Jag har inte kunnat skriva i min blogg på länge, har haft fullt upp med att vara mamma till min nu 7 månader gamla dotter. Nu ligger hon och sover sin förmiddgaslur så känner jag har en liten stund till att skriva. I början, efter hon föddes så kände jag oftast "ja, jag kan hålla min vikt nere för allt jag gör är att sitta och mata henne, kan knappt äta själv. Senare när hon kunde sitta i babysittern utan att gnälla för mycket så började jag svacka. Det känns som att jag har gått upp alla kilona jag miste när jag var gravid. Har inte vågat väga mig sedan jag började överäta och hetsäta igen, sist jag vägde mig så la jag på 130 kg igen, nu ligger jag säkert på 135 kg igen. Min rygg har börjat säga till om vikten igen, har börjat få ont igen då och då, vilket märks på min dotter då hon blir mer grinig och mer mammig. Idag mår jag hyffsat bra i ryggen efter ibuprofen och sängvila en hel natt. Har sovit på soffan/i fåtöljen de senaste veckorna p.g.a att sambons snarkningar har väckt dottern, så flyttade ut spjälsängen och mig själv till vardagsrummet. Jag insåg igår att jag måste börja skriva matdagbok igen, annars går detta åt pipsvängen. Vi har knappt pengar över till mat till oss alla. Jag prioriterar just nu barnens matintag före våran, det är egentligen inte bra för mig som hetsätare och överätare, men jag gör det ändå. Barnen kommer före allt för mig.
Oj, nu vaknade min dotter från sin lur, får skriva mer om mina tankar en annan dag.
Ta hand om er alla
Nu är det ca 2,5 månad sedan jag födde min dotter. Har inte kunnat uppdatera på länge för jag har mådde inte bra den sista tiden av min graviditet och sen fick jag en liten igel till dotter som inte ville lämna min famn, förrän nu. Jag kommer dela upp detta inlägg i tre grupper, "Graviditeten och förlossningen" där jag skriver hur jag upplevt min graviditet med ätstörningen och även berättar om själva förlossningen, "Efter Förlossningen" där jag tar upp hur min ätstörning har varit sedan efter förlossningen och "Mamma + Ätstörning = kaos" där jag berättar om min första tid som mamma med min ätstörning. Var beredd på ett hyffsat långt inlägg.
Graviditeten och förlossningen:
Under graviditeten så hade jag min ätstörning någorlunda under kontroll. Jag hetsåt bara några enstaka gånger och gick ner i vikt fram till ca 2 månader innan förlossningen då jag gick upp så man kan säga att jag gick upp ett kg under hela graviditeten. Jag drack ingen coca cola, inga energidrycker och inget kaffe med koffein i och inget te. Uteslöt allt som hade med koffein och tein att göra. Detta gjorde att mitt sötbegär och ha-begär för mat över lag gick ner. Jag kan än idag inte dricka coca cola men kan dricka te, kaffe och energidryck, dock inte i samma mängder som innan. De sista månaderna så mådde jag skit fysiskt och psykiskt. Min kropp begärde mat men mådde inte så bra så jag kunde äta så mycket. Jag hade ingen energi till att göra annat än att jobba och sitta framför TVn. Det konstaterades senare att jag hade fått havandeskapsförgiftning de sista veckorna. Hade nästan alltid högt blodtryck och blodproverna såg inte bra ut. Min fettlever försämrades för att sedan stabiliseras ngt (den var fortfarande dålig) så jag fick gå på extrakontroller hos både BM och specialistmödravården. När dagen väl kom att jag skulle föda så hade jag knappt ätit. Värkarna kom igång natten mellan 8 och 9 dec, hon föddes natten mellan den 9 och 10 dec (födelse 10 dec kl 3.15) Sista måltiden jag åt var kvällsmaten på BB där jag var inlagd dagen innan p.g.a min havandeskapsförgiftning plus minskade fosterrörelser. Jag åt INGET under tiden jag hade värkar trots att sköterskorna frågade mig gång på gång om jag inte skulle ha något litet iaf. Jag hade verkligen ingen aptit under värkarbetet ( skulle ni haft någon aptit med värkar så fort ni rörde en muskel i 26h?). Det var t.o.m så min sambo började gå på mig om att jag behövde energin till krystarbetet senare och att jag skulle äta. Jag vägrade äta, jag begärde bara sovdos för hade knappt fått sova och begärde smärtstillande i form av ryggmärgsbedövning. Just då så trodde jag att jag hade blivit frisk då jag sa nej till mat hela tiden, det var dock drogerna som talade kan jag lova.
Efter Förlossningen:
Min dotter, som fick namnet Athena, föddes den 10 dec kl 3.15 Det var en ganska dramatisk förlossning, hon var lite tafatt och jag förlorade mycket blod och de fick först inte stopp på blödningen. Sköterskorna rusade ut med Athena och jag tuppade av till och från i sängen där jag låg, enligt sambon så var hela rummet fullt med läkare och sköterskor som försökte få stopp på blödningen, t.o.m kirurger kom in och tittade på det. Sambon trodde en stund att både jag och Athena inte skulle överleva. Jag fick inte hålla min dotter förrän hon var ca en timme gammal, fick inte hålla henne länge heller. Nattpersonalen som tog hand om mig och Athena var suveräna, de ska ha ett stort fång med rosor så fina de var. Morgonpersonalen var lite värre, iaf barnmorskan som kom på morgonen. En riktig hönsmamma som styrde och ställde och gav min sambo lite dåligt självförtroende med Athena. Han skulle ta på henne de första kläderna hon skulle ha och det var såklart en omlottbody som han inte var van vid. Då kom hon in och styrde och ställde, sa hårt att så gjorde man inte utan såhär (hon bokstavligen puttade bort honom) och tog över. När hon sen gav mig uppmärksamheten så sa hon direkt att jag skulle sitta upp, dricka mycket för jag hade ju förlorat mkt blod och sen gå in i duschen för att duscha och kissa i duschen. När jag satte mig upp så svimmade jag direkt (inte konstigt, hade ju som sagt förlorat mkt blod) men efter ca en liter saft så kunde jag äntligen iaf gå till duschen. Min sambo följde med in och duschade av mig helt och hållet. Jag kunde inte kissa i duschen men sambon sa att hans tanter på hemmet där han jobbar brukar kissa i toaletten med duschmunstycket mot underlivet, så det gjorde jag istället. Sen kom min värsta farhåga, FRUKOSTEN! Den var så vacker, vi fick vars ett glas cider som man brukar få som nya föräldrar och hon hade gjort en mugg varm choklad till mig och vars 2 väldigt fina mackor med ost, skinka och grönsaker på. Av mina mackor kunde jag äta en halv och sen fick jag inte i mig mer. Drack upp cidern och kunde dricka iaf halva chokladen. Fick senare två påsar blod så jag kunde känna mig som en människa igen. Väl uppe på BB så var aptiten fortfarande väldigt liten. Åt alltid bara 2 små mackor till frukost med ett glas juice och ibland någon skål kräm eller yoghurt. Lunchen och middagen bad jag bara om halva portioner, jag orkade verkligen inte mer än det. Kanon tänker ni säkert, då har jag börjat gå mot det friska hållet psykiskt med ätstörningen. Det trodde jag också. Jag kunde inte amma Athena som jag ville, trots att jag försökte. Jag var kvar på BB i nästan en vecka för mitt järnvärde var inte bra och hade fortfarande hyfsat högt blodtryck. MIna levervärden kollade de också och de verkade hoppa upp och ner tills de blev mer stabila de sista två dagarna. Jag fick även sprutor mot blodproppar som jag även skulle ta hemma.
