Idag försökte jag mig ivrigt på yogan men det gick inge bra. Jag gav upp ganska snabbt när jag insåg att mitt knä tyvärr inte är redo. Och vad stel jag hunnit bli av att inte ha yogat på flera veckor, snart tre månader - pga mitt knä. Min knäskål hoppade ur led för ett tag sen, så jag har hoppat på kryckor men nu kan jag gå igen. Däremot så kan jag inte använda mina knän. Om jag på något sätt lyckas sätta mig på golvet så kommer jag däremot inte upp på egen hand, då får min starka sambo ställa upp och dra upp mig i mina armar :)
Nu har yogan funnits med mig i ett par år och jag minns när jag ville prova första gången. Det var när jag var som sjukast i UMS, men det tog för mycket på krafterna så istället fann jag meditationen och yogan kom inte långt därefter. En stor del av att jag blev frisk har jag både yogan och meditationen att tacka för. Det har på något sätt blivit en del av mig. Mitt sätt att landa i mig själv, ladda batterierna och få en klarare syn på livet. Få mer perspektiv på saker och ting.
Man märker så tydligt vilka rutiner som är viktiga i ens liv när dem försvinner. Jag storknar när jag inte kan yoga eller köra pilates (som också kommit mig varmt om hjärtat). Jag hamnar på något sätt i obalans med mig själv och universum. Men tills vidare får jag helt enkelt göra det jag kan och hålla mig till meditationen och förhoppningsvis är mitt knä bra igen om några veckor.
Något hände för några dagar sedan som fick mig att inse att jag ännu inte är färdig. Att jag fortfarande, efter fem år - har saker jag behöver ta itu med och jobba med. Ändå har jag gått rätt länge och känt mig fri för första gången på flera år. Ändå har jag inte haft en panikångestattack på över ett år. Ändå kan jag prata om det som om ingenting, när jag förut brast i tårar bara av tanken. Jag har ju trott att efter alla timmar i fåtöljen hos min psykolog - så är jag färdig. Vi har nystat i varenda hörn och plockat upp allt längst vägen som går att bearbeta. Sen när jag tänker efter så finns det vissa delar som jag har utelämnat. Som jag inte velat prata om eller tänka på. Men som ändå känts okej efter ett tag. Okej att ha i ryggan och okej att känna efter ibland och inse att det skaver en del - men inte märkvärdigt mycket.
Men så hände något och PANG sa det. Rakt i mitt ansikte.
Det är ju det här som händer när vi människor lägger saker och ting på hyllan och tror att det är lugnt för stunden. Det är det inte.
Minnesbilderna komma tillbaka. Alla på samma gång. Nya bilder. Nya tankar. Nya känslor. Som om jag är där igen fast det var fem år sedan. Den naturliga reaktionen är att försöka stänga av och tänka bort. Men allt kommer tillbaka igen som om jag ser det för första gången och minns det som igår. Saker jag inte mindes tidigare. Saker som försvann förbi mig medan jag var paralyserad och i chocktillstånd. Är inte det märkligt? Hur en händelse i ens nuvarande liv, kan framkalla minnen som man egentligen inte minns.
Jag kommer ihåg det här. Ju mer jag försöker trycka bort det, desto starkare och oftare dyker det upp. Jag vet hur jag ska bearbeta just den delen och bli kvitt bilderna men vågar jag det på egen hand? Eller vågar någon höra? Vill någon veta? Vill jag berätta? Varför skäms man? Jag vet att det inte var mitt fel, men ändå är skammen tung att bära. Jag tror inte det har att göra med att jag är rädd för vad folk ska tycka, den biten har jag släppt - men jag har hela tiden fäktats med att jag kunde göra mer. Att om jag bara gjorde si eller så, så hade jag kunnat rädda mig själv och varför gjorde jag inte det? Men sen får jag ge mig själv en örfil och påminna mig om hur det faktiskt var när det hände. Jag kämpade. Jag gjorde allt jag kunde och sen blev det svart. Sen lämnade jag min egen kropp tills det blev ljust igen. Det är en märklig känsla. Att stå i ett hörn av ett rum och se när någon gör mig illa lite längre bort - och inte kunna göra något. Att se sig själv vara besegrad och livrädd men samtidigt bara stå där och se på.
