verkarlurt

Ja precis som rubriken lyder är detta precis vad jag känner nu när jag inser att det hunnit gå över 4 år sedan mitt senaste inlägg, detta innebär också att det finns en stor risk att detta inlägg kommer att bli lååååångt :)

Så i mitt senaste inlägg förklarade jag att jag funnit lyckan och kärleken i mitt liv och att vi satt ett datum för vår vigsel, även att jag lyckats att få ett fast jobb och fått ordning på ekonomin.
Jag poängterade även att det enda som saknades i mitt liv då var att gemensamt kärleksbarn och hus. Och vid det senaste inlägget hade jag varit i remission (symptomfri) och fri från cellgifter och kortisoni drygt 1 år.

Under dessa år har jag varit på några olika företag och inom olika branscher, jag har bl.a jobbat inom psykiatrin och inom NPF. Utvecklingsboendet jag jobbade på har hittills varit det absolut bästa jobb jag haft, men tyvärr flyttade en av de boende till en annan stad, så min plats rök då också.
Att jobba med autistiska var med facit i handen inte riktigt min grej.
Jag provade även på hur det var att vara egen företagare då jag startade upp ett Allservice företag, och lärde mig mycket om mig själv. Samt att det inte är speciellt lockande för folk med företag som inte är nischade. Pga detta vart jag tvungen att ha en heltidsanställning på sidan av min firma, vilket resulterade i att jag under 1.5 år jobbade 150-200%. Och det kan ju låta som att pengarna bara flödar in då, men tro mig att så inte var fallet. Däremot blev jag extremt slutkörd. Så jag valde att lägga ned företaget och att börja leva igen.
Och eftersom att jag då åter stod arbetslös och inte lyckades hitta något jobb, passade jag på att utnyttja arbetsförmedlingen och mina rättigheter, och sökte in till en byggnadssnickarutbildning. Började den Nov 2017 och blev klar i Maj 2018 och avslutade med några veckors praktik som följdes upp med lärlingstid på firman. Men i mitten av Okt samma år blev jag åter arbetslös, för lite jobb åt firman och för många anställda.

Så i dagsläget är jag åter arbetslös, och det har gett mig ett gyllene tillfälle att åter ta tag i träningen som får mig att må så bra, och denna gång har jag bestämt mig för att börja jävligt försiktigt, att inte gå för hårt ut så man gör sig illa och träningen åter rinner ut i sanden. Denna gång ligger inte fokus på att nå en viss vikt eller att jag ska få ett sexpack på magen, utan nu ligger fokus på att faktiskt ta sig iväg till gymmet och att få det till att bli en vana som växer till den där euforiska känslan man får när man är påväg till gymmet då man hittat kärleken i att faktiskt träna.
Muskler och fettförbränningen är bara bonus som jag ser det nu. Och självklart har jag åter valt Sundsvalls bästa gym Iron Works igen ??

Men det som under dessa fyra års frånvaro ändå har varit absolut bäst och händelserikast är nog att jag och min fru (Anki) äntligen har lyckats skapa ett mirakel, 2017-08-10 fick vi en dotter som heter Leah Elvira Noelle.
Och ett mirakel är just precis vad hon är, för resan dit var allt annat än lätt. Och det beror på min sjukdom och alla cellgifter jag har fått, för de har gjort att jag ej får ut några spermier. Och spermier + ägg krävs för att lyckas göra barn.
Så hur lyckades vi då kanske du undrar?

Jo först och främst fick jag naturligtvis lämna sperma prov två gånger, för mitt första prov visade inge spermier alls och det gjorde ju naturligtvis inte mitt andra prov heller. Och i det läget då jag pga sjukdom inte längre är förmögen att göra egna barn erbjöds spermabank (där man tydligen kan få välja hårfärg, ögonfärg och hudfärg) eller IVF (provrörsbefruktning).
Och eftersom att jag hade två flickor sedan tidigare förhållande som även Anki ser som sina egna, och eftersom att vi vill att det ska vara båda våra gener i barnet, slog vi till på IVF.
Så det blev till att åka ner till Falun för att se om de genom att gå in i mina testiklar och bitestikel kunde hitta några spermier, och för att plocka ut ägg av Anki.
Denna behandling mina vänner kan jag lova är allt annat än skön för en man, och definitivt inte vacker helller, för kulorna blev så sjukt blå och svullen. Det kändes fan som att det hängde en kyrkklocka i skrevet   

Hur som helst, efter ingreppet fick jag ligga ned i två timmar och vänta på att få svar om de hittat några. Och även om jag hade oddsen emot mig var jag optimistisk och var nästan säker på att de skulle hitta några soldater.
Så när sköterskan kom in i rummet kände jag mig rätt säker, och hon bekräftade att dom hittat spermier. En normal kille får ut ca 200.000 miljoner spermier (om jag minns rätt) och hos mig hittade dom ca 10 stycken......TIO STYCKEN lixom.
Alla var dom slöa, och endast några stycken skulle gå att använda.
Vi fick ta in på hotell medans de befruktade Ankis ägg, för de skulle mogna typ. Efter två dagar var det dax att sätta in ett av de två befruktade äggen och när det var gjort fick vi åka hem igen.
Det andra ägget frös ner för framtiden (om detta skulle misslyckas).
Och det blev naturligtvis misslyckat, vilket innebar att vi var tvungen att försöka igen, men denna gång var det bara Anki som behövde ta mediciner inför insättningen, och den gången lyckades vi, gravtestet blev positivt, men dagen efter fick hon missfall. Och det tog naturligtvis hårt på henne, medans jag bara blev ännu mer sporrad på att faktiskt lyckas, hon visste inte om hon skulle orka med ett försök till, och det förstår man ju.
Men efter några månader kände hon att vi skulle göra ett sista försök (man får ju 3st försök av sjukvården). Sagt och gjort bokade vi ett nytt försök, som denna gång innebar att vi båda var tvungen att medicineras. Jag fick ta medicin som skulle boosta mina spermier både till antal och styrka, men även denna gång hittades bara ett fåtal spermier varav några gick att använda. Men eftersom att vi hade två misslyckanden bakom oss lyckades vi få dem att sätta in två befruktade ägg, även om det innebär en möjlighet till tvillingar och även en svårare förlossning/graviditet. Och denna gång lyckades det   
Vi trodde under hela graviditeten att det var tvillingar eftersom de satte in två ägg, och för att Anki blev så STOR. Men det blev en stor prinsessa 53 cm och 4438 gram.