Mamma + Ätstörning = kaos:
Nu kommer vi till min första tid hemma med Athena. Sambon hade tagit ut halvdagar de dagar han jobbade så han var lite hemma och lite på jobbet, för att inte förlora för mycket i lön. Den första månaden hemma med Athena så åt jag väldigt lite. Var alltid trött och hade Athena i famnen nästan 24/7. Sambon gjorde maten, hällde upp till mig, serverade mig och fixade allt annat (han är en sån klippa i mitt liv). Min ätstörning verkade ha försvunnit, fram till Athena var ca 1,5 månad gammal, då började hungern komma igen, jag hade börjat ta järntabletter och drack mer vatten tack vare det, hade även börjat dricka te och kaffe igen så smått. Jag har knappt sovit från det att värkarbetet kom igång fram till nu. Nu har jag även satt in en ny kopparspiral och sedan dess så vill jag BARA ha sötsaker och mat! Jag har hetsätit mer nu sedan jag fick in kopparspiralen. Detta gör också att jag fortfarande inte kan sova, sen vara hemma med en väldigt närhetskrävande bebis och allt det där gör inte saken bättre. BVC sköterskan skickade en remiss till en kurator till mig, jag ska dit på måndag, och sen får vi se. Jag har bestämt mig att jag inte ska ha fler barn, det räcker med Athena och min bonusson som vi har på halvtid, så jag ska klippa äggledarna. Många, även sjukvården, tycker det är förhastat av mig men hur skulle ni känt om ni var på väg att dö för ni blödde så mkt och det inte ville sluta blöda? Jag vill INTE gå igenom allt det igen. Jag vill kunna bli frisk från min ätstörning, jag vill kunna ha ett normalt liv med normala matrutiner. Jag vill vara en bra mamma till Athena och en bra bonusmamma till min bonusson så nej, jag har inte gjort ett förhastat beslut. Dock är det lång väntetid till läkaren så jag har ju tid att tänka om. Det som finns i kopparspiralen triggar min ätstörning och jag måste dra ner på koffeinet igen känner jag så jag inte blir triggad därifrån också. Jag har haft många dåliga dagar med Athena och mitt psyke. Tack och lov har sambon varit hemma och kunnat ta henne då en stund. Jag har även min pappa, pensionär, som kan hjälpa mig när jag behöver och min mamma när hon är ledig från jobbet. Det är så skönt med ett bra nätverk när man inte mår bra. Synd bara att jag inte kan njuta så mycket av bebistiden som många andra kan.
Jag kan säga er, som förstföderska med en ätstörning, så är det ett helvete att kunna njuta av bebistiden medan man kämpar med sin ätstörning. Jag har ALLTID godis eller läsk bredvid mig framför TVn nu för tiden. Jag äter av godiset när jag kan, jag går och tar glass från frysen när Athena sover i sin vagga som vi har i vardagsrummet och jag dricker hellre läsk än vatten. Mitt järnvärde var fortfarande lågt vid efterkontrollen så fick börja på järntabletterna igen. Nu är de slut och jag orkar inte köpa mer, jag letar recept på mat med mycket järn i. Än så länge har jag inte hittat något som inte innehåller nötter. Sen måste jag få i mig C vitamin som gör att det blir lättare att ta upp järnet i kroppen, jag har just nu svårt för att äta frukt fast jag ÄLSKAR frukt.
Nä, nu får jag ta hand om min dotter, hon börjar bli riktigt missnöjd i babysittern här bredvid mig. Kanske dags för mat för henne och mig? *kollar klockan* Ohja, det är dags för oss båda, först hon sen jag.
Ha en fin helg och ta hand om er!
Just idag känner jag mig extra känslig. Det är nog dessa förbannade gravidhormoner. Jag har gjort valet att inte rösta i valet iår, för jag känner att jag inte kan rösta på något parti för de bara ljuger om allting. Jag röstade inte i förra valet heller och inte valet innan det. Mina sk vänner respekterar inte detta tydligen utan är på mig som fan att jag ska rösta ändå. Nej, jag tänker inte rösta blankt och visa politikerna att jag ens lever. Just iår, när jag är gravid, så är jag så trött i kroppen om dagarna att jag bara orkar med det viktigaste, dvs gå till jobbet, jobba och sen göra något litet i hushållet när jag är ledig. Sen är jag tömd på energi för resten av dagen.
Min hetsätning har gått ner så pass att jag knappt märker den längre, jag har råkat hetsäta ett antal ggr under graviditeten men kroppen säger ifrån mkt tidigare nu så jag hinner sluta/ta det lugnt innan det går överstyr. Innan så sa kroppen inte ifrån förrän det var för sent, då jag fick ont i ryggen så att jag kastade upp maten sen. Idag är en sån dag då jag verkligen bara vill äta en massa skit då jag mår skit. Men jag jobbar idag, det enda jag har här som jag kan äta är min lunchlåda och saltlakritspastiller som är så salta att jag kan inte äta så många åt gången. Jag jobbar i en chokladbutik nu men har ingen lust att äta denna chokladen, dvs jag triggas inte av den.
Gravidhormonerna gör att tårar rinner för ingenting idag. Tjatar någon på mig om valet idag så gråter jag, säger någon något fint till mig så kommer det tårar, ja ni förstår vad jag menar. Tänker på att vilja hetsäta och även då börjar tårarna att rinna. Jag vet dock inte om det är p.g.a att jag inte kan eller om det är "lättnadens tårar". Jag tänker på att jag kommer att missa min bonussons sista luciafirande på dagis och att jag missar släkt-julen iår, då kommer tårarna. Jag är så sjukt känslig idag.
När jag kommer hem så kommer jag inte hetsäta iaf, då är jag för trött för det och bara vill sova.
Oj oj oj säger jag bara. Kan börja med att jag har inte hetsätit på tre dagar nu. Det finns en anledning till det också. Idag är det en vecka sedan jag fick reda på att jag är gravid. Är i v. 5+1 just nu så fortfarande i tidigt skede. Bestämde mig för att sluta med koffein helt och dricka minst 2 liter vatten om dagen. Jag har inte rört coca cola sedan dess och har till 70% hållt på 2 liter vatten om dagen. Det är tydligen lättare att sluta med coca cola när man har ett syfte, i mitt fall vår lilla bebis som växer i min mage. När jag varit ute med min familj och ätit så har jag valt antingen isvatten eller fanta istället för coca cola. Det är ett stort steg för mig att helt kunna undvika coca cola och istället ta vatten. Grönsaker och frukt är fortfarande svårt att få in i alla måltider. I lördags så gjorde jag dock en kycklinggryta med morötter och broccoli i, söndagen blev en pizza dag med pizzasallad. Så några grönsaker har jag ätit iaf till maten. Nu ska jag bara fortsätta med det, göra knipövningar och gå på promenader var dag. Minst 30 minuters promenad per dag om jag inte jobbar.
