RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-05-25 19:01:38

nathaliesteffner blogg

nathaliesteffner blogg på Nouw

Julstress & framtiden

2018-12-21 20:30
Från nathaliesteffner

Hoppas ni mår bra mitt i jul-stressen. På jobbet har det varit så fullt kaos i veckan att jag inte riktigt insett att det är julafton på måndag. Som tur väl är alla klappar redo och vi är i fas med hela jul-snurret. Däremot känns det svårt att ta julledigt från jobbet när många av våra tjejer i verksamheten har det som tuffast just vid jul. Mycket ångest och familje-draman. Hade det inte varit för mina egna små hade jag hellre varit med Jessica och våra ladies på jobbet under julafton. Så kunde vi firat här med massa kärlek istället. Att barn och unga ska behöva må dåligt just vid den här tiden på året är så fruktansvärt tycker jag.

Idag började dagen på kontoret, där efter har jag varit hos Evelina på Evelinas Foto och fotats i studion. Om ni inte har kikat in på hennes hemsida redan tycker jag att ni ska göra det! Världens finaste Jason är dessutom på första sidan! :)
Bilderna vi fotade idag är bland annat för att byta ut headern här på bloggen samt för en kommande ny hemsida, så spännande.
Nu är jag hemma & vi sitter i soffan och kollat på programmet om Danny. Vi ska vara hemma på julafton och fira med familjen. Tänk att det är det här en har gått och väntat på hela livet. Att få uppleva julen tillsammans med sina barn. Vilket häftig känsla. Det är dessutom Jasons första jul, så himla mysigt! Förra julen var han inofficiellt med såklart då jag såg ut som en julkula, hehe. I mellandagarna har vi väldigt lite planer vilket känns super skönt. Detta året har det hänt så mycket att jag inte ens vågar sammanfatta det. Jason föddes i Januari vilket givetvis gör det till ett oslagbart år, men vi sålde också gården vilket för mig fortfarande är en sorg. Vi gjorde oss av med tre av mina älskade hästar vilken än idag är tufft.

På något sätt ska det bli skönt att gå in i 2019. Jag har bestämt mig för att det ska bli mitt år. Jag är så taggad. Så redo. Och skit-skraj, men kanske är det den perfekta kombinationen?

I år har jag enbart önskat mig en hästgård. Inget mer än så. Ska det vara så mycket begärt?
Vi får väl se, om jag varit tillräckligt snäll.

Jag måste passa på och tacka för ert magiska stöd vad gällde inlägget på instagram om mig & C. Många av er har undrat om vi är på väg att gå isär och ABSOLUT INTE. Det jag skrev var att vi för första gången på alla år tillsammans upplever en period med tjafs och gnäll. Det var liksom ingen för-mildad version jag skrev på instagram eller i förra blogginlägget utan det var hela sanningen. Jag har dessutom lovat mig själv att den dagen de (mot förmodan aldrig) skulle komma på tal att vi skulle skilja oss, då minsann ska jag ha minst 2 år i par-terapi innan det beslutet tas. Så nej, det är inte ens en diskussion att gå skilda vägar utan vi är bara medvetna om att vi behöver förändra för att förbättra. Visst är det bra? Men tack snälla snälla ni för all omtanke! Jag har fått en hel drös med fina DMs också där många av er tackar för att jag delar med mig och är ärlig även när livet inte är på topp. Och vet ni? För mig är det självklart. Antingen delar man upp och ner-gångar eller inget alls. Jag hatar den perfekta instagram-världen som många av oss lever i. Inget liv är perfekt, det är bara det att många är för fega för att erkänna något annat.
Vi pratade länge och väl den där kvällen, jag & C. Det är lätt att glömma av det i all vardags-kaos. Vi måste bara komma fram till hur vi ska välja att prioritera. Att aktivt välja vad vi vill (och inte vill) lägga tid på. Varför är det bara 24h på ett dygn?
Nå ja. Vi kommer lösa det här också. Det är jag övertygad om. Jag är så otroligt glad att jag delar mitt liv med min allra allra bästa vän. Helt ärligt, så är han den enda som jag är helt säker på att han aldrig kommer lämna mig.

Stor Kram

Lite bilder på vår gran här hemma!

Angående mig & C

2018-12-17 20:41
Från nathaliesteffner

Tack snälla för er fina respons på mitt lite känsliga inlägg på Instagram igår. Jag fick så mycket fina kommentarer och privata meddelanden av er <3 Wow, ni är verkligen fantastiska.
Endel meddelande gällde inte bara mig och C utan framför allt att jag väljer att dela med mig så öppet. Det var många som skrev och tackade för att jag var så "öppen och ärlig". Och vet ni, det är verkligen inget konstigt för mig. Det värsta och största problemet vi har idag (enligt mig) är att vi lever i en värld som vi tror är helt perfekt. Men snälla? Ingen är lycklig jämt. Alla tjafsar och bråkar ibland i alla relationer. Det är liksom som en del av kakan. Jag och C har alltid haft en väldigt fin relation. Han är min bästa vän och jag tror det är vårt starkaste kort. Vi var bästa vänner i nästan 2 år innan vi blev ett par. Så knasigt, men något som gjort oss gott. Men nu är vi här, 8 år senare och det handlar inte bara om oss längre.

