Jaha.. om en vecka sitter jag och Älsklingen förhoppningsvis i soffan i vårt nya hus och dricker kaffe tillsammans??
Jag får nog ge Andreas lite cred för allt han gjort..
Att han lämnade mej så jag hade möjlighet att träffa min Älskling..
Just när Andreas lämnade mej rasade hela min värld.. vi skulle ju renovera huset, jag hade precis börjat jobba efter barnledigheten med Vilmer.. Vilmer hade inte ens fyllt 2år.. hur skulle jag klara av att vara utan Vilmer? Hur skulle jag klara mej själv? Det var många frågor och funderingar.. vad hade jag gjort fel?
Det var en sorglig tid som följde..
Jag mådde väldigt dåligt och ville mest hela tiden bara dö.. hade jag inte haft mina barn hade jag nog inte orkat.. jag rasade i vikt och sov knappt nånting..
Men jag hade ialla fall Vilmer hos mej nästan hela tiden.. och stackars de stora barnen som fick se sin mamma så ledsen hela tiden...
På våren började jag dejta.. träffade några killar men ingen jag kände nåt speciellt för..
Sommaren kom och jag, Elias och Vilmer åkte till Tom i Helsingborg för miljöombyte och avkoppling..
När vi kom hem packade vi bara om så åkte vi med mamma och pappa till Utö..
Det var då det hände.. jag och Pauls vägar korsades på Badoo.. och han tog kontakt med mej och vi började prata men det tog en månad innan vi träffades.. han var väldigt tålmodig trots att jag flera gånger dissade honom.. sen den 1 september bestämde jag mej för att åka till Stockholm och träffa honom.. det slutade med ett ?Taack?? och att jag stannade till dagen efter.. sen träffades vi varannan helg när jag inte hade barnen..
I början visste vi inte hur vi skulle göra för jag hade mitt liv här och han sitt i Sthlm och ingen av oss ville/kunde flytta..
Men i slutet av oktober var det första gången han sa att han var min och jag var hans.. vi blev tillsammans offentligt i slutet av november.. då började vi att prata om att vi skulle flytta ihop..
Sen kom julen och den kunde vi inte spendera tillsammans då jag hade barnen och han skulle fira jul med sin familj.. men han lovade mej att nästa jul ska vi spendera tillsammans..
Vi bestämde i början av året att jag skulle sälja mitt hus så vi kunde köpa ett hus tillsammans i Bålsta..
Sagt och gjort vi fixade lånelöfte och jag lade ut mitt hus till försäljning.. jag sålde mitt hus i mitten av maj.. vi var och kollade på massor med hus.. sen i juni hittade vi vårt drömhus..
Och på torsdag skriver vi papper och jag flyttar.. i september kommer vi bo tillsammans i vårt hus.. och vi kommer fira jul tillsammans med våra familjer i vårt hus?
Så ett stort tack till dej Andreas som gav mej möjligheten till ett bättre liv.. med så mycket kärlek och lycka!
Jag och min Älskling??
Mycket har hänt de senaste 4 månaderna..:)
Både bra och dåliga saker..
Jag har tagit tillbaka mitt liv och är för första gången på länge faktiskt lycklig...
Jag har min kärlek som bara dök upp helt oväntat i mitt liv..
Ödet ville nåt annat...
Jag ville ju åka till Utö i slutet av juli men när jag väl skulle boka boende fanns det inget kvar den dagen jag planerat att åka.. så vi fick åka senare.. och idag är jag glad annars hade aldrig P och min väg korsats och vi hade aldrig träffats... sen är jag tacksam att P var så tålmodig trots att jag dissade honom flera gånger och att jag faktiskt lyssnade på Fia att åka och träffa honom och ge han en chans...
Och nu är finns det ett ?oss? och vi är tillsammans, vill samma sak (även om det kommer att ta tid innan vi uppnår det), att vi inte kan tänka oss ett liv utan den andra...
Men det har inte varit lätt och det är inte så lätt nu heller.. vi saknar varandra extremt mycket och ofta eftersom vi inte kan träffas när vi vill men vi har inte gett upp än efter 3 månader utan vi kämpar på...
Jag är tacksam att ödet griper in ibland och framförallt den här gången.. han är så omtänksam och kärleksfull.. det är ofta han får mej att gråta med sina ord hur han tänker och känner....jag är tacksam över att ha han i mitt liv
Jag och Andreas har i nuläget en fin relation och vi kan prata om allt och oftast hörs vi av varje dag och det finns en ömsesidig förståelse och respekt mellan oss..
Jag älskar att gå till jobbet.. jag har så kul... jag kommer verkligen sakna det i höst...
Jag älskar mitt hus och att jag lyckats göra det till mitt och barnens..
