RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-24 01:13:04

Sofiaath blogg

Sofiaath blogg på Nouw

Såja!

2019-01-04 16:42
Från Sofiaath

Långa uppehåll som sagt, men jag har så himla svårt att få ut exakt i ord hur jag menar med saker och ting. Det behöver bli helt rätt.

För ett tag sedan gick jag till beteendevetaren för sista gången. Han talade om för mig att mina egna strategier jag har för mig själv fungerar tillräckligt bra, att jag inte behöver någon mer hjälp med hur jag ska hantera eller lägga upp mina dagar för att allt ska fungera. Han berättade att jag kan själv. Och jag tror honom. Jag vet att jag behöver framförhållning med mycket..att till exempel packa en väska om jag ska iväg på match eller sova borta en natt och så vidare, jag kan behöva en timme på mig, för att jag fastnar så lätt i saker. Det är enklare att packa med någon för då håller personen mig i fokus. Eller när jag håller på med något som kräver fokus av mig så kan jag känna mig klar efter två minuter och då har jag accepterar att det faktiskt är okej att resa på sig och gå ett varv för att sedan fortsätta.

Det är helt enkelt många små saker som behöver stämma för att jag ska slippa tänka..och bli trött. Men han berättade för mig att jag är bra på att analysera mig själv och förstå mina egna behov, att jag förstår vad jag behöver och vad jag mår bäst av. Det som fortfarande är svårt, är att våga säga det högt till människor omkring. Som när man sitter i möte..jag försvinner efter en stund och hör inget. Då skulle jag behöva resa på mig och göra något för att hitta fokuset igen. Och det har jag svårt för att våga säga. Men jag jobbar på det varje dag och försöker att inse att allt är okej..för det är ju så jag är?

Genom att jag har slutat svälja vad jag känner och istället accepterat det så har jag blivit mycket piggare, fått mer energi, eftersom jag slipper lägga energi på att hålla tillbaka mina behov. Nu liksom hamnar energin på rätt saker. Det jag är mest glad över att jag orkar umgås mer med mina vänner. Förr orkade jag bara hem och sätta mig i soffan, ofta grät jag för jag var trött. Frågan ”hur mår du?” gav mig gråt i halsen. Visst har man svackor, MEN nu är jag mestadels glad och nöjd i min tillvaro och det är så jävla skönt att känna. Glad av erfarenheten jag får, glad för att jag lär känna mig själv så enormt bra.

Hur är det med dig? Hur mycket jobbar du för dig själv? Är du lycklig?

Svacka, acceptans, klaga, beröm

2018-11-19 07:13
Från Sofiaath

Jag har börjat läsa igen...

Jag har haft ett avbrott från böcker ett tag för jag kom ingenstans, jag fastnade helt enkelt. Jag läser heller inte ”vanliga” böcker. Utan jag läser ju sånt med psykologi, hur människan fungerar, varför vi gör som vi gör, varför en konflikt blir som den blir, varför det ens blir en konflikt med mera. Jag läser mycket om hur vi människor borde/ska tänka på för att må bra, hur vi ska kunna förändra vår vardag till det bättre när man bara ser det negativa. Mycket handlar om VAR vi lägger vårt fokus, VAD vi väljer att se och ha fokus på.

Jag hamnar ju själv i ”svackor” och då är det lätt att bara klaga, vi människor är ju rätt bra på att klaga..inte ofta vi berömmer. Ett ord som stressar mig är ”måste”, måste är ett negativt ord och vi måste inget, vi gör saker för att vi vill. Vi måste inte städa till exempel, vi städar för att vi VILL ha det rent hemma. Det är svårt att komma ihåg att tänka på vad man egentligen säger, man måste helt enkelt träna.

Som Pippi sa ”Det har jag aldrig provat så det klarar jag säkert!” Vi borde tänka mer som Pippi.

Dagarna rullar på och jag känner ett mycket starka lugn än jag gjort förut, lugn över livet. Jag var så stressad förut, hela tiden. Men stressad på det sättet att jag gjorde absolut inget och grät istället...Jag jobbar exakt lika mycket som förut (i somras) men jag är allmänt mycket lugnare. Beteendevetaren jag pratar med titt som tätt har förklarat för mig att jag behöver lära mig se mina behov och acceptera dom istället för att hålla på och försöka svälja dom hela tiden. Det har hjälp mig mycket. Att acceptera läget hjälper mycket ofta.

Livet ska kännas som när man öppnar en flaska bubbel.

Kyla...

2018-10-30 06:49
Från Sofiaath

Jag är så himla frusen av mig..typ alltid. Jag blir väldigt arg och ledsen när jag fryser. Ligger jag på en strand i +25 och det blåser till börjar jag frysa. Detta resulterar i att jag inte gillar senhösten och verkligen inte vintern. Jag vill verkligen inte sätta min fot utanför dörren, spelar ingen roll om det är strålande solsken och massa vit glittrande snö. Jag skulle behöva så mycket kläder på mig att jag inte kunde röra mig...

MEN

Detta år ska jag försöka fokusera på allt det trevliga som kommer med kylan:
- Julafton.
- Relativt mycket ledigt från jobbet på grund av röda dagar.
- Massa tända ljus och brasor.
- Fina promenader genom en upplyst stad eller en tyst skog.
- Umgås med familjen
- Julbak
- ÄTA SÅ MYCKET MAN KLARAR AV.

Jag har ju lite att fokusera på och se fram emot så jag har bestämt mig för att gilla kylan och vintern. (Försöker i alla fall) Måste bara ha på mig kläder för -10 när det är +4 grader ut..vad ska jag då ha när det faktiskt är -10? Hm.


Ciao!

(Bilder från förra julen, hur mysigt ser det inte ut?!)

”Jo bra tack, men...”

2018-10-26 07:03
Från Sofiaath

Återigen har mitt fokus och min energi gått åt fel saker. Jag har liksom låtit det ta över, det negativa..men det är så himla svårt när man är trött och utmattad. Man orkar liksom inte fokusera. Det jag tycker är underligt med människan är att vi har så lätt för att se det tråkiga runt om, problemen vi har. Det är som att det är ett lättare samtalsämnen, att det är lättare att prata om dåliga saker, varför?

Oftast när vi frågar en människa hur den mår så är svaret ofta ”jo bra tack, men....” och så kommer det negativa..problemet. Vadå men? Varför men?