Den senaste tiden har det varit mycket onödigt tjafs och gnäll. Något som inte är likt oss och vår relation alls egentligen. Jag tror det är lätt att man glömmer varandra längs vägen i allting med barn, hus, hästar, karriär osv. Visst kan det väl vara så? I början av en relation fokuseras det mycket på att lära känna varandra. Det pratas om drömmar, visioner, mål och framtidsplaner. Nu, i all vardags-kaos glömmer vi av varandra. Vi var otroligt unga när vi lärde känna varandra. C var bara 17 (?!) när vi blev tillsammans. Okej han fyllde 18 fem dagar senare så låt oss säga att vi var 18 år när vi blev ett par. Vi var 19 när vi förlovade oss och gifte oss när vi var 24 år. Att träffas så unga är ett privilegium i många avseenden men också tufft då perioden där emellan är väldigt utvecklande som individ. Det vill säga; Du förändras. C är inte samma person som jag blev kär i 2010. Han har andra drömmar och visioner, andra intressen och andra prioriteringar. Precis samma sak gäller för honom när jag ser på mig själv för 8 år sedan. Jag är inte samma person. Nu är vi båda 26 och helt plötsligt inser vi att vi kanske inte känner varandra så bra som vi tror?
Dagarna passerar och vardagspusslet ska fungera. De små tar upp all vaken tid samtidigt som vi vill hinna med karriär, egna företag, intressen, djur, vänner och familj.

Det är väl SJÄLVKLART att det tär på relationen. Jag tror åtminstone att det finns två val om man träffats unga. Antingen växer man ihop, eller så växer man isär. Vi har bestämt oss för att växa ihop. De gjorde vi för länge sedan. Det bekräftades ännu mer när jag svarade "ja" på Christoffers vackra fråga på en strand i Mexico. Det bekräftades till fullo när vi lovade varandra livet, en vacker dag i augusti på en äng, omgivna av vänner. En liten snutt från vårt bröllop ligger på min insto-story idag för er som vill se! Hela filmen finns också på vår youtube-kanal.

Vi satt ner igår och pratade länge och väl om vår nutid och framtid. Nu finns en bättre plan och jag är glada över att vi är medvetna om problemet och tar tag i det istället för att bara springa vidare.
Jag ska berätta för er HUR vi ska förändra för att bättre vår relation men det får bli i morgondagens inlägg.

Nu ska vi pynta julgranen & dricka glögg, de små sover. Lika bra att pynta när terroristerna inte är med.
Nästa år får de nog vara med ;)

Jag har bestämt mig för att ta det till nästa nivå

2018-12-11 16:33
Från nathaliesteffner

En fullspäckad arbetsdag är tillända och strax hämtar C & barnen upp mig för att åka till stallet. Vi ska grilla korv, dricka glögg och mysa med hästarna. Kan det bli en mysigare kväll?

Jag har verkligen blivit helt fast i allt vad gäller personlig utveckling. Jag har ju länge tyckt om det och velat ge människor så mycket jag kan när tillfälle ges men nu har jag, efter mycket hjälp från människor runt mig insett att det är just DETTA jag vill bygga vidare på. Det är verkligen inget nytt egentligen då jag både i bloggen och på instagram väljer att medvetet peppa och motivera människor så mycket jag kan. Men det är ändå en förändring i mig själv nu när jag känner att det är ett kapsel jag vill utveckla. Vi har, genom united sisters fått möjligheten att gå en coach-utbildning och WOW vilken känsla det är att få tag i verktygen som med enbart tankens kraft kan förändra människors liv. Tänk att du inte behöver mer än så? Du behöver inte köpa något eller utbilda dig för att kunna förändra ditt liv. Du behöver enbart förändra sättet du tänker och dina dagliga vanor för att kunna skapa en tydlig bild av vem du är och vad du vill. DET vill jag jobba med.
Jag skrev ett inlägg för ett par månader sedan efter att jag verkligen varit nere på botten och vänt rent psykiskt, HÄR kan ni läsa det. Där beskriver jag vilka verktyg jag vill jobba med och vad jag vill använda mig av. Dom delarna tillsammans har nu blivit självklara i ordet coachning. En mentalrådgivning för att låta människor bli den bästa versionen av sig själva. Så himla roligt.

Det är extra roligt när jag ser tillbaka och inser att jag undermedvetet har använt liknande verktyg på daglig basis. För en tid sedan skrev jag pepp-inlägg varje måndag , minns ni det? Jag har länkat några av de inläggen här nedan om någon vill läsa dom igen. Jag skriver ofta peppande texter på instagram och varje gång vi skickar iväg en order i företaget (W.E of Sweden) skriver jag alltid med en personligt skriven lapp för att motivera kunden till att utmana sig själv. Varje produkt vi tagit fram i företaget har också ett hemligt budskap på baksidan av tvättlappen. Små detaljer som jag älskar för att ge medmänniskor ett rikare liv.

Nu har jag bestämt mig för att det är något jag verkligen vill satsa på. Så nu återstår bara det där allra läskigaste. Att kasta sig ut och göra det.

