Kapellbloggen

Det är mycket som är magiskt i mitt liv just nu. Men det är ett bra ord för en känsla som man inte riktigt förstår. Det är därför jag använder det.

I lördags satt jag här i prediksalen och drack några öl och lyssnade på musik. Jag har vissa favoritkonserter som jag gärna lyssnar på när jag "kommer i stämning". Kölnkonserten med Keith Jarrett och en del konserter med The Allman brothers. Bland annat "Fillmore east 1971" som är en av världens bästa liveskivor. Men jag har en annan också...


Allman brothers, A&R studios New York 26 augusti 1971.

Två månader efter den spelningen körde Duane Allman ihjäl sig på sin motorcykel och Allman brothers, i sin originalsättning, kunde aldrig mer bli verklighet.

Hur och var han omkom har jag beskrivit i ett blogginlägg från 2010.

Konserten jag lyssnade på i lördags var väldigt speciell. Skivan "Live at Fillmore east" spelades in i juni samma år. Allman brothers var huvudattraktionen på avslutningskvällen när Fillmore east stängdes. Konserten går under namnet "Closing night" och den 27 juni 1971 var lineuppen på Fillmore east; The Allman brothers band, J. Geils band och Albert King. Specialgäster var Edgar Winter´s White trash, Mountain, The Beach boys och Country Joe McDonald.

The Allman brothers band avslutade kvällen och publiken lämnade lokalen under tystnad vid 4-tiden på morgonen i ett New York där dagen började gry. Publiken var mållösa och uttröttade efter den långa avslutningskonserten.

Inspelningen från A&R studios gjordes två månader efter The closing night at the Fillmore east. Det skulle vara en radioinspelning och publiken bestod av ca 200 personer. Folk som brukade hänga på Fillmore east och redan var övertygade om Allman brothers storhet.

Duane hade varit inne på rehab för sitt heroinmissbruk strax innan. Det började med att Butch Trucks, den ena trummisen, sa sin mening till Duane efter en spelning. Duane gick med Butch Trucks in på hans hotellrum efter en spelning och stängde dörren. Han sa till Butch: -Vad är det med dig? När Dickie spelar ett gitarrsolo så är du med och förgyller det hela men när jag spelar är du som död. Butch svarade: -Jag är trummis och jag följer dig. Du med dina droger spelar så ointressant och jag följer bara det. Du ger mig ingenting längre så varför ska jag ge dig något?

Duane fick sig en tankeställare och lade in sig på rehab tillsammans med någon mer ur bandet och en roadie. Han tog inte heroin efter den rehaben.

Syftet med spelningen på A&R studios var en radiosändning så bandet ställde upp sig lite annorlunda än om det vore för en konsert. Gitarristerna och basen stod i en halvcirkel vända mot trummisarna och keyboardisten. Alla hade ögonkontakt med varann. De hade tänkt spela låten "Whipping post" men tiden skulle inte räcka till så de fick stryka den. Istället gjorde Duane Allman en "kupp".

Den 13 augusti mördades saxofonisten "King Curtis" utanför sitt hem i New York. Duane Allman var med på begravningscermonin som skedde på St Peters Lutheran church på Lexington ave i New York. Jag var vid kyrkan 2014. Jag fotograferade den och skrev lite i ett blogginlägg då. Se här.

Aretha Franklin sjöng och Stevie Wonder spelade. Jesse James ledde begravningen. Denna begravning gjorde stort intryck på Duane Allman och under konserten på A&R studios kom det fram. Bandet visste ingenting om "kuppen".

Plötsligt under inspelningen började Duane berätta om begravningen. Han började humma igång låten "You don't love me" och pratade om King Curtis låt "Soul serenade". Bandet började spela You don't love me och visste inte vad som skulle hända.

Det är väl delvis det som är magiskt med konserten på A&R studios. Bandet visste inte om Duanes infall. Det gjorde han säkert inte själv heller när konserten började. Musikerna såg varandra in i ögonen när de spelade. De är så tighta under denna spelning.

I lördags satt jag i min prediksal och blundade och var med på denna konsert . Jag spelade starkt och detaljrikt och det kändes som om jag var där. På första bänkrad 1971.

Nu när vindspelen i kapellet är på sin plats är jag förstås nöjd. Jag satte upp dem inatt när jag kom hem. Jag kunde inte hålla mig.
Jag har dem på en ställning så jag kan flytta runt dem så de låter "lagom". De spelar ganska starkt när man är för nära.

Installationen av vindspelen har redan gett mig glädje. Jag kunde ju förutse att de skulle låta vackert tillsammans med suset från asplöven i skogsbrynet bakom uthuset men de har fått ytterligare två effekter.

När jag var på Maxi förut framträdde en del toner ur skvalmusiken som spelas i bakgrunden i butiken. Jag kände liksom igen tonerna från vindspelen och de ställde sig liksom i ett led framför de andra tonerna. Hur det kommer att påverka framtiden vet jag inte. Jag kanske kommer att störa mig på det i tid och otid när jag hör tonerna.

Den andra bieffekten är att jag måste nämna min bästa väns Ivars namn varje gång någon frågar var jag fått tag på vindspelen. Jag blir alldeles varm inombords när jag får nämna hans namn och plocka upp honom ur minnet för ett ögonblick.

Det hade jag inte kunnat förutse.

Det kanske är det som är skillnaden mellan att vara intelligent och normalbegåvad. Man kan förutse hur det ska låta tillsammans med aspsus men inte så mycket mer. Om man varit intelligent kanske man kunnat förutse fler effekter av vindspelen.

