Herregud så mycket som hänt sedan sist. Och jisses vad jag har saknat det här. Varför slutade jag ens...jo, en jobbig skilsmässa satte stopp för livet ett tag.
”Allt kommer att bli bra.” Det var precis dom orden jag behövde höra i den period i livet jag befann mig i där och då. Jag trodde att jag skulle klara mig, för jag är en stark person. Men ibland måste man få visa sig svag, det är också ett tecken på styrka.
Att gå igenom en skilsmässa är allt annat än vackert. Jag hade en plan med mitt liv, jag hade en bild av hur allt skulle vara, men den sprack. Och vet ni, det är helt okej det med. Jag är just idag i ett skede i livet där jag trivs som fisken i vattnet. Jag lever livet och försöker att inte se tillbaka. Jag väljer att blicka framåt och ge min energi och kärlek till dom som förtjänar den.
Den där handen som jag behövde - den kom. Han finns där och är den klippa jag alltid behövt. Den klippa som jag väntat på. Han är kärleken själv. Han är killen med stort K. Wow! Det är fantastiskt att få vara kär.
Varje dag helg. Fotboll!
Jag älskar att vara en fotbollsmamma, 8 av 10 gånger i alla fall. Men när du vaknar tidigt en lördagsmorgon (efter att du snoozat 5 gånger) och termometern visar -10 och du vet att du om dryga timmen kommer stå vid sidan av fotbollsplanen i hög snö - då är det inte lika roligt längre.
Men, det är då jag kommer och tänka på våra tränare.
Jag otroligt tacksam över min sons fantastiska tränare som i ur och skur, tid och otid, gör allt för att peppa, stötta och träna killarna för att bli sitt bästa jag. Att vi som föräldrar kan lämna våra killar i deras händer för att sedan hämta dom två timmar senare, trötta, glada och redo för kommande matcher - det är magiskt. Jag ser hur dom utvecklas, jag ser glöden och viljan i min sons ögon. Det är alla föräldrars högsta önskan. Att ens barn ska vara lycklig. Visa mer uppskattning säger jag till er som gnäller. Jag kommer ofta på mig själv att tycka annorlunda än vad tränarna tycker, men jag kommer på mig själv snabbt och ser det då från en annan sida. Där och då, när jag kommer på mig själv att tänka som jag gör - då skäms jag. Så miljoner tack till alla er tränare som varje vecka finns där för våra barn. Som sätter våra barn i främsta rummet och gör det möjligt för dom att utöva den sport dom verkligen älskar.
Under lördagens fotbollsmatch, som spelades i sol 3x25 minuter, tillbringade jag en stor del av tiden i bilen tillsammans med min dotter som frös. Hon ville absolut med på morgonen, trots att hon kunnat stanna hemma,. Jag förstod det inte riktigt, men hon ville så gärna vara med sin mamma sa hon. Gulligt! Då kan man bara inte vara arg. Vi skrattade och hade det mysigt där i bilen medan vi väntade på att matchen skulle ta slut.
Som vilken småbarnsförälder som helst sätter jag mina barn i första hand. Det spelar ingen roll vad det gäller, dom kommer alltid först. Kärleken är så stor och stark att det är svårt att beskriva i ord. En mammas kärlek till sitt barn. Jag skulle vilja kalla det magiskt.
Hej på er.
Det har varit några hektiska dagar den här veckan. Min dotter kom hem från sin pappa i måndags, jag har haft mörkerkörning och det har varit mycket på jobbet. Det är alltid mycket på jobbet, men när det är kaos i ens privatliv och huvud så påverkar det massor. Oftast till det negativa. Men jag ska vända det här.
Idag är det torsdag och jag kommer precis från körskolan. Jag fattar inte vad mitt problem är.! Är jag verkligen kapabel till att ta körkort. Jag är tusan rädd för allting. Jag kan köra bil, men varför visar jag inte det?! Jag får skärpa mig om det ska gå vägen, sluta vara så rädd och börja ta plats.