Än så länge mår jag bra, är så otroligt trött om dagarna bara och känner av illamående lite då och då bara. Oftast mår jag illa på morgonen efter jag legat ner en hel natt. Har inga speciella cravings än, har ätit både godis och chips i helgen, inga stora volymer utan bara en liten skål full ungefär. Igår tog jag en handfull godis när jag kommit hem efter jobbet och sen kände jag mig nöjd. Känns skönt att jag för tillfället har maten under kontroll. Har en bit pizza i kylen som jag tänkte äta när jag kommer hem, det är typ 1/4 pizzabit som jag inte orkade äta upp i söndags. Där är lite pizzasallad på den så grönsaker är där.
Sitter på espressohouse på värnhem och äter frukost, en creamcheese bagle (med roccula, tomat och rödlök i) och en stor varm choklad då jag inte kom på ngt annat de hade utan koffein, tills jag satte mig dvs då jag kom på både grönt och rött te plus chailatte. Aja, gjort är gjort, får välja det nästa gång bara. Får ta och fixa en flaska vatten på vägen till jobbcoachen bara.
Trots att jag är gravid kommer jag fortfarande uppdatera bloggen om min hetsätning, då graviditeten inte är en ursäkt till att jag bara ska skita i allt. Det är nu jag måste försöka vara snäll mot mig och min egen kropp. Det är inte bara jag som behöver näring längre.
Nu ska jag iväg till jobbcoachen. Må väl alla
Så tråkigt detta är. Jag överåt för inte så längesedan, fick då så ont i magen och i ryggen att jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Låg i soffan, vände och vred mig så det hette duga, till sist satte jag mig i min fåtölj så jag kunde sitta upp och sova. Ända sedan dess har jag känt mig riktigt svullen och jag har ont i magen när jag har ätit. Vågar snart inte äta längre. Att jobba på bemanningsföretag gör inte min hetsätning bättre. Jag hittar inte rutiner länge när jag kan äta. Antingen så går det för lång tid mellan måltiderna eller så måste jag hoppa mellanmålet eller så äter jag för tätt. På lördag så jobbar jag min sista dag på COOP, vilket känns helt underbart. Jag kommer inte sakna dem över huvud taget.
Remissen om en gastric sleeve är hos kirurgerna i Landskrona. Jag väntar på svar på dem men innan jag får svar där så måste jag in till vårdcentralen IGEN och lämna fler blodprov. Ska kolla om mina levervärden fortfarande är dåliga.
Maten har det bara blivit skit av, äter INGET nyttigt nu för tiden, har ångest över det. Enda nyttiga jag har ätit den sista tiden är LITE grönsaker till maten, men då har jag också ätit mycket kolhydrater och lite protein. Jag hatar mig själv för det men jag får se det som ett bakslag som jag ska kämpa mig upp från.
Det jag har kommit på är att när jag väl får min operation så ska jag skriva ännu mer hur det går med viktnedgången. Efter ca ett år efter operationen så ska jag skriva upp ALLT jag har skrivit här på bloggen och i min "manuella dagbok" och se om jag kan få den förlagd till en vanlig bok, tryckt och allt. Så ska jag ha den i min bokhylla, ska läsa den när jag känner att livet bara är skit och jag behöver en påminnelse om min resa från att väga 136 kg till min nya vikt efter operationen. Tyvärr så de enda förlagen jag har hittat trycker minst 100-300 böcker och det är nog LIIIITE för mycket. Vill inte ge ut en bok som alla andra kan köpa, vill bara skriva en bok till mig själv och få den förlagd. Ska kolla med en väninna som skrev en bok om marsvin på gymnasiet vilket förlag det var. Dock blev det ca 10-20 böcker för hon skulle ge ut till bl.a lärarna som hon hade som mentor under projektarbetet. Men hellre 10-20 böcker än 300 böcker.
Mat ja, just nu sitter jag och tänker på att vilja äta en massa godis och kex. Åt kex till frukost i måndags innan jag åkte ner till mamma för att fira min 30 års dag. Japp, denna överviktiga kärring har kommit in i 30 talet nu. I ca 2 veckor har jag haft sånt godisbegär att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Min sambo kan inte hjälpa mig, han får på huvudet när han köper mycket godis från nätet så vi ska ha hemma till när vi har lilleman. Jag vill inte ha något godis hemma om jag ska kunna klara av att inte hetsäta godis. Popcorn går bra, för det är bara jobbigt att poppa om man är sugen på godis nu direkt och inte stå och vänta i 2 minuter och 40 sekunder på att popcornen ska poppas färdigt. Ska börja köpa hem mycket mer grönsaker som vi ska ha till maten, ska kasta ner bl.a bönor och linser i köttfärssåsen och använda fullkornspasta istället för vit pasta. Det gäller bara att ha orken till att laga det och orken att äta det. Känner lite att om vi ska kunna äta nyttigt vi allihopa så MÅSTE jag göra maten där hemma. Vilket blir ganska jobbigt i längden. Ska försöka få min sambo att förstå att man kan äta kött och ändå äta saker som linser och bönor. Hittade något recept där de har mer rotfrukter, bönor och linser i en köttfärssås än köttfärs, just för att det skulle bli mer klimatsmart och nyttigare. Bönpasta kommer jag ALDRIG att tillaga igen, så det får bli fullkornspasta. När vi ska ha ris så ska vi ha fullkornsris. Jag måste börja byta ut det jag äter mycket av till något nyttigare. Ha mer grönsaker och frukt i kylen än kött och annat onyttigt. Ha naturell yoghurt i kylen istället för de som är fullsmockade med socker, man kan alltid söta yoghurten med frysta bär eller honung. Det svåra är ju bara att få lilleman att äta allt det här då det kommer att vara en stor omställning för honom. Kommer inte orka göra två maträtter bara för att han kommer att vägra äta det jag serverar. Dock är han duktig på att iaf smaka på något nytt innan han säger om han tycker om det eller inte. Dock vågar han inte säga att han inte tycker om det utan han säger att han är mätt istället. Så måste fråga honom om han inte tyckte om maten och försöka få honom att säga det istället för att han är mätt så han sen kommer en kvart senare och är hungrig igen. Detta kommer att bli en stor omställning för oss alla tre där hemma men jag tror att vi ska klara det. Sambon är ju en 100%ig carnivore så han kommer ju totalvägra om jag gör minst en vegetarisk rätt i veckan (med typ linser som den största proteinkällan, eller quorn). Men han måste lära sig om han vill stötta mig i min viktnedgång.
Nu ska jag ta och packa ihop, sitter på jobbcoachen och skriver. Har redan sökt ett antal jobb idag så passade på att skriva i bloggen när jag ändå satt vid datorn.
Glad påsk på er alla <3
Har sååå ont i magen för tillfället! Har ätit en "tallrik" chiapudding gjord på yoghurt, hade mango på så jag fick lite naturlig sötma över det hela. Jag är inte van vid att äta frukost tidigt på morgonen så PLANERADE att jag skulle äta på jobbcoachen vid halv 9 tiden. Då jag vill sluta med bröd så kunde jag inte göra mackor och ta med mig, så fick bli chiapudding på yoghurt. Kom ärligt inte på något annat att äta till frukost. Gröt klarar jag inte av att äta, då klöks jag och klarar inte av konsistensen av det. Risgrynsgröt är det enda jag kan äta. Då ska det vara varm gröt med varm saftsoppa. Annars klarar jag inte av gröt alls. Får försöka hitta på något annat tills imorgon. Detta kommer inte att gå i längden. Mina tabletter är tagna, järn, folsyra, magnesium och "Fat burner". Jag vet inte om den sistnämnda fungerar men enligt min hjärna så gör den det då jag psykiskt känner mig mindre. Men nu blir det vatten ända fram till lunch, men då vet jag inte vad jag ska ha då det enda jag kan "fixa" är ngt med bröd eller pommes. Måste köpa den på macken här i närheten liksom och deras sallader innehåller antingen majonäs eller massor som jag inte tycker om (som soltorkade tomater). Detta är nackdelen med att vara hetsätare och kräsen i maten, man hittar aldrig något ute som passar en, som är hälsosam och ändå god. Får väl bli en bagel med ost och skinka eller kyckling, vatten att dricka till det.