Jag blir rädd att jag aldrig kommer att tillfriskna från detta. Att det alltid kommer att hemsöka mig och begränsa mig i livet. Vissa saker klarar jag inte av idag. Vissa saker ger mig panik och får hela magen att vända sig ut och in. Kanske simpla saker. Men för mig sådant som får mig att sluta andas. Samtidigt så hade jag inte varit den jag är idag om det inte vore för det som hände. Det har fört med sig mycket gott också konstigt nog. Jag brukar säga att jag inte är samma människa som jag var innan - och det är sant. Men samtidigt, vem är jag nu då?
När det kommer till trauman så kan man inte bara bestämma sig för något och göra det man fruktar för, bara för att man vill eller för att det behövs. Det är svårt att förklara, men bara tanken gör mig iskall i hela kroppen. Bara tanken får mig att stelna till. Bara tanken får mig att hellre vilja dö. Det bara är så.
Just dessa delar har jag tagit upp någon gång med mina samtalskontakter, men egentligen alldeles för lite. Ingen har tyckts haft något bra att komma med. Något tips eller stöd i hur jag ska betee mig. Hur jag ska gå tillväga. Så hur ska jag veta?
Jag har börjat få en dille på gröt igen. Just grötätandet går verkligen i perioder för mig. Nu har jag alltid i lite kakao i min gröt för att få en smak av choklad och det blir så himla gott!
Utöver hallon så har jag toppat med sötmandlar, russin, kokos, valnötter, mandeldryck och lyxat till det just idag med mörk choklad (helt socker -och mjölkfri). Förut åt jag alltid litervis med sylt på. Är en sucker för sylt. Men bort med det gamla och in med det nya!
Lördag och solen skiner. Tog mig en liten fikapaus i min inlärning till mitt nya jobb.
Min standard spenatjuice och en daddelboll med krossade sötmandlar som dekoration att knapra på..
Om ett tag ska jag nog ta mig ut på en prommis. Är väldigt trött idag och behöver lite friskluft i det fina vädret.
Idag blev jag utbjuden på dejt av min kära sambo. Supergod mat som vanligt på Ll’amice här i Gävle! En italiensk restaurang som vi käkade på i höstas när vi firade min bästa vän Sally.
Mums!!
Nu är jag hemma och nerbäddad och ska sova som en sten tills klockan ringer imorgon bitti. Mobilen min är fixad också, gick supersnabbt och smidigt, så skönt!
Godnatt
Jisses vilken underbar dag! Solen har varit framme och det är fortfarande plusgrader i februari, hur sjukt? men jag klagar inte. Jag har fått sådana vårkänslor dem senaste dagarna och det är väl ändå bland dem bästa av känslor. Just idag har jag varvat matlagning, promenad, och bakning med dans! Musiken har spelat nonstop sedan jag vaknade och jag har haft sådant flow idag att jag nästan känt för att gråta av glädje. Längesen som jag kände så. Ser framemot sommaren så mycket trots att jag inte har något planerat, inte ens någon semester kommer det att bli men för mig gör det inget. Sedan längtar jag till min tjugofem-årsdag som jag hoppas blir ett stort firande, och det jag ser framemot allra mest är att vakna upp dagen efter och vara pigg och må bra då jag valt att helt sluta dricka alkohol. Halleluja!
Mitt i denna eufori så tappade jag även min stackars telefon i golvet idag, med ett fall på tre decimeter och vad händer? jo hela skärmen spricker. Jag kunde inte göra annat än att skratta lite för mig själv just för att jag sa senast förra veckan till mina vänner att jag aldrig fått en spricka i någon av mina telefoner oavsett hur många gånger som jag tappat dem. Så typiskt! Får fixa det på stan imorgon bara.
Jag känner mig bara så lätt och glad på något sätt. Jag har lixom hittat en kost som jag mår bra av och jag har lärt mig att prioritera tiden i köket. Jag har i princip varit ledig dem senaste tre månaderna vilket jag fasade lite för först då jag inte tycker om att vara ledig, men jag har verkligen behövt detta. Mitt i allt det har jag också börjat plugga, vilket känns helt underbart och imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Jag är en person som alltid oroar mig för saker och ting innan dem ens har hänt - oroar mig helt i onödan, men i år ska jag sluta med det. I år ska jag bara leva och vara lycklig. Leva och känna att livet är härligt.
