Livet har mycket att erbjuda. Det är svårt att veta exakt vad man vill åstadkomma och uppleva. Jag valde att ta tjänstledigt från mitt jobb efter fem år för att börja studera. Det är ett val jag INTE ångrar. Det var det bästa jag kunde göra där och då. Jag trivs som fisken i vattnet. Jag är inne på sista veckan på praktiken. Fem veckor som har varit så lärorika, omtumlande, och sprängfyllda med ny kunskap och en ny syn på människor. Jag är tacksam. Tacksam över alla fantastiska människor jag har träffat och fått arbeta med dessa veckorna. Tacksam över allt de har lärt mig, att de har tagit sig tid att lära en fullt "omedveten och ringrostig" elev/person inför kommande arbetslivet. Man har känt sig som en stor börda, eller ja, snarare en stor böld i röven som inte vet varken ut eller in, allmänt förvirrad. Tack.
Jag har ett år kvar på denna utbildning innan jag ska jobba i ca två år innan tanken är att jag ska studera vidare. Jag vill bli barnspecialistundersköterska och jobba på BB. Tänk vad fint att få finnas där för barnen och dess familjer.
Jag är nog inte ensam om att tycka det är skönt att veta vad man vill göra/jobba med i livet? Det är lyx egentligen, tro mig, jag blir 25 år om två månader och har precis kommit på vad det är jag vill göra i livet. Jag önskar att jag visste det när jag var 18, men nu vet jag.
Jag har alltid varit intresserad utav kriminologi. Det är först nu som jag vet vad jag kan göra med det intresset. Ikväll så har jag inte kunnat släppa tanken på att läsa om just kriminologi, alltså på universitetet. Jag vill läsa till beteendevetare med inriktning kriminologi. Hur roligt?! Helst av allt vill jag börja nu. Först ska jag läsa klart min nuvarande utbildning och sedan hoppas jag att drömmen blir sann. Varför vill man så mycket på samma gång? Jag blir galen av att jag vill göra så mycket och helst på direkten. Någon mer som känner igen sig?
Man kan inte annat än att längta tillbaka till sommaren och dessa små godbitar!
Ett halvår sedan sist. Mitt förra inlägg handlade lite om att ta sig vidare i livet. Fundera på vad man vill göra, vilken väg man ska gå, när man ska våga ta steget och släppa på tryggheten. Mina funderingar över vad jag ska göra har varit många. Min bekväma vardag har fått mig att dra ut på tiden. Men vet ni vad? Jag har tagit tjänstledigt från jobbet och ska börja studera!! Låter kanske lite klyschigt, men jag så glad att jag tog det steget. Det var mer än dags, jag är redo. Mer än redo.
På måndag nästa vecka sitter jag vid skolbänken igen, efter fem år på förskolan. Jag jobbar min sista vecka på jobbet för denna gången. Jag är så redo för en nystart, ett nytt kapitel i livet. Samtidigt som jag är så glad över att börja studera så vill jag göra så mycket annat i livet just nu. Jag vill köpa lägenhet/hus. Flytta till en annan stad. Bli sambo med min pojkvän. Vi bor i olika städer och så kommer det att förbli i alla fall i 1,5 år till. Men kan ni förstå känslan? Man vill göra ALLT på en och samma gång. Fort ska det helst gå också! Men får nöja mig med att ta ett steg i taget.
Det känns som att hösten har anlänt. Jag hoppas på att kunna ligga vid stranden och njuta i alla fall en gång till innan hösten är här officiellt. Hoppas ni har haft en härlig sommar!
Kram på er
Jag har kommit till ett stadie i mitt liv där jag känner att jag har fastnat. Med precis allt. Jag bor i en liten minietta. Jobbar på samma jobb sen 4,5 år tillbaka. Min pojkvän bor i Skåne, jag bor i Blekinge. Det är såhär det ser ut. En del saker är jag bara inte redo för, men det finns saker jag definitivt är redo för. Det finns en hållhake däremot. Vet ni vad det är? Jag vågar inte "släppa" min "comfort zone" och ta ett nytt steg ut i världen.
