RSS - xml

Kontrollerades senast: 2021-08-10 21:41:26

Hantverksbloggen

Ut ur bubblan

2021-08-10 20:58
(null)
 
Efter att ha kommit ut ur bubblan som kallas för Slöjdlinjen på Samernas utbildningscentrum så tänkte jag ta och börja skriva lite mer här. Det var ju ett tag sen som jag alls skrev något överhuvudtaget. Istället så har jag lagt all tid på slöjden och på de utställningar som jag har varit med och satt upp. 
 
Under mitt andra år så har vi andraårselever på Slöjdlinjen nämligen satt upp två olika utställningar, en marknadsutställning under det som skulle ha varit vintermarknadsveckan och den andra nu under sommaren. Den sista utställningen står uppe nu i skrivande stund på Ájtte museum, och står där till 26/8. Så nästan hela månaden ut.
 
Så här två år av slöjdande på heltid så kommer jag att sakna tiden på Samernas med slöjdande nästan dygnet runt, den sociala gemenskapen med andra som också sitter och slöjdar mest hela tiden och alla de skratt som vi har fått trots all stress. För att inte tala om alla de vänner och bekanta som jag inte längre kommer umgås med på samma sätt. Eller lika mycket för den delen.
 
Nä, har ni chansen att plugga slöjd på Samernas åtminstone ett år så ska ni ta den chansen! För det kommer vara helt klart värt det i slutänden.

Ute på fältarbete

2019-08-29 11:23
(null)

Efter tre försök så har jag till slut kommit in på Samernas Utbildningscentrum! Så nu är vi inne på den första skolveckan, och hittills så har vi fått bekanta oss med varandra lite grann och med Jokkmokk. För mig som har bott här i kommunen i hela mitt liv så var det förstås inga större nyheter på just samhällsfronten, medan det var en hel del nya människor som jag aldrig har träffat förut.

Nu idag så är vi på textillinjen ute på fältarbete och ska hämta videbark till skinngarvningen senare i höst, så nog är vi fullt sysselsatta alltid.

Mina första försök till vantar

2017-11-15 10:42
(null)

Till slut så har jag tagit tag i att lära mig sticka vantar. Mitt allra första par blev lovikka-vantarna till vänster i bild, vilka blev mycket bättre än förväntat för att vara första paret. Det kan ju också ha hjälpt att innan jag satte igång med dem så övade jag på slätstickning plus skillnaden i hur man stickar aviga respektive räta maskor. 

Vanten till höger i bilden är däremot mitt första försök till mönsterstickad vante. Efter att jag hade stickat några par lovikka-vantar så kände jag att jag fixade det, och ville börja på att använda flera färger i samma vante. Så jag bestämde mig för att försöka lära mig mönstersticka en bebisvante till att börja med. 

Sagt och gjort, efter att långsamt sticka mig igenom diagrammet i mönsterhäftet så blev resultatet det på bilden. Kan säga att det här var en av de gångerna som mitt huvud känts som att det håller på att sprängas av att det kändes svårare än vad jag trodde

Mönster till lovikka-vantarna på bilden finns här och mönstret till den högra vanten finns här

Dille på lissto

2017-10-07 10:04
De senaste månaderna har jag haft en dille på att väva lisstos, speciellt kvinnovarianten av dem. Eller rättare sagt, alla som jag har vävt hittills har varit för kvinnor. Så jag har inte ens försökt göra några manslisstos än. Vilket nog betyder att nästa lissto som jag alldeles säkert komma varpa upp rätt snart nog ska vara för en man. Nåja, det positiva är att den här gången så testade jag i alla fall ett annat mönster på lisston än den jag annars brukar väva.

Varför kostar vantar mindre än en fågelholk?