Igår blev sista "onyttiga dag" för mig, sambon bjöd på onlinepizza, valde dock kycklingsallad (märks inte alls att jag ÄLSKAR kyckling) med ost, ananas och bacon. Drack ca 2-3 glas Fanta till det, resterande ska jag göra avslagen så ska lilleman få dricka det när han är hos oss på en fredag eller lördag, dvs sålänge inte sambon dricker upp den innan dess, vilket han är duktig på att göra.
Usch, tråkigt att sitta på jobbcoachen och söka jobb med magont men det måste göras, jobbsökandet alltså. Så nu tar jag och avslutar här, tar och letar upp olika jobbsökar sajter, skriver ett personligt brev och skickar ut ansökningar. Ha det bra alla mina underbara läsare, tack för att ni står ut med dumma lilla mig :)
Fyfan, detta kom som ett slag i magen. Jag var hos läkaren i fredags ang remissen för en gastric sleeve operation. Som vanligt ville läkaren ha blodprov för att kolla mina värden men provtagningen hade stängt tidigare den fredagen. Gick ner där igår efter jag lämnat lilleman på dagis och de tog både blod och urinprov. Läkaren ringde upp mig på eftermiddagen och berättade att allt såg bra ut, förutom mina levervärden som indikerade på FETTLEVER. Men för att vara 100% säker så ska jag ner till provtagningen en gång till för att endast kolla levervärdet. Tänkte göra det idag så jag får det gjort. Har en sån ångest idag, hade det även igår hela kvällen. Min hetsätning har gjort att jag har förstört min lever. Jag är inte diabetiker och jag dricker inte de mängderna alkohol för att levern ska ta skada av det.
Dags att helt ändra vanor. Ska ställa mig och göra mitt fröknäcke som mer eller mindre är glutenfritt (har endast skorpmjöl i som räknas som gluten) sen ska jag helt skita i bröd och bara äta fröknäcke med ett fettsnålt pålägg, utan smör. Enda gången jag ska dricka mjölk hädanefter är när jag dricker kaffe, då ska det vara soyamjölk. Pastan byts ut mot morot/zucchini som kommer att vara riven som spagetti, potatisen byts ut mot något annat (vad vet jag inte än) och vanligt ris byts ut mot fullkornsris (då det enda jag kan komma på som kan ersätta ris är couscous och det är gluten i det). Mår så himla dåligt av detta just nu. Varför gjorde jag detta mot min kropp? Mot mina organ?
Fyfan säger jag bara! Det hjälper inte att jag just nu sitter och skriver från espressohouse på värnhem och har nyss tryckt i mig en scones med smör och ost plus en stor kopp med varm choklad på laktosfri mjölk, MED grädde och marchmallows. Jag tuggade iaf min scones så jag verkligen smakade hur torr den verkligen smakade. Kan inte välja deras grova scone då jag inte klarar av mandel och andra nötter. Sen har de grova frallor men oftast är de fulla med majonäs, senap eller kaviar, vilket jag inte heller klarar av. Då får det bli en ljus scone med smör och ost. Har inga andra val. Jo, cream cheese bagel men den blir uttjatad i längden och är inte så supergod om man äter den ofta.
Nu är det dags för mig att dra till bussen, ska sitta på stöd och matchning i tre timmar, utan mat bredvid mig. Kommer fixa vatten iaf. Ha det gott ni som läser bloggen, ni är underbara
Fifan vilken vecka. Har hetsätit hela veckan, är inne på 4e jobbdagen på raken och tydligen har INGET gått som det skulle! Har alltid varit något som en kollega har tryckt ner mig på och nu ligger där även en lapp om vad som var fel igår. Jag är så trött på detta, aldrig får man lov att må bra en hel vecka på raken! Coca cola har jag missbrukat hela veckan, tills idag. Varit utan energidryck sedan i tisdags (starkt jobbat för att vara mig). När ska allt detta sluta? Jag är beredd på att sluta jobba här och gå fullt ut på aktivitetsstöd och jobbcoach. Tyvärr så behöver jag lönen från coop för att betala mina räkningar.
När det kommer till maten så har jag knappt ätit 5 ggr/dag utan mer ett eller två mål om dagen och sen överätit resten av tiden. Fästmannen hjälper ju inte till och handlar hem en jävla massa godis. Hellre spara de pengarna och köpa riktig mat istället. Problemet vi båda har är att vi aldrig orkar laga mat när vi är hemma hela dagen eller jobbat dag. Det är riktigt jobbigt att inte orka göra mat var dag till sig. Men vi försöker också spara på maten när det bara är vi två hemma. Försöker ha så vi har mat till lilleman de veckorna han är hos oss. Det är en ganska tajt matbudget vi har just nu så all mat vi har i frysen har vi till lilleman medan vi bara äter mycket litet, nästan svälter oss. Allt för att lilleman ska få mat i magen när han är hos oss. Hetsätningen har varit pga stress som jag inte kan hantera ordentligt. Sen stressar jag ännumer för att jag har hetsätit pga stressen över det andra. Gissa vad jag gör då? Jo jag hetsäter ännumer. Till sist så har jag ont i magen så jag inte kan göra annat än antingen sitta på toaletten eller ligga i sängen i fosterställning. Dagen efter så äter jag inte alls på hela dagen för att sedan hetsäta på kvällen med först mat och sen godis/läsk/chips. Sen sitter jag och har ångest för att jag inte ätit på hela dagen och hetsätit på kvällen.
Nu måste jag ta och sluta innan jag sitter och storbölar på jobbet.
Fyfan vad jobbig dag det är idag. Jag tvättade idag och allt var helt ok, frånsett att jag aldrig åt varken lunch eller mellis. Beställde hem middag till mig och min familj från onlinepizza, där jag valde en kycklingsallad, och efter det så bara känner jag att jag hamnar längre och längre ner i en svacka. Jag vet om att min hetsätning har med mina psykiska svackor att göra, att jag försöker vara alla till lags utan att tänka på mig själv och mitt mående, men idag var det annorlunda. Istället för att börja hetsäta en massa, som vitlöksbrödet och salladsbrödet jag hade kvar att äta, så gick jag in i sängen och la mig istället med mobilspelen jag brukar spela. Sambon kom in efter han hade nattat sin son och började prata med mig och då brast ALLT då han kan läsa mig som en öppen bok, något ingen annan kunnat göra förr. Just nu sitter jag i fåtöljen i vardagsrummet med datorn i knäet och skriver både här och på facebook i en av grupperna jag är med i.
