Är lite understimulerad och uttråkad så då kommer behovet av att skapa göra mer och mer plats i den här kroppen. Alltid förstått varför jag vill blogga, men kan inte förstå vad meningen med en blogg är för mig nu när jag gör samma sak på Instagram. Ändå är jag här!
Är arbetslös för tillfället så varje morgon är en sovmorgon den jag kom hem och varje morgon har regnet sagt åt mig att det är okej att vara hemma. Känt mig till freds och lugn men uttråkad. Gör saker som annars inte har fått hunnit tagit plats i mitt liv.ter frukost långsamt, kollat på tv-serie avsnitt efter avsnitt, varit på loppisar med mamma, lagat mat länge.
Idag har jag sminkat mig för första gången på ganska länge och känt mig fin, satte på mig rött läppstift och lunkade fram i ösregnet för att möta Ella. Hon skulle bjuda mig på sushi som sen födelsedagspresent. Jag har hunnit fylla tjugo också! Hoppas bilderna är ok kvalle mobilbloggar för första gången!
Så mycket som pågår i mitt huvud, om en vecka har jag gjort mitt sista pass på söderberg någonsin, vilket känns helt sjukt konstigt. Så mycket praktiska saker att stå i och lösa nu på senaste tiden, samtidigt som det är mycket emotionellt arbete som jag typ också måste hantera inom den närmsta veckan också. J lämnar mig i över tre månader, jag kommer alltså inte att träffa människan på över tre månader. Vet inte alls hur det ska gå. Känns jättekonstigt och kommer att må jättedåligt av det, vill liksom bara ångra allt och gå i skolan igen och ha något som känns tryggt ochbra. Men så är ju inte livet alltid såklart, vill på ett sätt att det ska gå typ tre veckor så att det mesta av det praktiska jobbiga är över. Men samtidigt vägrar jag att dessa tre veckor ska gå för det betyder att j kommer att försvinna ifrån mig och jag har blivit så himla van vid att ha honom vid min sida att det är en djup sorg och osäkerhet att vi ska leva två helt oskiljaktiga liv. Hjälp hjälp hjälp,
Samtidigt är det jobbigt på grund av att mycket kaos händer x och y med, vet inte varför det påverkade mig så mycket men det gör det.Allt är bara så jävla tragiskt typ, det här får mig att bli rädd för droger igen. Och typ livet, att livet och det här samhället får en att må så där dåligt, att det kan gå sådär långt. Egentligen är väl det kärnan just nu i mitt mående. Stå rliksom på kanten till ett helt annat liv, eller i alla fall en ny period i mitt liv. London kapitlet tar slut för mig här. Skönt och mycket läskigt på samma gång, fan vad livet har gett mig. Detta har verkligen varit ett år som jag kommer att minnas oavsett vad som blir konsekvenserna av det. Längtar efter trygghet just nu bara, därför suger det att det som just nu varit min enda trygghet här i london tänker flytta till andra sidan atlanten, han inte bara tänker utan han gör det om några dagar också. Det känns faktiskt jättehemskt. För disträ och chockad av allt som händer för att kunna rensa mitt huvud, Inatt sov jag från 23 till 2 och sedan var jag vaken till sex då jag gick till jobbet. Saknar att sova gott saknar lugn har ingen aning om någonting allting känns väldigt läskigt just nu. Längtar tills om tre timmar då jag kan få bli omkramad och känna mig varm hejdå.
År veckor dagar månader jag vet inte hur länge sedan det var jag kände för att blogga. Börjar jobba om någon timme så sitter och väntar egentligen på att hasa mig iväg samtidigt som jag äter linschips istället för att laga mat. Känner känningar av migrän och har en allmänt sugig jobbvecka, mår bra fast jag mår dåligt. Eller mår ok i mitt dåliga mående, men förstår inte riktigt vad som håller på och hända med mig. Fick min första riktiga panikångestattack i torsdagskväll för första gången på två år och det kändes fruktansvärt för förstår inte alls vad det ska betyda. Mår jag dåligt? Tror inte det, inte mer än vanligt så nu går jag runt o letar varningstecken konstant. Obs mår bra men är förvirrad. Känt mig olustig och kanske otillräcklig eller har inte riktigt klurat ut ännu varför jag känner som jag gör. Så skönt det var att skriva av sig på dator förresten, glömde bort det smidiga i att kunna skriva lika snabbt som man tänker, något väldigt tillfredställande i det. Har dock vart ganska duktig och skrivit väldigt mycket dagbok 2019, kul tror jag!!
