RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-05-16 09:26:37

Mitt liv med Uretrit

FRISK!!!???

2018-07-24 09:25

Det här blir ett långt inlägg - men jag måste bara berätta.......


Det är flera år sedan jag skrev något här och jag ber om ursäkt att jag inte svarat på frågor, men luften gick ur mig. Orkade inte längre berätta om mitt elände. Hade fullt upp med att bara orka leva.


Kort sammanfattning av min uretrit-historia:

Det hela började våren -95. Efter två år hamnade jag hos en urolog som via cystoskopi konstaterade uretrit. (Jag hade ingen aning om att det fanns något som hette uretrit (som alltså är en inflammation i urinröret och urinblåsans botten) - och det är det många allmänläkare som inte heller har...)

Sedan följde flera år av olika behandlingar, läkemedel och lokala behandlingar i urinröret. Blev inte bättre, bytte läkare, fick nya behandlingar, nya läkemedel.

2010 skapade jag uretrit.se och påbörjade denna blogg och under många år förde jag dagligen statistik över dels smärta dels antal toabesök/natt. Ingen rolig läsning.

Så här har mitt dagliga medicinintag sett ut de senaste 7-8 åren:

2 ggr Celebra 100 mg (Celecoxib) - ett antiinflammatoriskt läkemedel.

Xatral OD 10 mg - ett kramplösande läkemedel som egentligen är avsett för män med prostatabesvär.

Dessutom inlägg i urinröret av Dermovat - en stark cortisonsalva (lite då och då).

Plus installationer av Uracyst i urinblåsan ca 1 gång/månad.

Och sist med inte minst - med ca 1½ veckas mellanrum (när smärtan blivit så stark att jag knappt kan gå) har jag intagit omgångar av Betapred, dvs cortison. Betapred  är en stark cortison i form av små piller på 0,5 mg som man löser upp i lite vatten. En omgång bestod av 12 - 10 - 8 - 6 - 4 piller utspritt över ca två dygn.   Efter en sådan omgång tog det ca två dygn innan det värsta släppte och jag kunde börja gå igen och denna lättnad höll i sig i fyra/fem dagar innan det började bli värre igen, osv....


Det här är vad man erbjudit mig.  Ingen smärtlindring har fungerat. Jag har testat allt. T o m morfin. Det enda som hände då var att jag kräktes i fyra timmar. Smärtan var kvar.

Jag har också testat akupunktur, zonterapi, C-vitaminkurer, äter ingefära dagligen, massage.......


Trots alla dessa mediciner och behandlingar har jag aldrig blivit bra. HELA tiden känt mitt urinrör, emellanåt haft fruktansvärda kramper så jag har suttit på golvet och skrikit/gråtit av smärta, kissat småspik en gång i timmen dygnet runt. Levt med mer eller mindre kronisk smärta.

Och det här eskalerade nu i våras. Vid ett tillfälle var jag så dålig så man fick köra mig i rullstol. Kunde helt enkelt inte gå på grund av smärtan.


Det finns grader i uretrit-helvetet och jag tror att jag är ovanligt hårt drabbad. Min smärttröskel är ganska hög, jag tål mycket, jag har jobbat hårt på att härda ut, försöka leva trots att det skär i underlivet för varenda steg jag tar, men jag har många gånger undrat hur mycket man ska behöva stå ut med. Hade jag varit en hund hade man tagit livet av mig - för djur ska inte behöva lida.....  Men - en människa......

I mina snälla ögonblick inser jag (eller tror i alla fall) att ingen förstått hur fruktansvärt jag har haft det.

Vid en av mina Uracyst-behandlingar frågade sköterskan om jag behövde behandlingen för att det sved när jag gick på toaletten. Sved!!!????   Hon skulle bara veta......   För att inte tala om känslan att få en kateter instoppad i ett smärtande urinrör.


Nåväl - allt detta är nu historia!

I våras (månadsskiftet mars/april) fattade jag ett beslut helt på egen hand (ivrigt påhejad av min man) men inget någon av mina läkare skulle rekommenderat.

Det började med att den förväntade lättnaden efter en Betapred-omgång uteblev helt. Efter tre dagar blev jag desperat och tog en omgång till - och sedan fortsatte jag att ta 4 Betapred-piller dagligen.

Och SIMSALABIM - på en dag är ALLT BORTA!!!  ALLT!!   Ingen smärta. Inga trängningar. Inga kramper. Mina toalettbesök som alltså varit att kissa småspik en gång i timmen är helt plötsligt flödande var fjärde timme. Jag sover fem/sex timmar i rad varje natt.  Jag känner inte mitt urinrör längre. Söker inte hela tiden efter toaletter.  Har fått ett nytt liv!


Efter tre veckor gick jag till min allmänläkare och berättade allt - och han har verkligen varnat mig för cortisonet....

Men han hörde vad jag sa - och såg hur bra jag mådde.

MEN - och det här är viktigt - han sa också att den dos jag tog (4 Betapred-piller/dag) är för hög i längden.  För stor risk för olika biverkningar.

Så vi la upp ett schema:  jag fortsatte med 4/dag i totalt en månad, drog sedan ner till 3/dag i en månad och därefter ner till 2/dag. Och där är jag nu. Och mår fortfarande lika bra!