Det som är dåligt är alla svåra beslut man jag måste fatta.. det är så många som blir påverkade av vilket beslut jag kommer fatta...
Sen är min och Rogers relation käpprätt åt helvete me det är Maries förtjänst så det är inget jag kan styra...
Jag är tacksam att jag inte gav upp när livet kändes som hårdast...för Gud ska veta hur nära det var...
Äntligen har vardagen kommit tillbaka.. det är med blandade känslor jag går in i ett nytt kapitel i mitt liv...
Jag kommer inte ta skit från nån i den mån jag kan och orkar...
Äntligen tillbaka på jobbet med mina kollegor jag saknat... tillbaka ett tag ialla fall... få se hur den här hösten blir...?
Sen fick jag kännedom om en sak som på sätt och vis känns skönt att veta...
Karma slår tillbaka på ett sätt eller ett annat... trodde bara inte att det skulle gå så snabbt!! Livet är bitterljuvt just nu...
Jag vet ialla fall att ingen kommer ta ?min? plats i Vilmers liv just nu och det gör det lite lättare att härda ut...
Jag och A hade en diskussion idag när han hämtade Vilmer...
Jag sa hur jag kände att jag tycker att han hänger ut mej som en dålig mamma som inte låter han träffa honom... vilket inte är sant... han väljer ju själv när han har tid för Vilmer... vilket jag anser inte är att tillgodose Vilmers behov... han vill lämna han tidigt.. istället för att spendera maximalt med tid med han.. men fine... jag har gärna Vilmer mer.. jag har inga problem med det... men han fan inte komma och säga eller antyda i sms att jag håller Vilmer borta från han...
Jag berättade även att jag inte uppskattar att han hotar mej så fort jag tar upp nåt...
Han hade inte så mycket att säga om det antagligen för att han vet innerst inne att det är så .. eller så orkade han inte ta en diskussion om det ... allt som har med umgänget med Vilmer försöker jag ta via sms eller messenger för att det ska finnas kvar för alltid så man kan gå tillbaka och se hur vi resonerade...
Nu ska jag gå och lägga mej och för första gången på länge kommer jag nog somna med ett leende på mina läppar... ett skadeglatt leende...
Alltså jag blir så jävla less på Andreas!!!
Han är ju fan inte vid sina sinnes fulla bruk..
Han frågar hur mina planer är nästa vecka.. jag berättar då passar inte det.. han vill åka och ställa båten i Oxelösund på fredagen och ha Vilmer från torsdag till söndag.. han vet att jag inte gillar att han har Vilmer ensam i båten.. och så sa jag nåt om det och att om han inte kunde ta Vilmer när jag föreslog så kunde jag ta honom då jag inte vill att han lämnar honom till nån annan.. och då sa Andreas att de enda Vilmer träffar är såna som han redan träffat och varit med.. bara där börjar den första lögnen.. jag vet ju att hans nya kvinna var med honom hela midsommar..
Sedan sa han att han inte lämnat Vilmer till nån en endaste minut .. varför skriver han på FB och tackar för stöd och hjälp.. han är en jävla lögnare.. jag fattar inte att han ljuger mej rakt upp i ansiktet.. tur att jag har hans mess kvar.. sen frågar han hur han ska göra för att jag ska lita på han.. Är han på riktigt????
Klart som fan att jag inte litar på han.. är det så konstigt..???
Sen säger han att vill jag veta nåt så är det bara att fråga.. han är såååå jävla feg att jag ska behöva göra allt åt han.. han kan inte ens berätta att han träffat nån utan jag ska fråga..
Det kan han glömma...
Han säger att han inte vill vara osams med mej.. varför gör han så här då??!
Jag fattar inte vad som hänt med han.. han är en främling för mej..
Jag ligger här i soffan med Vilmer som sover.. jag ligger nära så jag kan snusa å pussa på honom då han troligtvis ska hem till sin pappa... min före detta sambo...
Som gång på gång sårar mej mer än jag någonsin trodde han skulle göra..
När han lämnade mej lovade han att han absolut inte skulle träffa nån.. han var inte intresserad alls utan ville bara var singel och ta det lugnt...
Jag har ju misstänkt att han träffat nån... så..
När jag vaknar på lördagmorgon är det första jag ser på FB att han taggat kvinnan som satt i hans båt och gillar allt han gör (han gillar även allt hon gör)på Flässjan.. senare under dagen taggar hon honom i Västerås gästhamn och berättar hur underbart dom har...
Det värsta är inte att han träffat nån utan att han inte ens kan säga det till mej personligen..
Är jag inte värd mer??
Jag älskade honom ..
Jag gav han ett hem..
En familj..
En son..
Nej uppenbarligen är jag inte värd nåt alls för honom..???
Det gör ont i hela mej..
Han har ryckt ut mitt hjärta ur min kropp och bara stampat på det för att sedan kasta det i soporna.. så känns det..
