RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-15 14:44:17

Kaptenbella blogg

Kaptenbella blogg på Nouw

Ofrivilliga självmordstankar.

2018-11-07 11:30
Från Kaptenbella

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget mer än att detta är anledningen till varför jag varit frånvarande ett tag..
Jag vet även att rubriken kan vara lite missvisande för jag förstår ju självklart att ingen tänker självmordstankar frivilligt MEN jag ska prata om en typ av ofrivilliga självmordstankar.

Alla som känner mig verkligen ALLA kan intyga att jag inte är en självmordsbenägen person och har aldrig varit oavsett hur dåligt jag mått, det finns lixom inte i min värld.
Det är inte ens en sista utväg, ett sista alternativ för det alternativet finns inte och har aldrig gjort.

Men året 2018 har varit tufft på så många olika sätt, detta var inte vad jag förväntade mig när klockan slog 00:00 den 31 december 2017.
Jag hade haft en extremt jobbig sista del av sommaren (som jag med respekt för vissa inblandade inte kommer gå in djupare på utan dom som vet dom vet).
Hösten 2017 kom och blev ännu tuffare, det var nog den tuffaste hösten på många många år, jag fick inte bara mitt hjärta krossat utan hela jag förstördes totalt, allt jag byggt upp rasade samman framför mina fötter och jag grät i veckor, så jag tänkte att 2018 skulle bli ett bättre år och visst finns det fina saker med 2018 också men största delen av hela året har varit en kamp i ständig motvind där jag hela tiden tagit ett steg fram och två tillbaka, allt positivt har hela tiden haft något negativt med sig.
Jag klarade av att göra mina första jobbpass på över 7h vardera sen 2013 och det var ett stort positivt steg tills allt tog en rejäl vändning i slutet på juli/början av augusti (detta är inte heller något jag kan gå in djupare på ÄN, men det kommer när rätt tillfälle ges, håll ut..)
Hela året har varit jävligt tufft ekonomiskt och jag har varit sönderstressad fullständigt MEN trots allt detta är jag fortfarande inte en person som ens skulle överväga självmord.

Jag är diagnostiserad med borderline som i korta drag för er som inte hört ordet innan eller inte vet vad det innebär så är det en emotionellt instabil personlighetssyndrom vilket innebär att jag inte är känslomässigt stabil.
Jag har inte koll på mina egna känslor och kan inte riktigt hantera dom, jag pendlar väldigt i mina känslor och humör, jag kan gå från att skratta till att gråta på bara några minuter, jag kan finna en människa jätte intressant och beundrar den människan för att senare avsky personen.
Jag upplever också känslor starkare än ''vanliga'' människor, när andra blir ledsna blir jag helt förstörd direkt, när andra blir irriterade blir jag förbannad direkt, när andra blir glada blir jag överlycklig.
Jag känner allt 10 gånger starkare än andra vilket sålänge det handlar om glädje så är det såklart jätte kul men jag känner ju även ilska och sorg 10 gånger starkare. vilket är ett helvete många gånger eftersom det skapar sprickor i relationer och ibland krossar relationer helt.
Psykologerna ser att min borderline utvecklats under åren, jag har lärt mig hantera den men den har också lärt sig hantera mig och den lär sig snabbare än vad jag gör vilket gör att den alltid ligger ett steg före, jag vet att detta låter helt sinnesjukt för andra och det förstår jag för jag hade nog också tyckt det varit knäppt om någon skulle säga till mig att min hjärna en person och jag är en annan.
Folk skulle troligtvis tro att det handlar om Schizofreni eller en identitetsstörning (som om ni sett split förstår att killen i filmen lider av) men jag tror ju inte att någon är efter mig, jag ser inte folk som inte finns, jag har inte olika personligheter utan jag vet precis vilken personlighet jag har det är bara det att min hjärna har samma personlighet men är starkare.

Jag brukar jämför det med den där lilla ängeln och djävulen som man fotar ser i filmer sitta på varsin axel men i mitt fall har jag bara djävulen men inte på axeln utan inne i huvudet och jag inser ju nu när jag skriver detta att en del kommer tro att jag är helt sinnesjuk, men till er vill jag bara säga: lugn jag är inte sinnesjuk, jag är sjuk men jag är inte galen.
Jag vill även säga att alla upplever borderline på olika sätt så bara för att detta är vad jag upplever betyder det inte att alla gör det.

