RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-18 01:03:54

Ankarbergs blogg

Ankarbergs blogg på Nouw

En helt fantastisk dag på jobbet!

2019-01-24 21:02
Från Ankarbergs

Hallåj!
Jag jobbar ju på en skola åk 7 till 9 och just nu så läser vi geografi och jobbar i kartböcker. Efter att vi gått igenom div länder och huvudstäder i Afrika var de dax för en bensträckare, eleverna lämnade materialet uppslaget på de bord vi satt runt för att fortsätta efter rasten.
Å som med allt annat så har vi ju olika stora intressen för de vi gör. Efter rasten kom ungdomarna in å då uppdagas de att en av eleverna påstod att h*ns telefon var borta
-Ingen lämnar klassrummet förrän telen är tillbaks,sa jag bestämt då lektionen började. Jaa å då får klockan bli mitt i natten om så behövs,avslutade jag.

Alla elever satt frågande å tittade på varandra i väntan på att nån skulle erkänna... inget hände
-Jaa ni vet vad som gäller,sa jag. De blir som jag säger!
Då satte dom igång å letade å letade å letade å frågade varandra vart telen tagit vägen.
Efter ett bra tag så kände en elev att de låg något under ett blad i kartboken...å där låg den!
Nu sattes en utredning bland eleverna igång om vem/ hur å när telen hamnade där, efter ett bra tag å mycke tjafs frågade en av dom medverkande.
-Jaaa men asså vart var den då!?!?!
Var av en elev som tyst å längtansfullt suttit å väntat på att få börja med sitt favvo ämna suckade å sa
-Jaaaaa den låg typ i Dalarna ( de var den sidan i kartboken) ... kan vi börja nu.

Bästa jobbe har jag

Ful midda !

2018-07-10 11:06
Från Ankarbergs

Hallåj!

I dag bjuder jag på ful midda här hemma
vi har i veckor haft värsta sommarvärmen här uppe i norrlan å till de hör lathet. Så i dag skiner solen å termometern visar 26 celsius redan på morron så nån sväng på affären blire ikke i dag.
Jag har tagit allt fult i kyl å frys å gjort en middag så här hare gått till
Jag tog:
1 ful tomat å skar bort de allra fulaste innan jag hacka den i små bitar.
1 ful lök som jag skalade bort de fulaste på innan jag hacka den i småbitar.
1 klyfta ful vitlök som jag fick söka i ca 10 minuter då dom flesta klyftor torkat ihop så de va lixom papper tills jag kom längst in å hittade en liiiiiten liten fungerande klyfta.
1 tryck tomatpuré ur en halvtom fult tillknycklad tub.
En påse köttfärs av nått form av dött djur som under styckning, malning och packetering råka ha hamnat lite dubbelvikt långt in i frysen å påminde om en väldans annorlunda ful vagina när den sakta men säkert tinade fram på köksbänken...... huvva huvva!
Några fult skruppliga pärer som vi glömt i grönsaks lådan
1 ful ostkant som de ikke gick å hyvla längre
..... å avslutningsvis en grädde med utgånget datum
Nu väntar jag mä spänning på vad min fina familj ska tycka i em!

Ibland stod den stadigt rakt upp......

2017-10-31 10:34
Från Ankarbergs


........ å ibland stod den rakt ut, jaaa eller den låg lixom ner.
Jag pratar/skriver om mitt betyg i sy & träslöjd Vibackeskolan allmännkurs
mitten på -80 talet.Då på den tiden såg betygssystemet helt annorlunda ut än i dag, på den tiden då var de skalan 1 till 5 man bedömdes efter....jaa eller inte,jag bedömdes för de mesta efter liggande 1 eller stående 1a. Den liggande 1an (så här såg den ut - och kallas streck på lärarspråk) betydde att jag inte suttit åt rätt håll i lektionssalen många minuter eller att jag suttit i korridoren,den upprätta 1an jaa då hade jag nog iaf varit i närheten av lektionen.


Men nu har jag fått tag på en barnmöbel som jag tänkt fixa & trixa till åt Snäckan å där krävs de både snickring ,målning,sågning åsså ska de sys rosa små dynor till stolarna.Min fråga är.......OM...jag säger OM jag nu skulle ro de här projektet i land,tror ni de går å få tag på betygskatalogen sedan mitten på -80 och ändra alla gånger jag har varit etta..... eller resa upp dom ettor som råkat tippa?

Min nästa fundering är..........ska jag ändra kategorin på bloggen till...Inredning,inspiration och design nurå...eller? Så här ser de ut i dag

Dom tre F en ...Fitta,Foto och Facebook 👍

2017-07-20 11:42
Från Ankarbergs

Hallåj!

De har inte blivit så många rader här på bloggen nu på sistone då återhämtningen verkar tar tid efter alla behandlingar, jag behandlas ju fortfarande med en injektion Herceptin i sprutform i låret var 3dje vecka och biverkningarna av den ger en djävulsk värk i leder, så vissa dagar äre ryggläge som gäller och de var de i går.

Johanna,Daniel och Belle har ju sålt sin lgh och köpt hus vilket resulterade i att de vart ett litet glapp när de gäller inflyttning så dom har flyttat in i Friggen ute på gården nån månad.Vi byggde på en liten inglasning å toa samt kök fanns ju redan så de funkar bara bra att ha den lilla familjen där ute,dom har ju lixom ett eget litet kryp in men är ju för de mesta här inne med oss i huset.

En bit bort från vårt bostadsområde har kommunen byggt en fantastisk aktivitet/lekpark,jag har hört talas om den fast på ett typiskt svenskt vis =

" Jaa haru sett lekparken kommunen byggt för flera miljoner,hur faan kan man bygga en lekpark för så mycke pengar...vilka idioter!"......eller...

."-Lekparken kommunen byggt ligger ju i ett område där Ny svenskarna bor,hur faan kan man bygga en lekpark där?!"..eller...

"-Där går de ju inte och vara för de är ju så många invandrare där." .........vid nått tillfälle när jag fått den sist kommentaren har jag ställt en motfråga...

-Jahaa så de är så många att man inte får plats menaru?

-Njäää?! har personen svarat och skruvat på sig.

-Nähä...nää men då förstår inte jag problemet!?!.......å de gör jag verkligen inte heller då jag har både vänner och ovänner i regnbågens alla färger och universums alla former.

Nå väl i går eftermiddag hade jag legat hela dagen pg av djävulskt värkande höfter så nån aktivitet typ att kuta me hunnan,påta i trädgården,springa i affärer eller gå på ett spinningpass var helt uteslutet. Belle vårt barnbarn på 1,5 år var även hon uttråkad då vädret var både kallt,fuktigt och blåsigt hon hade bara varit ute på gården å lekt hela dagen så även hon längtade efter att få komma ut på andra sidan staketet.

