RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-08-03 21:31:25

nouw - elinnorling

elinnorling blogg på Nouw

Länge sedan sist - då var det dags igen.

2020-08-03 17:06
Från elinnorling

Det var länge sedan det skrevs något här sist, och så otroligt mycket har hänt sedan dess.

Vår otroligt älskade och efterlängtade lillebror Theo föddes den 11 augusti 2019, och efter det har dagarna verkligen flugit förbi.

Vardagslivet har kantats med guldstunder, och även tuffa stunder.

Två olika sjukhusvistelser där först Theo åkte på RS-virus och vi blev inlagda i Eskilstuna 5 dagar. Sen därefter blev jag inlagd 4 dagar med gallstensanfall och fick operera bort gallblåsan.

Vi fick vattenläcka i vårt 1.5 år gamla kök, och en lång och segdragen process med hemförsäkring, reklamationer osv drog igång. Tillslut, efter 6 månader var diskmaskinen utbytt och så även vårt golv i köket.

Mitt i all vardag kom Covid-19 som knappast gått någon obemärkt förbi. Vardagen blev långt ifrån som den brukar, men känns ändå inte som den påverkat oss mer än att vi få sakna att krama om våra älskade familjemedlemmar som är i en riskgrupp.

Jag var från början inställd på att amningen i sig skulle göra att jag började tappa mitt hår, men den påverkade faktiskt ingenting. Jag ammade Theo i 4 månader (ungefär fram tills han började bli sjuk) och märkte ingen skillnad på håret. Det var efter det, när alla delar hände som gjorde att stressnivån i kroppen sköt i höjden som sjukdomen gjorde sig påmind. Håret har aldrig varit så tunt som det är nu, men har ändå inga synliga fläckar än så länge.

Nästa vecka (måndag v.33) börjar min vardag igen, då ska jag återgå till arbetet igen efter 14 månaders föräldraledighet. Var fasen tog den tiden vägen?! Då är det dags för Mattias att vara hemma med barnen innan Theo ska skolas in på förskolan och vardagslivet sätter i spinn ordentligt. Jag vet att vetskapen om att jag snart ska börja jobba igen, även den gett mig ökad stress. Men jag är så jäkla sugen på att få komma hemifrån nu, och få göra något annat om dagarna än att bara gå hemma trots att jag älskar det så otroligt mycket.

Jag är så otroligt tacksam över min familj, mina otroliga vänner och mina kollegor som alltid får mig på så galet bra humör. Dem gör så att de flesta av de jobbiga känslorna, ändå försvinner då den positiva känslan väger så galet mycket mer. Men vissa dagar är ändå jobbiga, och det kommer jag aldrig försöka stoppa undan. Det måste ändå för finnas, för jag är också mänsklig och känner jobbiga känslor även om jag nästintill alltid syns med ett leende på läpparna.

Nu ska jag njuta av sista veckan ledighet med min familj, och fick därför ett impulsinfall imorse och raderade Instagram, Facebook och snapchat. Fram tills söndag kommer jag ha en sociala medier-fri vecka för att kunna lägga så mycket tid som möjligt på att njuta och umgås med dem som betyder allra mest.

Tills vi hörs igen, ta hand om varandra

När risken ökar markant, men det den här gången är så jäkla värt det.

2019-01-12 11:14
Från elinnorling

Så var jul och nyårsstöket avklarat, och så även första arbetsveckan. Blev en väldigt mild start med en extra ledig dag, då Selma var på kontroll av sitt öra som började blöda under nyårsafton. Det visade sig att hon fått en öroninflammation i yttre delen av örat, i och med att hon har rör. Så blev lite droppar att behandla örat med.

Nästa vecka blir även den ganska mild, med lite extra ledighet för inskrivning hos barnmorskan. Selma ska bli storasyster till sommaren, om allt går som det ska. Gick igår in i vecka 12, och har varit ganska jobbiga veckor med mycket illamående och trötthet. Minns inte alls att det var så pass mycket med Selma, så man blir verkligen påmind om att ingen graviditet är den andra lik.

