RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-24 15:54:27

amandathun

Amandathun blogg på Nouw

TREDJE MAJ TVÅTUSENNITTON

2019-05-03 14:25
Från Amandathun

​När jag senast skrev så berättade jag om att jag börjat må bättre och saker och ting ordnade sig. Det ändrades snabbt när jag blev av med mitt jobb, nu har jag inte längre en tillsvidaretjänst och jobbar deltid i en månad på ett lager. 

Allt jag vill är att ha en tillsvidaretjänst så jag har en säker inkomst, men jag vill inte ta vilket jobb som helst längre. Jag vill ha ett bra jobb som jag gillar, ett jobb som jag känner mig bra på och kan stanna på. Innan jag fick min tillsvidarejänst så var jag stressad över pengar, jag jobbade extra för att få ihop mer pengar och hade inte riktigt en fritid som jag skulle vilja ha. Jag vill inte ha det så igen, jag vill inte behöva jobba röven av mig igen. jag vill ha balans. 


Vad vill jag jobba med? Plugga? Jobba deltid och plugga deltid? Många tankar som flyger runt nu, inga svar dock.  Men nu vet ni hur det ligger till. 

Måndags tankar.

2019-02-18 19:25
Från Amandathun

Det är inte bättre. Jag går i terapi och känner att jag mår sämre än någonsin, är det för att jag för första gången säger allting högt? Första gången jag pratar om MINA känslor? Jag brukar aldrig svara på något som har med mina känslor att göra, jag vill inte heller ha frågor om det när man är ett gäng i samma rum. Jag kanske klarar av att öppna upp mig för en person men inte flera, sen beror det ju på VEM det är också. Jag önskar jag var mer som dom som vågar prata ut om sina känslor och inte dölja dom, allting hade vart så mycket enklare för mig då .

Jag har ju även börjat på ett kostschema, dock tycker min kbt att jag ska fortsätta med det då jag faktiskt äter bra och så mycket som man ska göra. Innan kostschemat så åt jag max 2 gånger om dagen och inte alls någonting som gav mig energi, kanske en macka eller makaroner. Inte konstigt man var så trött alltid? Dock är jag ju det fortfarande, så jag tror inte det endast berodde på min kost. Jag har ju också en fight med psykisk ohälsa och det tar ju på krafterna kan man säg.

Bara för något år sedan vågade jag alltid säga vad jag tyckte, alltid säga till om någonting var fel enligt mig. Nu har jag ingen energi att ens stå upp för mig själv, för ändra eller för något. Mår jag dåligt över något så skiter jag i att ta upp det för jag orkar inte ta och förklara mig för någon som antagligen inte ens kommer förstå eller bry sig.

Det här med mitt mående, jag vill inget hellre en att kunna vakna upp varje dag och vara glad. Må bra. Kunna gå igenom en hel dag utan att känna alla dippar jag har, utan att överanalysera allting i min omgivning. Även om det inte ens är någon kommentar till mig så kan jag ta åt mig? Jag vet ju att jag inte borde, men det är min osäkerhet i mig själv som spökar.


Jag behöver sommar, då lär det säkert kännas bättre.

JAG MÅR INTE SÅ BRA

2018-11-28 19:22
Från Amandathun

Jag har enligt mig själv vart väldigt öppen ang min stress. Men nu när jag förra veckan var och faktiskt sökte hjälp för den, så skämdes jag? Varför gjorde jag det?

Jag var förra veckan och ville ha hjälp för min stress, jag har ändå klarat mig själv i 3 år men jag känner nu att jag vill inte ha kvar min stress. Så jag har nu fått remiss till KBT och jag kommer bli kallad till 6 möten, sen vet jag inte hur mycket mer jag behöver gå.

Min stress enligt läkaren har orsakat min ångest, min dåliga sömn och inprincip allt annat jag har problem med. Den har bidragit med en lätt depression, jag vill absolut inte att den ska bli värre.

Det blir inte lättare av att det snart jul med, få av mina vänner vet att jul inte är min grej. Alls.
Jag brukade älska julen, men när min Gamla mormor dog så följde julen med henne tyvärr. Jag försöker få tillbaka den känslan jag hade när jag gick in i hennes kök och plockade mat. När jag såg alla tomtar hon hade pyntat huset med och när man gick in i vardagsrummet, där hela släkten satt och mådde bra. Det är dock väldigt svårt eftersom hon dog endast två veckor innan julafton och därför har jag upplevt en julafton med mycket tårar och sorg. Min gamla mormor var eller rättare sagt ÄR min förebild. Pga denna händelsen så blir min stress lite värre än vanligt vid juletid, det är då jag anser man ska känna kärlek från nära och kära. Inte ångest.

