Heej.
Då har jag bestämt mig för att blogga igen.
Tänkte först ta bort första inlägget här, men nej det var sådär allting började.
Idag har jag en super fin 19 månader pojke som vi döpt till Amadeus. Ja jag skriver vi, pga att pappan är med i bilden.
Direkt när min hjälte var ute så bestämde pappan sig för att han vill vara i pojkens liv. Så han kom 2 dagar efter födsel och träffade för honom sin andra son.
Idag lever jag och pappan som särbos men han är med i Amadeus liv.
Jag och min son låg kvar på ... i 8 dagar för att så så min lilla hjälte inte hade abstinens.
Yess ni läste rätt... Ska väl börja med att skriva att jag har ett 10års missbruk bakom mig. (Han hade aldrig någon abstinens tack gud!)
Jag hade svårt att sluta och skrev in mig på en speciell mödravård i Kristianstad, där dom riktade in sig på föräldrar med missbruk eller annan misär i livet.
Dom var till väldigt stor hjälp och stöd under graviditeten (som i övrigt va ganska lätt. Var extremt trött bara, med låga järn värden och dålig viktuppgång då jag hade svårt att äta.)
Dom stöttade mig hela vägen, även så att jag fick direkt hjälp för mitt missbruk när min son föddes. Så vi blev iväg skickade på att mamma/barn behandlingshem. Där jag satt i 12 veckor. Jag valde att åka vem då "andra delen" av behandlingen var svindålig!
Skötte behandling på hemmaplan och lever nu drogfri :) dock inte problemfri tyvärr hehe..
Det var lite av vad som har hänt sedan förra inlägget.
Kommer skriva om allting här förr eller senare. Man får ha lite tålamod med mig ^^
Välkomna hit! Hoppas ni ska trivas :)
Har ni några frågor så bara fråga på! :)
Sista bilden, vattnet hade gått. Dagen efter kom Han
Jag börjar med en fråga som jag hoppas så många som möjligt vill svara på.
Efter det,oavsett svar såklart, så ska jag berätta om min situation. Som är väldigt förvirrande och något jag är väldigt rädd för.
Såhär skulle det inte vara enligt mig.
Om man träffade en kille som visade sig vara ett svin,typiskt svin ni vet!
Innan jag fick detta till mig så fick jag reda på att jag var gravid. Han vill inte bli pappa då han har ett barn sedan tidigare, och jag tror inte han kommit över den relation riktigt.
Så det var inget snack om saken. Han sa bara att jag gick ringa och fixa det.
Jag har inte varit hos läkaren än.... och misstänker jag minst är i 3-4månaden.
Jag är rädd för att gå till läkaren då jag är 30år,och haft missfall och gjort abort tidigare, och är då osäker på abort eftersom jag är rädd att tiden håller på att rinna ut. Tänk om jag gör abort och sen inte kan bli gravid igen. Det vill jag inte offra!
Jag pratar inte med pappan till barnet just nu, ingen av oss vill väl ha med varandra att göra egentligen.
Är det dumt att föda ett barn utan pappans "tillåtelse"? Är jag taskig och självisk mot mitt barn?
Är jag elak mot killen då han varit med om detta tidigare och fick inte då heller välja.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Och det gör mig ledsen. Snälla kom med råd och tankar, jag hade varit väldigt tacksam.