Denna gång fick jag dock stora komplikationer med en svullen pungkula som inte ville gå ner, gick flera veckor och det kändes som att jag hade en hård knöl på vänster kula. Rädslan för testikelcancer infann sig, och jag fick göra ultraljudsundersökning för att se vad det var.
Man trodde det var infektion så jag fick penicillin som skulle ta bort den, men icke. Men så träffade jag en härlig läkare som sa att det förmodligen vara är koagulerat blod som kroppen kommer att ta hand om själv, och efter många veckor försvann den.

Så ett mirakel är precis vad Leah är, och nu har jag äntligen lyckats ge min fru allt det hon önskat sig, det enda som är kvar att uträtta är att skaffa hus. Och dit kommer vi oxå när tiden är inne, för även om jag åter är arbetslös och har en ansträngd ekonomi, vet jag att det vänder. Jag har ju varit på botten förr, och vet att man fortfarande kan nå toppen igen. Så länge vi har varandra, tak över våra huvuden, mat på bordet, och framförallt tro så kommer det att vända och vi kommer att skaffa hus.

Nu har ni fått en snabb sammanfattning om dessa 4 år och hör nedan ser ni även lite bilder från denna tid.

Japp precis så är det! Detta är verkligen året då allt mitt kämpande i motvind äntligen ger resultat, jag vill hävda med en dåres envishet, att allt som händer har en mening. När man är mitt uppi själva händelsen så kan det vara svårt, ja rätt ut sagt omöjligt, att se vad det ska vara. Men med tiden visar det sig.

Väldigt länge har jag fått vända på varenda krona för att få det att fungera, och några gånger har jag haft underbara människor i min närhet som har hjälpt mig på olika sätt. Jag är mycket tacksam för att dessa personer finns och har ställt upp för mig, inga nämnda och inga glömda.

Att inte ha kunnat ge/köpt det som jag så gärna ha velat till mina barn och att inte ha kunnat göra saker med dem som normalt kostar massa pengar, har varit så extremt smärtsamt och har fått mig att känna mig som en skit.

Här handlar det oxå till viss del om att jag har haft dålig planering, men i det stora hela så är det pga den strama ekonomin som jag haft då jag varit arbetslös och långtidssjukskriven.

Jag vill inte göra mig själv till martyr och få folk att tycka synd om mig, för det finns så många andra som har det likadant och till och med värre.

Jag är otroligt glad att jag har varit med om den resa jag har gjort, all den skit som har varit och alla de hinder jag har fått ta mig över har ändå lett mig hit dit jag är idag. Och här, i detta NU, kan jag säga att livet verkligen är BRA!

Sedan jag fick mig sjukdom 2011 och då min läkare förklarade för mig att min sjukdom är dödlig, men att man med hjälp av medicin ändå kan leva ett normalt liv och även bli symptomnfi, har jag lärt mig att leva i nuet och att verkligen uppskatta ALLT man har, även de lilla. Livet är på tok för kort och jag väljer att fokusera på allt jag har och allt jag kan komma att få.

Att jag mår så pass bra idag har jag mycket att tacka min fantastiska sambo för, hon är verkligen den saknade pusselbiten i mitt och barnens liv som äntligen har blivit funnen och gjort oss hel.

Hon fyller vår vardag med massa kärlek, skratt och bus......ja jag kan inte beskriva hur viktig hon är och hur stor min kärkek är till henne. Eller jo, jag kan säga som så att jag kämpade i två års tid (inte för att vinna hennes hjärta, för det gjorde jag direkt   ) för att göra henne till min partner. Och lite längre ner förstår ni mer.

En annan sak som har gjort att jag mår så bra nu är att jag åter har kommit ut i arbetslivet och har ett heltidsjobb som konsult, detta gör att min ekonomi har förändrats radikalt och att jag nu kan göra saker med familjen utan att behöva trolla med mina knän. Jag kommer även att kunna börja betala bort gamla skulder och spara pengar, känns fantastiskt.

Men största händelsen detta år (än så länge) är nog ändå att vi har bokat tid för vår VIGSEL!

 

Det finns en liten historia bakom detta datum oxå, som är vår officiella årsdag.

Vi hade varit tillsammans några dagar och en kväll i sängen när vi kramades så sa jag till Anki att hon skulle säga mig ett datum, vilket som helst. Ett datum som skulle komma att bli väldigt speciellt (redan där planerade jag att göra henne till min fru, utan hennes vetskap).

Ja det är magiskt, att jag redan 2011 visste att hon var allt jag ville ha, och nu äntligen ska hon få bli min fru.

Så det som saknas nu är gemensamma barn och hus......vi jobbar på båda   

Känns som att denna kommande mening är en utsliten mening, men men.....

Tiden rusar.....

Sist jag skrev här så var jag arbetslös och väntade på att få börja jobba på Subway, men denne chef är allt annat än seriös så det blev ingenting av det hela, Tack och lov!

Jag vill med en dåres envishet mena att allt som händer, händer av en orsak. Med det menar jag att negativa saker händer för att det skall leda till något som är mycket bättre, som detta tex.

Den 17/2 blev jag upprignd av en kvinna från Adecco, hon sa att hon hade fått mitt CV av min handläggare på arbetsförmedlingen (kors i taket jag vet) och att jag hade ett mycket intressant CV. Hon ville träffa mig för en intervju, sagt och gjort så bestämde vi oss för att träffas dagen efter.

Intervjun blev inte så mycket till en intervju kan jag säga, vi klickade direkt och började små snacka. Visade sig att hon hade arbetat åt min tidigare arbetsgivare så vi snackade lite runt det :D

Och så avslutade hon med frågan "Så vad känner du?"

Den 19/2 träffades vi igen för att skriva anställningsavtalet, heltidstjänst med 6 mån provanställning som vanligt.

Fyfan vad underbart, tänk jag som gått sedan början av dec året innan och väntat på att få börja jobba på Subway....detta kunde verkligen inte bli bättre.

Så första veckan var jag uthyrd till Arla där jag plockade varor och kommande två veckor till DHL där jag lossade bilar och sorterade paket.

Jag har aldrig haft problem att kliva upp tidigt på morgonen, även fast jag är en natt människa. Men jag kan säga som så att jag varje kväll har varit SVINTRÖTT :D

En kväll gick jag och la mig 19.05 minns jag och somnade och sov till dagen efter haha

Det känns verkligen helt fantastiskt att livet äntligen har vänt. Jag har hittat min stora kärlek och blivit sambo med henne, fått ett jobb som ger bättre ekonomi och får mig att känna mig funktionabel och betydelsefull.

Kommer kunna spara undan pengar varje månad och börja betala bort småskulder.

En annan sak som gör det hela ÄNNU mer underbart, är att min sambo nu oxå fått ett heltidsjobb som hon börjar på 17/3

Så med andra ord kan jag säga att livet leker just nu, och att jag njuter av varje sekund.