Tänk om vi skulle ändra och säga ”Nae, inte så bra..men” och så kom något positivt istället. Då skulle ju samtalsämnet hamna runt det som faktiskt varit positivt...eller hur? Har jag fel?

Jag förstår inte riktigt varför vi själva påminner oss hela tiden om det som faktiskt är tråkigt. Så himla tråkiga vi är. Vanligtvis kollar ju folk på nyheterna på morgonen som typ 9/10 fall är negativa saker. Redan där har det börjat, så kommer man till jobbet och ”vet du vad jag såg på nyheterna, så himla tråkigt” och så är det igång. Varför?? Varför gör vi så emot oss själva?

Jag vet att det är svårt att ändra på sig, svårt när man är trött och utmattad. Svårt att tvinga sig till att säga något positivt och påminna sig om det som faktiskt är bra när man är på pissigt humör. Men för att komma bort ifrån det behöver man hitta dom små positiva sakerna och hjälpa sig själv till att bli gladare. Jag vet ju allt det här, jag tror ni också vet. Vad är det som är så svårt då? Varför gör vi såhär? Varför väljer människa att fokusera och prata om det tråkiga? Är det mer spänning i det?

Jag vet inte, men jag vill ändra på mig själv.

Morgonkvistens analys klockan 06.59.

Ciao!

Nu är vi här igen...

2018-05-22 14:03
Från Sofiaath

Det händer mycket vissa perioder och det blir uppehåll. Det största som faktiskt hänt är väl att jag flyttat till egen lägenhet. Visst har jag flyttat hemifrån typ 3 gånger, men inget har varit mitt egna. NU, NU har jag faktiskt en egen lägenhet. En tvåa på 62kvm och jag kan inte vara lyckligare. Jag hade verkligen tur med att få lägenhet. Ett mail till en hyresvärd och lägenheten var min 2 månader senare...sånt flyt har man ju aldrig när det gäller att hitta lya. - Tacksam.
Jag fick tillgång till min lägenhet ca 1 vecka innan jag skulle åka på utbildning till Boden. Jag och min flytthjälp (som bestod av min älskade far och en kompis) åkte till lägenheten på torsdagen och slängde in allt innan jag skulle åka tidigt på lördagmorgon. - Tacksam. På fredagkväll satt jag i lägenheten med en nära vän och packade upp alla påsar med småprylar och kläder så det var klart till jag kom hem. - Tacksam. Min kära mor och hennes karl hade sagt att dom skulle vattna mina blommor och sätta ihop mitt köksbord medan jag var borta. Men när jag kommer hem...så har dom fixat mattor, fruktskål, gardiner, dukar, knäckebröd och havregryn, tvättkorg, skurhink, Ajax, papperskorg, hatthylla och skoställ, skruvat ihop mina kastruller och stekpannor och på köksbordet stod det rosor med ett prydnadshjärta och ett kort där det stod ”Välkommen hem mitt hjärta, älskar dig.” ja ALLT sånt där smått som man själv kanske inte riktigt prioriterar. När jag klev in med nervösa steg på kvällen och såg allt som min lilla mamma o hennes karl hade fixat blev jag tårögs-glad. Jag älskar min mam så fruktansvärt. Ordet jag söker är - Tacksamhet

I tidigare inlägg har ni läst om hur viktigt jag tycker det är med tacksamhet. Man kommer så otroligt långt på att visa människor och livet tacksamhet. Vad man ger får man tillbaka. Jag är så tacksam för att jag varje dag på jobbet får massvis av kramar, att jag varje dag får vakna upp till en ny dag, att min familj fan är den bästa, att dom älskar mig, att mina kompisar står ut med mina nervösa och analyserande tankar, att mina kollegor försöker förstå sig på mig och mina tankar om saker. Att människor lägger ned sin dyrbara tid på mig gör mig så otroligt tacksam och jag kommer för alltid visa dom tacksamhet.

Lite av det vanliga.

2018-03-25 11:32
Från Sofiaath

Jag är stolt.

Jag har kommit in i någon sådan här jättehärlig period igen. Jag känner mig tacksam och glad hela tiden. Jag känner mig stark och positiv till saker även om jag tillexempel har dragits med en förkylning i två månader. Ett ”mål” som jag haft är att orka gå upp och gymma innan jobbet på morgonen, DET har jag lyckats med! Och jag är stolt över mig själv att jag har klarat av det. Det är så viktigt att ge sig själv en klapp på axeln och ge sig själv beröm för det man faktiskt gör och klarar av. Viktigt är ju att man inte sätter för stora mål, vilket är väldigt lätt att göra, men då är det lika lätt att göra sig själv besviken.

Träningen har gått lite segt på grund av förkylningen, jag har vakant genomförkyld ca varannan dag, vilket gjort att jag valt vila istället för träning. Jag har helt enkelt inte orkat. Dock har jag jämfört och sett så stor förändring på mig och min kropp sen jag började med kost&träningsschemat. Man blir så mycket gladare och positivare till ALLT. Verkligen. Så det är absolut något jag kommer fortsätta med.

Grundutbildningen till ordningsvakt närmare sig och jag är SÅ HIMLA nervös. Så nervös att jag nästan inte vill åka..men fan vilket upplevelse. Lärorikt att ha det i ryggsäcken tänker jag, och vad man växer som människa. När jag kommit hem från utbildningen är det dags för flytt! Då är lägenheten MIN. Galet vad jag längtar. Allt flyter på och går så bra nu! Yes!

Just NU ligger jag på ett hotellrum i Ö-vik. Pappa och jag tog en roadtrip upp hit för att lämna farmor. Hon har varit nere hos oss i 1 månad ca, så nu skjutsade pappa och jag hem henne! Min faster och kusin bor även här, så vi alla åt hotellfrukost ihop och bara myste. Skönt att komma hemifrån lite! Men alldeles strax så bär det av hemåt igen. Vi är väl hemma runt 22 ikväll ca.

Hadeee!