Men åter till rubriken.
Nu när jag förklarat hela grejen med borderline så ska vi gå in närmare på dessa tankar.
Jag har haft ett självskadebeteende sen jag var ca 12 år där jag skurit mig själv, dock aldrig i ett syfte att dö, enbart för att flytta smärtan inombords för en kort stund men den 24 september 2018 nådde jag mitt första mål, jag hade klarat 100 dagar skadefri i skrivande stund har jag klarat 144 dagar skadefri, vilket gör mig så stolt det är ett plan där jag är starkare än min hjärna, starkare än min borderline MEN den där lilla djävulen bor ju kvar i huvudet och är minst lika envis som jag vilket gör att jag kämpar emot mig själv hela tiden, jag krigar mot min egen hjärna varje dag.

Jag tror att tankarna började komma redan i april men jag försökte tränga undan dom för jag är inte sån som person, men månaderna gick och tankarna försvann inte de började snarare komma oftare och oftare, vid varje motgång om det så var att jag tappade tallriken med mat så sa min hjärna åt mig att om jag gjorde slut på allt så skulle allt kännas skönare, all stress skulle försvinna och jag skulle inte behöva känna känslor mer, inte känna något alls, men jag har hela tiden klamrat mig fast vid att jag vet innerst inne att det inte är jag som tänker det utan det är min hjärna som försöker förstöra för mig, det är min hjärna som försöker ta över helt men det gör inte tankarna lättare.
Det här skapar ju givetvis ännu mer ångest och jag blir givetvis så jävla ledsen när tankarna kommer upp i huvudet för att jag vet att det inte är jag.
Jag kan komma på mig själv med att stå och titta ut över motorvägen och se alla bilar och lastbilar passera och min hjärna viskar ''om du bara..'' och direkt blir jag ledsen för det är inte jag, det har aldrig varit och det kommer aldrig vara heller.
Jag vet att man aldrig ska säga aldrig men i det här fallet kan jag säga att jag aldrig någonsin skulle begå självmord oavsett hur tufft det är, A L D R I G.
Nu hoppas jag inte att folk misstolkar det här och tror att jag ser ner på människor som valt att ta livet av sig, absolut inte har vänner som tyvärr valt den vägen så jag skulle aldrig se ner på dom, ALDRIG.
Det är bara inte jag, jag skulle aldrig någonsin ta klivet ut eller svälja massa tabletter etc för det är inte JAG.
Jag tror inte att självmord är den rätta vägen, jag tror inte att det är en lösning för man flyttar bara över sin smärta på andra OCH återigen jag ser inte ner på människor som valt det absolut inte!

Jag tänker minst en gång om dagen att jag orkar inte mer, jag skiter i det här men samtidigt vet jag att det inte är jag, det är min hjärna som spökar med mig.
Jag tror att det är svårt för människor som inte upplevt det själva att förstå när jag säger att jag krigar mot min egen hjärna, jag slåss mot mig själv, mina monster bor inte under sängen de bor i mitt huvud.