Vaknade upp till en grådisig söndagmorgon i kapellet. Ingenting händer. Det känns som om att jag bara arbetar och sover nu den här årstiden. Jag ser fram emot julledighetet. Varför vet jag egentligen inte eftersom jag inte har någonting planerat. Bara vara här i kapellet och låta dagarna gå.

Jag har ändå en del att se fram emot men det är inte förrän till senvintern 2019. Jag ser fram emot att beskära mina hibiskusar och ta sticklingar. Jag ska också sätta hibiskusfröer som jag köpt. De ligger bara och väntar i ett kuvert. Jag har "gått över" till Hibiskus från Hoya. Hoyorna klarar jag inte att hålla fria från ohyra och när en ny planta drabbas åker den ut. Jag har mindre än hälften kvar av alla hoyor jag en gång haft. Hoppas verkligen jag har bättre tur med mina hibiskusar.

Till min frösådd i februari-mars har jag nu äntligen köpt växtbelysning. Det borde jag gjort för längesedan. En värmematta att ha under min kommande frösådd har jag redan.
Nu står det ett litet gäng hibiskussticklingar under ljusrampen tills vidare.

Nu är det också klart att det blir en ny New York-resa i sommar. Felix och jag ska åka. Han får även med sig en klasskamrat och hans mamma med sambo. Vi blir fem stycken härifrån som åker över. Troligen i direkt anslutning till skolavslutningen. Jag tror att ingen i den andra familjen varit där förut så jag kommer att få guida dem lite. Jag älskar ju att vara reseledare för en stund. I julhelgen ska vi träffas allihop och prata och börja drömma.

Jag är mitt uppe i ett märkligt livsexperiment nu. Jag har fått en medicin mot min psoriasis. Medicinen är väldigt potent och levern kan få det jobbigt när man tar denna medicin. Det innebär att man ska undvika alkohol under medicineringen och att man måste ta blodprover en gång i veckan för att upptäcka eventuella leverskador. Så nu har jag inte druckit en droppe alkohol på fyra veckor. Jag tror allvarligt talat att det är det längsta uppehåll jag haft sedan jag var 15 år. Hur känns det då?
Det känns ingenting. Det blev inte så mycket annorlunda än mitt tidigare liv. Istället för att dricka öl och lyssna på musik på lördagskvällarna lägger jag mig tidigt och läser.

En märklig november. Det är mellan 7 och 10 grader varmt dygnet runt och Sivan har fortfarande fästingar. Det händer inte mycket på helgerna. Jag har hjälpt snickaren en del med hans utbygge av deras pool. Annars är det TV i kapellet och lite musik ibland.
Jag längtar redan till våren när jag kan börja renovera gamla delen av uthuset.

Idag hade vi planerat att fälla några sälgar, jag och Roland. Jag har en sälg som står och lutar över uthuset och den vill jag ha bort så snart som möjligt. De andra sälgarna ska också tas ner. Sälg är lite sprött och kan gå av lite hur som helst. Sälg är däremot väldigt bra för bin på våren men det kan inte hjälpas.

Det regnade på förmiddagen så Roland och jag bestämde att det får vänta tills nästa helg med trädfällningen. Det blev soffan och TVn igen. Framåt lunch slutade det att regna så jag drog på mig arbetskläder och gick ut. Jag har ju ett gäng stora aspar bakom uthuset som står på kommunens mark. Några av dem är så höga så de slår sönder hela kapellet om de blåser ner. Jag har uttryckt min oro till kommunen men de har varit ovilliga till att ta ner träden. Häromdagen fick jag mail om att de ska ta några av dem och göra högstubbar av. Det tycker jag är jättetrevligt. Jag kanske får ett skogsbryn bakom uthuset. Det vore trevligt att sitta på altanen och titta på hur det utvecklas. Jag mailade tillbaka till kommunen och frågade om jag fick sätta upp fågelholkar på högstubbarna och det skulle gå bra. Det t o m uppmuntras.

Jag plockade lite i virket jag har upplagt på baksidan av uthuset och insåg att jag skulle kunna få ihop ett par fågelholkar redan idag. Ett litet lagom söndagspyssel.
Jag sågade alla delar till fyra fågelholkar innan jag ens tog ut skruv och skruvdragare.
Sedan gjorde jag ett moment klart i taget på alla holkarna.
Så här blev de. Öppningsbara för att kunna rensa dem vid behov.

Nu får de ligga i boden och vänta på uppsättning till våren.

Resten av dagen gick åt till att bläddra mellan TV kanaler men det kändes inte så tragiskt eftersom jag ändå fått något litet uträttat under dagen.

I våras när altantaket var klart fick jag en idé att möblera altanen med några gungstolar istället för traditionella trädgårdsmöbler. Jag kollade lite på Blocket och insåg att de ligger på en dryg 100-lapp styck. Jag berättade för en kompis om min plan och han hade en gungstol ståendes. En med anor från ett gammalt kapell dessutom. Om jag hämtade den skulle jag få den gratis och det var ju intressant förstås. Han och hans fru skulle göra sig av med den och jag tyckte jag behövde en. Han bor i Skåre norr om Karlstad så därför blev transporten inte av i somras men helgen hämtade jag den.
Det hade ett säreget utseende och när jag såg den reagerade jag på hur långa medarna var baktill. Den var jättefin. Lite sliten och gisten men verkligen charmigt vacker.

På kvällen tänkte jag provsitta den. Den gungade bakåt så mycket så jag trodde jag skulle slå runt och sedan blev jag sittandes så. Jag tog mig nästan inte ur. Det var som att ligga i en tandläkarstol med benen högra än överkroppen. Jag fick verkligen kämpa för att ta mig ur den och kunde inte förstå hur man tänkt sig att det ska gå att sitta i den. Jag ringde min kompis på kvällen och det visade sig att han aldrig provsuttit den.