Jag satsar på några timmars jobb nu. Veckan har trots allt gått rätt fort och på lördag ska jag ut och fira en kär vän. Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv. Alla som stöttar, peppar, ger mig energi att orka, och framförallt vilja, fortsätta framåt. Jag bestämmer att idag blir en bra dag.
Kärlek. Kaffe. Livet. Det finns så mycket att vara tacksam över och att det nu är måndag och vi har en hel vecka med roligheter framför oss är magiskt. Jag är så glad. Så nöjd.
God morgon! När man vaknar upp och känner sig sådär till freds med allt, då mår man rätt bra. Jag har sovit gott i natt, drömt massor dock, men känner mig förväntansfull och redo att möta veckans alla utmaningar.
Idag kommer min dotter hem också. Så härligt att få pussa och krama på henne igen. Hon var på kryssning i helgen och jag vill höra allt! Men först kör vi några timmars jobb. Sen hem till barnen.
Jag gråter. Jag skrattar. Jag drömmer. Jag sliter mig i håret och kämpar som en tok. Aldrig någonsin har jag kämpat för något så mycket som jag gör för det här körkortet. Prestationsångesten jag har på mig själv är inte att leka med. Jag vill göra allt perfekt, på alla sätt, varje gång jag ger mig in i något. Så även denna gång.
Med tanke på hur snabbt dagarna går så närmar sig teoriprov och uppkörning med stormsteg. Men ikväll läser jag bara, jag hoppar proven på körskolans sida (som jag för övrigt gjort klart redan men ändå sitter och övar på. Bästa resultaten, alla rätt - är vad som räknas) och dricker vin. Det är bara jag och J hemma då min dotter är på kryssning. Jag försökte få med J med, men han ville verkligen inte och till slut fick jag helt enkelt sluta tjata.
Sallad med kyckling, hummus och grönkål serveras till vitt vin.
Det är melodifestivalen ikväll igen och vi laddar upp. Har ni lyssnat på bidragen? Jag har smyglyssnat på de 30 sekunder man kan höra på SVT play. Oftast tycker jag helt annorlunda när jag hör dom live på tvn sen, men jag är för nyfiken för att inte lyssna innan.
Det var helt enkelt inte tänkt att bli fotboll denna helg eftersom J varit dålig. Men igår blev vi uppringda och dom tyckte att han skulle vara med OM han kände att det funkade. Vi sa ja och där stod vi i morse, klockan 9.15, vid sidan av planen för pepp-talk och sen match.
Jag värmde mig i bilen medan killarna var inne i omklädningsrummet med tränarna. När jag satt där i bilen kom en kvinna och ställde sig bredvid vår bil, hon ställde sig så nära att jag inte kom ut. Hon rättade till bilen efter att hon insett sitt lilla missöde. Men, den kvinnan kunde helt enkelt inte parkera. Hon rättade till bilen, men ändå inte bättre. Jag fick klättra ut genom passagerardörren.
Ikväll är det Mello igen och jag ska bunkra upp med frukt och vin!
Att komma tillbaka till jobbet efter några dagar hemma är en speciell känsla. Jag älskar mitt jobb! Jag har fantastiska kollegor att arbeta tillsammans med och vi skrattar varje dag. Jag är så lyckligt lottad.
Hej på er!
Vet inte om ni kan förstå hur skönt det var att kliva in genom dörren på jobbet i morse. Det finns så mycket jobbenergi inom mig och jag känner mig manad för vad som komma skall idag. Barnen lämnades i skolan. Båda trötta, men ingen med feber och förkylningen är OK säger Julle om han slipper anstränga sig mer än vad skolarbeten kräver. Min stora kille, jag är så stolt över dig som tar ansvar! Vi vilar från fotbollen och hoppas att han piggar på sig och kan vara med på söndagens träning. Dumt att utmana ödet.
