RSS - xml

Kontrollerades senast: 2022-06-26 16:50:35

Nellytibelia blog

Nellytibelia blog on Nouw

Operation och ändrad plan?

2019-02-21 08:48
Från Nellytibelia

Hej människor,

Jag vet att jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle försöka uppdatera denna sida minst 2 gånger i veckan, men jag har kommit till insikt med en sak.

Den här bloggen har jag för att skriva av mig och för att jag ska må bättre samtidigt jag vill försöka hjälpa andra personer.

Att jag sätter en gräns på hur många inlägg jag ska skriva ger mig bara en onödig stress och press som inte kommer hjälpa någon.

Jag ligger på sjukhuset i skrivande stund och opererades för några timmar sedan, men även fast jag ligger här, har ont och inte mår så bra känner jag pressen av att skriva ut något för att jag sa att jag skulle.

Med det här vill jag egentligen bara säga att jag ändrar mig nu, jag vill inte känna press från något jag gillar att göra för då blir det bara svårare för mig.

Jag kommer inte bestämma hur många inlägg bloggen får varje vecka, det kan bli 10 gånger i veckan men det kan också inte bli något alls. Det är helt upp till hur jag mår.

Att hjälpa andra är det jag vill, men om man mår dåligt själv är det svårt.
Behöver först lära mig ta hand om mig själv.

Ta hand om er!

Börjar blogga igen??!

2019-02-11 11:04
Från Nellytibelia

VARNING: KAN ORSAKA SJÄLVMORDSTANKAR, NEDSTÄMDHET, HOPPLÖSHET - LÄS INTE OM DU ÄR LÄTT BERÖRD AV DESSA ELLER LIKNANDE ÄMNEN

Hej människor!

Jag vet att jag är helt värdelös på att uppdatera bloggen men jag känner att det är helt okej att jag tog ett halvår paus.
När jag började blogga så tänkte jag att det skulle hjälpa mig med att må bättre, kunna ha någonstans att skriva av mig, kunna blicka tillbaka på hur jag mått och vad jag gjort då mitt minne är otroligt dåligt pågrund av psykisk sjukdom. Men inte bara det, jag vill kunna hjälpa andra, visa folk att de inte är ensamma och att det är inget fel på hur man mår.

Jag har alltid varit en person som brytt mig om andra, även om det betydde att jag inte fick må bra. Men det har ändrats, jag vill kunna hjälpa andra men har nu insett att jag behöver hjälpa mig själv också.

När jag började blogga tänkte jag otroligt mycket på vad andra skulle tycka, även fast jag sa till folk att jag inte gjorde det. Men pågrund av det så skrev jag inte det jag egentligen ville få ur mig

Jag tänker inte berätta min livshistoria i detta inlägg utan det kommer fler inlägg om händelser i mitt liv, men det jag försöker få ut av att skriva det här är mer att förklara att, under tiden jag startade upp den här bloggen hade jag inte lärt mig hur jag fungerade eller hur jag ville leva mitt liv, därav blev det en paus från bloggen ungefär 1 1/2 månad innan jag fyllde 18 år (15 september). Jag tog en paus för att kämpa med hur jag mådde och hur jag kände om livet.

Enda sedan jag har varit ett litet barn har jag tänkt att jag vill dö genom självmord (Då visste inte jag att det var "onormalt")så jag nämnde inget.
Men redan sedan mina tidigaste år med självmordstankar har jag velat dö som barn. Jag har försökt med detta flera gånger och varje gång jag försökt har underbara personer hindrat mig. Jag såg dem dock som några som förstörde för mig, jag var arg på dem, men innerst inne visste jag att de gjorde det för att jag inte skulle skada mig. Jag är så tacksam för de personerna som räddat mig från mig själv och är så glad att det finns så fina människor i vår värld.

Eftersom jag alltid har haft tanken på att vilja dö som barn så blev min 18-årsdag något jag inte ville fira, det var inget jag ville uppleva, jag ville vara död innan dess.