Risken för biverkningar finns alltid när man äter cortison: diabetes, benskörhet, grå starr osv - men vi kollar mina värden med jämna mellanrum.

Biverkningar jag fått - och kan leva med är:

-  viktökning och lite månansikte (inte så farligt - men det syns). Har ökat en till två storlekar. Inget kul - men OK.

-  får lätt underhudsblodutgjutningar på framförallt ben och armar. Inte så snyggt... Äter även blodförtunnande medel så det hjälper väl till.

-  jag tål värme sämre.   Vet inte om det beror på cortisonet - eller är något annat. Ska kolla upp det.


Jag tar fortfarande Celebra och Xatral OD. Har inte vågat sluta. Men har inte gjort några Dermovat-inlägg eller Uracyst-installationer sedan i mars. Och har inte heller tagit några Betapred-omgångar med 12-10-8-6-4  utan tar bara 2/dag - varje dag.


Så småningom ska jag minska Betapred-dosen ytterligare.  Vad jag har förstått är det VÄLDIGT VIKTIGT att inte tvärsluta ta cortison när man ätit en daglig dos under en längre tid.  Utan man måste trappa ner LÅNGSAMT!!!  VÄLDIGT LÅNGSAMT!!


Min privata amatörteori kring vad som hänt: Tydligen var min inflammation så kraftig så det krävdes att mer eller mindre chocka kroppen med cortison - vilket alltså skedde när jag körde dubbla omgångar med kort mellanrum och sedan fortsatte ta en låg dos dagligen.

Min man upplevde samma sak när han var i 20-års åldern (han är 70 nu) och drabbades av Chrons sjukdom - som är en inflammation i tarmen.  Han låg i 40 graders feber i 6 veckor innan han kom till en läkare som förstod vad han drabbats av. Dom pumpade i honom cortison för att få bukt med inflammationen, trappade sedan ner långsamt, långsamt och satte samtidigt in inflammtionshämmande medicin (Salazopyrin) som han åt under många, många år. Och som han hade turen att tåla. Han är nu sedan 25 år - minst - helt frisk.

Och det är hans erfarenhet som gör att han länge har pushat mig att göra exakt det jag gjorde i våras - men jag har inte vågat tidigare. Alltför rädd för cortisonets biverkningar. Alla läkare som varnat mig - både de som jag konsulterar och de jag har i min vänkrets.

Men - om det nu var detta som krävdes för att jag äntligen skulle bli BRA??   Varför är man då så rädd att ordinera det? Kan man för lite?  Eller - har man trots alla mina berättelser och all min statistik inte förstått hur dålig jag var?


Jag vet inte.

Och jag vet ju inte heller om det här kommer att hålla i sig.

Jag bara vet att jag sedan början av april mår bättre än vad jag gjort på 20 år. Jag nyper mig i armen varje morgon jag vaknar utan att ha ont.

Helt plötsligt förstår jag att folk faktiskt kan hoppa och springa. Och denna varma sommar badar jag nästan varje dag i Siljan.  Det har jag inte heller vågat göra tidigare.


Sommarhälsningar från Rättvik










Lördag 17 september 2016

2016-09-17 10:44

Hemma - efter en 5 dagars tripp till Irland tillsammans med goda vänner.

Vi har haft underbara dagar. Spelat golf på 4 fantastiska banor, ätit god mat, bott på bra hotell.   Haft tur med vädret, sol och nästan vindstilla hela tiden förutom några timmar en förmiddag när det kom några droppar regn.


Men - det absolut bästa är att min kropp betett sig som om den aldrig hört ordet uretrit.......


Inte den minsta antydning till smärta, trängningar, obehag under dessa dagar. Vi har t o m åkt buss i 3 timmar - och det var inte jag som till sist ville ha 'kiss-paus'!!!!   WOW!!


Det kom ett skov farande veckan innan vi skulle åka. Hade några jobbiga dagar/nätter, men körde en Betapred-kur ganska snabbt, så det gick över på tre dagar. I vanliga fall när skoven kommer brukar jag vänta länge innan jag börjar med cortisonet.   Kanske, kanske går det över av sig själv.....

Men den här gången satte jag igång direkt. Just för att vi hade denna resa inplanerad. Och för att det var 1½ månad sedan förra Betapred-omgången.

Och det gjorde susen.

Jag brukar undvika denna typ av gruppresor, just för att jag aldrig vet hur jag mår. Kan jag gå? Kan jag vara social? Måste bussen stanna en gång i halvtimmen för min skull?? (har hänt...... så jag vet hur det kan vara)


Men inget av detta trista inträffade. Jag har mått förträffligt hela tiden - och är så glad.


Varför skovet veckan innan kom vet jag däremot inte. Denna gång hade jag inte badat i någon pool. Inte blivit kall. Inte ätit något konstigt.

Märklig kropp man har.

Nu ska jag njuta så länge det varar denna gång.

Onsdag 31 augusti 2016

2016-08-31 06:46

Det är en fantastisk morgon idag!