Som person är jag väldigt tillbakadragen, syns gärna inte, hörs gärna inte, låter andra prata för mig med. Jag vill få min röst hörd men jag är rädd för att dela med mig. Rädd för att säga vad jag egentligen tycker. Rädd för vad andra ska tycka om mig och hur de ska reagera Folk vet att jag inte talar för mig, vilket gör att de sätter sig på mig. De tror att jag accepterar vad som helst. Men det gör jag inte. Istället för att säga ifrån så samlar jag på allt. Alltså jag tar det som det är, men innerst inne så blir jag så förbannad och trött på mänskligheten. Varför är det så svårt för mig att säga ifrån? Att säga vad jag tycker om saker och säga att vissa saker inte är okej? Jag är såklart öppen med mina närmsta anhöriga, de kan jag bli riktigt förbannad och besviken på och då visar jag det. Det går dock inte i andra situationer med andra människor.
Jag står och stampar på samma plats hela tiden. Jag känner mig redo att gå vidare i livet. Jag vill testa andra jobb, jag vill plugga, få en bra utbildning, jag vill växa som person, jag vill utforska vad som finns bakom min otrygga fasad. Jag vill vidare ut i livet. Man ser på sociala medier hur "orädda" (eller hur man ska uttrycka sig) människor är. De slutar sina jobb, söker nya. Söker skolor som de alltid velat gå på och söker utbildningar de alltid velat läsa. Ja, de gör precis det dom vill. Det är det jag är rädd för. Hur kommer det att gå? Hur kommer jag att klara mig ekonomiskt? Vad gör jag om allt skiter sig? "Det löser sig alltid" får man alltid höra. Ja det tror jag med. Så vad är det som stoppar mig?
Idag när jag tänker efter lite så vet jag att jag för tillfället inte utvecklas på några plan. Visst man får alltid nya erfarenheter med det man gör, men det krävs så mycket mer för mig just nu. Jag behöver komma ifrån min vardag. Jag behöver göra annat. Jag behöver bygga på mitt liv, ta reda på vad jag vill göra, både nu och i framtiden. Jag är för bekväm för mitt eget bästa. Jag kan inte fortsätta såhär. Jag måste gå vidare.
Jag ska visa er några av mina favoritprodukter som jag använder varje dag. Dels för att årefukta huden men också ta hand om den inifrån. Perfekt för de som vill få bukt på sin torra hy, som i mitt fall, ansiktet.
Detta set passar alla hudtyper.
Enligt mig så finns det ingen bättre känsla än när huden/ansiktet känns fräscht.
Har ni testat produkter från Forever någon gång? Om ni har det, vad tycker ni?
Jag brukar alltid dela med mig av äventyr som jag gör. Denna gången har jag helt glömt bort det. I somras så valde jag och M att spontant sätta oss i bilen och köra mot Norge & Lofoten! Vem väljer frivilligt att köra alla dessa milen?? Jo vi.. Det var verklgen ett äventy! Det tog oss ett dygn att köra till Lofoten. De enda gångerna vi stannade var när vi skulle äta och gå på toaketten annars sträckkörde vi hela vägen. Många väljer att stanna och bo på hotell eller vandrarhem några nätter och utforska lite annat, men vi ville komma fram så fort som möjligt. Vi körde vid halv tolv på kvällen och var framme drygt 24 timmar senare.
När vi kom längre upp i vårt avlånga land så möts vi av dessa söta renar. Jag menar, hur gulliga är de inte?? De stod/gick mitt på vägen och brydde sig inte alls om att vi kom.
Här är vi på färjan över till Lofoten från Norge. Så fantastiskt fint!
Det enda vi såg och möttes av var stora berg. Överallt. Vilket är en självklarthet såklart, men SÅ häftigt! Så fort vi körde av båten så började vi vår resa genom Lofoten. Varje natt så sov vi i bilen. Vi fick täcka alla fönster med handdukar och filtar för att få någon sömn, det är riktigt ljust alla timmar på dygnet.
Just under vandringarna så var jag lite dålig på att ta bilder, men här är en bild på hur det såg ut när vi gick mot det ena berget. Hur vackert är det inte?
