RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-03-30 23:23:33

vrosbergs

vrosbergs blogg på Nouw

STILLA FLYTER RHEN

2019-07-10 11:51
Från vrosbergs

Både la familia och gästerna var uppe vid 6-tiden. Helena drack detox te med Cornelia men Viktoria avstod. Vi sa hejdå till Beat, Henrik och Jonas och packade in oss i bilen. Cornelia körde oss till stationen i Bulach. Kramar och hopp om snart återseende.

Resan Zürich-Köln gick på fyra timmar med byte i Mannheim. Viktoria sov gott och Helena lyckades nicka till just när biljettkontrollanten dök upp. Efter att Viktoria ätit en dönerkebab i Munchen hade hon lovordat denna snabbmat och vi hade bestämt att äta en idag, sista chansen! På vägen till hotell Leonardo i en turkiskt influerad förort hittade vi ett dönerställe. Det var gott!

Efter en kort siesta på hotellet gav vi oss ut i Köln. Domen var startpunkten. Lika Imponerande som den var 1975 när familjen Rosberg gjorde den berömda Mosel/Rhen turen! Vi promenerade runt i alte stadt och Viktoria rankar Köln som shoppingstad 10/10. Det blev en del inköp... Kvällen avslutades med en god middag på Hard Rock café. Vi promenerade längs med Rhen tillbaka till pendeltåget. Det var mycket vackert!

VÄRLDEN ÄR LITEN

2019-07-09 20:50
Från vrosbergs

Dagen därpå arbetade hela familjen, och vi hade fortfarande semester. Idag stod det Zürich på schemat. Efter att pianisten på perrongen hade spelat ABBA låtar för oss, åkte vi in till stan. Vi strosade runt efter kartans instruktioner. Vi gick i mysiga butiker i gamla stan. Vi gick ut med floden och Viktoria tog en nap på en bänk. Vi diskuterade ifall nöjesfältet var permanent eller inte. Vi gick i det rikaste området i Zürich (Seefelt) och räknade Porchar. Det är nämligen så att Seefelt är det området i världen med flest Prochar. Vi såg en Volvo V40 och var himla imponerade av det istället.

Vi åt lunch på ett libanesisk restaurang där kyparen hade familj i Höör. Vad är oddsen för detta? Lunchen var fantastisk god.

Vi gick in i kyrkan som Chagall och Giacometti designat fönsterna. Vi tände även ljus för mommo och moffe.

När vi kom hem var vi tröttare än de som hade arbetat hela dagen. Cornelias föräldrar var på besök. Det bjöds på hederlig Schweizisk käsefondue. Det blev ännu en jättetrevlig kväll där Helena och Cornelia bokade in ett återseende redan nästa år.


26 ÅR SEDAN

2019-07-09 20:31
Från vrosbergs

Efter två fantastiska dagar i Saas-fee bar det av till Zürich. Vi lämnade hotell Marmotte i ösregn. Vi tog en eltaxi till busstationen. Med det priset hade vi kunnat åka till Malmö hemma. Vi hoppade på bussen som skulle ta oss till Visp och tåget. Vi hade räknat varenda minut mellan bytena och det skulle bli snävt. När vi satt på bussen så startade den inte. Suck. Urladdad? Snabbt fick vi hoppa in i en annan buss och bagaget lastas om. Färden nerför alperna gick bra.

Efter två timmars tågresa var vi framme i Zürich där Cornelia mötte oss på perrongen. Vi behövde inga nejlikor i knapphålen för att känna igen varandra, det gick bra ändå. Det var ju ändå 26 år sedan vi sågs sist. Efter kramar och torkade tårar började ett samtal som skulle vara till 23:00 samma kväll, alltså 9 timmar senare.

Vi åkte tåg till Bülach där Cornelia bor med sin familj. Vi tillbringade eftermiddagen och kvällen i trädgården tillsammans med hela familjen. Det bjöds på god mat i form av vita korvar från Sankt Gallen, ratatouille, tiramisu and so on. En helt fantastisk kväll med en underbar familj.