Imorgon ska jag låta Felix provsitta den och se om han kan. Jag undrar om det är min kropp det kan vara fel på.

Sedan några månader tillbaka har jag hört ett "pipljud" på kvällarna när jag suttit i prediksalen. Eller snarare ett skrikljud. Jag har hela tiden trott att det varit en fågel som sitter utanför. Koltrastar har ett högfrekvent ljud som de utstöter ibland kvällstid så jag har trott att det varit det. Ljudet stämmer inte med det jag hör i prediksalen men jag har tänkt så ändå i brist på annat.

Det låter som när det gnisslar i en gummisula mot ett gymnastiksalsgolv. Däckskrik liksom. Som det låter när man tittar på en pingismatch i TV. Ljudet varar bara en sekund varje gång. Igår satt jag och antecknade klockslag för gnisslingarna. 18:26, 18:39, 18:50, 19:04, 19:14,... Det var mellan 10 och 14 minuter mellan ljuden. Jag gick ut och ställde mig och tänkte att jag skulle se något utanför. Jag trodde det var en fågel som sagt men därute var det tyst. När jag kom in igen hörde jag ljudet direkt. Till slut slöt jag mig till att det är fladdermöss som låter på vinden. När de jagar har de ett högfrekvent ljud som vi människor knappast hör men de har också "sociala" ljud inom gruppen och de kan man höra. Jag har också sedan en tid konstaterat ett litet hål under takfoten på just den delen av taket. Det var en hackspett som visade mig det hålet för någon vecka sedan. Jag hörde hur det hackade och smög ut.

Det är nog så att jag har fladdermöss på vinden. Jag har inte varit uppe och lyst med ficklampa ännu och även om jag gör det så finns det inget att göra om jag hittar dem. Fladdermöss är fridlysta. Jag får vänta till våren och försöka sätta igen hålet när jag försäkrat mig om att de är ute och jagar. Nu håller de på att förbereda vintervilan som bäst och jag vill inte störa. Jag får nog inte störa dem heller. Fladdermöss har ett starkt skydd i lagen och så ska det vara också. Med tanke på att varje fladdermus äter flera tusen myggor per kväll så erbjuder jag dem gärna husrum. Men jag vill inte ha dem på vinden. Jag ska bygga holkar och sätta upp på baksidan av uthuset till våren. Först efter det ska jag täta hålet i väggen.

Det är gott och väl en vecka sedan jag kom hem från New York men den svenska sömnrytmen vägrar infinna sig till fullo. Inatt har jag sovit bra men var jättetrött igår kväll och lade mig redan kl 21. Idag blommar den första hibiskusen som jag tog med som stickling från Teneriffa.
Det är ett antal som klarat sig men några har dött. Enkel röd med lite fransiga kronblad.

När jag druckit mitt kaffe på morgonen gick jag ut och skruvade ner tre fågelholkar som suttit på den gamla delen av uthuset. Jag tänkte flytta dessa eftersom jag ska renovera gamla delen i vår. Då vill jag ju inte att det hinner flytta in fåglar så jag behöver störa dom när jag ska börja med väggarna. Jag tänkte också rensa holkarna från gamla bon innan jag satte upp dem igen. När jag öppnade den andra holken blev jag livrädd.
Det var fem fladdermöss i den som kröp runt därinne. De kröp ut ganska fort och flög ett par varv runt trädgården innan de hittade något nytt ställe att krypa in i för dagen.

När jag hämtat mig skruvade jag upp holkarna på baksidan av den nya delen av uthuset. Därefter klippte jag gräset. Det var väl det enda vettiga jag gjorde denna söndag.

Jag har planerat att renovera den gamla delen av uthuset nästa sommar och som ett steg i det tittade jag in i ett av de befintliga förråden häromdagen. Jag tänkte se hur pass befintliga takstolar skulle duga att använda eller om jag skulle behöva förstärka dem. I samråd med snickaren avgjorde jag att de duger. Jag började rota bland mina grejer efter min gamla ölburksamling.

När jag och mamma bodde på Stenstaliden 1974 började jag så smått att samla på ölburkar. Jag cyklade runt på stan och letade efter sådana jag inte hade förut och till slut hade jag en gedigen samling. Flest av alla jag kände. Samlandet nådde sin kulmen när jag, mamma och moster Margit åkte på en bussresa till Jugoslavien 1976. Vid varje busstopp sprang jag runt på rastplatser och letade burkar och jag hade kassvis med burkar med mig hem till Sverige. Burkarna hade jag uppställda i en pyramid vid en vägg i mitt rum i blåbetongshuset på Stenstaliden, byggt 1970. Ett miljonprogram helt i blåbetong och tegel. När jag flyttade ifrån min mamma 1983 packade jag ner alla burkar för jag ville inte slänga dem. Jag tyckte om burkarna. Särskilt de svenska. De utländska betydde inte alls lika mycket av någon konstig anledning.

För någon vecka sedan funderade jag på om jag skulle ställa upp burkarna här i prediksalen. Bygga ett skåp med hyllor att ha dem i med glas framför. Jag tog in dem och började att plocka i samlingen lite när Felix var här igår. Jag beskrev min plan och Felix gick igång på idén och utbrast: -Vad coolt! Burkarna var i samma skick som när jag packade ner dem. Jag var orolig att ett rått uthus skulle ha gjort att de rostat men det var ingen fara alls. Nästa steg är att ställa ut burkarna på golvet för att räkna dem och se hur jag ska konstruera ett skåp som rymmer allesammans exakt så det inte blir ett hyllplan som blir halvfullt. Nu återstår att se efter i uthuset så att det inte finns någon mer kartong med burkar som jag glömt. Det vore ju tråkigt att hitta femtio burkar till när skåpet är klart. Såvitt jag minns hade jag totalt drygt 500 burkar.

