Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans så har vi nu äntligen hittat det. Som ett brev på posten, bokstavligt talat, så bara blev allt så självklart.
Tanken har ju varit att vi ska mötas på halva vägen. Men inte ett enda ställe har känts ”rätt”. Det har varit mycket osäkerhet från Ms sida, kommer det funka mellan oss osv. Jag har kallat det rädsla. Har man 2 spruckna förhållande bakom sig där man själv har blivit lämnad så kanske det inte är så konstigt. Eller alla fungerar vi olika, vissa bryr sig mer och vissa mindre. Att M inte skulle vilja ha en framtid med mig har jag aldrig behövt tvivla på. Jag har nog varit säkrare på hans känslor för mig än han själv har varit. Sättet han tittar på mig, sättet han tar i mig, sättet han behandlar mig på osv, det går inte att ta miste. Jag själv har kommit på så många negativa saker jag kan för att inte vilja leva med honom. Och hela tiden kommer jag fram till samma slutsats. Det är honom jag vill vara med, det är honom jag vill leva med. Det hela är ganska enkelt egentligen vill man så vill man, vill man inte så vill man inte, och sånt känner man i hjärtat.
Så när ett brev dimper ner i hans brevlåda om att han har förtur till dem nybyggda lägenheter rätt över gården så var det som att, jaha varför har vi inte tänkt på det. Jag vill inte skiljas från denna stad som han bor i, som jag också kommit att älska, jag vill inte att vi hittar en annan stad och slår oss ner i. Däremot vill jag gärna lämna den by som jag nu bor i. Det var som att alla lösa trådar nystades ihop och alla tegelstenar föll av mina axlar. När vi sen dessutom får den lägenhet som vi vill ha så var det som att vinna på jackpot. En dröm som blev sann.
Plötsligt känns allt mycket lättare. Vi pratar om framtiden, kommer överens, komprimissar. Ämnet är inte längre infekterat. Det är på riktigt, det finns, vi kan slappna av.
Barnen är förväntansfulla och glada. Och vi följer bygget, det som ska bli vårt framtida hem.
Mycket som ska falla på plats fortfarande. Men det löser sig. Det måste lösa sig. Allt löser sig så länge man vill. Jag är lätt i hjärtat, jag är lätt i själen.
Jag kommer vända upp och ner på mitt liv och det känns så himla rätt!
Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra år. Ett riktigt storbråk som höll på att knäcka vårt förhållande för alltid. Julstressen som var mildare detta år och julen blev riktigt mysig hos mamma och John.
Nu kör vi nytt år och skapar nya minnen och erfarenheter.
Får bli lite inlägg på vad som hänt lite då och då...
Lite bilder från månaderna som gått....
Vi inledde semestern med att åka till Lalandia.
Vi tog även en tur till Skånes Djurpark
Vi överraskade barnen med att åka båt till Helsingör för att sen avsluta dagen på Pinchos i Hbg:-)
Detta året hade vi en 4:de, en 1:e och en förskoleklassare som kickade igång terminen :-)
En helg i september låg vi över en natt i Gbg och gick på Liseberg.
Vi firade mormor & Johns 125 års dag på Älgsafari i Markaryd
Årets pumpor till Halloween
Vi lyckades få ihop en snögubbe på snön som kom dagen innan julafton.
God Jul från finaste barnen!