Träningen har fått bli lidande, men det tar ett tag att hitta in i dessa nya rutiner och tider. Det kommer aldrig att rinna ut i sanden.

Kan tillägga att det är underbart att all snö snart är borta och att vägarna är bar, för snart ska jag fan börja cykla igen :D

Nu ska jag förbereda dagens middag, för jag har bjudit hem käre mor och ska fixa något gott =) 

Ibland susar huvudet och tankarna iväg på tok för långt och mycket, men ibland känns det också (precis som nu) jävligt skönt att få rensa ut lite i huvudet.

Lite tankar på hur det såg ut när jag var liten och hur det ser ut nu.

Förr i tiden åt vi inte lika mycket snabbmat, ungarna (vi) var alltid ute och lekte och föräldrarna hade alltid tid för sina barn.
Idag sitter så otroligt många barn inomhus och spelar dator eller tv-spel, föräldrarna jobbar (men fortfarande oftast bara 8tim/dag) och när de inte jobbar så är många väldigt flitiga med sina mobiler och sociala medier.

Det är inte så konstigt att samhället blir tjockare & slöare när tekniken utvecklas åt det hållet att vi människor ska kunna göra så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt.
Det är heller inte konstigt att barnen blir mer trotsiga och i mångas fall ohanterliga då de hela tiden får göra vad som krävs för att få sina föräldrars uppmärksamhet.

Vi är många vuxna som ofta konstaterar att dagens ungdom har blivit så otroligt lata och kaxiga, men om vi istället för att fördömda och gnälla kunde se sanningen i vitögat, att vi till stor del är en del av orsaken till detta problem, kunde vi oxå lättare minimera och kanske till och med eliminera detta problem.

För som många redan vet brukar man ju säga "barn gör inte som man säger till dom att göra, barn gör som föräldrarna gör".
Det är ju VI som SKA vara våra BARNS vägvisare, det är VI som redan från födseln lär våra barn vad som är rätt och fel, vad som är farligt och ofarligt och vad som är bra och dåligt.

Förr (innan mobilerna och datorernas astronomiska utveckling) så var barnen och föräldrarna i gemenskap och de hade varandras fulla uppmärksamhet. Idag är denna bild mer eller mindre bara blott ett minne.
Visst kan man se familjer som tillsammans är ute en mysig sommardag och har picknick, men barnen får som oftast leka ensamma medans föräldrarna sitter med sina mobiler eller surfplattor. Man är med sina barn men samtidigt så långt ifrån, många barn känner idag inte att de får sina föräldrars uppmärksamhet.

Många är vi som säger "mina barn är det viktigaste i hela mitt liv, för dom gör jag allt".....men även detta börjar att bli ett allt för utslitet och betydelselöst uttryck. Självklart är det så att vi gör vad som helst för dom, men varför visar vi inte dom det och verkligen ger dom vår uppmärksamhet och kärlek medan de är vakna och medan dom faktiskt fortfarande vill? När barnen sover eller när ni har haft er kvalitetstid som familj, då kan man själv ägna sig åt sina sysslor.

Jag tror att om vi skulle börja att göra mer som förr (när vi 60-70 talister var unga), vara ute på fritiden med barnen och vara aktiv, så kommer viljan att röra på sig att komma naturligt. Som en följd av detta kommer dels barnen att få mer verkliga vänner, få en bättre hälsa, en bättre relation med sin familj, bli piggare och gladare och de kommer att värdesätta fritiden mer.

Vi föräldrar kommer också att få knyta nya kontakter, bli piggare av dagsljuset och luften, bli gladare och lära oss att åter börja prata VERBALT med varandra igen ?

Jag tror inte att samhället har blivit så farligt att leva i som media ofta får det att låta, för nyheter är ju allt som oftast bara massa negativt. Däremot så har möjligheterna att sprida nyheterna avsevärt ökat och förenklats med tiden. Med det sagt så tycker jag att vi alla bör släppa lite på kontrollen och låt era barn vara barn, våga låt dom utvecklas och till viss del lära sig av sina egna misstag precis som vi fått göra.
Detta sista är riktat till er som tänker "men jag vet iaf vart jag har mina barn när de sitter inne och spelar dator".....

Ps Om vi inte kan/vill förändra vår barns utveckling/framtid så borde vi iaf lära barnen denna enkla matematik "all den EXTRA energi som du stoppar i dig på en dag, måste förbrännas för att inte du skall lagra fett".
Detta för att dom ska få leva ett så naturligt och bra liv som möjligt.
Och det handlar inte om att de ska måsta springa ett maraton varje vecka, utan hitta/utöva någon aktivitet som är rolig.

Med detta inlägg så är oskulden spräckt för 2014   

Det är bara att konstatera att det går jävligt långt mellan mina inlägg, men å andra sidan beror det på att jag inte känner samma behov av att få skriva av mig, jag har ett annat sätt att få rensa skallen nu och det är ju gymmet som tar upp den mesta tiden för mig nu. Dessutom har jag nu även fått min älskade inflyttad här, så hon får ju oxå mycket av min tid   

Kan säga som så att hon är den jag väntat på i hela mitt liv, hon gör mig hel och vi kompletterar varandra. Bäst av allt är att hon tagit emot mina barn med öppna armar och dom henne, dom funkar så sjukt jävla bra med varandra.

Så mitt kärleksliv och familjeliv är UNDERBART!

   

I övrigt kan jag berätta att jag nu slutat tagit mina torsdags sprutor av Metojectet, detta gjorde jag 12/12 och tanken är att jag ska vara utan dessa tills dess att jag/vi har lyckats med vår plan, dvs skaffa barn. Vi måste vänta 3 månader dock pga risken för missbildning pga medicinen jag har tagit. Jag är fortfarande även symptomfri från min Wegeners Granulomatos (WG) och har så varit i över 1 års tid   . Jag har heller inte haft några problem med ledvärk eller så, det enda jag märkt av är blossor i munen, detta kommer sig av Metojectet, och bör nu försvinna.

Jag har kunnat träna på som önskat och i sommras började man se frukten av all svett och slit, jag känner mer och mer att jag växer som människa och att jag blir stabilare och lugnare i mig själv. Min jakt efter viktminskning är nu inte det primära med min träning, utan det primära är att faktiskt fortsätta träna, må bra och att bygga muskler.

Träningen har gett mig så sjukt mycket, bättre fysik, bättre självkänsla, bättre självförtroende och ett sundare liv.

För att ni ska få ett hum om hur mycket min kropp har utvecklats lägger jag ut lite bilder från min träning och hur jag ser ut nu.

