Herregud imorgon går jag in i vecka 17..
Känns fortfarande overkligt!
Kommer liksom på mig själv att tänka "just det, jag är ju gravid"
Veckan har bara sprungit förbi.
Jobbade verkligen hela veckan (vilket jag inte ska göra i fortsättningen)
I lördags var vi hos min barndomsvän Felicia och hennes sambo Robin.
Vi fick supergod mat och spelade spel till 03.00.
Det var inte igår man var vaken så länge.
Men trevligt hade vi.
I söndags kollade vi hus som inte alls var som vi förväntat oss.
Vilket känns rätt skönt samtidigt eftersom det kostade en hel del.
Så gård har nog min sambo lagt lite på hyllan så länge..
Men man vet aldrig.
Nu till gravid vecka för vecka.
Mitt mående.
Huvudet har äntligen varit bättre, men det är fortfarande inte bra.
Samtidigt så känns 3 dagars huvudvärk bättre än 5.
Annars som sagt glömmer jag ibland bort att jag är gravid.
Mina hormoner.
Haha, ja dessa hormoner.
Mitt humör är väl inte direkt bättre, men inte sämre heller.
Ser fortfarande väldigt mycket rött och har absolut inget tålamod.
Mina cravings.
Fortfarande ingenting som jag kan komma på.
Varit sugen på mer nyttig mat (men för den skull har jag inte gjort det)
Idag ska jag verkligen göra något som känns nyttigt.
Okej.. Ja det är ju inte som jag ätit skräpmat hela vecka.
Men när man tidigare inte åt gluten eller kolhydrater så tycker man ju allt är "onyttigt" som jag förtillfället stoppar i mig.
Min vikt och kropp.
Fortfarande den här känslan att jag inte riktigt trivs.
Väntar fortfarande på mitt gravidglow och allt det där.
För jag känner fortfarande mig som den fulaste i hela världen.
Blek, trött, grå och allmänt tråkig.
När magen kan misstolkas som tjock istället för gravid..
Men ska verkligen försöka ta tag i mig själv.
Har liksom låtit mig förfalla.
Ögonbrynen är som två bleka buskar.
Minns inte när jag BUSade mig.
Eller när jag var uppklädd så jag kände mig vacker.
Så härromdagen beställde jag lite smink som förhoppningsvis får mig på bättre humör.
Även om det bara är ytliga saker så får de mig att må bättre.
För känner jag mig fräsch så tror jag lite självförtroende kommer tillbaka.
Övrigt.
I helgen ska vi äntligen åka och prova vagn och jag ska även till gekås.
Så liiiiite bäbisgrejer lär det säkerligen bli.
Egentligen har jag sagt att jag ska vänta till efter rutinultraljudet som är om 3 veckor..
Men får se om jag kan hålla mig.
Detta är det enda som vi köpt till bäbis.
Alla säger att det ser ut som jag köpt killkläder.
Men för mig är det neutrala och vad spelar det för roll?
Byxorna är beige så det tycke jag inte riktigt.
Hoppas ni haft en bra vecka.
/C.
Tänkte jag skulle försöka mig på en gravid vecka för vecka. Nu när jag själv är gravid så tycker jag det är super spännande.
Tänkte faktiskt sno min favorit influencer https://majanilssonlindelof.com/ (Maja nilsson Lindelöf)
Som hon hade på sin blogg.
Mitt mående:
Börjar äntligen känna mig som mig själv igen. Tröttheten tycker jag försvinner mer och mer för varje dag som går.
Förutom min förbaskade huvudvärk så har jag verkligen mått toppen under hela graviditeten än så länge.
Så nu ska bra huvudvärken också försvinna så är allt verkligen super bra.
Mina hormoner:
Det här med att gravida blir känsliga och gråter lätt de har helt hoppat över mig.
Det är som att jag har PMS alla dagar i veckan.
Mitt tålamod är på noll och jag kan bli arg för skit saker.
Så stackars Johan har de inte allt för lätt, får be om ursäkt lite då och då.
Har också varit lite svårt med jobbet eftersom jag inte alls kan fejka mitt humör som tidigare.
Det lyser liksom igenom när jag är irriterad.
Vilket har gjort att jag försöker undvika kassan nu.
Mina cravings:
Inga alls faktiskt.
Det är mer saker jag har svårt att äta som jag gillat tidigare.
Spagetti är en sån sak, det växer i munnen.
Kaffe kan jag bara glömma.
Annars kan jag inte komma på något så speciellt.
Min vikt och kropp:
Detta är nog det jag går och funderar på mest.
