RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-11-13 14:38:21

Adelinasblogg

Ny blogg!

2018-02-20 19:51

Hejsan!


Jag flyttar bloggen från denna hemsida för att testa på något nytt. Nu kan ni hitta alla mina gamla inlägg här och såklart kommer jag också att lägga upp nya inlägg där när jag har något att skriva.


Tack för att ni läser!

Vintermorgon

2018-01-22 18:52

Vintermorgon.

Den där chocken när en öppnar dörren och kylan omringar hela kroppen på någon sekund. Den där bitande kylan som känns i näsborrarna. En kan nästan känna det i luften.

Den där metalliska lukten. Den där lukten som bara finns när det är vinter. Knastret under fötterna när en sakta går ut med underställ och vinterkängor. Skogen nästan sjunger.

Snön som ligger på grenarna på granen. Om det bara kommer en till snöflinga så kommer allt vara förlorat. Men nu ligger snön där. Lugn och ovetandes. Balanserar på kanten. Den märkliga känslan när kroppen blir kall innifrån efter varje andetag. Kylan sätter sig som ett fast tryck i bröstet. Ändå försöker en andas djupt.

Det känns ända ut i fingertopparna. Kylan sprids som när en snöflinga bildas. Istapparna hänger blankt utmed husen.

Allt är så tyst.

Så dött.

Men ändå.

Lyser inte solen lite starkare? Glittrar inte snön vackrare än någonsin förut? Luktar det ändå inte lite liv? Kylan. Den biter i näsan. Läpparna spricker. Men ändå finns det inget bättre.

Vintermorgon.

Den där chocken när en öppnar dörren och kylan omringar hela kroppen på någon sekund.

   

Foto: Tilda Nyström 

Balans.

2018-01-16 21:00

Hej.  

Trevligt att du ville prata med mig. Jag har något att säga till dig.  

Det finns nog inget snällt sätt att säga detta så jag tänker bara säga det.  

Rakt ut. Utan att tänka på det. Nu. Nu säger jag det. Snart. Ja, snart.  

Du sårar mig så mycket. Och du tar all min energi. Ja, jag orkar inte längre.  

Du har inte rätt att trampa på mig som du gjort. Jag är bättre än såhär.  

Du förstör mitt liv. Jag vet att jag är vacker och jag vet att jag är värdefull.  Varför ska du förstöra allt för mig.  

Sluta titta på mig sådär.  Du vet att det jag säger är sant.  

Det är slut.  

Ja, det är slut mellan oss.  

Du har inte längre makten över mig och du har inte rätt att säga något till mig.  

Du har ingen makt längre för jag tänker inte lyssna på dig.  Och du får skrika hur högt du vill för jag lyssnar inte.  

Du kanske får mina tankar att bli förvrida och förvirrade men jag tänker inte längre bry mig för du har ingen makt.  

Jag har sagt att du inte har någon makt och därför är det så.  

Jag vill inte ha dig i mitt liv.  Jag vill inte att du ska påverka mitt liv längre.  

Jag bestämmer nu. Inte du.  


När jag vänder mig om är det som att jag kan känna hur spegelbilden blänger på mig.  

Så jag sträcker på mig. Lyfter huvudet högt. Andas.  

Nu är det jag som bestämmer.  

Men när jag öppnar dörren och kliver utanför lägenheten är det som att luften går ur mig.  

Alla tankar är tillbaka.  Alla ord snurrar i mitt huvud.  

Men jag hade ju kontrollen.  

Det var ju jag som bestämde nu.  

Jag hade makt.  

Jag hade sagt nej.  


Axlarna sjunker och huvudet likaså.  

Hur många gånger ska jag behöva falla innan jag hittar balansen. alans. 

Hjälp

2017-10-15 22:03

Hej människor.

Nu tänker jag prata om något som är otroligt jobbigt och obekvämt. Något som får oss människor att vända oss om, blunda och helst hålla för öronen. Jag ska prata om världen. Men det är varken Trump eller miljökatastrofer som jag hade tänkt prata om utan jag hade tänkt prata om de människor som lämnar sitt hemland för att de inte längre är trygga där. De människor som flyr från vardag, familj och hem utan att ha någon möjlighet att säga något om detta. De människor som söker sig till Sverige för att hitta ett land som gömmer sig bakom kommentarer som “Men Sverige gör ändå bättre än andra länder” och “Jag kan inte rädda hela världen”. De människor som går miste om så många mänskliga rättigheter för att vi tycker det är obekvämt och för att vi inte vill. För att vi inte orkar.  

