Ibland måste man försöka se de små sakerna i livet. De jättejättesmå. Typ myror och kryddor. Eller dvärgar och vättar. Eller helt enkelt de där detaljerna som gör att livet faktiskt rullar på ganska smärtfritt. Som att man har en helt fantastisk vattenskrapa i duschen som lätt drar med sig allt vatten, att man har nära till affären eller att man vant sig vid att äta med bara sked för att spara disk. Att man har ett snabbt internet, kan låna kursböcker av kompisar så man slipper köpa eller att man kan roa sig med en test-for-friends-app i all evighet. För annars, om man inte tänker på alla de där små sakerna blir det lätt att man tänker på en massa annat onödigt. Att man egentligen är en ganska patetisk individ som inte riktigt vet hur man ska bete sig. Eller att det var alldeles för länge sen man träffade de där som man träffade varje dag för ett år sedan och inte trodde sig kunna leva utan. Att egentligen ingenting kan vara någon längre stund utan att allt ständigt förändras och man borde ta vara på tiden som är nu för sen i framtiden kommer man sakna den. Mest för att det aldrig kan bli samma sak igen. Men kanske är det där ska hämta hopp också, för att om allt hela tiden förändras kanske man vaknar upp och inte längre känner sig lika patetisk som man gjorde? Eller så lär man sig acceptera det på något sätt, någon gång?
Låt mig hoppas på det. Tills vidare ska jag underhålla mig med duschskrapan (nej inte på det sättet du tänker nu). Jag ska skrapa undan vatten och göra golvet rent och fint och redo att snart bli nedblött igen.
// 
Se upp allihopa för här kommer en mummeldjursattack!! 
Jaa, som de andra två delarna av tre3vliga redan hört har jag efter mycket panikande och funderande bästämt mig för att byta program, så om fyra månader flyttar jag förmodligen hem till mina föräldrar igen! 
Men jag tror faktiskt att det kan bli bra endå! 
Jag skulle göra en presentation i Prezi och såg en mall med en uggla! Självklart var jag tvungen att göra en presentation till med den då 
Så med det säger jag hej då och sätter mig och längtar till midsommar 
Att vara hemma i den lilla hålan en helg som denna kan erbjuda mycket! Jag har blivit hembjuden till en herre jag mötte i trappuppgången (han var 90+ och jag sa artigt nej men "tack ändå") jag och en viss val gjorde det spännande nattlivet osäkert med smugglad cider och bestulna shot-glas. Samma natt skrek jag på samma val när hon försökte lägga en anannas i sängen bredvid mig (konstigt va?). Efter det har jag myst med galna semleätande hundar, försökt förstå en systersons påhittade språk och hjälpt till att bära nedhuggna träd med far min. Allt är precis som vanligt, fast ändå inte. Jag tror jag själv ändras lite hela tiden och det märks först när man kommer hem till där allt är som vanligt. Det är en väldigt bitterljuv glädjemelankolisk hatkärlek som uppstår och jag blir lika förvirrad varje gång när jag funderar på om jag tycker om det eller inte.
Det är nästan exakt två år sedan vi startade den här bloggen nu och det tycker jag att vi firar vi med en liten trumpetfanfar: 
Hoppas att den lever kvar många år till och det blir fler galna, interna, osammanhängande blogginlägg. För det är trots allt något som fortfarande håller samman oss tre trevliga, ett bollplank där man kan skriva av sig, där man kan visa de andra att man fortfarande lever eller skicka ut ett hemligt rop på hjälp om man skulle bli omringad av vildsa tigrar eller något. Förmodligen går det snabbare att ringa och ropa på hjälp, men om tigrarna bara tillåter kommunikation via en blogg till yttre världen där man blir deras gisslan är detta en perfekt lösning.
/Dess
Ja precis som den här rubriken undrar ni nog vad det tagit åt mig. Jag menar är inte den här bloggen bara ett tyst rum, precis som innan ett eko väcks och det blir ett ekorum? Men nej nu gör vi ett avbrott i tystheten. Känner att det är dags nu och som Dess skrev i förra inlägget är vi tillbaka, enda skillnaden är att det denna gång är på bloggen.
Så vad har hänt sen sist? ja vad har inte hänt? Det har varit jul och saknaden efter en liten ängel har varit stor. Ingen extra liten nisse som hjälper en bära ner julklappsberget som mamma och pappa köpt. Ingen som än en gång ska säga; nej inte en prydnadssak till ditt svin! 