-Ska vi gå bort till den där lekparken alla pratar om,frågade jag Daniel (Belles pappa) som höll på att bygga en hinderbana inne i tv-rummet utav utemöbelns alla dynor för att Belle skulle få leka gladiator en stund.

-Japp de gör vi,svarade han och sökte fram skona till Belle.

När vi skulle ge oss iväg kom Johanna hem från jobbet så den lilla familjen tog cyklarna och trampade iväg,själv tog jag en hink å spade å satte mig i bilen för att spara på höfterna,när vi kom fram var de fullt med barn och ungdomar från världens alla hörn som spelade fotboll,gungade och klättrade inne på området. Rätt var de var hörde jag från fotbollsplanen att ungdomarna ropade ramsor... flickorna ropade

"Tjejerna är bäst ingen protest de är vi som spelar bäst!"

.......pojkarna svarade med en ramsa som löd

" Killarna är bäst ni ska bara suga kuk!"

Jag tittade på pojkarna och frågade

"Men va sa ni!",åsså formade jag munnen till ett runt hål!

Pojkarna tittade upp å sänkte sedan sina blickar mot backen å fortsatte sitt spel under tystnad.


När vi senare stod i lekparken där gungorna fanns kom de några pojkar i 8-10 års åldern och satte sig på dom gungor som lixom är rund och man kan ligga i.........de fanns två sådana gungor och pojkarna fyllde snabbt bägge två och rätt va de var kom en pappa till en av pojkarna som även han kom in i parken och gungade på grabbarna.Efter en stund tröttnade pappan och gick och satte sig på en parkbänk utanför och i samma veva han gick kom de en liten flicka och ställde sig vid staketet i väntan på att få gunga. Jag stod en bra bit bort därifrån och pratade med en mamma från Syrien som även hon var där och lekte med sina två små flickor.......plötsligt hör jag hur pojkarna ropar/skriker fitta åt flickan....jag lyssnar lite till och hör åter att dom säger att hon ska gå för hon är en fitta.......då var kulmen nådd för mig så jag ropar högt över hela lekparken "-Hörrni grabbar JAG HAR EN FITTA!!!! åsså börjar jag att gå emot dom där dom satt i gungan å i samma veva jag kastar en blick på pappan för att se om han reagerar.....å de gör han med ett ryck. När jag kommer fram till pojkarna säger jag snällt

-Sitt inte och skrik så till barnen här i lekparken.....de är inte OK.

-De kan inte du bestämma vad jag ropar,sa en av pojkarna med svensk härkomst och bröstade upp sig.

-Nää de kan jag ju inte men då tycker jag att du tar dina kompisar och går hem till dig å ropar dom där orden till din morsa och syrra för här är de färdigt gapat för i kväll skaru veta så länge jag är kvar......äre förstått.

-Vi får säga fitta om vi vill de kan du inte göra nått åt,svarar samma pojk.

-Men hörre du de kan du gere faan på att jag kan....jag ringer din morsa så får hon komma hit å förklara för dig eller släpa dig här ifrån de kan jag hjälpa henne med,svarade jag å halade upp telefonen.

-Hahaha.......du vet inte vad vi heter,gafflade pojken emot.

-Nää de har du helt rätt i....meeeen jag tar ett foto på er allihop som jag lägger ut på Facebook och genom att jag känner varenda fröken som jobbar på skolan så dröjer de nog bara nån minut så har jag både nr och namn på er allihop!

Jag höjde telefonen å låtsades att jag skulle ta ett foto då plötsligt en av grabbarna av utlänsk härkomst på den andra gungan sa

-Hallå jag lovar jag ska inte säga så nå mer.....-Inte jag heller,kved dom andra två i kör och sträckte upp armarna.

-Ok,sa jag...va glad jag blir då slipper ni vara med på fotot,då tar jag bara ett på dig och skriver på FB "-Vad heter den här pojken som sitter och skriker fula ord i en gunga.Jag måste ringa hans mamma!"

I samma stund jag riktade telen mot den kaxiga pojken så sa han

-Jaaa men jag slutar jag oxå då......jag säger inge mer fula ord för jag vill inte vara med på FB!

-Jasså.....haru bestämt dig,undrade jag å sänkte telen.

-Jaaaa jag LOVAR jag ska inte säga så nå mer.

-Näää för hör jag att du gör de så har jag kortet kvar i telen och kan lägga ut dig när/var och hur som helst.

-Jag vet....men jag har slutat nu!

-Va bra,sa jag då är vi kompisar då.

-Mmmmm sa pojken.

Efter en stund ropade han igen................men den här gången "-Hörru vill du se hur högt jag kan gunga"...å de ville jag ju förstås :)


En tanke som slog mig var att kommunen i dag satsar resurser på att få en så drogfri kommun som möjligt...jaa helst en 0 vision men dit är de långt kan jag, de fick jag erfara för ca 2 veckor sedan.Man kanske till å mä måste börja med förebyggande redan i lekparken.....tja typ fältassistenter som håller till och talar om vad som är rätt och fel och ger trygghet å stöd bland barn och ungdomar där inte föräldraskapet räcker ända fram.....ett sådant jobb skulle jag vilja ha. Jaaaa å vad de gäller den anläggning vi besökte i går så må jag säga vilket fantastiskt genomtänkt och bra projekt de fanns att göra för ALLA åldrar dig ska vi fler gånger!



Ska försöka hålla mig på alla sätt å vis!

2017-07-04 21:24
Från Ankarbergs

Sist Herr-G renoverade toan radade han upp HELA familjen Ankarberg i storleksordning ute i hallen där han artikulerade lixom i ultrarapid samtidigt som han höll ett varnande finger i luften å skakade på huvudet för att tydliggöra att nu fick man INTE gå på toan för den satt inte fast!
Barnen nickade förstående å jag sa
-Vi är väl inte dumma i huvudet heller!
Efter nå groggar stega jag in å kamma luggen då jag skulle iväg på puben me nå kompisar å i vanlig ordning skulle jag tömma kanoten innan jag åkte. De resulterade i att i samma veva jag slog ner arsele på stolen så tippade den å jag for lixom en vobbler runt mellan badkaret å tvättstället skrikandes me toastolen under mig å pissvatten i byxan
Nu har han åter igen bytt ut toastolen å tagit till säkerhetsåtgärder..... han har pratat med mig, han har låst toa dörren och han har satt upp en lapp...... Spännande

Nu får peruken vila,men inte jag!

2017-05-12 09:59
Från Ankarbergs


Jaa, då kom då äntligen den dagen då jag för sista gången skulle posa framför kameran iklädd peruken som glidandes å kliandes var tredje vecka i drygt 4 månader har prytt mitt kala huvud samtidigt som giftet sakta pumpades in i mina ådror = den andra av fyra etapper är avklarad. Jag har delat in hela behandlingen i etapper för att kunna känna att jag då och då är i mål och kan checka av..., 1a: operation 2a: cellgifter 3dje: strålning och sist men inte minst 4de: tillbaka till livet.