I början av dessa tankar försökte jag bara stänga ute dom, jag försökte trycka undan dom men insåg tillslut att det inte var hållbart och sökte hjälp, jag har alltid varit väldigt öppen med min psykiska ohälsa och tycker inte att det är något man ska skämmas över, det är ett ämne vi måste belysa mycket mycket mer, vi måste ta bort tabu stämpeln från ämnet och lyfta det mer på både arbetsplatser och skolor.
Jag sökte hjälp, jag var fullkomligt ärlig med mina tankar och mitt mående, jag fick en utredning och beslutet kring psykolog och läkare kom... jag ska vänta 24 månader på psykolog och de visste inte när jag kunde få träffa en läkare.
Här ser vi ytterligare ett exempel på hur mycket svensk psykvård brister, när en människa som uttrycker självmordstankar och har ett självskadebeteende i grunden ska vänta 2 år på en psykolog och inte veta när eller om hon får träffa en läkare, det är så jävla sjukt att jag inte finner ord.
Det är när sånt här kommer fram som man förstår varför självmordsstatistiken ökar, svensk psykvården brister på alldeles för många punkter för att det ska vara hållbart.
Jag är en envis jävel och skrev ytterligare en egen remiss till allmänpsykiatrin och uttryckte samma tankar och symtom då jag även börjat misstänka en depression.
Efter en månad fick jag svar att jag fått en läkartid veckan efter detta var i oktober, jag sökte första gången i april.
Jag fick träffa en läkare som förstod mina tankar direkt och sa att mina självmordstankar egenlogen inte är något jag tänker för det har aldrig varit syftet i mitt självskadebeteende och det är egentligen inget som jag kommer göra utan det är min hjärna som motarbetar.
Han beskrev min känslomässiga bana som ett EKG, andra människor går upp och ner ganska jämt eller med längre toppar och dalar, min bana är som ett EKG jag går upp och ner inte dag för dag utan timme för timme kanske till och med minut för minut och det är vanligt hos folk med borderline för som jag skrev innan vi känner alla känslor 10 gånger starkare.
Jag fick en medicin som ska stabilisera mina känslor lite och göra mig jämnare, den är även antidepressiv, men han sa också att tankarna inte kommer sluta direkt bara för att jag fått mediciner utan det ligger ett hårt jobb framför mig, jag måste vinna över min hjärna och ju fler gånger jag vinner blir jag lite lite starkare än min hjärna, lite starkare än min borderline och på så sätt kommer jag kunna ta kommandot igen och att vara stabilare känslomässigt är ett steg närmare och det gör mig mindre sårbar för min hjärna och dess tankar.
Jag vann över min borderline och min hjärna den 10:e oktober när jag gjorde mitt första pass på mitt nya extra jobb, jag vann över min hjärna och min borderline i fredags när jag jobbade mitt andra pass, jag vann när jag trotsade ångesten och ringde försäkringskassan helt själv.
Varje gång har jag blivit lite lite starkare och min hjärna lite lite svagare, men jag vet att min mamma och pappa har uppfostrat mig till en fighter och att man ger inte upp.
Jag har lång väg kvar att gå min hjärna har fortfarande alldeles för mycket att säga till om men jag jobbar mig sakta framåt.

Anledningen till att jag skrev detta inlägg är för att jag inte tidigare läst om detta, har läst om självmordstankar men inte om på det sätt jag upplever därför tänkte jag att om jag delar med mig av detta och det så bara skulle hjälp 1 person så är jag mer än nöjd.
Vi måste börja prata om allvaret kring psykisk ohälsa, vi måste få bort tabustämpeln, vi måste belysa och lyfta ämnet, för det är livsviktigt.

Till sist vill jag bara säga att jag förstår att många i min närhet nu sitter med en klump i magen och kanske lite panik och framförallt oro i bröstet till er vill jag bara säga att: jag kommer aldrig låta min hjärna vinna, jag kommer aldrig att välja den vägen ut för jag är envis och en jävla vinnarskalle så jag vet att jag vinner den här fighten, det är jag som går segrande ur det här kriget.
Det kommer ta tid, men jag är en vinnare och så även i detta fall.
Jag är inte där än men på väg.




Ha det gött! / Kapten B

Goodbye summer, hello autumn

2018-09-15 19:25
Från Kaptenbella

Då var den här, årstiden som jag och säkert många mer har någon slags hatkärlek för: Hösten.

Jag som lider av psykisk ohälsa har det ganska tufft speciellt på hösten, det är något med hösten som bygger på ångesten, jag skulle tro att det är mörkret som smyger sig på och som blir mer och mer påtagligt nu mera, regnet som faller oftare nu, den gråa färg som pryder himlen större delen av dagarna innan mörkret tar vid.
Men visst tycker även jag att det finns mysiga, vackra och mystiska saker med hösten.
Jag älskar början av hösten när alla löv ändrar sin färg, luften blir kyligare så man äntligen kan krypa ner i stickade tröjor och tjockare hoodies och alla mysiga halsdukar!
Jag är verkligen en halsduks-tjej är ni det också? Berätta i kommentarerna.
Favorit höst-outfit måste ju garanterat vara: jeans, dr.martens, raggsockor, hoodie, skinnjacka, halsduk, handskar och mössa.

En annan sak jag verkligen älskar med hösten och luften som blir kallare är att ''ljus-säsongen'' börjar, jag är troligtvis en av Sveriges flitigaste på att förbruka ljus i alla de former: blockljus, värmeljus, doftljus, stearinljus ALLT, verkligen ÄLSKAR det!
Tänker att krypa ner i soffan under en filt, med en kopp te och massa tända ljus i rummet och sen slå på en bra film medan regnet slår mot rutorna, jag ryser i hela kroppen av längtan!