Puss&kram
Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta friheten att göra det utan att fråga eller barar ta för givet att det är okej. Barn växer upp, blir mer och mer självständiga, blir sina egna individer. Vad är deras tanke om det när dem är vuxna? Jag hade inte tyckt att det var ok och jag hade definitivt inte velat att min pappa eller mamma skulle ha mitt namn tatuerat på sig. Men som sagt alla är vi olika. Så då tänkte jag att jag håller mig till en symbol som symboliserar mina barn. Ronja har sen hon föddes varit min stjärna och när Viktor föddes så blev han mitt hjärta. Sen blev jag inte riktigt nöjd med att ha tatuering på handleden, mitt på en bit upp. Ganska vanligt liksom. Sökte runder lite på nätet och hittar en tjej som har ett hjärta på sidan av handleden och jag kände bara den är så rätt. Är så sjukt nöjd med mitt val och jag tycker att jag dessutom passar i det. Jag ser dem dessutom lättare hela tiden på det stället. Jag är ju egentligen lite emot tatueringar hahaha, men det stod ju med på min bucket list så bara till att ta tag i det. Tanken var att övervinna nåt som jag är "rädd" för. Men jag måste säga att jag blev ganska besviken. Jag var inte alls nervös och inte gjorde det ont inte. Kändes knappt. Kanske får jag ta och göra en till:-) Men stolt över mig själv ändån och det gav mig en liten adrelinkick i alla fall.
Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade ner till västra hamnen, åt på restaurang och så blev det en massa mysande. Något vi båda älskar att göra är att bada. Och det gjorde vi också tillsammans. Lite sådär märkligt kändes det. Vi hade ju känt varandra länge men plötsligt ligger vi i ett bad tillsamman nakna. Jag som aldrig haft bra självförtroende vad gäller min kropp tyckte det va väldigt jobbigt. Samtidigt som jag kände att nä så här ser jag ut jag måste acceptera min kropp för att kunna slappna av. Detta har ju gjort att jag aldrig skämts för min kropp eller något för Mb. Det har gjort att jag för första gången i mitt liv älskar min kropp och kan vara avslappnad naken tillsammans med honom. Bara det är ett jätteplus i vårt förhållande. En trevlig dag går oftast snabbt och det var lite vemodigt att gå till tåget men vi hade ju helgen inbokad med övernattning. Denna dagen var mer ett test för att se liksom om vi hade något att bygga på. Och det upptäckte vi direkt att vi har. Vi var dock förvirrade och undrade vad är det som händer. Det sa liksom bara pang eller klick eller hur man vill benämna det. Kemin bara stämde.
När det var dags att ta tåget hem så gick vi i tid, båda två är väldigt ovana vid tåg och annat kollektivt. Men så händer det som inte får ske. Konduktören vinkar klart innan jag hinner på och dörren stängs. En annan dörr är fortfarande öppen och jag springer så fort jag kan men nä jag missar. Så jag är i Malmö utan bil, missat tåget som går om en timme igen. Barn som är hos mormor och John och tror att jag bara är hemma och latar mig. Detta var ju lite hemligt. Jag ringer mamma och säger du får komma och hämta mig. Klockan är mycket mm. Då kommer jag på att det går ju tåg till La också och lite oftare än ut på landet. Jag har tur, det visar sig att det går ett tåg om 20 minuter. Mamma får säga att hon ska några ärende först så ni barn får åka med John i en annan bil. Dem undrar varför dem inte kan vara med och göra ärende hahaha. Mamma hämtar mig vid stationen sen kör vi hemåt. När vi närmar oss så skickar vi ett sms till John att han kan köra. När barnen kommer hem är dem glada och ovetandes om vad deras mamma haft för sig för något. Det kommer bli en bra story att berätta i framtiden:-)
Det har varit kämpigt detta året. Att få allt att gå ihop. Det är mycket saknad vilket jag är skitdålig på att hantera. Våra barn älskar varandra och med dem har det gått förvånansvärt bra. Vilket vi är glada för. Vi kämpar på och nån gång i framtiden kommer det en dag då vi alltid kommer kunna säga god natt och god morgon till varandra. Så länge vi vill detta så kommer det gå vägen:-)
Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta vilket har gjort att jag så gott som tappat rösten. Sitter och kämpar på jobb nu. Har inte riktigt råd att hålla på att vara hemmaL
Det blev inget jobb. En av dem sökande hade jobbat inom kommunen innan och kan organisationen hur det funkar mm. Men sen var där ett ledigt vikariat på en annan avdelning och verksamhetschefen undrade om hon fick lov att rekommendera mig. Jag sa ja. Kul att dem tyckte om mig i alla fall. Sorligt nog så var vikariatet bara på 3 månader. Frågade dock min chef om han kunde ge mig tjänstledigt men det gick ju inte för sig. Så fort jag blivit helt frisk så får jag ta tag i jobbsökandet igen.