2017-09-07 17:46
Tidigare idag så var jag förbi hantverksbutiken här i byn i jakt efter ett par nya vantar (man kan aldrig få för många vantar enligt mig) och nog hittade jag ett par som fick följa med hem. Det var där när jag stod och kollade på nämnda vantar som det slog mig.Varför värderas traditionellt kvinnliga hantverk mindre än traditionellt manliga hantverk? Trots att det krävs skicklighet och kunnande inom alla sorters hantverk för att man ska få fram något vackert och användbart? För enkelhetens skull så använder jag ett par stickade vantar som exempel.
 
De stickade vantarna jag köpte kostade 230 kr, trots de upperbarligen är välgjorda och varma. Plus har tagit tid att göra med material som helt säkert inte var gratis. Så det priset är nästan skamligt lågt för något som jag kommer använda länge. Vilket gör att jag börjar fundera över varför man inte tar mer betalt? Är det en rädsla för att inte få sålt sina alster att man hellre tar ett för lågt pris än att riskera att de förblir osålda? Eller är det kanske för att man tycker att det man har t.e.x stickat är så självklart att man inte tycker att det är värt så speciellt mycket?
 
En sak som nog har haft stor påverkan på priset på just vantar är man numera kan köpa ett maskinstickade, massproducerade vantar på valfri klädbutik för runt hundringen. För varför köpa ett par vantar för runt 500 kr när man kan köpa ett par för en femtedel av priset? Det trots att kvalitén oftast är så mycket bättre hos ett par handstickade vantar än hos ett par som man kan köpa i närmsta klädbutik.
 
Kan en annan sak vara att stickarna själva inte tycker att man har gjort något som är värt att betala skäligt för? Då eftersom man ändå har stickat samtidigt som man t.ex. har tittat på TV eller tvättat kläder? Ja, det hela är nog en rätt svår fråga att besvara. Vad tycker du? Varför får man betala mindre för ett par vantar än för en fågelholk?

Egenvävt regnbågsband

2017-09-02 16:35
Ett tag så har jag velat väva mitt egna regnbågsband. Sagt och gjort, när jag var uppe i fjälls för dryga månaden sen så satt jag en kväll för mig själv i en av torvkåtorna och hade inget viktigare att göra. Vilket gjorde att jag började skissa upp på ett papper hur jag skulle varpa upp sagda band.
 
Själva grunden är en lulesamisk lissto med hoppor, vilket underlättade en del för mig. För det svåra var inte få till färgerna (4 st trådar av varje färg i samma ordning som Prideflaggan), utan mönstertrådarna (lila, rosa, blå på bilden). Först nn halvtimme senare så kände jag mig redo att börja trä trådarna på rätt ställen. Som ni ser på bilden blev resultatet rätt bra trots allt.
 
Till nästa gång så hade jag dock tänkt att ta en lite ljusare blå färg, eftersom den blåa jag valde smälter ihop med det gröna. Vilket jag upptäckte i efterhand. Såklart. Men för att vara första gången jag vävde den här bandet, som dessutom är mitt första egenkomponerade, så är jag helt klart nöjd.

Ett svikande minne

2017-03-07 18:54
Det är med att komma ihåg saker verkar vara svårare än förväntat. Sedan kursen jag var på för två dagar sen så har jag lyckats glömma bort detaljerna på hur man skulle göra skobandsavslutningarna. Jag vet på ett ungefär hur jag ska göra, men hur jag än gör så blir något fel. Så just nu lutar det åt att jag får ringa läraren och be om hjälp till helgen. Om jag nu inte på något mirakulöst sätt kommer på hur jag ska göra.

Helgkurs

2017-03-05 20:43
Nu i helgen så har jag varit på kurs i att lägga eller väva band här i Jokkmokk. För min del så har jag behövt hjälp med att avsluta de skoband som jag har gjort sedan senaste kursen. Vilket var några stycken. Så nu ska jag bara försöka komma ihåg hur man gör och hur man ska klippa skinnet man ska ha som avslutning i ena änden av vardera skoband. Nåja, 1 par av skobanden blev färdiga den här helgen i alla fall. Bara 4 till kvar.
 