                    

Jag har även gjort en liten video som jag tänkte jag skulle passa på att bjuda på, en film som är tänkt att motivera och visa att det faktiskt är möjligt, rätt inställning och tålamod kommer man långt på.

Ska försöka att skriva lite tätare inlägg och även att uppdatera mått mm

Önskar dig en god fortsättning på det nya året och hoppas du kikar in igen.

Ciao!

Jävlar vad tiden rusar, man hinner fan inte med sig själv ibland asså :D

Förutom mitt inlägg igår när jag var en aning less på allt gnällande så är det sjukt länge sedan som jag skrev något här. Och under all denna tid som har förflutit så har det hunnit hända en hel del grejor.

För att inte bli allt för lÃ¥ngrandig sÃ¥ kan jag säga det att jag ett tag var pÃ¥ väg att hitta tillbaka till min X fru, men jag kände efter ett tag att det var bäst att bevara den fina kärlek vi ändÃ¥ hade som vänner istället för att försöka och kanske förstöra helt. Sedan i februari träffade jag en tjej som jag blev sambo med i juni, och allt kändes helt magiskt. Men pga olika orsaker i livet blev det kaos för oss och vÃ¥rt förhÃ¥llande tog slut pÃ¥ sämsta sätt. Och jag blev arbetslös igen 27/6. Men som man brukar säga ”En dörr stängs men mÃ¥nga nya öppnas” :D

2011 träffade jag en tjej hos min syster (hennes bästa vän) och jag tänkte ”Wow vilken jävla pingla”, det var nÃ¥got speciellt med henne som jag inte kan beskriva. Jag var dÃ¥ gift sedan länge och hon var sambo med en annan. Men vi fick iaf direkt kontakt och blev goda vänner, med tiden har det dock visat sig att bÃ¥de hon och jag alltid har känt en dragning till varandra. Här är alltsÃ¥ en ny dörr som har öppnats för mig/oss. För nu var det även som sÃ¥ att hon ocksÃ¥ hade blivit singel.

I augusti åkte jag ner till Norrköping för att min systers äldsta pojk fyllde 20 år, och då passade jag på att vara nere i en hel vecka för att även ta reda på vad denna dragning är som vi har känt. Och sanna mina ord, det var så mycket mer än vad vi båda någonsin hade kunnat hoppas på :D. Idag är vi tillsammans och vi har en ljus framtid framför oss.

Vidare så är det nu över ett år sedan som jag var sjuk i min sjukdom och det känns verkligen fantastiskt. Tänker kontakta min läkare för att se över detta med mina metoject sprutor som jag tar varje torsdag, jag har för avsikt att sluta med dem och har ställt in mig på att fortsätta vara frisk. Träningen går riktigt bra och det är nu som man verkligen börjar att se träningens resultat, det är en himla tur jag tar många bilder för annars tappar man lätt motivationen. Vikten har varit densamma sedan februari men kroppen har blivit slimmare. Kommer att lägga upp lite bilder snart på träningen och resultat.

   

Bilden längst till höger är 2012-05-02, mitten 2013-07-25 och första 2013-09-15. Viktskillnaden från 2012-05-05 till nu är ca 14 kg (Då 97-98 kg och nu 83-84 kg)

Under detta år har jag blivit sjukt mycket starkare både mentalt och psykiskt, min självkänsla är på topp och jag jobbar fortfarande med mig själv varje dag. Jag kan titta mig själv i spegeln och stå rak i ryggen, känna mig stolt över vad jag har åstadkommit och är inte längre i behov av bekräftelse från andra. Antingen tycker man om mig eller så gör man det inte, och om någon har något problem med att jag är den jag är så är det inte mitt problem utan deras.

Jag är sjukt lycklig med allt det lilla jag har i livet och att jag har en sådan fantastisk kvinna i mitt liv. Självklart delar jag med mig av en bild också, för att jag älskar att visa upp henne för världen och jag är stolt över att ha en sån fin kvinna.

    

Jag mÃ¥ste dÃ¥ säga detta att vi (människan) är ett av naturens mest intilligenta och farligaste djur, men pÃ¥ samma gÃ¥ng är vi nog naturens mest idiotiska och dummasta djur. Vi är extremt duktiga pÃ¥ att klaga pÃ¥ en massa jävla saker, men även om vi vet vad som behövs för en förändring sÃ¥ är vi rädda för förändringar i vÃ¥rt liv. Vi klagar pÃ¥ allt som gÃ¥r att klaga pÃ¥ (utan att lägga nÃ¥gon större vikt pÃ¥ ATT vi gör det) allt frÃ¥n för höga bensinpriser till för höga tandläkarkostnader, men likt förbannat sÃ¥ tankar vi alltid bilen och lagar tänderna OAVSETT pris. För att vi ”mÃ¥ste” kunna ta oss till jobbet, skola och dagis, handla mat osv osv.  Är det för varmt ute sÃ¥ hör man nästan varje dag nÃ¥gon säga "Men fyfan för denna jävla värme" och samme person säger även "Suck och idag regnar det oxÃ¥" när det regnar.

Och så har vi det här med skitsnack, folk som pratar bakom ens rygg. När det kommer till skitsnack så är folk i regel jävligt snabba på att bilda grupper och sprida ryktena vidare som en löpeld, ta det här med ungdomarna i Göteborg som ett exempel. Någon som utgav sig för att vara någon annan via Instagram, plötsligt blev det ett jävla liv. Men varför kan vi inte bilda samma grupper för att göra något positivt? Som att tex verkligen gå till handling och SLUTA tanka bilarna och SLUTA laga tänderna för att visa att VI har fått NOG! Nä för då blir det en ekonomisk aspekt av det hela och vi "kan" inte "har inte råd" att förlora inkomst. Men att köpa snabbmat, kläder man egentligen inte behöver osv går väldigt bra. Vi har ALLTID ett val, frågan är bara om vi vågar och är redo att satsa allt vi har för att få det bättre !!

Ett annat exempel (egentligen dit jag ville komma) gäller vår mediala värld. Vi lever i ett samhälle som är digitaliserat och det man idag inte kan läsa på Facebook är inte värt att veta kan det kännas som ibland, och denna ständiga jakt på likes både på Facebook och Instagram (säkert fler också).

Där folk stör sig på att andra lägger upp beklagande statusuppdateringar, bilder, för många uppdateringar osv osv

Och visst jag kan hÃ¥lla med om att vissa ibland snöar in sig i sig själva och gör sig själva till martyrer, men om det är det som dom ”mÃ¥ste” göra eller vill göra för att mÃ¥ bra, sÃ¥ är det just vad dom fÃ¥r göra. Det är ju trots allt JAG som väljer om jag vill läsa det eller inte.

