RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-10-10 23:52:38

ungmotmobbning

Jag lever och jag mår bra

2019-08-06 21:17

  Hej allesammans! Long time no see.

Jag mår hur bra som helst. Hade en föreläsningturné nu i våras som gick hur bra som helst. Jag jobbar för nuvarande på en förskola här på Gotland och har gjort det sen 21 Januari. Vi får se vart mitt liv tar vägen. Jag lever för dagarna. Jag är glad att jag nådde botten, för annars hade jag inte varit här på toppen. 

Vissa dagar är tuffa och suger röv helt ärligt. Men vissa dagar är så jävla bra. Det gäller att ta vara på dem bra dagarna. Man måste få lov att må dåligt för att kunna må bra. Du skulle aldrig uppskatta dina bra dagar om du endast mådde bra. Det är naturligt att må åt helvete, trust me.. jag vet. 

Kärlek till er alla.

Kramis Aggan

Förlåt att du hade behövt gå till min gravsten istället för min student mamma

2018-05-24 21:15

Detta inlägg är väldigt väldigt känsligt och sjukt jobbigt för mig att skriva.

 

Vet inte ens ifall det finns någon som fortfarande läser denna blogg, skulle inte förvåna mig ifall ingen gör det då jag aldrig uppdaterar.

Just nu är det väldigt känsliga tider för mig, inte nog med att det är min döda bästaväns födelsedag på lördag utan jag skall ta studenten ganska så snart.

Dem flesta i min omgivning som också tar studenten iår tycker självklart att detta kommer bli deras bästa dag i hela deras liv. Det glädjer mig att mina vänner är överlyckliga, men samtidigt som dem är lyckliga så går jag sönder inombords. Inte för att dem är lyckliga, utan för att jag inte mår bra.

För 3 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle klara av att gå klart skolan. År 2015 var det bland dem värsta åren i hela mitt liv, även 2016. Det var då helvetet brakade löst med mobbningen. Folk var på mig dag ut och dag in, kunde inte ens vara trygg hemma. Kunde inte skydda mina vänner eller min familj från dessa hemska människor som valde att trycka ned mig så pass djupt.

All mobbing har satt sina spår. Klarar inte av att vara på stan utan massa vänner runt mig, klarar inte av att gå i skolan utan att ha högsta volym i hörlurarna för att inte riskera att någon skriker något efter mig. Jag vaknar upp flera gånger på natten av att de känns som dom skall vandalisera mitt hus igen och krossa min familj.

 

Imorgon är det mösspåtagning. Hur det känns? inte bra, inte bra alls. Alla hjärnspöken om att folket i min omgivning kommer att blicka mig, skrika efter mig, försöka starta bråk m.m. 

 

Min familj kommer inte komma på mösspåtagningen imorgon pga personliga skäl. Och nu ikväll innan mamma skulle gå och lägga sig så sa hon

"Du måste ta en bild på dig imorgon och skicka till mig så jag får se hur fin du är i studentmössan"

och när hon sa dem orden så brast det totalt. För den sekunden hon sa det så kom jag på att jag inte skulle funnits idag. Att min egna familj aldrig skulle se mig ta studenten, dem skulle egentligen behöva åka till kyrkogården och tända ett ljus vid min grav istället. 

Det gjorde så ont att veta att jag var sekunder på att bli förd till himlen pga dem äckliga kräken som valde att förstöra mig. 

Ingen anar hur mycket mobbningen påverkat mig. Jag är en annan människa idag, jag är mognare, jag är starkare. Men samtidigt så brister det för mig. 

Just nu sitter jag med dem jobbiga tårarna längst min kind och lyssnar på låtar jag lyssnade på under dessa perioder.

Att veta om att dem som varit på mig som värst kommer vara lyckliga den 8 Juni 2018, dem kommer vara så glada att det är studenten. Dem kommer inte ens ha i åtanke att hade dem aldrig börjat mobba mig så hade jag också varit lycklig. 

Men nej. 

Jag vet att vi lever i nutid och att jag skall vara glad att jag kämpat mig igenom detta. Men allt det här har gett mig så mycket konsekvenser i mitt liv. Allt från tilitsproblem till socialfobi. 

 

Visst absolut folk håller fortfarande på, men det är något jag helt enkelt får leva mig med.

 

Att veta om de jag gått igenom kommer jag behöva berätta för mina barn i framtiden. Det gör ont.