Det är bara lite synd att helgen har gått så fort. Jag skulle vilja att den var dubbelt så lång mot vad den kändes som att den var. För det var en del som jag skulle ha behövt repetera innan jag skulle vilja fortsätta på egen hand. Men som det är så är jag väl illa tvungen att göra det ändå.

Ullgarner i alla möjliga färger och former.

2017-02-09 18:45
Jag är en riktig garnälskare, det kan jag inte förneka. Det är nästan så att jag inte vill veta hur många tusenlappar som gått åt till att köpa garn i olika material, färger och kvaliteter. Jag skojar inte när jag säger att jag har garner hemma i alla regnbågens färger och tjocklekar. Speciellt förtjust är jag också i ullgarner. Vilket man nog märker om man börjar gräva i mitt sortiment av garn. De allra flesta är nämligen av ull, i olika tjocklekar från mina tunna vävgarner till de allra tjockaste skobandsgarnerna.
 
Nu på sistone försöker jag också hålla nån slags ordning på garnerna, så jag inte behöver trassla ut en stor härva när jag vill använda några. Just nu ligger de sorterade i olika tygkassar, där virkgarnerna ligger i sin kasse och vävgarnerna i en annan. Skobandsgarnerna däremot, de ligger hyfsat ihopsamlade ovanpå min byrå just nu. Jag håller fortfarande på att fundera på var de ska vara, för de börjar nästan vara för många för ligga kvar där.

Till slut tid för en sväng ut på vintermarknaden

2017-02-04 13:59
Tredje och sista dagen av Jokkmokks vintermarknad, och först idag så har jag haft tillräckligt mycket tid över till att faktiskt gå runt på själva marknaden. Jag har nämligen haft fullt upp på jobbet med allt vad det innebär, och bara haft tid över till att gå runt och kolla inne på Samernas utbildningscentrum. Skolan ligger granne med jobbet, så det ligger nära och bra.
 
I alla fall, det som jag har kunnat se hittills är helt klart sevärt, speciellt andraårselevernas utställning. Snyggare och mer välgjorda saker får man nog söka efter. Sen så hittade jag, som vanligt, en massa snygga silversmycken som jag tyvärr inte har råd med nere i källaren. Det jag har kunnat fynda hittills är ett helt, garvat renskinn som jag ska ha till skobanden. 

Ett par skoband till

2017-01-29 17:07
Nu i veckan har jag börjat på ett par nya skoband. Den här gången har jag valt att använda rött och svart garn där det är hälften av varje. Den varianten är nog min favorit att lägga av de varianter jag har att välja på, av någon anledning. Tidigare så har jag gjort ett par likadana, fast med turkost istället för svart, och det blev överraskande bra det paret. Så jag har höga förväntningar på det här paret.

Förberedelser inför Jokkmokks vintermarknad

2017-01-24 20:11
Just nu håller alla på att förbereda sig inför vintermarknaden här i Jokkmokk, vilket är den allra största händelsen här. Tältkåtor i alla möjliga storlekar monteras upp, mat förbereds, snö skottas, koltar och dräkttillbehör sys och silver putsas för att nämna några saker. Det är rent ut sagt rätt hektiskt för de flesta just nu när det bara är en vecka kvar innan det börjar.
 
Det som är lite speciellt i år är att det är 100-års jubileum i Trondheim till minne av det första samiska riksmötet bara 2 dagar efter att vintermarknaden har slutat. Så vi får se hur många av både besökare och försäljare som kommer att komma i år. Det ska ju bli en hel del evenemang där också, plus att de firar Samernas nationaldag där.
 
Tillbaka till vintermarknaden igen. Det som jag tycker är allra roligast är att få gå runt och kolla på alla utställningar som kommer att finnas runt om i hela samhället. Speciellt utställningen som avgångseleverna på Samernas Utbildningscentrum har gjort, som är den som jag mest ser fram emot.
 