Dom bytte till en annan cytostatika den 9/3 å efter de har jag typ legat som i en rejäl bakfylla i nio veckor, men kroppen blir ju naturligtvis tröttare å tröttare efter varje behandling så de är väl ett normalt mående i just cancerbranchen. Man kan säga att jag har pausat mitt liv dom senaste veckorna,jag brukar ju vara ganska aktiv både på FB å Insta men lixom på bloggen har de inte varit mycke å delge mer än typ..."ligger på soffan å mår illa"..."ligger på soffan och mår illa"....."lutar mig tillbaka i soffan och mår illa"..osv osv


Här kommer dom 2 sista fotona från onkolaogen de första är från cyt nr 5 den 30/3 å de andra från sista cyt nr 6 20/4


Jag ser ju lite tröttare ut på sista fotot.....jaa kanske till å med peruken som har blivit aningen platt bak efter att ha legat mot sjukhussängens inplastade prassliga kuddar,om de beror på cellgifterna eller familjen vill jag ha osagt......de hände ju en grej den 11 mars...2 dagar efter att jag fått min nya cytostatika!

Ca 2 till 3 dagar efter att jag fått behandling blir jag fruktansvärt sjuk så var de helgen den 11-12 mars,jag låg inne i sovrummet med stängd dörr nerdragen rullgardin å proppar i öronen,då och då raglade jag ut i köket för att fylla på vattenflaskan. En av gångerna satt både Nicklas och Herr-G vid köksbordet (dom är ju lite som Ola-Conny å grabbarna nere i Ullared) å pratade rätt vare är så knackar Herr-G mig på axeln,jag tar ut öronproppen och vänder mig om då vattenflaskan är fylld å suckar..

-Jaaaaa!!!

-Jaa de är ju dig vi pratar med,säger Herr-G

-Jaha......å va vill ni,undrar jag å torkar bort svettdropparna i pannan av en svett vallning.

-Jaaaa Nicklas funderar på att skaffa en hunn till,förklarar Herr-G....Nicklas nickar medhållande från köksbordet.

-Jaha?!?! säger jag å tar en klunk ur vattenflaskan.

-Jaaa så vi tänkte åka i natt vi (lördakväll/natt),informerar Herr-G

-Jaa men vet ni att ni får göra precis va faaan ni vill för mig.....bara jag får ligga ifred i sårlega nå dagar till så jag kommer igen.(de skulle jag IKKE ha sagt)

-OKHEJ!...svarar son och far glatt å överraskande i kör!!!

Jag går in i sovrummet stänger dörren,stoppar in öronproppen och lägger mig åter i sängen under täcket på laddning(lite som mobilen)

Framtiden (yngsta sonen 16 år) skötte tikarna Tjock Gunnel å Smart Ester under tiden Nicklas å Herr-G var borta vilket visade sig vara 1 dygn,jag var ju inte vid mina sinnens fulla bruk som man brukar säga. Rätt vare är står Herr-G å ropar på mig i fotänden me en hunn i famnen å säger....

-De vart inte EN de råka vart TVÅ!!! åsså kliver Nicklas in i sovrummet med en likadan hund i sin famn,jag gnuggar mina rinnande ögon och tittar en gång extra då jag inte på någott sätt kan tro de jag ser...å tänker

"Du....den här gången tog cellgifterna nå djävulska!!!" åsså lägger jag mig igen.

När jag legat några minuter å hör hur Nicklas å Herr-G ute i huset ropar å domderar.......

-Passa där nu...nu är han uppe i fönstret..eller -Passa där nu,nu är den där uppe på bänken!..eller " -Hämta dammsugarn så jag får ta upp de här dom rev ner!"

............tänker jag...Nää men de här är ingen cellgiftsdimma......de här är faaan i mig på riktigt, jag kliver upp.

Å tro de eller ej med från och med den 12 mars flyttade de in två bröder på 4 månade och som är av rasen Plotthund till oss...dom döptes till Bill & Bull och hade aldrig bott inomhus,oddsen var ju ganska låg att jag skulle få ordning på två 4 månaders otämjda valpar samtidigt som jag var under cellgiftsbehandling och för de mesta sängliggande. Men jag måste ge mig själv en klapp på axeln för i dag 2 månader senare är bröderna Bill & Bull både tämjd och dresserad (utan våld och ström) och funkar som dom andra hundarna i min flock, mitt sällskap dagtid är Tjock Gunnel (jämthunn) Smart Ester(jaktlabb) Runken (stövarn) å Bill & Bull (plottarna) Jag har som sagt var använt mig av inte allt för vanliga metoder för att få allihop här hemma att fungera såväl som individ som en i flocken,men de får jag blogga om nått framöver. Här kommer några bilder,dom två första är första gången vi träffades ❤️




Här är några bilder till från vår vardag

Äta, tigga å sova.... de lärde dom sig ganska fort

Nå väl....nu ska peruken få vila men inte jag,på måndag är de dags att starta upp etapp 3 som innebär strålning varje dag i 3 veckor..jaa inte helgerna då.Till en början var de sagt 5 veckor så jag vart fantastiskt nöjd när läkarn sa att vi klarar oss med 3. De blir lite knepigt för oss som har haft cancer i vänstra bröstet....de innebär att vi ska djupandas å hålla andan medan strålarna gör sitt jobb....hjärtat ska ju vara så långt ifrån strålområdet som möjligt å de är inte bra de.Men förra veckan var jag in på skiktröntgen å där fick man prova på å andas medan dom tig bilder.....åsså vart jag tatuerad där behandlingen ska göras så de blir nog bra de me. Nu måste jag avrunda skrivandet då orken tryter och näringsdrycken står på köksbordet å väntar.....sedan äre dax att rasta farmen.

Ha de bra hörrni så länge!

Nu är de bara 2 foton kvar...........

