katter-och-pyssel

...PÅ TIDEN att jag tar upp mina försök till blogg igen. Eller? Var några år sen sist. Och livet har ju förändrats en hel del. 

Bor numera i Kortedala tillsammans med gammeltanten Stina, som förövrigt fyller 18 år på tisdag. Findus har blivit adopterad av Jonny. Men finns bara några uppgångar längre bort så jag kan träffa honom varje dag om jag vill. Stina behöver lugn och ro. Hon har ju astma och inhalerar 2 gånger per dag, högt blodtryck och medicin för detta, sköldkörtelproblem och får medicin för det samt endast 20% njurkapacitet och får specialkost för det. Dessutom är hon stendöv och lite skör i benen. Minsta tecken på att hon har ont kommer göra att jag får ta ett oundvikligt beslut....Men än så länge får hon finnas kvar och jag är hennes personliga assistent...

Själv skulle jag väl också behöva personlig assistent. Är inte mkt med den här människan numera. Fibromyalgi, Dercums sjukdom, migrän, underaktiv sköldkörtel, artros i båda knäna och ena höften m.m Men detta hindrar inte FK att kräva att jag fixar ett jobb. Va???? Jag som är glad när jag orkar stiga upp på morgonen. AF tycker inte att jag kan jobba alls. Så nu har jag tagit det stora beslutet att gå i förtidspension. Blir vääääääldigt knapert framöver..Men orkar inte kriga mer med myndigheterna. Så det får gå som det vill. 

Har tänkt att ta upp min hobby släktforskning igen och även börja gjuta lite i gips. De dagar jag orkar. Sen har jag ett helt rum med kartonger som ska gås igenom och skänkas/kastas. Så det finns hur mycket som helst att göra...när jag orkar. Och goda vänner har jag som jag gärna umgås med...när jag orkar. Förmedlaren på AF var lite orolig att jag skulle sätta mig i en stol och inte göra nåt mer...Men så blir det absolut inte. Det bästa är väl nu att NÄR jag inte orkar, så behöver jag inte...Oavsett vad. Det blir liiiite lugnare i själen. 

Nu ska jag utfodra en utsvulten katt och en kaffetörstig matte.

Vi hörs!

 

Nu har Stina fått en tid hos Veterinär Gustaf på Lerums Djurklinik. Fredag 14.30 Då ska han kolla upp Stinas knöl, ta en massa prover m.m Jag vet inte hur mycket pengar Änglakatten fått in hittills. Men jag vet med säkerhet att, skulle det bli pengar över så går det till andra katter som har det svårt.

Håll nu tummarna för Stina på fredag. Om han hittar något tråkigt eller om proverna visar nåt fel så hoppas jag bara att det går att åtgärda. Med medicin och massor av kärlek. Vill ha kvar min kramgoa vän ett bra tag till...       

 

Min lilla älskade skrutta! Snart 16 år. I över 15 år har vi gått sida vid sida. En familjemedlem lika viktig som resten av familjen. Därför blev jag nu förtvivlad när jag, för en vecka sedan, hittade en knöl vid en av hennes spenar. Ser inte bra ut.

Har nyligen varit inne på Blå Stjärnan för att hon inte kunde kissa. Efter alla prover o röntgen konstaterades att hon hade grus o kristaller i urinblåsan. Så Stina fick antibiotika och i fortsättningen satt på svindyrt specialfoder. Det räcker ju inte med att hon har astma och måste andas i inhalator varje morgon...som hon avskyr. Antibiotikan och fodret gjorde sitt, så nu är hon bra från den biten i alla fall. För tillfället är väl bäst att tillägga. Hon behöver ju följas upp med lever, njur och sockerprover.

Tyvärr godkände ju inte Agria mina fakturor från Veterinären eftersom Stina haft urinvägsinflammation några gånger i sitt långa liv. De hävdar att det är kroniskt och hon har fått grus o kristaller från detta.