Men ja man hade en annan sötsak där, och ängeln var ju med ändå! 
Sen var det dags att bege sig upp i norr, till ett snöigt Skellefteå. Konstigt. Inte bara landsbygd och snö. Var som ett litet samhälle. Vi såg ju inte ens några isbjörnar. Inte ens lille Nathans släkt var så farlig.
Sen kom vi hem å då var det nyår, när jag tänker efter jössös vad saker på typ en vecka 
. Men ja då kom fyra små djur hit. Två som ni redan känner (ja jag pratar om dess och Svesson) sen drog ju dess med en kusin ( ja vi försöker nästla in alla vi känner) :D så då hade vi en liten val också! Sen blev det ju en liten hund också, sorkens kompis!
Med andra ord en gullig liten sammankomst om än sorglig. Första året som den Lilla och min farbror aldrig ska få uppleva Men ja har man små pomeranian i en flock omkring sig är allt nog ganska bra ändå
Men ja vad händer nu? Jo i helgen blir det fest för lilla mig, så klart är ju 20 stora år nu (konstigt? fick ju bara muffinssaker i present, och ett nallearmband :P haha).
Men ja tänkte skriva ett glatt inlägg för att jag känt mig riktigt uppåt senaste dagarna trots allt..... Men så sluta det så här 
i alla fall. Nu är vi tillbaka, å fy vad vi ska vara ettriga :D
Ha det bra nu! Tills någon av de andra vaknar upp ur sin dvala (kan ju vara så ibland att murmeldjur och rävar går i ide) 
///// Tess 
Hej hej hej!
Tre stycken hej, precis lika många som vi trevliga! Snart ska vi tillbaka till ett ställe där sagan om de tre trevliga en gång startade, vilket är den gulliga staden Halmstad (inte så svårt att gissa kanske?). Där ska vi se den efterlängtade premiären av musikalen som vi skrivit manuset till. Det kommer kännas så konstigt att se Henrik och alla andra gulliga karaktärer vi skapat stå på en scen och spela upp det som vi hittade på när vi flummade som bäst i soffan framför kylskåpet. Men konstigt på ett bra sätt, förhoppningsvis!!
Dessutom kommer vi hinna med att gå en Promenad genom stan på alla minnenas kvarter. Alla söta hundar i skyltfönster kommer att få se upp för nu är vi snart tillbaka! Förmodligen kommer vi aldrig vilja åka där ifrån när vi väl kommit dit så det är kanske bäst att packa ner alla livsnödvändigheter med en gång. Inte för att det är så mycket egentligen, bara en hårig (!!!!) isbjörn och ett visst täcke som en surikat hade hemma hos sig och som fick mig att inse att man inte behöver sova i ett moln av ångest utan det finns så gulliga täcken som gör att man kan sova som i ett himmelsmoln! Ger gärna bort mitt hotellrum till någon annan så jag kan vira in mig i det täcket och sova på gatan <3
//Doberman
Igår fick jag lära mig att sitta fint! Som den doberman jag är så var det inga problem, men vissa av de andra nollorna hade lite större svårigheter... nej förlåt, jag menar ju ettorna! För vi är ettor nu! Igår fick vi högtidligt ställa oss upp på stolarna (jag vet, jag blev också förvånad, trodde att man satt ner hela tiden under en sittning?!) och sedan ta av oss banden. Det var en väldigt härlig frihetskänsla men samtidigt blev jag livrädd. Hur i hela friden ska jag klara mig nu? Vem är jag utan det här bandet? Hur som helst hann jag inte tänka efter länge för det blev en galen kväll med dansande på borden på sjösjukan och dansande bakom stackars folk på gatorna....
Hur som helst, nu när nollningen är över för mig (och kanske för dig med svesson?!) så är det dags för Allvaret. Det kommer komma en snubbe som heter Allvar (man heter inte Hugo, konstigt nog) och prata med en nu under veckan och han kommer fråga: "Tror du att du verkligen kan överleva tre år av hårt plugg som väntar nu bara för att du överlevde två veckor av nollning?!"..... jo, lite bakvänt är det faktiskt att man festar redan innan man åstadkommit någonting, men det var kanske bra också att man fick ha lite roligt o va lite galen innan man ska läsa fem feta böcker i månaden framöver?? Böcker som jag förövrigt inte fått än, vilket ger mig några dagar till att skjuta upp verkligheten som väntar.... och tro inte att jag kommer sluta vara galen för det. Min galenhet är en sjukdom som består, det kan ni vara säkra på!