2017-03-20 19:19
Från Ankarbergs

..........att knäppa iklädd peruk inne på onkologen,jaa nu har de lixom tippat över till att man kan se ett slut på min cellgiftsbehandling. Förra torsdagen V 10 var vi in och tog emot den 4de av 6 behandlingar fast nu men en ny cytostatika den förra hette Taxotere och va den som var den som gav dom värsta biverkningarna....å de kan jag skriva under på i dag 1 vecka efter jag fått den nya, den jag får nu har ett mycke längre namn och de är 2 påsar (den tidigare var 1 st) men trots att både mängden och namnet är längre å större så är biverkningarna mindre. Dom biverkningarna jag fick av den första var ju att jag kunde inte gå utan rullator ute och inne fick jag hålla mig i möblerna då hela världen gungade den första veckan å sluddrade och tappade ord..lite som om jag vore dygn full.Efter de så kom svampen och såren i munnen och en bit ner i halsen,ett ständigt blödande och ömt tandkött med typ en hinna på gom och tunga som gör att all smak försvinner och ersätts med att allt jag försöker äta smakar kopiss. Slemhinnorna i näsan vart så skör så minsta lilla jag nös eller kliade mig i dom håligheterna så blödde jag å hela snoken förvandlades till en enda stor sårskorpa, å en fruktansvärt värk i muskler och leder. Jaaa så var de ju typ dom två första veckorna efter att jag fått giftet den tredje å sista veckan var jag skapligt pigg innan de var dax att tanka en påse igen. Nu har de gått en vecka efter den nya svängen å de enda som den cyt gav i biverkningar var illamående å en liten liten sväng av den där konstiga äckel smaken i mun, mot illamående har jag fått en hel bok med piller + några askar


Nåå väl,denna gång var de Herr-G som var mitt sällskap inne på onkologen och jag upplever som om vi fått lite rutin på behandlingarna,vi vet lixom vad som komma skall. Vi har alltid med oss gofika för de brukar ju ta ett bra tag innan jag kan äta å känna smaken av nått efter min behandling men här får vi ändra lite tills nästa gång då de bara hann gå en kvart så kom illamående med de nya preparatet jag fick trots att jag fått piller i förebyggande syfte.Sköterskan förklarade för oss att den tablett jag fick innan tanklocket öppnades var fantastiskt bra då den kopplade bort hela den del av hjärnan som får oss att må illa.......då vart Herr-G lite orolig å sa -Å herre guuu...tänk om de bara är just den delen som funkar som den ska uppe i hövve påna! De svarade inte sköterskan på! Titt..en hel bok med piller som kopplar bort en bit av hövve......både på finska å svenska


Vi var först på plats så vi fick välja säng å när de var gjort fixade vi å trixade med bord och stolar som vi ville ha de dom timmar vi skulle vara där,Herr-G var mer än nöjd när han denna gång fick en stol med vadderad sits och armstöd.Jaa förra gången vart de aningen katastrof då han fick en ranglig pinnstol å hade dessutom köpte med en gigantisk macka som var överfylld med köttbullar å sallat som han i lugn å ro hade tänkt inmundigad under den timme de tar att få droppet.Å de kan jag ju säga....de gick sådär då vi hamnade på en 2 sal närmast dörren och med ett tvättställ på samma sida som min droppställning måste stå och ingen plats för Herr-G, han satte sig helt sonika på pinnstolen i fotänden av sängen....jaa så vi satt mitt emot varandra lixom. När han hade bökat tillräckligt länge å typ satt sig hårt flera gånger på den rangliga pallen,jaa lite ungefär som när man försöker på jaktryggan å stå så stadigt de bara går utan att man ska tippa ute på en myr tog han fram mackan. De första som hände var att när han tog av plastfolien så ramlade de ut några rödbetor ner i hans knä å medans han balanserade på pinnstolen lite som i en talangtävling i hopp om hinna ta dom innan de blivit några fläckar på byxorna så råkare rulla ut en köttbulle som han typ hugg efter lite som Stövarn när vi tappar nått ätbart på golvet hemma.Köttbullen som rullade ner över hans bröst och mage gav en bra nå lång å stor fläck i rosa kulör på hans tröja å på byxorna hade de bildats 2 stora fettfläckar av rödbetorna som han för övrigt aldrig hann ta utan dom låg på golvet utsmetad då han råka kliva på dom för att hålla balansen på pinnstolen.

-Nää men nu fåru ju sätta dig över tvättställe å äta, de ser ju för faan ut som om du ätit ut en högtryckstvätt å då haru ju inte börjat ens,sa jag!

Medan Herr-G funderade med händer och kläder fulla med fika så sa mannen som låg i sängen bredvid och fick behandling.

-Jaa eller om du tar den där frigolit formen du fick smörgåsen i och håller under?!

De tyckte Herr-G var en bra lösning så så fick de bli!!....Jaa så då kan ni ju tänka er vad nöjd Herr-G var över den vadderade stadiga stolen med armstöd han fick nu sist....för naturligtvis hade han ju köpt med sig en gigantisk macka innehållande köttbullar å sallat


När vi var på plats å ensamma på salen så sa jag i vanlig ordning medan jag drog peruken över mitt skalliga huvud å började posera i sängen

-Åsså vare dax för fotot darling!

Å exakt då klev de in en man å såg mig iklädd peruk å sa glatt

-Ääää men va faan de ä ju som och komma hem vettja...tjenare påre,åsså stegade han fram och tog mig i hand.

Herr-G kom i chock och tappade hakan nå så fruktansvärt så vi har fått in den där köttbullsmackan på tvären utan å tappat en enda liten smula om vi hade velat.

Kom ni ihåg inlägget jag skrev när Marie var med mig in och tanka cellgifter,mannen som gick och köpte kaffe åt frun och när han kom tillbaka så såg han mig i peruk och bad om ursäkt att han gått fel.....han vare som kom in. Nå väl jag fick mitt foto å när de var klart gick de bara en stund så frågade Herr-G om de gick bra att han drog iväg å jagade i helgen efter ....å då passa jag på

-Jaaa okhejrå...om jag får ta ett foto på dig iklädd peruken..hihihi...å de fick jag...här är jag på dom 4 gånger jag varit in.



Å här här är Herr-G förmodligen de första och sista fotot på honom i denna frisyr!

Å tittar man riktigt noga på fotot så ser man riktigt va nöjd han är....jaaa inte äre peruken inte...näää han sitter stadigt i en vadderad stol,han har ett bord å en ren tröja och på frigolit formen har han lyckats fånga upp några få smulor av mackan.....Joooråsatt...de e min kille re.


Nu ska jag mata hunnan och kvälls pinka dom...vi höres!

Va trött jag blir........