Ja, jag gick ju själv på en blunder när jag fick försäkringsbeskedet från Folksam gällande Stina. Att hon i fortsättningen inte skulle få ersättning med mer än 5000 kronor. Agria lockade med 60 000 kronor för den gamla katten och jag ringde dit och fixade över henne. INGEN sa åt mig att det kanske inte skulle vara så klokt att byta försäkring. Jag trodde ju att jag gjorde det bästa för min lilla prinsessa. Eller hur! Men så var det ju inte. Och när jag läser det finstilta (med förstoringsglas) så ser det inte ut som om jag någonsin kommer få nån ersättning från Agria. Oavsett sjukdom. Så jag fick snällt betala 11 000 för Stinas läkarbesök. Lite svårt när man är sjukpensionär samt delvis arbetslös. Finns inte en spänn över när räkningarna är betalda. Tack till min älskade dotter som kunde låna mig pengarna.

Som sagt, upptäckte nu denna knölen. Och blev förtvivlad. Inte är jag beredd att skiljas från min finaste vän än. Min trösterska med den finaste mjuka päls som finns. Samtidigt vill jag ju absolut inte att hon ska gå omkring och ha ont. Fick genom bekanta höra talas om Änglakatten på Facebook. Två eldsjälar som gör allt för att hjälpa till med hittekatter och andra katter som har det svårt. Skrev till dem och frågade om råd. De har nära samarbete med en veterinär i Lerum. De tvekade inte när jag berättade om Stina. Så nu är det en stödinsamling upplagd på deras sida. Och jag är alldeles hänförd av all respons, kärlek, omtanke och pengar som skickas av helt okända både två och 4-benta. Och även ni som är mina vänner har skickat en slant. Kan bara säga TACK från djupet av mitt hjärta.   

Som det ser ut nu så kan jag få komma till Veterinären på fredag och undersöka Stina. Vad som sen ska göras, återstår att se. Jag tar en dag i taget nu. Det kan ju bli operation. Huvudsaken är att mitt lilla sockergryn inte far illa. Jag kommer rapportera på bloggen vad som händer...Så håll alla tummar för att det ska lösa sig på bästa sätt.

Kram från Stina och mig..     

 

Så har det nu kommit några snöflingor även till Göteborg. Vackert..men livsfarligt. Jädrans halt ute alltså. Känner mig som jag har skitit ner mig när jag struttar fram på gångbanor och annat. Knät är inte läkt sen förra vurpan. HATAR ISGATOR!!!!

Julen fick vi däremot fira utan något vitt. Va svårt det är att få julstämning då. Granen står så grann i stugan...Julmaten doftar underbart på borden...Julklapparna lockar förföriskt med sina okända innehåll...Kalle Ankas kolibrier zum..zum..zum... Men det är något som fattas. SNÖ! Jag kanske har för stora krav. Med all miljöförstörelse ser det ut som årstiderna går in i varandra. Och vi har inga tydliga perioder längre.. Trist...   

Nyårsafton svepte förbi med lite go mat å en flaska champagne vid 12-slaget...Och plötsligt är det 2017. Tiden rusar iväg nu för tiden. Hinner inte riktigt med.. Men jag vill verkligen ta tillvara på varje dag. Inte så att jag ska ha en lång lista med saker att göra, utan mer försöka leva i nuet. Gårdagen är ju förbi. Det som hände då kan man aldrig ändra på. Ångra? Javisst. Men hjälper det? Blir det bättre? Nej! Istället grottar man in sig i en massa deppresiva tankar.

Morgondagen vet vi inget om än. Den kommer oavsett vad vi gör. Och nya saker kommer hända. Men då ska man inte slösa bort den dagen som är IDAG, med att oroa sig för morgondagen. Utan ta tillvara på nuet, så bra det går. Vara tacksam för att man har tak över huvudet, mat i kylskåpet, kläder och varma skor att ta på sig och som jag har, världens finaste dotter. Jo, jag har många problem och svår ohälsa. Och vissa dagar skiter jag i allt. Man är inte mer än människa...Men att gå och sukta efter saker som jag aldrig kommer ha råd med, eller resor jag aldrig kommer göra är väl ändå rätt så bortkastad tid. Men även där glömmer jag bort mig ibland och bara gnäller. Det går ju ingen större nöd på mig, men ibland kommer man in i svackor när allt är svart. Å då blir det mycket gnäll... Dumt av mig...Jag vet. Men jag försöker se lite positivt på tillvaron då...Ta upp en kelsjuk katt i knät och bara goooooosa....Länge. DET är livskvalite på högsta nivå.