Varför skriver jag då detta inlägget? Jo, för jag vill inte skämmas över att jag kämpar med inre stress. Jag vill inte att någon annan heller ska känna så eller att folk ska tro att man är omänsklig.

Jag har försökt dölja för mig själv och alla andra att jag faktiskt behöver hjälp att bli av med min stress, jag trodde att jag har kunde klara av det själv. Inte visa känslor/visa mig svag inför någon, ge intrycket till att jag är stark och kan ta det mest som kommer mot mig.. Men jag har även insett att när man är stark så är det när man kan prata om sina känslor och inte alla andras.

Jag gjorde ett inlägg för ca ett år sedan där jag berättade mer om min inre stress som jag kämpar med, jag fick väldigt mycket kärlek efter den och det uppskattar jag. Dock är det fortfarande många som tror att man bara kan sluta stressa, att man kan trycka på en knapp så är allt bra. Det är inte så, jag vet inte varför vissa tror det? Dessa kommentarer om " sluta stressa ", " stress är ju inte så farligt" och " skärp dig, det är inget att stressa över" Jag hoppades verkligen på att dessa kommentarer skulle försvinna, men det kanske dom aldrig gör?

Om du som läser inte har sett mitt förra inlägg där jag förklarar mer om min stress så kan du klicka här:
https://nouw.com/amandathun/ni-alla-tror-att-det-ar-latt-men-ni-kan-32166198


Tack för mig.


TANKAR KRING ARBETE

2018-09-04 20:35
Från Amandathun

Jag har ju haft några jobb under åren, några bra och många inte så bra. Tack vare detta har jag lärt mig hur ett arbete bör vara och kännas.

Mitt färsta jobb - Jag var tvungen att sluta där pga blev kallas saker som t.ex SLAV och då vill jag även poängtera att min pappa var delägare i detta företag men jag blev ändå kallad detta av en äldre man. Ingen respekt där inte.

Mitt andra jobb - Jag hamnade på en avdelning där det var grupperat, alltså mellan äldre och yngre (yngre som festade) Jag festade inte, så jag var med de äldre som kunde vart min mormor/farmor. Knappt någon av de andra yngre pratade med mig, förutom några få då såklart. Där var även en arbetsledare som dömde med blicken och ALLTID sa till oss att jobba snabbare även om det inte gick.

Mitt tredje jobb - Ett av de värsta jobben. Jag fick göra alla uppgifter på stället men dög ändå inte, jag jobbade bland råttor och fick inte skrika för då var det kört. Jag blev lovad en arbetsledar roll, men då jag inte kunde vara med på en mesig utbildning pga jag fortfarande jobbade p ett annat ställe 1 månad till så fick jag inte den tjänsten. Jag fick konstant höra att jag inte dög, att min chef var besviken på mig för att jag inte hann göra tre saker samtidigt. Usch, här sjönk mitt självförtroende något otroligt.


Mitt fjärde jobb - Hamnade på ett ställe som jag ÄLSKADE, fick en familj för resten av livet (trodde jag). Sedan började folk påpeka saker och eftersom jag var inne i en stressad och jobbig period så började jag tro samma. Jag är den som vågar påpeka saker MEN efter detta jobbet lärde jag mig att endast tala för mig själv då de andra inte kommer våga stå upp för sin åsikt när det väl gäller. Jag blev mindre och mindre omtyckt då jag påpekade brister i arbetsgänget, tillslut var dagarna kvar och jag skulle inte få förlängt då det inte behöves. Dock fick andra förlängt direkt, men jag insåg senare att det var bäst så. Jag hade inte vuxit som person om jag var kvar där och jag kommer alltid vara tacksam till detta jobbet!

Mitt femte jobb - Där var lite likt som förra arbetet, mycket snack bland kollegor och sen får jag skiten för min åsikt MEN när egentligen alla hade samma åsikt. Blev trött på att bara jobba med tjejer då det oftast kommer fram helt fel och skylls på alla. Jag försökte att inte bry mig då jag ändå hade en riktig pärla på avdelningen som jag kunde förlita mig på. Här lärde jag mig att det går inte att lita på någon.

Mitt sjätte jobb - BÄSTA jag haft, min extra familj, mina bröder. Finns inga kollegor jag älskar så mycket som dom och det fina är att jag fortfarande har kontakt med dom. Här växte jag sjukt mycket som person då det var på Engelska och jag HATADE att prata det inför andra.