 

Jag kan inga siffror på detta och jag tänker inte heller googla upp några för jag vet att ni redan sett och hört siffrorna. Det jag vet är att det är jättemycket folk som är på flykt i världen idag. Människor som lämnar sitt hemland för att de inte längre är säkra där. Jag vet att människor söker sig till Europeiska länder och Sverige är ett av de länderna som tagit emot mest människor i Europa. Jag vet att människor får komma hit och en del får bo på flyktingboenden. En del människor får bo hemma hos familjer. En del människor får vänta tills de är 18 år och sen återvända till kaos. Sen leta vidare. Sen försöka hitta ett hem nån annanstans. Jag vet att det inte fungerar med många flyktingboenden och jag vet att många som kommer hit inte får det som de behöver. Jag vet även att Sverige skulle kunna göra så mycket mer.

 

Jag är inte bra på historia och kan därför inte mycket om allt detta men var det inte så att när det var krig i Finland så tog Svenska familjer emot barn från Finland. Var det inte så att vi tog emot jättemycket barn? Var det inte så att många familjer öppnade sina dörrar för de behövande? Var det inte så att kommentarerna som “Nej här finns inte plats” och “Nej men jag orkar inte” inte fanns då? Var det inte så att det fanns de som behövde hjälp och vi kunde hjälpa så vi gjorde det? Vad har hänt med Sverige? Vad har hänt med oss?

 

Har ni någonsin hört eller sagt kommentaren “Sverige gör mer än andra länder, vi gör mer än andra “ ? Men kan vi tala klarspråk du och jag? Vad gör Sverige? Vad gör vi? Vad gör du och jag? Inte folk i riksdagen, inte folk på migrationsverket utan du och jag. Barnfamiljen och pensionären? Vad gör vi? Gör vi mer än andra? Gör vi ens någonting?

 

Det är obekvämt ja. Vi vill helst inte att problemen ska finnas. Vi vill helst kunna fortsätta som ingenting. Men vem har sagt att vi ska rätt att bestämma att vi ska få ha det såhär. Vem har rätten att bestämma över vilka som ska få bo tryggt och vilka som ska få tränga ihop sig och vänta på besked om de får stanna eller ej. Har de människor som är på flykt något val, någon fri vilja. Tror vi seriöst att de kan säga “Nej jag orkar inte. Jag vill inte nu”. De har inte den möjligheten. Vilka tror vi att vi är som tänker att vi ska få fortsätta som ingenting.

 

Tala är bra. Ord kan påverka. Men handling gör skillnad.

Okej det finns ett problem. Det vet vi. Men vad gör vi? Jag kan inte få ett krig att sluta. Jag kan inte hjälpa alla de människor som kommer hit. Det finns ingenting jag kan göra. Eller? Så många av oss som bor i Sverige har mer än vad vi behöver. Vi lever i stora hus med så mycket saker att vi inte ens kan hålla koll på allt. Hur många rum finns det i ert hus? Används alla? Behövs alla? Om ni verkligen tänker efter. Vi kan inte rädda världen. Det kanske är sant. Men en människa. Om jag kan rädda en människa så räcker det för mig. För även om det i slutändan kanske inte betyder mycket, så betyder det allt för den människan. Det betyder även att jag hjälper till. Att jag gör.

 

Jag kan inte säga att jag vet allt, att jag gör allt jag skulle kunna göra. Jag är självisk ibland och jag vill ha en ny kamera och jag vill köpa en ny spegel. Men jag uppmanar er, och migsjälv, att fundera. Behöver jag allt detta. Finns det något jag kan göra. Glöm alla tankar att en liten sak inte gör någon skillnad. Kanske är det just denna sak som gör skillnad. Det är inte staten som ska göra något. Eller politiker. Eller migrationsverket. Det är människor. Du och jag. Vi. Det är vi som måste göra något. Det är vi som kan göra något. Världen är så kall. Vi håller värmen bättre tillsammans. Snälla världen. Kan vi hjälpas åt att hjälpa de som behöver all hjälp de kan få?