Jag är en sådan person som tror att allt som händer i livet - händer av en anledning. När jag var yngre tänkte jag inte så, och blev då jag frustrerad och arg när något dåligt hände mig. Jag gjorde mig själv till ett offer och kände att "varför skulle alltid jag ha sådan otur jämfört med alla andra?" Någonstans längs vägen lärde jag mig att vända på steken. Lärde mig att se meningen i varför saker och ting händer och se lärdomarna som det gav mig. Jag omvandlade mitt negativa och egocentriska tänk till förnuft och lärdomar istället. Det om något har hjälpt mig framåt i mitt liv. I början är det svårt att se sambandet och meningen med varför framförallt dåliga saker händer, men efteråt om man tar sig tiden till och är uppmärksam, så förstår och ser man varför. Att tänka att allt som händer sker av en anledning underlättar när man mår dåligt. Det får en att känna att ljuset i tunneln finns där någonstans trots att allt för stunden känns becksvart.
***********************************
När jag var nio år gammal blev jag helt galen i Lindsay Lohan. Jag kunde identifiera mig med henne då hon hade fräknar precis som jag. Några år senare tatuerade hon in "breathe" på sin handled för att påminna sig själv om att andas då hon främst led av astma och behövde just den påminnelsen. Jag hade också astma när jag var liten, så redan då bestämde jag mig för att jag skulle tatuera in "andas" på min handled när jag blev vuxen.
När jag var tio år gammal släpptes en film med Lindsay där hon spelar en ungdomskaraktär som bland annat sitter i sitt sovrum med tända ljus och mediterar. Jag tyckte att det verkade coolt och ville också göra det, men visste inte vad det var för något och varför man gör det. Ofta skrev jag också ANDAS på min handled med en penna i väntan på att bli gammal nog till att få tatuera mig. Andas för mig blev mitt mantra till att "andas Jennhy, det kommer att bli bra, försök att andas bara". När jag gick på högstadiet hade vi religionskunskap och jag fastnade för buddhismen. Jag fördjupade mig och blev nästan manisk. Det var något som gjorde att jag drogs till det. Jag fantiserade om att vara Siddharta och få sitta under det där trädet i flera veckor och meditera mig fram till meningen med livet. Och här förstod jag fortfarande inte vad det var som gjorde att jag drogs till det. När jag var arton år hade vi även då lektioner i religion. Även här fastnade jag återigen för buddhismen, men förstod inte varför.
Min absoluta favoritfilm i hela världen kom ut 2010. Eat Pray Love, spelad av Julia Roberts. Den är två och halv timme lång och ingen av alla dem som jag har försökt tvinga se filmen med, har orkat se färdigt den. Men jag älskar den och har älskat den sedan första gången som jag såg den och har sett den säkert tjugo gånger. Den ger mig energi, den ger mig hopp, inspiration och livsglädje. Jag känner med filmen och andas kring handlingen. - Men jag förstod inte varför, fören nästan tio år senare.
När jag var tjugo år blev jag våldtagen och allt togs ifrån mig. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig tillbaka. Trodde aldrig att jag skulle bli hel och stark igen. Kort där på blev jag sjuk i utmattningssyndrom och kämpade i flera år med att bli frisk men det kändes som om ingenting hjälpte. Jag provade mediciner, jag var sjukskriven länge, jag försökte vila, jag försökte ha tålamod, jag gick till kuratorer och psykologer - men ingenting gjorde mig frisk. Ingenting gjorde mig bra igen, och jag började bli frustrerad då allt jag ville var att fungera normalt igen.
Min psykolog sa en gång till mig från ingenstans att "Jennhy, du måste komma ihåg att andas. För du glömmer att göra det och då får du syrebrist i din hjärna och därför börjar allt att snurra och du tappar känsel i kroppen. Du borde ha med dig en liten lapp vart du än går där det står ANDAS på, så att du inte glömmer."