En sak som kan tilläggas här är att om jag väljer att tabort en vän från tex Facebook pga att jag känner att denne person inte bryr sig om mina uppdateringar och mitt liv så betyder inte det nödvändigtvis att denne person inte är min vän i verkliga livet.

Jag har gjort ett val när det gäller Facebook och Instagram och det är att det bara ska finnas positiv energi där, dvs inga negativa och fula kommentarer (de tas bort direkt), och jag försöker att inte skriva några depp uppdateringar (i alla fall inte snöa in mig lixom). Jag är dock en väldigt kärleksfull kille och jag älskar att ge min kvinna all den uppmärksamhet och bekräftelse jag kan, och jag anser att både Facebook och Instagram är två riktigt bra verktyg så jag använder dem flitigt.

För jag vill även dela med mig av all denna positiva energi som jag har och som min kärlek ger mig, för jag själv gillar att se när andra är lyckliga…..OAVSETT hur mÃ¥nga gÃ¥nger dom skriver det pÃ¥ en dag och oavsett vart dom befinner sig.

Men även här finns det folk (precis som med sol & regn) som klagar både när jag skriver något positivt, glatt och kärleksfullt liktväl som när jag deppar och söker tröst.

Det jag vill säga är: Gör mig en tjänst och ta mig för den jag är, eller tabort mig på Facebook och Instagram (är du min vän så finns du kvar i mitt liv ändå). Och sluta att gnäll så mycket, gå till handling istället! Och kom ihåg! DU har ALLTID ett val!

Yeah I´m back!

Idag var min första dag på arbetet som jag arbetade 100 % (8-17) och jag har inte arbetat 100 % sedan jan/feb-2012.

Det gick skita bra och jag lever ju uppenbarligen haha. Den 13/3 ska jag har ett möte med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och jobbet, och om det funkar att arbeta 100 % nu så blir jag antingen anställd då eller slutet av denna månad.....sweeeeeet som fan det.

Efter jobbet var det meningen att jag skulle ha tränat med Hank The Tank och kört bröst & rygg, men han stannade hemma och tapetserade han, så jag fick kötta lite ben istället idag. 

Det var nog lika bra det eftersom att jag brukar få sådan sjuk träningsvärk i benen och rumpan, och eftersom att jag inte kunde köra mina 9 mil igår som det var planerat pga halsont så ska jag göra det lördag 9/3 istället. Och tills dess borde min träningsvärk i benen vara näst intill över :D

Jag lovade ju Hank att jag skulle köra ett lugnt pass idag, inte vara så rekord kåt som jag har en tendens att vara nu för tiden ;), så idag fokuserade jag på kontakt:

Benböj med stång - 6 x 8 x 40kg

Benspark - 6 x 8 x 95 kg

Bencurl - 6 x 8 x 40 kg

Vadpress - 6 x 8 x 100 kg

Dips - 3 x 10

I dagsläget flyter mitt liv på och jag surfar på vågen, det är sanslöst makalöst underbart. Allt blir så overkligt mycket lättare när man hittar kärlek!

Jag får kärlek av mina barn, av min tjej, av min familj, känner kärlek till träningen och jag får kärlek av mina vänner.....och sanna mina ord jag suger åt mig som en svamp, för detta är den absolut bästa medicinen.

Jag har tagit kommando över mitt liv och mitt välmående och jag kommer att göra allt jag kan för att alltid få känna mig lycklig och glad, för det är mitt eget ansvar.

Avslutar med några väl valda ord. Lev i nuet och njut av varje sekund du får tillsammans med dina nära och kära och glöm inte att tala om för dom som betyder något för dig att dom verkligen gör det, ta inte för givet att dom vet eller att du kan berätta det i morgon. Livet är på tok för kort och kan på en bråkdel av en sekund vara över, så ödsla inte tid på att vara sur, bitter och arg.....LIVE, LOVE AND LAUGH!

Ps Jag vet att det är länge sedan jag skrev ut några mått och vikt här, men det är inte längre så viktigt för mig, men jag lover att det kommer att komma upp i maj/juni och att det kommer att vara fantastiska resultat =)

Att man aldrig lär sig.....på öl mår jag gott och blir lagomt berusad men sjukt dålig i magen dagen efter, sprit blir jag rätt så packad av och hela dagen efter blir förstörd, ibland två dagar efter.

Jag ska fan aldrig mer dricka sprit jäveln ja, usch för att slänga bort en hel dag lixom.

Nu har jag i alla fall varit duktig och gått ned i tvättstugan, för jag tänker fan inte låta mig själv säcka ihop. Har mig själv att skylla så....Orka verkligen inte skriva nu.......får se senare. Nu har min myspropp lagt sig i sängen hon för hon är ju så "trött" :D

Tjohooo och skååål på er tammefa, det är lördag, livet leker och ja Robban ska ut ikväll och ha förjävla trevligt :D

Shit asså tiden går verkligen fort när man har roligt och mår bra, kommer fan inte ihåg vad jag skrev om sist, men det är ju inte så konstigt med mitt teflonminne haha.

Kan ju iaf berätta att min myspropp Malin står på toa och gör sig i ordning för kvällens bravader, jag sitter i vardagsrummet med min bira och väntar på att Henke ska komma. Jag är alltid snabb ja (i vissa lägen iaf) haha.

Igår var jag ner på gymmet och det var benens tur att få sig en rejäl omgång, och sanna mina ord fick dom det.

Och åter lyckades jag chockera mig själv och säkert även Henke och Martin :D

Hade ju ett PB på 290 kg i benpress, men jag kände att det var dax att börbättra det en aning. Jag älskar ju att få den här känslan, ni vet när man känner att nästan ingenting är omöjligt. Jag förvånar ju mig själv ständigt och även andra som har samma jävla sjukdom som mig.

TVÅ nya personbästa! Först 340 kg i benpress (rekord var 290 kg) 1x10 rep och sedan 1x8 rep. Därefter 380 kg 1x1 rep och följt av 360 kg 2x8 rep.....SJUUUUUKT nöjd   

 

     

 

Å jag vet att det finns folk där ute som funderar på varför i hela fridens dagar jag kör så tungt för, men om jag ska vara helt ärlig så bekommer det mig inte ett dyft. De kan som inte förstå att jag känner att jag måste testa och se vart mina gränser går och speciellt eftersom att gränserna hela tiden skjuts längre och längre bort.

Detta gör ju att jag mår SJUKT JÄVLA BRA i mig själv, I´m on top of the world och INGET kan ändra på det!

Jag tränar inte längre för att se bra ut, inte för att gå ner i vikt, jag tränar för att jag mår så jävla bra av att träna och att jag får en fin kropp, bättre kondition och ser bättre ut eftersom att jag oxå mår bättre i mig själv är bara en BONUS!