Sen har vi ju höstens absoluta höjdpunkt: HALLOWEEN.
Man blir aldrig för stor för halloween, ALDRIG.
Även om det handlar mer om bus eller alkohol istället för bus eller godis nu mera så är principen den samma, haha.

På tal om halloween jag blir alltid så sugen på att flytta till USA när hösten kommer.
Jag är en person som hänger en hel del på we heart it och kan tillbringa timmar försjunken i den appen.
Det är från den jag hittar alla mina inspirations bilder (även bilderna i detta inlägg är från we heart it) och där finns mycket bilder från USA på hur folk utsmyckat sina hus inför höst och inför halloween, de är ju gärna lite mer extrema än vi här i Sverige.

Finns det någon mer som vill sälja pick och pack och dra till USA när hösten kommer eller är jag helt ensam om detta?
Let me know in the comments down below!





Ha det gött! / Kapten B

Psykisk ohälsa - ett heltidsjobb

2018-07-23 19:48
Från Kaptenbella

Har varit borta ett tag och det har att göra med rubriken till det här inlägget: psykisk ohälsa.

Det är tråkigt att folk tror att det är så lätt.
'' Att bara ligga hemma kan ju inte vara speciellt jobbigt''
'' Hur kan du som bara ligger hemma ha det så stökigt? Du har ju all tid i världen''
'' Det handlar bara om att du är lat, hur jobbigt kan det vara att städa när du bor så litet?''
'' Det tar inte speciellt lång tid att städa och diska speciellt inte du som har diskmaskin.''
'' Folk som både jobbar och sköter hushållet klarar det hur kan du inte klara att sköta en liten etta?''
'' Skaffa ett jobb istället för att ligga hemma och lata dig.''
'' Vill man ha pengar måste man jobba för dom då funkar det inte att ligga hemma på soffan förstår du!''


Suck...
Suck..
Suck..

Självklart vet jag om att pengar kräver jobb och givetvis vet jag att man inte får dom genom att ''ligga hemma på soffan.'' Bara för att jag lider av psykisk ohälsa är jag inte korkad, sluta behandla mig som det.

De människor som lägger såna där kommentarer är människor som inte gått igenom psykisk ohälsa innan, som verkligen inte förstår det och som inte heller vill förstå det.
Prova en vecka i mina skor så lovar jag dig att du skulle behöva sjukskriva dig 2-3 månader från jobbet, skillnaden är att jag kan inte sjukskriva mig från min psykiska ohälsa.


''Ja men det är väl ingen som tycker det är kul att gå upp tidigt på morgonen, men det är bara att göra det, inte svårare än så''
'' Det är bara att göra det, inte svårare än så''
För mig är det inte ''bara'' att göra det, '' det är inte svårare än så'' jo det är det faktiskt, det är väldigt mycket svårare.
Vi kan säga som ett exempel att vi mäter en människas energi i meter, om en människa har 30 meter energi som ska räcka till hela dagen så tar det mig 20 meter energi att ens ta mig ur sängen på morgonen vilket betyder för den som kan enkel matte att jag har 10 meter kvar som ska räcka till en hel dag det förstår de flesta människor att det inte är rimligt, det är alldeles för lite för en människa att klara en hel dag på.
Sen kommer det vissa dagar där jag inte tar mig ur sängen alls, dagar då jag inte orkar vara vaken men heller inte orkar sova, dagar då energin inte finns överhuvudtaget.
Det är då kommentarerna: ''Ja men då får du se till att gå och lägga dig tidigare så ska du se att du orkar upp på morgonen'' och ''Ja sitter man uppe halva nätterna är det klart att man inte orkar upp dagen efter''.
Det är dessa människor som lägger dessa kommentarer som verkligen inte förstår som kanske inte vill förstå att det spelar ingen roll vilken tid jag går och lägger mig, jag kan gå och lägga mig 20.00 på kvällen och vakna 08.00 nästa morgon, det krävs fortfarande lika mycket energi för att ta mig upp.
12h sömn eller 5h ger ingen skillnad, för det är inte där mitt problem ligger, det är min egen hjärna som motarbetar mig, som kräver och tar så mycket energi av mig.
Det krävs alltså lika mycket energi av mig för att ta mig upp ur sängen på morgonen som det tar dig att jobba dina 8h varje dag.
Vi jobbar varje dag både du och jag, skillnaden är att jag slutar aldrig mitt jobb.
Min psykiska ohälsa jobbar inte 8-16 för att sen stänga av tills nästa dag när klockan blir 8 och det är dags att börja jobba, mitt jobb pågår hela tiden.
Jag jobbar inte heller bara 5 dagar i veckan och sen tar helg, så funkar inte psykisk ohälsa.
Du tar 4 veckor semester, psykisk ohälsa tar aldrig semester.
Jag jobbar mot min egen hjärna och mitt eget psyke 7 dagar i veckan 24h om dygnet 365 dagar om året.