Låt det ta tid - Pepp 14

Hon som är "Bossig" - Pepp 13

Motivation - Pepp 11

Situationen just nu

2018-12-10 20:37
Från nathaliesteffner

Hej på er!
Hoppas ni haft en suverän måndag. Det har jag haft tillsammans med livets kollega Jessica. Allting rullar på i hiskelig fart och jag har inte riktigt hunnit uppdatera er! Vårt projekt United Sisters är nu i full rullning och detta betyder att jag jobbar 50% i veckorna. Den andra halvan är jag hemma med Joline & Jason. C jobbar också 50% nu så den andra halvan är han föräldraledig. Med det sagt känns det som vi byter av varandras dagar. En hemma med kärleksfullt kaos och en på jobbet. Nu dock, med en älskad, galet trotsig, Joline så känns jobbet vissa dagar som ren semester. Alla mammor eller pappor som har varit hemma en längre tid och INTE säger att jobbet är en semester ljuger. Jag lovar...

Joline skiftar från att vara helt underbar till att plötsligt slå över och vara en liten djävul. "Treårstrots är en period" säger dom på BVC. "Okej.. Hur lång är en period?" frågar jag sköterskan, i hopp om att hon faktiskt ska ha ett svar. "Ja du Nathalie, hur långt är ett snöre?" svarar hon och ler. Oh my god. Det kan alltså vara en never ending story detta. Jag är livrädd. Samtidigt så är det ju detta jag längtat efter. Så mycket. Att hon skulle växa, bli äldre, bli en egen liten person med tankar och åsikter. Åh wow, be careful what you wish for my friend. Jag visste ju inte att den lilla donnan skulle ha lika mycket åsikter som Annie Lööf. Helt ärligt är det nog det faktumet att dom är två mot en som gör det tufft. Ofta är jag ju själv med dom, eller så är C ensam med dom då vi jobbar om vartannat. På helgerna (om ingen av oss jobbar) är det något helt annat! Då har man liksom en var. Perfekt. Två armar till ett barn. Så mycket enklare, och helt enkelt logiskt. Joline är verkligen, förutom humöret, så jäkla rolig just nu. Om jag inte får grå hår och vill sätta mig på golvet för att stor-böla så är jag helt galet kär i henne. De pendlar liksom mellan de två sinnesstämningarna. Hon pratar hela tiden om allt och har en fantastisk humor. Hon skojar, kör ironiska skämt och hittar på bus så fort hon kan. Sen är hon faktiskt super gullig mot sin lillebror. Förutom när hon råkar strypa honom i ett försök att bära honom. Dom har börjat leka ihop och det är det sötaste jag vet. Hon är hans största idol. Vart hon än är så ska han krypa dit och vara med. Och tur är det väl då att hon är hemma eftersom han nu är så galet sällskapssjuk. Han vill sitta i knäet hela tiden och sätter jag ner honom på golvet för att göra något så bryter han ihop fullständigt. Haha, så söt. Nämnde jag att det skiljer tre kilo på dom? Han är rätt tung nu det vill säga.

Men trots alla gånger jag sätter mig på golvet och bara gråter, utan att riktigt veta varför, så skulle jag aldrig vilja ha det annorlunda. Här är dom liksom? Mina två? Våra två? Som vi tillsammans har skapat. Jag är så otroligt tacksam för det. Att det var just dom är två små varelserna som valde att komma. Och att dom är friska. Tack tack tack livet för det.
Jag tror det handlar om rätt inställning för rätt period. Just nu är det tvätt som svämmar över i tvättstugan, sällan ny-damsuget och ofta stökigt i hallen. Men vad gör det för stunden?
Och om jag hamnar gråtandes på golvet för att det varit lite väl krävande och intensivt? Vad gör det för stunden?
Ofta går det några minuter och sedan kommer Joline fram, lägger sina små händer på mina kinder, tittar med sina mörk-blå ögon in i mina och säger "Jag älskar dig mamma. Var inte ledsen, jag ska ta hand om dig". Kan man vara så söt? Mitt älskade älskade hjärtegull, det är helt okej att du retar gallfeber på din mamma ibland.

Från coachning till modernt slaveri

2018-10-25 20:18
Från nathaliesteffner

Alltså min hjärna är som ihop kokad sås & potatis. Idag har jag & min vapendragare Jessica tillbringat hela dagen inne i Göteborg på utbildning. Just idag var det människohandel som stod på schemat och fy farao vilken tung titel... Jag vet inte ens vart jag ska börja.

Utbildningarna vi går nu är för att stärka vår kunskap inför uppstarten av verksamheten. Igår eftermiddag/kväll tillbringade vi ett par timmar på fryshuset för att få vidareutbildning i coachning. Ett väldigt inspirerande och roligt ämne som jag verkligen går igång på! Jag ÄLSKAR att coacha människor, älskar att se dom växa och skapa sina egna förvandlingar. Därav fylldes gårdagens eftermiddag av kärlek, pepp och skratt. Idag styrde vi tillbaka mot Göteborg för ännu en dag fylld med utbildning men i ett betydligt tyngre ämne - Människohandel.
Delarna vi pratade om var barnsexhandel, tiggeri, grooming, människoexploatering, barnpornografi, prostitution, tvångsarbete samt modernt slaveri. Behöver jag ens beskriva att det var en riktigt tung dag? Jag är så extremt tacksam över att vi får all kunskap vi behöver för att upptäcka, reagera samt agera i dessa frågor nu när jag vet att risken finns att vi stöter på det i vårt arbete. Men alltså jisses, att hantera dessa diskussions-ämnen när jag själv har så små darlingar. Det är inte det lättaste och jag måste hela tiden arbeta med att inte reflektera för djupt i tankarna. Tänk att allt det jag ovan nämn finns runt omkring oss? Ibland dig och mig. På våra arbetsplatser, skolor, områden samt parker m.m. Det är ju helt ofattbart. Idag har vi gått igenom samtliga punkter samt hur det ser ut i närområdet. Jag passar mig lite från att skriva, Alla vill ju helt enkelt inte läsa. Vill ni att jag ska skriva ett fördjupande inlägg om detta?
Jag tror jag lämnar ämnet tills ni gett lite svar...