Nu ska jag skura av badrummet från tak till golv och sen diska. Efter det SKA jag känna mig nöjd och tillbringa kvällen med katten Stina (Findus är i sitt fosterhem några dagar så att Stina får lugn och ro) och TV. Imorgon ska jag upp tidigt och jobba hos min brukare.

Vi hörs!   

 

Japp så har man gjort sitt första ensamma pass på Sifo. 4,5 timmar...som kändes som 40,5 timmar... Jösses..Hade ingen aning om att det var så psykiskt krävande att göra markandsundersökningar genom att ringa hem till folk. Efter 1,5 timme var jag gråtfärdig och visste inte om jag orkade sitta 1 sekund till. Men efter lite kaffe latte och en halv lussekatt kämpade jag på igen. Kvinnan som satt bredvid mig och ringde tyckte det var kallt i rummet och hade filt på sig. Skojar du?..sa jag...Jag är fullständigt genomsvett! Mina kinder glödde som mogna tomater. Kanske berodde på att hon jobbat några år och detta var mitt första pass. Näväl...ska dit och jobba måndag och tisdag kväll igen.

Jag är ju dessvärre inte i den positionen att jag kan välja ett jobb som är roligt och intressant. Jag får helt enkelt hålla till godo med det som finns, och med dem som vill ha mig. Så det är bara att bita ihop och göra sitt bästa. Har ju kvar timvikariet som Personlig Assistent också. Så jag får hoppas på mer jobb där....

Ska ju skriva in mig på jobb och utvecklingagarantin i januari också. Då är mina a-kassedagar slut. Så vem vet vad de hittar på. För en människa med stort kontrollbehov är denna sits väldigt otrygg och jobbig.   

Men jag ska försöka släppa detta ikväll nu när jag ska till Göteborgsoperan och se ett julspel. Vann biljetter från Bostadsbolaget. 2 biljetter a´395 kronor. Kul!   

Så himla roligt och intressant det var att gå på Kattmässa. Inte en endaste katt var där, men istället var vi ca 400 kattokiga människor som yrade omkring bland alla försäkringsbolag, kattmatstillverkare, kattbeteendevetare m.m.  Blev man trött i fötterna så kunde man lyssna på en massa olika föredrag om våra pälsklingar. Specielt intressant var ju Susanne Holmström. Hon brukar ju prata katter i Gokväll, och har ett härligt förhållande till katter. Hon tillkallas allt som oftast för olika ärenden där det behövs en speciallist. Sen fick man ju "smakprover" på all världens kattmat och annat kul för de små. Långa armar innan vi kom hem. 10 kg kattsand bl.a Fick också prata med en veterinär om mina kattproblem. Så jag är jättenöjd. Kan rekommendera er att gå på detta om det kommer till era hemtrakter. Just denna mässan hette I love Cats och arrangerades av Anicura - Västra djursjukhuset i Göteborg.

 

Igår gjorde jag mitt första arbetspass med handledning på Sifo. Jesus Christ! Hade känning av migrän innan jag åkte in men tänkte att jag skulle försöka ändå. Det höll några timmar sen uthärdade jag inte längre. Bara lägga sig i en soffa och ta en migränspruta. Bra och fin start på det nya jobbet.    Blir nog inte långvarig där kan jag tro. Miljön där 40 intervjuare sitter o ringer är ju inget att hurra för. Vi sitter tätt, tätt, tätt med en liten vägg mellan datorerna. Ett jäkla liv när alla pratar. Så det är lite förhöjd migränvarning redan där. Plus att jag var spänd och nervös naturligtvis. Nästa pass är på tisdag kväll. Ska absolut dit och testa igen. Så får jag väl se hur det utvecklas. Måste göra 2 arbetspass per vecka. I mitt fall kvällstid och 4,5 timmar varje gång. Så jag måste ju ändå ha ett jobb till. Eller hitta något annat som jag kan försörja mig på...