// Dass Doberman Dess 
Pluggis jag? Nej nu får du allt skämmas lilla dess! Hur kan man kalla en tjej som sitter på skolan en timme innan skolan börjar helt själv på en väldigt obekväm stenbänk (det fanns bara det och golvet att välja på, vilket oturligt nog också är gjort av sten) för pluggis?:0 Ja i alla fall! Senaste tiden har det hänt mkt! Jag har varit på matfestivalen och ätit stark mat (ja den här maten var faktiskt stark, inte alls som mjölkmakaroner, jag har vittnen). Och ja som vi alla vet (eller ja jag har läst flera sidor om det sen jag började skolan) så är det väldigt viktigt att som svarade att ha bevis och vittnen (visst kan vara viktigt för käranden i ett senare skede igen att kunna försvara styrka sitt) nej jag är inte alls på väg att bli advokat:D Haha ja i alla fall! Det var också mitt val av studier som gjorde att jag igår tvingades ställa mig inför över femtio obekanta människor (eller ja de går i min fraktion/klass) och prata om lagar! Känndes lite så där men konstigt nog behövde jag inte föras till sjukhus på grund av svimmningsanfall^^ Men ja det var inte mina studier som förde mig samman med en inneboende till en inneboende! Det var det min dude som gjorde! Eller ja rättare sagt hans kompis som tydligen bestämt sig för att sno vår skyddsling och diskpojke!! Inte kul kan jag säga inte kul!!!:( för nu står disken där hemma å ropar hans namn Hugo Hugo !!!:D haha Nej men ska väl inte klaga!! Jag har ju nu fått ett hem!! Så om två tre veckor blir det flytt igen! Å den här gången har vi inte handlat på blocket!! Konstigt va? Anledning? Jo vi blev blåsta på två lägenheter men ja äntligen har jag ett hem!!! Men fan va bra det hade vart med en diskpojke!!:p
Ja, Theres, jag vill kalla dig pluggis. Jag gör det nu: pluggis. Så, då var det gjort...........(väntar på reaktion)............ Okej, hade väntat mig en lite större reaktion, men visst, okej det är lugnt! Jag fick sagt det i alla fall!
Tänker tillbaka till de fina tiderna då vi var pluggisar alla tre tillsammans så vi var som en sammanfogad klump som ständigt gick runt med en intensivt lysande glödlampa över huvudena och bländade alla med vår smarthet. Det var vår grej, vår image, alla visste vilka pluggisarna i JOH09 var för några (de kunde inte våra ensklida namn utan vi gick under det samlingsnamnet Skövde, men skit samma det spelade inte så stor roll). När någon i Halmstad frågade vad Skövde höll på med så sa folk: de sitter väl o pluggar någonstans. Ja, snart kommer vi att sitta och plugga någonstans allihop, men inte på samma ställe längre. Som tur är har jag inte tid att fundera över hur sorgligt det egentligen är än för jag är mitt inne i en galen karusell av lekar, mördarramsor och färgglada pannband som kallas för nollningen. Ikväll ska jag som den stora nolla jag är förvandlas till en smurf genom att klä mig i turkost från topp till tå, det är nämligen turkossittning! Tur att jag köpt mig en megahatt annars hade jag nog blivit dränkt så som regnet vräker ner här.
Ni kanske tycker att det är tjatigt att alla mina inlägg numera blir något tragiskt snyftbrev där jag förklarar min kärlek till de andra två och gråter över hur mycket jag saknar dem, så jag kanske skulle skippa det i det här inlägget? Ni vet ju redan att saknaden bara blir större för var dag som går och mitt i alla lekar och mördarramsor så ställer jag mig ständigt frågan: "Vad håller jag på med? Vad gör jag här egentligen?!", så det är väl onödigt att dra upp det igen. Men men, hur som helst, vad som än händer i livet, om vi är pluggisar, nollor eller vad som förmodligen väntar i framtiden sjukt rika och framgångsrika surikatadvokater/murmeldjursinformatörer/dobermanjournalister så kommer vi alltid ha ett särsklit band emellan oss som kan sträcka sig flera varv runt jorden i avstånd om det skulle vara så. Det vill säga, tills de andra två begär besöksförbud av polisen för mig, men det är ett senare problem.