Update

2018-03-04 07:40
Från Sofiaath

Dags för en update. Vad har hänt i livet? Jo. Det som hänt är att: Jag har gått ned 7 kg (kost och träningsschema), jag ska iväg på en grundutbildning till ordningsvakt i två veckor, jag har skrivit kontrakt på lägenheten och jag är så glad! Jag liksom längtar till att gå upp på morgonen, åka till jobbet där jag möts av barnen i dörren som skriker ”SOFIA!!” Och får 100 kramar. ”Kolla! Sofia kom nu!”. I mitt senaste inlägg skrev jag ju om en väldigt jobbig dag. Jag undrar vad jag har gjort eller ändrat på..som har skapat en så stor sinnesförändring för mig? Jag undrar om det beror på att jag väljer att se det positiva. Jag tänker att det är det. Arbetet är fortfarande tufft, men allt blir ju så mycket bättre när jag väljer att se det lilla som gör mig glad. Jag går inte runt och småirriterar mig på saker, eller blir sur för något irriterande som hänt. Utan jag bara är och lever på. Och det gör ju att jag får tillbaka det jag ger. Jag mår så bra!

Igår var det en asbra lördag!! Sovmorgon, gick upp vid 07, åt frukost vid 8. Tvätta, städa sen hämtade David mig vid 12.30 för att åka till gymmet! Efter gymmet åkte vi och handlade lite på Ingelstad. Jag behövde VERKLIGEN en almanacka. Har ingen koll på mitt liv. Tänker att jag ska komma ihåg saker men det gör jag eeeej. Nu när semestern ska läggas in på jobbet och allt sånt kan det vara skönt att komma ihåg när man skulle va ledig. Haha.

Ny film uppe på yt, promenad med mannen i mitt liv...
- Coda.

https://youtu.be/W9YBzopeGKo


Allt går i ett.

2018-01-26 12:33
Från Sofiaath

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Kanske blivit lite mycket med flytten ut till pappa, träning och kostschemat och allt sånt. Direkt när jag kommer hem om dagarna ställer jag mig och lagar massa mat och packar väskan till nästa dag. Sover i stan två nätter eftersom jag spelar innebandy två dagar i veckan, att åka 6 mil hem efter en sen träning är inget jag orkar. Hinner inte så mycket mer om kvällarna. Ska även försöka att få in en rutin på att gymma på morgonen innan jobbet, men måste ju då ibland gå upp aaassssstidigt när jag typ börjar 7.00. Eftersom det tar 45 minuter för mig att åka till stan också. Men mycket hellre gymma på morgonen än efter jobbet vid typ 16.30, smockat med folk då.

Jag har även tackat ja till en lägenhet i stan. Jättecentralt och helt PERFEKT storlek! Kommer ÄLSKA den. Sjukt glad. Flyttar typ i april.

Dagen då jag bestämde mig för att säga ja till lägenheten, var en väldigt jobbig dag på jobbet, det gick inte riktigt som jag ville. Och i matsalen då när vi hade satt oss för att äta gick jag till mikron för att värma min matlåda. Glasskivan som snurrar runt i mikron bestämde sig för att ramla ned i golvet och gå sönder i tusen bitar, och barnen vid mitt bord samtidigt skriker mitt namn i bakgrunden hela tiden. Då bröt jag ihop, det bara kom. Jag klarade väl inte att hålla allt inne, stressen för livet och jobbet. Eller ”lättnaden” över att jag faktiskt i april kommer ha en egen lägenhet. Jag vet inte egentligen varför jag grät. Kokerskan på jobbet räddade mig, hon satte sig vid mitt bord så satt jag på hennes kontor och grät lite. Irriterad blev jag också för att det behövde komma just när vi skulle äta mat. Och att jag inte visste vad jag grät över. Men sedan nästa dag var det över. Det bara behövde komma en skvätt och sen var det bra. Heléne (kokerskan) räddade mig lite där. Tack. Jag är också tacksam över att det kom två andra kollegor och frågade hur det var med mig sen. Att dom bryr sig. För mig är det viktigt att visa uppskattning och tacksamhet, när jag tänker på något som någon gjort bra, eller om jag bara helt enkelt vill säga till någon ”jag uppskattar dig”, så tvekar jag inte. ALLA mår bra av att höra sådant. Jag blev glad att dom visade att dom brydde sig. Den ena kollegan sa sedan ”Man är inte svag för att man gråter, man gråter för att man varit stark för länge”.

Annars mår jag faktiskt bra. Försöker ändra mina negativa tankar till det lilla som faktiskt är bra. För allt kan knappast vara dåligt, det handlar ju lite om vad man lägger sin uppmärksamhet på...egentligen.

Hadeee!

Livet går vidare

2017-12-14 06:39
Från Sofiaath

I mellandagarna ska jag flytta ut till pappa igen, för Johanna och jag är inte ett vi längre. Det är bara en Johanna, och en Sofia. Som bor på varsitt håll och inte pratar som man brukade. Jag är ledsen, hon är ledsen. Men man kan inte bygga ett förhållande på halva känslor, börjar en backa och inte vill fortsätta är det bara för den andra att acceptera. Vad ska man göra? Nåväl.

Igår hade vi Lucia på jobbet. Alla barns föräldrar kom och kollade på deras 4/5 åriga små knattar. Vilket gjorde mig så glad för deras skull. Dom stod upp som tända små ljus och sjöng, mitt pedagoghjärta kan inte vara mycket stoltare. Jobbet för övrigt går bra, jag vet inte om det är för att jag själv ändrat inställning? Visst är det fortfarande jobbigt. Men jag har börjat accepterar min tillvaro och det kanske gör livet mer enklare?

Jag tycker det är rätt jobbigt att inte veta vad som kommer händer i framtiden. Och då menar jag..hur länge kommer jag bo hos pappa till jag får egen lägenhet? Dröjer det länge? Ingen ungdom som flyttat hemifrån vill behöva flytta hem till mamma eller pappa 2(!!!) gånger. Men, det är ju bra att man har ett säkert ställa att flytta till om något kör ihop sig. Som det gjort nu.

Johanna och jag är vänner.

Vart gick det fel för vissa vuxna?

2017-12-10 08:34
Från Sofiaath

Kommer ni ihåg när man var liten. Vilka tankar man hade om dom vuxna då. Att dom alltid visste bäst, att man skulle lyssna på dom för att vuxna är smarta och vet vad som är fel eller rätt. Vuxna vet hur man ska bete sig mot sin omgivning, familj och vänner. Vuxna vet vad respekt är och betyder. Att man måste acceptera och förlåta. Vuxna vet sådant. Eller jag trodde i alla fall att vuxna visste det.

Nu, när man själv är vuxen..förstår man att det inte alls är sant. Det finns vuxna som beter sig som skitstövlar, vuxna som skiter i att behandla folk men respekt. Vuxna som blir arga över att folk inte behandlar dom med respekt och sen är dom lika dana tillbaka. Vad är grejen med det?

