I kvarteret där jag bor har vi en samfällighetsförening. Det innebär att vi delar en lekpark och en fotbollsplan. Jag är gräsklipparansvarig. Inte så att det är jag som ska klippa allt utan jag har hand om själva gräsklipparen. Det passar mig bra, speciellt eftersom vi köpte en ny åkgräsklippare för några år sedan och den bör ju vara tämligen underhållsfri.
Varje vår kör jag upp åkgräsklipparen på garageuppfarten, bär fram en hög med verktyg, går in och kokar en kanna kaffe. Sedan låter jag klipparen stå en bra stund innan jag kommer ut igen, går runt några varv och sparkar på däcken. Därefter plockar jag ihop allting och provkör en sväng.
Eftersom jag har så mycket verktyg från mina två olika föräldrahem så tror folk automatiskt att man är händig. Jag lever lite på myten! I och för sig kollar jag oljan och fyller på luft i däcken.
Sen ett par år tillbaka har vi dock haft väldiga problem med en drivrem till klippaggregatet som hoppar av och går sönder. Några gånger har vi lämnat in den till återförsäljaren men samma problem uppstår igen. I år kände jag att det var dags för mig att axla mitt ansvar till fullo och bestämde mig för att gå till botten med problemet!
Efter att ha beställt en ny originalrem insåg jag att samma problem skulle uppstå igen eftersom remmen verkade vara ca 10 cm för lång. Att få tag på en något kortare rem verkade dock bli svårt eftersom gräsklipparaffären skulle ha semesterstängt i bästa gräsklippartider.
Jag kontaktade även generalagenten för våran klippare och då visade det sig att den här modellen hade ett felmeddelande registrerat. Den käkar upp remmar! No shit!
Åtgärden var att byta remskydd och ett främre stag. Det skulle skickas och hämtas ut i den lokala gräsklipparaffären. Detta inträffar givetvis oxå under semestertider så innan jag har fått tag på alla delar har nästan hela sommaren gått!
Till slut sitter det nu en ny (något kortare) rem på med nya skydd och ett nytt stag som motverkar haveri.
A man's gotta do what a man's gotta do!
Nästa år hoppas jag kunna gå runt och sparka på däcken igen med en kopp kaffe i handen.
Att jobba som frilansmusiker har verkligen sina fördelar! Man får träffa många olika människor och uppleva nya spelställen. Man måste oxå lära sig en väldans massa låtar!! Vill man ha tillbaka jobbet måste man vara noga förberedd och inrepad till giget.
Under sommaren har jag haft förmånen att ha spelat med 9 olika artister eller grupper. Det innebär oxå 9 olika spellistor med sammanlagt 148 olika låtar.
Räknar man en genomsnittstid på 3 minuter per låt blir den sammanlagda speltiden 444 minuter vilket motsvarar 7,4 timmar. Sen behöver man ju helst lyssna på en låt flera gånger för att lära sig den. Inte undra på att man ibland gömmer var man har lagt plånbok och nycklar!
Den som har haft allra skönast spellista under sommaren är tveklöst Little Gerhard. På setlisten stod bara ”30 min med komp”. Lite nervös blir man ju då. Han har ju faktiskt varit rockartist sedan 1958 och varit polare med Elvis!
Vid soundcheck samlas bandet runt pianot och Little Gerhard nynnar på några låtar och vi försöker hänga på. Efter några minuter säger han ”Det räcker så här pojkar. Jag hör ju ändå ingenting.”
När det väl är show kommer Little Gerhard , 85 år, ut på scenen och fullkomligt dominerar och publiken älskar honom. Vi med!
”C-dur grabbar! 1-2-3-4!” ropar han och vi spelar utan att veta riktigt vilken låt vi börjar på. Helt underbart! Musik behöver inte vara svårare än så!
Detta har varit ett otroligt händelserikt år!
Året började med att jag, med blandade känslor, valde jag att sluta turnera med dansbandet Donnez efter 5 1/2, 6 skivor och ca 1000 spelningar runtom i landet. Dessförinnan var det dock Grammisgalan där vår skiva ”Akta dig för svärmor” var nominerad.
Sen dess har jag jobbat som frilansmusiker och gjort massor med inspelningsjobb vilket är något som jag alltid har drömt om. Jag hade den stora äran att få lägga gitarrer, munspel, banjo och mandolin på Christina Lindbergs senaste skiva ”Fri som en fågel”. Där följde även en release-spelning i Stockholm och senare även medverkan i Bingolotto.