Jag har haft flera panikattacker hela helgen.. svårt att andas.. hjärtat slår så hårt att det känns som de ska explodera.. gråter flera gånger om dagen..
Jag vet att han vet att om jag sett det kommer jag flippa på han.. gråta skrika .. han har nog väntat hela helgen på att jag ska skicka ett långt meddelande om hur jag känner...
Men...
Jag kommer inte göra nåt... jag kommer inte ens säga nåt till han om det när han hämtar Vilmer idag...
Jag kommer aldrig mer visa mej svag inför honom igen...
Det enda jag hoppas är att han inte låter ?henne? vara med Vilmer eller ta på eller hand om honom för Vilmer är MITT och hans barn INTE hennes och bara jag är hans mamma.. kanske när de varit tillsammans att jag kan acceptera att han vill att hon ska agera mamma åt Vilmer....
Men jag hoppas han väljer henne före Vilmer för mitt liv skulle bli så mycket enklare..
han väljer redan saker(segling, jobb, spendera tid med henne) före Vilmer så det är inte en omöjlighet... ju mindre jag behöver träffa han desto bättre ..
Jag säger bara karma karma karma..
Kom inte och be om förlåtelse för nåt sen för det kommer jag aldrig kunna ge för det sätt du behandlat mej och min familj ...
Jag är så ledsen och besviken och arg på Andreas!!!
Jag var hemma med Vilmer tisdag onsdag torsdag förra veckan då han hade 40 graders feber hela onsdagen sen runt 38,5-39 onsdag torsdag...
Andreas skulle ha honom första gången i tre dygn... ångesten började smyga sej på redan på måndagen... och när han kom och hämtade Vilmer på torsdag eftermiddag påpekade jag att han behövde vara hemma med Vilmer och ta det lugnt.. inte vara ute och flänga och göra en massa saker trots att det är midsommar.. och Andreas sa nej nej vi ska vara hemma och ta det lugnt...
jag får hem Vilmer på söndagen och han ser helt förstörd ut??snor över hela ansiktet.. håret var en enda tova och han luktade illa... jag vet att dom varit i båten för Andreas var snäll nog att skicka två filmer när Vilmer skalar och delar en mandarin själv.. vi brukar skicka kort/videos på Vilmers framsteg i och med att vi inte får vara med han hela tiden...
Så igår när jag hämtade han på förskolan sa de att han inte ätit nåt.. hans ögon var glansiga och hängiga och att han somnade på en gång... och mär jag kommer ut till honom i vagnen är ha helt rosig om kinderna och jag ser på han att han har feber... det här var runt 13.15
15.15 lägger Andreas ut ett inlägg på FB där han skriver att ha haft en underbar helg! Att han fått spendera den med Vilmer (som att jag inte låter han göra det? Han har alltid varit upptagen på helgerna och bara velat lämna Vilmer så fort han kunnat) Att de dansat kring midsommarstången, lekt, busat och gått på upptäcktsfärd .. ja så var det med det att ta det lugnt.. under här läget såg ju inte Andreas till Vilmers bästa utan vad han hade planerat/ville göra... vilket resulterade i att Vilmer blev sjuk igen...?
Sedan hade han skrivit att hans vänner runt omkring varit glada, stöttande och hjälpsamma... vad är det ha behöver stöttning i??? Vad är det han behöver hjälp med??? Jag har ju sagt till han att om han behöver göra nåt när han har Vilmer så tar jag hellre hand om Vilmer än att han lämnar honom till nån annan.. och han sa nej det är klart att jag inte gör det!!!
Jag fattar ingenting.. vad menar han med hjälp och stöttning??
Han döljer nåt för mej och jag vet inte vad... och det gör mej galen..
När han kom med Vilmer i söndags pratade vi om hur han ville ha honom och den här veckan var han såååå upptagen med jobb så han ville bara ha honom på onsdag till torsdag... sen när jag ringde igår å sa att Vilmer var sjuk.. då kunde han vabba två dagar... fattar ingenting... han ändrar sig hela tiden...
Jag har bett honom packa ner mina saker från båten och nu igår kom han med två kartonger.. det var ju inte ens hälften av det som är mitt så började jag rabbla upp saker då blev han sur... undrar varför ?? Jag har köpt dom sakerna för mina pengar...
sen sa jag att nu får du stanna hemma med Vilmer.. för han behöver vila för att bli frisk.. då blev han sur för det.. vad är det han inte fattar???? Jag säger inte det för att ?jävlas? jag säger det för att jag tycker synd om Vilmer...
Sen misstänker jag att han träffat nån...