Igår var det storm här runt kapellet. I halva Sverige förresten och kl 17 blev det strömavbrott som varade till kl 22:30. Vi satt i mörkret och pratade och som tur var hade vi köpt räkor till kvällen. Jag behövde inte använda spisen utan snodde ihop en aijoli och sedan var det bara att äta. Jag har haft lite otur med träden i år. Min favoritbjörk hade blåst ner i stormen. Som tur var klarade sig växthuset i alla fall.
Drygt en vecka kvar till New York nu.

Då var det slut på den konstigaste sommarsemestern jag någonsin haft.

Normalt har jag något "byggprojekt" planerat för semestern. När jag har att göra hela dagarna i min egen takt. I år blev sommarprojektet klart redan i maj. Jag tog en veckas semester då och hade sådan tur med vädret att jag kunde arbeta ute hela tiden. När sommarsemestern började nu, hade jag bara hängrännor och stuprör kvar på altantaket jag byggde i maj. Det var gjort på en förmiddag.

De tre semesterveckorna jag haft nu har inte innehållit någonting förutom några små utflykter med Felix. Det är första gången på länge då jag känt mig ensam och övergiven. Jag har inte fått några besök och jag har heller inte ansträngt mig för att besöka någon. Jag har bara suttit här på min lilla altan och tittat ut mot skogskanten och uthuset.
Jag gillar att vara på altanen. I skuggan. Sommaren har ju varit så otroligt varm och jag har inte haft en enda regndag på min semester. Inte ens om jag räknar med veckan i maj.
Jag gillar också att vara ensam men i år har det varit extremt fattigt på utbyte med vuxna vänner. Det blir knepigt när man inte själv får välja ensamhet utan bara hamnar i det.

På måndag ska jag mjukstarta genom att arbeta hemifrån. Jag har fått upp en fin rutin för det nu när jag ställt in ett köksbord i nya köket. Jag trivs jättebra där med min jobblaptop och överblick över hela prediksalen. Jag ska jobba i fem veckor och sedan åker jag till New York i två veckor. Men jag längtar inte dit. Det är likadant varje gång. Jag längtar hela tiden när jag inte har bestämt resedatum men när jag gjort det fasar jag för att avresedatum närmar sig. Konstigt. Det är så när jag åker själv. Inte när jag har ressällskap. Detta är troligen sista gången jag åker dit ensam. Jag har lovat Felix att vi ska åka dit 2019 men efter det åker jag kanske inte själv något mera. Det är så dyrt med boende och jag behöver hålla i mina pengar lite bättre i framtiden. Flygresan kostar 5000 kr och boendet mellan 10 och 15 000 kr när jag åker själv. Det är väl ingen nyhet att enkelrum är dyrare men i USA halveras rumskostnaden på ett marginellt dyrare rum när man är två.

Jag längtar efter min vän Ivar i New York. Det kommer att bli han som gör att jag längtar tillbaka till att åka dit ensam i framtiden. När Felix är med blir det inte så mycket Ivar förstås. Jag kommer att blogga i New York i år också men även hålla mina små livesändningar på Facebook.

Det var över en månad sedan jag bloggade. Det är inte så roligt längre men det är en sorts dagbok över vad som händer i kapellet och i mitt liv. För mig och Felix framförallt men även för de som vill läsa som vi inte ens känner.
Här står jag på järnvägsstationen i Arvika. Så här ser jag ut nu.

Felix har gått ut åttan och här står han tillsammans med sina klassföreståndare. Det går bra för honom vilket glädjer mig som pappa förstås.

Han åkte till Italien en vecka med sin mamma det första han gjorde på sommarlovet. De hade en fantastisk resa och jag var lite avundsjuk. Han är så rolig att ha med som ressällskap och jag planerade en liten trip för honom och mig i smyg. En "hemlig resa". Han är van vid att jag tar med honom på sådana och att han får gissa vart vi ska alltefter. Vi åkte på "studiebesök" till Ullared men handlade nästan inget. Sedan åkte vi till Jönköping.
Det här var det bästa på vår resa sa Felix efteråt. När vi stod ute på en pir i sommarvärmen i Jönköping.
Jag gillar ju lila så här fick jag stå mitt i ett hav av lila lavendel i Jönköping.

Vi åkte till Gränna och Vadstena också på hemvägen. Här står Felix i Gränna.

Tillbaka till kapellet och min sommarsemester. Jag har genomfört mina sommarprojekt och har inte så mycket att göra här i kapellet. Jag har satt upp hängränna och stuprör på altantaket men det kommer inget regn.
Mina klematisar jag satte i maj växer så det knakar och jag har kompletterat med några fler pelargoner på altankanten. Jämför gärna klematisen med bilderna i det förra inlägget från den 25 maj. De har växt otroligt mycket och blommar nu.

Gräsmattan är torr som en slöjdsal men det gör ingenting. Den kommer att ta sig i höst när blötan kommer.

Jag har varit till Niklasdams trädgård och köpt några fler pelargoner. Jag trivs däruppe när jag går och tittar på blommor och kommer aldrig tomhänt därifrån. Personalen är behaglig och kunnig. Jag har varit där flera gånger de senaste dagarna och känner mig nästan lite dum för att jag åker dit i ett kör. Men jag trivs där och är lite sällskapssjuk. Någon att prata lite växter med. Någon med samma intressen.

Det är ensamt i kapellet och om jag inte ger mig ut och söker upp möten så blir det inga möten.