Plus 2019 vilket jävla år för mig!!! Hänt så mycket med mig fått uppleva så mkt som gjort mig så glad och som jag aldrig trodde skulle hända. Är kär!!!! I en kille(!!!) Vad fan händer livet. Utöver det är mitt liv oklart allt är bara så himla oklart men skitsamma va!!! Är optimist i grunden saker brukar lösa sig tänker jag alltid det är min överlevnadsinstinkt som jag hoppas stämmer, vill att saker bara ska reda ut sig hoppas det gör det imorgon!!
I lördags åkte jag, Tova och Katie hit, till gods own junkyard. Vilket e som ? ett museum? galleri? där en privatperson samlat på neonlampor i massvis av år som man kan gå runt och titta på. Ligger i en lagerlokal ganska off (eller kanske inte, men en annan del av london än vad vi hade sett konstaterade vi.
Hade ingen aning när jag drog med mig dem hit om det skulle ta fem minuter eller 3 timmar men besvikna blev vi inte. Inte superstort men värt ett besök plus de hade café som sålde öl och man fick sitta vart man ville, så jag klagade inte.
Vi var impade.
Vi blev hungria klockan började bli sent så vi gick till en närliggande liten pub som serverade mat. och satt på terass i november utan jackor (räddade av värmelampor ofc.) Tycke om de här personerna så himla mycket m!!!! ugh tackelitack livet.
Öl skulle drickas och i lagerlokalen bredvid låg eget bryggeri som hade medelålders teknikmän som spelade/liveade techno. Pretentiösaste jag sett men skrattade jättemycket av att typ ha Grimes live framför mig fast utan talang.
Denna lördagskväll avslutades i Sabinas nya lägenhet i Stoke Newington, köpte med en flaska rött som vi drack upp och efter det blev jag trött och åkte buss hem till Dulwich, slut på denna lördagen.
Tänker på Sverige för åker hem !!! om 27 dagar, Inte permanent har jag lovat mig själv, men hem till min familj hem till karlskoga och hem till jul och trygghet tills årskiftet. Bort från au pairer barn och min värdfamilj. Sa upp mig för två veckor sedan känns fantastiskt. Vill skriva detta för vill att det ska finnas digitalt så jag kan komma ihåg, men svårt att skriva bra därav dessa lösa meningar om helt olika saker som har hänt. Summan av allt är i alla fall att den 20 december åker jag hem och det känns så skönt. Då ska jag vila vila vila och njuta av att någon annan lagar mat och att jag bara kan ligga en hel dag i min säng utan att någon bryr sig.
Skulle updatera med bilder men min dator och telefon vill inte sammarbeta. Så mycket men så lite som händer samtidigt, min vardag känns som en språngbräda där jag bara väntar på mitt hopp typ. Räknar ner, ner till lugn och Sverige, men också ner till att flytta tillbaka och börja om från noll igen. Att göra det jag inte vågade göra i september. Vågar egentligen inte nu heller men ibland ska man inte tänka utan bara lita på att saker löser sig. Lämnar en väska kvar hos Tova så att jag måste komma tillbaka, så att jag inte fegar ur i ljuset och tryggheten från stearinljus i december. Sen får jag köpa ännu en enkelbiljett, låna Tovas säng och på något sätt hitta jobb och boende därifrån.
MEN DET LÖSER SIG som timbaktu brukar säga, det är min grundkänsla. Ångrar ingenting heller. För ett år sedan var jag livrädd för att sluta gymnasiet och mådde illa och var orolig av tanken av att inte ha någonting. Så konstigt det kan bli att mitt psyke inte varit såhär stabilt sen jag kan inte minnas ens, fyran typ?? Femman kanske. 6an mådde jag skit pga familjedrama som fortsatte in i härliga högstadiet som vi alla kan erkänna är tre år av helveten åt alla håll för att sedan fortsätta in i en gymnasietid som för min del var bra men ett grundmående som var dåligt. Det grundmåendet har ändrats, tänk så det kan bli!!!!