Om ni frågar mig så var denna vandringen det jobbigaste jag har gjort i mitt liv. Har nog aldrig haft så ont i kroppen, i alla kroppsdelar som då. Jag har nog heller aldrig klagat så mycket som jag gjorde då Men nu efterråt så är det ju värt all möda!! Önskar dock att jag hade varit mer positiv och gjort lite mer på resan.
Vi ville så gärna bada när vi va här. När vi kom upp på toppen av berget och såg vattnet så var vi så taggade på att springa ut i vattnet. Det var så mycket folk på stranden men ingen i vattnet. Jag frågade M varför ingen badade. Han trodde att det berodde på att de andra personerna precis hade kommit ner från berget och var påväg dit. Men ingen badade, bara fötterna. Vi kom ner till vattnet och redo för ett dopp! Vi kom inte långt kan jag säga.. Fyyyf*n vad det var kallt!! Fötterna domnade bort blev till is. Vi for upp på stranden lika fort igen.
Vi gick en liten kvällspromenad i den mycket populära solnedgången. Så fint! På dagarna så var det så skönt väder, varmt och soligt, så pass behagligt att man kunde gå i linne och shorts. På kvällarna så var det vinterkläderna som fick åka fram.. Då var det inte lika skönt!
Lofoten är fantastiskt fint. Lite väl få matställen men annars så bra! Skulle vilja hit igen, men då blir det flyg dit! Hemvägen var inte alls lika "bekväm" som resan dit. Vi var trötta, hungriga, sega och vi ville bara hem. Ett dygn kändes som en hel vecka i bilen.
Jag rekommenderar er att åka dit om ni inte har varit där, man kan göra så mycket mer än att vandra i bergen. Jag bara älskar Lofoten!!
#NouwAutumnChallenge
Jag har länge haft problem med en väldigt torr hårbotten. Jag har inte engagerat mig så mycket vid det utan låtit det vara och bli värre. Jag bara måste tipsa om denna oljan! En kväll så fick jag nog och klickade hem en olja som skulle vara bra för både torr hårbotten, ansiktsvård, babyolja och makeup-borttagning. Den passar även till ansiktsmassage. Kan inte passa bättre då jag har väldigt torrt ansikte! Beställde enbart oljan. När jag öppnade lådan så fick jag mig en härlig överraskning!
I paketet så fanns min olja, en väska, en liten necessär, ett ögonserum från Elizabeth Arden och ett ansiktsvatten med flera funktioner. Så kul att få testa lite andra produkter som man inte har beställt! Jag kanske hittar mig nya favoriter!
Det ska bli kul att testa oljan och se om det blir någon förbättring. Någon som har testat denna produkt? Är ni också nyfikna på oljan eller andra produkter så hittar ni det här
https://skincity.se/sv/coldpressed-almond-oil
Nu ska jag avsluta kvällen med att testa oljan och ansiktsvattnet innan jag går till sängs.
Ha det bra!
När livet svänger som en berg- och dalbana. Man vet aldrig när ångesten knackar en på ryggen. Det är periodvis i mitt liv som jag känner av ångesten. Ibland är den enkel att "borsta bort" från axeln & ibland sitter den kvar. Den går inte att rubba. Varför jag? Är det vanligt? Ska det vara såhär? Många gånger så vet jag orsaken av att jag går runt med denna ångest. Men nu är det en enda röra i hjärnkontoret. Vissa dagar är lättare än andra. Oron som könner sig som hemma i min kropp. Jag vill ha kontroll, men det har jag inte. Jag vill kunna styra min vardag på ett sätt som i dagsläget är omöjligt. I alla fall så länge jag tillåter det att vara så. Hur går man tillväga för att ge denna ångest en käftsmäll? Det finns många tillvägagångssätt, det vet jag. Är jag redo för att ta steget? Eller är det bättre att vänta ett tag till? Jag vill slippa nervositeten inom mig, som finns där dagligen. Jag vill känna glädje när klockan ringer på morgonen. Jag vill inte få panikkänsla eller ångest så fort jag har något planerat. När en situation blir förändrad så kommer trycket över bröstet. Jag får fokusera för att få kontroll på andningen. Andas in, andas ut. Gå ut och äta idag med vänner eller familj är inget alternativ. Jag kan inte sitta där och vänta på maten som jag i vilket fall som helst inte får i mig. Jag äter, men när jag känner mig trygg. När frågan kommer om jag vill göra något så får jag magont. Inbillar jag mig eller inte? Är det jag som har bestämt att det ska vara så? Förmodligen. Hur lär man sig att hantera den biten? Mat är ju gott. Ångesten ska inte hindra den bilden av mat för mig. Illamåendet är snart outhärdligt. Stressen är som vardagsmat för mig. En inre stress. När jag inte kommer ur sången på morgonen, vad gör jag då? Jag bryter ihop många gånger. Rädslan av att inte veta varför det är såhär. Tröttheten. Jag är så trött. Jag mår bra när jag får göra det jag vill. Inga måsten, inget planerat, enbart spontana saker som jag tycker är kul. Jag vill helst vara för mig själv i den mån det funkar. Jag kanske behöver vara själv, ta reda på anledningen till att jag mår såhär. Ta hand om mig själv, finna lyckan i det jag brinner för. Behöver jag en livsförändring? Trivs jag med mitt liv som det ser ut nu eller vill jag leva på något annat sätt? Något måste det ju vara som jag behöver förändra.