KONTRAKT MED ANIMAL PLANET?

2019-07-09 16:38
Från vrosbergs

Som vi sa dagen innan så satt vi på plats in the marmot headquarter klockan 09:00 på morgonen. Vi hade utrustat oss med morötter och riskakor. Viktoria intog en position högre upp i backen medan Helena placerade sig lite längre ner.

Beväpnade med vårt Rosbergska tålamod väntade vi. Vi väntade. Vi väntade. Och vi väntade. Efter ungefär 45 minuter ser vi ett fluffigt huvud som tittar upp ur ett hål. Vi använder vårt teckenspråk och Viktoria flyttar sig i östlig riktning. Helena får närkontakt med ett murmeldjur som kommer fram och plockar upp de morotsbitar hon kastat ut lite strategiskt. Viktoria flyttar sig närmare under största möjliga tystnad. Nu hade vi en utmärk position ovanför tre tunnelingångar. Murmeldjur 1 drog sig tillbaka, men då dök murmeldjur 2 upp. Vi döpte första till Allan och andra till Steve (se youtube för att hänga med).

Allan åt mammas morotsbitar och försvann sedan ner. Steve däremot förstod att här fanns det mer och hämta. Viktoria drar fram en ny morot och samtidigt drar hon igång med sina inövade murmeldjursläten. Vi har under loppet av en timme byggt upp ett förtroende mellan människovärlden och murmelvärlden. Se på fan! Här kommer ingen mindre än Steve hela vägen fram och drar moroten ur Viktorias svettiga hand! Hade hon haft mindre handsvett så hade Steve suttit kvar och ätit från handen.

Moroten slank ner och vi blev desperata. Vad hade vi mer att erbjuda vår vän? Jo riskakor av frigolitsmak. Steve tog några tuggor men tyckte precis som vi; dom smaka skit.

Ett tysk par kommer och stör vår session, utrustade med superobjektiv och börjar ta foto av Steve utan varken hans eller vår tillåtelse. Fotografen förstod att han profiterade på vårt 1,5 timmes långa arbete, men han gav oss kex att mata Steve med, vilket var bättre än riskakorna.

Efter denna fantastiska upplevelse, torkade mamma tårarna och vi satte oss i en lift upp till toppen Allalin (3500m). För att komma dit måste man ta världens högst fungerande Metro. Läskigt men coolt. Väl på toppen beundrade vi utsikten, pekade på alla bergstoppar som vi påstod var Matterhorn och var nöjda. Vi åt lunch i världens högst roterande restaurang. SVINGOD pasta. Tittade på alla som hikeade och funderade än idag på vad som försiggår i dessa människors huvud. Vi besökte också en glaciär med isskulpturer. Där höll vi på att avlida efter ett knapptryck på en lavinsimulator. Vi insåg även då att vi aldrig kommer bli alpinister.

JAKTEN PÅ MURMELDJUREN

2019-07-05 21:39
Från vrosbergs

En härlig hotellfrukost inledde dagen. Vi besökte turistbyrån, fick lite Info, gick till Coop och handlade lite nödvändigheter och sen var vi good to go.

Vår första tur gick till Spielboden på 2440 m höjd. Man åker skidlift modell ” liten koja”. Här finns givetvis ett sanslöst liftsystem och på sommaren är ju rutterna begränsade. På hotellet fick vi en biljett som man blippar, tänk ett gratis liftkort. Vi beundrade utsikten, drack en kopp kaffe och tog fina bilder. Sen fortsatte vi ett snäpp högre upp till Längfluh på 2840m höjd. Vårt mission här var att se murmeldjur. Vi delade taktiskt upp oss med deras favoritföda (morötter) och satt och spanade. Inte en murmel i sikte, men en massa golden retrivers som Viktoria klappade istället.