Över sommaren jobbade jag även med en sommarteater i Karlskrona skärgård. Där var jag både musiker och skådis.
Det har oxå blivit massor med spelningar bland annat med Diamantorkestern. Allt från Malmöfestivalen till Svedala Rock.
En väldigt rolig spelning var med sångerskan och pianisten Mari Gustavsson. Tillsammans hade vi satt ihop ett country-program som skulle framföras i församlingshemmet i Stenbrohult. Det kom dock så mycket folk att vi fick flytta över till kyrkan så att alla skulle få plats! Vi fick dessutom göra en spelning till efter detta på torget under Älmhultsdagarna.
Ett litet inhopp i Engdahls blev det oxå i Eringsboda brunn. Likaså har jag fått vara gästartist med Olofsson & Wernersson, något som ska upprepas redan vid trettonhelgen.
Min hustru Ida och jag har oxå gjort flera framträdanden under våren. Det har varit väldigt trevligt och nu har även barnen medverkat på en del spelningar.
Under december månad har jag varit på en miniturné med Peter Jezewski och julshowen ”Rockin Christmas”. Det blir dessutom en fortsättning och en längre vårturné under 2019!
Jag har även förverkligat en gammal pojkdröm och tagit körkort för lastbil med tungt släp. Under hösten har jag jobbat som lastbilschaufför på Olsängs potatis.
Förutom detta har jag hunnit arbeta i en spelbutik, som byggarbetare, kört betongbil och vikarierat som musiklärare på min gamla arbetsplats på Estetiska programmet i Karlskrona.
Som sagt, ett minst sagt händelserikt 2018! Nu ser jag mycket fram emot nästa år som kommer att bjuda på ännu mer utmaningar och äventyr!
Gott nytt år!
Denna veckan har varit, minst sagt, ombytlig. Om man utgår från förra fredagen så började jag med att köra från Karlskrona till Malmö och stanna till i alla musikaffärer jag kunde hitta. Favoriten blev Malmö musikaffär med sitt fantastiska sortiment på gitarrer och prylar samt mycket trevlig personal.
Därefter åkte jag hem till min goda vän Feffan och hans fru Stephanie som precis har lagt ett halmtak(!) på sitt 1800-talshus ute på den skånska landsbygden. Till taklagsfesten drack vi ekologisk öl och löste världsproblem.
På lördagen var det dubbelgig med Diamantorkesten och jag fick spela allt från ”Pärleporten” till AC/DC-riff liggande på knä. Gött med rock’n’roll! Vi träffade även Amigo Grande-gänget från TV som bjöd på en hejdlös kavalkad av allsång, volleyboll och raklödder på Svedala torg.
I början av veckan har vi haft premiär på en barnteater ute på en av skärgårdsöarna. Där möter man ”Krute” (Jocke Mostberg) och ”Fredricus” (undertecknad), två tidlösa krutgubbar som berättar om hur kruthusen användes i Karlskrona från 1600-talet och ända fram till våra dagar. Där spelar vi både gitarr och spränger dörrar!
Jag har oxå kört motorbåt helt själv för första gången. Givetvis testade jag hur fort den kunde gå. Den pinnade på rätt så bra tyckte jag och bevisligen tyckte kustbevakningen det oxå när de kom ut med sin stora speedboat och en stor skylt med texten STOP! Jag hade tur och slapp undan med en varning och fick lova att bara köra i 5 knop hädanefter. Just då var jag inte så stöddig!
Resten av veckan har jag för första gången i mitt liv jobbat på en stor byggarbetsplats. För en gångs skull har jag gjort exakt vad man har sagt till mig och mina arbetsuppgifter har varit att bära gipsskivor från ett ställe till ett annat samt att rensa hisschakt.
Jag har oxå haft flera körlektioner och backat med lastbil och släp och förhoppningen är att snart kunna stoltsera med CE-körkort.
Till helgen ska jag jobba på Svea Service inne Karlskrona med att bl.a. sälja spel, livsmedel och tobak.
Ombyte förnöjer och alla borde testa på att jobba på olika arbetsplatser inom olika branscher. På så sätt får man en bättre förståelse och mer respekt för olika yrkeskompetenser.
Just det, jag fått håret avklippt oxå! Vilket kom som en chock! Jag gick in till en frisör och bad att få topparna klippta och kom ut med en kort (dock välklippt) frisyr! Det blev några ångestfyllda dygn där jag knappt vågade se mig själv i spegeln och än mindre spela gitarr (var rädd att gitarr-spelet satt i håret).