Denna sommar för mig var otroligt hemsk, det enda tanken jag hade var "Snart är det dags" och det gjorde mig väldigt glad eftersom det är vad jag alltid velat, men jag var även ledsen att det var så snart pågrund av att vilja ha mer tid med min familj, pojkvän och göra det jag vill göra och av den skillnad av tankar gick hela jag på högvarv, tankarna hit och dit tog kål på mig och sedan var det som att jag inte brydde mig om något längre. Jag ville bara sluta tänka, jag ville bara sluta andas, jag ville bara sluta leva.

Mitt mående blev värre desto närmare jag var min födelsedag. Det slutade med att 2 veckor innan jag skulle fylla år blev jag tvungen att läggas in på psykiatrin och fick fira min 18 -årsdag inskriven.

Paniken av att inte kunna göra vad jag ville när jag ville var inte lätt, det var otroligt jobbigt och jag ville bara där ifrån...

Innan inläggningen på psyket trodde jag det skulle vara jobbigare för mig när min födelsedag hade passerat eftersom jag egentligen inte skulle leva till dess. Men på något sätt blev det positivt annorlunda.

Bara några dagar efter jag fyllt 18 började jag må bättre, det var som en tyngd bara försvann från mitt bröst, det kändes som jag kunde andas någorlunda okej.

På något sätt så var det som ett litet kryphål att klara mig fram till jag räknas som vuxen eftersom jag ville dö som barn.

Jag kan inte säga att jag helt plötsligt blev bra och inte har några självmordstankar kvar utan jag kämpar med det än i dag. Mitt mående är upp och ner, men jag försöker verkligen ta mig genom allting, jag försöker verkligen fortsätta leva mitt liv.

Jag är ganska ny på att ta hand om mig själv men jag försöker verkligen så gott som jag kan.

Jag vill att denna blogg ska hjälpa andra som har det svårt oberoende situation, jag önskar att min blogg hjälper någon, kanske inte med att känna igen sig i min historia, men att känna att man inte är ensam.

Jag säger inte att jag har det värre än någon annan, jag försöker inte säga att jag är bättre än någon annan, det jag försöker säga är att vem som helst kan må dåligt och att det är helt okej att göra det.

Jag ska se till att börja blogga igen både för min egen skull och som ett försök att hjälpa andra personer att fortsätta med sina liv hur svårt det än känns att vara.

Detta blev ett extra långt inlägg men jag känner att jag behövde skriva av mig.

Jag kommer försöka uppdatera denna blogg minst 2 dagar i veckan. Nya inlägg kommer alltid länkas i min instagrambio - @Nellytibelia

Tack får ni tog er tid att läsa detta långa inlägg!
Ta hand om varandra!

Ha ett bra liv!

Novell - Han och Hon, Hon och Han

2018-07-28 00:20
Från Nellytibelia

Rummet blir förstenat. Eleverna trycker öronen mot dörren, försöker höra vad som sägs bakom de tunna väggarna. Men det verkar som alla redan vet, vet vilka hemligheter läraren undanhåller dem. Han är den som inte vet, han som sitter längst bak i klassrummet till vänster bredvid ett stort fönster. Han kan förstå varför hans klasskompisar inte har berätta något till honom, det brukar de inte göra. Han försöker tänka på något som håller borta smärtan, smärtan från hans bröstkorg som började när han klev upp imorse.