Den här köpte jag idag. "Limoneum" med ett bladverk som doftar som en uppslammad c-vitamintablett. Helt underbar doft och vacker är den också när stammarna blir vedartade efterhand.

Sivan, ja... Hon har varit mesig ikväll...
Ni som minns tidigare inlägg eller FB-videos vet att det finns en katt till i grannskapet som är så lik Sivan att jag inte ser skillnad på dem. Idag tittade jag ut från altandörren och trodde Sivan satt och åt ur matskålen. Hon reagerade väldigt konstigt när hon fick se mig och jag förstod att det var "Fejk-Sivan" som satt och åt. "Original-Sivan" låg på kökssoffan på altanen och tittade på. Då förstod jag att "Fejk-Sivan" är den som bestämmer när det gäller de där två. Jag vet inte om "Fejk-Sivan" möjligen är en hane. Det är det säkert med tanke på hur han roffar åt sig.
Så här ser Sivans matplats ut på sommaren. Till vänster ser ni kökssoffan där "Original-Sivan" bara låg och glodde på hur hennes mat försvann ner i gapet på en annan katt. Det betyder nog att jag får finna mig i att mata båda katterna hela utomhussäsongen.

Jag har planterat en smultronschersmin idag också. Från Niklasdams trädgård förstås.

I växthuset händer det grejer. Tomaterna blommar och jag ser tomatkart överallt. Det blir spännande att skörda sedan.
Jag har också en del hibiskussticklingar på rotning. Några är sticklingar från mina egna fullvuxna plantor men några är också från min resa till Teneriffa. De vet jag inte vad det blir av. Jag minns att jag tog från enkel vit, enkel gul och enkel röd men jag vet inte vad det kommer bli av de som klarar sig. De är lite svåra att rota. Några tror jag redan är döda men jag låter dom stå ett tag till.

Jag åkte upp till Niklasdams trädgård och köpte några sorkätna clematisplantor som jag fick till ett bra pris. Sorken hade varit på dom i vinter men det fanns livskraft kvar, det syntes.

Jag planterade två vid varje stolpe på altanens framsida och byggde klätterstöd av pendelskruv och stängseltråd.

Sedan byggde jag en spaljé på gaveln av tre armeringsnät och plockade fram lite gamla möbler för att ha något att sitta på. På spaljén ska piprankorna få klättra.

Nu ser det ut så här på altanen.

Onsdag och torsdag denna vecka har jag jobbat hemifrån och då har min arbetsplats sett ut så här.

Igår, torsdag, fick jag ett SMS från Felix på förmiddagen. "Jag ska springa Harsprånget", skrev han. Harsprånget är ett stadslopp här i stan på 6 km som går varje år. "Och jag siktar på att komma runt på under 25 minuter", skrev han också. Han springer ju någon gång i veckan och ibland springer han med sin mamma men jag trodde inte att han skulle vilja springa "offentligt" med nummerlapp. Och 25 minuter... Jag tyckte det verkade väl optimistiskt. Vi gjorde upp hur vi skulle lägga upp kvällen. Jag skulle ta hans ryggsäck vid starten och stå på ett par platser längs banan och ge honom mellantider. Starten gick och han var långt fram i startfältet direkt vid starten. Loppet går i kringelikrokar i stan så jag såg honom vid tre tillfällen under loppet och kunde då ge honom tider. På upploppet stod jag med tidtagningen och väntade. Upploppet är en lång raksträcka (huvudgatan i stan) och jag kunde se homom på långt håll. Han kan hinna, tänkte jag när jag tittade på klockan. Och han hann! 24 minuter och 58 sekunder. Helt otroligt.
Han kom på 27 plats av 184 löpare.

Ikväll har han dömt fotboll i Ölme och jag har gjort mackor med skagenröra till kvällsmat.

Snickaren och jag gjorde ett ryck på söndagen och spikade taket. Sedan drog vi på underlagspapp inför täckning med ytpapp. Arbetet med ytpappen lejer jag bort till ett proffs för att det ska bli tätt och bra. Enligt snickaren blir det inte lika bra om han och jag försöker oss på det.
Söndag kväll och jag kan sitta under tak.
Det syns bättre på denna bild.

Igår var jag i Lindesberg och på hemvägen åkte jag in till Bauhaus i Örebro och fick lämna tillbaka min konstiga köksblandare som jag köpte i december 2015. De var så otroligt trevliga och jag fick tillgodokvitto på beloppet den hade kostat mig. Sedan åkte jag till Blomsterlandet och köpte två piprankor. Jag hade ju planterat en pipranka vid gaveln på altanen för flera år sedan. Redan då altanen bara fanns i mitt huvud. Tyvärr har den plantan dött i vinter så jag får börja om.

Idag var jag i Laxå och när jag kom hem hade takläggaren varit hos mig och lagt ytpapp.
Skarvar ihopvärmda med gasolbrännare hade jag inte kunnat åstadkomma själv.

Piprankorna planterade jag idag och funderade på hur de ska få klättra och bilda vägg norrut.
Jag köper tre armeringsnät och bygger tre fack för dessa. Man ser hur jag lagt ut reglar på altanen för att mäta var de ska stå. Det blir tre lika stora sektioner med ett nät i varje. Då behöver jag inte dela armeringsnäten någonting.

Som man ser på bilden så sätter jag ner en bit gul elslang för att komma ner med vattning ordentligt till rötterna på de nysatta plantorna. Jag tar bort slangarna efter något år när plantorna etablerat sig.

Semestern är slut och jag hann göra altantaket. Underbart! Men vad ska jag göra på min sommarsemester då?