//Dess
Hej på er alla där ute! Var ett tag sen jag skrev nu och även om inte lika mycket händer i mitt liv just nu som för de små nollorna dess å svesson så tänkte jag att ett inlägget från en galen surrikat är bättre än inget :D så ja vad händer då mig när de andra super skallen av sig (haha det gör de nog inte för jag vet att båda är riktigt ansvarsfulla numera ingen absint här inte, å Svenssons lilla nollning har ju inte ens börjat)? Jo det ska jag säga er! Jag ska bli sambo!! Eftersom lägenheter är svårt ut av bara (förlåt) helvete att hitta så är det enda lösningen! Ett pluss är ju dessutom att den jag flyttar ihop med äntligen förstått innebörden av just ordet sambo (man har ju samma boende?) haha sååå underbart!!!:DMed tanke på detta ska därför jag stökiga theres åka och hjälpa till att städa så jag kan komma åt min lilla låda som jag fått ^^ kommer förmodligen se värre ut efter städningen än innan! Men det gör inget för då ringer jag min egen lilla städgalning som så snällt erbjudit sig att dammsuga när jag inte vågar :D ska kanske be henne sjunga mördarsånger då också så vi lockar dit vår egen sikmördare :DJa förutom detta ska mer hinnas med innan skolan börjar på fredag! Klippning, och konsert, mer packning och synundersökning! Tror detta är mer späckat än mitt schema framöver! Eller ja kanske inte!!! Ingår i alla fall i en fraktion nu!!:D har redan skrivit det ordet till alla jag känner så tänkte att ni stackare borde få höra det också!!:D haha känner mig hög när jag säger det för allt känns så seriöst! Har tom fått så mycket inspiration att jag läste igenom nästan en tredjedel av den första boken!:D kalla mig pluggis om ni vill:D Haha ja detta var kanske inte er mest intressanta läsning! Därför ser jag fram emot berättelser från mina andra små djur nollorna :D
Helt otroligt att jag lyckats hålla mig borta från bloggen tillräckligt länge för att det ska ha ramlat in fyra stycken gulliga inlägg från de andra små djuren. "Väldigt skönt att slippa det där jobbiga Dobermandjuret" har många av er tänkt, men nu är jag tillbaka vare sig ni vill eller inte! Moahahaha. 
Det är bara några dagar sedan jag träffade de två andra trevliga men börjar redan sakna dem så har därför tillbringat dagen med att rama in tusentals foton på mitt kära murmeldjur och min kära surikat, de står så fint uppradade på min TV-bänk och ler hysteriskt mot mig. Det börjar inte alls bli läskigt...................
Anledningen till att jag måste trycka in dessa små söta varelser i träramar bakom glas är för att jag snart kommer att bege mig lite för långt öster ut och sätta bo. Hur mycket man än vill förneka det kommer den gulliga sommaren gå till ända och vi kommer inte att kunna ses lika mycket som förut. Blir allvarligt talat tårögd när jag tänker på detta sorgliga faktum, men hur mycket man än vill spola tillbaka tiden till när vi ägde Halmstad med vår grymma tidning, sjuka internskämt och galna utekvällar så måste livet gå vidare. Det är därför jag måste rama in deras gulliga face och ta med mig till min nya bostadsort så att jag kan fortsätta se dem varje dag som på den gamla goda tiden. Inte för att det finns någon risk att jag skulle glömma dem, nej aldrig någonsin! De finns även inramade/inspärrade i mitt hjärta och därifrån kommer jag aldrig någonsin släppa ut dem, för de är de bästa människor jag kännt i hela mitt liv och jag som jag stolt kan kalla för mina vänner :)<3 älskar er!
Det återstår dock att se ifall känslorna är besvarade efter att jag tvingat med dem på dansband i helgen...... ;)
Hälsningar
Konsertbiljetter som ofinns mer än Findus köttbullar.
Insikten att man nu ska leva på 796 kronor i månaden och måste ha ett busskort för 825 i månaden.
Aggressionen när ens pappa inte förstår varför man behöver ha en egen dator när man läser på universitetet och vägrar lyssna när man försöker förklara för honom att man faktiskt måste det.
Ångesten när ens mamma säger att det inte är någon idé att packa med sig en enda skönlitterär bok eftersom att jag tydligen aldrig kommer ha tid att göra något annat än att läsa kursböcker.
Allt det här plus saknaden av de resterande två av oss 3vliga är orsaker till att jag sitter och skriver detta i fullkommlig panik!
Dessutom är jag fortfarande övertygad om att min identitet faktiskt BLEV stulen i det förra inlägget "jag" skrev, så det här är första gången på riktigt länge jag skriver här.