Han försöker tänka på deras första möte, men det är bortom minnets blick. Istället börjar han tänka på hennes vita långa hår, stora blåa ögon och hennes mellanstora ojämna läppar. Hennes fina släta hy med fräknar och en leverfläck precis mellan örat och käkbenet, han tycker den gör henne speciell, han vet inte varför, men han blir fascinerad av den. Ibland tycks han se den byta storlek och färg beroende på hur hon mår eller det han tror är hur hon mår. Men det stämmer såklart inte, Han vet att sånt inte händer i verkligheten. Men det han inte vet att den verklighet han lever i bara är fantasi. Han kollar ut genom fönstret och ser några barn skratta på lekplatsen, de har lycka i i sina ögon, en lycka han bara kan ha med henne, en lycka som har försvunnit, en lycka som försvann under natten, en lycka som han aldrig kommer få känna igen. Läraren har öppnat dörren och eleverna springer tillbaka till sina platser. Alla är tysta, som att de väntar på något, väntar på att på svar, svar de redan har. Han springer ut medan dörren ännu är öppen, det är ingen som hindrar honom. Han kan inte styra sig själv, det är som någon drar i honom. Hans ögon försvinner in i ett mörker, ett så djupt mörker så ögonen hittar på egna färger. färger som dansar omkring under hans ögonlock, gul, rött, orange, grönt, blått. Han hör skrik. Ögonen är öppna men mörkret vägrar dra sig undan. Det är någon som ropar på honom, men det låter som ett muller. Han förstår inte. Orden är inget han kan identifiera, allt flyter ihop. Ekot blir högre och han kämpar så händerna lägger sig på öronen. Han trycker, händer mot öron, ögonlocken ner mot kinden. Det krävs varje muskel, kraften är för stark. Han känner att marken under honom försvinner, Hans händer släpper huvudet av reflex. kroppen känns tung, som en förlamning. Mörkret faller bort och Ekot tonar ut. Hon står där med rödgråtet ansikte. Ögonen är blodsprängda och läpparna är alldeles blå. Hon anstränger sig, som att hon skriker, men han förstår inte, det låter som ett annat språk. "Jag hatar dig" hon knyter sina händer och sparkar sin högra fot hårt i marken. Knytnäven flyger in i lyktstolpen. Han tar upp sina armar för att omfamna men hon knuffar bort honom. "Jag hatar dig!” nu skriker hon inte längre. Hon tar ett andetag som paus. "Jag hatar dig. Jag hatar att jag älskar dig. Jag hatar mig själv. Jag hatar min existens." Hon gör sin kropp mindre. Hon kupar ryggen och lägger armarna i kors. Med händerna kramar hon sina armbågar. Han tycker hon är vacker. Vacker på sitt speciella sätt. Hennes blonda långa hår hamnar framför hennes ansikte. Han står och kollar på. Funderar på vad som hänt, om det är han som gjort något. "Förlåt, för jag är till besvär." Säger hon och vänder sig om. Hon rätar på sig och går ut från gränden, det sista han ser från henne är vinden som greppat tag i hennes hår. En stor container gjord i stål står lutad mot betongväggen snett till höger om honom. Han fastnar med blicken på den stora metallboxen. Den blir allt suddigare och tillslut ser han ingenting alls.

Han har sprungit genom halva staden innan han saktar ned. Mörkret vid ögonen börjar nu tunna bort och han kan snart se vart Han är. En stor vacker fontän är bara några meter ifrån honom och varje gång han blinkar skymtar han henne. Hon sitter på kanten och leker med vattnet som blänker så vackert av solens starka stålar och reflekterar himlens blårosa färg. Hans ben börjar röra sig igen. Han försöker sträva emot men kraften är för stark. Nu sitter han där bredvid henne. "Jag älskar dig också" säger hon med mild röst och pussar honom sedan på kinden. Han ler förvirrat mot henne. Hon riktar ner blicken mot vatten och ser koncentrerad ut, nästan som att hon försöker räknar alla de skimrande mynten som ligger på botten. Varje mynt har en önskning, en liten önskning som kan förändra en människas liv. Hon tar ner sin hand till vattnet och flyttar den från sida till sida mot vattenytan. Vågorna blir som ett band mellan dom. Han kollar på dom små vågorna som blir allt mindre och snart försvinner. Han kollar upp på henne men hon syns inte till. Hans ben börja rycka och sticka till, som dom har somnat. Han lägger sig ner på fontänens kant. Det är en skön känsla. Det börjar ila i hans tänder, som när man biter i en isbit. Han blundar och slappnar av. följer bara med resan runt i staden som nu ligger under stjärnorna och mörkret. han öppnar sakta ögonen. Han kan inte sluta tänka henne.