Jätteglad för det.
Jobbade tills klockan slog sju för att sedan snabbt sminka mig och dra till Brixton för o träffa Klara, Jennifer och framför allt Freja, som åkte hem igår. Har egentligen precis lärt känna Freja men sådan himla härlig person, som tur är kommer hon tillbaka i december, så det blev bara ett litet miniavsked med öl fredagen till ära.
Vi var på pop brixton, vilket har blivit något av ett favvo ställe då det 1, ligger nära 2, har massa olika mat 3, har ett dansgolv 4, är utomhus men inomhus på ett mysigt sätt 5, snygga människor!!! Hänger jag i brixton hamnar jag alltid här tillslut.
<3klara<3 en av d bästa personerna jag mött!!!
Jag skulle jobba dagen efter så gick ändå hem i rimlig tid dvs 1, köpte med mig mc donalds och la en trött men nöjd kropp i sängen.
Spola fram till lördagkväll, mötte upp Sabina i en bar i Camden. Väldigt glad att jag äger den här bilden för här hände så jväla myxket konstigt på något sätt slutade det upp med att vi blev kvar efter stängning och blev bästisar med barpersonalen. Kände starkt för Holly.
Baren skulle sova så vi drog vidare. Det bästa med sabina är att vi älskar tråkiga gubband och det bästa med london är att de har så nishade klubbar så vi dansade hela natten till rock.
Söndag jag var seg, men konstigt glad(??) minns att jag sa det högt att kommer antagligen på skiiit strax för det var som alla lyckohormoner för en hel vecka kickade in denna dag. (så rätt jag hade!!!! fö)
Hängde med elina och det var sjutton grader klockan sex på kvällen och jag mådde bra. tack livet.
#nouwautumnchallenge
(om ni undrar vad jag håller på med så täntke jag att det här skulle vara ett bra sätt att !!faktiskt!! komma ihåg att blogga)
tänkte först klistra in anteckningar från min dagbok här men kanske (bara kanske) ska man inte alltid vända ut och in på sig själv för hela internet. Behovet jag har är att skriva, lägger jag ut sånt här känns det ibland som det blir för att visa upp. Vilket såklart är okej. Men vem orkar visa upp att man mår skit buhu det gör vi alla, Med det sagt har jag haft en extremt jobbig vecka. Försöker att skylla detta på yttre faktorer som att venus står i retrograd, det hemska har hänt ( det är fkn mörkt kl sex.) Jag jobbar 60h i veckan denna veckan plus nästa. Snart halvvägs. Varit en fruktansvärd vecka. Igår nådde det ngn slags topp då jag fick tre gråtattacker. Kanske behövliga men känner fortfarande efterskalven av dem idag, hela jag känns skör. Men övar på att vara u nuet, hur pretto det än låter och faktiskt haft fina stunder den här veckan. Igårkväll blev jag inbjuden till Katie och drack rödvin medan hon bakade pizza och idag har jag ätit lasagne med clara.
Jobbar på ett steg i taget just nu, känner mig helt satt ur balans och allt känns bara så himla mycket och jobbigt. Imorgon jobbar jag från klockan 7 på morgonen till 8 på kvällen, men efter det ska jag ut och äta och sedan gå på bio. Men som sagt, ett steg i taget, och det är att gå och köpa mys och cola för att sedan äta det medan jag kollar på någon dålig tv serie. Vi hörs.
#nouwautumnchallenge
Välkommen till en liten mobilsammanfattning av en vecka som gått.
Hängde med Märta på Franks som hade de godaste pannkakorna jag ngnsin(!!) smakat, dock jävligt fancy men hit kommer jag gå tillbaka varje gång jag vill fira något. Så jävla gott. Var på den vid covent garden, men finns lite överallt.
En lördagseftermiddag var jag i Clapham, åt burgare och träffade Noa.
Plus drack öl på pub. Givet.
När jag sagt hejdå till Noah i Clapham tog jag mig till Emma och coco i Soho för att fortsätta dricka öl.
Plötsligt hade det gått timmar och jag var jättefull och vi åkte runt på cykeltaxi genom hela oxford. Skrattade mig hem.