Jag får hjälp med hämtningen i eftermiddag då jag har körlektion med ny handledare. Så här i slutet ser bilskolan gärna att man byter och kör med lite olika personer och det, efter en stunds fundering, kan jag nu förstå varför och känner mig trygg med deras beslut. Jag gillar verkligen min bilskola. Det känns otroligt bra. Va tomt det kommer bli den dagen körkortet är klart. Drömmen! Jag längtar så.
Jag är inne på dag 3 utan socker. Det är tufft, det ska jag absolut inte sticka under stolen med. Det kräver planering inför varje måltid och jag är expert på att slänga i mig onyttigheter när jag är hungrig. En prövning som kommer göra hela kroppen gott.
Ingen har väl missat att det är Alla hjärtans dag! Överallt ser jag det, var jag än tittar. Jag vet inte varför men jag blir lite ledsen. Även om jag har barnen att fira med var det länge sedan det inte fanns någon speciell vid min sida en dag som denna. Det är väl en av nackdelarna med att skilja sig. Ensamheten man kan känna trots att man har folk omkring sig.
Jag såg den här hos någon som delat på Facebook i förra veckan och blev så full i skratt. Det är väl så här det kommer bli...
Det är jag och barnen hemma nu. Agnes fick komma hem tidigt från fritids idag eftersom jag ändå är hemma med Julle som är förkyld och hostig. Det var idrottsdag (simning) och jag kände inte riktigt för att släppa ner honom i vattnet med den hosta och förkylning han har i kroppen nu. Så onödigt. Han får krya på sig och vara med vid nästa tillfälle.
Så här hemma plockas det. Agnes rum städas och sängar bäddas rent. Det är så skönt att kunna göra det efter sjukdom, eller mitt i sjukdom också för den delen, för att känna att man städar bort en del av bacillerna. Jag ska dra en repa med dammtrasan och sprayen också. Älskar doften!
När bussen till bilskolan inte går mer än 2 gånger i timmen blir det lång väntan. Det spelar ingen roll när på dagen jag kör för jag är alltid framme minst 15 minuter för tidigt när jag tar bussen. Tänkte när jag åkte hit att det blir så skönt när våren kommer, men då kanske jag redan har mitt körkort och inte behöver sitta här och vänta.
Det är ju då ännu bättre. Tänk så skönt det blir när det här är klart.
Det känns som om det var ett tag sedan jag var här. I torsdags körde jag sist och igår var det halkbanan. Det gick bra, det var bara att lyssna och göra som dom sa. Men jag var illamående innan jag kom dit.
God morgon fina ni!
Det är så mörkt utanför fönstret och idag är första dagen jag känner att jag verkligen saknar ljuset. Snön som kom igår är mer eller mindre redan borta. Det är plusgrader ute vilket gjort att det bara är blött. Men jag ska inte klaga, det är så här vintern ser ut, även om jag tycker annorlunda får jag leva med det. Skönt ändå att det inte är allt för mycket snö när man övningskör. Det gör allt mycket enklare.
Just det. För bara två dagar sedan bestämde sig Michaela och jag för att köra 30 dagar utan socker. Det synliga sockret. Redan i morse kände jag att det var svårt. Jag älskar frukost, men är så dålig på att planera. Att jag vid min sida då har en kostrådgivare och en fantastisk vän gör saken mycket enklare. Det finns ingen som jag kan prata med som den här tjejen. Jag får så mycket tips och råd varje gång jag behöver dom. Michaela vet precis vad hon säga säga i rätt stund.
Igår kväll tittade jag igenom bilderna från dopet för dryga 1,5 vecka sedan. Magiskt. Det var så fint att jag missade att ta upp kameran. Sista delen av akten kunde jag knäppa lite kort. Jag var så inne i allt och att få vara i kyrkan ger mig ett lugn. Jag är inte troende, men kyrkan är något speciellt och kommer alltid vara.