Nu väl hemma har vi haft en super mysig kväll hela familjen. Vi har lekt, målat, kollat på barnprogram samt ätit middag. Allting var dö-mysigt tills vi skulle lägga Joline. Jason hade redan somnat och snarkade så hela huset skaka. När jag ska lägga Joline blir hon "Joline aka tonåring Steffner" och ska absolut inte sova. Asså, livet med tre års trots. OM ni råkar fundera över hur det kan se ut så har jag filmat hela kvällens bravader och ni kan nu se detta på min instastory. Min instagram heter @nathaliesteffner.

Nu ska vi kolla något avsnitt av bachelor och dricka tea.
Puss

En helg i det förflutna

2018-10-22 17:47
Från nathaliesteffner

Vilken fantastisk helg jag och Linda haft. Vi åkte i torsdagskväll mot Växjö & Hovmantorp för att tillbringa en hel helg på platsen som jag förut kallade hem. Ni som känner mig, eller följt mig ett tag vet att jag är uppvuxen i Småland. Jag föddes i Kungsbacka men flyttade med mamma till Småland när jag var fem år gammal. Där bodde jag sedan tills dess att jag var 17 år och ville prova på att bo hos pappa. Jag bytte gymnasium och blev återigen Kungsbacka-tjej.
Detta gör att Skruv, Hovmantorp & Växjö ligger på ett annorlunda sätt väldigt varmt om hjärtat. Nu var det länge sedan jag var där sist. Det var nu lite mer än 9 år sedan jag flyttade och därefter besökte jag det inte allt för sällan då jag hade både mamma, syrran & min bästa vän där. Nu förra året, föll den sista pusselbiten i livet på plats då även Linda flyttade till Göteborg och jag har nu alla mina närmsta här uppe. Detta gör givetvis att visiterna in i de småländska skogarna infaller mer sällan.

Jag kan inte minnas när jag promenerade i Hovmantorp sist. Det är säkert fem år sedan. Vi tillbringade hela helgen långt borta från sociala medier och jobb. Vi promenerade, besökte platser vi kunde relatera speciella minnen till och träffade de där speciella människorna som verkligen satt sina spår. Fredagen tillbringade vi hela dagen i Växjö där vi gick gymnasiet (samt Linda pluggade på universitetet). Vi strosade i affärer, delade ut kramar till gamla vänner och åt magisk sushi i solen vid sjön. Lördagen tillbringade vi i Hovmantorp. Vi promenerade längre än möjligt och funderade av vad som egentligen hänt de senaste åren. Jag tycker ofta att livet går långsamt och säger ofta att "det inte händer någonting", men sådana här helger ger en enorm påminnelse om att livet går fortare än man egentligen kan hantera. Jag har alltid velat ifrån det där stället, tyckte att det var för litet för att kunna hantera mig som person. Och visst, jag tror fortfarande att min personlighet skrämmer livet ur Hovmantorp ibland. Men nu, ett par år senare så ser man allting med andra ögon. Va fint det faktiskt är. Va vackra hus det finns och vilket lugn dom infinner sig. Jag kommer aldrig flytta tillbaka och vill inte heller det men plötsligt förstod jag ändå vad jag saknar med det där stället. 9 år på avstånd tog det alltså för att inse det. Jag kan också känna en avundsjuka, på mina barndomsvänner som bor kvar. Som nu köper hus och kommer låta sina barn springa på precis de stigar vi själva sprungit på. Som kommer se sina barn vandra mellan husen, precis så som vi själva gjorde, i den lilla trygga zonen. En uppskattning som jag aldrig trodde jag skulle känna. Aldrig någonsin trodde jag. Men nu, med facit i hand så finns det något otroligt vackert med det också. Och därav avundas jag många av mina vänner som valt att stanna.

På lördagen på dagen besökte vi Gårdsbutiken Sjölyckorna. Jag har hört Linda prata så mycket om det så nu var det dags att åka dit. Wow så mysigt! Kan inte jag snälla få ha en liten egen lanthandel en dag? Så himla mysigt med så mycket fantastiska råvaror på en och samma plats. Nedan kommer lite bilder från Sjölyckorna.
Lördagskvällen tillbringade vi tillsamman med Lindas familj då hennes mamma fyllde år. Att ha så mycket starka känslor som jag har där är en underlig känsla när det inte är ens egen familj. Jag känner mig liksom inte ens som +1 utan det vore väl konstigt om inte jag var med? Lite så. En fantastisk känsla. Lindas två bröder har dessutom världens mysigaste respektive och det gjorde självklart kvällen ännu mysigare. Den trion av syskon är också en anledning till att jag skulle tycka det var mysigt om barnen var tre stycken. Det är så coolt, dom är liksom en egen liten tribe. I min familj har vi ju alltid varit två. Nu kan man ju inte beställa dom i vuxen ålder tyvärr så därav får Joline & Jason nöja sig med varandra. Hehe.