 

Tänk om folk ändå bara kunde lära sig att acceptera att vi alla är olika, inte vara så fördomsfulla och istället för att påpeka negativa saker hos en person helt enkelt bara vara tyst istället och lyfta fram sådant som är bra. Fatta hur sjukt jävla bra vi alla skulle må då!

För det är faktiskt såhär, vi väljer själva hur vi vill må, det må låta som en klyscha men det är sant. Väljer vi att fokusera på negativa känslor så kommer vi heller inte att kunna må bra och njuta av det som är gott, men om vi väljer att se allt det som vi faktiskt har och om vi lär oss att uppskatta allt det lilla så kommer vi att känna oss lycklig och sprida positiv energi omkring oss.

Och visst vet jag att det är svårt att vara positiv när allt känns jobbigt, jävligt, hopplöst mm........men jag vet oxå att det enda som krävs är att man lär sig tänka annorlunda för att bryta den onda cirkeln. 

 

Eftersom att jag själv har varit längst ner på botten vet jag oxå hur fantastiskt skönt det är att vara på topp.

Idag mår jag bra i mig själv, jag känner att jag är en bra far, en god människa, en bra partner och en bra kompis. Jag känner inte att jag behöver ha en massa bekräftelse på det, jag vet i mig själv att det är så och det räcker.

 

Nu får de räcka med detta....life is good and i loove it ficking much......trevlig helg till er alla och massa kärlek!

 

Ciao

 

Så var det tyvärr redan söndag och denna helg som har gått i kärlekens tecken är nu snart över :(

Kan säga som så att det är sjukt länge sedan som jag haft det så mysigt som jag haft nu, och det är så jävla skönt att få må bra. Jag önskar att ni ALLA fick känna denna fantastiska känsla som jag gör.....kunde jag så skulle jag dela med mig av den.

I torsdags körde jag sista passet för denna vecka och det var nog bra det, för nu har jag börjat få problem med mina leder :(. Hoppas verkligen att de värker pga överansträngning och inte pga min sjukdom. I morgon ska jag i alla fall ner och dra av ett cardio pass like never before....satsar på att skaka av mig närmare 20 km på bandet....och jag är optimistisk. Asså seriöst, nu när jag säger 20 km så känns det inte ens lixom, förut när jag pratat om 10 km så har jag sett Mount Everest framför mig om ni fattar vad jag menar. Idag ser jag som inga hinder från att lyckas med mina mål.

Obeskrivligt underbar och härlig känsla.

Och det börjar sannerligen att dra ihop sig nu, det är den 10/2 nu och den 3/3 är det ju dax att bränna av 90 km precis samma totalsträcka som vasaloppsåkarna.....inte ens DÅ ser jag ett hinder :D

Visst jag lär komma att få ont, och jag lär komma att måsta åka rullstol i en vecka haha men det kommer det SÅ att vara värt i så fall.

I morgon är det ju Måndag och en ny arbetsvecka inleds, det blir en spännande arbetsvecka då jag ska få börja sälja nån form av apparat. Jag ska nog visa dom att de går det med =)

Det är även den Måndag som mina älskade flickor kommer hem till mig igen, snacka om att få njuta av livet. Har ett jobb att gå till mån-fre, en underbar tjej som får mig att må så fruktansvärt bra och sist men inte minst mina barn som förgyller mina veckor.

Nu har jag och älsklingen precis ätit tacos, och saaaaaatan vad det är sjukt gott asså. Sitter nu i soffan och dricker en kopp kaffe och skriver detta, och sedan ska verkligen de sista timmarna denna dag tas tillvara på, på det allra bästa sätt.

 

Hoppas att ni alla har haft en minst lika härlig och kärleksfull helg som mig och att kommande vecka blir SUPER för er.

Cya!

Jahapp så har ännu en arbetsdag passerat och även denna dag blev en bra dag då jag fick iväg några ordrar.

Tror att detta kommer att bli super bra.....overklish

Efter jobbet var det meningen att jag skulle möta upp Hank på gymmet, idag var det dax för armar, men den karln skulle ju bli så sen så jag pallade ej att vänta på honom :P

Blev ett (för mig) intensivt pass och det var nog precis vad jag behövde för satan vad gött det kändes i mina armar :D

Jag vet att jag sagt tigigare att jag skulle göra 12 mil denna vecka, men så blev det inte. Dels för att jag helt enkelt inte kände för det men även pga att jag har haft ont i halsen ett par dagar nu. Ska se till att åka upp till labb och göra mina rutinprover till veckan så det inte är ett skov igen då.

Och ska jag vara helt ärlig så lider jag inte direkt mycket över att jag inte "lyckades" med mitt uppsatta mål denna vecka.....jag har ju fått *host* min motion iaf haha

Dagens pass blev iaf veckans sista pass, dels pga min hals men mest pga att jag ska mysa nått så in i hvete med min nya kärlek. Tänk att få vakna upp bredvid varandra och veta att man inte har NÅGRA SOM HELST MÅSTEN....att man kan ligga kvar i sängen precis så länge som man själv vill.......MAGISKT   

I helgen ska jag även få se vad min tjej går för i köket =).....mycket spännande kan ja lova.

Ta hand om er där ute så ses vi

Idag är det ännu en bra dag, börjar att bli gott om dom nu äntligen.

Jag har fått iväg två sälj idag, och jag har satt två nya PB på gymmet också. Jag har varit hos tandläkarn och kunde för första gången slappna av i stolen.....hallå? Slutar aldrig att förvånas över mig själv alltså, va äre som har hänt med mig? :D

Ikväll ska jag hem till min underbara och sova hos henne, ska bli så mysigt (även om vi sovit tillsammans nu några nätter redan hehe). Det är overkligt hur bra hon får mig att må.

Sakna sakna sakna.......

Nåväl. Även idag blev det ett pass med crazy Hank Tango och Ronny, ben stod på schemat, shiiit tänkte jag :D

Men jag måste då säga att det vart ett extremt härligt och soft pass på nått vis, inte soft som i väldigt lätt utan väldigt skönt. Jag gick från 160-170 kg i benpress till 290 kg och satt 6 rep, SJUUUKT underbart och där var alltså mitt första PB, sedan vart det dax för vader och där gjorde jag för första gången 140 kg i vadpressen (3 x 8) men jag nöjde mig inte där, jag var ju naturligtvis "tvungen" att testa lyfta alla vikter som går och det är 155 kg och det blev (2 x 8).

Jag känner mer och mer att jag måste börja testa mina gränser, och det är en underbar känsla att klara av saker man tidigare aldrig hade kunnat ens drömma om. Och jag är extremt glad att jag knappt märker av min sjukdom.