Nu har jag förlikat mig med frillan och bestämt att odla ut en ordentlig Burt Reynolds-mustasch istället. Tror det kommer att passa min nya ”outlaw-på-sjön-stil” och framförallt NCC-hjälmen.
Ibland förundras man över sig själv! Som den gången jag lät mig övertalas (nåja, jag var inte särskilt svårflirtad) att uppträda som Tommy Nilsson. Jag skulle vara hemlig gäst och överraskning för jubilaren på en 50-årsfest. Den riktiga Tommy var tillfrågad att komma men hade en annan spelning. Istället fick jag frågan och eftersom det var långt i förväg tyckte jag att det var en rolig och spännande idé. Mina enda instruktioner var att jag skulle ha vit uppknäppt skjorta och överräcka en ros till hedersgästen.
Nu kommer ju det lilla dilemmat att jag inte är nån direkt sångare. Även om jag har rivit av en och annan rockdänga genom åren så kan jag knappast jämföra mig med Tommy Nilsson! Dessutom inser jag när jag står hemma och övar till några taffliga kareoke-bakgrunder att jag kan ju inte alls sjunga lika höga toner som Tommy! Det spelar ingen roll hur jag pressar och använder magstödet eller tar i från tårna, jag låter ändå som en överspänd, desperat målbrottsyngling! Lösningen blir att transponera bakgrundsmusiken ett helt tonsteg ner i ett musikprogram i datorn. Då klarar jag tonhöjden precis men trummorna (som också har transponerats ner) blir väldigt djupa och mörka. Det fick ändå bli kompromissen att nästan kunna ta alla tonerna på höjden ackompanjerad av traschmetal-trummorna i bakgrunden.
Även om jag var vansinnigt nervös (jag brukar ju alltid ha nåt instrument att gömma mig bakom!) så gick det hela ändå hyggligt bra och jag framförde ”Öppna din dörr” och överlämnade min ros till den överraskade födelsedagsbruden innan vi tillsammans sjöng duetten ”Allt som jag känner”.
Livet ska vara fyllt av utmaningar och hur som helst kan jag nu skriva in ”Schlageröverraskningslookalike” i CV:t.
/Tommy
Det var längesedan jag skrev nånting i bloggen så det är hög tid nu. Mycket har oxå hänt. Jag har slutat turnera med ett av Sveriges största dansband. I stället har jag prövat mina vingar som frilans- och studio-musiker.
Jag har bland annat spelat in gitarrer, munspel, mandolin och banjo på en hel skiva med Christina Lindberg. Fantastiskt kul att få ta ut svängarna och spela countryrock. Jag känner mig väldigt nöjd med den produktionen som är producerad och mixad av Marcus ”Dansbandskungen” Persson. Det var oxå hedrande när jag fick förfrågan om att åka upp till Stockholm för att spela live på releasefesten.
Bland det första jag bokade in när jag väl bestämt mig för att sluta turnera var en countrykväll tillsammans med Mari Gustavsson i Älmhult. Med skräckblandad förtjusning hade jag tackat ja till att sjunga hela kvällen! Jag har sjungit en del men ser mig definitivt inte som sångare! Stor utmaning och jag la ner många timmar på att öva sångteknik och text. Konserten i Älmhult blev jättekul fast inte riktigt som vi tänkt oss. Vi hade riggat i församlingshemmet och tagit bort stolar och bord ifall det skulle komma mycket folk. 30 minuter innan spelningen är det dock fullt i lokalen och det är kö utanför! Vi löste situationen genom att flytta över allt folk och utrustning till kyrkan istället. Efter den konserten fick vi förfrågan om att göra samma sak på stora scenen på Älmhultsdagarna så helt tokigt kan det inte ha varit.
Jag har även varit inhoppare i det eminenta dansbandet Engdahls. Varit gästartist på en fest med countrytema, skrivit och spelat in en låt i en studio i Värmland med min gode vän Stig Lindell, gjort en nyinspelning av vinjetten till barnprogrammet Anki & Pytte med munspel samt gjort en del andra inspelningsjobb. Jag har oxå gjort en ny bekantskap med ”Diamantorkestern” från Malmö. Vi har gjort en spelning tillsammans och har bland annat Sommarrock i Svedala och Malmöfestivalen inbokade. En livevideo/inspelning med frun och Carolina Risberg Hansson har oxå gjorts. Ett litet inhopp på en gospelkonsert i Nättraby kyrka med Gerald T. Smith från Chicago. I samma kyrka ska oxå jag och hustrun spela under en musikgudstjänst den 15 juli. Jag har släppt min första egna låt ”Horsepower” på Spotify, tillsammans med den amerikanske gitarristen Joe Pesce och den holländske gitarristen Albert Rumengan. Dessutom har jag gjort den viktigaste, årliga skolavslutningen-spelningen där mina barn är med i kören.