Söndagen bjöd på en tidig morgonpromenad med en av mina äldsta vänner Linnéa och hennes son Gustav. Linnéa är nog den jag hittat på mest skit med genom tiderna. Det var hon och jag mot världen där vi bodde, utanför Skruv i vårt Bondeskog. Att nu få krama om henne, prata framtidsdrömmar och hälsa på hennes fina son. Jisses, det var mycket känslor på en och samma gång. Jag har ju analyserat vad som är viktigt för mig i livet och Linnéa värderar väldigt mycket likadant. Kanske satte bondeskog större spår än vi trodde när vi sprang över de oändliga fälten och byggde kojor i skogen. Nu hoppas jag inte att det dröjer så länge tills vi ses nästa gång.
Efter att vi avnjutit den sista av alla magiska frukostar hos Lindas mamma begav vi oss mot Växjö för ett sista möte. Äntligen fick jag kasta mig i armarna på kvinnan som format så mycket av vem jag är idag. Älskade Lotta, hur ska jag någonsin kunna förklara hur viktig du är för mig?
Lotta var från början (i väldigt många år) min danslärare men är idag så otroligt mycket mer. En människa som jag ser upp till så mycket att ord inte räcker till. Jag är så innerligt tacksam att vi fortfarande har den här älskvärda kontakten, och alltid kommer hon med råd som ingen annan.

Efter ytterligare ett gråtkalas styrde vi den vita diamanten hemåt igen. Det var två helt slutkörda tjejer som satt i bilen, tömda på känslor. Men visst har vi, som alltid när vi umgås, rätt ut endel frågor om livets stora gåta.

Nu är jag tillbaka hemma hos min fina familj. Så här länge har jag aldrig varit ifrån de båda och visst känns det. Men som Lotta säger, den mamman som inte kan erkänna att hon ibland behöver en paus, ljuger. Det har varit otroligt härligt att få sova hela nätter, äta magisk framdukad mat, dricka kaffe utan att det kallnar, och inte tänka på någon annan en min Linda. Tack för den här helgen.


När ska vi sluta kasta paj i samma familj?

2018-10-15 22:09
Från nathaliesteffner

Ofta pratas det om folket i ridsporten som en stor och stark, sammansvetsad familj. Men är det verkligen så? Håller vi verkligen varandra om ryggen inom ridsporten? Eller är det så att vi, när vi får möjlighet, väljer att smutskasta varandras inriktningar? Jag är ledsen att behöva berätta sanningen för er. Men här kastas det pajer åt både höger och vänster vill jag lova. Astrid Hedman i den så kallade Portugal-bloggen beskrev härom dagen (enligt henne själv) "skillnaderna" mellan dressyr och western. "Skillnaderna" mellan dressyr och western var enligt henne då framför allt att en western-häst ofta jobbar på bogarna och inte gör ett särskilt uppbyggande arbete.

Vet ni vad? Jag är så fruktansvärt trött på att det kastas skit på min sport. Jag själv är hopp-tjej från början och tar minst lika illa vid mig när man kastar skit på den engelska ridningen men skillnaden är att de som väljer att uttala sig om western-ridningen och dess fel och brister väldigt ofta har NOLL koll angående hur vår sport fungerar. I Astrids blogg kan vi läsa att hennes fakta angående western-ridningen grundar sig på "Jag frågade en elev under clinicen och hon sa att....". Va?! Okej, så du frågar en person och det personen i fråga svarar är alltså korrekt? Jag kan tala om för dig Astrid att den personen du träffade hade inte så himla bra koll och det påståenden du själv skriver är helt fel.
Kan vi inte snälla komma överens om att inte uttala sig om sporter som vi inte har koll på? Jag kommer alltid älska min sport mest. Det påståendet gäller de flesta utövare och känner man inte så, så byter man inriktning. Jag har med hela hjärtat valt western-ridningen. Detta för att det var det närmaste naturliga jag kunde finna för mig och mina hästar. Jag valde western-ridningen för att jag plötsligt kunde kommunicera logiskt med mina hästar istället för att skänkla när jag egentligen inte vill något eller för att jag inte vill hålla mina hästar i munnen om jag inte vill bromsa. Har du Astrid tänkt på att ni i dressyren håller hästarna i munnen utan att vilja bromsa? Ni håller ett konstant stöd för att "hålla ihop hästen"? Jag är säker på att den inte trillar isär om ni släpper efter lite...
Okej nu var jag påväg att sjunka till samma nivå, jag förstår det men jag blir så satans irriterad när människor utan kunskap kastar skit på något jag är stolt över och värnar om. Jag skulle aldrig uttala mig om en piaff eller passage, jag har ingen kunskap om det och väljer därför att vara tyst. Kan vi inte då bara vara ärliga med att uttalanden om slide stopp och spinn är helt onödiga från människor som inte har en aning om vad det egentligen handlar om?