Det är så sjukt, jag mår inte alls bra, jag vill ha hjälp men vågar inte söka hjälp för detta jag känner att detta är något som alla känner, detta är bara småpotatis som alla känner och ska kunna klara det själva. Det är inte förrän jag är sjukt långt nere i en svacka som jag känner att DETTA måste jag få hjälp med. Dock känner jag det efter "kontorstimmar" oftast så kan liksom inte ringa direkt till en psykolog precis. Efter svackan så känner jag samma igen som jag skrev innan, att det är småpotatis.
Jag är helt utmattad efter mina gråtattacker nu på kvällen så nu ska jag ta och stänga ner, ta med mig mitt nytvättade täcke in till sängen och försöka sova. Det kommer att vara en lång dag imorgon för mig psykiskt med jobbcoach på schemat. God natt och dröm sött!
Nytt år, inte haft tillfälle att uppdatera på ett tag. Men idag kände jag att känslorna tog över allt. Haft både bra och dåliga dagar den sista tiden, vissa dagar är jag superduktig, vissa dagar riktigt suger. Sitter och kollar på Addicted to food på netflix och började att storböla. En av dem hade missbrukar-föräldrar (alkohol och droger) och sen gifte hon sig med en fd alkoholist. Handledarna berättade om missbruk med hjälp av en kudde och ville få denna kvinnan att ta kontakt med sina föräldrar, som gestaltades av en av de andra missbrukarna och en annan handläggare, hon sa att det inte gick (klart, missbruket, kudden, var i vägen) och sen skulle hon få en kram av sin man, som gestaltades av en missbrukare från gruppen, det går inte att förklara allt under den sekvensen men jag kände igen mig i det sista. Jag har bara haft killar med missbruk, tills jag träffade min nuvarande, och nu känner jag mig verkligen älskad men jag har fortfarande en nära relation till maten som jag egentligen inte ska ha. Det kommer att ta tid, kommer krävas blod svett och tårar och det kommer att vara kämpigt men jag vet att jag klarar det, behöver mycket mer hjälp i min ätstörning men kan inte få mer hjälp från gruppen på Resund. Jag har alla nycklar jag behöver till friheten men jag måste komma över så många hinder bara för att komma till dörren som bara jag kan öppna för min egen frihet.
Jag kommer uppdatera snart igen, nu måste jag göra mig iordning inför jobb.
Jag vet, jag suger på att uppdatera bloggen. Det har varit så mycket runt mig nu med jobbets nyinvigning, min och sambons förlovning, renovering av lägenheten och julstressen på allt detta. Det är kaos hemma i lägenheten just nu för vi har fått tapetsera och målat om alla rummen. Vi kan inte göra iordning något rum helt än för efter nyår kommer gubbar och lägger nytt golv i vårt sovrum och mitt kontor. Så vi får ha det stökigt i ca en vecka till innan vi kan ställa allt till rätta. Maten har helt skitit sig i december. Mycket hämtmat/restaurangmat och har både hetsätit och överätit flera gånger. Jag har även glömt regga mina måltider mer eller mindre hela tiden.
Efter nyår så ska jag till resund 3 ggr till sen är det slut. Jag kommer då att ringa om en tid till en läkare som förhoppningsvis kan skriva en remiss om en gastric bypass/sleeve. Jag är berättigad till en då jag nu har fått 6 månaders professionell hjälp och har fortfarande problem med vikten. Har gått upp istället för ner från det att jag började på resund fram till nu. Jag mår väldigt dåligt över min storlek, har börjat skärma av mig från omvärlden mer och mer känns det som och jag går inte i tajta tröjor längre. Försöker men vill ta av mig dem efter en timme, om inte mindre. Långa tröjor med leggins eller jeans går bra, men då ska tröjan inte vara slimmad mot min kropp så den börjar rulla upp sig mot brösten. Mitt självförtroende är i botten för tillfället.
Julhelgen har varit upp och ner. Är nöjd att jag bara tog två små portioner med julmat men jag hetsåt desto mer dagen efter, vilket jag helst vill undvika.
Hoppas nu nyår blir bättre. Ska ha en vän över och vi ska ha lövbiff med potatisgratäng och persiljesmör till middag och till efterrätt så gör jag citronfromage med mörk chilichoklad som jag river på toppen. Efter det, under kvällen, så kommer vi ha godis till olika filmer fram till 12 slaget. DET kommer att bli tufft för mig. Inte bara att jag måste hålla nere citronfromagen, jag får heller inte riva för mkt choklad på och sen inte äta så mkt godis efter det. Jag har bara mig själv att skylla, det är ju jag som vill ha det så mysigt. Jag borde skylla på mig själv att jag är såhär stor också, jag slår på mig själv varje dag om att jag inte kan sluta äta och att jag är såhär stor. Jag slår på mig själv att jag låter mig själv äta så mycket skit, jag slår på mig själv att jag inte gör en näringsrik måltid så ofta där hemma, jag slår på mig själv att jag inte försöker mer än vad jag gör för att kunna äta mer grönsaker och mer näringsrik mat.
Jag måste sluta slå på mig själv :(
Har så mycket att skriva som jag har tänkt på sedan sist jag skrev ett inlägg här. Dock så har jag haft fullt upp med att försöka få in nya rutiner plus jobbat så jag har inte haft orken att skriva blogg inlägg den senaste tiden. Just när jag tror att jag har fått till en bra rutin i mitt liv så fuckar jag upp den ordentligt genom att INTE äta regelbundet dagen efter. Snart är det slut med Hetsätningsgruppen på Resund i Malmö vilket jag får ångest över. Jag känner att jag behöver minst ett år till i den gruppen för att få in allt som jag behöver få veta. En sak jag började med idag när jag höll på att börja hetsäta var att börja rita mönster på ett rutat papper. Det gjorde att jag inte hetsåt iaf men fick ont i huvudet av det när jag satt med det för länge. Får nog hitta på något annat att göra när jag sitter vid datorn och är sugen på att hetsäta. Jag har minskat min hetsätning under veckorna, dock när jag hetsäter nu för tiden så är det över en hel dag, alltså jag får inte i mig någon bra mat under hela dagen utan bara äter och äter och äter i tid och otid. Jag försökte ändra på det ikväll efter en dag med inte så bra mat i magen. Dock har jag ätit både frukost, lunch och kvällsmat idag på helt OK tider. Hetsåt bara glass på yogiboost och Polly innan vi körde ut på Black Friday rean. Så har inte ätit mellanmålen idag utan istället tryckt i mig skit.
Har så svårt att skriva hur jag känner mig just nu ang min hetsätning. Känner att min sambo vill försöka hjälpa mig ur denna skiten men känner också lite att han har svårt för att hjälpa mig. Han gör lite grann med mig som han gör med sin son, frågar om jag verkligen vill ha något som jag är sugen på (som idag, jag nämnde Frasetti på Burlövs center). Inget "nej älskling, med tanke på hur bra du har börjat bli så kanske det inte är det bästa just nu. Kanske en annan dag när vi är här?" utan det är mer "är du säker på att du vill?" eller ett enkelt "vill du så kan vi sticka dit". Velar jag efter det sistnämnda så kommer en kommentar som "Går du inte nu kommer du kanske att ångra dig", precis som han gör med sin egen son. Tänkte sätta mig lite senare och snacka med honom om det. Han säger att han är bra på att läsa mig men tydligen inte om han fortsätter med dessa kommentarer.