Det finna vuxna som skaffar barn, men samma vuxna använder sedan förskolan som barnvakt. Ville man ha barn då?

Det finns vuxna som kör som jävla idioter på vägen, vuxna VET anledningen till varför det finns hastighetsbegränsning och böter om man kör för fort. Ändå blir vuxna förbannade över när dom väl får böter. Varför?

Jag undrar HUR det kan vara sååå svårt att behandla folk med respekt och acceptans. Jag undrar hur det kan vara så svårt med allt som egentligen är så enkelt? Varför är vissa vuxna så barnsliga? Varför beter sig dom som omogna tonåringar? Vad beror det på? Deras uppfostran? I så fall skulle då inte dom föräldrarna skaffat barn. Jag tänker att det är väl självklart när man skaffar barn, att målet är att uppfostra sitt/sina barn med respekt, tålamod, kärlek, lära barnet vad som är rätt eller fel, osv osv.

Jag är så himla trött på vuxna som beter sig som omogna tonåringar, som beter sig så barnsligt. Som inte har lärt sig vad respekt är. Som inte tänker efter före. Som är så egoistiska. Vart gick det fel? Det är SJÄLVKLART att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Jag ser inte det svåra i det.

Så, vart gick det fel? Vi vuxna ska vara förebilder till dom nya små liven. Skärp er för fan.

Matematik?

2017-12-06 17:49
Från Sofiaath

(Väktarutbildningen nekade min ansökan, jag började då söka efter något annat jag vill jobba med)

Jag vill ju bara bli beteendevetare. Tre års utbildning. Det skulle passa mig perfekt och jag har sett fram emot det. Jag går in och kollar distanskurser, och det finns några olika. Jag behövde bara välja vilken jag kan tänka mig att söka till. Sen läser jag jag innantill, noggrant. Det står att man måste ha läst matte 2b eller 2c.

I gymnasiet klarade jag inte ett enda matteprov, detta var ju då alltså matte 1b. Jag fick extrahjälp och en extralektion i veckan. Jag höll på med den matten i 4 terminer som egentligen bara skulle ta 2 terminer. Men tillslut fick jag godkänt. Genom att göra specifika tal, muntligt på en tavla, med chans till att få göra fel o då få hjälp av läraren.

Min fundering är: Borde jag läsa upp till matte 2b på komvux, för att senare i livet försöka jobba med det jag tror att jag faktiskt skulle trivas jättebra med? Jag kanske hade så svårt för matten i gymnasiet för att jag läste massvis av andra kursen samtidigt. Jag kanske kommer klara 2b nu eftersom jag BARA har det att fokusera på?

Hjärnkontoret går på högvar.

Jag är tacksam.

2017-11-28 06:10
Från Sofiaath

Jag är tacksam för...Att jag har en fantastisk familj som älskar mig och stöttar mig i alla lägen.
Jag är tacksam för...Att min familj är frisk och mår bra.
Jag är tacksam för...Att jag har ett jobb att gå till som ger mig lön.
Jag är tacksam för...Att jag möts av massa kramar från mina kära barn varje dag jag kommer till jobbet.
Jag är tacksam för...Att jag varje dag får chans att säga till mina närmaste hur mycket jag tycker om dom.
Jag är tacksam för... ja, vad är du tacksam för?

Detta är så otroligt viktigt att tänka på. Ser du bara negativa saker omkring dig så är det självklart att du får negativt tillbaka, efter som du inte ser något annat?

Jag tillexempel gick upp ett bra tag varje morgon och tänkte ”Fan vad kallt det är” och suckade. Redan där har jag gjort valet att börja negativt. Visst kan det vara kallt. Men jag behöver ju inte övertala mig själv om det, som att det bara är det som kretsar runt mig på morgonen. Då har jag startat dagen negativt och kommer där efter förmodligen bara lägga märke till negativa saker.

Jag håller på att läsa en sån otroligt bra bok..The secret” heter den. Den är så värd för alla att läsa, för ALLA. Den handlar just om det jag skrivit ovan. Att faktiskt se saker som man är tacksam över. Att säga ”tack” varje gång man vaknar varje dag. Tack till livet vi faktiskt fått. Även om du kanske inte gillar eller uppskattar ditt jobb...”tack” för att du faktiskt har ett jobb att gå till.

Alla har vi något positivt i livet. Du måste bara se det och faktiskt tänka på det.

Tack tack TACK.

(Detta är min vän Michaela, som jag är tacksam över. Hon finns där vid min sida även när hon hatar mig. Det är väl så vänner gör. Vi är egentligen väldigt olika och har ganska mycket olika tankar om relativt mycket. Men, hon är där för mig. Och jag är där för henne. Även om jag hatar henne för något, även om hon hatar mig för något. Så är det en självklarhet att vi finns där för varandra. Det är ju sånt vänner är till för.)

Du väljer ju själv, egentligen.

2017-11-16 06:29
Från Sofiaath

Idag är det torsdag, klockan är 06.08 när jag sitter och skriver detta vid en hållplats. Jag är så trött på denna eviga samma rutin på morgonen. Visst jag kan gå till stan och ta spårvagn där ifrån istället, jag kan byta plats på spårvagnen/bussen, för att ändra på småsaker. Jag hatar när allt liksom bara är..samma sak. Men, jag behöver väl kanske byta ett litet livskapitel. Jag trivs i Norrköping, och är egentligen ganska nöjd med min tillvaro, jag vill bara ändra dessa småsaker som jag gör på repeat. Och det är väl egentligen helt upp till mig. Kanske gå ned till resecentrum istället? I den här kyla, absolut. Eller bara gå och köpa en bil och köra till jobbet? Det är ju också ett alternativ. Nä men, det är bara jag själv som kan ändra på det som stör mig. Och jag håller ju på, faktiskt. Jag håller alla tummar jag kan, så jag kommer in på väktarutbildningen. Det är för länge att jobba 9h på förskola..eller så bara är inte det yrket för mig. Skulle man brinna för det skulle det förmodligen vara jättekul!

Ae, jag är så trött på att människor ska klaga på saker och själva inte vilja göra något åt det. Sluta klaga då. Man själv har skapat sitt liv som det är just idag av en anledning. Du väljer vilja människor du vill ha i ditt liv. Du väljer vilket jobb du ska ha, du väljer allt själv. Tänk vad bra, egentligen. Tänk på det.