Jag vill inte kommentera på vilket som som man blev orättvist behandlad på, vilket jobb som man hade grov ångest på och vilket som cheferna lät sina favoriter göra vad de ville.

Jag har lärt mig hur en chef ska agera i olika situationer, hur dom ska behandla de anställda och hur de ska finnas tillhands för personalen. Jag som anställd ska känna mig trygg och veta att om jag går till min chef/ansvariga så ska dom ta det jag säger på allvar och INTE skoja bort det eller inte göra något åt saken.

En chef för mig ska visa sig och fråga hur folk mår, ska fråga om anställda har synpunkter kring lokal eller annat. Få de anställda att trivas och må bra, inte bara säga saker som dom sen inte kommer genomföra eller låtsas lyssna.

Jag har mycket erfarenheter kring hur en chef beter sig, så ja. Jag har mycket åsikter kring just detta.

- A

FJÄRDE SEPTEMBER TVÅTUSENARTON

2018-09-04 12:29
Från Amandathun

Hej, längesedan jag skrev något här.
Jag tänkte göra en uppdatering ang min stress, det är ju faktiskt ingen som vågat fråga mig om den sen jag skrev mitt inlägg där jag berättade om hur det är att vara stressad. Men jag antar att ni kanske vill veta ändå, även om ni inte frågat.

Jo, jag är mindre stressad nu som tur är. Dock kommer det och går i vågor, som igår. Helt plötsligt från ingenstans fick jag ångest och kände mig stressad över livet och det sitter fortfarande i idag. Det är jobbigt när det kommer helt oförutsägbart och dränker mig i tankar och känslor utan en anledning. När jag blir stressad så äter jag dåligt och då menar jag inte att jag slutar äta, jag missar bara vissa måltider eller ersätter det med snacks istället för något med protein i. Eller så har jag ingen matlust och äter inprincip ingenting, det är helt olika det där.

Kommer ni ihåg att jag berättade om min käke? Jag fick tillslut komma till Specialist tandvården i Halmstad och kolla upp den, det visade sig att jag bitit så hårt att en disk på högra sidan nästan ramlat ur. Vad fick jag då göra för detta? Jag fick övningar som jag aldrig "hann" göra tillräckligt mycket och fick ej äta sega saker eller tugga tuggummi. Det gick dock ganska bra ändå, min smärta är mindre men det var också stressen, får ju se hur länge detta håller i sig? Så fort jag blir det minsta stressad så gör mina käken ont och gör käken ont så gör hela ansiktet ont .

Då kanske du undrar vad jag menar med stress? Jo, jag är alltså INTE stressad som att jag är sen eller har mycket att göra på jobbet en dag. Jag är stressad inombords och kan hantera det ibland, men ibland inte. Så om du nu läser detta och tror att jag blir stressad av att ha fullt upp en hel dag så kan du tänka om, för isåfall bör jag ha gått in i väggen för längesedan.

Denna stress bottnar i helt andra saker.

Då har jag även en fråga till er nu när jag kortfattat berättat hur det nu ligger till för mig.

Vad gör ni när någon säger att den är stressad?
Antar ni direkt att det är pga för mycket jobb?
Frågar ni hur personen mår?
Hjälper ni personen att lugna sig? T.ex ta ett par djupa andetag?

Hur ni agerar när någon berättar om sin stress/psykiska ohälsa kan påverka den personen oerhört. Väldigt många tar inte stress på allvar, överhuvudtaget. Det är synd, för dom kan ju faktiskt också hamna där.


Min önskan är att folk tog psykisk ohälsa, i alla dess former på allvar och inte skrattabort det. För det är så de flesta gjort med mig, nu klarar jag ju mig ganska bra ändå men det finns ju dom som inte gör det.


Tack för mig.

LIVET VÄLKOMNAR MIG MED ÖPPNA ARMAR

2018-02-21 11:46
Från Amandathun

​Jag har ju då gått och blivit med jobb, jag är såååå glad för det. Verkligen.
MEN, det jag är så ledsen över är att jag ska lämna alla mina bröder, mina guldkorn i vardagen Oavsett hur mycket eller lite jag har jobbat där så har jag ALDRIG haft ångest över det, även om jag nästintill alltid går runt med ångest. Det är där jag mår som bäst, inget drama, bara kärlek kärlek kärlek. 