När jag blev gravid var jag för det första inte alls i det skick jag hade önskat.
Efter jag skadade knäet i Januari så har träningen legat sist på listan.
För vilka övningar jag än gjort och hur mycket tid jag än lagt ner på det så blev inte knäet bättre.
Så kände mig redan obekväm sedan innan.
Sen fick jag mage jätte tidigt och många skämtade om tvillingar.
(Vilket det inte är)
Nu i vecka 15 har jag en rejäl mage för att va första barnet och jag känner mig redan klumpig och andfådd.
Förhoppningsvis börjar mina PT klasser nästa vecka så jag äntligen kommer igång.
Försöker gå ut och gå lite men inte så mycket som jag önskar.
Så alla kläderna är för små och ja.. jag vet inte.
Jag är lite rädd för att jag ska bli enorm, eftersom jag redan är så stor.
Mycket sitter i huvudet också, för har du en gång varit STOR så vill du gärna inte dit igen.
Men det är ett mirakel och något fantastiskt som växer där inne och det försöker jag tänka på varje dag.
Övrigt:
Mycket funderingar på allt vi inte har nu när bäbis ska komma.
Hus/Bil
men jag antar att det är sånt som löser sig och bli bra ändå.
Det går att bo i en lägenhet och vi har en bil som fungerar utmärkt.
Så det är egentligen väldigt små bekymmer :)
Jag ska bli mamma, mamma kan ni fatta? Jag förstår fortfarande inte. Jag ska bli det finaste man någonsin kan bli.. mamma.
Två oberoende läkare satte sig ner med mig och förklarade att jag kan ha svårt att bli gravid på naturlig väg. (Detta går jag in på i ett annat inlägg) Så efter resan till USA så pratade vi om att vi skulle börja försöka. Eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta.
Jag vill inte gå in på det så mycket mer än så eftersom vi är två om det här.. Men vi bestämde för att skjuta på det till efter sommaren.
Men en natt så.. resten får ni räkna ut själva.
Jag gav de inte ens en tanke att de skulle ha tagit sig. Eftersom vi skulle få kämpa för att få vårar plus. Samma dag som mensen skulle komma kände jag ingenting. Inga symptom på att mensen skulle komma. Samtidigt kände jag inga gravidsymptom heller. Eftersom vi skulle iväg på spa två dagar senare tänkte jag de skadar ju inte att ta ett test.. och där kom det.
Två streck! Sprang in i sovrummet och letade fram ett clearblue och efter 10 sekunder visade det ett plus.
Man tänker på hur man ska regera och känna men jag fick bara panik. För detta kunde inte hända mig. Ta sig en gång på ägglossning. Det skulle ju inte hända mig/oss...
Det var så mycket känslor, tankar och lycka. Allt på en och samma gång. Även om ingenting blev som jag tänkt mig så blev de så mycket bättre. Jag och mitt livskärlek väntar vårt mirakel.
Bara jag skriver detta så börjar jag grina. För bäbis är kvar i magen och de känns som jag äntligen vågar säga högt att jag ska bli mamma. Världens bästa Johan ska bli pappa.
Idag är jag i vecka 15 och på onsdag går jag in i vecka 16. Jag kommer skriva så mycket jag hinner. För detta är min dagbok och jag vill minnas allt när jag tittar tillbaka om några år.
Hoppas någon annan där ute tycker de är intressant.
Det är snart ett år sedan jag skrev här sist och det finns massor med olika anledningar.
En av de största anledningar är väl som rubriken ovan.
Jag mår inte så bra.
Det ironiska i allt är att alla tror jag skämtar.
Det känns som om min hjärna inte riktigt hängde med 2017.
Jag gick ner 21 kg, träffade mitt livskärlek och livet var toppen.
Folk som aldrig tittat åt mitt håll, började lägga märke till mig.
"Främlingar" kom fram och ville veta receptet bakom hur man tappa så mycket i vikt.
Jag levde på rosa fluffiga moln av nyförälskelsen och puttade allt annat åt sidan.
Så kom 2018 och gav mig en jävla käftsmäll.
Varför var jag inte glad? Hade ju fått allt jag någonsin drömt om?
Kroppen, mannen och början på livet som skulle bli så perfekt.
Fick ordning på min ekonomi, jobbade som aldrig förr.
Vilket i sin tur ledde till ännu högre press på mig själv.
"Alla andra klarar att jobba så mycket, det gör jag med"
Jag skall bara:
Ha den perfekta kroppen, perfekta förhållandet, perfekta hemmet.