I helgen har vi vår sista barnfria helg på längeL Ska jag vara ärlig så är vårt förhållande lite upp och ner. Det har varit mycket bråk och missförstånd på sistone. Det är ganska kämpig att leva såhär. Men vi har kommit överens om att inte ge upp. Vi vill ju verkligen leva med varandra så gott det går. Ja den mannen har verkligen fått mig känslomässigt störd hahahaha. Jag har aldrig varit så störtkär nån gång. Dels för att jag aldrig velat leva så då jag har så svårt att hantera alla känslor. Kan må ganska dåligt över att tycka om nån så mycket. Gillar inte att vara så sårbar. Men jag jobbar på att kunna hantera det. Sen får vi se vart det bär…
Vad ska ni hitta på i helgen?
För en vecka sedan flyttade Ralf hem till oss. Som Ronja längtat efter detta. Redan på lördagen körde vi inom zoogiganten och reserverade honom när vi var på väg till Malmö. Sen firade vi påsk med Ms sida på kvällen och stannade i Malmö över natten. När vi körde hemåt på söndagen körde vi inom och tog med honom hem. Han är verkligen en sötnos. Han är en blandning av vanlig tamråtta, Rex och dumbo råtta. Rex innebär att han kommer bli lite rufsig i pälsen och morrhåren lite krulliga. Dumbo innebär att han har lite större och mer hängande öron.
Bjuder på en bild.
Veckans bästa är att jag tog beslutet att fråga mormor och John om barnen kan sova där fredag till lördag. Har barnen 3 helger i rad och dem flesta vardagar så misstänkte att jag skulle behöva en kväll/natt/morgon med lite vila. Så idag ska vi göra absolut ingenting. Är så himla trött.
Veckans uppdrag har varit en anställningsintervju. Jag har hållt den hemlig. Ibland tycker jag det känns skönt att göra såJ Det är inom individ och familjeenheten på Landskrona stad som ekonomiassistent. Jag vill verkligen ha den tjänsten. Men kan bara hålla tummarna och hoppas på att det går vägen. Tyckte intervjun kändes bra i alla fall.
Veckans tråkiga är att Dombo fått lämna oss. Det var det bästa för honom och han har det bra nu. Men det blev som sagt en omtumlande upplevelse.
Veckans tur/otur är att Ronjas blixtlås på hennes vinterjacka har gått sönder och jag köpte den så pass stor så att hon ska kunna ha den nästa vinter med. Sen har ju vintern inte släppt taget om oss än så hon behöver ju en vinterjacka nu också. I alla fall så tog jag kontakt med kappahl och vi har sån tur att det finns en jacka kvar i en butik och i samma storlek dessutom. Jackan kostade trots allt 699:-. Så himla skönt att det löste sig och jättebra kundservice från kappahls sida.
Veckans mående har varit sisådär. Det i ryggen har börjat påverka min ischiasnerv så har sån himla jobbig värk i mitt högra ben. Får bli lite lätt träning och massage idag så ger det nog med sig.
Veckans roliga är att på lördag ska Ronja och hennes tjejkompis ha tjejkväll med tacos, ansiktsmask och film. Dem ser framemot det jättemycket och jag kan också tycka det är kul:-)
Då fick Dombo åka till himlen igår. Efter mycket bearbetning med Ronja så var det äntligen dags. Äntligen för Dombos skull. Så himla sorligt för hade det inte varit för tumören så hade han levt länge till. Så mild och go och levnadsglad. Tyvärr blev inte veterinärbesöket helt lätt. Dombo kämpade in i det sista. Han vägrade dö. Detta blev lite för mycket för både Ronja och pappa. Han låg där och ryckte och ryckte och ryckte. Hela besöket tog en timme. Ronja var helt förstörd när hon kom hem. Men veterinären berömde henne för att hon kom med honom så tidigt som hon gjorde. Det finns dem som väntar in i det sista och då är dem helt utmärglade och typ halvdöda. Han förklarade även för henne att tumören inte hade gått att operera bort för oftast så klarar inte råttor en narkos. Han blev begravd tillsammans med våra 2 katter Stina och Lillis. Så himla stolt över Ronja som var stor nog att ta sig igenom detta. Att hon förstår att detta var det bästa för Dombo. Hon mognar så snabbt min tös!
