hantera sina känslor samtidigt som man ska uppfylla andras behov. Men inget skulle hjälpt mig mer än jobbet, även fast jag skulle behövt mer TID innan istället för att hoppa rakt in i det.. men för mig är tiden dyrbar, två år av mitt liv har jag suttit instängd i huset, inga affärer, inga bilresor, inte besökt någon and so on och det kändes som om att jag bara kastat två år av mitt liv åt helvete. Nu känner jag att det var ingen bortkastad tid, utan jag fick äran att lära mig hantera det som finns innanför skinnet, att inte alltid ha kontroll och att inte ta livet för givet då det finns så mycket roligare saker att göra än att bara drivas med ner i skiten, ATT TA HAND OM SIG SJÄLV, att respektera sig själv, är man trött så vilar man , orkar man inte ta sig ann en sak just då, så gör man det inte. Så enkelt. När alla varningsklockor i bilen lyser fortsätter man inte att köra för man vet att den kommer pajja frågan är bara när, samma sak med kroppen, den går inte hur långt som helst om du inte tar hand om den.
Jag är låååångt ifrån frisk, men har gjort sånna sjuka framsteg på senaste, och vet ni vad? Allt handlar i slutänden om vilja och och en aning självrespekt i mitt fall.
Denna lekstugan fick vi när vi var liten jag och syrran, vi var väl ca 7år +- nånting sånt iallafall och det känns så kul att vi fick ta den hem till våran gård nu när mamma ändå säljer huset.
Denna ska vi fixa och göra ordning med altan och grejer, har ni några tips så dela gärna med er
Det har varit en härlig helg med nära och kära, det behöver man för att samla ny energi. Det har varit full fart h e l a helgen.
Igår kom Isabelle, tyson och barnen hit, vi skulle fixa nya naglar på henne. Sally blir ju överlycklig när Elsa och Elma kommer, typ det ända hon pratar om
Innan dem kom hade jag typ storstädat, plockat bort alla leksaker som låg spridd över hela golvena samt under soffan. Drog fram och dammsugare där under också. När vi kom in från att ha gjort naglar, då var det kaos ungarna hade gått bananas i hela nedervåningen och uterummet.. så nu på morgonen har jag gjort om allt igen, det är rart med barn❤️
Sedan kom Elin också och myste med oss, en himla myskväll måste jag säga med pizza och härligt umgänge ❤️ tror de vuxna blev värre än barnen på kvällskvisten.
För att få bra verktyg , råd och vägledning går jag till en kbt terapeut och sist jag var till honom sa han ”du ska inte låta din ångest bestämma vad du ska göra utan du ska göra exakt vad du vill och låts ångesten vara där hur otäckt det än är” men det är så många gånger jag låter ångesten bestämma. Och när jag låter den bestämma och begränsa mig läggs det på en ny ångest för att jag inte gjort det och det blir dubbelt upp, ändå väljer man att stanna inne hemma för att man inte tror att det kan bli värre, någon som kan relatera till detta?
Samtidigt blir man helt slut i kropp och själ av att bara kontrollera ångesten och dess symtom så när panikångesten släppt så känns det som man är överkörd.
Detta är andra veckan jag har varit på jobbet nu och av 8 dagar har jag varit där 6, bara det gör mig själv stolt. För ca 1år sedan kunde jag inte åka bil, varken till vårdcentral eller mack, inte hälsa på vänner/familj inte lämna Sally på förskolan utan att överanstränga mig, jag kunde inte ens gå ut på en promenad med mig själv lixom.. men nu med lite mer vilja och jäklar anamma har jag varit på jobbet och jobbat, stått i kassan och tagit kunder, vilket jag ALDRIG trodde jag skulle klara för 2 veckor sedan. Jag skulle ljuga om jag sa att det har varit lätt, det har varit skit jobbigt och frustrerande att försöka balansera alla sina känslor på insidan dör att det inte ska märkas att det är kaos på insidan.. men det har varit en fröjd att få jobba med bästa Sebbe och vi har typ världens goaste chef så jag ser fram emot mååååångs fler timmar på jobbet.
Två veckor kvar nu innan min 75% tjänar startar fullt ut, och om jag är nervös? Naaaaaaaah
Alltid i sista sekunden, jag kan inte beskriva mig på ett bättre sätt.
Det är alltid samma visa, tidsoptimist så det bara sjunger om det.. jag ska hinna städa huset, baka, köpa present till Sally samt hinna köpa resterande som behövs till kalaset. Det är kaos i mitt huvud nu bara för att jag dragit ut på det så länge, tänk om jag bara kunde vara ute i bra tid med nånting nångång men jag hann iallafall med att koka saft idag, svart och rödvinbärs saft
So well, det får bli det vi bjuder på
Har ni varit på en vänshower nångång? Det har iallafall jag, det är en babyshower fast den personen ifråga som skulle fått den redan vet om denna lilla surprisen och helt tagit över ställningarna därav VÄNshower.. mycket viktigt enligt Mikaela.
Ja, vi (läs jag och syrran) lyxade till det med en sån igår iallafall efter vi varit på barnkalas och firat Leia i förskott som blir 2 nu i veckan,stor gumman ❤️
Det känns så skönt (ändå skrämmande) att försöka ta kontroll över sig själv och göra dessa saker som jag vill göra så länge men inte kunnat. Hade det varit för 6 månader sedan hade jag ALDRIG befunnit mig på ett barnkalas, eller en babyshower..visst är det jätte svårt att njuta av tiden när man hela tiden måste kontrollera sitt mående, men igår njöt jag varenda sekund må ni tro. Dock kände jag dem flesta på dessa två tillställningar vilket gör det lättare för mig att slappna av, men jag behöver inte oroa mig för det längre eftersom jag imorgon gör mitt första (inte riktiga) arbetspass på 2,5 år (?) nått sånt, och har inget val än att försöka anpassa mig. Saknat mina arbetskollegor så så mycket, och det ska bli himla roligt att lära känna våran nya chef också så ah, nu börjar det kan man säga och efter en månads arbetsprövning hoppas vi på att kunna hoppa på full tjänst igen ☺️
Super tack till alla inblandade igår, love u gurls and boys.
På återseende!
Det är så himla roligt att göra naglar, sjukt givande att få forma och hålla på med färger och designer osv, men det roligaste måste ju ändå vara när man ska ta bild på dem och ALLA har problem med att inte kunna styra sina fingrar utan att några sticker åt olika håll har typ alltid sjukt roligt åt det och hur mycket dem än försöker (eller jag försöker) så drar alltid nått finger iväg.
”Men herregud vad du surrar om det” ”är du nervös eller?” Osv är kommentarer jag får nu för tiden. Att prata politik är inte min grej, ska säga att jag inte är påläst heller även om jag följer samt tittar mycket på politiskt inriktade program av något slag åså men JA,jag är fan nervös över vad som kommer röstas fram.
Hur jag tycker det ser ut idag, jag blir mörkrädd!
Och jag tror jag talar för ganska många när jag säger att jag är SÅ kluven vad man ska rösta på, för att man just inte är så påläst om alla partier som man kanske borde vara samt att man inte vill rösta blankt eftersom man vill vara med att påverka men ändå inte rösta fram ett parti som man inte vet någonting om, förstår ni hur jag menar?
Ah jag har faktiskt lite panik och ångest över det här tro det eller ej.
Hur tänker ni?
Jag gick in på tv4.se/valkompassen för lite hjälp, men nä... blev inge klokare tyvärr.
————
POK