Visa alla på jobbet att jag är duktig, när de inte säger någonting så ska jag göra ännu mer för att få bekräftelse.
Jag fixar.
Orden jag fixar gör mig gråtfärdig.
För hur många gånger har jag sagt det detta året och innerst inne känt att JAG FIXAR INTE DETTA LÄNGRE.
Det blev för mycket och jag nästintill tvingade J att vi skulle resa.
En resa som gjorde allt annat än gott för oss båda.
En sommar kom och med vädret så gav det mig ännu mer ångest.
För man ska ju ta vara på alla de "fina" dagarna.
Göra saker hela tiden, för man kan inte sitta inne.
Semestern kom och jag tog bara två veckor, för annars skulle jag tappa för mycket av "mina" kunder.
Istället för att stå på mig och göra någonting som JAG verkligen behövde och ville.
Så gav jag med mig.
Hösten kom och vi flyttade ihop.
"Nu ska jag bli gladare, för jag slipper stressa fram och tillbaka"
Slutade med att jag kände mig ensammare än någonsin.
För ingenting är mitt.
Det är inte "mina" vänner.
"Jag vill inte vara till besvär"
Så när resan till Riga bokades så kände jag väl någonstans.
Antingen faller jag ihop totalt nu, eller åker jag och gör någonting för mig.
Den resan räddade mig, även om det bara var några dagar.
Så var det de bästa som hänt på hela året.
Ingen telefon som ringde, inga måsten och inte krav.
Bara jag och min bästa vän.
Fast jag är tillbaka på ruta ett, jag orkar inte göra någonting.
Jag vill bara ligga under filten och kolla på tv.
Sova, jag vill bara sova.
Så här sitter jag och funderar på mitt år och där är jätte mycket saker som varit bra.
Missförstå mig inte, har så mycket att tacka 2018 för.
Men jag avslutar året precis som jag började det ..
JAG MÅR INTE SÅ BRA.
Så mitt nyårslöfte är:
Ta tag i mitt välmående på riktigt.
Kanske till och med gå och få hjälp.
Sluta pressa mig själv till botten.
Inse att jag är bra som jag är.
För jag är trött på att vara ledsen, trött på att "skämta" om att jag är nere.
För även om allt ser putsat ut på ytan så är inte allting som det ser ut.
Det är en massa filter hit och dit.
Så när jag säger
"Jag mår inte så bra"
Så menar jag vartenda litet ord av den meningen.
Vilket dunder år det varit.
Jag kan utan att blinka säga att 2017 har varit det bästa året i mitt 26 åriga liv.
Varför?
Mycket har att göra med att jag äntligen tog tag i mitt välmående, hälsa och kropp.
Efter så många år fick jag helt enkelt nog att höra mig själv säga:
På måndag börjar jag.
Det var några riktigt tuffa månader i början, många förändringar som skulle ske.
Det var tungt, jobbigt och en väldigt stor omställning.
Fast jag hade ett support system som var/är guld värt!
Jag lovade mig själv att ta tag i mitt liv.
Bestämde mig för att saker och ting inte skulle vara okej och att jag skulle nöja mig med det.
Utan jag ville att saker skulle vara bra till mycket bra.
Det handlade om allt från relationer, välmående och jobb.
Eftersom vi bara har ett liv så ville/vill jag inte slösa bort det på saker som känns sådär.
Jag vill precis som alla andra vara lycklig!
Självklart är man lyckligare vissa perioder än andra, men att gå runt och inte trivas det ska man aldrig göra. Så jag bestämde mig för att stå på egna ben och lovade mig själv att jag skulle finna lycka i mig själv. Vilket jag verkligen gjorde, men det här med att jag skulle leva själv och vara singel och fri.
Gick sådär..
För där kom han och vände upp och ner på allt.
Tänk att han var så nära hela tiden men ändå så långt borta?
Där var han, mitt framför ögonen på mig.
Jag hade utan att tveka den bästa sommaren i hela mitt liv.
Även om jag varannan vecka fick för mig att han skulle tröttna på mig.
Att vara kär är nog det bästa och värsta som finns.
Så många frågetecken och osäkerhet.
Samtidigt som man inte behöver verken sömn eller mat för man lever på lycka.
Så vad hände egentligen?
Jag fann mig själv, med det så fick jag tillbaka en stor bit av min självkänsla och självförtroende som varit borta väldigt länge.
Mycket tack vare Johan och nära och kära.
Det händer något med sig själv när man klarat att gå ner 20kg och ändra hela sin livsstil.
När folk nära omkring ser en förändring på ens personlighet till något bättre.