Missade helt veckans höjdpunkter i fredags. Inte för att det va mycket att skriva om. På fredagen lämnade jag barnen hos sin pappa och vi fick en barnfri helg. M tog tåget till mig sen så körde vi min bil till Malmö i och med att jag inte kunde köra pga ryggen. Men innan vi körde hem så körde vi inom Emporia för att byta ett av mina behå. Lite kämpigt med ryggen och jag fick ha M som käpp. Men efter ett tag så mjukna den upp sig lite och vi kunde gå en runda till och vi passade på att luncha där också. Blev dessutom jätteglad över att hitta en favoritklänning i marinblå med korta armar. Har den i svart och vinrött med men med långa armar. Vi handlade även varsin bok på bokrean. Tycker det är så mysigt att vi har så många gemensamma intressen.
Vi båda hade väl inte hämtat oss riktigt från allt det sjuka. Våra magar var uppblåsta och utan hunger. Och sååå trötta båda två. Men vi tog oss i kragen och gjorde oss fina och gick på Pinchos och åt. Vi hade bokat bord för längesedan. Så himla mysigt och gott.
Min rygg är någorlunda bra. Jag är barnfri hela veckan. Händer typ vart 3 månad att jag är det. Så skönt att slippa tänka på aktiviteter, skola mm. Bara rå om mig själv. Sen blir det lång pass med barnen.
Detta här är min favorit klänning. Eller enda klänning som jag tycker sitter bra. Dock lite längre på mig i och med att jag är så kort. Kostar bara 249:- på Vila:-)
Boken som jag köpte på rean. Det är en serie som handlar om Vikingatiden och kvinnors makt. Verkar så jättebra. Sen krävs det ju att man gillar den sortens av böcker. Nån som läst den?
Blev så arg på mitt ex häromdagen. Ronja har fått ny sovmedicin som vi ska ta med den andre medicinen. När jag ser receptet för jag en chock. Så himla dyrt. I och med att jag har vårdnadsbidrag för Ronja så är vår överenskommelse att jag ska betala all medicin. Det kostar ca 800 kr i månaden. Nu skulle det då bli 800 kr till denna månaden och det har jag inte råd med. Nu blir detta en engångsförteelse och jag ringer Ch och undrar om vi kan hjälpas åt men då får jag en utskällning att jag ska stå för medicinen för det har vi kommit överens om bla bla. Och han har faktiskt också utgifter bla bla. Jag menade på att vi har ca samma i utgifter, ända skillnaden är att du har 10 mer ut än vad jag har. Jag avslutade samtalet med att då får ungarna vara utan mat denna månaden så köper jag medicinen. Han sa ja då får dem vara det. Ringer BUP och frågar om man kan få mindre paket på recept för att jag inte har råd men då säger hon att just denna medicin är gratis till barn. Jag blev så himla glad. Fast tror jag struntar i att berätta det för Ch.
I onsdags insjuknade min son i vinterkräksjukan. Hos sin pappa. I fredags kom han till mig. Han hade kräkt onsdag natt, torsdag kväll och fredag morgon. Vi tänkte att det är nog över nu. M och W bestämmer sig för att komma ändån. I och med att Ronja skulle på disco och sen ha sovis hos en kompis så hade vi ändrat våra planer med att bara ses lördag till söndag. På fredagkväll får W hög feber. Så vi ställer in oss på en lugn helg.