Jag har mina dåliga dagar, men jag har även mina bra dagar som jag alltid försöker blicka tillbaka till när jag har en dålig dag. Då börjar jag tänka på vad jag gjorde för att göra rätt just den dagen, och vad jag gjorde för fel denna dag som blev så fel. Oftast hjälper det men jag kommer inte ur min hetsätning för det, inte förrän på kvällen iaf när jag ska äta kvällsmat och verkligen försöker göra något bra att äta. Försöker verkligen att ha grönsaker till maten på kvällarna och försöker verkligen göra så att där är till lunchen dagen efter, dock har jag svårt att låta salladen vara när den väl är uppskuren och i skålen. Nåja, hellre det än att jag ska äta en massa skit efter maten. Jag har lite ångest nu på kvällen nu när jag tänker tillbaka på vad jag har ätit idag. Sambon köpte också lite glass på yogiboost men orkade inte äta hela, gissa vem som fick halva hans medan jag åt min egen (som var ganska mkt i om jag får säga det själv), jo jag. För jag INTE kunde säga nej till glassen! Den lilla smålänningen i mig visade sig och tänkte "det är ju synd att förspilla sån god glass". Klart hjärnan lyssnade på den lilla smålänningen och tog hans glass då. Eftråt så kände jag mig inte ens nöjd med det jag köpte och fick utan ville bara ha mer. Där fick jag vara stark och inte gå in en gång till utan min sambo fick dra mig över till Overhyped som var snett framför (not the best move). Godis överallt i den butiken. Jag tog ett par Rockstar från kylen och la dem i varukorgen innan jag gick ända längst in och fokuserade mer på Harry Potter sakerna de hade. Försökte välja ut något som jag ville ha i 30 års present nästa år. Kan inte begära det som en julklapp nu när jag vet att sambon redan har köpt en massa till både mig och lilleman, vill inte begära mer från honom. Jag visade sambon att jag ville ha en penna som liknar Harry Potters trollstav och ett bokmärke som hörde till. Plus ett ställ där trollstavs-pennan skulle få ligga som jag hittade kort därefter. När vi var klara på Overhyped så stack vi in en snabb vända på Hobbex, körde sedan till Dollarstore i Staffanstorp och sedan hem. Köpte inget ätbart för mig att äta på Dollarstore tack och lov utan jag försökte ha skygglappar uppe för allt godis som var uppe vid kassan. Nu när jag tänker efter så har jag haft en riktigt dålig dag om jag måste ha skygglappar för att slippa se godis och chips i en affär. Detta bådar inte gott! När vi kom hem så fixade jag lite med julsakerna vi köpte idag SEN gjorde jag det dummaste jag kunde ha gjort! Satt först framför datorn utan någonting och sedan gick ut för att göra kaffe och ta ett par sockrade struvor som vi köpte på frasetti idag. När jag skriver ett par så menar jag FYRA STYCKEN! Jag har sån ångest för det just nu. Vid 7 ikväll så gjorde jag något som jag kallar för barnmat med spagetti. Det är helt enkelt köttfärssås på burk som ser ut som barnmat och så kokade jag spagetti till det. Ingen sallad till, utan bara pastan och barnmaten.
Jag har verkligen försökt hålla mig stark idag men i det stora hela så har jag varit riktigt svag idag.
Nu ska jag försöka dricka ett glas vatten för huvudvärkens skull sen ska jag lägga mig, efter jag pratat med min sambo förståss.
Må väl <3
Idag kom ett hårt bakslag för mig! För första gången på ca 5 år så tänkte jag sätta mig på cykeln igen och cykla till bussen i centrum. Hade fått en fin cykel av mina föräldrar och tänkte skitbra! Nu kan jag börja cykla runt byn igen, som jag gjorde när jag bodde i limhamn. Jovisst tjena! För det första så tyckte jag att cykeln kändes konstig, både för liten och för stor på samma gång. För det andra så höll jag på att åka i marken direkt. Sjukt hemsk känsla kan jag tala om för er. Ska ta den till en cykelhandlare här i dalby och få den kollad, även installerad till mig. Hjälper inte det så kommer jag skicka hem den igen till mina föräldrar och köpa en annan. Är sjukt rädd att jag även på detta har förlorat balansen till att kunna cykla. Så jag är riktigt rädd och nere just nu. Vill bara käka och dricka en massa skit. Tänk om jag aldrig mer kan sätta mig på en cykel igen? En av mina favoritsaker att göra sedan jag fick en cykel av farmor i 13 års present.
Annars det där med planering som jag skrev om i lördag har jag inte lyckats göra. Hade för mycket att tänka på i söndags och igår. I söndags för att jag hade så mycket på jobbet och igår för jag var asrädd för att ha lilleman ensam hemma för första gången efter den förbannade socanmälan som svärföräldrarna ringde in.
Jag vet inte vad jag ska göra längre! Vad jag än kommer på som jag kan göra för att komma ihåg att planera blir det bara skit av. Blir så ledsen och sur på mig själv, när jag inte klarar av att göra något så simpelt som att skriva upp kvällen innan vad jag ska ha till mat under dagen efter. Har haft svårt för att registrera kortsiktiga mål och registrera vad jag har ätit i loggboken också. Jag har liksom bara glömt det och fortsatt min vardag som jag brukar göra. Det kvittar var min förbannade pärm ligger! Alltid glömmer jag sätta mig ner 5 minuter var dag för att skriva upp mål och måltider. Blir så less på denna sjukdom. Vill bara bli inlåst och ändra mina matvanor på det sättet! Komma in i rutin, lära mig äta rätt och lära mig känna hunger och mättnadskänsla. Det kommer nog aldrig på fråga. Kommer bara få ångest över att jag inte får jobba eller träffa min familj. Känna ångest att jag inte kan hjälpa sambon med lilleman. Sen låser de inte in hetsätare, bara anorektiker och bulimiker. Nej men hetsätare ska klara sig själva med lite hjälp en gång i veckan, det är ju inga problem det (är sarkastisk där).
Nu orkar jag inte tänka mer, snart dags att jobba för min del till 21.15 ikväll.
Ta hand om er
Idag känns detvlite bättre. Tog ett äpple till min modifast imorse så jag kände lite mer mättnadskänsla. Till lunchen så skulle jag ha tagit två knäckebröd med ost på meb slutade med att jag tog bara korvsoppan och åt ett halvt "rör" droste choklad efteråt. Fy skäms på mig! Sneddade från linjen innan lunchen också och tog en handfull med chips. Skäms på mig där med! Jag tog iaf med mig chiapuddingen och mangon till jobbet som jag nyss har ätit till mellanmål. Istället för kasslergratängen så tog jag tyvärr och köpte två panpizzor på jobbet som jag ska äta senare. Jag glömde göra ris när jag gjorde soppan och kan inte tänka mig något annat till kasslergratäng än ris. Men jag ska äta middag i alla fall, jag håller planeringen fr.o.m mellanmålet. Jag tänker inte "nu är det kört ändå så kan lika gärna fortsätta på samma bana" längre. Nu är det mer "äh, jag råkade hamna utanför planeringen, jag försöker gå tillbaka igen och ser framåt mot nästa måltid istället". Ska börja planera hela dagen istället och inte bara måltiderna. Ska planera vad jag ska göra och faktiskt göra det. Plus planera in måltiderna däremellan.