Det är en ny kvinna som han inte vart vän med förut som gillar allt han gör.. och han gillar allt hon gör.. så kollade jag hennes bilder... det första jag ser är hon sitter i hans båt... de har tagit kort på samma solnedgång och jag ser att de är ute på sjön för ankaret är inte upphissat... de la ut de bilderna i söndags.. så nu vet jag varför han var så angelägen att få lämna Vilmer tidigare och att han kändes stressad och inte hade tid att prata...
Så dom har nog spenderat hela helgen tillsammans... hur mycket tid har Vilmer fått med sin pappa då kan man fråga sig...?????
jag blir så besviken dels för att ?han var ju inte ute efter att träffa nån eller ha ett förhållande? hette det mär vi pratade sist om vår separation ... sen är det inte jättekul att kanske få veta det ryktesvägen eller att det helt plötsligt står på FB att han är i ett förhållande..
Jag trodde vi hade den respekten för varandra men jag gissar att han är empatilös på den fronten oxå...
Igår kväll la han även ut en bild där han skrev att han fick bonustid med sonen.. som om han inte får träffa han... han väljer ju själv att inte träffa Vilmer... jag blir så arg att det ska låta som att ha är en superpappa när han egentligen bara gör saker som gynnar han själv.. det kan gå 1,5 vecka mellan gångerna han träffar Vilmer för han ?har så mycket på jobbet? sen ska han vara ute med båten eller segla på helgen...
Jag vet att jag låter bitter och avundsjuk.. klart att jag är det...
Jag släppte in Andreas i vårt liv
Jag litade på honom till 100%
Han var min bästa vän
Han var vår trygghet
Jag gav honom ett hem
Jag gav honom en familj
Jag gav honom till och med ett barn
Och vad fick jag tillbaks???
Han kastade bort allt!
Bara så där
Vi fick aldrig någon ärlig chans
Han ljög för mej
Jag får inga svar när jag frågar varför det blev så här
Han ger emellanåt tvetydiga signaler
Han visar ingen som helst förståelse för hur vi mår
Han visar i stort sett inga känslor alls för något
Det han gjort mot mej och barnen önskar jag inte min värsta fiende..
Mitt slutliga ord blir karma....
Idag har varit en både lycklig och väldigt påfrestande dag.. många känslor..
Det började med att Elias följde med mej till jobbet.. han var orolig så han fick medicin och han mådde illa och hade inte i magen.. men så fort han kom till jobbet släppte det..
Han lekte med barnen och de accepterade honom på en gång..
Han var så omtänksam, rättvis, och kunde säga ifrån och hantera konflikter som uppstod mellan barn.. jag var så stolt och överraskad av honom att jag fick anstränga mej för att inte börja gråta.. har aldrig sett dom sidorna hos honom.. trodde inte ens att dom fanns..
Sen skulle vi på avslutning för Samuel och Elias men jag och Vilmer mellanlanda hos mamma och pappa..
Då skickade Andreas ett sms om hur han ville ha Vilmer framöver..
Genast börjar ??slå hårdare, jag får svårt att andas, börjar skaka i kroppen och blir nervös.. vad ska man svara?? För att han inte ska bli arg..
men jag svarade att det inte fungerar för mej.. att jag vill ha Vilmer på helgen när jag har de stora killarna..
och för att inte han skulle bli arg föreslog jag att han skulle få ha Vilmer torsdag till söndag eller fredag till måndag på ojämna veckor..men även för att jag märker på Vilmer att han inte mår bra när vindelar helgerna.. sist skrek han i 20 minuter när vi skulle försöka handla å se åka och bada.. men jag fick ställa in det och vi åkte hem istället.. då fick han sitta i mitt knä och mysa i 30 minuter innan han lugnat sig.. han är ofta arg när vi för byten där vi träffas.. bytena går bättre när de sker på förskolan (han lämnar, jag hämtar)
Även fast jag inte är förtjust i det då jag är rädd att vår anknytning kan ta skada då han helst inte ska vara från den primära anknytningspersonen (jag) mer än två dygn.. men jag vill inte att Andreas ska hota mej med familjerätten..
Jag är alltid rädd för vad han ska hitta på.. får en klump i magen när jag ser att han skickar sms eller ringer...
Jag vill helst inte träffa eller prata med han alls...
Allt känns så orättvist.. han är lycklig och nöjd med sitt liv...
Jag kämpar varje dag att ens orka gå upp .. har börjat få panikattacker när jag bara gråter nästan varje dag..
Men ändå så vill jag bara ha tillbaka mitt liv..med honom..
Det enda jag tänker på är vad jag gjorde för fel.. varför han inte sa nåt.. varför inte ens jag och de stora barnen var värda ett försök...?
Jag trodde att de här dagarna när jag känner så här skulle bli färre och lättare.. men det är som att de blir fler och värre ju längre tiden går....
VAD SKA JAG GÖRA?!!
JAG GÃ…R SNART UNDER...????