2017-02-26 06:19
Från Ankarbergs


.......jaaa vi förstår de med allt du går igenom just nu,jaaa de här med bröstcancer, cellgifter, biverkningar mm mm mm, tänker ni .... å visst tar de på krafterna de ska jag inte sticka under stolen med.Men som jag ha nämt tidigare,när man är i cancer branschen råder inga kollektivavtal, 11 timmars regel eller helgvila eller andra förmåner,nää de är 24 h, 7 dar i veckan så länge Dr Knöl har bestämt, å de har jag accepterat å är med på till fullo. ( Jag döper ju läkarn efter vilken åkomma jag har då jag sällan eller aldrig minns namnet på h*n i samma veva Dr lämnar rummet,lugn till jag ska på gyn )


Vad jag har tröttnat på är att inte kunna hoppa in i duschen hur/var å när som helst utan att slå in en kroppsdel i plastpåse alternativ plastfolie,nu kan man kan ju tycka att de här är aningen lite galet att haka upp sig på en sån liten petitess då min kropp i nuläget är mitt uppe i ett krig som måste vinnas för överlevnad. Jooo så äre ju,men då ska ni veta att under dom senaste 2,5 åren så har jag duschat med en kroppsdel inslagen i plast i ca 35 veckor,jaaa asså utspridda naturligtvis


De hela drog igång i september i slutet på äljaktsveckan då jaktlaget hade avslutat och dom flesta åkt hem, vi få som var kvar bestämde oss för att vi skulle använda söndagen till att jaga kalv med ung hunnan. Kl 05.00 ringde väckarklockan Kl 05.45 släppte Herr-G av mig vid mitt pass mitt i Jämtlands djupa skogar ,jag hängde på mig ryggsäcken å kasta Ruth över axeln (Ruth är min älgstudsare,hon heter Ruth i förnamn å Krut i efternamn,jag råka ha en förmåga att döpa ALLT) och började smyga i kanten på kraftledningsgata bort mot passet.Ja jag hann väl ca 50m in då jag hörde hur de knakade till en bit in i skogen så jag stannade till å halade av mig ryggan och tog Ruth i hand...å joorå där inne i snåret tyckte jag mig kunna se konturen och de vita dom har på benen av älg.Där ifrån jag stod kunde jag inte riktigt se vilket sorts djur de va så jag skulle bara ta ett litet litet steg åt sidan för att kunna konstatera om de var nått skjutbart. Nu villere sig inte bättre än att de var nyröjt å en massa liggande sly så bara på en 8dels sekund förvandlades plötsligt den så väl grönt kammoflerade,ljudlöst,smygand, jägarinnan till typ en i ledet från Solens IF på väg ut för en lektion i orgentering. Grenen jag klev på small av å jag tappade balansen så likt en vingskjuten skata vobblade jag runt några meter innan jag for huvudstupa rakt ner i lingonriset å tog emot mig på Ruth, älkgkon å kalven skakade på sina avlånga huvuden gjorde en rivstart å drog.

När jag kom fram till passet kunde jag inte nypa i å lyfta upp bössa å inte kunde jag öppna kaffetermosen å när hunn fick ett upptag å jag la upp Ruth gick de heller inte att osäkra bössa...nää de enda som hände när jag skulle skjuta fram knappen me tummen var att knölen som sitter lite längre upp åkte ut. Då tog jag å ringde Herr-G......å vid närmare eftertanke så kan man ju fråga sig varför jag ringde just han då de närmaste sjukvårdsutbildning han har är dom två rader han läste högt för 10 år sedan på bipacksedeln till värktabletterna han fick för sitt diskbråck å de var " Bör ej ätas om du är gravid"..å de kunde Herr-G ganska snabbt konstatera själv att han inte var.

-Jaa är tummen av,frågade Herr-G

-Nää men de kan jag väl aldrig tro de gör ju inte så ont utan de är ju bara de att den inte funkar,de går faan mig inte å osäkra bössa en gång,tyckte jag.

-Jaa men bara Sebban fått igen hunn ska vi avbryta jakten så kommer jag ner å kollar,avslutade Herr-G.

När Herr-G kom visade jag hur de vart när jag tryckte med tummen för att osäkra å han frågade gång på gång om de gjorde ont ..å de gjorde de ju inte,tillslut sa han

-Jaa men kan du osäkra me pekfingre då?

Jag provade å knappen flyttade sig med ett klick

-Jaa men serru,funka ju skit bra de ,då äre ju inge problem då jagar vi en såt me Tok Briska (karelarn) oxå,sa Herr-G glad i hågen...åsså gjorde vi de.Nästa samtal ringde jag mamma å hon sa att att en läkare bör titta till de där så jag åkte in på sjukan där man konstaterade att nått band i tummen va av så de blev opration och gips.


Ungefär i samma takt som gipset stelnade förvandlades jag till Västernorrlands absolut värsta bitterfitta då jag där å då förstod att med denna klump på näven skulle jag ju inte kunna hantera Ruth under kommande höst. Mhä..löjligt kanske ni tänker,jooooo så kan man ju tänka,men har man som vi då jämthunnan Stor Torbjörn,Tjock Gunnel å Slug Majvor åsså jaktlabben Smart Ester som vi större delen av vår lediga tid tränat,peppat,matat,dammsugit tonvis med hundhår efter,burit hem mängder med foder åt lagat eller slängt de inventarier dom lyckats förstört mm mm......då blir man skapligt less när man inser att man ska missa finalen lixom. Meen när de är som värst kan de ju bara bli bättre.....å de vart de...de vart hur bra som helst

Efter dryga 2 veckor och lagom till okt jakten var de dax att byta gips,jag skulle få en golfhanske i hårdplast saråm. När gipsteknikern förklarat klart å började kleta på den varma plasten så såg jag en öppning och min chans till att lösa hanteringen av Ruth,hon får göra en grop där kulan på slutstycket får plats. De var solklart i mitt huvud men i teknikerns huvud blåstere upp till orkan ju mer jag förklarade...å inte tänkte jag på de som var helt in snöad på jakt.

-Öhöö du...du tro inte du skulle kunna fixa så de blir en grop typ mitt i näven innan de har stelnat,frågade jag.

Teknikern stelnade till och tittade på mig å sedan på näven å frågande fundersamt

-En grop?!?

-Jaa asså bara trycka till med tummen litte så kulan kan ligga där,förklarade jag medan jag lixom förde handen i en rörelse fram och tillbaka som man gör när man laddar å laddar om Ruth.(teknikern fatta fortfarande inte å inte jag heller att inte teknikern fatta)

-Njaaa men de fyller ju ingen funktion till att fixera tummen,förklarade teknikern lite förvirrat.

-Nääää men de fyller en väldigt stor funktion om Stor Torbjörn skulle råka komma förbi med nått skjutbart i helgen,då vill jag ju kunna ladda bössa!

När jag denna gång tittade upp på teknikern så förstod jag på hela henne att hon fatta nada och hade förmodligen en egen version i sitt huvud...typ att jag hade en kompis vid namn Stor Torbjörn som ev hade med sig en kompis när han tittade förbi i helgen som jag kunde skjuta.Men jag förklarade att Stor Torbjörn är en hund å vi ska jaga älg med honom i helgen......å då fick jag en grop i plast gipset så jag kunde ladda Ruth.

Å som grädde på moset kom Tjock Gunnel med ko å kalv till matte där jag satt på pass så jag fick användning för både gropen å Ruth å inte kunde jag ta ur kalven heller när jag var iklädd gips så medan pojkan tog ur å drog fram kalven fick jag min "stälp sup" sittandes på en stubbe mitt i skogen.