Idag blir det en slappardag. Men mycket lugn och ro.   

...vad dagarna rusar iväg.   

Hade bestämt mig för att gå den där "utbildningen" även om den var obetald. Får ju ta det som en erfarenhet. Måndag-tisdag sammanlagt 8 timmar. Men de ringde på måndag morgon och meddelade att kursledarna var sjuka båda två. Så nu blir det ett nytt försök nästa måndag och tisdag. Och eftersom jag är inne i en migränsväng igen så kändes det ganska skönt att slippa denna veckan.   

Däremot knackar ju första advent på dörren. Och mina fönster som verkligen behöver putsas. MEN jag måste ta det lugnt och inte stressa upp mig.   Annars blir ju migränen ännu värre. Det blir säkert jul i Sverige trots att jag inte har putsat mina fönster.   Så man får ta det kallt. Katterna är ju också roliga. De sitter gärna i fönstren och tittar it. Med nosen tryckt mot glaset. Så det blir ganska omgående 1000 nya små nosavtryck där.   

På lördag vill jag i alla fall vara frisk. Då ska jag på Kattmässan I love cats. Massor av utställare (dock inte av katter) och många föredrag. Kommer sitta där hela dagen. Och förhoppningsvis lära mig ett och annat. Smakprover skulle det visst vara också...Eeehhh... Jag tänker då inte smaka på kattmat...   Hihihihi....

....fick precis telefon från företaget jag var på igår. De var intresserade av mig.   

Inte dåligt för en gammal tant  som är både halt och lytt...

Igår var vi 5 stycken som fick info och anställningsintervjuer. Då framkom att detta är bara ett jobb på timmar. Man får, på ett schema, ( 2 veckor i taget )lägga in sig, och hoppas att man får ihop tillräckligt så man kan betala hyran.... Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Däremot kan man så småningom få jobba hemma om det funkar. Och DET är jag ju intresserad av. Visserligen kvällstid. Men man är ju hemma 1 minut efter man slutar så det är ju gött.

Lönen var ju heller inget att skryta med, ungefär som a-kassan jag har nu.  I vilket fall som helst ska jag börja på en 2-dagars utbildning på måndag. Obetald! Stannar man sedan i företaget och har gjort 100 timmar så kommer man få betalt för den.

Det stora kruxet nu är ju Arbetsförmedlingen, A-kassan och Försäkringskassan. Min A-kassa tar slut 1 februari och sen går jag in i Jobb och utvecklingsgarantin. Försäkringskassan tar över utbetalningarna och naturligvis har de helt andra regler. Så A-kassan och AF är mailad nu. Så får vi se vad de svarar. Sen ska väl FK säga sitt också. Ja..ja..ja... Inget att få högt blodtryck för nu..Får se vad de skriver först. Vill gäääärna ha alla beslut på papper. Så därför mailar jag istället för att ringa.

Lite spännande är det ju i alla fall.

 

Sjutton också....Så jäkla nervös jag är.   

Ska på anställningsintervju klockan 14 idag. Det blir infomöte samt enskilda intervjuer. Så jag lär väl knappast vara ensam. Söker ju alla jobb jag kan tänka mig, men konkurrensen är ju stenhård. Så jag brukar inte komma till intervju ens. Är väl både för gammal och för mkt sjuk..   

Jobbet är telefonintervjuare för SIFO. Kvällstid. Inget drömjobb, men bättre än att inte ha något alls. Och det är ju inte försäljning i alla fall. OM jag får jobbet så har jag ju diverse samtal med FK att göra också. Blir snart utan A-kassa och ska gå in i jobb och utvecklingsgarantin. En djungel av regler för att jobba eller inte.