Det gör ont att se min familj lycklig över att jag skall ta studenten. Jag är verkligen inte lycklig, jag borde vara det men det har varit så mycket problem genom åren, rykten hit och dit så pga det så stöter folk ut mig istället. Slänger in en bild på gadden som verkligen bevisar att jag är en fighter.

 

"Min älskade familj, förlåt för allt ni behövt gå igenom. Förlåt för att ni behövt lida. Men jag lever och det skall jag fortsätta med. Ni behöver inte åka till min grav på studenten, jag kommer vara där på riktigt och fira den med er. Jag älskar er"  

Nej det är inte vi utsatta det är fel på

2017-09-11 22:53

Nej och återigen nej. Vi som blir utsatta för mobbning, psykisk ohälsa, självskadebeteende, självmordstankar, ätstörningar, diagnoser m.m, det är inte vi det är fel på. Det är samhället vi lever i som är förstört. Barn, ungdomar och vuxna tror att bara för man är "annorlunda" att man sticker ut lite ger dom rätten till att klanka ner på oss "svaga". Vi får ta skit dygnet runt överallt, skolan, hemma, stan, landet överallt.

Det är inte okej någonstans i hela världen att mobba någon så brutalt att personen hamnar i depression. Det är inte okej att säga till en annan människa att personen är mindre värdefull pga att man kanske har "annorlunda" hobby, livsstil, utseende, klädesplagg m.m Det är inte OKEJ att ens se ner på en annan människa på ett sånt vidrigt och äckligt sätt som vissa människor i dagens samhälle gör. 

Det är så fruktansvärt viktigt att föräldrar håller koll på sina barn vad dem gör på nätet. 

ÖVER 60.000 barn är utsatta för mobbning i Sverige-Friends

 

Det är så fruktansvärt äckligt hur människor i dagens samhälle tar sig åt. Att dem tror de har makten att kränka någon annan, att ens säga/ skriva taskiga kommentarer är FEL. 

Det finns ingen bortförklaring när det kommer till mobbning, det finns ingen anledning till att kränka någon annan människa.

Mobbning är så jävla fel. Det är INTE fel på dig.

Du som blir kränkt över internet eller i det verkliga livet, det är INGET fel på dig. 

Det är inte ditt fel att samhället ser ut som det gör.  
Personer tar livet av sig pga mobbning, dem väljer att avsluta sitt liv pga att personer i dagens samhälle inte kan tänka sig för vad dem säger/skriver/gör. Föräldrarna måste ta ansvar över vad deras barn gör. 

 

JAG VET, det är inte lätt att berätta för någon att man är utsatt. Det är verkligen inte lätt. Det kanske inte finns någon person där man kan berätta för. 

Jag vågade inte berätta för någon när jag blev som mest utsatt, men sen tog det bara stopp. Jag kände hur smärtan blev värre och värre och tillslut berättade jag och det var det allra bästa jag gjort i hela mitt liv. 
Och lyssna på mina ord, det är inte lätt att stå ensam under svåra tider. Vänd dig till någon vuxen du känner dig trygg med.


Självskadebeteende

 

Folk har frågat mig väldigt mycket om mitt självskadebeteende och påpekat "men du har ju inte så mycket ärr på armarna". Nej det har jag inte, men att skära sig är inte det enda man gör som räknas som självskadebeteende. Under tiden jag blev som mest utsatt så dämpade jag ångesten med sex och så åt jag i mängder samt att jag skar mig själv. Självskadebeteende kan man göra på så många olika sätt. Och det behöver inte bero på att man är mobbad, det kan bero på så mycket annat dvs problem hemma, dåligt självförtroende, panikångest, ångest, depression m.m. 

Jag är inte helt fri från mitt självskadebeteende än. Jag har fortfarande dem där mörka tankarna som spökar. Men efter all äcklig mobbning så blev jag stark, starkare än någonsin. Jag var beredd på att jag skulle ta mitt sista andetag året 2016. Jag hade planerat allt, skrivit mitt avskedsbrev, skrivit ner om hur jag ville ha min begravning. Jag var så jävla beredd på att lämna allt, MEN mitt i allt det där mörka så fann jag ljuset. Jag hade självklart mina vänner och familj, men jag hade även mig själv. Jag började beartbeta all mobbnining. Och mitt i allt så kom mitt självförtroende tillbaka som mobbarna tog, jag tog helt enkelt tillbaka det. Jag tog tillbaka glädjen och energin "råttorna" tog utav mig. Jag överlevde. 