Väktare?

2017-11-07 06:12
Från Sofiaath

Idag är det tisdag.

Mina tisdagar är korta, men ändå långa dagar. Jag jobbar nämligen bara 6h och 45 minuter. Det är min korta dag,. Eftersom jag slutar så tidigt så hinner min ”privata dag” bli längre.

Idag ska jag äntligen gå med papperna till ungdomskontoret och få skicka in min anmälan till Yrkesväktarutbildningen i Norrköping. Eftersom dom bara har öppet mellan 13-16 så är min ända möjliga dag att lämna papperna tisdag. Vilket suger. Det har tagit mig nästan en månad att få in detta..och nu börjar det bli ont om tid. Och denna utbildning är och först och främst för dom som är inte har någon gymnasieexamen, något jobb och är inskriva på Arbetsförmedligen. Så jag har en väldigt liten chans att komma in eftersom jag har fast tjänst, gymnasieexamen och ej i skriven på Arbetsförmedligen. Men, jag hoppas på det bästa iaf.

Idag vaknade jag med ännu mer ont i halsen och täppt i näsan. MEN jag är liksom fortfarande frisk. Det här stör mig något enormt. Har haft liiite ont i halsen och varit väldigt seg i snart 1,5 vecka. Kan jag bara få bli sjuk eller så kan väl kroppen skita i att bli halvsjuk om jag ändå inte ska bli sjuk. Ååååh. Detta gör ju att jag inte kan prestera på innebandyn. Jag orkar ju inte ens springa, så då är det lika bra att låta kroppen vila. Men hur länge då? Vad ska jag göra för att bli av med detta? Byta jobb till att börjar med kanske..det är mer ett sjukhem nu än förskola. Jag menar alltså att, ALLA barn hostar och snorar. Finns liksom inget stopp. Och sedan går jag i det där hela dagarna. Klart jag blir smittad.

Jaja. Får väl helt enkelt ha ett apotek hemma, med lite ingefärashot och lite sånt.

Haddeee!

Tänk på dig själv.

2017-10-31 06:21
Från Sofiaath

Jag kan och börjar bli trött på människor som lägger sig i folks personliga val.

Vad det än gäller här i världens ska DU göra det DU mår bäst av. Du ska aldrig göra något för någon annans skull om du mår dåligt eller får ångest över det. ALLA människor är olika och ingen kan någonsin säga att du gjorde ett dumt och dåligt val om du bara lyssnade på dig själv. DU är det viktigaste och det är DU som SKA må bra. Jag har lyckats komma så långt i min utveckling att jag slutar göra dom saker jag ”måste” för det ger mig ångest. Skillnad på ”måsten” du gett dig själv. Jag har slutat göra dom saker som jag känner mig tvingad till att göra för att det mår jag själv inte bra av.

Att känns sig tvingad till något är aldrig hälsosamt för hjärta och själ. Så...är jag då en dålig människa för att jag inte gör det? Är jag en okänslig människa för att jag verkar som jag inte bryr mig? Är jag självisk? Nej. Jag gör det som känns bäst för mig. Inte för jag är lat, inte för jag skiter i det. I allt detta finns det människor som lägger sig i, tycker man gör fel. Som har dumma teorier om att man inte bryr sig. Det irriterar mig att dom människorna inte tänker steget längre. ”Finns det någon personlig anledning?” Man ska inte göra något man inte vill och inte mår bra av, så är det, punkt. Klagar du sedan på att något är psykiskt jobbigt, ”men någon måste ju” även om du inte vill. Så SKA du inte göra det. Gör du det i alla fall så är det ditt val. Och finns då inget att klaga på. För du har ett val, man har alltid ett val. Om du inte känner att du kan säga nej, eller att du inte lyssnar på dig själv så är det dags att börja göra det nu.

Jag håller fortfarande på att försöka sluta få dåligt samvete för saker, och har i samma veva slutat göra dom saker jag inte vill, saker jag mår dåligt av. Och detta har gjort mig till en säkrare och starkare individ. Jag vet vad jag vill och inte, vet vad jag behöver och inte. Och ni andra runt om...Det är bara att acceptera. För ingen kan ju bestämma om jag mår bra eller dåligt av något.

Idag är det en lång dag.

2017-10-25 07:17
Från Sofiaath

Idag känner jag bara för att ligga kvar i sängen hela dagen.

Idag börjar jag klockan 08.00 men måste ta en buss ifrån stan som går 07.05 så jag är framme på jobbet runt 07.25, för om jag tar en senare buss så kommer jag försent. Det här med bussåkandet har börjat irritera mig. Jag vill ha bil igen. Dock så finns det nästan inget som irriterar mig lika mycket som stadstrafiken mellan 16-17.30. Den måste jag ju själv ge mig in i ju, om jag skaffar bil..hm.

Så jobbet, jag jobbar 08.00-17.45 schemalagt. Barnen brukar dock gå vid 17.30. Sen direkt så är det kvällsmöte till 19.00. Och vid 19.00 står frugan redo utanför för att direkt åka till innebandyn i Skärblacka. Den börjar dock 20.00, men ingen idé att åka hem. Så slutar den 21.30, så jag är hemma vid 22.00 och då ska jag duscha och äta, så är väl i säng ca 23, sen börjar jag 07.00 nästa dag, så då måste jag gå upp vid 05.30..orka ens? Men det väljer jag ju egentligen själv, att spela innebandy alltså.

Detta är min onsdag, ni då?

Hadee!

Tillbaka till lite peace and quiet.

Lite i varda’n.

2017-10-23 08:59
Från Sofiaath

Det känns som dagarna går segt framåt. Varför?

Igår kunde jag springa igen för första gången på 7 dagar. Förra lördagen när vi hade match drog jag på mig någon ”skada” i muskeln i mitt vänstra baklår. Så jag har inte kunnat springa något, det har liksom bränt till. Men igår, på gymmet kunde jag löpa igen! Så jävla skönt det var. Och idag har vi träning, så ska bli kul att spela igen!

I fredags åkte Johanna och jag upp till Västerås och sov på hotell. Målet var att ta sig till Mora och hämta Johannas bil som hade blivit klar. Bilen gick ju sönder när vi hade semester i sälen v.39. Men nu är den hemma igen! Min kära far ville inte att vi skulle åka upp hela vägen till Mora och sen hem igen på samma dag. Så han gav oss en natt på Scandic i Västerås. Han sover ju på hotell så mycket så han får gratisnätter. Tack TACK. Säger jag bara.