Nu är takstolarna på plats.
Och alla råspontsluckor är färdigmålade och undanlagda för regn. De ligger under presenningen på verandan.

Ikväll satte jag igång bevattningsdatorn i växthuset så nu slipper jag handvattna mina tomater.

Ni kanske minns att jag hade ett inlägg för ett tag sedan om hur jag sådde mistelfrön. Idag kollade jag mina sådder och det verkar som om flera frön tagit sig. Så häftigt! Vi får se hur det utvecklar sig.
Så här ser de må fröna ut nu. Notera de gröna "tentaklerna" fröna sänt ut för att komma innanför barken på rönnen som får agera värdträd (precis ovanför "ärret" från den avklippta kvisten lite snett upp till vänster om mitten av bilden).

Jag började dagen med att vitmåla takstolarna en gång till. Därmed är de klara för uppsättning. Franssons golv var här och satte upp linoleummattan bakom köksbänkarna. Det blev så fint som jag hade trott men det blir ännu bättre när det kommer up en glasskiva framför. Jag pratade med Spelling om glas och gav honom måtten. Förhoppningsvis sätter han upp glas nästa vecka.
Så här blev det.

Sedan sågade jag av 70 cm på åtta av råspontluckorna. Dels för att det ska bli lite mindre att såga bort när de väl sitter på plats på taket och dels för att spara på målarfärg. När jag gjort det grundmålade jag de åtta luckorna och lade dem på tork. Det är ett fantastiskt torkväder. Trots att jag står i skuggan och målar torkar nästan färgen i rollern när jag håller på. Mitt i måleriarbetet fick jag avbryta och åka till Beijer för att köpa ytterligare en liter grundfärg. Jag åt lunch på stan också.

Jag målade klart och klippte sedan gräset för första gången i år. När det var gjort lade jag mig och solade en halvtimma. Grundfärgen hade torkat så bra på luckorna så jag drog på ett lager färdigfärg också.
Jag var helt slut i värmen och tänkte avbryta. Jag satte mig i skuggan och funderade. Planerade hur jag skulle göra för att få allting färdigmålat imorgon. Det ska bli lite regn på fredag och då skulle jag gärna vilja vara färdig med målningsarbetet. Jag kom på att jag inte kommer att hinna det. Jag kan inte färdigmåla två gånger samma dag tror jag. Jag var tvungen att måla de andra åtta luckorna idag också.
Eftersom jag inte hade några lediga  bockar att lägga upp saker på fick jag flytta om takstolarna först.

Sedan satte jag igång att måla igen tots att jag tappat känseln i högertummen efter ihärdigt gnoende med rollern.
Här lyckades jag få till torkplats.

Nu får allt ligga tills imorgon bitti när alla luckorna ska målas en sista gång.

Idag är det onsdag och dags för Felix att komma till mig. Jag åkte och hämtade honom efter att ha tagit en långdusch. Vi åkte direkt till den nya thairestaurangen, "Super Thai" och käkade. Trevligt ställe med god mat. Därefter TV-kväll som vanligt i varsin soffa.

Igår köpte jag reglar till takstolar. Jag har semester och jag tror att jag lyckats pricka in en semestervecka på våren helt perfekt. Det är fantastiskt väder. Varmt och soligt och ingen blåst. Igår sågade jag till takstolarna och började måla dem nere på marken för att slippa måla ovanför huvudet när de väl sitter på plats.
Färdigsågade takstolar redo för målning.

De här dagarna handlar allt om målning och om att få plats med allt nymålat virke.
Här ligger grundmålade takstolar.
Och här ligger grundmålade råspontluckor. Hälften av de som ska upp på taket men jag har inte mer plats att lägga upp på torkning.
Här ligger takstolarna igen. Nu färdigmålade en gång. De ska målas med vitt en gång till innan de ska upp. Jag målar alltid i skuggan. Därav de olika bakgrunderna hela tiden.

Jag tog en sväng till Niklasdams trädgård och hämtade ett äppleträd jag ställt undan. Jag vill ha ett Transparante blance men just nu hinner jag inte ens tänka på var jag ska plantera det. Det får stå bakom uthuset tills jag bestämt mig.

Mer målning imorgon.

Jag älskar att vara i det nya köket. Det blev precis som jag ville ha det. Men nu är det synd att vara inne på dagarna.

I lördags åkte Felix och jag til Niklasdams trädgård och jag köpte lite tomatplantor bl a.
Jag planterade dom och ställde ut dom i växthuset. Det blir spännande att se vad dessa sorter smakar.

Idag fyller jag år och jag började dagen med att såpa altanen en sista gång.
När jag sedan satt på baksidan och njöt av solen och fågelsången, kom snickaren. Han tyckte vi skulle göra ett arbetsbyte.
-Vi kör altantak några timmar så hjälper du mig i lägenheten sedan, sa han. Helt OK tyckte jag. Han sågade ur ovanför altanfönstren där den bakre bärlinan ska sättas upp och jag skruvade bort lite trallvirke i framkant där stolparna till altantaket ska sitta.
Efter några timmar var det klart.
Sedna åkte vi och åt korv med mos innan vi fortsatte att bygga kök i snickarens sons lägenhet.

Nu är det skönt att slappa i soffan innan det är dags att lägga sig. Robinson börjar snart på TV.

Imorgon ska jag hämta mer virke igen. Jag har semester en vecka nu och det ser ut att bli ett fantastiskt väder.

En epok går i graven.
Nu är det slut med de här burkarna i kapellet. De här burkarna som följt mig i så många år nu. Den goda smaken. Hur smaken förändrades till det bättre när jag sänkte temperaturen i kylskåpet från 4 till 3 grader. I glädje och i sorg har jag haft dessa halvliterskamrater att ta till för att belöna eller trösta. Nu är det slut med det.