Absolut klarblå himmel - och solen lyser på trädtopparna. Kommer att bli en vacker dag. Perfekt för att hänga ut tvätt - och gå en golfrunda.....  Kanske en sista tur i svampskogen......   Har hittat massor med kantareller och blodriskor i år.

Min OBH Nordica svamptork har verkligen gått varm i sommar.


Min kropp mår utmärkt, och har så gjort i snart TVÅ veckor!!!


Det elaka skovet som startade den 21 juli tog det nästan tre veckor att bli av med helt och hållet.

Träffade min läkare för drygt en vecka sedan och vi konstaterade att det som triggade skovet med all sannolikhet var den timme jag tillbringade i simhallen/poolen med barnbarnen dagen innan eländet började.

Då hade jag ju varit helt symptomfri länge, länge och trodde/hoppades att jag skulle klara ett pool-besök. Vi (M och jag) var barnvakter en vecka medan föräldrarna jobbade och barnen (6 och 8 år) ÄLSKAR att bada - så på deras önskelista stod ett besök i Rättviks simhall.

Kul hade dom/vi - men jag ska helt klart INTE tillbringa en timme i en pool.....

Enligt min läkare är det kloret som är boven.....  Bada i hav och sjö - eller pool renat på annat sätt än med klor - är tydligen mindre riskfyllt. Jag har alltid trott att det är det kalla vattnet som är boven. Och att den största risken är att få en infektion.

Egentligen spelar det kanske ingen roll vad som agerar trigger - jag ska undvika poolbad. Ett kort dopp kanske är OK - med byte av baddräkt direkt. Plaska runt i en timme ska jag inte - det har jag lärt mig denna sommar.

Trist är det - jag tycker om att simma. Men jag tycker ännu mer om att vara smärtfri, så valet är lätt.


Kan inte låta bli att lägga ut några svampbilder. Det här är lycka!!!!


   




Måndag 8 augusti 2016

2016-08-08 08:05

I ca 1½ vecka varade mitt uretritt-fria liv denna gång. I går eftermiddag började jag ana att ett skov var på gång, men inte alls lika kraftigt som förra gången.

Det är intressant hur man lär känna sin kropp och kan känna igen olika typer av smärta.  Det som hände igår var att jag helt plötsligt fick 'trängningar', dvs blev kissnödig ca en gång i halvtimmen, plus en dunkel molvärk rakt in i underlivet. Inte i urinröret.

Och inte heller gjorde det ONT att gå på toaletten - jag bara var tvungen att gå OFTA.

Tänkte att jag denna gång skulle mota Olle i grind direkt så i går kväll sprutade jag in en dos Dermovat i urinröret.

Vet dock inte hur mycket nytta det hann göra för efter ca 20 minuter var jag bara TVUNGEN gå på toa - och så höll det på till ca 03:30 i natt.

Men - nu känns det bättre!!!!

Inga smärtor - och toabesöken har också lugnat ner sig - sov riktigt bra nu på morgonen.


Kanske hann Dermovaten göra lite nytta i alla fall.


Jag är riktigt stolt att jag fixar att behandla mig själv.   Förra tisdagen när jag fick min Uracyst-installation på Rättviks Vårdcentral så pratade vi en del om att vissa människor - både män och kvinnor - tvingas tappa sig själva med kateter flera gånger varje dag. Sköterskan berättade om en 80+-kvinna som fixade det lätt som en plätt.

Sköterskan föreslog t o m att jag skulle lära mig spruta in Uracyst på mig själv....... men jag vet inte..... 

Hennes motivation: tänk vilken frihet Birgitta - du kan fixa det när och var som helst....

Och visst, det har hon rätt i - men som sagt - vet inte riktigt.....

Får nog fundera ordentligt på det.


Nu njuter jag av att inte känna av min uretrit. Så skönt kunna röra sig obehindrat igen.

Måndag 1 augusti 2016

2016-08-01 08:43

Tjohoo!!   Mår bra idag också!!

Har bara varit uppe EN ENDA gång i natt!!!


Tror knappt jag befinner mig i samma kropp som för några dagar sedan. 

Då satt jag här och ville knappt ta ett steg. Sur och grinig, och trött på att ha ont.


Hoppas, hoppas jag får vara bra riktigt länge nu!!!


Söndag 31 juli 2016

2016-07-31 18:12

Än en gång har jag fått bekräftat att min kroniska uretrit verkligen är just kronisk!!!


Dagen efter mitt förra inlägg - där jag skrev om hur fantastiskt bra jag mådde - bröt helvetet ut igen.

Drygt en vecka med smärta och trängningar - på högsta nivå - och mer eller mindre sömnlöshet p g a smärtnivåerna, blev det, innan skovet med hjälp av en kraftig dos Betapred sjönk undan. 

En annan bekräftelse - återigen - är att alla piller jag äter (Celebra, Xatral OD), behandlingar jag genomlider (Uracyst-installationer, Dermovat-sonderingar) och övrigt (råriven ingefära, höga doser C-vitamin) aldrig kommer att BOTA mig. Bara lindra och möjligen förlänga mina bättre perioder.


