Ska läsa igenom mina tidigare inlägg och komma med en uppdatering kring allt som hänt sedan sist inom kort. Lite bilder också kanske?
Idag har vi i alla fall försvårat för Mickel räv att ta sig in i hönsgården. Med tanke på att hönshuset omgärdas av får hagar med rovdjursavvisande stängsel i tre väderstreck och boningshuset norrut så har det aldrig varit stor risk. Men ändå. 
Nu har den sista tackan fått sina två lamm, tyvärr anser hon att hon bara har fått ett lamm och stöter bort det andra helt 
Vi har försökt allt, men det gick bara inte. Så nu har vi fått vårt första flasklamm. En otroligt söt liten tacka som börjar förstå att när vi kommer så är det matdags. Hjärtat smälter när man sitter med lilla gofia i famnen, vi ska ju inte spara några lamm i år har vi sagt… 
Det där med att hålla distansen är extra svårt när de kommer nära och blir beroende av oss människor. Vi får se hur det blir, ev. säljer vi 2-3 vuxna tackor till en vän och i så fall finns det ju utrymme att behålla ett lamm ändå.
Så nu blir det uppstigning i ottan, redan kl 5 under ett par veckor. Ut i fårhuset och mata lammet, sedan sköta övrigt morgonstök med alla andra djur innan det är dags att väcka barnen och skicka dem till skolan. Sedan väntar ännu en matning kl halv åtta – åtta. Och så får man ta en tidig lunch på jobbet för att åka hem och mata lammet igen. Självklart tillbaka ut i fårhuset för ytterligare en matning direkt efter hemkomst 15.30 Tur att jag inte jobbar heltid! Men sen har jag ett toppenjobb på det viset också, jag kan jobba hemifrån emellanåt, kan flexa till viss del och styra lite. Det är inte alla förunnat. Man får turas om också, idag är det husets herre som arbetar hemifrån istället. Förra veckan när det behövdes tätare matningar och de dagar vi inte kan lösa det själva framöver så hjälper världens bästa grannar också till. Att ha grannar som är omtänksamma mot djur och barn och har erfarenhet av båda är guld värt, speciellt när de dessutom är pensionärer och hemma hela dagarna för det mesta. Deras arbetsinsats betalas med ägg från våra fina höns, gödselblanding från alla våra djur till deras potatisland och en del kött från främst älg.
Byteshandel när den är som bäst 
Hursomhelst – nu har nästan alla våra lamm kommit, bara en olammad tacka kvar. Man kan se att hon börjat sätta juver, så det är väl inte alltför långt kvar. Alla lamningarna har väl egentligen gått finfint även i år. Ingen har behövt hjälp, varje tacka har fått 2 pigga lamm var, alla har haft tillräckligt med mjölk osv. Men en av tackorna har dåliga modersegenskaper L Hon är rätt ointresserad av sina två små ulltussar, fast de får åtminstone dia henne efter en del övertalning från vår sida.
Hur övertalar man en tacka då? Jo man binder helt enkelt upp henne. Man tar på tackan en grimma eller ett halsband och grimskaftet ska vara tillräckligt långt för att hon ska nå mat och dryck och kunna lägga sig ner utan problem, Samtidigt får det inte vara så långt att hon kan springa undan från sina lamm. Den här damen accepterade sitt ena lamm efter en kort stund, och efter ett par timmar kunde vi ta bort grimskaftet.
När vi ser att en tacka är på väg att lamma stänger vi in henne i en lamningsbox med hjälp av fårgrindar. Då har hon sin flock omkring sig, men får ändå vara ifred för alltför nyfikna och närgångna kompisar. Efter själva lamningen får hon också tid att återhämta sig, få en bra anknytning till sina lamm och äta i lugn och ro utan konkurrens. Rekommendationen är att varje tacka står i lamningsbox 1 dygn + 1 extra för varje fött lamm. Så i år har det inneburit 3 dygn för alla våra damer, utom just den här tackan. Hon fick 2 extra dygn för att verkligen knyta an och för att hennes lamm skulle få dia i lugn och ro innan familjen släpptes ut till övriga flocken. Vi testade att släppa ut henne efter 4 dygn, men såg att det inte fungerade så bra. Mycket att tänka på, viktigt att vara observant, lyhörd och närvarande. Då är det toppen att ha kameraövervakning i fårhuset. Många gånger när vi är hos fåren så vill de vara nära oss och kela, och så vet de ju att vi kommer med mat. Men genom att övervaka på distans så ser man hur de agerar i flocken när vi inte är närvarande och det ger en bättre bild av hur de sköter sina små.