Nu är det nya tider!
En ny burk i borstad aluminium som är något greppvänligare. Den blå älgen lever kvar och man har valt att lägga till "LAGER". Det tycker jag är trevligt!

Tja. Då blir det de här halvliterskamraterna jag får lära mig att leva med i framtiden. Det första mötet kändes väl lite som "kärlek vid första ögonkastet".

Trevligt!

Nu så. Efter ett ledsamt bakslag har jag både vatten och el i köket. Förra fredagen var rörmokaren här och framåt eftermiddagen ringde jag och frågade om det gått bra. -Nej, svarade han. Allt hade gått bra tills han insåg att köksblandaren han nyss monterat inte gick att svänga pipen på. Jag hade köpt en blandare med fast pip. Det är ju lika dumt som att sätta in en blandare i handfatet med svängbar pip. Dummare föresten eftersom pipen pekade mitt emellan hoarna i diskbänken.

Jag visste inte ens att det fanns köksblandare med fast pip. Det visste inte rörmokaren heller men även om jag vetat det gick det inte att utläsa av förpackningen att det var fast pip. Det är lika förvånande som att beställa en cykel och få en med fast styre. Man räknar ju inte med det.
Byta då, tänker man. Kvittot finns ju kvar men det var tyvärr två år sedan jag köpte den. Jag var på Bauhaus i Örebro med Felix och köpte toalettstol och utrustning till det blivande badrummet när jag fick se en köksblandare jag skulle kunna dö för. Den var helt underbar. Men nu blev det inte så.

På söndagen efter köksblandarmontaget åkte jag till IKEA för att köpa lite inredning till kökslådorna och då köpte jag med en ny blandare också. På måndagen kom elektrikern och gjorde klar all el. Rörmokaren kom förbi och monterade den nya blandaren och sotaren var här och sotade. Allt medan jag var på jobbet.

På kvällen sedan startade jag mitt livs första diskmaskin och gick och provade allt i köket. Satte på ugnen. Vred på lite vatten och började plocka med lådinnehåll. Som kvällsmat värmde jag en burk Bullens pilsnerkorv. Därmed var induktionshällen invigd också. Det tog ett tag innan jag hittade en gryta som fungerade.

Då såg det ut så här. Kylskåpet hade ännu inte hamnat på plats då men i skrivande stund står det där det ska.
Spis och ugn.
Diskbänken och diskmaskinen.

Jag har fortsatt att pyssla i köket och att laga mat har plötsligt blivit roligt igen. Det är en del kvar fortfarande men jag tar det pö om pö.

Igår var jag och Felix till Niklasdams trädgård och jag köpte några pelargonsticklingar som jag planterade idag. Jag gjorde också en "bimatare" efter tips få Facebook. Nyvakna bin och humlor behöver energitillskott när det ännu är ont om nektar så jag serverar dem sockervatten om de vill ha. Kulorna är till för att balansera på när de dricker.
De kanske rullar undan förresten. Jag kanske ska limma fast kulorna. Hmm, jag får fundera på det.

Tänk vilken symfoni av diverse trastar det är här bakom kapellet just nu. Varje ton de tar är rätt och skulle inte kunna ersättas av någon annan ton. De spelar aldrig fel. De sjunger konstigt, inte särskilt melodiskt egentligen men det kan inte låta bättre. Ungefär som när Frank Zappa spelar ett gitarrsolo.
Ibland låter det lite konstigt men man vet att han menar att spela just den där tonen och därför blir det rätt.

Mitt i symfonin av trastar sträcker en morkulla över kapellet och lägger till ytterligare en dimension i ensemblen av vårfåglar. Rödhakarna småpratar i buskagen häromkring och det är just nu det är vår.

Idag var jag i Grums på kommunbesök. Jag åker runt till kommunerna ibland och frågar hur de tycker att våra möten varit något år tillbaka och vad de vill att jag tar tag i inför nästa år. På väg dit från bussen såg jag något märkligt som jag feltolkade innan jag kom på vad det var. Jag åkte förbi detta huset.
"Seg, Ond, Hand". Vad är detta, tänkte jag. Någon proteströrelse som har en samlingslokal? Ett punkband? Sedan förstod jag att det stod "Secondhand" men det var en särskrivning som hette duga.

När jag kom hem idag monterade jag den sista lådan i köket. Nu ser det ut så här.
Det står lådor överallt i prediksalen också och det är inte stor idé att sätta i dom innan elektrikern och rörmokarna varit och gjort sitt. Elektrikern kommer om en vecka.

Det har tagit ett antal timmar detta. Det är inte klart ännu heller...

Det här är mina glasögon. Genom de där linserna har jag sett en del men det är inte glasen som är intressanta i dagens inlägg. Det är skalmarna. Jag har haft oranga skalmar ett tag men när jag var i New York senast fick jag ett par gröna av min glasögonhandlare där.

Angel-eyes på Broadway mellan 101:th och 102:th street. Awilda Sosa, som föreståndaren heter, har skickat bågar till mig när de gamla gått sönder. "Det går på garantin" har hon sagt och nu när jag var där senast förbeställde jag bågar inför besöket. Hon är häftig den där kvinnan. Alltid jätteglad och tillmötesgående. Kindpussar och hela den biten. Jag brukar köpa med en flaska "Absolut" till henne när jag åker över.

Jag har haft gröna skalmar förut också och det är nog den kombinationen jag tycker bäst om egentligen. Lila bågar och gröna skalmar.

För ett tag sedan gick den högra gröna skalmen av så jag satte dit den gamla oranga. Jag tycker inte att det gör något att ha olika. Det blir bara mer färg men folk kanske tycker att det är konstigt. Det är faktiskt nästan ingen som har kommenterat det.