För jag har varit gladare och framförallt lyckligare detta året än någonsin tidigare.
Är lite rädd för att säga det högt, rädsla för att allting ska förändras.
Men den till största del så har jag mig själv att tacka för detta år.
Jag klarade det, klarade det med lite hjälp från världens finaste pojkvän, familj och vänner.
Självklart har det varit några dalar, men i det stora hela så har det varit ett fantastiskt år.
Tack 2017.
Nu är jag redo för nya utmaningar:
Samt på ett ännu bättre år om det nu går. ;)
Så har jag haft en månad nästan utan någon träning alls.
Försökt att inte tänka så mycket på maten och bara ta dagen som den kommer.
Varför?
Jag kände att det gick lite för långt, jag började "straffa" mig själv om jag åt "fel" med att äta väldigt lite dagen efter eller boka två pass. Att varje gång jag åt någonting som inte var sallad så fick jag en ångest känsla.
Vägde mig varje morgon för att se vad vågen visade.
Så jag bestämde mig för att ha en träningsfri månad för att hitta lite balans igen.
Som jag sagt tidigare sitter väldigt mycket i ens huvud.
Var och skulle handla byxor och tog en storlek 38 och en 36. Var helt säker på att jag aldrig skulle få på mig 36. Det visade sig att 36:orna var förstora och 34:or inte var några problem. Men jag kan inte se det själv, för jag ser fortfarande mig som 38/40. Ser fortfarande mig som en M/L.
Jag har gått upp 1,5 kg på denna månaden och antagligen några cm på midja/lår.
MEN det är okej!
Det är okej att gå upp och ner i lagom takt och ibland har man dagar som man inte äter så som man tänk och det är okej. Jag måste bara inse det. Att det inte gör någonting.
Jag är redo för att sätta igång med träningen igen, känner mig mer balanserad och förhoppningsvis har jag det mer under kontroll. Men sockret måste väck, då det triggar mina utslag och huden blir så mycket sämre.
Så imorgon börjar dag 1 för ni vet att det tar 9 dagar att få bort sockersuget?
Det betyder att det blir ingen alkohol.
Vill börja detta året fräsh och ren och träna för att få väck min ångest och framförallt må bra.
Träning är något som skall vara kul, inget måste.
Så önska mig lycka till.
Vågen visade idag 57,2 och jag vill för min egen del ligga på 53-55. Men framförallt vill jag ha en stark kropp.
För när han tittar på mig är det som om all luft tar slut. Som om alla klockor stannar och tiden står still. Ingenting spelar någon roll förutom hans blick på mig. Det är som om han ser rakt igenom mig, samtidigt som han är den första som verkligen ser mig. Han vet inte, men han har all makt i sina händer. För han gör mig till den lyckligaste tjejen i världen, samtidigt som han har makten att trampa sönder hela mitt hjärta.
För han har hela mitt hjärta i sina händer.
För när han håller om mig så stannar alla tankar och ingenting kan skada mig. Hans famn är den tryggaste platsen jag vet. Jag vill alltid somna till hans andetag, jag vill alltid att han kysser andan ur mig. Ha hanshand över min som ett bevis på att jag är hans och han är min.
För jag blir aldrig trött på att titta på honom Aldrig trött på att lyssna på hans berättelse
Aldrig trött på att vara med honom
Att lyssna på hans berättelse är bland det bästa jag vet.
För jag vill veta allting om honom.
Hade jag kunnat skulle jag ge dig hela världen.
För du förtjänar det bästa.
När han säger att han älskar mig så försvinner alla tvivel jag någonsin haft på mig själv.
För att bli älskad utav honom är det finaste man kan få.
För jag vet för första gången.
Att jag vill bli gammal ihop med dig.
Vill vandra hela livet hand i hand med dig.
Vill upptäcka livet tillsammans med dig.
För ingenting i hela världen gör mig så lycklig som du gör mig.
Hela jag är din om du vill ha mig <3
Några saker som jag ska unna mig själv;
1. Gucci skärp.
Det är såååå jävla snyggt!
Gucci skärp
2. Ghd Hårfön och ny plattång
GHD
3. Parfym från Victoria Secret parfymen. Älskar den somriga doften.
Bombshell
Där är massa mer som jag tänk införskaffa mig 2018,
Inredningsgrejer ska vi inte ens prata om..
Samtidigt som jag ska spara pengar, hur ska detta gå?
Får jobba mer, äta ute mindre.
Det ska nog gå, man får prioritera om lite.
Något jag lovat mig själv är att inte köpa saker som jag tycker sådär om..