Jag tror inte att du förstår hur frustrerande det är att vara ''frisk'' på vissa saker men sjuk på mängder av andra saker, hur jobbigt det är att se andra klara vardagssaker hur lätt som helst medan det tar dig 2h att ta hand om tre tallrikar och 4 glas i disken, eller att det tar 4h att dammsuga 2 rum.
Hur frustrerande det är att se alla andra uppleva livet, resa, jobba utomlands och verkligen bara leva livet medan du själv måste förbereda dig i veckor för att sova hemma hos en kompis som bor i samma stad.
Hur frustrerande det är att varje dag förstå att du inte är som andra.
Hur hårt det tar på psyket.

Sen har vi den mest klassiska kommentaren: ''Äh bit ihop, ryck upp dig!''
Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Du skulle aldrig säga åt en rullstolsbunden person att resa sig upp och gå, be den bita ihop.
Vad är då skillnaden?
Jo det ska jag berätta, vår problematik syns inte utåt, den syns inte på utsidan.
Samhället kör med tänket: syns det inte finns det inte vilket är skrämmande när vi är inne på 2018, vi borde kommit längre än såhär, men nej.
Psykiatrin i sverige är så överbelastad i nuläget att folk får vänta flera år på hjälp trots att de uttrycker klara självmordstankar, folk som söker hjälp total förstörda och är så långt ner på botten det bara går bedöms inte som tillräckligt sjuka för att få snabb hjälp.
Man får svaret att man ska söka akutpsyk, jag som har extrem sjukhusskräck kan inte göra det då jag måste bli inlagd för att söka akut psykisk vård vilket resulterar i att jag ändå inte kan få hjälp, jag får bara ''bita ihop'' och försöka vänta ut tiden.
Men det är ju inte konstigt att självmordsstatistiken är hög i Sverige när psykvården ser ut som den gör, folk orkar helt enkelt inte längre, de vänder sig till sitt sista hopp om att få hjälp nu, för de orkar verkligen inte, de klarar det inte på egen hand, ska man då sitta och vänta flera år?
Sen fattar jag också att det inte är en quick fix där du kan få hjälp på en dag, jag vet att det ska göras utredningar etc. jag har själv varit där och är just nu, mitt besked blev väntetid 24 månader och läkare vet de inte när jag får träffa.
Damen i telefonen som meddelade detta sa:
''Känns detta okej?''
Jag svarar: ''Nej egentligen inte, men vad har jag för val?''
Hon: ''Ja det är ju akutpsyk då...''
Jag: ''Måste jag bli inlagd om jag ska söka vård där?''
Hon: ''Ja så är det ju tyvärr.''
Jag: ''Jag har sjukhusskräck..''
Hon: ''Ja... då vet jag inte, detta är det bästa vi kan få till för dig...''
Så här sitter jag nu och ska vänta 24 månader på psykolog och vet inte när jag får träffa en läkare.
Jag tog äntligen mod till mig och sökte hjälp igen, jag satte mitt sista hopp till psykiatrin men jag var inte tillräckligt sjuk.

Blir du allvarligt sjuk eller sjuk under en längre period kan du sjukskriva dig från ditt jobb, jag kan inte sjukskriva mig från min psykiska ohälsa hur gärna jag än skulle vilja det.

Så min slutsats av detta otroligt långa och möjligen lite röriga inlägg är att sluta lägga kommentarer och vara spydiga och dryga mot oss som lever med psykisk ohälsa.
Prova att gå igenom det vi gått igenom och går igenom varje dag, prova att gå genom livet i våra skor innan du dömer oss.
Jag lovar att skulle du prova en dag i våra liv så skulle du aldrig mer klaga på något i ditt liv.

