4 dagar över tiden, längtan efter lillasyster, ont i hela kroppen och frustrerad. Så kändes dom sista 4 dagarna över tiden. Slutet på denna graviditet var också tuff, och ännu tuffare för min höft då jag ramlade tidigt i graviditeten i en stentrappa och slog mig rejält. Förutom smärtan fanns oro, oro för hur förlossningen skulle bli då jag var rädd att föda igen, men även eftersom jag fått åka ut och in till Karlstads sjukhus och specialistmödravård tre gånger dom sista veckorna. Detta fick jag göra ensam pågrund av coronaviruset som härjar. Jag fick åka in första gången den 24e maj för att jag inte hade känt fosterrörelser på två dygn. Tänk er den känslan och att man sen fick åka in alldeles ensam. Där låg jag själv i ett rum på förlossningen och jag visste inte om vårt barn levde eller inte. Men tack gode gud det gjorde hon. Dock såg läkaren att hon låg fel, så jag var tvungen tillbaka dagen efter och ensam även denna gång. Dom kollade med ultraljud hur hon låg exakt och ser att hon ligger med huvudet under vänster revben, ryggen ner mot bäcken och benen och fötterna under höger revben, så dom trodde hon försökt vända sig själv men inte lyckats utan fastnat halvvägs runt. Dom beslutade eftersom jag var i vecka 38 så måste ett vändningsförsök på bebis ske inom 14 dagar. Så jag fick en kallelse redan dagen efter. Så den 5e juni åkte vi in till CSK och denna gång var vi tvungna att ha med oss alla väskor då jag även skulle bli igångsatt om vändningsförsöket skulle lyckas. Tobias fick inte följa med mig in, utan fick sitta på parkeringen och vänta. Han skulle få komma in om vändningen lyckades för att gå med in på förlossningen där det skulle bli igångsättning. I två timmar satt stackaren på parkeringen och väntade på hur det skulle bli. Efter massvis med kontroller och ultraljud så ser dom att hon lagt sig neråt själv, sån himla lättnad det var. Och ännu mer lättnad när läkaren säger att jag hade tur som slapp vändning då det är fruktansvärt obehagligt. Så det var bara att åka hem och låta allt ha sin naturliga gång. Och den naturliga gången trodde vi inte att den skulle komma heller då sista besöket hos barnmorskan var någon dag innan beräknat datum. Så barnmorskan fick skicka in att jag skulle få igångsättning om jag skulle gå över 7 dagar. Två dagar efter kom brevet i lådan, vi hade fått ett datum för igångsättning, 18e juni klockan 9.00. Jag trodde verkligen det skulle bli så, men ack så fel jag hade. 03.00 den 16e juni på min lillebrors födelsedag vaknar jag av värkar, men hade haft värkar från och till dom senaste 3 dagarna, så försökte somna om, vilket givetvis inte gick, så låg och klockade värkarna istället. Vid 04 fick jag gå upp och ringa mamma, för nu var det faktiskt igång.
Jag kommer dela med mig av hela förlossningen i ett annat inlägg, hur det var att föda mitt i en pågående pandemi.
Hej på er
I fredags fick jag äntligen hem brev om att jag skulle in till Arvika för att göra en gastroskopi. Tiden blev så snabb att jag var inne idag. Klockan 10 imorse satt jag i väntrummet, spänd och nervös, men också förväntansfull eftersom jag bara ville ha reda på vad det är med min mage. Samtidigt kände jag mig så orolig för vad som skulle hittas, var det något bra, eller var det något dåligt?
Kom in i rummet så småningom, satte mig på britsen och blev helt lugn, kände inte att jag bara ville studsa därifrån utan tänkte mer att detta fixar jag. Jag kan säga att slangen med kamera som skulle in i min mun och ner till magen inte var speciellt liten Fick i alla fall frågan om jag ville ha lugnande, men tackade nej till det. Dock fick jag bedövningsspray i halsen, och DEN var stark. Tog inte ens 10 sekunder så kände jag inte att jag svalde vilket var obehagligt. Dom satte igång hela processen och körde ner slangen i halsen, där började jag kvälja som en idiot och tårarna bara rann. Men efter ett par sväljningar så var den nere. Det kändes som dom gröpade runt i hela över delen av magen, man kände varenda rörelse denna slangen gjorde. Efter många om och men så bestämmer sig läkaren för att göra en biopsy då det fanns tydningar på magsårsbakterier, så ner med en ståltråds liknande sak och sen var det klart. Det han kunde se var att mina slemhinnor var irriterade och att jag har IBS och Funktionell Dyspepsi, alltså en väldigt känslig mage och så ska vi se om bakterierna har risk att utveckla magsår. Så nu måste jag lära mig nya kostvanor, äta mediciner och inte stressa. Och jag som är stressad jämt måste lära mig att försöka bli lugnare om inte min mage ska få smärtor. Så summan av kardemumman så är jag "frisk" och det känns så underbart ❤
Hej på er igen
Ja som ni vet från mitt förra inlägg så har jag inte mått så bra, men det har tagit en ny vändning.