Spara hellre pengarna och köp det som jag verkligen vill ha istället.
12 dagar till nyår.
Detta var förra åretsnyårslöften.
- Gå ner till 60 kg.
(Check - 4kg 56 kg)
- Träna minst 3 pass i veckan.
(Check- snittat 4-5 pass i veckan)
-Stressa mindre
(lite bättre, men långt ifrån bra)
-Börja på Yoga
- 1 dag i veckan ta hand om mig själv.
(Blivit bättre, men kan göra ännu bättre)
-Spara pengar
(Helt okej)
- Resa till USA
- 2 resor.
(Det blev 1 resa)
Detta var förra årets nyårslöften.
Får väl ändå säga att det gått helt okej, de viktigaste klarade jag av. Så som min hälsa och att leva mer hälsosamt.
Det har varit lite sämre med hälsosamt i December. De får jag ändå erkänna, ätit ganska mycket godis och inte världens bästa mat. Samtidigt som jag får lite ångest över det så känner jag mig så peppad för 2018.
Längtar till mina nya mål och försöka klara dem, längtar till den här nystarten som jag alltid får i Januari.
Dock har jag noll motivation idag..
Till allt vad som gäller träning, nyttigt och ta hand om mig själv.
Vrålförkyld med tandvärk från helvete. (jätte gnällig)
Ont i kroppen och ja ni fattar, känner mig bara sådär jävla blek, förkyld och ful.
När man bara vill ligga i sängen hela dagen och kolla serier och hoppas på en bättre morgondag.
MEN
Det är jul, och då ska man vara glad.
Så jag sminkade mig och stack till jobbet även om jag mådde piss.
Åkte till tandläkaren och "rensade" Låter så jävla äckligt, men snart ryker de där jävla visdomständerna!
Nyårslöften 2018:
Personliga:
- Gå ner till mellan 53-55 kg.
- Enbart 1 dag i veckan med socker. (helst ingen alls)
- Spara en viss summa pengar.
- Träna minst 1h 4-5 dagar i veckan
- Åka till Italien
- Springa 2-3 lopp.
- Planera bättre
- Bli mer ordningsam ;)
Förhållande:
(Mina)
- 1 Weekend/resa tillsammans.
- Flytta ihop
- Uppskatta varandra
- Planera 1 dag/kväll varannan månad.
Arbete
-Få ut 2 tidningar.
- Jobba ännu hårdare och bli bättre på lantbruk.
- Få igång min försäljning.
- Ta tag i damkollektionen
- x summa upp på lönen.
- Jobba så mycket som möjligt.
Detta är lite av vad jag hoppas på detta året.
Men vad jag vill säga är:
Jag har haft det bästa året i hela mitt liv. Hittade äntligen tillbaka till mig själv. blev en gladare och lyckligare person. Nästintill ångestfri, varit friskare och många dåliga tankar har försvunnit.
Mycket tack vare träningen och kosten.
Samtidigt så fann jag eller han fann mig (?) ;) den finaste pojkvän man kan önska mig.
Sen får jag inte glömma mina bästa flickor som gjort detta året oförglömligt för mig.
Vad skulle jag gjort utan er? Ni har stöttat och funnits där i upp och nergångar hela året.
Tänka sig att om vecka så är det julafton.
Som jag längtar, jag älskar julafton.
Eller jag älskar det mesta med julen faktiskt.
Att man gör det där lilla extra i hemmet och man umgås med nära och kära.
Sen att man gör det sådär hemtrevligt.
Varför gör man inte sådär jämt? Att ha sådär mysigt hemma!
De flesta julklappar är inköpta, har till syskonbarnen kvar men det blir kläder.
Kanske lite tråkigt, men de har ju redan så mycket leksaker.
Svårast att köpa till var Johan.
Om han inte redan har det så får man inte köpa det till honom.
Ja, ni hör ju.
Det har inte varit så lätt, men två julklappar blev det.
Sen blir det att vi åker någonstans, troligtvis till London.
Han har aldrig varit där tidigare och jag älskar verkligen London.
Bland de finaste städerna jag vet.
(Okej, inte för att jag varit i så många städer)
Eller om jag får bestämma blir det Prag, eller Budapest men vi får se.
Först ska vi ju till Kläppen och åka skidor.
Köpt de finaste vinterkängorna från Gant och de snyggaste termobyxorna.
Svarta Gant skor
Randy Slim Ws Pant
Nu måste jag bara hitta en jacka och ett snyggt underställ.
Imorgon ska jag posta mina nyårslöften.