Mobbningen började 13 augusti 2015, 8 dagar innan jag skulle börja gymnasiet. Jag var 16 år när allt började, och idag är jag 18 år. Mobbningen har inte försvunnit, jag känner fortfarande blickarna och allt visk bakom min rygg. Men jag skrattar, jag skrattar åt dem människorna som på riktigt trodde att dem skulle få vad dem ville. Jag kommer ALDRIG förlåta dem människorna som satte mitt liv på spel, ALDRIG. Kommer aldrig i hela mitt JÄVLA liv förlåta dem människorna som kom hem och vandaliserade hela mitt hem. Jag tror på karma, mer säger jag inte. Glöm ALDRIG..


Vi kanske inte kan stoppa mobbningen, men vi kan stoppa tystnaden.

 

 

Innan jag avslutar detta inlägg så vill jag bara tacka min bästavän Julian som alltid funnits där för mig i vått och torrt, tack älskade du för all hjälp. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta älskade vän. Må gud ta hand om dig.

 

Tack  

 

 

 

Jag var inlåst i mig själv och nyckeln var borta

2017-02-14 11:58

"Det var mörkare än färgen svart, bubblan var mera som en fyrkant jag kunde inte ta mig ut snälla hjälp"

 

Mörker, allt var så mörkt. Kunde inte styra mina känslor. Kunde inte hitta ljuset. Vart var jag? Vem var jag? Vad ville mörkret?

 


Allting var så konstigt. Jag kunde inte hitta mig själv. Självförtroende vad var det? Hur såg jag egentligen ut?
Alla känslor jag bar på. Ingen kunde hjälpa mig ut. Alla konstanta blickar som riktades mot en. Varje gång man gick förbi någon så var det viskiningar och alla vände sig om och började kolla på mig och skratta. Skulle verkligen mitt liv se ut så? Att vart man än var så kom det blickar överallt? Men samtidigt som man kände sig osynlig så var det skönt att någon kunde kolla på en. Men samtidigt så visste man att blickarna man fick inte var positiva.

Mobbad på nätet & IRL

2016-12-18 10:14

Vilka är vi?

Vad gör vi?

Vad vill vi komma fram till?

Vad är vårt mål?

Vilka vill vi nå ut till?

 

Mobbad på nätet & IRL styr jag och 3 andra tjejer som heter Carro, Elin och Elara.
Vi åker ut till olika skolor samt bibliotek och föreläser om just detta med mobbning och näthat.

Vi pratar om just våra historier och erfarenheter. Vi vill försöka stoppa tystnaden. Vi vill visa människor att man är inte ensam. INGEN ÄR ENSAM.

 

Vi vill nå ut till så många som möjligt, både äldre och yngre. Vi vill föreläsa för alla.

Höstlovet nu 2016 så åkte vi 3 tjejer med vår fritidsledare aka handledare hon som hjälpt oss mycket med vår föreläsning till Åland och föreläste. Vi föreläste för ungdomar och äldre. Det var den bästa resan i hela mitt liv. Och det var tack vare RIBS (RIBS -Rolling Images in Business Startups är ett 3-årigt kulturentreprenörskapsprojekt för ungdomar 12-18 år. Ungdomar från Estland, Finland, Stockholm, Åland och Gotland är med. I den här gruppen kommunicerar vi kring det som händer i RIBS på Gotland.) Och dem hjälpte oss ekonomiskt så att vi kunde komma till Åland och föreläsa. En känslomässig resa var det, men det var en sjukt bra resa också. Man insåg när man kom dit att man verkligen inte var ensam med att vara mobbad m.m

 

Jag Agnes Lehrberg startade denna föreläsning pga att jag själv varit brutalt utsatt för mobbning, både fysisk mobbning och på nätet. Folk hängde ut mig, hotade mig, uppmuntrade mig till att ta mitt liv, skrek efter mig överallt när jag gick ute, tog bilder på mig, kom hem till mig och kastade ägg över hela mitt hus. Dem fick mig att känna mig så ensam och värdelös. Men här står jag idag med ryggen rakt. All mobbning har gjort mig till en helt annan människa, har blivit så mycket starkare i mig själv och klarar så sjukt mycket. INGEN förtjänar att bli utsatt, ingen.