Tror ni att jag fick rysningar? Svar ja. Där förstod jag att jag måste tatuera in ANDAS. Där fick jag ett tecken, en påminnelse. Efter ungefär två år som sjukskriven och inte kommit någon vart, så blev jag intresserad av yoga men vågade inte riktigt utföra det då varje rörelse jag gjorde stal så mycket energi från mig att jag blev helt slut efteråt. Det var på så vis meditationen kom in i mitt liv. För första gången skulle jag testa och se vad tusan det var för något.
Första gången var jobbig, likaså andra, tredje, fjärde, femte och sjätte gången. Jag kunde inte få tyst på mina tankar och min hjärna susade som en gammal dator. Tillslut lärde jag mig genom andningen att ta kontroll över tankarna - att tysta allt där inne - att stänga ute allt och bara få komma in i mitt lilla skal och samla energi. 2017 mediterade jag varje dag, ibland flera gånger. Så fort jag kände att min energi började ge sig av och jag fick symtom på min ums, så tog jag mig tiden att meditera tills hjärnan inte gjorde ont längre, och det fungerade varje gång. När jag blev bättre på att meditera så började jag att yoga, och kombinerade dem delarna och tro det eller ej, men det gjorde mig hel. Det gjorde mig frisk från utmattningssyndrom. Just dem bitarna var det som fattades i mitt pussel för att göra mig frisk, och ändå hade jag sökt i flera månader och år efter svaret på att bli fri, och svaret hade jag precis framför ögonen.
Sedan slog det mig, för någon vecka sedan faktiskt - att allt detta var tvungen att hända. Att meditation och andas hör ihop. Så från att jag var tio år gammal har jag dragits till något som jag inte har förstått. Dragits till något som ska komma att bli mitt tema i mitt liv för att hålla mig balanserad och välmående. Jag blev våldtagen för att bli utbränd, och jag blev utbränd för att hitta meditationen och meditationen är det som jag och min kropp behöver, för att må bra och det är något som jag alltid kommer att anamma.
Jag mediterar alltid mycket innan jag ska iväg på något som är avgörande. Innan jag tog körkort, innan jag har prov i något, innan jag ska gå på arbetsintervju, innan jag ska träffa någon som jag vet är krävande energimässigt, när jag är stressad, när jag är trött, när jag ska sova, när jag har vaknat, när jag behöver vara mer mottaglig till att affirmera, när jag ska rensa mitt energisystem i kroppen, när jag är ofokuserad och rastlös, när jag är ledsen, när jag är arg, när jag är lycklig, när jag känner att jag börjar tappa fotfästet och när jag behöver komma närmare mitt inre och bli mer uppmärksam på tecken från universum.
Så, nu är tatueringstiden bokad och snart har jag mitt ANDAS på min handled och en fantastisk meditationssymbol på samma arm - för att det är jag. Mitt mantra i mitt liv.
Jag körde stenhårt med att utesluta mejeri, socker och gluten i fyra veckor. Verkligen stenhårt! Är ändå lite chockad över mig själv som haft sådant disciplin när det kommer till mat, men jag har sett resultat på min hud vilket har gjort att jag inte gett upp och verkligen sett det där ljuset i tunneln. När jag stått i affären så har jag läst vad produkterna jag stoppar ner i vagnen innehåller och har det stått socker har den inte fått följa med hem.
Efter att det hade gått fyra veckor så testade jag äta mat med grädde i och min hud reagerade inte, så jag är inte lika känslig för mejeri vilket känns skönt. Lite senare testade jag att äta gluten, det resulterade i att jag såklart fick ont i magen men också att min hud reagerade och blossade upp. Samma när jag i ren hets vräkte i mig två semlor på ett andetag. Socker och gluten hör ju samman kan man säga. Att allt som innehåller gluten, innehåller ofta socker och allt som innehåller socker, innehåller ofta gluten samt att gluten omvandlas till socker i magen, så där har vi mina två största bovar när det kommer till aknen.
Nu har jag kört med min clear skin diet i snart två månader (med små undantag under månad två) och ja, det fungerar. Först trodde jag att min akne skulle försvinna på någon vecka, men kroppen fungerar ju inte riktigt så. Den måste få sin tid att läka och jag måste ha tålamod.