Det är dags att lilla landet lagom börjar förstå vad jag vigt mitt liv åt. Låt oss börja från början.
Det finns ingen gren som heter "western-ridning". Western-ridning är begreppet på vår sport. För er som sysslar med hoppning, dressyr samt fälttävlan m.m kallas dessa engelsk-ridning. Jag skulle aldrig kunna döma en av era hästar efter en gren så som Astrid väljer att benämna "western-hästen". Att då skriva alla hästar som rids engelskt går i rollkur vore ju väldigt fel när detta bara är något som benämner ett problem inom dressyren. Nästa gång du Astrid eller någon annan från din sport ska tycka och tänka vore det bra om ni benämnde vilken sorts gren ni syftar på så slipper ni bli påhoppade av hela western-klanen. Vi har över 50 grenar i vårt begrepp "western-ridningen" så det kommer behövas endel påläsning innan du kan uttala dig nästa gång.

Låt oss sedan också komma ihåg att det finns idioter och okunskap överallt. Precis som hopp-hästar bareras för att hoppa högre, precis som dressyrhästar blir sönderslitna i munnen för att bära huvudet rätt, på precis samma idiotiska principer blir reining hästar slide stoppade in i väggar för att göra bra ifrån sig. Det kallas djurmisshandel och finns tyvärr inom alla sporter där djur involveras. Till dessa idioter; Må lopporna från tusen kameler besöka edert könsorgan.

Därefter vill jag upplysa om den katastrofala nybörjaren. Detta är också något som sker inom alla grenar och tyvärr rids därför både hopphästar, dressyrhästar, trailhästar samt cuttinghästar (och alla andra hästar) felaktigt. Eventuellt personen du själv mötte på clinicen Astrid, som svarade på din fråga om vår sport. Det är helt okej att vara nybörjare, alla är där först. Men det blir farligt när man är nybörjare och vill hitta snabba genvägar till att rida precis som en professionell ryttare. Det är då slit i munnen och hårda skänklar tar vid, detta gäller ALLA grenar inom rid-sporten. Jag bedömer inte dressyren efter en kaffe på läktaren under en lingon-dressyr. Var vänlig respektera min sport och gör inte det misstaget du heller.

Det sista jag skulle vilja lyfta är mer specifikt angående ditt inlägg Astrid och din syn på den så kallade "western-hästen". Låt mig börja med att tala om att din gren dressyr är översättningen på western ridningens gren reining. Nedan har jag tagit några delar ur Astrids text för att förklara för er som nu tyvärr fått en helt fel bild av vad western-ridningen handlar om.

"Målet med western är annorlunda än dressyren"
Fel. Jag väljer att tro att du syftar på reining eftersom du tidigare i texten benämnt slidestopp och spinn. Målet med dressyr & reining är exakt det samma. Men vi utför det på väldigt olika sätt. Målet är gemensamt; Att med så lite hjälper som möjligt få en avslappnad häst att utföra svåra rörelser. Hästen ska hela tiden bära sig korrekt och det hela blir bedömt av en domare. Inte så olikt varandra eller hur?

"Målet med western-hästen är att använda den i arbetet med boskap"
Vänta, va? Ja köper den här meningen om jag kan generalisera den engelska ridningen och skriva att målet med alla hästar som bär engelsk sadel ska arbeta med hinder. Men det stämmer ju inte. Det är nu en cutting-häst du tänker på. Helt korrekt dessa ska jobba med boskap. Det är 1 av de ca 50 grenar vi har. Och om du syftar på att ursprungligen kommer western-ridningen från boskap så har du rätt, men inte fasen rider du dressyr för att använda din häst i armen? Det hade varit samma jämförelse i den tid vi lever i.

"Hästen ska jobba av sig själv"
Nej, fel igen. Återigen beror du på vilken gren du syftar på. Cutting exempelvis; korrekt. Hästen ska jobba mycket själv. Reining? Nej. Trail? Nej. Roping? Nope. Barrel Race? Inte det heller nä.

"Det är inte särskilt uppbyggande för hästarna"
Har du studerat ryggen, rumpan eller bålen på en korrekt arbetad quarter? Det är små muskel-paket med precision på att bygga starka explosiva muskler. Därav deras namn som ursprungligen kommer från "quarter-mile". Hästarna var snabba och explosiva på korta distanser. De tränas generaliserande över alla grenarna på att enbart sätta sig på rumpan, bära med rumpan och arbeta med ryggen lyft på korrekt sätt. Dessutom i en låg form där ryggen inte "kan" svanka på det sätt en dressyr-häst kan gå i felaktig form. En korrekt arbetad western-häst arbetas i den naturliga formen som du även hade sett hästen bära fritt. Här är en skillnad från dressyren, om du nu letade efter en skillnad.

"I övergångarna ner i gångart bromsar hästarna i western snabbt med raka framben och ibland kan dom sitta men det är mest på bogarna"
Här är jag mållös i ditt inlägg Astrid. Jag har gett upp. Herre jisses, hur vågar du uttala dig utan koll? Du skriver att du inte vill trampa någon på tårna men ändå skriver du texten ovan? Det är väl självklart att folk blir upprörda när du definierar det vi älskar så här? Inför dessutom väldigt många läsare. När du skrivit meningen ovan skriver du dessutom "I dressyr ska hästen bromsa genom att böja in sina bakben och på så sätt få mer vikt på bakdelen". Du kunde använd den sista meningen för att beskriva min sport korrekt också. Varför smuts-kasta så? När du egentligen inte vet?
Återigen, en westernhäst, trots disciplin ska lyfta ryggen, vara balanserad och driva bakifrån.