Närmast i tiden är annars en sommarteater, ”Den Giirige” (fritt efter Molière) som har premiär den 2 juli. Där ska jag, förutom musiker, vara skådis.
Förutom musiken har jag läst och skrivit upp för YKB (yrkesförarbevis) för tung trafik och gjort teoriprov för tungt släp. Kul med omväxling!
Denna turné-sväng har varat i 12 dagar och innehållit lite av varje, minst sagt! Vi började med att åka till Grammis-galan där vi var nominerade som ”Årets dansband”. Det blev inget pris till oss men väl en efterfest som hette duga! Grammisen gick till de grymma killarna i Expanders.
Därefter styrde vi turnébussen mot Norrland där vi spelade i Sollefteå, Piteå och Lycksele. Sedan blev det två dagars Finlandskryssning på Birka. Även lite musikaffärshäng och kaffe på Söder i Stockholm hanns med!
Efter Birka bytte vi båt och åkte över till Finland för helgens spelningar. Där blev en håldag då Kenneth, vår utomordentlige chaufför och så småningom trummis, bjöd hem oss till sitt hem i Malax för ett utomordentligt kalas! Det bjöds på grillad älg, vitsvanshjort och rikligt med dryck. Stort tack till Stig och Kim för en fantastisk festmåltid!
Vi hade även jamsession i vardagsrummet och alla var rörande överens om att det är mycket roligare att spela låtar man inte kan, helst på instrument man inte brukar spela.
Några rundor med snöskoter var oxå inplanerat vilket var fantastiskt kul! Nu vet jag att man kan flyga med en skoter, även med två man på, bara man kör tillräckligt fort!
Helgens spelningar i Vasa och Nykarleby var lyckade och mycket trevliga med gamla och nya bekanta.
Efter drygt 400 mil i turnébuss och korsat Östersjön 6 gånger ska det nu bli skönt att komma hem en sväng.
Kenneth vinkar på bryggan under ett snöigt inpack i Finland kl 01:42. Nu återstår bara 130 mil hem.
För min del har 2017 varit ett fantastiskt år! Förutom alla goda skratt med grabbarna i Donnez-gänget och en massa spelningar följer här några minnesvärda händelser.
Grammis-galan. Året började bra med vi blev nominerade till en Grammis för skivan ”Många Långa Mil”. Fantastisk gala med fest och kändismingel på hotell Grand Central i Stockholm.
Körkort. Den 14 februari (Alla Hjärtans Dag) tog jag mitt lastbilskort. Sen dess har det blivit ”många långa mil” bakom ratten i turné-bussen.
Ny turné-buss. Den efterlängtade turné-bussen dök äntligen upp! Den har väckt stor uppståndelse och uppmärksamhet och har bland annat synts i både svenska och europeiska Mercedes-reklamer. Man känner sig lite extra ball oxå när man parkerat, fäller utan sidan och tänder det blåa neonljuset undertill.
TV. I början av sommaren var vi inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon, bland annat med anledning av den nya Donnez-bussen. Vi passade även på att spela några låtar. Under hösten medverkade vi oxå i Bingolotto där vi förutom våra egna låtar även agerade husband och spelade bingomusik.
Ny skiva. Skivan ”Akta Dig För Svärmor” släpptes i juni. Även denna skiva är faktiskt Grammis-nominerad så i början av februari blir det åter dags att dra på sig gala-kostymen!
Ny gitarr. Jag fick en helt ny custom-byggd gitarr som spons från fantastiska Högberg Specialgitarrer.
Nominerad som ”Årets Musiker” på Guldklaven-galan i Malung. En dröm som gick i uppfyllelse!
Utsedd till ”Årets Musiker” vid Guldklaven-galan i Malung! Vad ska man säga? En av de största musikaliska händelserna i mitt liv! Otroligt stolt och tacksam!
Brad Paisley. Att få hänga med min största musikaliska förebild en hel eftermiddag i Stockholm och dricka kaffe och besöka musikaffärer är smått overkligt! Det här är oxå en av de absolut största händelserna som hänt mig!
Guitar Geeks. En av landets största podcasts om gitarrister, gitarrer, förstärkare med mera. En stor ära att få vara gäst i denna podcast-serie som haft många namnkunniga gäster som bland andra Jojje Wadenius, Roffe Wikström, Johan Norberg, Dregen, Oz Noy, Mike Stern med många flera.