När människor i min omgivning tipsar mig om hjälp, ja då känner jag mig helt plötsligt "bra". När jag sen är själv så inser jag att det inte alls är så. Är det för att jag inte vågar ta steget till hjälpen där ute? Jag är nog lite rädd ändå. Inte rädd för livet men rädd för vad personen som ska hjälpa mig kommer att säga. Kan han/hon komma på varför jag helt plötsligt mår som jag gör? Kan han/hon hjälpa mig att hantera jobbiga situationer? Jag vill ha hjälp, all hjälp jag kan få. För jag vill inte må såhär. Men det är det där första steget man ska ta. Jag löser väl det, jag kan ta det? Det är hundratals frågor som snurrar runt där uppe. Men så få svar.
Jag är inte ensam om detta. Man känner sig dock väldigt ensam.
Det bästa jag vet just nu är att spendera mina dagar på stranden. Sola, bada och äta gott. Det är nog enbart det jag vill göra med. Ett tag. Gå långa promenader i skogen eller varför inte vid vattnet med en podd i öronen. Kunna samla mig lite. Samtidigt som jag slappnar av, ta dagen som den kommer så hinner jag även fundera en del. I den takt jag känner är okej. Det jag klarar av just då. Någon mer som känner igen sig?
Semestern som kommer om tre veckor är så efterlängtad. Ska ta varje dag som den kommer och njuta allt vad jag kan av sommaren. Ingen dag ska få gå till spillo. Bra och härligt sällskap, strand, bad och god mat!
Helgen iaf har varit sååå braa! I fredags så åkte jag och min kära syster till Karlshamn och kollade på Tjuvjakt. Blev en liten liten tjuvkik på Samir & Victor innan såklart ;) Medelåldern där då? Tja, den låg väl på 13 år ungefär Igår så var vi på annat håll och hade det så roligt! Några blåmärken rikare men det var det värt med det sällskapet! Var längesedan jag skrattade så mycket. Välbehövligt. Denna veckan kommer vara fullspäckad. Midsommar samt bröllop! Det vi hoppas på nu är bra väder!
Ha en bra vecka!
Det har nu gått en vecka sedan vi kom hem från vackra Spanien. Som jag älskar detta ställe! Här kommer jag vilja bo den dagen jag går i pension. I alla fall på vinterhalvåret. Första dagen vi kom dit så gick vi ner till poolen. Klockan var runt halv fyra. Vi kände just då att solkrämen inte behövdes då klockan ändå var rätt mycket. Men AJ.. vad vi fick ångra det haha! Vi satt där i tre.. läs rätt nu.. TRE (!!!) timmar. Så ja, första dagen började ju bra
Frukostbuffen var nog den största jag sett. Det fanns ALLT. Har nog aldrig sett så mycket kakor på en och samma gång. Man är lite smått trött på äggröra och bacon Hotellet var ett fint familjehotell. Gigantiskt om ni frågar mig! På två sidor av hotellet så fanns det en stor pool samt några mindre. En bubbelpool osv :) Lite roligt med valmöjligheter!