Det här är lite av sådant som jag äter:
LINSER. Det har blivit väldigt mycket linser i min matlagning och främst linssoppa, vilket jag verkligen älskar. Linser är rika på antioxidanter och innehåller mycket protein vilket jag behöver då jag inte äter så mycket kött.
GRÖN SMOOTHIE/JUICE. dricker jag mycket. Denna är min favorit och innehåller mycket spenat, en apelsin, lite fryst ananas eller mango och spirulina.
BANANPANNKAKOR. har jag ätit både till frukost, brunch, mellis och ibland kvällsmiddag om jag inte varit så hungrig. Dessa pannkakor är gjorda på enbart ägg, banan och kanel - dessa steker jag i kokosolja. Denna måltid har jag toppat med hallon och någon form av yoghurt som är gjort på kokos, alltså inge mejeri.
CHIAPUDDING. är något som jag äter i massor. Just chiafrön är otroligt bra då två matskedar innehåller mer omega 3 än en portion laxfile, och är man t.ex. vegetarian så är chiapudding ett jättebra komplement till fet fisk.
CHOKLADBOLLAR. Självklart har jag haft lite gottasug under dessa veckor även om suget minskat otroligt mycket. Jag är ju en chipstjej - skulle kunna drunkna i chips för jag älskar det så mycket. Att äta godis och sötsaker har jag aldrig varit något för, framförallt inte semlor?? och ändå åt jag semlor för några dagar sedan som om det var det sista jag skulle göra i mitt liv.. haha. I alla fall så har jag i flera omgångar bakat chokladbollar av dadlar och använt raw mörkchoklad och cashew nötter för att få till det lilla extra i smaken. Jag har också fryst in dem i frysen, har alltså en hel låda full just nu och tar fram vid behov när jag är sugen. Supersmart!
Här har jag gjort någon form av wook på glutenfri pasta, kokosmjölk och currypaste.
Det klassiska ingefärs-teet med citron i som jag brukar dricka på morgonen. Ingefära är grymt då det är inflammationshämmande. Citron har också många bra fördelar då de innehåller C vitamin och blåbär i sig är bra då dem är fyllda med antioxidanter.
Mycket mycket grönsaker och litervis med vatten varje dag!
Nu blir det mycket frukost och mellisbilder men så får det vara. Idag gjorde jag havregrynsgröt på glutenfri havregryn och kakao. Det blev hur gott som helst. Jag använder osötad mandelmjölk istället för vanlig mjölk eller sojamjölk, då sojaprodukter är ett big no no om man vill bli av med akne.
GURKMEJA. I början drack jag mestadels grönt te och ingefärste men just nu har jag nästan bara druckit te på gurkmeja vilket min kropp svarar bättre på. En bra antiinflammatorisk källa! Försöker också att ha i gurkmeja i maten jag lagar.
Detta är också något jag äter när jag känner mig sötsugen. En smoothiebowl som i stort sätt bara smakar sött och härligt.
SELLERIJUICE. Detta är fantastiskt men smakar inte gott direkt. Selleri har många hälsofördelar och den bästa är att den hjälper kroppen att rensa vår lever på toxiner och tungmetaller. Jag dricker ungefär 3-4 dl om dagen, varje morgon innan jag ätit eller druckit något annat. Sedan väntar jag i en halvtimme innan jag äter min frukost.
***********************
Detta är ju inte såklart allt jag äter utan jag äter extremt mycket morötter bland annat, även sötpotatis, mycket linser som sagt, även bönor och gör i ordning stora grytor som jag sedan äter i flera dagar. Älskar grytor! Utöver det så tar jag typ fem kosttillskott också som jag kan berätta om i ett annat inlägg.
Det finns något som heter clear skin diet, och det är precis vad jag håller på med just nu. Jag har inne på min tredje vecka och det har verkligen gett resultat. Vid det här laget så vet ni säkert att jag är väldigt känslig för gluten. Jag har IBS sedan några år tillbaka och gluten är en sån grej som gör att jag får extremt ont i magen. Tidigare har jag haft ont i magen varje dag och speciellt efter varje måltid men i och med denna diet så är jag varken svullen längre och jag har inte ont i. Det är helt underbart.