Nu känner jag att jag måste lätta upp stämningen här en aning, för allt är ju faktiskt inte bara dåligt! Jag fick nyss besök av den smarta lilla grisen! Förutom ett konstant flöde av djupa samtal och SongPopande gick vi och hälsade på hönor och andra grisar, köpte en gigantisk glass och provade på nattlivet i en patetisk stad. Plus att vi åkte längs minnenas väg - där vi åkt i ett och ett halvt år innan vi flyttade till den gulliga staden där vi blev tre3vliga! 
Så nu - efter att ha skrivit allt det här osammanhängande svamlet kan jag säga: At least I'm not as sad as I used to be!
Det riktiga Murmeldjuret Nea!!
Hej bloggen!
Idag är det ett murmeldjur som skriver! Japp, ni läste rätt, Svesson is back, även känd som hon som aldrig skriver här. Jag kanske inte kommer att komma ihåg att jag faktiskt skrivit det här utan anklaga mina vänner för att ha stulit min identitet, men det är inget att oroa sig över, jag lider inte av min första minneslucka utan det är bara en släng av solsting. Jag är nämligen inte van vid att solen faktiskt lyser och att det är varmt, faktum är att igår när solen kom fram för första gången på flera månader blev jag så chockad att jag drog med mig Dess (har jag nämnt vilken sjukt underbar, söt, smart, gullig människa hon är?? och att hon är bäst??!) o gick på bio. Eftersom vi inte vet hur man ska bete sig bland folk var vi tvugna att boka hela biosalongen för oss själva så vi kunde sitta o skratta o prata o skrika åt hur gullig filmen var. "Du kan dra åt helvete och komma tillbaka när du är snäll!". Japp så är det.
Sedan gick vi till en djurpark i Slottskogen där vi såg sälar o pingviner o älgar o kaniner o hjortar o hästar o gåsar o getter o salta godisar. Ja, det var sånna där salta katt-godisar som någon tvingade på Nea eller nej, jag menar ju mig.... ;) Det var gulligt fram tills då, för då började det gå utför. Och det var väl lite tur att det gick utför för det var väldigt jobbiga backar som vi gick i, men det gick utför även rent socialt för det finns tydligen fler människor som inte vet hur man beter sig bland folk. Det slutade med att Dess fick panikartat börja springa därifrån, och jag följde tätt efter. På grund av sekretesskäl kan vi inte avslöja mer än så, men jag lovar du söta Surikat som läser detta att vi ska berätta hela historien för dig när vi ses nästa gång.
Och när är det? Jo, på måndag! Då blir det Söderköping :D
Hälsningar från...... ja... vad hon nu heter.
Hallå världen!
Dass Däss is back. Ja, det är det nya nu att skriva "Dass" innan allt, inte för att vi blivit bedeutschade utan för att vi tycker att allt är skit. Haha nädå!! Har varit med om en gullig helg med grymma Törebodafestivalen, en tragisk upptäckt att jag inte kan bedömma skillnaden på folks händer, en supergullig glassfika + rundvandring längs minnenas allé i Skövde med Dass Tess så jag har tankat tre3vliga-kraft så det räcker ett bra tag framöver! Dock behöver jag inte vänta länge eftersom jag ska trackassera en söt sak igen redan på onsdag, älskar att vi äntligen har lite ledigt samtidigt :)
Ytterligare gulliga planer håller på att smidas, planerar en tripp till den sötaste staden i Sverige med de sötaste människorna i Sverige! Sedan har nya uttryck myntats, nämligen anti-skitso vilket förmodligen kommer leda till livstids inspärrning när vi beger oss iväg på denna roadtripp :) för att förklara det enkelt så är det två människor som envisas med att sitta i knät på varandra för att de tror att de är samma person och det blir lite jobbigt att förklara för polisen... Men man kan ju alltid hoppas på att någon går skallgång på Skövdes gator med en brödbit/flygande muffins för att hitta en viss uteliggare som det råder stridigheter om i frågan över hans exsistens eller inte...... Ja sånna här flummiga historier kan man producera med en älskad surikat i andra änden på smskonversationen om man vill! Och får ni inte nog av dessa galenheter kan ni ju vänta tills boken kommer ut i affärerna inom en mycket snar framtid! Vänta inte allt för länge bara för risken är att de tar slut. Eller ja, det är mer ett faktum än en risk, de kommer ta slut, precis som detta blogginlägg!
Hejdå, godnatt, på återseende och hälsningar från