Nåväl. Tar en sak i taget.

Wish me luck!   

 

Tjohooo...Jag vann 2 biljetter till kattmässan den 26 November. En tävling på Facebook. Jag blev så himla glad. Biljetterna var slutsålda sen länge, så jag har inte haft nån chans att skaffa någon.

Jag har ju lite bry med mina kissar. Stina är ju en gammal tant nu och vill helst ha lugn och ro. På sin höjd kan hon få ett frispel någon minut när hon bajsat. Känns väl gött...eller nåt... Findus däremot vill ju ha bus heeeeeela tiden. Han ligger o spanar på Stina bakom dörrar och sängar. När hon går förbi kastar han sig över henne. Hon vrålar som en stucken gris och man får oftast "rädda" henne. Findus är egentligen godheten själv. Så han vill inget illa. Han vill bara att det ska vara action hela tiden. Kanske nån släng av ADHD. Så just nu bor han hos Jonny under veckorna. Båda Stina och han mår bra av det. Tyvärr är det ju så att de ska göra stambyte hemma hos Jonny nu...Och han kommer bo 5 veckor hemma hos mig. Inklusive Findus. Så nu är det lite spänt igen... Det är så tråkigt att se min lilla prinsessa bli nervös och orolig. Och även Findus mår dåligt för att vi skriker på honom. Han blir också nervös. Jag har köpt Feeliway...och även den nya som kommit. Men det hjälper bara lite. Så nu ska jag ta tillfället i akt att fråga på mässan vad man kan göra mer. Det ska ju vara specialister där av olika slag. Innerst inne vet jag kanske...Men jag vill ju inte förlora min prins heller... Usch va jobbigt.

...är ju för himla kul. Igår och idag är det gratis att forska i alla kyrkböcker. Passa på!!!!!

www.arkivdigital.se

Så jag satt nog en sex timmar igår..och antagligen lika många blir det idag. Igår så trodde jag att jag hållt på i en kvart ungefär..Men det visade sig att det var 3 timmar. Tiden fullkomligt flyger iväg när man följer en person genom ett antal kyrkböcker. Dels tar det ju tid att hitta personen i varje bok, men sen blir man ju helt uppslukad av all information. Hur och var de levde...och kommentarer vid husförhören.

Min morfars mor, Hilda, var först gift med Martin. De fick 4 barn tillsammans. Sen fick Martin lungsot och dog bara 30 år gammal. Då steg en äldre bror in, Axel Robert, och gifte sig med änkan. De fick sen 3 barn tillsammans, varav min morfar var en av dem. Han föddes 24/2 1911.

Martin och Axel hade dock inte varit några duvungar i sin ungdom. 1899 rånade de en posttransport på pengar. Brutalt var det, men ingen skadades allvarligt. Martin dömdes som medhjälpare och fick 6 månaders fängelse samt 1 års omyndigförklaring. Axel däremot ansågs vara huvudmannen och dömdes till 4 års straffarbete. De avtjänade sina straff på Nya Varvets Centralfängelse i Göteborg. Han blev frigiven 5 maj 1903. Jag har en kopia på frigivningspappret. Men bild och olika kännetecken. Ljust hår, ljusa mustascher, blå ögon, rak spetsig näsa, ordinär kroppsbyggnad, blek, 179 cm lång, vänstra handens pekfinger avhugget och ett ärr vid vänster tinning.

Förstår ni att man blir beroende av sånt här. Älskar att få veta gamla saker. Sen har jag ju också luskat ut var en del bodde. På både mormor och morfars sida rörde de sig runt Vetlanda. I Myresjö, Gunnarshult Håkansgård bodde de många år i generationer. Har meddelat syrran att jag gärna vill åka dit och kolla på huset.