Lördag morgon vaknar Viktor klockan 6 och börjar kräka. Sen kräker han med jämna mellanrum fram till kl 13. På söndagen vaknar vi alla och känner oss lite piggare. Strax efter middag kör M och W hem. W helt slut av all feber. På eftermiddagen börjar min mage krångla och jag tänker nu är det min tur. Men inget händer. Kl 18 på kvällen börjar Viktor kräka igen. På kvällen när jag ska sova så känns magen allt annat än bra och mycket riktigt det blir en natt med toalett, kräk, frossa och muskel/ledvärk from hell. SÅ ont har jag aldrig haft i min kropp förut. Det kändes som om jag skulle gå sönder. Värst var nog smärtan i bröstet och händer/handleder. Vaknar på morgon helt slut. Får iväg Ronja till skolan. Duktiga tösen går för första gången själv till skolan och även hem.
Samtidigt hemma hos M har Ms mage börjat leva om och på natten när han ska gå upp på toa så svimmar han, slår huvudet i golvet och spräcker ögonbrynet. Så obehagligt.
Under dagen får jag feber. Jag orkar knappt vara uppe och gå. Ligger mest i sängen. På kvällen ligger tempen på 38,5. Och det är mycket för att vara mig då jag har väldigt låg temp annars. Jag ligger som ett kolli i sängen och barnen får sköta sig själv så gott det går.Jag får dock sova gott hela natten och på morgonen känner jag mig bättre.
Men än är det inte över. Givetvis bestämmer jag mig för att tvätta lite sängkläder. När jag böjer mig ner och tar ut dem från tvättmaskinen så säger det pang i ländryggen. Helvete vad ont det gjorde och gör fortfarande. Så klart att vi satsar på ett ryggskott också. Kan knappt gå, stå eller sitta. Hoppas nästa vecka blir en bättre vecka:-)
Ännu en vecka har gått. Det har verkligen hänt mycket denna vecka.
Veckans Ronja
Vi/jag har fått problem med Ronja och hennes insomnande. Det verkar som om 2 tabletter circadin inte räcker. Vissa kvällar har hon fått 3 st istället och då blir det bättre. Problemet är att dem tabletterna är så sjukt dyra. Dem går inte under högkostnadsskyddet. Jag tog kontakt med habiliteringen och nu ska hon få melatonin utskrivet som är en snabbverkande tablett till skillnad mot circadin som är långtidsverkande. Så nu ska vi pröva en av varje på kvällen.
Sen är Ronja extremt ”jobbig” just nu. Eller har pågått några veckor. Hon håller på att kväva mig, min kraft håller på att ta slut. Allt måste verkligen vara enligt regler och rutin. Minsta avvikelse så blir hon upprörd/hysteriskt. Allt måste vara på ett visst sätt, stå på ett visst sätt osv. Hur det ska vara vet bara hon i sitt huvud och det är jättesvårt att veta hur jag ska göra för att det inte ska bli fel.
Veckans jag
Det är alltid kämpigt med Ronja men ibland är det mer kämpigt än vanligt. Ibland så orkar jag bara helt enkelt inte mer. Mitt huvud kan inte hantera allt och jag känner att jag bara vill låsa in mig och dra täcket över huvudet. Men det går ju tyvärr inte. Så istället kämpar jag på och det resulterar i små panikångest attacker. Än så länge har jag kunnat hantera dem. Men dem gör att jag blir väldigt nedstämd, ledsen och apatisk. Jag hoppas det vänder strax igen. Jag har ju gått igenom det förr.
Veckans spännande
Jag har varit på en anställningsintervju:-) Där M jobbar. Jag ”känner” ju vd:n sen innan och han har lovat att höra av sig om det skulle bli en ledig tjänst. Och nu gjorde han det. Så i onsdags så körde jag dit. Ärligt talat så kändes det inte bra. Jag fick liksom ingen känsla, att här vill jag jobba. Känns lite konstigt för trodde inte jag skulle känna så. Dem verkade nöjda med mig och dem skulle återkomma med lön och sånt, så det är väl det det hänger på. Jag får avvakta och se.