Så snälla sluta döm oss, vi kämpar med miljoner saker dagligen som ni inte ser.
Var snälla och sprid kärlek istället!





Ha det gött! / Kapten B

Frustrationen när orken inte räcker till...

2018-04-26 16:08
Från Kaptenbella

​Ber till att börja med lite om ursäkt för att bloggen stått still men det har varit lite för mycket i mitt liv just nu mest psykiskt men även en del fysiskt.

Men till dagens ämne: orken.

Ni vet dom där dagarna när man har en 2 do lista med punkter som för andra inte alls ser ut att vara speciellt långa, men orken hinner ta slut innan man ens blivit klar med punkt ett...
En del av hjärnan talar om för dig att du är lat för ''herregud så många punkter är det inte på listan, andra människor gör hela din lista på 1h du kan inte ens genomföra punkt 1 i 15 min innan du ger upp''​​​​​, mesans en annan del av hjärnan säger åt dig att ''det är okej, du har olika problematiker som gör det jobbigare för dig än för många andra och det är fullt okej''.
Men av någon konstig anledningen vinner alltid den elaka sidan av hjärnan och man känner sig dålig, lat och värdelös trots att man någonstans i bakhuvudet vet att den andra delen av hjärnan har rätt men man kan ändå inte lyssna på den, man lyssnar istället på den elaka sidan, gör mer än man klarar och det slutar med att man överansträngt både kroppen och psyket.
Men blir så frustrerad när man inte fungerar som ''alla andra'', detta är något som kan få ner mig på botten väldigt fort att jag inte fungerar som ''normala'' människor att jag inte kan göra allt som ''alla'' andra kan, att jag inte orkar allt som ''varje'' annan människa klarar utan problem.

* Mår dåligt när det är stökigt och skitigt hemma - men orken räcker inte till för att städa - mår ännu sämre över att jag är begränsad på ett sätt jag inte vill vara.
* Måste plugga - hjärnan blir trött väldigt snabbt - jag blir okoncentrerad och förstår inte - stressad och frustrerad över att jag inte orkar och inte förstår som ''alla andra''.

Det blir lixim bara en ond cirkel och jag vet att jag inte är ensam och jag vet att man inte ska använda utryck som ''det normala'' osv men det är just därför jag sätter ''-tecken så att ingen ska ta illa upp eller liknande.


Ville bara ventilera lite tankar.



Ha det gött! / Kapten B​​​​​​​​​​​​​​​ 

Två tvär feta...

2018-03-28 21:21
Från Kaptenbella

Idag tänkte jag tipsa om dessa två tvär feta skal jag fick hem här om dagen!
De är som vanligt länkade och klara!

Aloha skalet:
http://c.mtpc.se/tags/link/1417664

Marmorskalet:
http://c.mtpc.se/tags/link/1417665



Ha det gött! / Kapten B

Livets skor

2018-03-26 22:46
Från Kaptenbella

Tror inte jag behöver säga mer än att detta verkligen är livets skor, jag har lovat att vara vans evigt trogen genom hela livet, i nöd och lust tills dess att döden skiljer oss åt!
Eller vänta nu, ska fan begravas i vans, hah inte ens döden kommer kunna skilja oss åt!
Kommer sitta där på ålderdomshemmet 95 år fortfarande klädd i vans, boom! 

Just dessa babes köpte jag under black friday då kostade dom endast 299 kronor, fattar ni hur bra?!
Inte lika stor rea längre, men de är fortfarande billigare än normalt, ni kan alltså klicka hem dessa total feta skor för endast 479 kronor istället för 799 återigen HUR BRA?!
Tveka inte klicka hem dom nu nu NUUUU!​

​De har sen black friday legat i kartongen i min garderob då jag väntat på att våren ska komma men i fredags kunde jag inte hålla mig så då bestämde jag mig för att de skulle få komma ut och känna lite bar asfalt och så blev fallet, idag kom snön tillbaka så nu får dom vila ytterligare tills våren är här på riktigt vilket vi verkligen hoppas blir snart!