Ett hus som jag kollat på och faktiskt även fått gå in i är huset där mormors morfar bodde 1890. Katteryds Södregård Nr 1, Björköby. Han arbetade som rättare där. En slags förman. Huset som nu ägs av de som äger gården har stått obebott i många långa år. Vedspis och allt fanns kvar. En häftig känsla att få stiga in där. Tog massor av kort naturligtvis...

Nu har jag inte tid att skriva mer.... Nya upptäcktsfärder är på G...

 

....eller inte...   

På tisdagskvällen fixade jag allt som jag skulle ha med mig för bussturen till Ullared. Skulle stiga upp 7 och vet hur trött jag är på morgonen   , så jag ville ha allt iordning. Hade skrivit en lååååååång lista också. För när man väl är inne där, så kan det bli viss blockering i skallen. Jag har ju varit med om det förut..

Jag vet inte vad som gick fel. Valet i USA urartade ju när Trump började få en jäkla massa röster.    Men HALLÅ...hur tänker folket egentligen? Fick en olustkänsla i kroppen. Ja, jag vet...Jag är så himla känslig..  Men tvingade mig i säng till slut.

Sov jag något? Nix! Och framåt tre sådär så hamrade migränen igång.. NEJNEJNEJ! Inte NU! Men i min kropp har jag tydligen ingen talan. Så det blev till att ta en migränspruta o hoppas på lite sömn innan jag skulle stiga upp. Somnade jag? Nä! Och en tråkig biverkning av sprutorna är att alla mina leder börjar värka extra mycket. Struttar fram som en trött 102-åring. Sista gången jag såg på klockan så stod det 6.10 Somnade väl där nångång. Fattade inte vad som hände sen när alarmet gick igång klockan 7. Vimmelkantig och med mer huvudvärk på gång så var det bara att inse fakta. Jag skulle inte orka med en heldag på Ullared...   

Jag blir så förbannat trött på denna handikappande migränen. Hade varit besvärsfri i ungefär 1 vecka. Innan dess hade jag haft migrän/huvudvärk i 17 dagar. Den förstör mitt liv. Mitt första anfall fick jag för 45 år sedan. Om jag hade vetat att den skulle förfölja mig i alla dessa år så hade jag nog inte funnits nu. Migränen är ärftlig. Farmor, pappa och syrran har likadant. Har försökt få sjukpension på 50% eftersom jag sällan kan jobba mer än just 50% i månaden. Men avslag efter avslag. Ända upp i kammarrätten. De följer FK:s linje och talar om att migrän inte är en sjukdom.   Dessutom har jag inte ännu prövat varenda ledigt jobb som finns på arbetsmarknaden.   

Imorgon ska jag få ett samtal från ett arbete som jag har sökt. Det blir väl en telefonintervju till att börja med. Lite nervöst...   Men vem vill ha en hopplös migräniker?   

 

Alltså, jag är i ett hemskt chocktillstånd nu. Ångesten sprutar ur mina öron och jag har svårt att andas. Hjärtat galloperar vilt...

Har Trump blivit president?

Näähää.... Det är ju bara en fis i rymden mot min chockartade upptäckt. Har precis läst på Aftonbladet MED STORA BOKSTÄVER att Toblerone ska byta utseende. Är det sant???? Är Aftonbladet en tillförlitlig källa??? Jag är rädd.... !!!   

Sedan 1908 har Toblerone haft samma utseende...Enligt Mondelez International handlar det om ökade kostnader för ingredienserna. De kände att de var tvungna att göra något, och valde mellan att öka priset eller ändra utseende. BBC har talat med en "säker källa" och fått veta att det är främst Storbritannien som kommer att drabbas först. Sen får EU avgöra om det ska spridas till de andra länderna...

Alltså...Jag var tvungen att kolla almanackan. Nä...det var inte 1 april...

Vi står inför ett oerhört viktigt val i USA som kommer förändra hela världen. Å så ska man behöva läsa sån skit om en chokladbit. Visst..den är god. Men jag skiter högaktningsfullt i pris och form. Blir den för dyr så köper jag den inte. Formen har ingen betydelse. Den kommer ju ändå malas sönder mellan mina käkar... Suck!