Det jobbiga är att när skovet kommer så är det inte bara det fysiska som är jobbigt - psyket får sig också en knäck. Besvikelsen är lika stor varenda gång, framförallt när man haft en längre bra period och nästan börjat tro att man alltid ska vara så bra.


Men - igår och idag känns allt bra igen!   Har spelat golfrundor, kunnat gå utan några som helst problem och mår precis lika bra som den dag jag senast skrev i bloggen.

Himla tur att det faktiskt går över. Nu ska jag njuta varenda sekund och hoppas, hoppas att det dröjer riktigt länge innan det är dags för nästa omgång.


Tisdag 19 juli 2016

2016-07-13 09:26

Äntligen i Rättvik igen!!

Saknar visserligen den goa värmen nere i Cascais, men det känns skönt sitta i stugan i skogen utanför Rättvik.

Här är så tyst och stilla. 

En massa jobb är det ju så här i början  - klippa gräs, dammsuga bort döda flugor, bära ut sommarmöbler - men det hör ju till.

Dessutom är M och jag barnvakter hela denna vecka åt våra barnbarn, 6 & 8 år. Så det blir inte mycket tid över för egna aktiviteter, ex skriva lite på bloggen.

Men jag måste bara få berätta att min kropp fortsätter vara i princip uretrit-fri. Nyper mig i armen rätt ofta. Kan inte riktigt förstå att den elaka smärtan är borta.

Eller - nu ska jag vara riktigt tydlig: det som är borta är smärtan vid själva urinerandet - för att använda ett vackert ord. Det som förut var som att kissa småspik, taggtråd, ont, ont ont helt enkelt. Gör inte det minsta ont nu. Och det som skar som knivar vid vartenda steg jag tog så jag knappt kunde gå. Helt borta!!!

Jag kan fortfarande få känningar av en obestämd molsmärta i urinblåse-trakten. Den där smärtan som jag inte riktigt vet vad den kommer ifrån. Om det är något i urinblåsan eller mitt gamla kallbrandsmyom som spökar.  Men det sitter inte i så länge. Kan dyka upp utan förvarning och försvinna efter några timmar.

Inget kul - men bara en susning mot hur det var förut när jag hade så ont så jag ville krypa ur skinnet.


Jag har ännu inte skrivit något på forumet om C-vitaminets betydelse, men nu börjar det bli dags. Måste få dela med mig av detta. Om det hjälper mig kan det säkert hjälpa någon annan.


Nere i Cascais kunde jag köpa C-vitamin 'piller' på ett Apotek, stora som bomber där varje bomb innehåller 1500 mg, så jag tog två om dagen. En på morgonen och en på kvällen, tillsammans med alla mina andra piller.

Ville egentligen testa att ta Askorbinsyra. Kunde inte hitta det i Cascais men tänkte att det skulle fixa sig när jag kom till Sverige.

Men icke - lika svårt här. Ingen mataffär jag besökt har det, Apoteket i Rättvik har det inte, men på Hälsokostaffären kunde jag beställa - så nu har jag en burk. Dock ej testad än.   Riktigt starkt. Koncentrerad C-vitamin. 1 kryddmått innehåller 1000 mg - så ½ tsk/dag bör ge mig den dos jag behöver.

Lika svårt var det att hitta starka C-vitaminpiller. Men kunde beställa på Apoteket. Men de starkaste dom kunde få tag på var på 1000 mg - så jag tar 1½ på morgonen och 1½ på kvällen.


Och mår så bra, så bra!!!





Fredag 8 juli 2016

2016-07-08 08:31

Idag är det prick två veckor sedan som jag började med C-vitaminet.

Och - jubel och fröjd - jag är fortfarande bra.

RIKTIGT BRA!

Inte ett uns av uretritsmärta.  Kan känna av mitt gamla kallbrandsmyom ibland, dvs fantomsmärtorna, men urinröret är mjukt och skönt som bomull.

Får nästan nypa mig i armen.

Har t o m vågat mig ner i poolen på vår gård tillsammans med barnbarnen som är på besök.

Fortsätter äta samma dos C-vitamin, dvs 3 gr/dag och det kommer jag nog att fortsätta med länge. Och alla mina andra mediciner också.

Vill ännu inte ropa något 'HEJ' - men fortsätter det så här är jag lycklig.


Men bara för att det verkar hjälpa mig kanske det inte hjälper alla andra. Carina skrev i en kommentar att just Askorbinsyra - den renaste formen av C-vitamin som jag ska köpa när jag kommer till Sverige - är det som triggar hennes uretrit-skov.....


Pratade med min läkares sköterska igår och hon berättade om en mer eller mindre desperat kvinna (vi har alla varit där) som hon hade rekommenderat att testa C-vitamin. Kvinnan hade tryckt i sig ett helt rör!!! Och det hade hjälpt!

Vet inte om det var ett rör med brustabletter - för det är INGET jag rekommenderar. Kan vara alldeles för frätande på magen......

När jag för två veckor sedan berättade för sköterskan om den artikel jag läst om C-vitamin sa hon just detta: det bästa är nog att ta en sked ren askorbinsyra - det man inte ska göra är att ta för många brustabletter. I alla fall inte i längden.