 

Carro Ringbom är också en av tjejerna som föreläser. Hon föreläser om hur det är att få flytta till olika fosterhem för att hon inte riktigt känt sig älskad hemma i sitt egna. Alkohol och droger har varit en stor del i bilden. Så det hon berättar för er är om problem med familjen. Idag står hon också med ryggen rak och har kommit till ett hem där hon känner sig älskad.


Elara Sjögren föreläser om hur det är att bli mobbad pga sin vikt. Hon berättar för er hur det känns när folk står och väntar på henne för att förstöra hennes dag. Hon berättar för er hur det blir när man gått ner i vikt och reaktionerna ändras. Elara var överviktig, och pga det så fick hon stå ut med så mycket hat. Hon berättar för er hur det är att ta sig igenom det.

 

Elin Petersson Wallén aka min kusin berättar för er hur det känns att vara vän till någon som blir mobbad. Hon berättar för er hur situationen ändras när man försvarar sin kompis. Elin blev själv kränkt i skolan pga att hon var min kusin. Hon ställde upp för mig och sa ifrån, och då blev även hon utsatt. Idag står Elin med ryggen rakt och pekar finger till alla mobbare där ute.

 

Vi 4 tjejer vill få stopp på tystnaden. Vårt mål med föreläsningen är att vi kan få åka runt överallt i Sverige och prata om detta. Vi vill få folk att förstå att man inte är ensam och att man alltid kan kontakta oss ifall det skulle vara något.
Slänger in lite bilder från när vi var på Åland och föreläste.

OBS. Glöm inte att DU är bra, DU är vacker, DU är perfekt precis så som du är.

Hör gärna av er om ni har några frågor. Ni kan nå mig på min facebook! Agnes Mikaelsdotter Lehrberg eller Agnes Lehrberg (har 2 st)

 

                     

Till dig som har en svartsjuk partner

2016-10-24 19:33

Det är inte enkelt. Det är inte enkelt alls. Att känns en ständig rädsla att ens partner skall vara otrogen. En ständig ångest av att veta att sin partner tvekar på en. Vet du varför din partner är svartsjuk?
Din partner kan ha varit utsatt för otrohet av en person h*n verkligen älskade. Det handlar inte om att h*n inte litar på dig, det handlar om att när man fått höra meningen "jag älskar dig" av en person man verkligen trodde på. En person man verkligen kunde se en framtid med. En person som verkligen var hela din värld. Som sedan blev ditt största misstag i livet.

Har man hört fina ord förut från någon som varit otrogen mot en, så är det svårt att lita på orden från någon annan.

Jag är ett bra exempel på en svartsjuk människa. Jag har levt i ett helvete med otroheter hit och dit utav personer som hade hjärnan i kuken.
Hur vet man vem som är kapabel till otrohet och inte? Personen du trodde att du kände till 100% visade sig vara en helt annan människa.
Otrohet är inget misstag, det är ett val.
Jag har jätte svårt att lita på folk efter alla otroheter och svikelser. Det handlar om att personen i tidigare relationer förstört ditt hjärta.

Hur skall man kunna bevisa för någon annan människa att man menar det man säger?

Hur skall man kunna bevisa för någon annan människa att man verkligen vill kunna lita på honom/henne.

Hur skall man kunna bygga upp en tillit som blivit förstörd av en annan människa?

Det går inte att beskriva smärtan av att få reda på att ens största kärlek begått en val. Personen du älskade valde att hålla på med en annan. H*n valde att såra dig.

När skall ens hjärta bli helt igen? När skall man kunna gå vidare? När i helvete skall man slippa att vara orolig?

Jag är en extremt svartsjuk människa. Är någonting mitt så är det mitt. Jag klarar inte ens av att min kille ska följa andra tjejer på instagram(om det inte är tjejkompisar förstås). Jag vill inte att min pojkvän skall ha kontakt med andra tjejer överhuvudtaget om han inte känner dem. Och detta är pga allting jag blivit utsatt för. Alla äckliga svikelser efter alla kräk.

Jag kan inte rå för att jag överreagerar, jag kan inte rå för att jag är så överbeskyddande som jag är, jag kan verkligen inte rå för att jag inte kan lita på dig.

Ni människor som är otrogna, snälla far så långt åt helvete. Folk skall inte behöva straffas för att ni är så förbannat respektlösa.


Och till er som lever med en extremt svartsjuk partner..
FORTSÄTT KÄMPA!

