Idag är de en sån dag då jag bara vill sjunka genom jorden. Trött, psyket är längre ner än på botten och jag mår bara illa och känner mig äcklad av allt ink mig själv. Lyckades iaf duscha idag så nåt positivt iaf ? vill bara skrika, gråta och dra täcket över huvudet men jag kan inte. Jag är ju vuxen nu vem ska försörja mig när jag inte är kapabel till de själv?
Varför är jag så tjock, ful och äcklig med en mage där jag inte ens kan se mig egen f*tta? Med icakarchar under ögonen och 2 blåklockor. Vad har jag gjort för att förtjäna att vara såhär ful och äcklig men motvind hela jävla tiden?
En av dom västa grejerna jag aldrig skulle vilja vara med om hände ikväll/natt. Har en kille i södra Sverige som jag brukar snacka med då vi båda lider av psykisk ohälsa. Har själv inte mått nå bra idag som vi har inte pratat då jag ville "isolera" mig. Får ett meddelande nu ikväll där han skrivet i stort sett tack och adjö och ska ta bort sig. Jag får panik, hyperventilera samtidigt som jag ringer 112. Blir kopplad till polisen i hans stad som skulle åka och kolla. En till tjej som har sett detta i en grupp vi är med i både jag och H som oxå larmar. De är tyst ett tag sen ringer polisen mig och frågar om jag har fått tag i han. Men jag sa nej, provade ringa hans mobil 1000 ggr, skriva och ringa på fb och på Snapchat. De polisen sa då var att dom skulle prova igen (vet inte om dom menar att knacka på eller så) och annars ringa en låssmed eller bryta upp dörren. Nu tillslut ringlade han mig och sa att han sitter i ambulansen så nu ska han äntligen få hjälp.
Den rädslan jag kände ikväll så måste mina anhöriga minst ha känt när de har varit nåt med mig.
Kommer nog ta ett tag för mig att smälta allt och varva ner men men.... Han lever iaf ??
Dag #2 med ångest idag. Drömmer så jobbiga och intensiva drömmar nu om döden och stressen att hitta alla inom dom dör. Känner mig bara trött, seg, uttråkad men orkar samtidigt inte göra nåt. Har börjat ha oroskänslor och börjat tvivla på mig och han ni vet. Åååh vill bara sova och aldrig vakna igen.
????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Ååååh jag har sån ångest!!! Känner mig osynlig, bortglömd, ensam, ful, tjock, äcklig, smutsig, ledsen. Jag får panik!!!!! ??????
Fan oxå! Har haft ett sammanbrott i sommar redan. Mådde så dåligt då så jag orkade inte ens försöka skriva ner allt. Men nu... mår jag så dåligt igen. De är som att jag sprang in i en vägg. Ångest, panik, skräck, ensamhet, demonerna i skallen. När ska dom försvinna? Kommer jag alltid vara tvungen att leva med dom? Kommer jag klara de? Försöker tänka på alla glada stunder jag haft men då kommer jag bara in på Mysan. Sista gången jag såg henne och hennes blick skrek bara att jag skulle ta henne därifrån. Men ja, jag vet då hade hon bara fått lida mer och de ville jag inte. Vill bara vara den där lilla oskyldiga flickan igen som kommer krypa upp i en vuxens famn och bara bli hårt kramad och få höra dom där orden om att allt kommer ordna sig. Vad har jag gjort som har förtjänat att må så här? DÖ EMMA DÖ!!!!!
BAJSJÄVLAFITTRÖVHÅL varför måste jag vara en Löfgrens alltså att man ALLTID ska få en fet käftsmäll så fort de börjar gå bra för en och man har ett flyt? Skulle såklart aldrig byta ut alla i mina stora familj mot några andra men ändå... har risk 2:an den 10/8 och nästa körlektion inte förrän den 18/10...
Tack och hääjj ??????
Jippii hjätnspökena är tillbaka igen... vet inte vad de är med mig men.... De löser sig :) eller spöken och spöken känner mig sådär tom igen :/ livet med ångest och depression peace out everyone
Nu fattar jag helt på riktigt till 100% att de inte var mitt fel allt de där som hände... har alltid tvivlat lite innan men sagt att "jag jag vet att de inte är mitt fel". Delar en länk här nere hoppas den går att öppna
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21663515.ab
Jag har mått sjukt bra på senaste tiden. Enda sedan en kompis tog bort mig från fb och instagram och allt har jag raderat henna ur mitt liv och har mått så sjukt bra efteråt bara kunnat fokusera på mig själv och mina underbara vänner här uppe :) kärlek till E och J och inte minst till min underbara prins Axel med familj
Varför går jag först in på din instagram men inser alltid att den är privat (som vanligt) så går in på dina vänners instagram isf och kollar bara för att få se dig och få se så att du lever :( du fattar inte vad du håller på med du kommer dö om du inte får hjälp med dina missbruk!!! Fattar du inte de eller?! :o :(
Men varför ska jag bry mig efter allt som du och dina vänner har gjort mot mig? Du var så schysst när de bara var du och jag men så fort nån av dina vänner var med var jag som luft för du skulle vara så G och visa dom att de är jag som jagar dig när de inte var så. Ni får kalla mig för vad ni vill, du i hövvää, idiot, h*ra ja vafan ni vill men på nåt sätt kan jag inte släppa dig även fast de skaver i hjärtat som fan där du högg mig... Vill bara gråta :'( skulle kunna göra vad som helst bara jag skulle få vara ett dygn men bara dig )x
B <3
Sovit på avd 32 inatt pga av självmordstankar... nu sitter jag i bussen påväg ut till min Bobo dit en gubbe ska leverera 4 stolar till mig
... ska få veta en sak som jag HATAR och de är att folk som inte vet nåt om mig eller min bakgrund dömer och typ "nä men de där var väl inget du kan ju andas nu så nu mår du bra och tänk på allt positivt om ny lägenhet osv" vem är du egentligen? Håll käften när du inte vet vad du snackar om! Dra åt vart Fan som helst bara jag slipper ser era äckliga ansikten och slipper höra era äckliga röster!!!!
Sitter på jobbet och ja... "vilar" alla som ska ligga och vila i sina sängar gör de medan jag bara vill gömma mig i ett hörn. Haft ont i huvudet hela dagen även fast jag har tagit 2 Alvedon vid 9 snåret, en tant växlar med att gå med rullatorn och en stol och ropar "var är jag? Hjälp mig då! Fröken?". Ögonen går i kors och känner bara att här vill jag inte vara. Men då är frågan var vill jag vara? Och de är en fråga jag inte kan svara på, vet bara att jag vill bort här ifrån och bara vara med mig själv och knappt de... de går en kall kår genom hela kroppen just nu. Att vara ensam är de värsta jag vet men samtidigt de bästa jag vet oxå. Så kluven när de gäller allt.
Sitter i min säng och lyssnar på Ebba Grön och KSMB. Detta är andra dagen. Sov första natten på iva tror jag de var pga av överdoser. Dom ville ha koll på mig så att mina värden, andning och hjärta inte skulle bli mer kritiskt än vad de redan var.
Uppdaterar mer när jag har ork.
Ha de bra tills dess där ute!