Jag har ju inte direkt sett någon större förändring på mig själv förutom kg på vågen och cm på måtten. Jag har alltså inte "kännt" av det lixom om ni fattar, men igår knäppte Malin kort på mig bakifrån.....och gissa om jag blev glad/chockad/taggad.....kolla på bilderna själv, de bjuder jag på.

Focus, Belive and you will Achive....

   

Så jävla fucking otroligt nöjd med mig själv, stolt och lycklig. Jag vet att jag kommer att lyckas med att få den kroppen jag vill ha och jag vet att jag kommer att vara med och tävla om några år. Varför?? Jo för att jag vill och vet att jag kan!

Och vet ni, om JAG kan, så kan DU!

Nu äre dax att vila upp sig inför kvällens bravader med min kärlek.....ta hand om er så ses vi!

Tja.

Nu ligger jag i soffan och chillar efter ännu ett magisk pass på gymmet, ännu ett PB och ännu ett pass som kommer att kännas i morrn.

Igår gjorde jag PB på bandet 10 km på 78 min och då gick jag även några gånger pga att jag inte orkade springa hela tiden. DÅ var jag sjukt nöjd med mig själv för jag sprang 27 min non-stop innan jag var tvungen att sakta ned, och det var första gången jag gjort 10 km. Då fick jag en siffra att gå på, att slå tills nästa gång.

Den nästa gången blev idag, så det var bara att hoppa upp på bandet och börja löpa. Och jävlar va bra det gick, jag hittade rätt ställning och rätt andning och bara sprang, rätt vad det var så stannade bandet och jag trodde således att jag hade gjort mina 60 min och förhoppningsvis mina 10 km (hade lagt en tröja över displayen). Men den hade stannat på 46 min och 6.5 km.....hallå?? Fatta!! Helt galet, jag slog igång den igen direkt och sprang så resterande 3.5 km på 21 min....alltså 10 km idag på 67 min. GAAAAAALET BRA JAG ÄR! Jag minskade inte bara tiden med 11 min utan jag ökade även antal löpta minuter non-stop från 27 min till 67 min DVS 40 min.

Jag har hela tiden dessa ord i mina tankar "Focus, Belive and you will Achive"....det är så jävla sant!

Det har blivit mitt nya mantra.

Jag nöjde mig inte där, utan Hank skulle promt ha mig med att köra lite nacke/axlar så de var bara att göra som karln säger de hehe.

Jag har verkligen börjat bli varm i kläderna så att säga, för den 3/3 då vasaloppet körs ska jag och Hank göra vasaloppet på gymmet, även Anette och Madde tror jag (på cykel). Vi ska köra totalt 9 mil och tanken var från början 3 mil på crosstrainern, 3 på bandet och 3 på cykel....men det viktigaste är milen.

Sedan har jag bestämt att jag även ska köra Sveriges längd, dvs 197.3 mil. Även där är milen det viktigaste och inte   vilket maskin, minst 6 mil i veckan. Jag vet inte varför, men jag känner bara att jag måste, då jag vet att jag kan och kommer att lyckas =)

Jag har redan avverkat många mil, men de räknar jag inte, inte först efter vasaloppet börjar jag denna resa.

Jag vet att det kan komma att göra ont i mina leder pga min sjukdom, men NO EXCUSES right =)

Nu har min fantastiska dam äntligen kommit och tro mig, hennes händer ska verkligen få massera en ömmande mans kropp haha

Bye bye

Asså detta är så overkligt att det inte är sant, men jag njuuuuuuter av varje minut.

Jag lyckas ständigt med nya bedrifter som tidigare varit så långt ifrån möjliga i min värld (iaf i mitt tankesätt) och för varje dag som går ökar min kärlek till mig själv. Hallå??? Jag älskar mig själv lixom och vad jag står för.....det är så overkligt men jag är så jävla glad, lycklig och stolt över mig sälv och det jag har lyckats med att det finns inte på en karta.

Det är många i min omgivning som naturligtvis bidrar till mitt välmåeende, och många av dom vet säkert inte ens om det, men jag är så jävla tacksam för allt ni bidragit med. Allt i från tips i träningen, kost, pushning, beröm till att bara säga Tjena lixom.

Så jag passar här på att tacka ALLA....jag nämner dom jag kan namnet på här:

Hank Tango

Lars Berglund

Frida Lindström

Martin Dee

Mattias Öhlén

Henrik Pettersson

Madelene Jonsson

Tobias Tranberg

Anette Hjärpe-Nyström

Och även till er övriga på Ironworks som jag inte kommer ihåg/kan namnet på :D

Jag mår så jävla fantastiskt bra så det är sjukt! Så tack igen till er. Och tack till min myspropp Malin som har tagit mitt liv med storm.....känns så jävla fantastiskt bra!

Idag var jag ner och gjorde comeback på gymmet, förra veckan blev det ju bara träning på måndagen eftersom att jag inte hinner med mig då jag har barnen och går alla sträckor.

Det vart ett mycket skönt pass med Hank, PB på bänkpress 110 kg och det kändes fantastiskt bra, biceps som jag krämade ur rejält och lite dips som vanligt. Sedan avslutade jag med ett till PB på löpbandet där det blev 10 km på 1 tim 18 min.....mest nöjd med bandet faktiskt för det är extremt jävla jobbigt.

Kom hem strax efter 18 och ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN fick jag dagens första mål mat, kändes himelskt =)

Nu sitter jag och väntar på att min fantastiska kvinna ska komma hit och myyyysa med mig, det får avrunda denna magiska dag.

Ta hand om er och kom ihåg dessa ord som ständigt surrar i mitt huvud "Focus, Belive and you will Achieve!"

 

Ja jävlar....glömde en sak. Jag väger nu 83.5 kg så det är -13.5 kg sedan start i maj-2012 :D

Ja herregud, idag är det lördag och jag sitter åter hemma i min lägenhet med min minsta flicka, det är så mysigt att ha barnen hemma och dom får mig att må så bra.

I går blev en dag jag sent ska glömma, det var nämnligen första gången jag gick på dejt med mina mysiga gopropp. Hon är HELT FANTASTISK och får mig att må så sjukt bra, att träffa henne ut på en fika var gött men det var lååångt i från vad vi nöjde oss med. Allt har ju kännts så rätt från dag ett, så vi beslöt oss att spendera gårdagen tillsammans.

Jag åkte hem till henne och min far passade barnen. Fyfan vilken fruktansvärt underbar mysfredag, jag som bara är van fysfredagar. Att bara umgås och få drunkna i hennes vackra ögon, och kramas och pussas.....livskvalitet på hög nivå.