​Lägger länken till skorna här:
https://www.junkyard.se/skor-old-skool-031





Ha det gött! / KaptenB​​​​

Sminktipset du inte kan vara utan

2018-03-26 20:36
Från Kaptenbella

Jag vill börja med att be om ursäkt för att bloggen stått still nu ett par dagar, det beror främst på att jag inte mått så bra psykiskt, men mer om det kommer senare.

Idag vill jag slänga in ett tips till alla er läsare som har intresse för smink och allt som rör den biten.
Själv tycker jag ju att beautyblendern är en av de bästa uppfinningarna någonsin, jag lägger ALDRIG en sminkning utan min beautyblender, dessa är ju dock ganska dyra och jag vet att det finns billigare alternativ som jag också testat men finner dom inte alls lika bra som originalet.
Köpte min beautyblender i mars förra året vilket betyder att vi nu hängt ihop i ett helt år, den funkar fortfarande utmärkt, men ni vet när man haft en svamp rätt länge och tvättar den regelbundet så blir den lite dassig tillslut.
Därför blev jag så glad när jag såg att cocopanda.com har detta kit med hela 3 beautyblenders i olika storlekar plus en rengöringstvål till både svamparna och dina andra borstar.
Som om inte det vore nog så har dom dessutom 20% rabatt på just detta kit, så för er sminkfantaster skulle jag verkligen rekommendera att beställa hem detta.
Cocopanda har även mängder av populära märken och produkter till super bra priser, handlar alltid från dom när det gäller smink, de har även en helt vegansk kategori så är ni sugna på lite nytt godis i sminkväskan eller nya fräscha borstar eller svampar så är cocopanda stället to be så att säga! :)



Ha det gött! / KaptenB

Från mobilen i ett soligt Örebro

2018-03-23 12:51
Från Kaptenbella

Hej på er, sitter just nu på bara vara i Örebro och dricker en latte i väntan på att sambon ska bli klar på sitt möte, ska väl ta mig en sväng på stan också och besöka de affärer vi inte har hemma i byn :)

Kommer bättre inlägg senare när jag kommit hem, hoppas ni mår väl! :)


Ha det gött! / KaptenB

Känslan av..

2018-03-22 19:50
Från Kaptenbella

Större delen av hela den här dagen gick åt till att grundligt städa hela lägenheten och känslan av en nystädad och fräsch lägenhet är gudomlig.

Städa är väl inte min favoritsyssla innan jag börjat, men när jag väl kommit igång kan jag finna det rätt rogivande, det kopplar lixim bort ångesten en stund.
Men jösses hörni vilken skillnad det blev på städ fronten när man flyttade hemifrån, jag tycker jag diskar, plockar och städar jämt nu för tiden, det blev verkligen en helt annan grej när man fick en egen lya att ta hand om.
Jag och säkert många andra runt mig trodde väl att det skulle se ut som ett kaos har för jämnan med tanke på hur mitt rum såg ut när jag fortfarande bodde hemma, men jag har överraskat mig själv på den fronten riktigt rejält.
Man mår mycket bättre som människa både fysiskt och psykiskt av att ha ordning och snyggt omkring sig.

Känner ni igen känslan av att städningen kan koppla bort ångest för en stund?
Har ni flyttat hemifrån, vilka skillnader märkte ni på er själva när ni fick egen lya?
Berätta jätte gärna i kommentarerna :)


Slänger in lite bilder från idag när städningen blev klar, är en del små fix kvar i lägenheten, lite lampor som ännu inte kommit upp etc, men det är sånt man tar efter hand lixom!



Ha det gött! / KaptenB

Dagens viktigaste

2018-03-22 11:46
Från Kaptenbella

Gomöra som vi säger på värmländska.

Jag har aldrig varit ett speciellt stort fan av frukost, då jag tycker det i allmänhet ser så tråkigt ut, men som man fick lära sig som liten det är dagens viktigaste måltid.
Därför har jag försökt göra min frukost lite ''roligare'' och ''lyxigare'' som att tillexempel äta yoghurten i ett glas istället för en traditionell skål, att lägga upp mackorna lite snyggare och kanske ha en lite snyggare tekopp, sen är det ju bara en bonus att det blir snyggt på bild också eller hur ;).

Så detta var alltså min frukost:
Yoghurt med müsli
Två hårda mackor med majonäs och rädisor
En stor kopp te.



Ha det gött!/ Kapten