"Westernsadeln är bekväm för både häst och ryttare och utformad för att rida långt"
Nej, fel igen. Nu är du kvar på ursprunget av min sport. Idag ser inte våra sadlar ut som gamla ranch-sadlar. Det finns givetvis sådana men den absolut största delen är designade för rätt gren. För tillexempel barrel race, roping, trail, pleasure, reining eller cutting och dessa sadlar är som natt och dag! För vad jag vet har du inte en engelsk sadel som är anpassad till en dag i armén? Eller kanske är det den du använder när du rider dressyr, hoppar eller tävlar fälttävlan? Nä. Inte det nä.

"I övergångar ner så skjuter man fram skänkarna och lutar sig bakåt i western"
Lite senare skriver du att ni som rider dressyr vill bromsa rörelsen med sittbenen genom att sitta djupare i sadeln och vinkla bäckenet bakåt alltså nästan luta överlivet framåt. Har du sett ett western-stopp någon gång? Eller baserades detta på vad eleven på clinicen berättat? Om du sitter upp på min häst och väljer att sakta av så som du beskriver att du gör i dressyren, så lovar jag dig att han har stannat innan du har hunnit tänka färdigt tanken.



Om vi bara gav det ett försök, till att se varandras likheter istället för olikheter? Det är inte så långt ifrån varandra som man tror det här. Det finns idioter som representerar vår ridsport felaktigt, det finns det överallt. Men kan vi inte gemensamt komma fram till att lyfta varandra istället för att sänka? Jag vet att min text ovan är ganska rå i vissa lägen men jag gillar inte när folk uttalar sig och inte har koll. Det sårar mig och min western-tribe. Snälla sluta. Om du vill att din häst ska studsa på stället och jag hellre vill att min häst ska snurra snabbare? Är det något att tjafsa om?
Vi har alla en enorm kärlek till djuren, kan inte det räcka för att lägga ner stridsyxan?

Tack på förhand.
Med Vänliga Hälsningar,
Upprörd tjej i boots

Power-kvinnor & förskolan

2018-10-15 13:02
Från nathaliesteffner

Igår var verkligen en fullspäckad dag för oss. Vi spenderade dagen delvis på kontoret men också utomhus för film och fotografering för vårt pågående projekt med fryshuset. Vi har en specifik video som ska släppas med fokus på vår verksamhet och i den videon berättar Jessica en av sina innersta hemligheter. Sånt som man egentligen inte vill prata om men som måste sluta tystas ner. Därav spelade vi in gripande, starka scener för inklippnings-bilder i videon men också ljusa fina stunder med systraskap i fokus. Så roligt! Jag är så imponerad över hur mycket girlpower jag har runt omkring mig just nu. Wow va mycket starka tjejer det finns där ute. Tänk att jag nu får möjligheten att på daglig basis jobba med dessa power-kvinnor!

Nu är jag på kontoret och har precis ätit lite lunch. Jag var på kontoret innan Jessica för att överraska henne med ett nystädat kontor! Är det inte det bästa i världen att få ge människor man bryr sig om det lilla extra? Sedan hade vi första mötet kl 08:30 och efter det hade Jessica kunder medans jag har fortsatt att jobba med vår kommande hemsida, instagram, framtagning av logga m.m. Jag har lagt en ny order till W.E då vi nästan sålt slut endel produkter och jag har även hunnit ansöka om Jasons förskoleplats! Produktiv dag precis som jag älskar det.
Vi vill att Jason ska börja korta dagar från och med april 2019, det känns så konstigt att ansöka om plats för honom. Kom han inte typ nyss? Just nu är han med mig på kontoret när jag är här och det har fungerat utmärkt tills typ NU. Nu sitter han inte still längre utan ålar/ halv-kryper omkring överallt och jag måste hela tiden se till att han har något att "pilla" med. Annars är han borta på två röda sekunder, haha.

Vi har ett möte till kl 14 och efter det ska jag till Jolines förskola och ha lite möte med pedagogerna. Joline är hemma med C idag för hon fick från ingenstans feber inatt igen... Så konstigt. Men jag vill gärna träffa hennes pedagoger ändå så jag åker förbi som planerat. Ett möte som jag själv har bett om då jag egentligen bara vill kolla hur allt går. Man möter varandra en så kort stund vid hämtning och lämning och jag vill gärna sitta ner en sekund för att höra hur hon har det. Hon gör inte lika mycket olyckor på dagarna längre men däremot så händer det fortfarande och jag vill veta om jag kan hjälpa dom på något sätt. Kanske säger dom något speciellt när alla ska besöka toaletten som vi kan använda hemma? Sen vill jag veta hur "tuff" hon är mot de andra barnen. Hemma kan hon nämligen lätt köra över mina vänners fem åringar... Asså den donnan. Jisses. Hon har inte heller några hämningar i att tillexempel puttas om hon inte får som hon vill. Något som jag funderat över mycket då vi aldrig skulle vara fysiska på det sättet. Varken mot barnen eller varandra. Varför väljer hon då att vara det? Barnen på hennes avdelning är ju inte så gamla så jag tror hon bossar rätt rejält. Jag hoppas verkligen att dom är tuffa tillbaka då. Detta är i alla fall också något jag vill prata om. Kan jag göra något annorlunda? Varför blir det så? Jag har ju aldrig haft barn tidigare och dom landade ju inte precis i knäet med en instruktionsbok... Jag tycker det är skönt att påminna mig om att pedagogerna på Jolines förskola faktiskt är experter på detta området och jag tycker man ska komma ihåg att be om hjälp när den finns. Dessutom ska jag ösa beröm över dom för jäklar vilket hästjobb dom gör! Och jag tycker dom är helt fantastiska och tycker dom får höra det alldeles för sällan!