Föreställ dig en kropp.

2017-08-15 11:33

Föreställ dig en kropp. Armar. Ben. Händer. Fötter. Allt lever i harmoni. De är beroende av varandra. Benen håller upp kroppen men skulle vara onödiga utan fötterna. Armarna omsluter kroppen men finner ingen funktion utan händer. Allting behövs. Kroppen blir sjuk. Kroppen smittas av ett virus som påverkar armarna, benen, händerna och fötterna.

  -Det är Benens fel, säger Armarna. Viruset kommer från marken.

  -Det är Fötternas fel, säger Benen, det är de som nuddar marken vi går på.

  -Det är Händernas fel, säger Fötterna, det är de som har rört i allting och gett oss ett virus.

 -Det är Armarnas fel, säger Händerna, de håller oss inte tillräckligt varma så vi blir istället sjuka.

Kroppen blir sjukare. Alla kroppens delar slutar fungera. Ingen samarbetar. Benen orkar inte gå för fötterna känns ömma. Händerna fungerar inte för armarna känns för tunga. Allt är i obalans.

 

Falskhet. Avsky. Lögner. Hat. Svek. Bitterhet. Allt så skrämmande. Allt så levande. Allt så energikrävande. Allt för använt. Men vad tjänar vi på det. Fötternas svek mot händerna gör armarna oanvändbara. Benens hat mot fötterna skadar benen själv. Människor gör fel. Det är inte ett påstående. Det är ett faktum. Människor gör fel. Agerar fel. Uttrycker sig fel. Människor misslyckas. Har du gjort fel någon gång? Har du någonsin sagt något olämpligt? Har du någonsin sårat en annan människa? Har du någon enda gång i ditt liv misslyckas? Då vet du hur det känns. Så varför dömer du? Varför slår du på människan som ligger på marken? Tror du inte att det redan gör ont? Ditt hat kommer inte få kroppen i balans. Hatet är inte en lösning.

 

Föreställ dig en kropp. Armar. Ben. Händer. Fötter. Allt lever i harmoni. De är beroende av varandra. Benen håller upp kroppen men skulle vara onödiga utan fötterna. Armarna omsluter kroppen men finner ingen funktion utan händer. Allting behövs. Kroppen blir sjuk. Kroppen smittas av ett virus som påverkar armarna, benen, händerna och fötterna.

  -Ben, lägg er ner, gå inte längre, säger Armarna. Vi kan vila ett tag.

  -Kära Fötter, ni är slitit hårt, säger Benen. Låt mig ta över.

  -Händer, ni måste inte göra något mer, säger Fötterna. Ni har gjort mer än tillräckligt.

  -Älskade Armar, säger Händerna, låt oss vila och friskna till.

Kroppen vilar. Kroppen får mer energi. Kroppen är i balans. Kroppen frisknar till. Allting behövs. Alla är beroende av varandra. Endast kärlek, generositet och ärlighet håller dem i balans. När de slutat döma varandra, slutat skylla på varandra kunde de fokusera på att finna en lösning. Fokusera på att friskna till.  




Mamma jag är speciell.

2017-08-13 21:55

Mamma, jag är speciell.

Jag är inte som alla andra.

Jag är inte som de andra. 

Ibland när jag ser mig i spegeln ser jag något vackert. 

Ibland när jag ser mig i spegeln tycker jag att jag är jättefin. 

Men ibland när jag tittar mig i spegeln så stirrar min spegelbild argt tillbaka på mig. 

Mamma, min spegelbild är som en främling för mig.

Jag gillar inte hur den ser ut.

Jag gillar inte hur jag ser ut då.

Men alla andra ser ju likadana ut hela tiden.

Alla andra verkar alltid tycka att de ser bra ut.

Mamma, jag är inte som de andra.


Mamma, jag är speciell. 

Jag är inte som alla andra. 

Jag är inte som de andra. 

Ibland blir jag så glad att det känns som att jag ska spricka. 

Ibland vill jag bara skratta hela tiden. 

Ibland blir jag glad när jag egentligen inte borde vara glad. 