Här är utsikten från vår balkong. Fullt ös från tidig morgon till sen kväll. Där gjorde vi många sköna timmar.
En dag så hyrde vi en liten Fiat panda och körde till Puerto Rico över dagen. Detta ställe är helt magiskt Alla borde åka hit någon gång. Mitt nya favoritställe!
Här ligger det många hotell uppe i berget. Tänk er den utsikten Nästa gång jag bokar en resa så tror jag den går hit! Tänk att spendera 7-10 dagar här, skulle inte kunna bli bättre.
När vi kände oss klara med solintaget så körde vi vidare. Vi visste egentligen inte vart vi skulle, men då vi hade en bil så tog vi chansen att utforska staden lite. Vi hamnade uppe i bergen.
Som man ser på tv och hör folk säga, ja, vägen upp till toppen är såå liten och krokig. OM man blir lite smått åksjuk? JA!! Sen är ju vägen så liten att man enbart har några centimeter emellan bilarna om man får möte. Ska man undvika en krock så rekommenderar jag att köra sakta M är väldigt gasglad och hittar bromspedalen väldigt sällan Så ni kan ju förstå min nervositet i sätet bredvid! Det tog lång tid, men vilken utsikt! Helt fantastiskt. Vi vill ha en vecka för sol och en för att "upptäcka" spanien lite mer. Det är så fint. Så åker ni till spanien vill jag rekommendera att hyra en bil och köra upp i bergen. Ta gärna med lite fika! Finns många fina stället att ta en fikapaus på Och glöm inte att besöka Puerto Rico!
Visst är det fint?
Vi hade sån tur med vädret. Soligt och varmt varje dag. En bra vecka helt enkelt! Borta bra men hemma bäst. Men visst, jag kan inte annat än att sakna det.
Spanien är det enda stället som jag har varit i. Vilket/vilka ställen föredrar ni? Ge mig alla tips ni har! :) Det är alltid kul att besöka nya ställen!
Ha det bra!
Alltså denna helgen!
I fredags så gick bilen mot Kosa Boda Art Hotel i de småländska skogarna. Två dagar på spa, hur mysigt? Hela fredagskvällen låg vi vid poolen och bara njöt. Drack cider, åt nötter och gick mellan poolerna. Det bästa var varmvattenbassängen. Att kunna bada både behagligt, kallt och varmt är magiskt denna årstid. Att kunna sitta ute och bada i en varm liten bassäng är helt fantastiskt. Den känslan slår så mycket annat.
Senare på kvällen så gjorde vi oss iordning för att gå och äta. Men vi valde att ta en drink istället. Vi fick sällskap av två andra härliga personer som vi träffade tidigare under dagen. Kvällen som skulle vara kort blev istället lång och trevlig. Vilken energi en del människor har, om man ändå hade kunnat få lite av den!
Om jag vaknade med söndagsångest på söndagsmorgonen? Helt ärligt, jag har inte haft en sån tung ångest sedan två år tillbaka. Ville dra täcket över huvudet och spola tillbaka tiden. Man vänjer sig lite väl snabbt för stunden ibland. Skulle lätt kunna spendera all min tid på Kosta Boda. Så härligt och fridfullt att komma bort från vardagen, stressen och alla måsten. Få ta hand om sig själv och varandra några timmar. Det enda som fattades var fler timmar på dygnet. Har ni inte varit på detta fantastiska ställe, åk dit!! Hela hotellet är magiskt. Frukosten, den är grym. Glasbaren, enbart gjort av glas. Coolt! Ja, ni missar något om ni stannar hemma ;)
Så att komma tillbaka till jobbet var inget för mig, har ännu inte accepterat att jag är hemma och tillbaka till vardagen.
Men veckan rullar på trots en förkylning på ingång. Hoppas ni har haft en bra helg?
Vem längtar inte ännu mer till sommaren när man hittar ursnygga sommarplagg? Jag har hittat två plagg som är ett Måste till sommaren!
Hur snygg är inte denna kavaj från Gina? Den ska hem till mig!
Ni hittar den här.
Till kavajen finns det ett par matchande byxor. Såklart ska de också få flytta in i min garderob!
Byxorna hittar ni här.