Imorgon ska jag till Gula Huset i Ullared. Är redan trött, men kommer ta det så lugnt jag kan. Eventuellt FYNDAR jag kanske några Toblerone som jag kan smaska på...

Peace!   

 

Så heter min blogg. För att jag är jäkligt road av just katter och pyssel. Sen har jag ju fler intressen... Släktforskning, bra kriminalare/skräckhistorier, matlagning, fotografering....skräckfilmer...

Pyssel inbegriper: Gipsgjutning, decoupage, ulltovnig, virkning (kan bara göra grytlappar..) måla i målarböcker för vuxna, teckna och måla med mera, med mera...Jag vill ofta jättemycket, men mitt hälsotillstånd tillåter inte det. Så jag försöker fokusera på en sak i taget. Men oftast ligger det en 7-8 påbörjade projekt här hemma. Kan det finnas en diagnos för det? Kanske alla bokstäverna i alfabetet utom I och Q....

Mitt senaste projekt är en handavgjutning. Har varit och köpt alginat. Så nu ska jag bara välja en dag för avgjutningen. Tänker kanske ha en lite kupad hand som man kan sätta ett värmeljus i. Tyvärr så måste man ta sönder själva gjutformen när man gjutit gipset. Lite synd. För alginaten var jäklar i mig inte billig. Om det funkar och blir bra, ska jag försöka hitta billigare alginatt nånstans. Panduro är ju alltid dyra....

Avslutar med lite pysselbilder.

       

 

Jahaja....Idag är det dags för en Gustav Adolf-bakelse då. Frågan är om jag vill riskera dubbla lårbensbrott på isen utanför mitt fönster? Mja..jo..det suger ju i tarmen...Och ostbågarna tog ju slut igår... Men med det lilla förstånd som återstår i min skalle så inser jag att det är bättre att vara hemma, med två hela ben. Även om det värker i dem av artrosen. Lårebensbrott värker mer...

Har tagit ut lite görgött rotmos ur frysen och ett par kycklingbollar...Mums...Och skulle det sen knipa kan jag ju alltid poppa lite popcorn. Tror jag har nån gammal kanelbulle liggande i frysen också. Från vilket århundrande vet jag inte...men den går nog ner med en rejäl kopp latte.

Har en hel del inspelade serier att kolla på också, så jag kryper nog ner i soffan jämte Stina sen. Och myser..som bara vi kan.    Såg första avsnittet av The Collector igår. Den lovade gott. Har nu tre avsnitt till att plöja igenom. Härligt!

Ta det lugnt idag om ni MÅÅÅÅÅSTE gå ut!

Decoupage - eller pappersservett-teknik - är en gammal teknik för dekoration av vardagliga föremÃ¥l med hjälp av vackra pappersbilder och motiv. Decoupage är känt sedan 1700-talet i Italien. Ordet découper är franska, och betyder helt enkelt att klippa ut.Man kan dekorera alla möjliga saker med decoupage, helst gör man det med pappersservetter, men man kan även använda sig av presentpapper, rispapper och bokmärken. Tidigare, när pappersprodukter var dyra och sällsynta, användes mÃ¥lningar, tyg eller tapeter. Dock är det sÃ¥ att ju tunnare papper man använder, desto finare resultat fÃ¥r man.Man klipper eller river ut det motiv man vill använda och använder sedan olika lacker för att montera det pÃ¥ diverse föremÃ¥l. Man kan decoupera pÃ¥ tyg, porslin, glas, zink och plÃ¥t, sten, trä, spÃ¥nkorgar och papper. Beroende pÃ¥ vad man vill dekorera använder man olika lack.Decoupage är ju jättekul pyssel tycker jag. Dessutom gjuter jag ljusstakar i gips som jag sedan decouperar. (Hur mÃ¥nga fick lära sig ett nytt ord idagÂ…?) Denna dagen ska jag börja i klädkammaren. Med risk för livet. FörstÃ¥r inte vem som alltid proppar in saker där sÃ¥ att det rasar bara man andasÂ… OM jag överlever sÃ¥ ska jag plocka fram allt deoucape/gips som jag har med julmotiv. Ã…ssÃ¥ alla ljus som jag dekorerat. Sen kommer jag lägga in det pÃ¥ min sida: https://www.facebook.com/annicasdecoupage/ SÃ¥ hojta till om det är nÃ¥got ni vill köpa. GÃ¥r bra till min mail: [email protected] Ha en fin dag, alla. Ta hand om varandra och visa hur mycket dina nära och kära betyder för er. En dag sÃ¥ finns de inte längreÂ…