Ni som stannar kvar vid er partner trots att h*n är svartsjuk, ni skall ha guld.

Svartsjuka sabbar inte bara för en själv, utan för andra också.

   

1 år av ett rent helvete

2016-08-13 17:29

Idag är det EXAKT 1 år sedan skiten å mobbningen för mig började. 1 år av så mycket sorg, 1 år av så mycket känslor, 1 år av sån oändlig smärta.. men även 1 år av ren styrka.

Idag för exakt 1 år sedan så blev jag uthängd på sociala medier. För 1 år sedan så hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli ett sånt grovt offer. Någonting jag är så glad över är att jag lever, att jag tog mig igenom all mobbning. Jag var så säker på att jag skulle ge upp. Från att blivit trakasserad varje dag till att kunna le och må bra igen var ingenting jag trodde. När man sitter i den sitsen som jag och många andra suttit/sitter i så har man ingen livsglädje kvar. Att gå i skolan och känna sig så otrygg, att komma hem å känna sig otrygg har satt sina spår.

Jag kunde gå vart som helst och ändå så skrek folk efter mig, dem skrek att jag var en hora, horunge, slyna, skitkass dj osvosv. När man fick höra såna ord varje dag så började man tillslut tveka på sig själv. Är jag en hora? Är jag en skitkass dj? Är jag så värdelös som alla säger?

Jag levde i ett helvete. Ni anar ej hur dåligt jag har mått. Men jag är ändå så sjukt stolt över mig själv att jag tog mig till skolan.
Det som skrevs om mig på sociala medier var bara sjukt. Jag kom ihåg när jodel kom till Gotland, det stor bara om MIG. Även snapchat. Folk skapade konton om mig på instagram och la ut massa bilder på mig och skrev de ena å de andra. Folk ringde till mig dygnet runt och sa sjuka saker. Folk tog massa bilder på mig när jag gick i skolan osv. Folk började mobba mina nära för att dem var så nära till mig. Min älskade kusin blev mobbad i sin klass för att hon är kusin med mig.

Folk kom hem till mig å kastade ägg över hela mitt hus och bil. Kan ni förstå det? Folk kom hem till mig.. Folk skrek till min älskade familj att deras dotter är en hora. Folk smutsförklarade mig totalt. Dem sa att jag ljög om våltäkten jag var med om 2013. Dem sa så sjukt mycket om mig som inte var sant. För mig kändes det som att hela Gotland vände sig emot mig. Jag kände mig så äckligt ensam och så sjukt värdelös. Jag kände mig som en vägg man bara spottade på.

Och alla dessa blickar jag fick stå ut med, i skolan, påväg hem från skolan, på stan, i affärer, på båten, på bussen ÖVERALLT. Alla dessa människor som stod och skrattade åt mig.

Och att allt detta utlöstes pga att jag skrev ut att jag var DJ. Visst "DJ-Agnes" kunde jag leva med, men just detta med att hoppa på mig och min familj med falska anklagelser.

Efter allt detta så var inte jag sugen på att fortsätta mitt liv kan jag säga.
Jag gick in i en sån djup depression. Jag satt hemma och planerade min egna begravning, jag satt och skrev ner allting på ett papper hur jag ville ha det och vilka jag ville skulle komma. Jag skrev även ett självmordsbrev som jag var beredd på att lägga fram på mitt skrivbord vilken dag som helst. MEN jag insåg att jag ALDRIG skulle kunna göra det mot min familj å mina vänner. Varför skall dem som hjälpt mig behöva få straffas med sorg för att vissa människor inte har någon respekt i kroppen och trycker ner oskyldiga människor till botten. Men här hörreni, här sitter jag idag. Även 1 år äldre med så mycket styrka i min kropp. Jag har aldrig någonsin varit såhär stark. Utan min familj och mina vänner hade jag ALDRIG suttit här idag.

Men ni skall veta att detta har satt spår i min kropp och hjärna. Jag känner mig otrygg hela tiden och jag har utvecklat en socialfobi. Kan inte lita på folk längre och det är pga att vissa "vänner" man haft har själva varit med och mobbat mig.