Jaa de var den historien de som levererade 6 veckor i gips = 6 veckor duscha iklädd plastpåse !

Nästa sväng de var dax de var V 10 och sportlov å då vart de snäppet värre. Jag tog med mig Smart Ester,Slug Majvor och Tjock Gunnel upp till tattartermosen (husvagn) i Vemdalen för några dagars tjejmys då Tjock Gunnel löpte(hade mens) å för att inte Stor Torbjörn skulle försätt henne i ett välsignat tillstånd var de säkrast att de skiljde 22 mil under dom pilskaste dagarna. På den tiden vi hade vorsther (en fågelhund) var vi väldigt aktiv och tävlade inom draghundssporten och fast vi inte i dagsläget har nån direkt snabb långdistans sprint i hundstallet så är de bland de roligaste som finns att få åka skidor med och bakom hunn i en rasande fart, å de gjorde jag V 10 upp på fjälltoppen. Jag kopplade ihop tikarna klev på skidorna å ropade "Frammåt brudar" åsså drog vi iväg men en rasande fart...rakt in i en fjällbjörk då min skida skar i ett skateskär, men de vart likadant den här gången att jag inte upplevde nån särskild smärta utan jag fortsatte em med att skotta snö å umgås med husvagnsgrannen. Men dagen efter när jag vaknade var de en väldig knöl på denna gången vänster näve.

Sååååå 08.00 var jag nere på VC i Hede där dom konstaterade att båtbenet i handleden var av och de i sig resulterade i att jag fick gå med gips i 14 veckor då båtbenet kan va väldigt svårläkt = duscha med plastpåse 14 veckor . De var bara å lägga skidorna i takboxen å ta fram sparken för att motionera tikarna....men Tjock Gunnel fick i vanlig ordning mensvärk (de får hon alltid när sparken kommer fram då hon inte gillar den aktiviteten) så hon fick åka pulka resten av veckan


Under sommaren och en bit in på hösten kunde jag obehindrat hoppa in å ut ur duschen utan att nån kroppsdel var inslagen i ICAs 3 l plastpåsar ...joooråsatt ibland har man flyt. De flöt på bra fram till den 14/10 då man på mammografin och med biopsi kunde konstatera att jag hade bröstcancer så den 31/10 låg jag på operationsbordet för att avlägsna en tårtbit av mitt vänstra bröst och några lymfa. Den knöl dom hittade på mammografin var 6-8 mm och när dom tagit prover på den så vart de väl inte så mycke kvar ....nää hur än många bilder dom än tog så såg dom den inte,så man bestämde sig för att ta en större tårtbit av bröstet för att vara säker på att den kom med. De vart ett operationssår som krävde 2 veckor i plastpåse vid duschning.


Den 16/11 kom provsvaren på tårtbiten dom tog, de visade sig att den knöl man sett på mammografin var känslig för strålning så de var efterbehandling den krävde.Å här får jag ju verkligen tacka gudarna för att man tog en större tårtbit än tänkt för i den råkade nämligen ytterligare en knöl följa med på 5-7 mm,den hade man inte sett på mammografin och de var en snabbväxande aggressivare cancer som krävde cellgifter.Så den 29/12 då de var dax för första svängen cytostatika satte dom in en piccline på mig i höger arm,de är en liten slang som dom för in i en ven som går in mot hjärtat där de är tillräckligt me skjuts på blodet för att få med cellgifterna lite snabbt ut i systemet.

Min behandling beräknas vara färdig i slutet på April vilket innebär att ca 17 veckor ska jag/har jag duschat med en kroppsdel inplastad med ICAs 3l plastpåsar.

"Men skare va så besvärligt å tejpa fast en plastpåse på armen"..tänker ni....å på de svarar jag..."Jaaa om man bor på min adress så äre de."... Samma dag som jag kom hem från onkologen så förstod ju jag vad som gällde ang duschning så jag hade stulit fått en liten tejprulle på sjukhuset som jag skulle använda till de ändamålet. Jag höll upp tejprullen mellan tummen och pekfingret samtidigt som jag förklarade på ett pedagogiskt sätt för både Herr-G och Framtiden att den här rullen är MIN och ni får INTE ta den,dom nickade å höll med så förstående. Men jag kan väl säga som så....de var jämförbart med om jag skulle ha radat upp alla fyra hundar här hemma visat dom en boll å sagt "Tja ta den INTE då" åsså kasta iväg den för nästa dag jag skulle ta rullen var den borta.När jag kallade till förhör så sa dom..

-Njaa vi tog en bit för å tejpa nå kablar

-Ja men då har ni ju tagit rullen,hävdade jag

-Näääää vi tog bara en bit.....kolla om den ligger nere någonstans.

Efter de bestämde jag mig för att gömma tejpen.......vilket resulterade i att jag aldrig hittade igen den nå mer så nu har jag införskaffat några nya å spridit ut här hemma. Jaa sedan är de plastpåsarna dom får jag oftast söka ute i hallen då Herr-G aldrig hittar hundskitpåsar utan norpar oftast av mina. Jaa när man efter mycke om och men har hittat alla attiraljer å stoppat in kroppsdelen så blir de ju automatiskt att man håller upp å ut armen när vattnet från duschen strilar ner på en för att de absolut inte ska komma in nå vatten å ställa till med nån infektion.Vid nått tillfälle var Framtiden in å hämtade nått när jag stod bakom de frostigt spräckliga glaset till duschen i min vanliga position me armen rakt ut...när han kom för att lägga tillbaka grejen står jag fortfarande likadant då utbrister han

-Meeen mamma!!!! inte står du väl å gör Seig Heil i duschen!?

-De begriper du väl att jag inte gör,svarar jag å tittar upp mot badrumsfönstret å tänker "Vilken tur att de är in mot gården för tänk om nån sett mig å fått för sig samma tanke som Framtiden"

Nu har de blivit morron och jag ska starta upp dagen å idag står de inte tvagning på schemat........näää jag har hittat en liten genväg förstår ni...typ fusklapp

Ha nu en fantastisk söndag hörrni! Här har de snöat lite i natt men min tanke var att komma iväg på gåbingo en sväng i dag så de får bli med höga knän jag promenerar runt slingan

Va han lä ångra sig!!!!