Joona Linna...äntligen är du tillbaka.    Håller som bäst på och läser Kaninjägaren nu. Av Lars Kepler. Jösses vilka bra böcker de skriver. Älskar också deras korta kapitel. Jag brukar läsa i sängen på kvällen och håller på tills boken träffar mig i huvudet. Då är det perfekt att det kanske bara är en sida kvar på kapitlet. DET orkar jag ju läsa också. Vissa böcker har ju vansinnigt långa kapitel och det finns inte en chans att orka läsa färdigt efter knock outen med boken... Helt klart ett I-landsproblem. Men sån är jag.

Jag har läst alla Keplers böcker och tycker de är superbra, om man bortser från Playground. En Science fiction-saga. Utan Joona Linna. Och en märklig historia om livet efter döden...   Verkligen tur att Joona Linna fick komma tillbaka.

En annan bra författare är ju Jussi Adler-Olsen.  I lördags kväll gick det en film som hette Kvinnan i buren. Boken som på svenska heter Kvinnan i rummet är en fantastiskt spännande bok. En sån som man har svårt at lägga ifrån sig. Som vanligt saknades ju massor i filmen. Så jag säger som jag alltid har sagt: Läs boken först! Jussi Adler-Olsen har skrivit en radda böcker. Alla lika spännande. I de flesta böckerna är kriminalinspektör Carl Mörck huvudperson. Han har till att börja med en medhjälpare som heter Assad. Jag upplevde honom som liten, lönnfet och skallig.... I filmen spelas han av Fares Fares. Hahaahahhaha.... Inte en siffra rätt. En annan rolig grej som jag upptäckte i filmen var att en kvinna låg och läste en bok av just Adler-Olsen. Alfabetshuset. Det måste de ha gjort medvetet. Alfabetshuset skrevs innan Carl Mörck fanns. En grymt bra historia om 2 engelsmän som fastnar i Tyskland under andra världskriget. LÄS DEN!

Ja vad vore livet utan böcker? Tråkigt. Fast jag är en periodare på böcker. Kan gå halvår utan att jag läser en enda rad..Sen plötsligt plöjer jag böcker som ett skenande mudderverk.

Ha en fin dag, alla! Vackert väder men kallt. Men så ser ju en perfekt höstdag ut!

Vi hörs!

NU så ska jag göra ett försök att skapa en blogg.   

 

Satt i FYRA timmar igår med en sida som inte alls fungerade. Å inte betalade de tillbaka mina pengar heller.... Blev så jäkla sur..    Sen kan det ju också bero på att den som satt vid mitt tangentbord inte är vassate kniven i lådan...   Ledtråd: Inte Stina eller Findus...

 

Men nu har jag hittat en (än så länge) gratis blogg. Som jag kommer öva mig på ett tag. Hoppas ni hänger på... Bloggen kommer handla om allt mellan himmel och jord. Men känner jag mig rätt så blir det väl en hel del katter och pyssel också. Ett å annat gött recept slinker nog med. Å en och annan bitter, hemsk, mordisk tanke om vårt samhälle idag. Sjukdomar?...Äh helst inte. Men jag har ju diverse konstiga "handikapp" så det lär väl också dyka upp. Sen så har jag mycket tankar om var jag just nu befinner mig i livet. Har funderingar på drastiska ändringar.. Så där finns det mkt att ventilera.....