Jag vet faktiskt inte alltid varför jag är glad. 

Men ibland så blir jag sådär fruktansvärt ledsen. 

Sådär ledsen så ingeting spelar någon roll längre. 

Sådär arg på mig själv och dig och världen. 

Ofta vet jag inte varför jag mår sådär dåligt. 

Och ibland vet jag inte ens hur jag mår. 

Ibland mår jag bra och dåligt. 

Alla andra verkar veta hur det mår. 

Alla andra verkar alltid vara glada när man ska vara det och ledsna när man får vara det. 

Mamma, jag är inte som de andra. 


Mamma, jag är speciell. 

Jag är inte som alla andra. 

Jag är inte som de andra. 

Ibland vet jag så mycket. 

Jag vet vad jag vill och vem jag är. 

Jag vet vars jag ska gå. 

Jag vet vad jag ska göra. 

Jag känner mig som mig. 

Men ibland så vet jag ingeting. 

Ibland så känner jag mig liten fast jag är stor. 

Ibland så vet jag inte vad jag tycker.

Ibland så vet jag inte vad jag vill. 

Jag vet  inte alltid vem jag är. 

Alla andra verkar veta. 

Alla andra verkar kunna vara sig själv hela tiden. 

Alla andra verkar kunna göra precis det som de ska göra. 

Mamma, jag är verkligen inte som de andra. 


kapitel 24

2016-12-24 09:11

Belle

Story. Räddade sin far och en annan människas liv när hon bevisade att skönhet inte kommer från utsidan utan insidan och att kärlek är något för alla människor.

Vad var din första tanke när du såg odjuret? Jag blev rädd. Jag hade aldrig sett något liknande förut. Vi alla dömer nog en människa innan vi lärt känna dem. Jag hade verkligen fel när jag dömde odjuret första gången.

Vad var det som var mest skrämmande? Det var nog att jag såg hur han led, odjuret alltså. Han var rädd för sig själv och var rädd att jag skulle vara rädd för honom. Han hade en kamp inom sig som var väldigt svår. Jag kände att det var svårt för mig att hjälpa honom.

Vad tycker du om att alla kallar er skönheten och odjuret? Jag förstår varför de kallar oss för det men jag tycker inte om det. Jag känner mig vacker vissa dagar och känner att jag kan hjälpa människor men vissa dagar är jag inte alls så. Han kan se ut som ett odjur och verka så ibland men han har ett stort varmt hjärta. Jag tror inte att vissa är odjur och vissa är skönheter. Jag tror vi alla har båda delarna inom oss. Vi har alla styrkor och svagheter. Men det är de som gör oss mänskliga.

Vad är det viktigaste som du har lärt dig?  Att ett odjur inte alltid är ett odjur. Att en främling bara är en främling när du inte känner dem. Att någonting är skrämmande för att du inte vet någonting om det. Man måste våga fråga och utsätta sig själv för det man är rädd för. Vi alla är bara människor oavsett våra bakgrunder eller hur vi ser ut. Våga lära känna odjuren så kanske du inser att de egentligen är dolda skönheter.

 

kapitel 23

2016-12-23 09:57

Herkules

Story. Känner att han bara är i vägen. Han försöker hjälpa men alla blir bara arga på honom. Han reser då iväg för att finna sig själv och upptäcker att hans brister ibland kan vara hans styrkor.

Vad tyckte du om dig själv som liten? Jag hatade mig själv. Jag var inte som de andra. Jag kunde inte göra det dem gjorde. Jag kunde inte sitta still. Jag försökte hjälpa till men var alltid bara på fel ställe.

Om du skulle kortfattat beskriva dig själv vad skulle du säga? Komplex. Flersidig. Jag är stark. Ja. Men jag är inte bara stark utan jag är också liten. Jag är modig men jag kan också bli rädd. Jag är godhjärtad men jag kan göra dumma saker. Jag är mer än en sida.

Om du fick ändra en sak i ditt liv vad skulle det vara? Jag skulle bett mig själv att våga mer. Jag försökte dölja alla mina dåliga sidor istället för att försöka lära av dem. Jag skulle be mig själv att försöka hitta en positiv sak i alla mina dåliga sidor. Nu vet jag att det finns flera. Nu har jag funnit dem. Men jag önskar att jag gjort det tidigare. Jag önskat att jag vetat att mina dåliga sidor bara var bra sidor som jag inte hade övat så mycket på.