ÄNTLIGEN efter sju års tjatande och resor in och ut från akuten osv. Så fick jag hjälpen som jag strävat efter och att någon verkligen ser att man har besvär. Denna läkaren var så himla bra och lyssnade när jag satte mig gråtandes i stolen och förklarade hur min vardag såg ut med smärtor. Så nu väntar jag på att få komma till Arvika där min läkare skickat remiss för en gastroskopi så dom kan se vad som orsakar all smärta. Han trodde att det kunde vara bråck på magmunnen, men han ville inte konstatera att det kunde vara något annat, så därför blev det en remiss.
Jag är så himla glad över detta och känner nu att det går vidare och att det verkligen finns läkare där ute som lyssnar på sina patienter, sånna guldklimpar ska sjukhusen verkligen ta vara på❤
Så det var lite kort och gott om vad som händer just nu.
//Louise
Jag har alltid varit en person som ändå varit ganska stark i mig själv trots motgångar i livet. Jag har alltid känt att jag fixar allt och att det kommer en framtid som ser bättre ut. Men under denna veckan har allt bara rasat.
Jag har ju skrivit om att jag haft magproblem i flera år och att dom misstänker IBS. Men nu misstänker jag att det är något annat, eller ja, jag har fått för mig utan att jag varit hos läkaren än.
Det var ett par månader sedan jag sa till min pappa att jag börjat känna en knöl under vänster revben, men jag har inte känt av den det senaste förrän nu i veckan igen. Och när jag känner på den så strålar det smärta ut i hela magen, och det är där jag har haft ont i magen i flera flera år. Så förstår ni mig noja jag ligger inne med nu?
Jag mår så dåligt psykiskt av detta nu att jag grubblar varje dag på vad det kan vara för något.
På fredag har jag läkartid, och jag hoppas inte att det är sin vanligt att dom skickar hem mig utan att jag faktiskt en gång för alla får en utredning och får ta prover. Helt ärligt får din göra vad dom vill, om det så är att öppna upp och kolla. Jag är så trött på att ständigt ha ont i kroppen och framförallt min mage, ständigt få besöka sjukhus, ständigt fundera och vara ledsen och ständigt inte känna att jag får rätt hjälp av sjukvården.
Så nu väntar jag på att det ska bli fredag så jag får komma in på förhoppningsvis första besöket av en utredning.
Hej alla fina
Denna vecka har varit lite hektisk på många plan. Har varit på utbildning på brandstationen och gått igenom brand och HLR på olika sätt för olika situationer, jobbat, tränat och grejat i huset.
Igår fick jag något ryck och städade hela dagen, kände att det kan vara gott och få i ordning bland alla Nellies leksaker och skura golven i huset så det känns fräscht. Nellie har så otroligt mycket leksaker, men det blev ändå två stora kassar som ska slängas iväg.
Längtar som bara den efter vår nu. Fick känsla av vår förra veckan innan snön drog in igen, och jag som hade börjat gjort i ordning i trädgården förra veckan
Har också börjat fundera lite kring renoveringen här hemma, den tar ju sån tid. Jag vet att rum inte byggdes på en dag, men samtidigt hade det varit så kul om allt bara kunde vara färdigt så man kan köpa på sig lite inredning då och då. Jag var inne i en chabby chic period för några år sedan, och den vill jag inte ha längre, så hade varit kul att byta ut lite. Sambon är ledig tre månader under sommaren, så han har smidigt lite planer kring vårt kök, och sen är det gillestugan som ska målas och köpas ny inredning till. Jag är så taggad för detta, vill helst börja idag, men ska hitta rätta färgen till vår furupanel nere i gillestugan. Den är nu ljusbrun och vi vill ha den mot den grå-bruna hållet så det blir lite industriell känsla
Jaja, nu ska jag sluta tjata om det. Jag kommer uppdatera längre fram hur det ser ut nu och när vi börjat så ni får hänga med på resan.
//Louise
Okej hörrni, jag har något att erkänna!
Jag har varit en sån där människa som alltid levt kvar i det gamla när det gäller smink. Har alltid haft samma märke på foundation, använt brynpenna osv. Men jag har nu tagit det stora steget ut i världen, och det var väl tur det
Kollade runt lite på nätet och hittade massa roligt, så tänkte jag gör en beställning och jag blev helt kär!!!