När jag jobbar är det lätt att hålla matplaneringen för då jobbar jag mellan måltiderna, även under dagpassen. Det är just när jag är hemma som det är svårt. Jag gör ju knappt något under dagarna när jag är hemma. Sitter bara vid datorn och skriver cv, personligt brev och på min novell för att skingra tankarna. Jag behöver göra annat också. Vad vet jag inte för tillfället. Jag vet att jag kan gå ut och gå, men det är så tråkigt när det blåser ute. Jag kan ta och rensa garderoberna och städa lägenheten från topp till tå, men det hittar jag aldrig någon energi till plus ryggen pallar inte så mycket om dagarna. Skulle vi haft bättre utemöbler på balkongen så skulle jag ha satt mig där med en kopp te eller kaffe bara så att jag iaf kommer ut. Städa balkongen gör jag inte med risk att få på huvudet av min sambo. Balkongen är "hans domän" för det är han som tar hand om växterna där ute. Stolarna där ute är kassa enligt mig då de har armstöd så jag får inte plats med mina höfter. Gråter var gång jag vill sätta mig där ute för jag går verkligen inte plats med mina höfter där. Nej, nästa säsong så ska JAG beställa/köpa hem nya utemöbler till balkongen, stolar utan armstöd bl.a
Nu ska jag börja jobba. Har lite ångest då det inte är så stor plats mellan kassan och väggen för tillfället.
Ha det fint
Ja, jag vet att det var ett tag sedan jag skrev något nu. Har haft fullt upp med mitt upp och nervända liv. Svärföräldrarna har skickat in en orosanmälan på soc som jag har försökt att kämpa med. Soc lade ner utredningen dock men jag har haft en sån klump i magen från den dagen då lappen kom till oss. Jag har hetsätit mycket under denna period, det hjälper inte alls att jag är ledig från resund denna veckan som har gått och nästa vecka. Ja, vi i gruppen stöttar varandra ändå genom fb och det känns så sjukt skönt, men jag känner jag vill ha de där två timmarna på resund var onsdag för att klara mig igenom detta.
Jag kan inte sluta hetsäta just nu känns det som. Borde bli inlåst någonstans för att få in en rutin med mat utanför hemmet och sedan kommer hem med nytt hopp och nya rutiner i huvudet. Men tyvärr låser de inte in hetsätare.
Fråga mig inte varför jag hetsäter för det vet jag knappt själv. Jag vet att jag har en massa negativ stress i mitt liv. Varför? Jag vet inte. Vill jag ha hämd? Ohja! Vill jag ha en ursäkt från vissa personer? Ohyes! Vill jag att folk ska börja förstå mig? Japp! Vill jag att folk ska sluta trycka ner mig i skiten när jag vill göra något? Ja! Varför hetsäter jag? I have no fucking clue!
Fr.o.m ikväll ska jag sätta mig ner kvällen innan och skriva upp vad jag ska äta under dagen efter och när. Har redan gjort en inför morgondagen på jobbet. Hoppas nu att jag kan hålla i planen med så att den inte går åt pipsvängen, som vanligt. Jag vill inte avsluta denna kursen den 12/12 som ett stort fett misslyckande. Det är väldigt svårt att ändra på rutiner när man har en väldigt slarvig sambo som inte VILL äta på regelbundna tider och har en bonusson som inte vill äta varm mat när han kommer hem från dagis. Inte blir det lättare av att sambon, som ska vara en förebild till sin egen son, skiter i grönsakerna när jag väl tar fram dem. Vad visar det för ett exempel för sin son? Att män inte ska äta grönsaker men kvinnor ska? Det gör ju bara att det blir svårare för oss som en familj att äta bättre tillsammans.
Onsdagen som har gått så var vi lediga från hetsätningsgruppen, onsdagen som kommer är det likadant. Jag vägde inte mig i onsdags och kommer inte göra det denna onsdagen som kommer. Jag vägrar väga mig en gång i veckan egentligen för jag vet vad som händer med mig själv om jag gör det, Jag blir manisk och tror att jag har varit duktig. Vad händer då? Jo, välkommen hetsätningen! Men sålänge jag går på behandlingen på Resund så måste jag väga mig när jag är där i alla fall. Det är tufft men jag gör det. Från och med måndag så ska jag verkligen sluta hetsäta! Börjar med planeringen ikväll och slutar hetsäta på måndag, då jag är ledig från jobbet. Ska dricka minst 1,5 liter vatten om dagen och dricka ett stort glas vatten om jag känner för godis eller annat som jag hetsäter. Börja tänka på att tugga 20 ggr minst och inte dricka så satans mycket läsk och energidrycker. Jag ska även fr.o.m måndag börja cykla överallt, om min cykel har luft i däcken det vill säga. Ska kolla med cykelmakaren nedanför oss hur mycket han tar för att göra en rundkontroll på cykeln. Han verkar billig men ändå dyr.
Nu ska jag ta och lägga mig, tänka över lite hur jag ska fortsätta med detta och även fundera ut hur jag ska skriva en egenremiss till en vanlig psykolog, som jag känner jag behäver hjälp av för att bli av med all negativ stress i mitt liv.
God natt!
Mår skit rent ut sagt just nu! Jag går upp i vikt för mig hets/överätning kan jag inte få bukt på, jag och min sambo har fått en orosanmälning på oss från hans föräldrar, mår skit för att jag och min sambo inte kan få ordning på lägenheten, mår skit för jag försöker göra så att det inte blir så äckligt i köket men verkar inte som att min sambo gör ett enda litet försök till det. Jag ger snart upp detta! Har hotat honom med att jag kommer vägra att diska och göra mat till honom och hans son om han fortsätter bl.a slänga snusprillorna i disken så de åker ner i diskmaskinen och inte slänger dem. Har även hotat med samma om han inte sköljer disken ordentligt. Är så trött på att tvingas städa filtret innan nästa disk, sen tycks han inte bry sig om att rensa filtret själv för när han diskar blir det aldrig riktigt rent. Just nu vill jag bara trycka i mig en massa skit. Mår så jävla dåligt att jag ska ta det större lasset här hemma igen, bara för att jag går hemma om dagarna! Vill han att jag ska må bra, bli bättre med maten och få ett bättre psyke så får han ta och hjälpa till lite här hemma. Det är inte bara jag som ska hålla på med hushållsarbetet.
Inte konstigt att jag inte kan komma ur min ätstörning så som det är här hemma. Nu ska mamma, pappa och jag träffa min psykolog imorgon så hon går igenom med dem vad denna ätstörningen är för något och hur vi alla ska kunna göra för att kunna stötta mig. Men jobbet är mitt, det vet jag. Det största lasset måste jag ta i ätstörningen. Måste ta det största lasset överallt känns det som just nu.
Jag vill må bra NUUUUUU
Sitter hemma hos mina föräldrar, är ensam här då jag lånar tvättstugan. Här är allt möjligt i matväg, både bra och dåliga saker. Allt jag tänker på just nu är "en rad av det där i kylen skadar inte" eller "en liten såndär från frysen ska väl inte skada?" Jag vill så gärna ha de där dåliga sakerna just nu trots att jag käkade frukost för lite mer än en timme sedan. Det är så sjukt jobbigt med denna ätstörningen för jag vet att jag skadar mig själv om jag äter skit men ändå vill jag ha det. Får ångest bara av att tänka på hur mycket jag skadar mig själv. Får även ångest över att jag inte kan äta vad jag vill, när jag vill, tack vare denna dumma sjukdom. När ska detta ta slut egentligen? Det är svårt att aktivera sig när alla ens saker är på en annan plats än där man är. Kan inte göra så mycket i väntan på att tvätten ska bli klar, bara glo på tv där det bara går tråkiga program. När tvätten är färdig får vi se hur mycket klockan är, ev kör jag hem och slappar innan jobbet. Som det ser ut nu så åker jag direkt härifrån till jobbet så jag får försöka aktivera mig på annat sätt. Jag glömde min dagbok som jag skriver i för hand bara för att bli aktiverad.