 

kapitel 22

2016-12-22 06:42

Quasimodo

Story. Lever ett liv som utstött. Ingen vågar ta kontakt med honom. Han lyckas, trots sin bakgrund och vem alla säger att han är, visa att han har ett hjärta av guld.

Har du alltid varit utstött? Jag har alltid varit annorlunda. Jag förstod inte att det var fel med att vara annorlunda före de andra berättade det för mig. Det hände att folk skrattade åt mig. Men jag tänkte ju aldrig att det skulle gå så långt som det gick.

Blev du arg på dem som inte förstod dig? Såklart jag blev arg. Jag försökte hjälpa till och lära känna dem men alla sa att jag var iväg och gjorde fel och borde försvinna. Men framförallt blev jag väldigt ledsen.

Vad var det som fick dig att ändra dig? Jag ändrade mig inte. Men jag lärde mig att det finns människor som inte kommer tycka om mig. Som kanske tillochmed kommer vilja mig illa. Men jag lärde mig också att fokusera på de som faktiskt bryr sig om mig och att aldrig sluta leta. Det finns alltid någon där ute för alla. Alla är så olika och alla passar inte ihop med alla men det finns någon. Någon därute kommer förstå dig och känna samma sak och hjälpa dig. Sluta inte leta efter en motgång. Våga fortsätta leta. Våga fortsätta visa vem du är.

kapitel 21

2016-12-21 06:54

Anastasia

Story. Kom bort ifrån sin familj och sitt hem som liten. Växer upp på ett barnhem. Hittar sedan vägen tillbaka till sin familj. Sin riktiga familj.

Minns du någonting från din barndom? Jag minns inte mycket från innan jag kom till barnhemmet. Några få minnen bara. När min mamma satt vid min säng eller när vi hade bjudit hem hela släkten och åt mat. Jag minns däremot mycket från barnhemmet. Trots att jag kom dit som ganska liten fick jag ta ganska stort ansvar. Jag hjälpte de mindre barnen och detta har format mig väldigt mycket. Jag känner ofta behovet av att hjälpa de mindre.

Var du rädd när du lämnade barnhemmet? Både ja och nej. Jag hade aldrig varit ute i världen. Jag visste inte vad som väntade vilket var väldigt spännande men också skrämmande. Jag visste inte vilka människor jag skulle möta eller hur de skulle bemöta mig. Men jag visste att det var den här vägen jag var tvungen att gå.

Och tillslut hittade du din familj. Eller? Ja. Jag jag hittade min familj. Men ännu viktigare var det som jag förstod på vägen. Familj betyder inte att man behöver ha blodsband. Familj betyder mycket mer än så. Jag hittade min familj i de människorna jag mötte. De blev min familj när de tog hand om mig. De visade mig kärlek.

 

kapitel 20

2016-12-20 06:51

Merida

Story. Tyckte inte om den planen som alla andra hade för hennes liv. Ville skriva sin egna historia och lyckades ändra på sitt öde.

Har du något minne från din barndom som du minns extra mycket? Jag har många. Men alla de minnena som jag än idag tänker på har samma tema. Det var alla gånger som jag inte gjorde som jag skulle. Jag är ju tjej så jag skulle bete mig på ett sätt. Dessutom så är jag prinsessa och fick därför ännu fler plikter. Sen så är ju också min mamma den perfekta frun, drottningen, kvinnan, mamman. Detta fick mig att känna mig ännu mer misslyckad när jag förstod att jag aldrig skulle bli som hon.

Hur var din relation till din mamma när du växte upp? Jag har alltid älskat min mamma. Det kommer jag alltid göra. Men jag var ofta frustrerad och irriterad på henne. Mest för att jag kände att hon aldrig var nöjd med mig. Det var så mycket som jag gjorde fel i hennes ögon.