Denna diet går ut på att utesluta tre saker i vår kost som triggar inflammatoriska processer i kroppen, och det är:
Gluten orsakar inflammationer i kroppen och ju mer inflammation, desto mer hudproblem eftersom att den vanligaste orsaken till akne är stress. Just stress gör så att stresshormonet kortisol blir förhöjt och boven i att det höjs behöver inte vara psykisk stress, utan det kan också vara mat som stressar kroppen t.ex all onyttig mat och sånt som är svårt för magen att bryta ner. När kroppen blir stressad utav det så går den i försvar och börjar överproducera just hormonet kortisol, som i sin tur leder till att man får inflammationer och huden är ju kroppens största organ, så det är inte direkt konstigt att det kan visa sig på huden av alla ställen.
Socker då?
Vi alla vet ju säkerligen att socker inte är något bra. Vi har goda och dåliga bakterier i magen, men när vi äter socker så matar vi dem dåliga bakterierna så att dem blir flera. Många anledningar till att jag har magproblem är för att jag har för lite av dem goda bakterierna och för mycket av dem dåliga. Men så tänker jag att jag äter ju väldigt sällan socker. Jag har aldrig varit en person som ofta och regelbundet dricker läsk, energidricka eller äter godis (däremot så dör jag för chips). Men så läste jag på.
Det här lite av det som omvandlas till just socker i vår mage:
När man i sin tur äter socker så höjs insulinet i våra kroppar och signalerar ut till resten av kroppen att producera mer olja (alltså talg) i huden, och det är i talg som aknen kan ta fäste och börja växa i. Utan överdrivet mycket talg i huden så kan man inte få akne. Så för att undvika detta och få kontroll på hormonerna, så ska man undvika att äta sådant som triggar inflammationer, då får kroppen tid att vila och balansera sig.
Bild 1, 2 & 3 är gamla.
Okej! Tiden är inne. Nu ska jag berätta.
För ungefär ett år sedan började jag att få väldigt mycket finnar, men jag tänkte inte så mycket på det utan tänkte att det skulle försvinna, men dem försvann aldrig och det blev bara mer och mer. Jag har tidigare inte haft så mycket finnar, bara någon enstaka då och då, så när det började blossa upp och inte försvann så fick jag lite panik. 24 år gammal och nu av alla år skulle jag börja lida av akne? Och fan, det har inte varit roligt alltså. Jag har spenderat flera tusen kronor på hudvårdsprodukter. Jag har gått på ansiktsbehandlingar och träffat hudterapeuter som tipsat om något nytt varje gång, som jag sedan köpt och trott att just den produkten - den ska rädda mitt ansikte. Men nej, ingenting har fungerat. Verkligen ingenting. Jag har använt allt ifrån BHA till AHA syror, andra peelingar, olika återfuktande serum, oljor, balms.. ja listan kan göras lång. Jag har även tagit pauser från att använda produkter och enbart använt vegetabiliska oljor istället, men inte ens det har hjälpt.
När jag var i Thailand i december så kände jag mig så matt av att se ut såhär. Trött på att alla skulle kolla på min hud när jag obviously var på semester och inte glassade omkring med en massa smink på stranden. Så jag började googla och insåg att jag lider av hormonell akne då jag bara har utslag på kinder och käkben. Därefter dök jag verkligen djupt ner i både google och youtube och fastnade i flera dagar. Det blev plötsligt så självklart, varför jag drabbats av akne och varför den kom när den kom. Akne är ett symtom på att något annat i vår kropp inte står rätt till, alltså spelar det egentligen inte så stor roll vad du försöker lägga på ditt ansikte för att behandla - för vi måste behandla huden inifrån. Och det börjar oftast med magen.
Jag har verkligen köpt på mig... allt ifrån Maria Åkerberg till Paulas Choice och Exuviance. Paulas körde jag med längst och den gillar jag bäst. Det här är egentligen bara en "liten" del av alla produkter som jag har haft i badrumsskåpet under denna period.
Så, vad hittade jag på nätet? Jo en massa. Bland annat information om alla våra hormoner i kroppen, t.ex testosteron (ja vi tjejer har också det), kortisol och insulin som kan orsaka akne ifall dem hormonerna har för höga halter. Så det man behöver göra är att försöka stabilisera dessa värden och det kan man göra genom kosttillskott och maten vi äter.
Men mer om det i ett annat inlägg!