Han är rädd, rädd att aldrig mer få se henne igen. Hon var så arg, han vet inte varför, han vet inte vad som har hänt, vad han kan ha gjort. Han känner kullerstenarna under sig, efter varje steg tänker han sig hur dom ser ut, konturerna, gråskala, om dom har något tuggummi eller cigarettfimp kvarlämnad på sig, hur många som någonsin tagit ett steg på dom perfekta lagda stenarna i den fina innerstaden, han undrar hur många beröringar dom fått, hur det gick till när dom las. Hon sitter där, sitter på den lagom höga muren och väntar, väntar på honom. Han går med långsamma steg mot henne. det som händer har hänt förut, han kommer ihåg just det här, hon sittandes på muren, hans långsamma steg mot henne, deras första gång, deras första ordbyte, deras start, deras dröm.

Kullerstenarna försvinner och han trillar utan att hinna ta emot sig med händerna. Hans panna snuddar marken och han vaknar upp i sin säng med hjärtat i halsgropen. Hon ligger där bredvid honom. Hennes fräkniga vackra ansikte riktat upp mot taket, hennes tunga andetag är det enda han kan höra. Han kollar bort från henne och känner hur slaget mot pannan i drömmen fått honom att vakna, där bredvid henne. Han ler och för blicken mot henne igen. hon är borta, hon var aldrig där. hans instinkter hugger tag i honom, han kan känna det, känna att hon inte finns kvar, för hon fanns aldrig.


Tibelia Gustafsson, Gotland Visby

Åland

2018-06-23 21:59
Från Nellytibelia

Hej människor!
Jag har helt glömt bort att berätta för er att jag är på Åland! Jag har varit här från torsdags kväll och åker hem imorgon vid lunchtid.
Min pojkväns mormor och morfar har ett hus här så det är där jag, min pojkvän, hans mamma, hennes syster och deras föräldrar sover.
Jag blev berättat för att det inte fanns något internet här men när jag fick reda att mobildata funderar i hela EU blev jag så lycklig.
Under färjan från Gotland till Nynäshamn så satt det en författare och signerade böcker hon har skrivit och jag passade på att ställa frågor eftersom jag vill vara författare på deltid någon gång i livet.
På Åland har vi firat midsommar och gjort alla de där obligatoriska turistrundorna.
Jag vill även passa på att säga att jag har börjat skriva på en story i spelet Episode - Choose your story. Episode är en app för både android och Apple, det går ut på att man läser olika ”berättelser” och man själv är huvudkaraktären och man kan själv välja vad sin karaktär eller andra karaktärers val och attityd. Det är otroligt mycket mer komplicerat att skriva en story än vad man kan tro när man bara läser de olika berättelserna, men det är oerhört roligt! När jag väl har publicerat en del av min story kommer jag skriva ut vad den heter så ni enkelt och snabbt kan hitta den!
Ha ett bra liv!

Uppdatering om livet!

2018-06-13 16:45
Från Nellytibelia

Hej människor!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt på den långa tiden jag har haft härifrån. Jag ska försöka förklara lite vad som händer och hur det ligger till just nu så ni kan förstå varför det blivit som det blivit... Det är nästan en månad sedan jag skrev senast och det har hänt en hel del sen dess.

Jag kan börja med att säga att skolan har varit en tuff grej som tagit upp nästan all min fritid, har inte haft tid till att göra något annat än att plugga och vara social med dem personer jag behöver vara social med. Nu är skolan nästan klar för mig, jag ska dock gå sommarskola på grund av att jag började senare än de andra eleverna. På sommarskolan ska jag göra de prov och uppgifter de andra gjorde när jag inte hade börjat ännu. Sommarskolan håller på fram till den 28/6 med tiderna 8.15 - 11.00 varje vardag så det är inte en tonvis med tid som det går ut över.

En sak som hänt är att Jag har skadat min fot igen genom att en person cyklade in i mig och min fot vreds inåt ett halvt varv och jag landade på huvudet och det verkar som jag svimmade av eftersom jag inte minns så mycket. De på sjukhuset trodde först jag hade fått hjärnskakning och brutit foten så det blev flera timmar av springande för att kolla upp eventuella skador. När jag väl fick åka därifrån sa dem att det inte fanns några tecken på hjärnskakning och att röntgenbilderna visade ingen fraktur i fotleden, men jag skulle dit om det blev värre eller inte blev bättre under veckan.