Precis varit på resund för veckans gruppbehandling. Dagens mellanmål var chiapudding med fruktsallad ovanpå och den var ändå helt ok, dock inget jag skulle kunna göra var dag precis. Kanske måste lära mig att tycka om den om jag ska kunna ha en varierad frukost så den inte blir så tråkig. Har annars i veckan haft ångest över vad jag har stoppat i mig. Även fått ångest när jag var hos min mormor och firade henne och inte "fick" lov att ta de där kakorna som fanns på kakfaten bredvid kaffekannan. Jag orkade inte att må dåligt då så jag gick hem till pappa istället och åt middag med honom. Jag visade mig iaf och jag sa grattis, det var iaf en start. Nu ska jag försöka ta mig i kragen och börja försöka äta mina 5 mål om dagen (mellanmål inräknat där).
Tårarna har runnit halva kvällen idag. Mest för att jag har varit tvungen att skriva i matschemat från datorn till pappret på vad jag har ätit under veckan till ätstörningsenheten men också för att Tears in Heaven spelades på radion när jag satte mig på mitt kontor, då kom tårarna igen då jag kom på att på torsdag är det ett år sedan min älskade morfar gick bort. Skulle han sett mig nu så skulle han ha pratat om att det är inte bra för mig att äta så mycket som jag har gjort den sista tiden men vara glad att jag åt frukost så många dagar på raken som jag gjorde efter min första behandling på ätstörningsenheten.
Imorgon är det tid för andra behandlingen av tretton på Resund och jag känner att jag verkligen inte vill dit egentligen. På ett sätt vill jag dit för jag vill komma till botten med min ätstörning men på ett annat sätt så vet jag att jag bara skulle bli deprimerad när jag kommer hem och måste fullfölja hemuppgiften vi får. Jag vill ändra mitt beteende men blir så snabbt trött på vissa alternativ som man kan äta till frukost och mellanmål. Jag vet att jag måste få i mig grönsaker vid var lunch och middag åtminstonde vilket är så svårt då jag ibland äter mat som jag inte ens vilka grönsaker passar till den maträtten (köttfärssås är en av dem). Jag måste även barn-anpassa maten så hela familjen kan äta den då jag har en 4 årig bonusson som verkar ha blivit så kräsen med maten.
Det jag verkligen måste göra är att ta reda på vad för frukost man kan äta som är snabbt att göra, inte är havregrynsgröt och inte innehåller att jag ska äta mackor eller fil/yoghurt. Jag är SÅ trött på det just nu. Enda kravet jag har är att det helst ska gå snabbt att göra så det inte tar typ hela morgonen att göra. Jag hittade ett recept på en smoothie med kiwi, mango och bladspenat som jag funderar på att börja göra. Undrar dock om den kan stå till dagen efter för receptet är för två personer och min sambo kommer ju vägra dricka den då den innehåller spenat.
Såhär skulle man göra den för två personer:
1 Kiwi
2 1/2 dl tärnad mango (färsk eller fryst)
3 dl bladspenat
Färskpressad juice av 1 apelsin
Färskpressad juice av 1 lime
3 tsk olja av linfrö
Allt man behöver göra är att skala kiwin och mixa alla ingredienser i en matberedare eller i en blender. Sen är det bara att dricka.
Jag smakade den på mammas jobb när de hade hälsovecka i våras då en av hennes kollegor stod och gjorde den. Den blev sjukt god. Den smakade inte alls bladspenat och kiwin gjrode den lagom söt medan mangon gjorde den lite tjockare utan att tillsätta banan, vilket jag tycker är vidrigt i smoothies. Men denna smoothien borde man kunna ha i kylen till mellanmål eller till frukost dagen efter? finns inget som skulle kunna bli dåligt så snabbt eller jäsa om det var i kylen.
Nä nu får jag ta och greppa tag i nackaskinnet på mig själv och gå ut till min sambo och läsa i min hetsätningsbok. Kan inte sitta vid datorn hela dagen.
Började på behandlingen i onsdags på resund. Första hemläxan är att skriva upp vad vi äter, när vi äter det. Redan där fick jag lite ångest på vad jag verkligen äter när jag är ute/hemma. Det sjuka är att trots vi alla var storbyggda i gruppen så kände jag mig så fet och ful. Vi ska väga oss var vecka också och skriva upp i en logg, vi fick börja idag om vi ville och dum som jag är så ville jag börja redan idag med det. Försökte hålla igen när vi skulle äta mellisen, ville ta mer än vad jag gjorde, försökte intala mig själv att jag klarar mig tills jag kommer hem på detta "lilla". Det är sjukt hur en ätstörningshjärna fungerar egentligen. Många tankar snurrar runt i huvudet, bl.a den onda cirkeln som de visade oss. Ville så gärna in på närmsta snabbmatsrestaurang efteråt och äta men lovade mig själv att äta lagad hemmagjord mat när jag kom hem, med tanke på att jag knappt har ätit det den senaste tiden.
Värsta är att jag har haft sån ångest efter min bonussons 4 års kontroll då distriktsköterskan sa att han ligger på en övervikt och ville skicka remiss till överviktsenheten. Vi fick henne att vänta med det då han nyss haft semester och då kanske har latat sig mer, vilket vi alla gör under semestertider. Han är 109 lång och väger 24 kg, han kommer att bli i storlek som sin pappa när han växer upp och det är vi väl medvetna om. Jag började tänka efter hur mycket skada lilleman har tagt p.g.a MIN förbannade ätstörning. Jag skäms att jag har denna ätstörning för det gynnar inte lilleman precis.
Nu sitter jag och har ångest för att jag tryckte i mig två bitar mörk choklad till frukost, visst det är en 70% choklad med mint i och den är ekologisk men det är egentligen igen frukost. Jag orkar inte gå ut till köket och göra frukost på det där proteinbrödet jag har köpt och jag vill inte ha filmjölk och kakaogranola heller. Havregrynsgröt klarar jag inte av så det kommer jag inte alls att äta till frukost. Jag måste hitta fler frukostalternativ som är relativt nyttiga. har funderat på att göra smoothies av bl.a spenat, linfröolja, kiwi och mango men har inte riktigt tagit mig tiden att köpa de ingredienserna. Linfröolja är ganska dyrt också, även fast man använder bara några droppar av den.
På onsdag är det behandling igen, undrar hur många av oss i gruppen som har ätit mycket dåligt, eller hela tiden. Sen på torsdag är det anhörigmöte, dit pappa har tagit sig tiden att gå dit, vilket betyder så mycket för mig. Då kanske han förstår varför jag har ätit som jag har gjort när jag har suttit på mitt rum och krängt i mig godis bl.a Även varför jag tar den där extra portionen med mat som jag oftast gjorde när vi åt tillsammans.