Just nu sitter jag på bussen påväg till jobbet, börjar klockan 9.00, egentligen 7.15, men vi har kvällsmöte på onsdag. Så då får man en sovmorgon den veckan man har kvällsmöte. Vet inte om jag kan kalla det sovmorgon. Måste gå hemifrån 7.40 när jag börjar 9, börjar bli trött på att inte ha bil. Har tröttnat på att åka buss hela tiden..

Så ligger det till just nu!

Hadeee!

Väkommen till min värld...del2?

2017-10-12 16:45
Från Sofiaath

Jag började förra inlägget med att säga att jag får dåligt samvete för mycket. Men förklarade egentligen inte vad jag menade med det.

Genom att jag analyserar händelser, och vill alltid att alla i min omgivning ska må bra och vara glada, så tänker jag på mina val och handlingar jag gör så att den personen/personerna inte ska bli ledsen eller besviken. Det värsta jag vet är att slänga rosor eller födelsedagskort jag fått. För då har ju den personen lagt ned tid och omtanke på att skriva och köpa det till mig. Så jag ber alltid någon annan att slänga det åt mig för jag klarar inte av det för då får jag - dåligt samvete. Ett tag i livet fick jag för mig att spara rosor jag fått så jag slapp slänga dom, och där av gå en omväg för mitt dåliga samvete, men dom blev ju så torra och smulade isär. Så någon fick slänga dom åt mig då.

Det kan bli lätt att jag ”servar” människor. För om dom ber mig om något, och säger jag ifrån, får jag dåligt samvete för att människan har bett mig om hjälp och jag vill alltid hjälpa. Givetvis gör jag inte det med lata idioter. Men jag menar mest att jag kanske hjälper mer än vad jag själv egentligen orkar. Jag vet att jag själv har ett eget val och jag väljer själv hur ska hantera saker och så. Men mitt dåliga samvete finns ju där i alla fall, för småsaker.

Detta leder ju också till att jag frågar saker heeeeela tiden så jag vet att människan jag är med mår bra i den situationen vi är i och sånt. För frågar jag inte, kan jag börja överanalysera och då spökar min hjärna ihop massvis av saker som inte alls är sant och jag blir orolig eller nojig.

Och då leder det till att jag kan bli en väldigt irriterande och jobbig typ. Men, jag gör ju det som gör mig lugnast. Jag behöver bekräftelse på olika situationen och folks handlingar så jag inte misstolkar.

Stort tack till mina närmaste som orkar med mig. Typ till min  Johanna, som lever med mig och försöker förstå sig på mig, och har tålamod framför allt. Och typ Michaela, min bästa vän, som jag ringer till i panik ibland och får förklara något som gjort mig upprörd, så jag ser den situationen på ett annat sätt. Tack till er alltså.

Hadeee!

Välkommen till min värld.

2017-10-09 07:03
Från Sofiaath

Så, jag är en människa som får dåligt samvete för mycket. Undra om det beror på att jag analyserar allt? Alltså, överanalyserar - allt. Att jag överanalyserar minsta lilla, kan jag inte säga alltid är så positivt. Det skapar ju tankar i mitt huvud som gör mig orolig, stressad, ledsen, arg. Men dock i vissa situationer kan en sån som jag även vara bra, på jobbet tillexempel, när man sitter i krisen och måste snabbt tänka “outside the box” så kan ju mitt övertänkande komma fram till olika lösningar. Dock händer det inte ofta att det jag tänker kommer ut ur munnen på rätt sätt vilket gör att ingen förstår i alla fall. Så jag måste ta massvis av omvägar för att förklara hur jag tänker. Vilket jag egentligen kan tycka är roligt ibland, då jag tycker det är roligt att diskutera och argumentera.

Ibland händer det även att jag råkar tänka högt, att jag liksom sitter i min egna lilla värld och sen helt plötsligt så råkar jag säga det jag tänker högt, vilket inte alls är med min mening. Som tillexempel.

- En gång när vi hade fått en ny lärare på gymnasiet. Stod han vid hans första lektionstillfälle och berättade om sig själv, vilket jag helt ärligt inte kanske var så intresserad av. Så jag satt och dagdrömde lite, med andra ord hade jag stängt av mina öron. Men ibland måste man ju liksom stanna upp och kolla på läraren av ren respekt så han tror att man lyssnar, vilket jag gjorde och han just då sa ”Jobbade innan på Arbetsförmedligen” och jag får ur mig ett ”wiihuuu” högt i klassrummet så alla hör. Vilket gjorde att läraren stannade upp, kollade och sa något i stil med ”Ja, så kan man ju tycka, en anledning till att jag bytte jobb, för att jag inte tyckte det var så roligt”.

Jag ville sjunka genom jorden. I dessa tillfällen blir jag trött på mig själv för att jag inte kan hålla igen. Men jag rår inte för det.

Men ibland möter man dom människor som man klickar med direkt, människor som förstår sig på mig utan att jag ska behöva förklara massvis med omvägar, nu rent allmänt. Som en annan lärare jag hade på gymnasiet. Hon började förstå att jag övertänker, började förstå sig på hur jag tänker runt saker vilket gjorde det lättare för mig genom att hon visste vad hon skulle säga till mig, och hur hon skulle göra det.

Jag läser av kroppsspråk från topp till tå på människor när jag samtalar med dom för att förstå lättare vilken sinnesstämning dessa människor är i, vilket gör att jag tycker det är jobbigt att prata i telefonen med människor jag inte känner. Det är lättare för mig att se människan så jag vet hur jag ska bemöta personen i fråga så att samtalet blir så bra som möjligt.

När jag smsar så smsar alltid jag specifik och detaljerat för att det ska bli så lite missförstånd som möjligt. Där av är det jobbigt för mig när människor bara svarar tillbaka ”ok” eller ”” eller bara med någon annan emoji eller så. För jag förstår inte alls exakt vad människan menar då. Oftast får jag bara nöja mig med det då dom flesta inte har tid till att sitta och skriva en roman om vad dom menar.

Långt inlägg. Men välkommen till min hjärna.

Hadeee!

Hemma igen då.