Det ironiska just nu är att trots detta intag av C.vitamin har jag blivit DUNDERFÖRKYLD!! Mitt i varma sommaren!!!

Ont i halsen, hostar och skräller, kan knappt prata.

Gissa om jag är glad att jag inte har ont i urinröret - för att hosta då är riktigt jobbigt......





Onsdag 29 juni 2016

2016-06-29 09:09

Nu har jag ätit 3 gr C-vitamin/dag i fem dagar.

Vet inte om det är det som det beror på - men jag mår riktigt BRA!!


Inga vassa knivar i underlivet.

Ingen småspik när jag går på toa.

Inga problem att gå.

Inga toabesök en gång i timmen hela natten.


Margareta skrev i en kommentar att hon ordinerats 2 gr C-vitamin om dagen och sedan hon började med det har hon nästan inga känningar av sin uretrit.

I artikeln där det stod om C-vitaminets betydelse för att bli av med uretrit stod 3 gr/dag i fyra dagar.

Kanske kan jag dra ner till 2 gr nu.....


Det man också sagt till mig är att bästa sättet att få i sig C-vitaminet är i pulverform. Antingen ren askorbonsyra - finns i vanliga mataffärer - eller så detta som jag fått tips om: 

AMLA bär (Emblica Officinalis).

1 tsk pulver innehåller 2500mg c-vitamin.

Den som gav mig tipset sa att det går att köpa i LIFE-butiker i Finland. Jag ska kolla i LIFE-butikerna när jag kommer till Sverige om några veckor.

Här nere har jag bara hittat C-vitaminet i pillerform - och dom är JÄTTESTORA, som små bomber. Svåra att svälja och jobbiga att tugga.

Så det är en pärs att få det i sig - men vad gör man inte..... Och som sagt - det verkar ju fungera.


Brasklapp: tänk om det blir samma effekt som när jag började med råriven ingefära varje dag. Blev jättebra och var jättebra i ca en månad - sedan var det som att kroppen vande sig vid ingefäran och släppte fram uretriten igen.


Håller tummarna att C-vitaminet ska funka i evighet!!!

Fredag 24 juni 2016 - MIDSOMMARAFTON

2016-06-24 10:48

Jag har en bekännelse att göra:.


Jag har slarvat med att läsa av den mailbox som är kopplad till uretrit.se. Satte mig i går kväll och gick igenom den och rensade bort en massa spam - men såg också att det trillat in en hel del mail som jag borde svarat på - för länge sedan.

Skäms......

Ska ta itu med det dom närmaste dagarna.  Idag hinns det inte med.


För vi har strålande sol och varmt!

Och klockan 13 börjar midsommarfirandet som Svenska Klubben anordnar och jag ska sätta på mig en alldeles sprillans ny sommarklänning.

Och uretriten känns knappt!!!

Underbart!

Förra året var M och jag ansvariga för midsommarstången - och den blev riktigt fin - men i år har vi överlåtit det åt andra.

Inte ens en krans till mig själv kommer jag att göra - fast det har utlysts tävling om den vackraste kransen.....


Så här såg det ut för ett år sedan.

Kransarna gjorde jag kvällen innan och dom fick övernatta i badkaret. Sedan ägnade vi en timme åt att klä stången på gården hos dom där firandet ägde rum.        

Torsdag 23 juni 2016

2016-06-23 21:10

Det underbara smärtfria tillståndet höll i sig knappt en dag - sedan var det kört igen.....

Jag var t o m så dålig att jag fick hyra en golfbil för att kunna ta mig runt golfbanan i tisdags.

Men igår var jag hos reflexologen igen, och samma sak hände: smärtan försvann och nu - kvällen efter - är den fortfarande borta.

Ny tid bokad nästa onsdag. Sedan åker hon på sommaräventyr och jag flyger 'hem' till Sverige.  Så det blir ett par månaders uppehåll. Får se hur det går.

Men - jag har nu inhandlat C-vitamin. Feg som jag är ville jag först kolla med mina två uretrit-läkare i Sverige. Jag skickade artiklarna till dom och deras spontana kommentar var att 'det är bara att testa'.

Ni som läser de kommentarer jag får ibland ser också att Margareta - av andra skäl - uppmanats att äta C-vitamin och att det påverkat hennes uretrit positivt. Så kanske ligger det något i det som står i artikeln.

Så - nu ska här testas.....


Kan det vara så enkelt????


Torsdag 16 juni 2016

2016-06-16 10:11

Igår fick jag en reflexology-behandling.

I princip samma sak som zonterapi - men de zonterapi-behandlingar jag fått hittills har enbart handlat om att arbeta med fötterna.

Den kvinna jag var hos i går - en finländska som med sin familj bosatt sig här - jobbade mer 'holistiskt'.

Knådade på punkter i mina öron, mina händer OCH mina fötter.

Och jag upplevde samma sak som när A gav mig zonterapi senast: den smärta jag hade innan behandlingen var borta efter en timmes knådande.

Och är fortfarande borta. Har sovit BRA i natt. Bara varit upp en enda gång. Det har inte hänt på veckor, månader.....

Och jag har haft mer eller mindre konstant ont och jobbigt länge nu.