Sedan åkte vi hem för en liten nudellunch, samlade lite krafter för att åka till nästa stopp. Hannig låg mer österut. Viktoria körde intervallträning i lätt uppförsbacke medan Helena spanade murmeldjur och gav löparen vatten. Vi såg många vandrare men kände absolut ingen längtan att följa någon vandringsled bort i fjärran. I liften på vägen ner så skriker Viktoria:”Murmeldjur klockan 2!”. Jo, visst var där två små murmeldjur långt där nere utom räckhåll för våra morötter! Men vi ger oss inte! Imorgon sitter vi på plats på glaciären 09:00 då ryktet säger att de ska komma ur sina hålor!

TOUR DE TÅG - FÄRDEN MOT TOPPEN

2019-07-04 22:22
Från vrosbergs

Vår taxikompis hämtade oss 06:30 på Za Potokom 5. Vi var nästan ensamma på stationen, se bild. Från 07:00 till 21:00 har vi varit på resande fot. Dagen har innehållit 5 tågbyten, vissa med 8 minuters marginal. MEN! Här är det inte Öresundstågen som trafikerar spåren. Här gäller punktlichkeit! När vi gick av det sista tåget i Visp 20:02, går vi automatiskt till bussen som ska ta oss till Saas-fee. Den avgår 20:12. Vilken röta! En kvinna som väntar på bussen följer Helena till biljettautomaten och visar henne hur man ska trycka fram två biljetter. Väl framme i Saas-fee efter en fartfylld resa, frågar damen om vi behöver ytterligare hjälp. Vi frågar då om Hotell Marmotte och hon svarar ”det är inte långt att gå” och börjar traska med oss ända till hotellet.

Det första intrycket vi får när vi stiger av bussen, är ett rent och skärt WOW. Med stora bokstäver. En liten alporkester välkomnar oss med en trudelutt i några joddelhorn. Vi går in i receptionen, förklarar vilka vi är och vår relation till hotellägaren och efter det får vi nyckeln. Detta är inte vilken nyckel som helst, utan it’s the key to the stairway to heaven, basically.

Nu sitter vi i ett penthouse med en vidunderlig utsikt över Saas-fee och alperna. Vi hoppas att få se ”the Dome” imorgon i klart väder.

Vi har ännu inte bestämt vilket badrum eller vilket sovrum vi ska använda.

FINNS I SJÖN?

2019-07-04 10:30
Från vrosbergs

Gårdagen kändes seg. Det är väl strapatserna och värmen som tar på våra krafter. Vi började dagen med en balkongfrukost och sedan bestämde vi oss för att promenera runt sjön. Solen sken och vi stannande flera gånger och betraktade fiskarna i sjön. Vissa var små och vissa skräckinjagande stora. Planen var ju att ta ett dopp...Viktoria körde lite intervaller på en skuggig sträcka sen blev det ett dopp i sjön. Jätteskönt! Skönare än i Kroatien säger Viktoria.

Promenaden hem blev svettig och efter lunch däckade vi samtidigt som regnet öste och åskan mullrade. Vi hade bestämt oss för ett besök på den lokala tvätterian och iklädda regnutrustning slafsade vi dit. En fiffig inrättning där man kunde sitta och få massage i sköna fåtöljer medan tvätten snurrade.

På vägen hem med torr tvätt och regnuppehåll gick vi inom supermarketen och handlade kvällspizza och förtäring att ta med till Schweiz. Efter dusch och packande bänkade vi oss i sängen för att se semifinalen Som slovensk tv sände. Efter 90 min stängde vi av!

MAGNIFIKT, MAGISKT OCH MAFFIGT

2019-07-03 20:25
Från vrosbergs

Man kan vandra, cykla eller köra bil upp och nerför bergsvägarna här i de slovenska alperna. Vi valde givetvis det sistnämnda! Kvällen innan bokade vi bil av en uthyrare som föll utanför normen. Han tog ett foto av Viktorias körkort som säkerhet. Klockan 9 var vi på plats för att hyra hans älsklingsbil, en BMW i 13! En fulladdad elbil till vårt förfogande hela dagen för 850kr! Inget dealande om deposition, försäkringstjafs eller att föraren måste vara 25. Nu hade i och för sig en öppnad öl på disken, lite diskret...Viktoria fick en snabblektion i hur man kör. Det handlar bara om att gasa och blinka! Sen susade vi iväg ut ur Bled.