Vad händer i övrigt på gården då? Ja, våren är ju på väg – helt underbart 
Hönsen börjar lägga mer ägg igen efter vintervilan, vilket väcker tankar på kycklingar. Nåt helt nytt för oss i så fall. Ska läsa in mig lite på det och rådfråga mer kunniga vänner så vi gör på bästa sätt. Men vi har två hönor som verkar väldigt ruvvilliga, så den biten är redan löst. Ska det bli kycklingar så får det bli på det naturliga sättet har jag bestämt! Men om det blir av alls har jag inte bestämt än, men jag lovar att berätta hur vi gör 
Nu ser man tydligt på våra tackor att lamningen närmar sig! Runda goa magar och mjölkfyllda juver
Sen är ju frågan hur nära det är... helst vill man vara där och titta till dem mest hela tiden! Att vara med vid själva födelsen är en väldigt fin upplevelse. De är ju helt ljuvliga, det där söta bräkandet som smålammen ger ifrån sig, det fantastiska i att de kan stå upp så snabbt, att instinkten att hitta maten finns där så direkt... faschinerande. Det märks att jag ser fram emot det va? 
Men sen vet man ju aldrig hur det går, måste vara beredd på att någon behöver hjälp eller att någon inte klarar sig. Det är baksidan på myntet. Tur att det finns lamningskurser så att man kan göra så mycket som möjligt för att hjälpa till. Det är alltid ett ansvar man tar på sig när man skaffar djur, att sköta dem rätt. Läsa på, gå kurser om det finns och ta kontakt med någon mer erfaren som vill dela med sig av sin kunskap. Det är guld värt! En vacker dag kanske jag kan så mycket och har skaffat mig så mycket erfarenhet att jag kan fungera som mentor till någon nybliven fårägare? Det skulle vara riktigt kul. Jag gillar ju att dela med mig av vad jag kan!
...man inte skriker, springer ut och slänger igen stalldörren när man möter en skogsmus i hästboxen.
Jag gillar fortfarande inte möss, och råttor är verkligen göräckliga! Jag har aldrig stött på någon råtta här och faktiskt inte alls ofta möss heller. Men ändå hanterar jag de enstaka mötena med möss mycket bättre nu än förr. När vi hade katt, långt innan vi flyttat hit så tog han möss ibland. Det hände mer än en gång att jag ringde min man på jobbet för att jag inte vågade göra nåt åt saken själv. Idag när jag stötte ihop med en mus så blev den spontana reaktionen istället att säga "Hej på dej lilla vän" 
När jag berättar om hur vi lever så är det många som säger ”Åh, det vore väl drömmen det! En gård på landet med lite djur. SÅ skulle jag vilja leva”.
Visst, många säger så för att de vet att de ser Bullerbynidyllen, men förstår att det ligger lite mer arbete bakom. De skulle vilja ha idyllen, men inte slitet det innebär. Eller så vill man inte byta det liv man har, men tycker ändå nånstans att det låter som en drömtillvaro. Men de här som ändå faktiskt verkar mena det, som verkar ha tänkt tanken mer än en gång och så har kunskaper, förmågor, intresse och vilja att ta steget. Varför gör man inte det då? Hur svårt kan det vara?
Jag är ingen lantis från början, född och uppvuxen i villa i stan utan djur eller särskilt mycket kontakt med djur och lantliv alls faktiskt. Gick på ridskola nåt år i 10-12-årsåldern och hade en släkting som hade hund och katt. Mer än så var det inte. Skaffade innekatt av fin ras strax efter att jag flyttat hemifrån till lägenhet i stan.
Min man har definitivt mer erfarenhet av djur och lantliv från sin uppväxt, men han var rätt långt ifrån det livet när vi träffades och det var inget vi pratade speciellt mycket om ens de första 10 åren vi var tillsammans. Det var fokus på karriär, barn, socialt umgänge osv. Vi hade det bra och trivdes med livet på alla sätt. Men så kom ett litet rött torp i vår väg…
Mysigt ställe, lantställe ska man väl ha också! Det ligger ju inom rimligt pendlingsavstånd från stan också, man kan ha långa somrar där innan vi bommar igen för vintern och flyttar hem på heltid. Japp, så fick det bli Sen kom det krypande lite i taget under de där somrarna... Skönheten i naturen, grannarnas hästar som jag pratade med varje dag. Hunden som var så mycket mer tillfreds här än i stan. Och framför allt barnen hade fått kompisar i närheten och gillade lantlivet. Somrar på landet blev vår-sommar-höst- på landet. Jaha, men all mark då… ska den inte användas till något vettigt?
Några år senare blev det verklighet! Vi sålde boendet i stan och blev lantisar, skaffade fler djur med allt vad det innebär och började leva vår dröm. Om jag ångrat mig? INTE EN DAG!