2017-10-01 18:21
Från Sofiaath

Såå, imorgon är det måndag och semestern är nu slut. Vilket är sorgligt, skulle vilja ha semester hela vinter helst. Blir så deprimerad av kyla och mörker.. känns som man går upp mitt i natten på morgonen.

Uppe i sälen var vi med om ett äventyr. Johannas bil bestämde sig för att sluta fungera..eller.. den bestämde sig för att inte svara på gasen. Så vi kunde bara köra i ca 15 km/h. Den gick att ”nollställa” om man stängde av och sedan starta motorn igen. Så nästa dag när vi åkte hem från en sjö, fungerade den inte igen?! Så vi fick söka efter en verkstad där uppe i sälen, och allt stängde ju nästan 16-17 så det blev bråttom. Vi hittade en verkstad som kunde ta emot hennes bil. Den låg 5 mil ifrån Sälen. I alla nedförsbackar fick man ju upp farten rätt rejält men sedan i uppförsbacke kröp vi igen. Men verkstaden i Älvdalen kunde bara släcka lampan, så vi fick åka vidare till Mora. Och där lämnade vi in bilen, gick till en hyrbilfirma och fick en hyrbil. Så nu har vi lämnat bilen i Mora och åkt hem i en Kia ceed och ska åka upp till Mora på lördag igen, OM bilen hunnit bli klar då. Guuh vilket strul. Att det just ska hända 40 mil ifrån där man bor också.

Men vad gör man, bilar kan ju vara fördjävliga ibland. Vi hade det i alla fall väldigt mysig med fiske och den lilla vandringen som blev. ”Sitta på en sten vid en sjö i en skog” är något man behöver göra oftare tror jag!


Nu kommer lite bilder:

Sista dagen

2017-09-23 09:38
Från Sofiaath

I torsdagskväll runt 23.00, satt vi och åt glass på en glassbar. Bordet var för litet så min kamera kunde inte få plats där när glassen kom ut. Så jag la ned den bredvid min mors väska, för där kan man ju inte glömma den, right? Så igår efter frukost skulle jag lägga över lite bilder ifrån gopron till min telefon. Tror ni jag hittade den? Nä. För den hade jag glömt på glasstället. Typiskt mig att göra så, jag hade helt och hållet glömt att jag ens hade en kamera. Lät den ligga där ensam istället, mitt nöt.

Vi for tillbaka dit, till glasstället. Och dom hade hittat den och lagt den i baren. Sån jävla tur!! Vilken lycka jag kände. Konstigt,kan man tycka, att jag inte undrade vart kameran var fören sent nästa morgon.

Aja. Haha.

Idag är det lördag, sista heldagen här i Cabo Roig. Vill inte åka tillbaka till Sverige, skulle kunna va här minst en vecka till... Vi hoppas på att det är bättre väder idag så vi kan gå till stranden. Igår blåste det och var molnigt. Så jag frös så fort det blev skugga. Inget kul när det blåser i havet heller, för det dras upp massa skit från botten, så vattnet blir grumligt. Så idag, hoppas vi på bättre väder!

Nu strax ska jag gå upp och göra frulle. Hoppas det är lite fint väder i Sverige i alla fall.

Hadeee!

Torsdag

2017-09-21 11:02
Från Sofiaath

Igår hängde vi vid poolen halva dagen, sedan begav vi oss till Zenia Boulevard, det är ju som ett Ingelsta shopping, fast 10 gånger större. Det är som stora torg i själva huset. Med öppet tak så man är som inne fast ute. Vi tänkte att vi skulle shoppa massa. Men varken Johanna eller jag hittade något som faktiskt passade. Kan bero på att vi nyss hade ätit världens jävla buffé haha.

Senare på kvällen gick vi till en Irländsk bar och drack lite. Fan vad jag älskar irländare!! Så himla astrevliga. Chefen kom och tog i hand och frågade hur vi mådde och så. Hur trevligt?!

Just nu ska vi alldeles strax gå till stranden och ligga där heeeeela dagen. Bara slappa och sola. Jag har med mig en bok som heter "Britt-Marie var här". Underbar bok. Mycket skratt, men även lite sorglig.

Mot stranden!

Hadeee!!

Spanien!!

2017-09-18 19:07
Från Sofiaath

Igår gick vi upp klockan 04 i Sverige, år frukost och gick sedan till flygplatsen. Eftersom planet gick så tidigt så sov vi på hotellet precis bredvid. Vilket är jätteskönt. Jag tycker det är obehagligt men stora maskiner, typ som lastbilar, grävmaskiner, flygplan, båtar med mera. Ingen aning om varför, men jag vill bara inte vara nära dom. Så jag ville helst blunda när vi gick på..haha. Johanna är heller inte så förtjust i att flyga, och jag är nervös. Så vi var ingen bra flygkombo. Dock så tycker jag det är så jävla coolt att lyfta och landa. Hiho.

Tog ca 3 h och 45 minuter att flyga, tiden gick väldigt fort. När vi kom fram här i Spanien lämnade vi alla saker i lägenheten och gick och käkade. Vi har egen pool där vi bor som vi "delar" med några andra lägenheter, men det är aldrig folk där typ haha. Så där spenderade vi resten av dagen, vilket var hur skönt som helst. Alla somnade vi till i solen. Mellan 33-25 grader om dagarna!

Jag är hur lycklig som helst här, så skönt att komma bort från hemmalivet ett tag. Och det enda vi gör är att sola, äta, umgås och sova haha. Precis vad jag behövde kände jag.

Nu ska vi alldeles strax sätta oss och käka hemma i lägenheten.

Hadeee!

Träning - förkyld

2017-09-09 09:29
Från Sofiaath

Sjukt det där att muskler väger mer än fett, aldrig trott på det eftersom jag själv aldrig varit med om det. Men...

För ett tag sedan började jag styrketräna ganska mycket, varje dag om jag kunde. Johanna och jag hittade ett perfekt gemensamt intresse! När jag började gymma vägde jag 65kg, efter ett tag, när jag vägde mig igen, vägde jag 70kg. Jag fick ju panik haha. Men kroppen hade ju bara förändrats i muskler, inget fett. Och nu, när jag varit förkyld och inte gått till gymmet på ett tag så har jag gått ned 1 kg, jag äter precis vad jag brukar (kanske lite mer) men ändå går jag ned i vikt. Tycker det är lite coolt sånt där. Skulle vilja lära mig mer om kropp och kost.