Med beskedet om graviditet, började även tankarna kring min sjukdom att snurra. En ”biverkning” av graviditeten och den efterföljande perioden av amning, är ju att vissa tappar ganska mycket hår. Om det skulle bli så för mig, kommer det såklart kännas lite extra jobbigt i och med att jag vet att det kan leda till att det mesta av mitt hår trillar bort. Men återigen, det är ju ingenting man kan måla upp scenariot kring än. Ännu en grej att leva i ovisshet om. Men den här gången tar jag det mer än gärna, då det den här gången kommer ge oss den finaste gåvan man kan tänka sig - lillebror/lillasyster

bland det bästa som finns.

2018-11-16 19:18
Från elinnorling

Den senaste tiden har det blivit en hel del bakning, däribland tårta och twixkladdkaka till min födelsedag. Vårt kök är helt färdigrenoverat och glädjen till att baka och laga mat börjar sakta men säkert hitta tillbaka i takt med att resten av kroppen börjar hitta tillbaka till det vanliga igen. Eller hitta tillbaka blir det väl inte riktigt, men landa i allt nytt.

Födelsedagstårtan bestod av fyllningar med hallonmousse och passionscurd, och toppades med en vit choklad-frosting. Den blev så jäääkla bra och god

Twixkladdkakan hade en botten bestående av krossad och smält twix, och sedan en vanlig kladdkakesmet uppepå. Blev också sjukt god och uppskattad

Nu längtar jag redan efter nästa projekt

När dagarna flyter förbi.

2018-10-23 11:14
Från elinnorling

Precis som rubriken avslöjar, har den senaste tidens dagar bara flugit förbi och allt bara händer och man hinner knappt fundera över vad som hänt.

Just nu är det inget speciellt som hänt, och det är väl kanske därför dagarna bara springer iväg. Innan kändes varje dag som en enda lång sörja där man bara längtade efter att klockan skulle bli tillåtande mycket för att kunna gå och lägga sig. Börjar känna att energin sakta men säkert hittar tillbaka, och jag har ändå börjat acceptera det faktum att jag absolut inte har någon som helst aning om vad som kommer hända.

Ovissheten är fortfarande det som är jobbigast, kommer jag hitta en ny fläck snart? Eller när man varje gång i duschen tycker att man får ovanligt mycket hår i handen efter schamponering osv. Men samtidigt känns det ändå som att allt det här hände av en anledning, att det är meningen att jag ska sluta bry mig så mycket om vad som kanske kommer att hända istället för att uppskatta och njuta av det som händer här och nu.

Saker som jag tidigare knappt lagt en tanke på, får helt plötsligt en helt ny mening i livet. Den här veckan är första veckan på bra jäkla länge som vi inte har någonting planerat, varken i veckan eller i helgen och det ska bli så galet skönt. Att bara få ta varje dag som den kommer, och se vad dagarna har att erbjuda

Tillbaka till vardagen.

2018-10-08 17:01
Från elinnorling

Har börjat jobba igen efter sjukskrivning, och har varit tillbaka på jobbet i en vecka nu. Känns ändå skönt att komma tillbaka och komma in i det vardagliga snurret igen. Visserligen väldigt trött på kvällarna, och känner mig som om jag vore 103629 år gammal då jag faktiskt gått och lagt mig redan kl 21 de flesta kvällarna

Har nu gått ner i arbetstid igen, och har fått lediga fredagar på prov ett tag framöver. Känns ändå skönt att få lite längre helg att hinna återhämta sig på, även om arbetsdagarna blir längre i veckan.
Selma har dessutom börjat sova illa på nätterna, vet inte om det är förkylning eller något på g som gör att hon sover oroligt.

Hoppas på att få konsolerna till fönsterbrädan färdiga i veckan, så kanske ääääntligen köket är helt färdigrenoverat till helgen. Då vankas det bus i gympasalen och pizzabuffé hemma hos oss med massa raringar

Ha en fin vecka!

Den bästa dagen på bra länge.

2018-10-01 10:35
Från elinnorling

Gårdagens folkracetävling, vet inte ens var jag ska börja men vi kör väl från scratch.