Jaha, ska man börja ett sundare liv också då? Såhär efter stora matorgiehelgerna behövs det, fast jag ger aldrig nyårslöften.
Men har jag rört mig för lite i förhållande till födointag under en längre period och det märks tydligt 
Så vad gör man då? Ja, ägg kan man äta mycket av. Det är gott, nyttigt och gratis för min del. Eller vaddå gratis förresten! Jag var och köpte hönsfoder till gänget igår och det fick jag snällt betala för
Uppvärmning av hönshuset och belysning behövs också, el är inte gratis heller. Som förstaårshönsägare behövde vi också investera i hönsnät till hönsgården och bärnät till taket. Visst kan man ha dem gå fritt, men jag litar inte helt på vår ena hund, och definitivt inte på höken som brukar cirkla över vår gård eller på Mickel räv som lämnar sina tydliga avtryck nu i vinterlandskapet. Hen har tydligen bestämt att vår gård ligger på hans revir, och mina höns ska inte bli rävmat!
Lamm är också gott och nyttigt, men knappast heller gratis även om vi inte köper köttet. Stängselstolpar, tråd, el till stängslet kostar. Likaså hö och kraftfoder och el för belysning i fårhuset. Men här går vi faktiskt ganska exakt jämnt upp för 2015 tack vare att vi sålt både livdjur och kött.
Fast oavsett om det blir billigare eller inte så tycker i alla fall jag att det är ovärderligt att veta att den mat jag äter är framtagen på ett bra sätt, att de djur som bidragit har blivit väl omhändertagna och levt stressfritt från början till slut. Och vi får toppenfint gödsel till våra odlingar från våra fina djur. Dessutom visar mycket forskning på att vi människor mår väldigt bra av att få umgås med djur 
Näe, det får ta och bli vår så att jag kan jobba hårdare ute med stängsling, vedhantering och allt annat som hör vårbruket till. Då kanske jag slipper leta bantningstips
”Och vad hände med helgen” undrar du kanske då? Jo, jag har haft helg jag också. Det innebär 100 % fokus på familj, hem och djur för min del. Betyder det att hela familjen alltid är samlad och att allt är idyll? Njae, det skulle jag inte påstå förstås! Vi har små och stora bekymmer som alla andra, men vi är väldigt hemmakära, både vuxna och barn faktiskt!
Det är skönt att det blivit ljusare och visst är det vackert med snötyngda granar. MEN sådär himla praktiskt är det inte. Hundar och barn är glada, och när man ser dem busa runt i allt det vita så glömmer man det jobbiga med snön för en stund.
Och nu är det klart mildare väder, kanske blir det kramsnö idag? Då ska jag nog faktiskt ta göra en snölykta vid garaget när jag kommer hem från jobbet. En sak jag definitivt ska göra är att storstäda hönshuset! Nu när vi haft så himla kallt så går det inte att skrapa rent spillningsskivan under sittpinnarna. Den värmelampa som sitter vid sittpinnarna sprider inte tillräckligt med värme för att undvika att spillningen fryser fast. Vi har spån och halm på golvet som isolering och värmeplatta till vattnet samt värmelampa vid redena, så hönsen går det ingen nöd på. Men som sagt städningen blir eftersatt när det är många kallgrader flera dagar i rad. Det går inte att göra vissa moment när man är påpälsad som en Michelingumma heller så det är bara det viktigaste som blivit gjort.
Julen är helt bortstädad också, fast tjugondagKnut inte varit ännu! Men hellre lite för tidigt än att vänta till nästa helg. Vardagar efter jobbet hinner jag inte med sånt känner jag. Det räcker så bra med alla vanliga måsten och småplocket.
Min medryttare och jag tog ut hästarna en sväng i lördags. Vilken härlig dag det var! Solen sken och det gnistrade vackert. Storan var inte förtjust i att det ramlade snö från träden, men tack och lov är hon ingen sken-häst- 3-4 galoppsprång och sen kommer hon in i den vanliga lunken. Fast hon är helt klart mer en körhäst än en ridhäst. Då är hon stabil och hoppar inte ens till när snön ramlar mitt mellan öronen på henne! Lillan var tryggheten själv som vanligt, den damen skrämmer man inte så lätt Det är en dam helt i min smak!
Slut på fikarast, åter till arbetet!
Men hur uppnår man miljövänlighetsmålet när man har några mil till jobbet och det inte finns buss eller tåg? I byn som ligger bara en mil bort finns det ju aldrig några lediga jobb 
Jobba hemifrån då, med nåt vettigt och seriöst tack! Men vart finns det såna jobb? Alla tips är välkomna!