Veckans utmaning
Ja det blev verkligen en utmaning för mig denna vecka. Givetvis bara för att jag skulle på anställningsintervju och sen sova i Malmö 2 nätter, som då bara blev 1, så blev det värsta snökaoset. När det händer här nere i Skåne så blir det totalt katastrof. Olyckor och köer mm. Men jag tänkte nä minsann denna utmaning måste jag göra. Jag älskar att köra bil MEN jag är ändå rädd för det och när jag inte vet vägen så bra så kan jag lätt få lite panikångest. Värst är om jag får det när jag kör för då låser sig allt och risken är då att jag släpper allt. Men jag körde och visst alla låg i 50 på motorväg men jag var ändå livrädd. När jag väl kom till Malmö börjarde jag skaka i hela kroppen och fick hålla inne med gråten. Sen efter intervjun så skulle jag ta mig igenom stan. Från ena sidan till andra sidan Malmö. Jag som aldrig kört i Malmö var ju lite nervös med alla filer mm. Och så all snö dessutom. Men jag klarade det och jag är fortfarande sjukt stolt över mig själv. Jag älskar att hela tiden ta mig an mina problem och vinna över dem.
Veckans ljuspunkt
I och med att Ronja är som hon är just nu så kände jag att jag inte orkar M och W hela helgen så jag gav förslaget om att dem 2 nätter jag är utan barn sover jag hos dem och sen kan dem komma på lördagen istället. M är väldigt mån om mig och tycker inte riktigt om att jag mår så här konstigt. Så vi bestämde att göra så. Tyvärr blev det bara en natt hos M då det skulle komma in nytt snökaos torsdag till fredag. Känns sådär att sitta 2 h i kö på motorvägen när man ska till jobb. Men så skönt det var att komma hem där på onsdagen. Jag slappnar verkligen av hos M.
Trevlig helg!!
Veckans bästa är ganska många. I måndags fick jag överraskning av mitt hjärta. Jag fick en present som innehöll 2 nya behåar:-) Jag är så himla bortskämd. Och jag tycker ju att han egentligen ska spara dem där pengarna så vi kan ha en rolig semester med ungarna. Sen så kom min mamma och J hem från sin semester. Dem har varit borta i 2 veckor. Min mamma och jag pratar varje dag så det har känts lite tomt:-) Imorgon så ska 2 av mina vänner komma. Vi ska äta lite ostbricka, dricka vin och snacka skit:-)
Veckans tråkiga är att när Ch lämnar barnen i tisdags så säger han att han har glömt/inte tänkt på att göra all läxa som Ronja fått över sportlovet. Vi har gjort matten men inget annat. Så jäkla trist och dåligt. Så nu har hon fått sitta på sen eftermiddagarna med det. Och det var ganska mycket läxa hon fick pga att hon varit sjuk. Dem var liksom lediga 4 dagar. Nu har det varit fritids som vanligt dessa dagar och sen har vi då helgen också som tur är.
Veckans roliga är att i torsdags så var det överraskning för barnen som får vara på fritids på sportlovet. Det blev en utflykt till tropikariet i Hbg. Så kul dem tyckte det var och så roligt att dem hittar på aktiviteter med barnen:-)
Veckans nya är att jag i hemlighet har börjat spara på ett separat konto till mig och M. Tex så ibland får han för sig att swisha lite bensinpengar till mig för att vi alltid kör min bil. Men jag har "ingen användning" för dem utan jag har ju lagt upp en budget på det jag har. Eller så ibland så säger jag att jag ska betala nåt och så gör han det ändån för att han tycker att han har mer pengar osv. Så istället för att slösa så för jag över pengarna på det kontot. Och sen till sommaren när vi har vår semestervecka tillsammans så blir det en överraskning och vi kan göra nåt mysigt för dem.