Jag fick tips om denna kvinna av en annan svenska härnere och i samband med att jag bokade tid hos henne skrev jag också - i mailet - att jag hade kronisk uretrit sedan 20 år.

Det visade sig att hon ägnat TIMMAR åt att göra research om uretrit innan jag skulle komma. Bl a hade hon hittat min websida (uretrit.se) utan att veta att det var mig hon skulle träffa. Lite kul!


Men - hon hade också hittat en hel del annat. Bl a en artikel om C-vitaminets  betydelse för olika sjukdomar. Här kommer ett utklipp ur den artikeln - som riktar sig till  oss:


Rous [41] has found that just 3 gm daily, by mouth, for four days will completely relieve all symptoms of urethritis. He believes that the urethral irritation is caused by phosphatic crystals formed in the urine because of insufficient acidity. Ascorbic acid, in this case, acidified the urine enough to force the crystals back into solution. The neglected chronic cystitis which is the rule with ammonical decomposition in the bladder, most always associated with marked alkalinity of the freshly voided urine, will cease to be a clinical entity once people take at least 10 gm vitamin C every day. This will also eliminate the backwash type pyelitis so debilitating, especially in women of childbearing age.


Här är länken till hela artikeln: 

http://www.vitamincfoundation.org/mega_1_1.html


Ska jag vara ärlig så har jag inte kastat mig iväg till någon butik och inhandlat stora mängder C-vitamin. Inte än. Men visst är det intressant.....


Däremot har jag bokat en ny tid hos henna nästa vecka........




Söndag 12 juni 2016

2016-06-12 23:42

Snart dags att krypa i säng.

Gårdagen blev en riktig berg-och dalbana vad gäller uretriten.

Urjobbig morgon, det lättade en stund mitt på dagen, sedan satte det i gång igen.

Sammanfattning: det blev en dag då jag i princip inte gjorde någonting. Inte ens den fotobok över resan till Acorerna som jag planerade. Hade helt enkelt ingen ork över. All energi gick åt att hantera smärtan.

Under den korta stund mitt på dagen när det lättade var jag duktig och bäddade rent i våra sängar plus tvättade sängkläderna. Så något vettigt blev det faktiskt gjort, trots allt. Men det var det enda.


Idag har det varit lite bättre - t o m ganska mycket bättre. Känner fortfarande av mitt urinrör, men inte värre än att jag har gått ett varv på golfbanan. GÅTT!!!  Och spelat ganska hyfsat.

Däremot avstod vi från att åka in till Lissabon tillsammans med goda vänner och se på en parad, plus äta middag på någon trevlig restaurang.  Det kände jag mig inte redo för.



Lördag 11 juni 2016

2016-06-11 10:27

Idag har jag gett upp!!

Låtit skiten vinna.....

Skulle spelat en golftävling, men hade så förtvivlat ont så inte ens att hyra en golfbil var ett alternativ.

Ville helt enkelt inte plåga mig runt en golfbana idag.

Men jag gjorde mig klar, tog på mina golfkläder, gjorde i ordning min lilla matsäck och flaska med ingefära & citron och åkte med M till den golfbana vi skulle spela idag.

Hela tiden med det skarpa brinnande eldklotet rakt in i urinröret. Varje gupp i vägen skar i mig. Och jag kände när vi kom fram till golfbanans parkering att jag inte hade krafter att vare sig vandra eller åka eller spela mig runt en golfbana idag.

Släppte av M och körde hem igen......

Och nu sitter jag här, lyssnar på P4 PLUS på radion/PC´n och funderar på hur jag bäst ska hantera smärtan som fortfarande rider i kroppen. Och säger en massa fula ord inne i huvudet.

Är så mentalt trött på denna smärta som inga smärtpiller hjälper mot.


Måste försöka tänka på något trevligt....


Acorerna, t ex. Där vi var några dagar kring förra helgen. Vi var på huvudön som heter Sao Miguel. En fantastiskt vacker ö, täckt av grönska, hortensior och svart-vita kossor.

Vi spelade några golfrundor - ön har två vackra banor - gjorde lite sightseeing och besökte några svenskar som bor där sedan 20 år. Ska sätta mig och göra en liten fotobok med dom bilder jag tog - det blir en bra aktivitet idag.

Här kommer några av bilderna jag tog:

     

Onsdag 1 juni 2016

2016-06-01 17:33

Ja här går det upp och ner......

Jag åkte och målade igår och det gick rätt bra. Kör bil dit och sedan står jag mest stilla. Ont hade jag, hela tiden, men inte värre än att det var uthärdligt.

Åkte hem tidigare än vanligt för kl 13 hade vi en golftid tillsammans med goda vänner. Och golftider är viktiga - även när man har lite ont.

Det började rätt OK - men det där med 'lite ont' blev till slut 'mycket' ont. Väldigt mycket ont!! Så efter 6 hål, dvs ca 1½ timme, lämnade jag golfbanan och åkte hem. Orkade inte plåga mig längre. Varenda steg blev till slut en kniv rätt in i underlivet.

Och - jag satte igång en Betapred-kur. Tog dom 12 första pillren, satte mig i soffan och tittade på en halvbra DVD.