Förutom detta har jag fått möjligheten att medverka på några andra produktioner, bland annat Dansbandskungen.
Stort tack till alla som varit med och bidragit till ett så händelserikt år!
#grammis17 #donnez #turnebuss #åretsmusiker #guldklavengalan #malung #bradpaisley #dansbandskungen #nyhetsmorgon #bingolotto #högbergspecialgitarrer #guitargeeks
1992, 12 år gammal, skulle jag göra mitt första offentliga framträdande på gitarr. Jag skulle spela ”Stilla natt” tillsammans med en kompis på skolans Lucia-tåg. Vi gick i årskurs 6 på Strömsbergsskolan och Lucia-tåget var mycket högtidligt. Alla föräldrar, syskon, släkt och vänner hade samlats i skolans matsal.
I början gick allt bra men efter ett par sånger svimmar min kompis (vi kan kalla honom Feffan!). Han faller handlöst rakt fram och lyckas pricka scenkanten med näsan med kraftig näsblod som följd. Detta blev startskottet för en svimnings-parad! Fröken fick hämta en stol till Lucian som, efter att ha svajat en stund, fick sitta ner resten av framträdandet. Snart föll även en av de blodstänkta tärnorna längst fram och strax därefter segnade även en och annan stjärngosse-strut ner längst bak. Mitt gitarrstycke fick således skjutas upp.
Jag fick dock chansen att spela upp det efter fikastunden, då med min kompis (Feffan) bredvid mig med näsan full av papperstussar! När jag ringer upp och konfronterar honom om detta 25 år senare påstår han att han inte ens hade börjat spela gitarr vid den tidpunkten och att jag kommer ihåg fel! Han fick förmodligen en liten hjärnskakning på köpet, det var trots allt en rejäl smäll! . Sant är i alla fall att det liknade mer ett plockepinn med levande ljus än ett Lucia-tåg. Feffans näsa har läkt ihop idag.
Ett annat smått traumatiskt minne från Lucia är när jag skulle hålla mitt första egna Lucia-tåg. 2005 var jag precis nyexaminerad musiklärare och jobbade en termin på Dalslundskolan i Åkarp utanför Malmö.
Högstadiekören och jag hade övat hela terminen och jag hade lärt mig alla sångerna på piano så att jag kunde spela med i sångstämmorna. På Lucia-dagen var det mycket förberedelse och jag och skolans vaktmästare riggade elpiano med lång förlängningssladd i skolans gymnastikhall. Även dynor och bänkar för alla att sitta på i den tidiga ottan. Sen samlades hela skolan för att bevittna Lucia-tåget. Lite smånervöst tänder vi alla stearinljusen och skrider in till ”Natten går tunga fjät”, jag med en akustisk gitarr tätt efter siste tomtenissen. Väl framme inför alla ska vi nu påbörja resten av repertoaren och jag sätter mig vid elpianot. Det är då jag upptäcker att när man släcker ner i gymnastiksalen så bryter man även strömmen, som i detta fall skulle försörja mitt elpiano! Efter några mycket långa (läs MYCKET LÅNGA) ögonblick så inser jag att jag får leda resten av Lucia-tåget med min gitarr, till stor förvåning för skolkören. Vi lyckades dock genomföra Lucia-tåget på ett fint sätt men det var lite svettigt en stund!
En annan Lucia-tradition har vi i Donnez. Vi går alltid Lucia-tåg när vi spelar på Granbacken i Löberöd i december. Inte lika traumatiskt för oss men förmodligen för den stackars publiken!
En kopp kaffe på maten är bland det bästa jag vet! Det enda som slår det är en påtår på kaffet. Nu har jag en idé på ett sätt att spara in en massa tid i vardagen.
Genom att ta den första koppen kaffe samtidigt som man äter maten så kan man på detta sätt gå direkt till påtåren efter maten. En kopp kaffe tar i genomsnitt ca 5 min att dricka. Räknar man då med att man äter 2 gånger om dagen (5+5=10 min) alla dagar i veckan så sparar man alltså in 70 minuter i veckan. 70 minuter x 52 veckor = 3640 min. Det blir alltså 60 timmar om året! 2,5 dygn!!
På motsvarande tid (60 timmar) kan man bli Ekonomiassistent (Sensus studieförbund , flera orter), läsa in jägarexamen (det har jag redan gjort) eller spela ännu mer gitarr! I vilket fall som helst känner jag mig sjukt effektiv efter denna revolutionerande upptäckt!