På återseende och trevlig helg:-)
Säger jag som inte hade någon att fira med hahaha. Vi ska fira dagen på fredag istället. Eller fira och fira. Kanske uppmärksamma är ett bättre ord. Vi ger varandra en liten present och sen ger vi varandra lika mycket kärlek som vi alltid gör:-) Jag tycker det är fint med såna dagar. Det finns säkert många som behöver stanna upp och tänka till och bli påminda om vad dem har. Sen om det är en käraste, pappa och mamma, vän eller barn spelar inte så stor roll. Eller varför inte uppmärksamma dem allihopa med kramar och pussar:-) Jag är så jättedålig på att säga jag älskar dig, jag vet inte varför. Jag behöver liksom öva på det. För jag gör ju verkligen det, älskar min M. Men att skriva det eller säga det på snapchat har jag inga problem med eller jag har övat upp mig där också. Jag har lite problem med det där att visa känslor och sånt men jobbar på det och jag tycker jag blir bättre och bättre. På insidan är det ett hav av känslor men att släppa ut dem, nä det vågar jag inte. Tror jag är rädd för att bli besviken eller sårad. Hur är ni när det gäller det känslomässiga? Öppna eller slutna?
Hoppas ni hade en fin alla hjärtans dag!
Veckans bästa är att trots en hel vecka med vabning så har jag fått möjlighet att gå ut och gå varje morgon/förmiddag. Barnen klarar sig dem 45 minuter det tar. Min kropp skriker efter motion och det är inte så lätt att få till det med barn och jobb och allt. Och sen är jag inte så förtjust i att gå när det är mörkt.
Veckans sämsta är att båda barnen varit sjuka hela veckan. Dotterns temp har toppat med 40,2. Då var det inte mycket med henne. Det verkar vara ett envist virus. Det är många barn i skolan som ligger i feber och den ger inte med sig förrän efter 5-6 dgr. Det tråkiga är också att jag förlorar en del pengar och det är ju tufft redan som det är.
Veckans tankar är som vanligt om denna framtid. Hem, jobb och kärlek:-) Jag är ju lite av en kontrollmänniska och jag vill ju gärna veta vad som ska hända i framtiden. Eller ha en hum om det. Men det är verkligen helt blankt. Jag vet inte ens vad som händer till sommaren:-) Ganska skönt och nyttigt för mig kan jag tycka. Men snart kommer väl planeringsnerven fram:-)
Veckans lite kul är att jag äntligen kom iväg och fick tvättat min bil. Avskyr när den är skitig men inte så lätt att hålla den ren i detta slask väder. Men nu glänser den:-)
Veckans kvällar har bestått av tv tittande. Jag har sett The Maze runner, ettan och tvåan. Velat se den länge men inte blivit av. Den var inte alls som jag tänkt mig men jag tyckte den var väldigt bra. Nu har jag börjat titta på Westworld. M har tjatat på mig att se säsong 1 så att vi kan se säsong 2 tillsammans som har premiär i april. Först tyckte jag den var märklig och inte sådär jättebra men efter några avsnitt är den ganska spännande. Så jag får väl ta mig igenom den. Sen har jag lite andra serier som står på kö. Älskar serier.
Så som vi lever nu med 2 familjer på varsitt håll så är det inte alltid så lätt. Vi ska få ihop möjlighet att ses. Ibland är det med alla barnen, ibland med bara mina 2 och ibland med bara hans dotter. Och sen händer det ibland att vi får till en barnfri helg. Är det så att vi båda har barnen i veckorna så kan vi inte ses alls. Men i alla fall, för en helg sen så bestämde vi oss för att sova hos M. Det blir andra gången för mina barn. På nåt sätt så blir det enklare tvärtom. Töserna i ena rummet och V får sova hos oss i stora sängen. Barnen nattas som vanligt och allt går bra. Vi bänkar oss framför tvn med lite gott att dricka och äta. Efter att inte setts på länge så myser vi givetvis till det. I soffan såklart som är det enda stället där vi kan vara. Halvvägs in i akten så hör vi R säga, jag ska bara kissa. Det är ganska mörkt i stora rummet och jag/vi tänker att hon inte kan ha sett nåt speciellt men vi tar en paus och jag reser