Huvudet märkte jag aldrig av och foten blev bättre efter två dagar, en alldeles för snabb tillfriskning men jag klagar inte även fast det ännu gör otroligt ont.

Detta blev ett längre inlägg än jag trodde så jag kommer fortsätta förklara mer förhoppningsvis redan ikväll!

Ha ett bra liv!

Ny youtubevideo!

2018-05-16 09:17
Från Nellytibelia

Ny youtubevideo om när jag blev stucken av en giftig fisk!

https://www.youtube.com/watch?v=1P-U_eE9Sag&t=41s

hackad??!

2018-05-14 22:52
Från Nellytibelia

Hej människor!

Min blogg har blivit hackad och personen i fråga har försökt få tag på mina kontouppgifter. Mina senaste 2 inlägg har blivit borttagna och jag försöker nu att få dem tillbaka.

Jag ber också om ursäkt att jag varit dålig på att skriva den senaste tiden, det beror på mitt hastiga sämre mående under den senaste perioden.

Jag kommer skriva i ett nytt inlägg om någon dag om hur jag egentligen mår så ni får vara delaktiga och förstå om hur det är just nu.

Snart kommer även en ny video upp på min youtubekanal om när jag blev skadad av ett giftigt djur, kommer lägga ut länken till videon här så fort den kommer upp!

Ha ett bra liv!

skadad fot?

2018-04-20 22:36
Från Nellytibelia

Hej människor!

Idag hände som inte hänt på väldigt länge, jag skadade min fot som jag har en skada i igen. Om man sammanfattar kan man säga att jag har "fantom" smärtor. Det vill säga att min fot skickar felsignaler till min hjärna och säger att det gör så otroligt ont att jag inte kan röra eller nudda något med min fot utan att typ spy. Vill man läsa mer om just det kallas sjukdomen CRPS som var något man antog folk som blivit skadade i strid och fått någon slags nervskada som då är det jag har, fast ja, jag blev ju inte riktigt skjuten men smärtan var nog otroligt väldigt lika. Man vet ännu inte varför min fot svullnar och/eller blir missfärgad när jag slår den.

Skulle ni vilja se ett blogginlägg eller video om min skada? Eller kanske både och?

Ha ett bra liv!


Kass uppdatering?

2018-04-15 21:49
Från Nellytibelia

Hej människor!

Ursäkta för kass uppdatering... jag har inte mått mitt bästa på senaste så bloggen kommer lite längre ner på prioriteringslistan just då...

Idag har jag sett sound of music av Gotlands musikalkompani återigen, det var bra att se den två gånger för då såg man verkligen allting som hände på scen på ett annat sätt. GMK (Gotlands musikalkompani) gick jag på audition till förra året och kom in men just detta år har jag inte haft psykiska hälsan till att vara med, hoppas dock jag klarar av att vara med på nästa års musikal!

Imorgon så är jag ledig fram till 14:20 då jag har en 40 minuter lång lektion inso (individuell sång) sen har jag inge mer planerat.

Ha ett bra liv!

jobbig dag

2018-04-12 23:40
Från Nellytibelia

Hej människor!

Idag har varit en dag med väldigt mycket upp och ned med känslor. Dagen började bra med love vid min sida men så fort vi kom till skolan drogs humöret ned direkt. Vi började med att ha ensemble, alltså alla instrument med varandra som ett band kan man säga. Jag skulle sedan till Bup men mådde för dåligt så vi gjorde det till en telefontid istället.

jag hämtade sedan Love med cykel och vi åt lite på Mcdonalds. Vi drog hem och pysslade lite med olika saker, jag satt och pluggade samt skrev lite på ett långt blogginlägg som kommer om några dygn.

Vi har varit på Loves träning och jag skrev ned videoidéer. Ikväll har jag varit väldigt känslig och började gråta för det lilla minsta, tror det är för jag hållit det inne ett bra tag nu.

Jag har även filmat in en video ikväll som kommer handla om hur jag skadade min fot, låter inte så intressant men jag kan slå vad om att ni inte hört något liknade hända så se till att se videon!

Nu ska jag sussa. Ha ett bra liv!