Jag tänker att vi gör nån liten nytta för miljön genom att handla så lokalproducerat som möjligt och välja miljövänliga rengöringsprodukter samt såklart att inte åka bil i onödan. Flyger gör vi aldrig, det var flera år sedan sist! Har tilläggsisolerat vinden och byte till bättre fönster i huset är påbörjat. Självförsörjande på spån och ved är vi redan. Fåren ger lamm som blir mat. Ullen ska jag lära mig att ta tillvara bättre också. Hönsen och till viss del hundarna och kaninerna äter hushållsavfall, så mat slängs i väldigt liten utsträckning. Sopsorterar självklart!
Men det är det där bilåkandet till jobbet... Tänk om man kunde sadla på hästen och rida till jobbet
Tack vare hönsen är vi självförsörjande på ägg åtminstone, och de vill gärna ruva så frågan är om det kanske ska bli kycklingar i hönsgården i vår? Men sen då? Ska vi utöka flocken eller ska kycklingarna bli mat? Fast det där med att plocka fågel låter faktiskt inget vidare tycker jag. Och tidsödande! Fast man kan flå också har jag hört. Tål att undersökas!
Odlingen ska utökas lite i vår tänker jag mig, ska försöka locka hem en bekant som är duktig på odling. Hon kan säkert ge bra tips om vart vi har bäst jord för odling. Med 8 ha mark tycker man att det inte borde vara ett problem att hitta bra odlingsytor. MEN mycket är hagar till får och hästar, några hektar står det fortfarande skog på och vissa ytor är det bara sten på. Sen ska det vara praktiskt också, ytan behöver vattnas under torra dagar till exempel.
Ja, det är långt kvar. Men på lunchen blir det en sväng till bibblan för inspiration och antagligen leder det också till en ännu större längtan till våren!
Ha en bra dag, idag är det gofika på jobbet 
Tillbaka på jobbet efter en lång skön ledighet med vänner, släkt och såklart familjen, djur inkluderade. Hur det känns att vara tillbaka på jobbet? Njaa, sådär kan vi väl säga. Hade mycket hellre varit kvar hemma och planerat för jordförbättring, frösorter och lamningsstart! Och fortsatt jullov med barnen såklart Men ska man ha råd att leva så måste man jobba, man gör det bästa av det och hoppas på den där miljonvinsten som aldrig kommer... Mest för att jag är dålig på att spela Undrar hur många lamm vi får i år? Tidigast runt 20:e februari kommer det små ulltussar. Vi har ju bara en liten flock, men tänk om alla får tvillingar! Då får vi 16 små söta gobitar, inte dumt
Slut på fikarast, tillbaka till jobb! Ha en toppendag, det har jag bestämt mig för att ha!
-17 grader visade termometern på morgonen. Vi har varit bortskämda med att ha mycket varmare, så nog biter det tag. Och så blir jag påmind om vad en kompis son sa till mig en gång: Om det är kallare än -15 så klibbar näsan ihop när man drar in luft. Stämmer bra det!
Byltar på mig tjocktröja, mössa, halsduk och fingervantar inuti fårskinnsvantarna. Går ut, hämtar höpåsarna tar av fårskinnsvantarna och lägger ut hö i hagen. Sparkar hål på isskorpan i vattenbaljan. Med mina nakna händer plockar jag ur isflaken som flyter omkring. KALLT!!
På med båda lagren vantar och lägg tillbaka de tomma höpåsarna. Men nu blir det varmt och mössan måste av! Tar ut hästarna, Storan går fint som vanligt när man leder henne, Lillan som går lös efter gör också som vanligt. Hon tar en liten extra runda i jakt på gräs eller annat gott. Hämtar henne bakom uthuset och leder in henne i hagen. Älskade Tokfia 😍 Nu är även gårdens herre på fötter och han fyller på vatten. Jag tar ut hundarna och lämnar fårskinnsvantarna kvar inne, de behövs inte längre! Vi går till fårhuset, ger kraftfoder till våra tackor och medan de mumsar i sig det går vi med hö och vatten till baggarna. Tillbaka till tjejerna för att ge dem hö. Nu börjar jag få upp värmen riktigt ordentligt och halsduken måste också bort, svettigt att packa och bära hö! Men sedan är utfordringen klar och vi traskar hemåt igen med hundar virvlande runt fötterna. Snö är kul! Och jag är glad åt att temperaturen sjunkit, det här är mycket behagligare än den råkalla kylan när det ligger runt nollan. Väl inne i stugvärmen möts jag av doften från brasan i vedspisen och nybryggt kaffe. Det är gott att leva