mig upp för att kolla till R så att allt är ok. Halvvägs till sovrummet så hör jag ett läte/skrik som inte är från denna värld och ett upprepande nej nej nej...Jag öppnar dörren och R sitter och håller sig om knäna/benen och vaggar fram och tillbaka i trans. Jag får ut henne där ifrån och tar henne till köket. Hon skriker, gråter och har helt låst sig. Till sist får jag henne lite lugn men hennes ögon är fyllda med skräck. För vad hon såg och för M. Hon får sitta med oss i soffan och hon håller mig krampaktigt i handen hela tiden och vill absolut inte gå och lägga sig. Till sist låser jag in mig med henne på toaletten för att reda ut detta. Jag måste ju få henne att förstå att detta är helt normalt att man gör när man är vuxen. Försöker med att alla mamma och pappor gör så, alla som är tillsammans osv. Då säger hon mellan hulkningarna att du har ju en bebis i magen. Försöker förklara att när man är vuxen så kan man betsämma själv om man vill ha en bebis eller inte och att vi definitivt inte ska ha fler barn. Hon lugnar ner sig till sist och får lite extra sovmedicin men är vaken tills vi lägger oss. Det var en hemsk upplevelse för oss alla tre, kanske mest för R då. Jag minns första gången jag såg mina föräldrar och vet att jag tänkte vad gör min pappa med min mamma sen gick jag till mitt rum igen. Jag har under hela min uppväxt levt med att sex är något naturligt och att det är något bra. R och V har fått/får samma uppväxt. Jag kan inte förtså hennes reaktion. Vi har pratat om det jättemycket efterhand men hon är orolig när M kommer och vill gärna passa oss.Men det har blivit lite bättre. Antar att detta har att göra med hennes autism samtidigt som hon är i förpuberteten. Det är ganska mycket med henne nu på alla plan. Jag hoppas dock att detta inte har tagit någon skada på henne. Tyvärr har vårt sexliv blivit ännu fattigare då jag är livrädd att hon ska vakna:-( Ja det är ingen som har sagt att livet ska vara lätt.
Usch ja det är så mycket med denna tösen nu. Är det inte det ena så är det det andra. Det har varit lite väl många incidenter för henne nu. Snart måste hon väl få vara ifred lite både psykiskt och fysiskt. Detta här hände igår. Hon trillade ner från en stol och slog i ovansidan på överläppen i bordskanten. Fick samtal av mitt ex som var på innebandyn med sonen. Tur jag var hemma så att jag kunde köra och hämta henne hos kompisen. Blev en runda till akuten men dem hoppas/tror det läker själv.
I fredags hände det en annan grej. En ganska privat grej. Tänkte jag skulle skriva om det i och med reaktionen förmodligen har att göra med hennes autism. Jag kan inte tycka det är normalt i alla fall. Men det får bli lite senare.
Jag har själv lite träningsset ihopsatta. Tycker det funkar väldigt bra. Just nu kör jag mycket ett mageprogram. Och vilken skön träningsvärk det ger. Hittade detta på spotify, så det ska jag pröva ikväll och sen lite extra mage på det:-)
https://open.spotify.com/user/spotify/playlist/37i9dQZF1DWVPN7ZKZd5H4?si=zYd17iEOQv6kAtRSUhL0Ew
Sitter och funderar lite på semesteraktiviteter. Plånboken är ju inte så stor så det är ganska begränsat vad man kan hitta på. Men så slog det mig att man kan ju hyra en stuga. I skogen, vid en sjö. Har kollat runt lite på blocket och finns ganska mycket att välja på. Ju mer lyx desto dyrare. Men kraven behöver ju inte vara så höga. Jag tror faktiskt att ungarna hade gillat det. Och M älskar fiske och friluftsliv. Vissa stugor finns det båt till också. Sen är det ju vädret man inte kan lita på. Men är det bara varmt så kan man bada och fiska fastän att det regnar. Tänk att vakna varje morgon och starta dagen med en promenad i skogen. Dock hittar jag mest veckouthyrare och en vecka kan jag tycka är lite lång tid. Nån som har erfarenhet av detta? Eller vet nån pålitlig uthyrare? Man är ju lite rädd att man ska bli lurad:-)
Tips mottages gärna!