Igår sjukanmälde jag mig från jobbet, efter att ha kämpat mig upp ur sängen mån-Tors genomförkyld så klarade jag inte en dag till. Det gick bara inte. Så igår låg jag i soffan hela dagen och kollade serier.

Hadeeee!

Onsdag och genomförkyld

2017-09-06 17:49
Från Sofiaath

Onsdag, en vecka och 2 dagar innan johanna och jag åker till Spanien med min mor och hennes man Anders. Jag är genomförkyld och får lite panik för att jag inte kommer hinna bli frisk. För frisk för att va hemma, för sjuk för att va på jobbet.. what to do?

Efter Spanien har jag i alla fall en till semestervecka, direkt efter flyget landat i Sverige ska Johanna och jag upp till Sälen och fiska, med min far, och min systers familj! Som jag längtat. Skönt att komma igång med jobbet och få två veckor semester till. Haha

Idag efter jobbet ska jag bara hem och slänga mig i sängen direkt. Dricka mycket vatten och hoppas på det bästa.

Ciao!

Chefen gjorde min vecka.

2017-09-03 11:46
Från Sofiaath

NYHET FRIENDS. Jag har haft en seg och obalanserad vecka, och i torsdags hade jag en riktigt dålig dag.. MEN, så kommer min chefen vid 17 tiden och säger "jag har en bra nyhet Sofia, du är fastanställd"

Jag har fått fastanställning!!! Det är så jävla underbart, speciellt för framtiden. Nu behöver man liksom inte oroa sig över att man ska bli utan jobb, inte få lön och så vidare. Johanna och jag har ju framtidsplaner, så det här hjälpte oss stort på vägen. 21 år och fastanställd YES.

Har nu jobbat tre veckor sedan semester och i tre veckor höll jag mig 100% frisk på jobbet. Vilket är ett under, då jag har dåligt immunförsvar och jobbar på förskola. Men nu börjar förkylning smyga sig på. Och jag åker till Spanien om 2 veckor. Men två veckor är ju långt, hinner bli frisk på det. Konstigt det där när man mår jättebra dagen innan och sedan vaknar man upp snorig och hängig. Irriterande.

Just nu sitter jag på bussen påväg ut till min far i Kolmården. Ska dona och fixa massa med ett hus. Och jag får äntligen träffa min andra hälft igen, Coda, som är en dalmatiner på 5 år.

Ciao!

Lång daaaaag

2017-08-31 16:49
Från Sofiaath

Idag ska man tillbringa dagen på jobbet 07.00-19.00. Jag slutar 16.00 egentligen, men det är kvällsmöte som står på schemat ikväll. Första kvällsmötet nu efter sommaren, så det kommer antagligen vara mycket att gå igenom. Och vid 17.00, då mötet börjar är man ju alldeles slut i hjärnan.

Johanna och jag ska försöka att dra oss till gymmet efter att jag kommit hem. Klockan lär bli mycket, men vi somnar ju inte förrän sent i alla fall. Bättre att gymma än att slökolla på tv.

Hittade för någon dag sedan ett armband jag ville köpa som det ska stå Johanna på. Visade henne det och igår fick jag det som en överraskning från henne. Bara sådär. Den kvinnan är så jävla oförutsägbar och fantastisk. Hon bara gör saker pang bom. Hon förvånar mig mer och mer. Så glad att jag får chansen att leva med just henne.

PUSS på henne.

Måndag igen.

2017-08-21 07:04
Från Sofiaath

Måndag igen, 4 jobbveckor kvar innan vi drar iväg till Spanien. Ny dag nya tag! Det började med att jag är måndagstrött och kollade fel på spårvagnen med 10 minuter, så jag fick istället springa ned till resecentrum. Skön morgonjogg...

Helgerna är väldigt värdefulla nu när man jobbar heltid. Är hemma ca 17-18 varje dag och har 3 träningar med laget i veckan. I helgen var det ju augustifesten i Norrköping. Så Johanna och jag tog ett varv på marknaden i fredags och lördags. Och igår var det städ- och tvättdag. Vi var ju givetvis på gymmet i lördags och söndag med. Och så avslutade vi helgen med en kvällspromenad. Skönt om man kan få in det som en rutin att gå en promenad innan man går och lägger sig!

All you need is love.

Tillbaka på jobbet!

2017-08-15 06:19
Från Sofiaath

Igår var jag tillbaka på jobbet, skönt att börja med en kompetensutvecklingsdag. Vilket betyder att förskolan är stängd och vi pedagoger jobbar i arbetslagen och fixar och pratar om projekt, miljön, rutiner och hur vi ska ta emot nya barngruppen osv osv. Det var ganska skönt att börja jobbet på så sätt. Men idag kommer barnen och det ska bli kul att träffa dom och se alla förändringar som skett under sommaren! Idag jobbar jag bara 6.30-13.15, så skönt med en kort dag, lugn start på veckan. Vilket jag uppskattar!

Håller på och läser en bok också som handlar lite om att försöka se det lilla i som vardag, att hitta det positiva i det minsta lilla. Jag måste på något sätt lugna ned min tänkande, då jag analyserar och övertänker saker alldeles för mycket. Visst är det bra med personer som analyserar och har sig, men inte just nu. Det har mest skapat problem för mig o mina känslor. Haha.

Hade!

Fredag

2017-08-11 17:02
Från Sofiaath

Idag är det fredag.

Denna fredag har bestått av bilåk. Imorse vaknade jag och Johanna på Scandic i Örnsköldsvik. Och idag stod det "Hem till Norrköping på schemat", just ni befinner vi oss emellan Gävle och Uppsala. Min far skulle upp på ett möte i Kalix så Johanna och jag följde med upp, vår sista semestervecka. I Örnsköldsvik bor min farmor och faster, så vi stannade där i två dagar och umgicks med dom. Semestern har dock varit alldeles för kort och jag är inte alls redo att börja jobba, inte det minsta. Suget efter ett nytt jobb och nya utmaningar blir större och större.

Semestern har i sig varit skön, dock har det nästan bara vara dåligt väder. Kan inte minnas en enda dag som vi spenderade hela dagen med sol och bad...Mest regn, blåst och kyla som tagit över, men jag har uppmuntrat mig själv med att vi, mamma, Anders, Johanna och jag ska åka till Spanien om 5 veckor.

S Å J Ä V L A S K Ö N T.

Lite bilder från Öland och Norrland.