Alltså Revolutions Conceal & Define foundation, jag vill gråta floder just nu Så himla bra!
Sen testade jag även att beställa Milani's ögonbrynskit, och ja, jag lever i en helt ny värld nu. Varför har jag inte testat ögonbrynskit förut? Vad är det jag varit så jäkla rädd för?
Men nu tar jag mig ut i vida världen och utforskar ✌
Hej fina ni
Ja min andra dag slutade med världens smärtor i benhinnorna Har ont än idag!
Men men, vi hade i alla fall en väldigt bra andra dag i Stockholm. Var inne i alla diverse affärer och kollade runt på det vi inte hann första dagen. Det jag tyckte var mest fascinerande var att få titta där Olof Palme blev skjuten och där han ligger begravd.
Vi gick över Stureplan och kikade runt inne på Sturegallerian och sen tog vi oss en fika.
Efter fikan drog vi vidare och sprang i affärer hela eftermiddagen, så vi fick avsluta dagen med mat på en mysig restaurang innan vi hämtade bagaget på hotellet och åkte hem.
Färden på tåget hem var mindre mysig, det gick fort med x3000 och det luktade urin i hela vagnen, så jag mådde illa i 3 timmar innan vi stannade i Karlstad och kunde gå ur och ta bilen hem. Men i det stora hela så var denna resa något som vi alla behövde, att bara få vara och slippa stress och framförallt så har vi haft en super mysig helg
Hej fina ni
Wow vilka bra 2 dagar vi haft i Stockholm hittills.
Började med tågresa från Karlstad till Stockholm igår, och det var första gången Nellie åkte tåg och det uppskattades.
När vi kom fram till hotellet så låste vi in bagaget och drog ut och kollade runt. Var inne på storkyrkan där kronprinsessan Victoria gifte sig, slottet, gamla stan, plattan och mycket mer. Och idag ska vi gå runt och kolla på Stureplan, Olof Palmes gata och sen får vi se om vi hinner med så mycket mer innan vi tar tåget hem igen. Kommer komma ett inlägg imorgon med bilder på dagens rundturer här i Stockholm
Egentligen var ju detta bokat för att vi skulle varit på Judas Priest och Ozzy Osbourne, men tyvärr så blev det inställt då Ozzy blivit sjuk. Så vi åkte hit för att bara få runt och kolla och mysa med familjen istället.
Ha det så gott så länge
//Louise
Hej på er fina ni
Jag skulle gjort ett inlägg om vår alla hjärtans dag, men det blir tyvärr inte så. Vi har båda jobbat och har inte direkt haft tid att göra något speciellt, och sen så har privata saker hänt så har tagit hand om min familj och har inte haft tid att lägga ut något inlägg här på bloggen förrän idag. Men ha överseende med att det kan ta lite tid mellan inläggen nu, vill inte känna att jag måste ut med nya inlägg mitt i allt just nu.
Nellie hade i alla fall varit gullig och gjort fina presenter till mamma och pappa som vi fick, lilla gulleflisan
Hoppas i alla fall att ni alla hade en bra alla hjärtans dag med nära och kära ❤
//Louise
Hej fina ni
Idag tänkte jag skriva lite om mig själv, men vill inte att ni nu ska tänka att det är för att briljera en massa goda ting, utan tvärtom. Jag känner mig väldigt bekväm med vem jag blivit och jag är stolt för den jag är. Men jag blir så fruktansvärt negativ när det väl gäller. Vet inte vad som flugit i mig. Räcker med en liten grej och jag kan gå runt och vara negativ en hel dag och störa mig på den där saken. Jag blir faktiskt förbannad på mig själv vid dessa tillfällen, för varför ska det vara så svårt att bara släppa det och gå vidare? Nej, då ska jag älta detta hela dagen och i princip gräva ner mig. Jag vill bara kunna släppa saker och ting som gör mig negativ och bara må bra, inte gå runt och vara en "suris" hela dagen så det påverkar människor runt omkring mig. Usch vad detta är jobbigt, vet inte hur jag ska göra för att jobba mig ifrån detta. Och en sak jag tänkt på är att jag alltid blir sån här på hösten, för när våren kommer så blir jag inte alls så negativ utan mer peppad på saker och mer glad. Är den någon mer som känner likadant? Känner mig ju som en människa som enbart är negativ snart, och det är egentligen inte min melodi Så nu ska jag verkligen försöka jobba med mig själv och mitt humör, för jag brukar ju alltid vara en glad prick annars. Fortsättning får följa, ska bli spännande och se vad som händer framöver
//Louise