Hur lyckades du släppa all prestationsångest och gå din egen väg? Jag gjorde ju egentligen inte det. Än idag kan jag må dåligt för att jag känner att jag inte räcker till. Det är något jag lever med. Men jag har lärt mig att jag inte är min mamma. Jag är inte heller min pappa. Jag är inte den alla säger att jag är och jag är inte heller den de vill att jag ska vara. Jag är inte den jag borde vara eller den jag måste vara. Jag är jag och just nu, just här, så räcker det. Jag behöver inte och kan inte vara något annat än mig själv.

kapitel 19

2016-12-19 06:34

Pysen, Arthur

Story: Har alltid varit den lilla pojken som ingen trott kan göra något. Visar sig vara otroligt stark och betydelsefull för många människor.

Har du alltid varit den “lilla killen”? Ja, jag har ju bara varit springpojke. Aldrig riktigt varit så viktig. Ofta har jag bara känt att jag har varit ivägen.

Har du någonsin drömt om att bli som nån av de större? Absolut. Det är ju så alla vill bli. Någon som alla ser upp till. Någon som betyder något. Någon som kan göra skillnad. Men jag tänkte aldrig att jag skulle kunna bli som nån av dem.

Hur kände du när du drog upp svärdet ur stenen? Jag förstod det ju inte då men jag hade lyckats med det omöjliga. Jag hade gjort det som ingen av de större klarade. När jag förstod att det var det svärdet, alltså svärdet i stenen, så blev jag jätte glad. Kändes som att jag äntligen hade lyckats med något.

Vad vill du säga till andra som känner sig små och obetydliga? Håll ut. Det kan komma en dag då du gör något helt underbart. Men även om det inte kommer någon sådan dag så är du inte värdelös. Vi alla har ett värde i oss själva. Bara för att vi är människor. Du måste bara hitta ditt värde. Du kan göra saker som andra säger är omöjliga bara du vågar tro. Ibland behöver man bara vara lite dum och inte veta om att man kan klara av det för att kunna klara av det.

kapitel 18

2016-12-18 11:16

Nemo

Story. Blir osams med sin pappa. Vill visa att han inte längre är ett lite barn men tappar då bort sig själv i den stora världen. Vem är din pappa? Den fegaste fisken i havet, haha. Men han är ändå den modigaste fisken jag känner. Han är väldigt lite jämför med andra. Han tror inte att han kan göra så mycket men han är faktiskt den bästa pappan jag har.

Varför var du osams med din pappa? Han behandlar mig alltid som att jag är jätte liten. Jag är faktiskt inte så liten. De andra får vara ute sent och simma själv men jag måste hålla mig hemma. Jag vill ju faktiskt också se världen.

Vad var din första tanke när du upptäckte att du inte var hemma längre? Jag blev väldigt rädd. Jag visste inte vad jag skulle göra. Trots att jag var sur på min pappa så saknade jag honom otroligt mycket. Han brukar veta vad man ska göra i alla lägen.

Vad skulle du vilja säga till din pappa? Tack för att du är överbeskyddande. Tack för att du förlåter mig när jag är dum. Jag vet att jag fortfarande är väldigt liten trots att jag vill vara stor. Jag ska försöka lära mig av dig. Trots att jag en dag kommer bli vuxen kommer du alltid vara min pappa och jag kommer alltid behöva dig. Du kommer alltid behöva hitta mig när jag tappar bort mig själv.

kapitel 17

2016-12-17 13:17

Kung Louie

Story. Kungen över alla djungelns apor. Trots att han är mäktigare än alla vill han ha mer. Han jämför sig med andra och vill bli som dem.

Hur är det att vara kung? Ja, man har ju mycket makt. Det är roligt. Men sen så måste man ju alltid visa för alla att man fortfarande är kung. Man har ett rykte att upprätthålla. Alla måste ju veta vem man är.

Vad var din första tanke när du träffade en människa? Jag blev lite rädd. Jag har alltid varit störst och haft makten men människan såg väldig smart ut. jag var rädd att han skulle ta över.

Och då ville du bli en människa. Men du blev aldrig en. Eller hur? Ja. Jag ville ju bli som dem ja. Men det är ganska bra att vara apornas kung ibland. Jag vet ju inte riktigt hur man är något annat än apornas kung.

Vad skulle du säga till andra som vill bli mer än vad de är? Tänk efter en gång till. Människan kanske inte heller är helt nöjda med hur de är. Det är inte säkert att du skulle vara nöjd som människa. Jag skulle sakna att vara Kung. Man är ju liksom mer än vad man ofta förstår.