Nåja...skulle kunna prata om Malin hur länge som helst, för så underbar är hon, men jag ska spara lite på det och behålla spänningen hehe

Det är en underbar känsla att få känna sig omtyckt, sedd, behövd och uppskattad.....en känska ALLA har rätt att få uppleva......pöss på er alla där ute!

Ps Bara ett pass på gymmet denna vecka, men nu till veckan ska jag avverka 12 mil tillsamans med Crazy Hank

Heeeeeeeeeelg!

Idag är det fredag och som vanligt ska det mysas nått så in i helvete med mina älskade barn, men denna helg blir nått utöver det vanliga. Jag ska även ÄNTLIGEN få göra drömmen till verklighet, göra längtan och saknaden till blott ett minne....för idag ska jag få umgås med min fantastiska nyfunna myspropp Malin. Denna kvinna är sannerligen en dröm som gått i uppfyllelse och en ren fröjd för mina ögon, ett lugn för min själ och ren och skär lycka.

Ja ni förstår säkert själva....livet har åter börjat och en bättre start på 2013 hade inte gått att få. Det är verkligen sant att varje slut är en början på något nytt. Och en annan sak som verkligen stämmer som min vän Frida visade mig är detta filmklipp.

Idag är jag så lycklig, verkligen jätte länge sedan jag kände mig så glad och såg så ljust på livet och framtiden.

Jag önskar ER ALLA att ni oxå får uppleva detta mirakel....kärlek!

Två citat jag försöker att leva efter:

"Every day is another chance to make your Dreams come True"

"We create our Tomorrows by what we dream Today"

Ciao!

Yo!

Hemma en snabbis nu innan jag ska gå och hämta mina älskade barn från dagis, och tro mig GÅ är vad denna vecka har handlat om haha

I måndags började jag arbeta igen wooohooo....back in the sales. Säljansvarig eftermarknad på Canon business center, sjukt kul & spännande.

Känns fantastiskt att börja fungera som en människa igen, ha något att göra förutom att sitta innanför dessa fyra väggar (då jag inte tränar) och bara fundera och fundera. Känner mig verkligen extremt positiv och optimistisk inför framtiden och jag vet att det blir bra.

Det enda som är drygt (absolut inte jobbigt) är att jag får gå 50 min på morgonen till jobbet och då svettas som en gris och sedan skynda mig tillbaka efter arbetet och hämta barnen och skynda hem för att göra mat...tressiga dagar. Men det är övergående....snart ska jag fixa till biljäveln bara stålarna börjar rulla in.

I lördags var jag även ut på krogen med Thomas, satans helvete va kul de var. Otroligt länge sedan som jag hade så trevligt och roligt, å vet ni.....där träffade jag även en tjej som verkligen får mig att skratta. Hon är vacker, rolig, go och lika tokig som jag =).....hon är sagolik på alla sätt tammefan!

Jag ska fan i mig njuuuuuta och surfa på denna våg läääääänge, det är SJUKT TAMMEFAN.

En sak som är tråkigt dock är ju att jag nu under mina barnveckor inte hinner med att träna (iaf inte på gymmet), men jag får köra lite övningar hemma istället så jag inte tappar för mkt. Men jag saknar gymmet, atmosfären och alla gå människor som tränar där.

Nu hämta barn och skynda hem för middag så jag hinner mysa med dem oxå....hoppas morsan snart kommer hem från min syster i Norrköping....barnen och jag saknar ju henne

Asså det är sjukt tammefan. Jag har sånna djupa funderingar kring mina egna problem och tycks som inte riktigt finna svaren på alla frågor jag ställer mig själv, och jag hittar lixom ofta inga förklaringar till varför jag eller andra gör som dom gör.

Men såfort någon av dom jag känner råkar ut för problem, kan till och med vara samma problem, så nog fan har man lösningar på allt. Jag bara surrar på lixom och tycker mig själv låta som värsta psykologen, men likt förbannat kommer jag lixom inte vidare i mig själv....detta är fan i mig helt jävla märklish tycker jag.

Å med det vill jag således bara säga godnatt......och kom ihåg (vafan var det jag skulle skriva nu?) haha

Hallå där ute!

Jävlar i min själ vad tiden rusar, det är lixom snart Februari och våren nalkas.

Jag vet att jag har varit extremt dålig på att skriva inlägg, men det har varit så turbulent i mitt liv nu på sistonde. iofs både på gott och ont.

Som jag tidigare berättat så blev 2012 inte det där fantastiska året heller som jag hade hoppats på, och jag lovade mig själv därför att göra 2013 till året då lyckan vänder för mig.

Jag började lyssna på en väldigt bra bok som heter "Självkänsla nu" av Mia Törnblom och insåg snabbt att jag verkligen har problem med min självkänsla. Och att jag har haft problem med den väldigt många år, redan från tonåren. Mitt självförtroende har alltid varit bra, faktiskt nästan överdrivet bra, men det har oxå lett till att jag har behandlat mina flickvänner på fel sätt. Inte i början då när man får mycket uppm, ärksamhet och bekräftelse av sin tjej, men sedan när det lixom blir vardag och förälskelsen övergår till riktig kärlek. Då när man faktiskt litar på sin partner och då när man ska förlita sig på att hon faktiskt säger till om känslorna svalnar. Men nåväl, nu är jag här och jag har lärt mig min läxa.

Tackvare att jag nu har börjat jobba med min psykiska och fysiska hälsa så mår riktigt bra, och två veckor in i Januari hade jag 3st jobb på gång. Och den 28:e Januari börjar jag som säljare på Canon, ska bli sjukt roligt, skönt och spännande då detta är en helt ny form av tjänst.

Och i fredags tog jag ett mycket svårt men nödvändigt beslut, och exakt vad det innebär vill jag inte gå in på riktigt nu. Men jag hoppas att det blir så som jag hade för avsikt att det skulle bli, och detta beslut har stärkt min självkänsla hur som helst.

Tänk att JAG ska börja få fungera som en människa igen, få ett socialt liv och känna att jag gör rätt för mig. Jag tycker att de veckorna jag har barnen är LYX, men jag lovar att det kommer att bli ännu mer lyx framöver när min inkomst blir bättre och jag kan göra massa roliga saker med flickorna som kostar pengar.

Det är verkligen så att "efter regn kommer sol".....man får inte sluta tro, inte ge upp. Förr eller senare vänder det och jag tror att det oftast har att göra med hur vi faktiskt mår i oss själva.

Jag har satt upp ett nytt mål nu oxå, och det har med vasaloppet att göra. Det är inte så att jag ska köra vasaloppet, men den 3/3 då vasaloppet körs ska jag köra 9 mil konditionsträning på gymmet (löpband, cykel och crosstrainer) 3 mil på varje. Halleluja