Framåt 17-tiden släppte det helt plötsligt. Jag kunde KÄNNA hur smärtan försvann. Och jag kunde gå igen.

Glad var jag för vi hade biljetter till en liten konsert nere i Cascais på kvällen och som jag känt det på dagen hade jag inte klarat att gå dit. Inte åka heller för den delen.

Riktigt bra konsert var det och nästan hela konserten kunde jag sitta och njuta UTAN att känna av mitt urinrör det minsta.

Men sedan satte skiten igång igen och när konserten var slut och det var dags att gå hem blev det en väldigt långsam vandring genom gamla delen av Cascais.

Tog nästa Betapred-dos.

Sov på värmedyna.

Kändes ganska bra när jag vaknade. Inte helt bra - men ganska....

Tog nästa Betapred-dos.

Satt vid PC´n hela förmiddagen och jobbade med anmälningarna till SWEA VEMAs regionmöte i höst som ska vara här i Lissabon. 

Till lunch var vi bjudna hem till en svensk familj tillsammans med några andra och detta såg jag verkligen fram emot.

Gick bra åka dit - men efter en timme där var det fullständigt kört.

Kramper och smärta slog till och jag var helt enkelt tvungen att ta en taxi hem - innan jag fått någon mat i mig. Kändes nästan skämmigt - men jag klarade inte av att stanna och vara social när dessa smärtor rev i kroppen.

Det tog ett par timmar innan det värsta gick över, men nu äntligen börjar jag känna mig mänsklig igen.


Måtte detta ha varit toppen av eländet denna gång. I morgon ska vi ju till Azorerna. Tänk om jag tvingas ställa in det?


Det finns stunder när jag faktiskt tycker lite, lite synd om mig........

Tisdag 31 maj 2016

2016-05-31 08:25

Tisdag - det betyder målargaraget nu på förmiddagen.

Vanligtvis ser jag fram emot dessa timmar men idag känns det motigt.

Har ont igen.......

Det började natten mellan söndag & måndag, dvs tidigt i går morse. Har varit riktigt bra i nästan några veckor nu och blev så ledsen när jag vaknade av SMÄRTA klockan fyra på morgonen. Rejäl smärta.

Dom här veckorna när jag mått bra har jag vilat från mina egenbehandlingar med Dermovat, men klockan fem i går morse gick upp och fixade det.

Sedan såg dagen ut så här:


mellan 10 & 12 - körövning. Sista gången innan sommaruppehållet. Ont, ont, ont hela tiden. Under dessa två timmar var jag ute på toa tre gånger. Inte för att det TRÄNGDE utan för att SMÄRTAN var så stark så jag var helt enkelt tvungen. Jag tror att det här kan vara svårt att förstå om man inte upplevt det.


mellan 14 & 18 - MahJong. (jätteroligt!!!)  Ont, ont, ont - MEN ungefär klockan 17 kunde jag känna hur det släppte. Helt plötsligt så försvann smärtan. Var det min Dermovatbehandling som fixade det??   M körde mig till MahJongen för jag hade så ont så jag kunde överhuvudtaget inte gå. Hem - då småsprang jag..... Är det inte märkligt!?


mellan 19 & 23 - Soppmiddag hos vänner.  En tradition som vi startat nu i vår. Vi är fem par som turas om att fixa sopp-middag hemma hos varandra. Ca en gång/månad - alltid på en måndag. Igår var vi hemma hos ett par som bor nere i centrala Cascais och vi satt ute på deras stora altan hela kvällen. Och jag hade inte ont ett dugg!!


Natten har varit lugn - MEN - när jag börjar röra mig börjar det skära knivar i mig igen. Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra. Kan jag åka och måla?  Ska jag sätta igång en Betapred-kur innan det blir värre. Eller ska jag hoppas att knivarna jag kände nyss bara var inbillning - eller skrämskott?


Ska bli spännande/intressant se hur dagen utvecklar sig......

Fredag kväll - 27 maj 2016

2016-05-28 00:21

Golftävlingen blev katastrof! Precis som jag trodde. Vilket ju är helt fel mental inställning från  början.


Vi spelade på en bana som heter Penha Longa och den är helt annorlunda än min ordinarie bana. Väldigt mycket - och då menar jag VÄLDIGT MYCKET - upp och ner. Hela tiden.

Jag har bara spelat den banan en gång tidigare, för ca 2½ år sedan, i spöregn. Gick fullständigt åt skogen då också och jag hade bestämt mig: ALDRIG MER DENNA BANA!!

Men det är en vacker bana, om än väldigt svår att spela, och klubbhuset är jättefint. Bl a har dom en bubbelpool inne i damernas omklädningsrum!!


Men - jag hade inte det minsta ont. Behövde bara gömma mig i en buske en gång på hela rundan. Så dagen har varit bra ur ett uretrit-perspektiv.

Och det är för mig det viktigaste.

Fredag 27 maj 2016

2016-05-27 08:24

Idag är det dags för golftävling igen.

Förstår inte varför jag om igen utsätter mig för något som jag egentligen tycker är jobbigt - att tävla....

Spela golf älskar jag, men det här tävlandet....