 

kapitel 16

2016-12-16 06:36

Vemod

Story. Ser bara allt som hon inte kan göra. Alla andra hjälper till medan hon bara förstör. Lär sig att se vad hon kan göra istället för vad hon inte kan.

Vilka är dina första minnen? Andra har alltid sagt åt mig att jag borde hålla mig undan. Att jag bara förstör och är i vägen så detta är absolut några av mina första minnen. Jag ville ju bara kunna göra det alla andra kunde. Vara som dem. Men jag förstod senare att jag inte var skapad för att vara precis som dem.

Hur såg du dig, vem tyckte du att du var då? Det som de sa fick mig ju att se migsjälv som ännu sämre. Jag tappade mod och vågade inte längre pröva saker. Jag var rädd för att misslyckas för jag visste vad alla skulle tänka om mig då.

Vad fick dig att ändra inställning? Jag lärde mig att det finns två sidor av myntet. Man kan se allt dåligt. Allt det som man misslyckas med. Men man kan välja vad man vill fokusera på. Jag upptäckte att det fanns saker som jag var bra på. Saker som jag kunde göra. Det fick mig att växa och sen, efter ett tag, vågade jag börja prova på saker igen.

Vad vill du säga till andra som känner att de aldrig lyckas? Ingen är perfekt. Inte ens de du tror är perfekta. Ge dig själv tid. Våga misslyckas. Alla gör det. Vissa oftare än andra men alla misslyckas ibland. Det är inte misslyckandet som är viktigt utan vad du väljer att göra efteråt. Låter du misslyckandet färga dig och få dig nere eller reser du på dig, skakar av dig misslyckandet och fortsätter att gå?

kapitel 15

2016-12-15 06:36

Simba

Story. Låter ett misstag färga hans liv. Är rädd att han aldrig kommer kunna förlåta sig själv men lyckas med hjälp av sina vänner.

Varför kunde du inte återvända? Jag var rädd att de andra inte skulle kunna förlåta mig och även om de förlät mig visste jag inte om jag skulle kunna förlåta mig. Det som var gjort var gjort och jag kunde inte ändra det på något sätt. Jag hade misslyckats.

Vad var det som var skönt med att fly därifrån? Att få gömma mig, glömma bort allt och börja om på nytt. Ingen av de jag möte visste vad jag hade varit med om så därför fick jag bli den jag ville och inte den jag blivit.

Varför återvände du? För jag ville inte låta ett misstag styra över mig. Jag ville inte vara rädd längre. Vad som var gjort var gjort och nu fick jag ta hand om konsekvenserna Det var min uppgift. Ingen annans.

Vad har du lärt dig av allt detta? Att ett misstag bara är ett misstag. Ibland kanske du inte kan ändra på det och göra det rätt men det är bara ett misstag. Du kommer få nya chanser. Kanske inte att göra samma sak bättre men att göra andra saker. Jag kommer alltid minnas det och ångra att jag inte var bättre men jag har accepterat att det är i det förflutna och det blir inte bättre för att jag nu plågar mig själv.

 

kapitel 14

2016-12-14 06:37

Jasmine

Story. Trodde på kärleken och lät sig inte styras av alla de andra. Gjorde som hon själv kände var rätt och gick emot normen.

Du ville inte gifta dig med någon prins, varför? Jag skulle kunna gifta mig med en prins. Men jag skulle också kunna gifta mig med en pojke från gatan. Man blir kär i den man blir kär i. Jag vill inte låtsas vara kär bara för att far eller folket ska bli nöjda. Det känns inte rätt.

När du fick reda på att Aladdin inte var en prins vad kände du då? Jag blev besviken. Inte för att han inte var en prins utan för att han ljög. För mig spelar det ingen roll vad han är bara han står för det han är.

Du gifte dig tillslut med Aladdin trots att han inte var en prins, eller hur? För att jag älskade honom. Jag bryr mig inte om hans bakgrund. Det är inte den han ger mig utan han ger mig sin framtid. Många har svåra tider under ens liv. Jag tycker inte man ska låta dem färga vem man är. Alla är människor. Du är inte din bakgrund, dina pengar, din utbildning. Du är du, en människa värd att älskas.