2017-02-21 18:20
Från Ankarbergs


Ja som ni kanske har läst i mitt tidigare inlägg "Runken" så är ju Herr-G å jag väldigt olika, just i skrivandets stund menar jag de här biten med å prata. Han säger ju endast de nödvändigaste å jag pratar å babblar om allt me alla.... jaaa jag surrat ju även me Herr-G som oftast svarar -Mmmmmmm eller -Jassså! ....å så hare ju varit i alla år.
Den 22/2 firar vi årsdag å då brukar ju jag pladdra på om hur vi ska fira... typ..
-Jaaa vi går på krogen å käkar å dricker en pava champagne å surra lite å sjunger i en karaokebar
Herr-G har alltid suttit tyst en bra stund innan å funderat åsså har samma svar alltid kommit.
-Njaaa, vi köper hem en pizza å ser en film... åsså har vi gjort de.
I fjol började jag tidig å tjata me ca 300 tandslag i minuten vad vi skulle göra för nu skullere firas hade jag bestämt.
-Ja nu blire pompa å ståt å fanfarer å grejer hade jag tänkt..hörru..jaaa elle va vill du... pizza å film går inte att välja i år så du få ta nått annat alternativ!!!!! sa jag bestämt!
Efter samma långa tystnad som dom andra åren sa han tillslut
-Tjaaaa!!!!! Men då väljer jag en tyst minut då de inte varit många sådana dom senaste 28 åren

-Fet glöm,sa jag! Då fåre bli nästa år 2017 då vi firar 30 år!

I natt åker Herr-G över till Kanada å i morrn sitter jag tyst vid köksbordet i 1 min..... Sedan äre 10 år till nästa gång jag kniper käft


Här är vi för exakt 30 år sedan på en bekants 20 års kalas då Herr-G fråga chans påmä å jag sa.. okejrå!t .... åsså för 5 min sedan då Herr-G fortfarande inte visste att han missat de han väntat på i 30 långa år....nämligen att jag ska va tyst i en hel min


Runken Ankarberg!

2017-02-17 07:03
Från Ankarbergs


Runken Stövarn Ankarberg,jaa eller Riiki som han heter i stamtavlan,ni vet kärt barn har många namn säger man ju.Han kom till vår familj när han var 12 veckor gammal,han hade blivit över i en kull och ägaren visste inte riktigt vad han skulle göra av honom så för att han inte skulle hamna i hundhimmeln så beslutade sig Nicklas för att ta hand han.

Hur gammal Runken är vet jag faktiskt inte men jag skulle tippa på en 5 år iallafall fast utvecklingsmässigt är han fortfarande 12 veckor som när han kom, jaaa de har inte hänt mångt och mycket innanför pannbenet på honom under dom här 5 åren.....eller joo de har de väl gjort men de är sådant han har kommit på å lärt sig själv. Runken går ikke som dom andra hundarna att dressera, näää Runken får man helt enkelt acceptera!


Runken har tre stora intressen och de är att bädda,leka inte nudda golv och jaga hare,medan han väntar på att få jaga hare så ägnar han all sin ledig tid till dom två andra intressena. Här är några foton när han utövar leken inte nudda golv



De här är dom gånger jag har hunnit tagit bilder, han använder sig ju även av köksbänken,fönsterbrädor,köksstolar mm mm.

För några veckor sedan när han hade hoppat från fåtöljen till tvrumsborden ett antal gånger där han lixom promenerade som en modell på en catwalk över ljus och kaffekoppar och skymde tvn för mig,tänkte jag.."Nä nu ska jag få slut på de här" jag har vid några tillfällen tagit han i nackskinnet å skakat om honom samtidigt som jag läst högt ur vår herres dagbok,men de enda som händer är att han skakar på sig efteråt promenerar vidare,så de har jag gett upp. Nu fick jag den briljanta iden att jag skulle ta flugsmälla å klappa till han när han började med "inte nudda golv" leken ,så jag beväpnade mig med smällan och satte mig i soffan å vänta,rätt vare va klev han upp i fåtöljen å vidare på bordet å jag höjde flugsmälla och klappa på han en smäll i arselet , Annika-Stövarn 1-0 tänkte jag då hunn flög genom luften å ner på golvet med en dunds. Jooråsatt,tänkte jag när jag lutade mig tillbaka i soffan och höjde kaffekoppen mot Stövarn i en skål för den Alfahona jag just i denna stunden trodde jag var, grejen var den att inte tror ni väl att man kan stoppa en stövare me flugsmälla.....näärå nästa gång Stövarn lekte inte nudda golv kom han i samma hastighet som när kulan lämnat loppet från älgstudsaren min,jag kunde nästan höra ljudeffekterna å jag kan lova att inte ens Lucky Luke skulle hinna träffa honom med flugsmälla...trots att han är snabbare än sin egna skugga....sååå flugsmälla hänger nu prydligt i städskopet medan Stövarn leker inte nudda golv i lite olika hastigheter.

Å herre guuu,tänker ni gö er av me odågan,men jag har ett motto å de är,tokig å annorlunda får man vara så väl tvåbenta som fyrbenta bara man är snäll.Å de kan jag ju skriva under på att Stövarn är den tokigaste å mest annorlunda men den absolut snällaste hund jag under dom 30 år jag varit hundägare har fått förmånen att lära känna,de finns överhuvudtaget inget ont i den individen.


För er som inte läst min andra blogg ska jag kort försöka förklara hur vi funkar här hemma för att ni ska förstå ett utåt agerande från Herr-G angående Stövarn som uppstod en morgon nu för nån dag sedan. Joo ni förstår att Herr-G och jag är helt olika varandra,lite som + och - kan man väl säga.

Herr-G han säger de som är allra nödvändigast och har oftast 0kr i telefonräkning då han pratar lika mycke där som annars.

Jag pratar nästan jämt med hunnan med blommorna och mångt och mycket för döva öron här hemma då dom förmodligen har satt mig på ljudlös.

Herr-G han skrapar bilrutorna fri från is i ca 20 min innan avfärd,raka fina linier från kant till till kant.

Jag spottar på tummen å trycker den mitt på bilrutan nånstans i hopp om å se lite på ett ungefär.

Herr-G sitter gärna all sin lediga tid på en stubbe ute i skogen eller på vedhögen uppe i Stugan Bortom Bråttom å filosoferar.

Jag tar hellre en stänkare å dansar på bordet till hög musik i goda vänners lag.

Herr-G han har en lång stubin och tänker och uttrycker sig sakligt i såväl tal som skrift med ett vårdat språk

Jag har överhuvudtaget ingen stubin och uttrycker mig precis som jag vill både skriftligt och vokabulärt i den mån de behövs. Fast när de gäller djur och barn verkar stubinen vara oegentligt lång...varför vet jag inte men tur är väl de.

När de gäller Stövarn tänker jag nog som så " Gud giv mig sinnesro att acceptera de jag inte kan förändra.Mod att förändra de jag kan och förstå att inse skillnaden"........de gör inte Herr-G...nå längre.