Vaknade på morgonen, trött, nervös och förväntansfull. Åkte till banan för anmälan och besiktning. Men när vi skulle starta bilen och köra ner till besiktningen ville den absolut inte starta. Som tur var löste pappa problemet och ner till startplattan för besiktning av bilen. Inga nedslag på bilen och upp i depån igen. Frukost, gå banan och förarsammanträde sen närmade det sig.

Första heatet slutade jag på en 4de-plats. Låg två efter starten, men glider ut alldeles för mycket i en kurva vilket gör att jag tappar två förare framåt och tar mig sen i mål som fyra. Rattrosten gjorde sig väl påmind i heatet, men var så galet nöjd över att jag tog mig i mål och fick ändå en bra känsla med mig.

Andra heatet är jag återigen med bra i starten och ligger ännu en gång tvåa ut. Håller sedan den placeringen in över mållinjen och känner mig så jäkla nöjd över den, som om det vore en vinst nästan.

Till tredje heatet har jag alltid så svårt att tagga till ordentligt, då det allt som oftast är ett lunchuppehåll där mellan, så fick ta hjälp av mina fina supportar att tagga till - blev med konceptet ”Baby shark”. Ja men visst, vi bjöd upp till dans mitt i depån. Ut till heatet med den låten på hjärnan ”baby shark, do dododododoo”..

Kommer återigen med bra i starten, ser att det är två bilar som är snäppet framför mig som krokar ihop vid första svängen. Hinner lagom undvika att fastna bakom dem genom att gena lite över curbsen, tills jag inser att jag ligger i ledningen. Visste hela tiden att jag har det mentala att klara av att ligga i ledningen, men var så osäker på körningen i och med att banan var ganska dålig och uppkörd samt att det ändå var mer än ett år sen jag senast satt i en folkracebil. Men lyckas ta mig i mål på en förstaplats, med marginal till föraren på andraplats. Upp i depån, där alla känslor bara släpper. Jag sitter seriöst och gråter i bilen när jag faktiskt inser att jag vann heatet. Känns i efterhand inte alls som mig, men känslan av att ”va tillbaka”, lyckas med det jag vet att jag har inom mig efter all den skiten som ändå varit den senaste tiden.. Den känslan är obeskrivlig!

När poängen sen var räknade var jag först in i B-finalen, en poäng från a-final. Äntligen släppte spöket på hemmabanan, där jag aldrig kört final och aldrig lyckats få bilen att hålla eller alltid haft en svartflagga dömd.
Innan finalen känslan ut och njut! Tills jag stod på startplattan, och får helt plötsligt tanken nej fan! Pallen eller svart, nu ska jag verkligen satsa. Hann inte komma längre än till första svängen innan jag var lite fööör het, och vände en framför mig och svartflaggan efter ett varv var oundviklig.

Väl på anbuden sen försvann bilen på bud. Tråkigt att bli av med bilen, då den var grym att köra samt att tanken var att plocka över motor osv till vår Astra vi ska bygga. Så nu får vi leta ny bil, men sån är sporten

För att avrunda ett väldigt långt inlägg.. Gårdagen - magisk! Världens bästa medicin för kroppen. Stort tack till ALLA, som var där och gjorde den här dagen till min bästa på bra länge. Och största tacket till alla funktionärer och alla som slitit och lagt ner så mycket tid på att få till den här tävlingen. Ni är guld värda ❤️

Helgen närmar sig

2018-09-27 19:18
Från elinnorling

Känns som det är ett standardsvar nu, men galet trött idag. Till och med lyckats sova 1.5 timme idag på förmiddagen, vilket inte hör till vanligheten att jag kommer till ro och sova igen.

Var efter lunch iväg på välbehövlig massage, så nu luktar jag som en vandrande flaska med massageolja

Hämtade Selma, sen blev det lek och fika med Magdalena och Linnea - supermysigt

Helgen börjar närma sig, och det känns så kul att återigen få sätta sig i folkracebil på startplattan igen. Bilen börjar närma sig färdig, och Selma var i garaget igår och godkände målningen.