 

kapitel 13

2016-12-13 06:37

Dumbo

Story. Blev mobbad för sina stora öron men visade att det finns en plats för alla. Oavsett form och färg.

Förstod du varför de mobbade dig? Ja, alltså jag såg ju inte ut som alla andra. Och var ganska klumpig ibland. Men mina öron förstörde inte för någon annan. Jag förstår inte riktigt varför de mådde dåligt över mina öron.

Tycker du din mamma var förstående? Min mamma är den bästa mamman som finns. Hon stöttade mig och beskyddade mig. Det var därför de tog henne ifrån mig. Hon ville bara att jag skulle vara trygg.

Vad skulle du vilja säga Timothy Mus? Det var han som gav mig fjädern och modet så jag vågade. Han visade mig att jag kunde vara mer än en Elefant med stora öron. Han visade mig att jag kunde göra saker jag också. Jag vill tacka honom för allt det som han gjort för mig.

Vad skulle du vilja säga till dina mobbare? Det gjorde ont. De ord ni sa till mig. Skratten och blickarna, de också. Men jag önskar att ni nu ser att jag kunde bli något mycket större. Jag vill säga att jag förlåter er men jag tycker inte att ni gjorde rätt. Kanske skrattade ni bara åt mina öron för att ni själv grät åt era egna. Jag hoppas då att ni nu hittat något som era öron är bra på. Jag tror att vi alla är bra på något. Oavsett vilken färg eller form vi har.

 

kapitel 12

2016-12-12 06:38

Rapunzel

Story. Lärde sig att använda sin egna röst och inte bara leva för andra.

Vad minns du om din uppväxt? Inte jätte mycket. Nästan alla dagar var desamma. Jag var instängd i tornet. Fanns inte så mycket att göra.

När var det du först förstod att du var en fånge där? Det var när prinsen kom. Jag hade aldrig träffat en annan människa förut och jag fick höra om allt som han gjort. Trollpackan hade lurat mig. Världen utanför var inte skrämmande och hon hade inte beskyddat mig utan hållit mig fången.

Någonting du vill säga till andra som behöver bryta sig fria? Ibland lever man i relationer som man tror är bra relationer. De kanske var bra från början men alla relationer håller inte för evigt. Låt aldrig någon utnyttja dig. Om hon ropar och säger åt dig att släppa ner ditt hår och du inte vill göra det måste du inte det. Säg nej. Våga säga nej. Om hon fortfarande inte lyssnar och du mår dåligt måste du försöka bryta dig fri. Det kan vara svårt att ta dig ner för tornet men du måste försöka. Stanna inte i giftiga relationer. Tillslut kan du vara så förgiftad att du blir döende. Var modig. Det kommer finnas de som står på trollpackans sida. Men de kommer finnas de som står på din.

 

kapitel 11

2016-12-11 09:10
 

Lilo

Story. Fann en vän som andra såg som ett monster, lärde som om riktig vänskap och fick en större familj.

Vad sa alla de andra när du började vara med Stitch? Ja, han är ju inte riktigt normal. De var väl rädda antar jag. Han ser inte normal ut, låter ofta väldigt mycket och vet inte riktigt hur man ska bete sig. Men jag älskar honom ändå.

Var du inte rädda för att de skulle döma dig? Kanske litegrann, men jag brydde mig inte så mycket. Det var viktigare för mig att jag skulle får vara med Stitch och han med mig.

Du har lärt Stitch om begreppet “Ohana”, vad betyder det? Familj. Stitch hade inte en riktig familj och det hade inte jag heller. Familj betyder inte alltid att man ser likadana ut eller har samma blod. Familj är de som du älskar och inte kan leva utan. De som hjälper dig när du har svårt och de som håller upp dig när du faller.

Vad skulle du vilja säga till alla som har någon som Stitch i sin närhet? Skäms inte för honom. Han kommer göra saker och det kommer vara pinsamt men det blir inte bättre för att du skäms och skyller på att han är speciell. Var inte rädd för att älska honom. Han behöver en Ohana. Vi alla behöver en Ohana. Ibland är det bra att inte vara normal. Normalt är ganska tråkigt ibland.