Ha en fin måndag!

Här kommer en bild från gårdagens bravader.

JOLINE BAKAR #2 - LILLEBOR ÄR MED

2018-10-14 19:53
Från nathaliesteffner

Godkväll!
När vi skulle spela in söndagens video kunde jag inte låta blir att fortsätta med vad vi gjorde i veckan. Ni var så många som hörde av er för att tala om hur mycket ni gillade videon så varför inte göra en till tänkte vi.
Denna gång bjuder Joline på kladdkaka och Jason får minsann vara med på ett hörn.
Kladdkakan är super enkel och jätte god!
Receptet hittar ni längst ner i detta inlägg!

Vi skulle såklart bli så glada om ni ville prenumerera på vår kanal på youtube!
Ha en fin söndags kväll!

Ingredienser:

Receptet gäller för 12 bitar

  • 150g smör
  • 3 ägg
  • 3 dl strösocker
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 dl kakao
  • ½ msk vaniljsocker
  • 2 krm salt

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175°.
  2. Smält smöret.
  3. Rör ihop ägg och socker i en bunke.
  4. Blanda de torra ingredienserna och rör ner i smeten tillsammans med smöret.
  5. Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.
  6. Grädda i mitten av ugnen 17 min tills kakan är torr på ytan men fortfarande känns lite lös i mitten. Låt kakan svalna.

Tre års trotsen som äter upp oss

2018-10-13 12:40
Från nathaliesteffner

Hello gänget.
Jag sitter på kontoret hemma & jobbar lite nu. Barnen har precis somnat och jag ser över vår to do list som aldrig tycks bli kortare. Idag borde vi (lägg märke till borde, vi har slutat använda måste) tvätta, klippa gräset, planera föräldradagar på försäkringskassan, jobba ca 2h samt lägga ut lite saker till försäljning. Kanske hinner vi med en promenad samt att baka också! Jag har mängder med barnkläder som ska säljas och även lite baby-grejer. Exempelvis Jasons baby-gym samt hans badbalja på ställning. Jag tycker det är självklart att sälja alternativt skänka sina saker som inte används längre. Med barnens kläder tex så säljer jag de kläderna de vuxit ur för att att sedan köpa nya kläder till dom. På det sättet blir det inte påtagligt svindyrt att dom växer så fort, hehe. Vi köper endel kläder nya samt en del begagnat. Om ni säljer barnkläder, vart gör ni det då? Instagram? Facebook? Tradera? Jag har varit lite överallt och kan inte riktigt bestämma vilket jag tycker bäst om...

Dagarna springer verkligen iväg här hemma. Det nya jobbet tar mycket fokus men med tanke på hur roligt det är så gör det ingenting. Jag ÄLSKAR verkligen att åka till jobbet. Jag kan enkelt nu, lördag mitt på dagen, längta till måndagsmorgon. Hur sjukt? C är iväg med resten av min familj just nu för att hjälpa min syster & hennes Ludvig att flytta. Jag hade så gärna varit med men barnen hade bara försvårat läget så det var bättre att ha dom här hemma. Det är intensivt att ha dom ensam nu, jisses va fort det går. Med tanke på att C var iväg och jagade förra veckan så var vi mycket ensamma då med. Jag vet att det finns mammor som är ensamstående och helt bad ass men jag skulle nog aldrig lösa det. Jisses. Den avlastningen man har av att vara två stycken går ju inte att beskriva. Jag är verkligen så tacksam att jag inte är ensam oftare. Jag älskar dom till månen och tillbaka men det betyder inte att det inte är sjukt intensivt. Det är trots allt inte ens 2 år emellan dom åldersmässigt. För att vara exakt är det 1 år & 8 månader då Jason är född i Januari och Joline i Maj.
Tänk att hon fyller 3 år nästa gång. Va hände? Helt galet.
Det märks dock på hennes humör. Tro mig. Jag frågade BVC om hon verkligen beter sig normalt när vi var där sist. haha. Jag har ju aldrig haft barn innan? Hur ska jag veta? BVC-sköterskan bara log åt mig och sa att det undrar alla föräldrar som har barn i tre års trots. Va skönt att höra att jag inte är den enda som tror att min tjej har uppfunnit en helt egen bokstavskombination, typ MDBB. Mentalt Dominant Bryt-ihop Beteende. 
Asså min lilla donna, jag får ofta höra att jag kan klara av nästan allt bara på ren vilja. Dom som säger det, dom har aldrig träffat dig.