Där visar de koltar, olika dräkttillbehör som bälten och skoband, kåsor, knivar och andra liknande saker. Kort sagt, riktigt välgjorda saker med olika utseenden och dekorationer från hela Sápmi. Så kolla in den utställningen om ni bara ska gå på en sak under hela marknaden.
 
I samma byggnad som den utställningen, men nere i våningarna under, så säljs det dessutom slöjd och silver i alla möjliga former och färger. Tyvärr så kostar ju sakerna en del, så för min del så kommer jag nog mest bara gå runt och kolla på allt. Möjligtvis fynda lite silver eller slöjdmaterial. Jag hoppas i alla fall att kunna hitta lite snygga tyger och olika sorters garn nånstans på marknaden.

Böckerna som jag använder

2017-01-24 13:35
När jag letar efter mönster på olika band, bälten och skoband så är det de två böckerna på bilden som jag brukar kolla i. Den till vänster, the Art of Simple Band Weaving, innehåller en massa mönster för band som är enkla att väva. Den är väldigt bra om man nyss har startat med bandvävning eller, som jag, letar efter något enklare att väva efter ha vävt nåt mer komplicerat.
 
Den högra boken, Ave, bátte ja vuoddaga, letar jag i när jag är ute efter mönster på lissto, bälten till kolten eller skoband. Det är alltså lulesamiska mönster från Jokkmokk i den boken, vilket man ska vara medveten om och inte bara väva för att det är snygga band. Jag tycker att man åtminstone ska ha lite koll på olika färgers och mönsters kulturella betydelse innan man börjar använda mönster från den eller andra samiska vävböcker.

De roligaste banden

2017-01-23 18:12
De band som jag tycker är roligast att väva är lissto i olika varianter. Eller ja, med eller utan hoppor är de varianter jag har träffat på. Annars så är själva mönstret ungefär likadant. Färgerna kan man variera en del, man kan spica upp den lite med glittergarn och den går fort att väva. i alla fall om man ska väva de allra smalaste som hör till Jokkmokkskolten. Vilket är de som jag väver.

En bra lösning

2017-01-22 10:25
För några månader sen så lärde jag mig att lägga skoband på en kurs här vars jag bor. Vilket gjorde jag numera ofta har med mig ett skoband under tillverkning i min ryggsäck. Eftersom man behöver nåt mer eller mindre stabilt att fästa skobandet i när man ska hålla på och fläta och jag ofta inte är i närheten av nåt bra ställe så kom jag på lösningen på bilden. Nämligen att fästa skobandet i handtagen på min Kånken.
 
Ryggsäcken har jag ju med mig nästan överallt så det är bara att hitta en bra plats att lägga ryggsäcken på så är jag redo att börja fläta. Jag ska kanske berätta lite mer om skobandet på bilden medan jag ändå håller på. Mönstret berättar att den som bär det är en lulesamisk kvinna från Jokkmokk där man kan välja lite fritt vilka färger man vill ha. Garnet som används är ett ullgarn som heter Siessá och finns att köpa här.

Välkommen!

2017-01-21 18:04
Välkommen till Hantverksbloggen! Här kommer det dyka upp en rätt bred variation på inlägg med med eller mindre tydlig hantverkstema. Förvånade va? Jag själv sysslar med bandvävning, virkning och skobandsläggning. Allt på rätt enkel nivå än så länge. De saker som jag gör kvalar nog rätt ofta in under samiskt hantverk, speciellt när det gäller skobandsläggning. Sen så dyker det nog upp del inlägg på diverse andra hantverkssaker, som t.ex. garn, om jag känner mig själv rätt.
 
För de intresserade så är bandet på bilden en lulesamisk kvinnolissto. En lissto sitter längst ner på en Jokkmokkskolt och man ser att lisston på bilden är för en kvinna på att det är mycket rött i den. Lisston har efter att bilden togs blivit fastsydd på en studentkolt.