Men jag tycker inte att det är konstigt alls, tänkte jag idag när jag stod framför en spegel. Inte konstigare än att en röd bil har en blå framdörr eftersom det varit något fel med originaldörren.

Men då slog det mig! Man ser inte sådana bilar nuförtiden. Lapptäcken av ihopplockade reservdelar från andra bilar av samma modell. Förr var det ju jättevanligt och inget konstigt alls. Folk gör inte så längre tydligen.

Nog om denna vardagsfundering.

Ikväll var Anders Spelling från Spellings Glas här och tittade på ett uppdrag. Han ska förse mig med glas till stänkskydd ovanför diskbänken. Vi mätte lite och resonerade. Jag ska leverera exakta mått senare.

Imorgon ska jag kontakta Franssons golv. Johan Fransson ska sätta linoliummatta på väggen ovanför diskbänken så jag tar upp den gula kulören från golvet till midjenivå. Det är den mattremsan Spelling ska sätta glas över sedan.

Till veckan kommer elektrikern och MR Kyl & Värme som ska installera el respektive vatten.

Under tiden ska jag montera lite fler lådor och pyssla lite i köket.

Första vårhelgen. Denna helg kom både bofink och rödhake till kapellet och kakafonin är ett faktum. Underbart! Idag har jag suttit mycket på baksidan och njutit av all vacker fågelsång.

Igår var snickaren här och vi satte bänkskivorna på plats i köket. Vi sågade ur för spishällen och monterade täcksidor och passbitar. Nu är det elektrikerns tur och jag ska ringa honom direkt imorgon bitti. Jag ska också förbereda rörmokaren på att det snart är dags. Franssons golv ska hit en sväng och Spellings glasmästeri ska också få ett uppdrag innan köket kan bli klart.
Nu ser det ut så här. Bänkskivor och täcksidor. Till höger står två täcksidor som ska gömma kyl och frys sedan. Diskmaskinen är avemballerad och förberedd för att stoppas in under bänken.
Hällen är på plats.
Täcksidorna till kyl och frys.
Diskbänken.
Ytterligare en bild på hällen. Tänk när jag får dra på värmen på den för första gången.

Igår kväll lyssnade jag på musik och drack lite öl och mådde gott.

Idag fortsatte jag med köket. Jag skruvade fast bänkskivan ordentligt och småpysslade lite med lådor. Sedan åkte jag till snickaren och klippte hans äppleträd. Väl hemma igen bytte jag till sommarhjul på släpkärran. Sedan satt jag bara och njöt på baksidan. Min kompis Ronny kom en stund och satt och pratade lite.

Dagen började så så bra. Jag vaknade tidigt och gick upp och drack mina fyra koppar kaffe. Jag skulle besikta bilen och släpkärran, båda för första gången. Jag var ju klar långt tidigare än 11:50 när jag skulle vara där. Åkte en sväng med ekipaget och hamnade på Mc Donalds där jag köpte Chili cheese tops eller vad det heter. Åkte ner till besiktningen och där var det inga problem med någonting. Roland ringde och ville ha sitt äppleträd beskuret. Det är jag som sköter hans fruktträd sedan en massa år.

Jag åkte hem efter besiktningen och bytte om och hämtade mina beskärningsverktyg. Jag klippte ett äppleträd hos Roland och sedan åkte jag hem. Jag hade fortfarande släpkärran efter bilen så jag lastade på alla sommardäck och min garagedomkraft och åkte upp till golfbanans parkering för att ha ett slätt asfaltunderlag när jag bytte hjul.

Släpkärran gick det inte att byta på. Garagedomkraften kunde inte lyfta nog högt för att jag skulle kunna få hjulen hängande. Det var bara att skruva till alla hjulbultar igen och skita i kärran. Jag bytte bakhjulen på bilen. Det var svårt att hitta tag för domkraften och jag var rädd att jag skulle pumpa upp domkraften rakt igenom golvet på bilen. Men det gick. Fram var det värre. Det fanns ingenting att sätta domkraften under. Jag provade lite olika ställen men det knakade otäckt. När jag väl fått tag började bilen luta åt ena hållet så jag avbröt. Faan också att jag inte ens ska klara att byta hjul på biljäveln. Jag fick åka hem med sommarhjul bak och vinterhjul fram. Det var en jobbig motgång och jag lackade ur totalt. Blev bara sittandes sedan när jag kom hem.
Allt det där kom över mig. Vad värdelös jag är. Att jag inte duger. Ville bara lägga mig ner och dö. Sådana jävla skitsaker kan ställa till det väldigt för mig. Jag har ingen att prata med heller. Jag ringde snickaren och han skrattade givetvis åt mig. Önskar att någon någonsin kunde säga att jag gjorde något bra.

Jag satt på baksidan i solen och tyckte allt var eländigt. Det är jobbigt att vara lagd som jag år. Jag tycker om att vara ensam men inte jämt. Idag mindes jag hur trevligt jag haft här i kapellet en annan påsk när vädret var jättefint. Jag och en kvinna låg och solade och jag hade så roligt. Jag tror det var 2012 eller möjligen 2013. Det var overkligt varmt. Vi drack champagne och hon sköt en huggorm på baksidan med sin hagelbössa. Jag skulle viljat ringa henne idag och bjudit henne på kaffe men jag vågade inte. Hon vill inte ha med mig att göra längre.

Imorgon är det jobb igen. Jag vill inte åka till järnvägsstationen med blandade vinter- och sommardäck men jag måste. Jag vill inte åka till järnvägsstationen över huvud taget.