Idag är det som tur är singeltävling, dvs jag spelar bara för mig själv. Ingen mer än jag blir lidande om jag spelar dåligt.


Förra helgen var jag med i en lagtävling. Vi var TRE lag, med 10 personer i varje lag. Ett lag var det bara svenskar i, ett lag bara portugiser och ett lag övriga nationaliteter. Alla från samma golfklubb.  Och så spelade man matchspel mot varandra. Jag hade en dålig dag (golfmässigt) och förlorade båda mina matcher och det kändes så trist eftersom det påverkade hela lagets resultat.

Om jag förlorar när jag spelar själv gör inget - men när andra är beroende av hur jag spelar - då känns det pyrt.

Framförallt när man inte spelar bra. Och jag kan inte ens skylla på uretriten för den skötte sig bra och höll sig undan.

Å andra sidan - någon måste ju förlora för att en annan ska kunna vinna. Så är det ju.


Så - nu ska jag bita ihop, glömma att det är täving, spela för att det är kul, försöka göra mitt bästa, tänka på: raka armar, titta på bollen, slå igenom ordentligt, osv osv. Så får det bli som det blir.

Tyvärr verkar vädret bli sämre igen, risk för regn i eftermiddag, men det är det heller inget att göra något  åt.

Kroppen mår halvbra - får se hur det hela utvecklar sig.


Jag har ju skrivit lite om mitt målande och mina tavlor. För några veckor startade jag en blogg till, denna gång  med fokus just på mitt måleri. Kika gärna in där också: www.bibekonst.bloggplatsen.se



Onsdag 25 maj 2016

2016-05-25 08:54

Hälsan tiger still - heter det ju.....

Har inte skrivit något här på länge och det beror nog delvis på att jag faktiskt mått ganska bra den senaste veckan.

Zonterapin som jag skrev att jag skulle få samma dag som mitt senaste inlägg blev dock en besvikelse.


Jag hade rejält ont, så ont så jag knappt ville röra mig, och sa åt henne när hon kom (en ung 'behaglig' kvinna - inget fel på henne) att hon måste ta i ordentligt. Men det gjorde hon inte....

Precis som min vanliga zonterapeut A jobbade hon en timme och gick igenom hela foten - men jag kände det knappt. Jag vill verkligen att det ska kännas ordentligt.

Henne kommer jag inte att anlita igen.

Däremot försöker jag att själv trycka på den punkt mitt under hålfoten som är kopplad till njurar och urinvägar, ex när jag sitter och tittar på TV.


Men - om det nu beror på den milda zonterapin eller något annat - uretriten har legat lågt sedan dess....  

Det kan också bero på ingefäran.   Emellanåt struntar jag i den färskrivna ingefäran - har bara druckit teet. Och haft ont, ont, ont....

Men nu har jag i över en vecka skärpt mig och gjort en halvliters flaska om dagen. Vatten, en färskpressad citron och en ganska stor bit färskriven ingefära.

Har med mig denna flaska överallt: golfbanan, målargaraget, MahJongspelet, SWEAs styrelsemöte. Och jag upplever samma sak som när jag började med ingefäran för några månader sedan: svaga aningar av uretriten - men det bryter inte ut. Inga vassa taggar i urinröret. Inga kramper. Bara ett eller två toabesök/natt. Så skönt.

Så nu kommer jag att släpa med mig citronpress och rivjärn överallt. Citroner och ingefära också - om jag inte tror att det går att få tag på.

Nästa vecka t ex - då ska vi till Azorerna några dagar. Medicinväskan får sällskap av ingefärapåsen....


En av dom som jag spelar MahJong med har en trädgård med citronträd och hon brukar ha med sig en kasse full med citroner. Och eftersom jag gör av med minst en om dagen plockade jag på mig några nu i måndags.

Hennes träd är helt obesprutat och det är fascinerande vilka former en citron kan få.  

En av dom på bilden är INTE från hennes träd:

 

Fredag 13 maj 2016

2016-05-13 09:28

Fredag den 13......   Otursdag???

Vet inte hur det är med den saken - men nu har jag ont igen. Rejält ont!!!!   Inte så farligt i själva urinröret, även om det känns där också - utan högre upp. I magen. Tror det är mina gamla fantomsmärtor som spökar.   Som inga värktabletter biter på.  Eller urinblåsan??  Vet inte - men det är inget kul alls. Sitter här och funderar på hur jag överhuvudtaget ska orka klä på mig idag. Så illa är det.


Men det måste gå. Det är bara att bita ihop.  Har dels en tid för Uracyst-behandling i eftermiddag - efter den förra missen med strul i tidsbokningen - dels har jag faktiskt en tid för zonterapi också.

Min svenska kompis som gjorde mig så bra förra veckan innan hon flög till Sverige gav mig namn & telefonnummer till en kvinna som hon rekommenderade. Och nu ska jag träffa henne första gången i eftermiddag.

Ska bli intressant se & uppleva hur hon jobbar. Kanske kan hon knåda bort dom smärtor jag har just nu.  Det vore skönt.

Vill inte ha denna brännande smärta i kroppen. En smärta som man inte kommer undan.

Jag blir så grinig.....   Och osocial.....