Annars när Stövarn varit hos oss så har de varit nån helg eller nån kväll då Nicklas ska ut eller iväg på nått,nu har han bott hos oss nästan 2 månader och känner väl att de här är hans hem nu. Å då har han börjat bäddat överallt dygnet runt,han gör det snabbt och brutalt i en hastighet som ikke är mätbar. När han bäddar i skinnsoffan som förövrigt är väldigt svårbäddad sprutar prydnadskuddarna lite som den snö kanonerna i slalombacken sprider ut dom hamnar överallt typ i fönster,på golvet ibland träffar dom nån av tikarna som råkat stå ivägen å de gör att dom blir både rädd och tjejsur och försvinner in i skyddsrummet som oftast är sovrummet. Nu några nätter har han fått för sig å bädda inne i en hundbur vi har stående här uppe i tvrummet och ljudet som uppstår under den tiden han utövar denna aktivitet är som att stå i en mekanisk verkstad utan hörselkopor mitt under den tiden då de är högproduktion.Vissa stänger in sina hundar på bur men vi har fått gjort tvärt om vi låser ut Stövarn från buren för nattsömnens skull. Han har under dom här månaderna lyckats bädda sönder 2 påslakan samt nästan halva Herr-G jaa dom delar ju dubbelsäng nu innan Stövarn flyttar hem till sitt gruppboende där även Tok Briska bor och Nicklas....en liten annan del av Timrå helt enkelt. Nu en dag kastade jag ut täcken och kuddar på vädring,då satte sig Stövarn i ett hörn på en pinnstol å deppade ihop ganska kraftigt...efter en stund gick jag dit och tog ett kort på han......titt toka






Under dom 30 år Herr-G och jag kompat har hans tålamod varit enormt men på bara 6 veckor har Stövarn förminskat de drastiskt,jag tror den utlösande faktorn var när Sövarn drog igång de larm Herr-G så omsorgsfullt installerat här hemma med filmkamrerer å folk från vaktbolaget som både pratar i högtalare här hemma å ringer upp på telen mm mm. Joorå Herr-G talade om att de skulle husdjurs anpassas så de även kunde vara igång när hunnan var hemma själv om de började brinna.....å de gick ju bra med våra tikar som ligger i soffan den tid vi inte är hemma men när Stövarn flytta in så gick de bara 45 minuter efter att vi lämnat hemmet då ringde vaktbolaget upp Herr-G å sa att larmet hade löst ut och dom hade tittat i kameran som sitter uppe i takhöjd och de enda dom såg var en hund som öppnade några dörrar så dom skickade ingen bil utan stängde av larmet.Herr-G tackade för hjälpen å lade på men när dom 15 min senare ringde med samma budskap mummlade Herr-G med sammanbitna käkar

-Jaa de är den där jävla dåren som är igång...jaa de är inte våran utan han är inneboende några månader så tills dess får jag hä in han i sovrummet...men då åla han sig väl ut genom nyckelhålet för den där är inte å leka med han finns inte på en karta...de skaru ha klart för dig!!!!

Jag sover inte många timmar på en natt just nu så jag har valt att ligga i soffan ute vid tvn,när jag stökar runt på nätterna så stänger jag ju dörrn till sovrummet och har tvn på lågt ljud för att inte störa övriga familjemedlemmar. Nu en morron vid 5 tiden då jag satt med morronkaffe,tända ljus å med en film på tvn med lågt ljud då kastades sovrumsdörren upp med en fart och en smäll ungefär som när matadoren kliver in på en arena för att möta sin argsinte tjur fast här vare tvärt om...matadoren klev ut. Jag tittar upp och möts av Herr-G som med pissståndet åt ena hållet å frisyren åt andra hållet å med näven bak i röven där han försöker få tag på och dra ut några decimeter av tyget på kallingarna som olyckligtvis av nån anledning har åkt upp en bra bit i tarmen på han samtidigt som han väser med sammanbitna käkar till mig.

-Han tar snart ihjäl mig!!!!

-Vem?,undrar jag

-Jaaa STÖVARN naturligtvis.

-Jaha...hur då,frågar jag

-Ja han har bäddat över halva natten så alla kuddar,ditt täcke och överkasten ligger på golvet.....å då dom var borta gav han sig på mig och mitt täcke,jag har i 30 minuter krampaktigt hållt fasti täcket å när han inte fick loss de har han med våld pressat sig in under mitt täcke bak i knävecken och upp mot arselet så han har tame faan tryggt upp pungkulorna så dom sitter strax bakom halsmandlarna.

-Ojdå,sa jag å höll tillbaka skrattet.

-Jaa han ska ut där ifrån,sa Herr-G och handgripligen kastade ut Stövarn ur sovrummet samtidigt som han gick in på toan och stängde dörrn för att tömma blåsan.

Men nu är ju grejen den att på toan har vi hundarna vattenskål då de spills så väldigt när dom dricker,Stövarn han öppnar ju alla dörrar så när Herr-G slagit ner arselet på toan då öppnade Stövarn dörrn för att gå in å dricka lite vatten å med de var all tillstymmelse av tålamod som bortblåst för Herr-G han formligen gick upp i falsett å halvskrek.

-Meeen låt mig för helvete vara ifred nånstans i huset..ut..ut här ifrån sa ja...försvinn!!

Ut ur toan kom Herr-G å kvar stod Stövarn å blötte lugnt nosen i vattenkoppen för att sedan leka inte nudda golv,kika ut genom fönstret å avslutningsvis bädda en sväng i skinnsoffan å lägga sig tillrätta :) De vart lixom som jag såg en lite fars där å då i soffan me morronkaffe i näven å allt.

Nu äre ju så att Stövarn gör väldigt bra ifrån sig i skogen då vi jagar hare....de gillar han serru å vi med för den delen,här är han och jag på väg ut i Jämtland djupa skogar för lite jakt.


Å när han spårar hare gör han de så noga så han får skavsår på Lill nosen.

Här är några av middagarna som Stövarn Herr-G å Nicklas fått med hem från skogens skafferi......efter jakten brukar han chilla vid köksbordet med datorn och fejsbok....

Men de blir han sopslut av.... så då får jag lägga han på laddning

Vid ett tillfälle för några år sedan när vi var uppe i Tattartermosen ( husvagn) som står uppe i Vemdalen med alla hundar,ja då var dom 6 st de va Stor Torbjörn, Tjock Gunnel,Smart Ester,Snygg Tequila,Klok Humla å Runken, så fick vi för oss att Runken skulle gilla å springa med när vi kopplade upp dom andra å körde hundspann .Vi satte honom längst bak som man gör med nybörjare för att dom ska känna sig trygg å hänga på dom framför i samma glädje å fart. Men serru Runkan satte ner tassarna i snön å lyfte dom inte en cm på hela sträckan... Näää de vart som en djup pärfåra över hela fjälle efter honom, å när vi kom hem vart han så glad så han levde loppan bland alla linor å hundar å snören så de tog oss 2 h å reda ut hela fyrspannet som på nån sekund hade blivit en stor jädra blåknut. Efter de satt Runken i fönstret bredvid Smart Ester resten av den helgen å vägra gå ut