Första stoppet var den delen av nationalparken som heter Vintgar Gorge. Vi gick, tillsammans med många andra turister, utmed ett forsande vattendrag i fantastisk natur.

Stopp nr 2 var Mojstrana för att besöka ett alpinmuseum. Vi tänkte Ingmar Stenmark men dom tänkte bergsvandring. Vi gick en vända i shoppen och sen for vi till Kranjska Gora och vidare uppåt till Vrcis topp på 1600m. Bilderna får tala. Vägen hade anlagts av ryska krigsfångar under första världskriget. Tur de hann bli klara innan alla dog i hemska laviner 1919!

Helena nojade över att vi inte skulle kunna ta oas hem pga brorsans sms ”hoppas laddningen räcker”. Trots 150km kvar tills dött batteri, insisterade hon på ett laddningsstopp. Vid detta stopp kom ösregnet, blixtar och dunder. Himla tur vi satt i en bil. Vi har ju alltid fått höra att man är säker där när åskan går. Sen började vi fundera: om blixten slår ner i laddningsstolpen som vi ju är uppkopplade i - vad händer då? Vi forskade inte vidare i detta...

Tredje stoppet var Lake Bohinj som vi läst också skulle vara vacker. Vi körde dit i ösregn men väl framme sken solen igen. Det var vackert och inte så turistigt som Bled. Vi besökte en liten vacker kyrka vid sjön. Det var Sloveniens äldsta och den enda i världen där klocktornet spelade en melodi. Kyrkan var tillägnad Johannes döparen. Väggarna invändigt pryddes av bilder av hans huvudlösa kropp.

Nöjda med dagen lämnade vi elbilen i spiltan och tackade uthyraren. Vi sa inte att vi hade funderat på att dra över gränsen till Österrike, byta plåtar, och köra vidare!



PROFESSORSSTAN SLOVENIAN STYLE

2019-07-02 21:11
Från vrosbergs

Efter middagen gick vi hem en annan väg som tog oss genom fina villakvarter. Det enda man hörde var Viktorias knakande sandaler och Helenas ”OH TITTA SÅ FINT OH TITTA SÅ FINT”. Vi är tacksamma för denna omväg.

SVETINA APARTMENT PÅ ZA POTOKOM 5

2019-07-02 19:46
Från vrosbergs

Vi kom fram till Bled och var lite förvirrade vid ankomsten. Var fanns bussen? Var fanns infon? Stationen var liksom ingenting. Viktoria går in på ett café för att fråga medan Helena gömmer sig i skuggan. Tjejen på caféet ringer en taxi som kommer strax och kör oss de tio minutrarna till Svetina apartment. Nu tycker läsaren att vi är lata. Det kan ni tycka bäst ni vill men efter 14h tågresa och en temperatur på 30+ då går man inte en meter med packning!

En kille tar emot oss vid lägenheten, säkert kompis med taxichauffören som är kusin med hon i caféet. Han visar oss hur allt fungerar. Vad tänker Viktoria? WOW vilken lägenhet. Vad tänker Helena? WOW vilken lägenhet. En nyrenoverad lägenhet från topp till tå. Har ens någon annan hunnit bo här? Efter vars en dusch tog vi 2 timmars djup sömn.

Vaknar, pigga och fräscha ger vi oss ut för att utforska Bled. Vi går ner till sjön beundrar den fantastiska naturen. Vi fördriver tiden i diverse butiker och handlar mat påvägen hem. Viktoria ger sig ut på en löprunda vid 8 tiden när värmen är överkomlig. Hon bestämmer sig för att springa runt hela sjön, vilket tog längre tid än vad hon trodde. Väl hemma äter vi kvällsmat i form av pasta och tomatsås på vår lilla balkong. Efter en omgång Skippo så somnar vi gott.