Snart dags för nattning av Selma, undra vem som somnar först

Trött och blåsig onsdag

2018-09-26 11:00
Från elinnorling

Onsdag, och idag är energin långt ifrån topp. Vet inte om det är vädret som bidrar, eller vad det är. Känns som att det är standard numera att känna sig trött, något jag absolut inte är van vid. Även om jag sovit dåligt på natten har jag ändå alltid kunnat hitta energi till att gå upp och hitta på saker.

Anyway, jäklar vad det blåser idag. Var precis ute och plockade ner nätet på studsmattan och vände den upp-och-ner för att undvika att det blåser ut på gatan. Den hade ändå lyckats flytta på sig 3 meter från där den brukar stå.

Dagens fokus, blir nog att försöka mig på att hitta lite energi för att kunna plocka undan lite här hemma och kanske även dra ett varv med dammsugaren. Men som sagt, en sak i taget. Är inte van vid att inte kunna köra full gas, så det här är definitivt en utmaning för mig att behöva välja typ en sak att göra under en dag och inte 183629 saker som det tidigare varit.

Nu lite kaffe, sen får vi se var dagen bär mig!

Ha en underbar dag, och försök att inte blåsa bort

något nytt och oprovat

2018-09-25 13:15
Från elinnorling

Då har jag helt plötsligt gett mig in på något helt nytt och oprövat för mig. Som ni kanske anar, är det att blogga jag syftar på.

Vill redan från start i det här inlägget påpeka att mitt syfte med den här bloggen inte alls är att få uppmärksamhet, tjäna pengar eller liknande. Det här gör jag enbart för min egen del, för att delvis bearbeta alla tankar och känslor just nu. Att våga kliva utanför min bubbla och erkänna för mig själv att det är okej att må lite dåligt för tillfället, det är inte tabu. Jag hoppas även kunna hjälpa andra som kanske är i någon liknande situation.

Då kanske ni som inte alls känner mig undrar, "jaha, och vem är den här tjejen då?". Det ska jag ta och berätta för er..
Jag heter Elin Norling, fyller 27 år i november. Jag bor i ett efterlängtat och så galet underbart hus tillsammans med min fina familj, som består av min oerhört stöttande, underhållande och omtänksamma sambo Mattias samt vår underbart spralliga, busiga och envisa dotter Selma. Livet kretsar för det mesta kring familj, vänner, renovering, en hel del motorsport samt min passion för matlagning och bakning. Jag ser mig själv som en väldigt omtänksam, envis och glädjefylld person. Jag är väldigt mån om mina nära och kära, och sätter oftast andras behov och välmående före mitt eget.

Jag har för cirka en månad sen fått besked om att jag fått sjukdomen Alopceia Areata, vilket är en autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem låter alla hårsäckar gå i vilostadium, vilket gör att man tappar hår. Det finns tre stadier av sjukdomen:

  • Alopecia areata - Fläckvis håravfall
  • Alopecia totalis - Avsaknad av huvudhår
  • Alopecia universalis - Total avsaknad av kroppsbehåring

Som jag skrev ovan, är jag i det stadiet där jag fläckvis tappat hår. Man vet dock inte om det kan leda till nästkommande stadier, förrän man "är där". Det är väldigt svårt att förklara den känslan jag har kring allt det här, då allt känns så himla oklart. Just den där ovissheten, gnager galet mycket inom en och framkallar en utmattning i kroppen som i dagsläget lett till att jag valt att sjukskriva mig själv under en kortare period för att få möjligheten att återhämta mig både psykiskt och mentalt. Bara få landa i mig själv, för att orka med resten av vardagen när det väl är dags igen.

Nu har ni fått en liten inblick i vem jag är, och mitt syfte med den här bloggen. Nu ska jag ta och hoppa ur mjukiskläderna, fixa till frillan innan telefontid med vårdcentralen väntar, för att sedan röra mig mot stan för att hämta våra nya gardiner till köket som min underbara mormor hjälpt oss fålla upp samt åka till mataffären och fixa lite veckohandling innan det är dags att hämta Selma på förskolan.

Ha det bäst, och njut av dagen för den går inte i repris!