Men det behöver ju inte betyda att jag aldrig ser dom igen, vi bor ju i en liten stad så det är ju absolut inte omöjligt. Men dom är så fina allihopa haha, vill aldrig lämna dom. But a girl gotta do what she has to.  

Annars då? 
Jo allting rullar på, kommer bli mycket jobb nu framöver då jag jobbar denna helgen och börjar nästa jobb redan på Måndag. 
Har bokat Summer on också med Julia, ser fram emot det sååå fantastiskt mycket. 
Annars händer det inte så mycket mer för tillfället haha. 

Puss. 

ÖPPET BREV

2018-02-16 13:33
Från Amandathun


ETT ÖPPET BREV TILL MIN FINA VÄN, J.

Hej fina du.
du har varit med om mycket under dina år, det kan man inte tro när man träffar dig för första gången.
Du är alltid så glad och pratar med alla i din närhet och försöker alltid muntra upp alla.
Kommer du ihåg när vi träffades för första gången? För det gör inte jag haha.. Jag vet dock att vi tack vare jobbet lärde känna varandra, utan det hade vi inte vart där vi är idag.
Jag kommer aldrig glömma när jag bad dig hämta en diskborste och du gav mig sopborsten. Det var då jag insåg att du ljusnar upp allas vardag med ett gott skratt.

Folk är väldigt bra på att trycka ner dig tyvärr, dom är avundsjuka för att du är stark, självsäker och att du vet vad du vill i livet. Det är väldigt få som vet om det redan i din ålder, men frågan är varför alla ska ska visa sin avundsjuka genom att säga onödiga saker till dig eller att viska massa skit? Det dom dock inte vet är att du är fucking made of steel girl, men ibland kan inte ens de starkaste människorna hålla emot.
Det är där du befinner dig just nu, det är för många som trycker ner dig tyvärr. När vuxna människor inte förstår problemet i vad de gör, inte ställer upp för dig när du behöver det som mest. Det gör mig pissed off, det är dom som formar oss? Att dom sen klagar på att vi ungdomar inte kan bete oss? Snälla, väx upp.

Det du har upplevt ska INGEN behöver uppleva, ingen ska påstå någonting annat.
Du ska inte heller få uppleva att folk viskar, pekar ellerr skrattar åt dig.
Alltså snälla, hur omogna är dom egentligen?
But honey, you know what?
De som säger att allt är falskt, att du ljuger eller bara vill ha uppmärksamhet.
Well, dom är ju som sagt avundsjuka och det är ju faktiskt dom som ger dig all uppmärksamheten.
Am I right?


Men vet du vad, J?
Det spelar ingen roll vad dom säger eller tror, för jag finns här för dig, varje dag, varje minut,
24/7 för din skull.
Vi må inte prata varje dag eller ses varje dag, men du är som en lillasyster för mig.
Jag tolererar inte att dessa människor trycker ner dig, att dom får dig må dåligt.
Ingen ska få min little sis att må sämre över någonting, detta var ju inte ditt fel så vad är deras problem?
Alla bör ställa upp för dig nu. ALLA.
Eftersom de uppenbarligen inte gör det, så kan dom packa sina saker och flytta dit solen inte skiner.
För du vet, vi kommer aldrig lämna dig ensam, varken jag eller F.
För vi älskar dig, mer än något annat.
Du är värd all lycka du kan få.

Puss.

EN TRIP TILL NORGE

2018-01-26 16:02
Från Amandathun

​Nu har jag anlänt till Oslo, är och hälsar på min fina Julia som flyttat hit! 
Tyvärr jobbar hon till 21 så jag är ensam hela dagen i lägenheten, men det är ganska skönt att bara chilla faktiskt. 

Imorgon är det planerat att vi ska äta Pinchos med hennes rumskompis Pierre, sedan blir det partajjj men FÖRST shopping ofc!

Sen på Söndag fyller Julia 21 och jag hade glömt av att slå in hennes present så jag gjorde det med toapapper nyss... :) hahah är man kreativ så är man. 


pusss

MINI BUCKETLIST 2018

2018-01-18 12:16
Från Amandathun

Här är några ställen jag vill besöka, om det blir under 2018 är en bra fråga men iallafall ett ställe detta år och jag är nöjd so far.

- Grekland, Santorini, Myskonos mm. Vart som helst i Grekland haha
- Paris
- New York BARA för att gå till Central Perk
- DisneyLand<33

Besöka staden Thun med min syster.


Släktforska, dock inte på dom som bor i Sverige. Jag vill få fram mina rötter och släktingar som finns där.

THAILAND

2018-01-17 16:57
Från Amandathun