Idag har han "bara" 38 i temp, istället för 39-40. Han orkar äta igen. Kruppen har avtagit och öronen gör inte riktigt lika ont hela tiden. Hostan är fortfarande eländig och ihållande, men gör inte längre så han kräks flera gånger om dagen, och håller oss kanske inte Heller vaken ännu en natt -fingers crossed-.
Så imorgon tror jag att det ska gå bra att min kära familj finns här hos honom så jag får åka och jobba lite. De pratar om att patienterna får dialys-sug, men det får nästan jag med. Även om det såklart bara handlar om det sociala för mig. Jag saknar min dialysfamilj när jag inte har träffat dem på ett tag, de är så härliga, allihop.
Så nu är det dags att lägga bort mobilen och stänga mina blå, så jag orkar vara på topp på jobbet imorgon. Och sen väntar en mysig kväll med nån annan som jag tycker väldigt mycket om. ❤ Längtarrrrr
Godnatt
Inatt yrade han och skakade. Andades så ansträngt och hade det jobbigt. Och det är inte kul att se honom så. Men tack o lov vet jag ju förstås att det snart går över. Lilla tussen ❤
Sen hjälper det ju verkligen att det numera finns nån som behandlar en sådär bra som man kanske skulle ha blivit behandlad från första början. En helt fantastisk människa som får mig att se det fina i mig själv. Så tacksam för att han kom in i vårt liv. ❤
Träningen börjar också komma igång så smått. Så himla skönt, för det är en så stor del av mig. Som meditation, själarensning, energiladdning allt-i-ett. Men under en lång period var träningsglädjen helt borta, motivationen likaså.
Så nu kanske jag tom underhåller bloggen lite ibland. Jag har saknat den.
Skönt att vara tillbaka, mer kommer! ❤ //Nina
This.
Jag har så mycket att tacka mitt skyddsnät för. Även de vänner som har flyttat långt bort, har gått en ny väg i livet och vi kanske inte ses lika ofta, när det gäller så finns de där. I Ur och skur. De lyfter upp mig på fötterna igen. Och jag hoppas att jag gör detsamma för er.. ❤
Livet förändras hela tiden, nya förutsättningar kommer med förändringarna, och nya människor.
Nya människor som också blir viktiga och som behöver ett eget skyddsnät. Det har framförallt tillkommit någon i vår närhet som betyder alltmer för mig, nån som jag hittills har haft svårt att nå fram till. Men nu äntligen förstår vi varandra.
Jag känner där jag är nu att jag är stark, och att det är min tur att vara nätet som fångar upp hon som faller. Och det gör jag gärna.
Vi tjejer måste hålla ihop.
Bra dag ❤ det känns som att allt håller på att vända till det bättre nu. ❤
Puss! ......
Och så pirrar det ju lite sådär spännande också. Men det får jag berätta mer om senare. ❤
Och snart blir lillskrutten hela 4 år. Inte klokt ju! Var har tiden tagit vägen? Huvva
Vi hörs!