Och till er som bara stått och sett på när folk skrikit på mig, ni är inte oskyldiga någonstans. Ni har valt att inte sätta stopp. Har verkligen insett så mycket under detta år att vissa människor kan vara så sjukt fega.
Men som sagt, tack till er alla som stöttat mig till 110% tack till er alla som delat mina tidigare blogginlägg, ni gjorde alltså så att folk i Norrland fick höra min berättelse. Ni är guld värda allesammans. Och till er som mobbat mig.. Nej tänker inte lägga ner min obeskrivligt dyrbara tid till att ens berätta vad jag tycker om er.

Kom ihåg alla människor där ute, DET BLIR BÄTTRE. Till er människor som är drabbade, ta kontakt med en vuxen. Jag lovar er att det kommer bli bättre, det blir alltid bättre till slut. Och blir det inte bättre så är det inte slut än.

Klarade jag mig så klarar ni er också. Alla är lika värda och ingen skall behöva gå igenom mobbning.

Jag är grym, och det är DU också.

Tack  


Fuckboys..

2016-07-09 01:54

Hej ditt egocentriska avskyvärda känslokalla äckel.
Du skrev till mig, jag skrev till dig, vi började skriva.
Du gav mig komplimanger, jag blev glad, jag gjorde desamma.

Du ringde mig, jag svarade, vi pratade i flera timmar.

 

I samma stund som du pratar med henne i telefon och ger henne mer komplimanger så sitter hon och ler, hon sitter och tänker att du är världens underbaraste kille. Att en kille som du orkar lägga ner tid och energi för att ens kalla henne vacker. Du väcker ett intresse hos henne. Ni pratar oftare och oftare och oftare. Hennes leende blir starkare. I samma stund som du säger "jag vill verkligen bara ha dig, jag tycker om dig så mycket, du är den enda" så sitter tjejen i telefonen och bygger upp känslor. Du behandlar henne som en prinsessa, du behandlar henne som det dyrbaraste du någonsin haft. Och att du lyckas behandla henne så bra bara genom en mobiltelefon. Ni vill verkligen träffas. Det är dig hon har i tankarna hela tiden, det är dig hon tänker på i skolan när hon sitter och pluggar. Det är dig hon tänker på direkt på morgonen när hon vaknar, och det är även dig hon tänker på när hon skall sova. Du har fått denna tjej att verkligen börja gilla dig. Dina ord får henne att smälta, dina långa fina meningar får henne att vilja kämpa för bara just dig. Ni bestämmer en tid för att träffas. Du träffar henne och du är så sjukt mycket bättre i verkligheten. När hon är i din närhet så förflyttas hennes inre till en annan dimision. Du får henne att må så bra. Ni går hem till dig. Ni pratar om allt mellan himmel och jord. Till slut när ni sitter där och pratar så ger du henne en kyss, en kyss som hon i den studen aldrig någonsin kommer glömma. En kyss som var nyckeln till hennes inlåsta känslor som hon har för dig. Hennes leende blir större än någonsin. Ni fortsätter kyssas, för det är exakt det enda hon vill, att få känna din närhet är den största tryggheten för just henne. Det blir mera intimt och ni har tillslut sex efter allt kyssande. Att få ha sex med dig var helt sagolikt för henne, hon tyckte nog att det gick lite snabbt fram, men vad gjorde det? Hon var ju helt kär i dig. 

Hon gick hem. Hon satt med ett leende på läpparna hela kvällen pga just dig. Du hade verkligen fått henne kär. Hon sitter och ler mot sin mobiltelefon i hopp om att ditt namn skall dyka upp på hennes display. Att just ditt namn skall dyka upp där du antingen ringer eller skriver. Det börjar bli sent och hon skickar dig ett långt godnatt sms där det b.la står hur mycket hon tycker om dig. Hon tänker att anledningen till att du inte skrivit någonting är nog för att du är upptagen med något annat. Hon somnar med ett leende. Morgonen efter så öppnar hon mobilen snabbt som blixten för att se om ditt namn dykt upp på displayen, men nej. Du har ännu inte skrivit. Hon blir orolig och ringer upp dig och du klickar henne. Hon börjar få en liten klump i magen, den tryggheten du gav henne fanns inte vid liv längre. Hon blir orolig. Hon låter dig vara för att inte verka jobbig. Minuterna går, timmarna går, dagarna går och du har ännu inte hört av dig. Men hon ser ändå att du är aktiv på sociala medier.Tillslut så en dag så kommer ditt efterlängtande namn upp på hennes display. Hennes mage pirrar till av kärlek. Hon öppnar mobilen, och från det där leendet hon hade på läpparna av att du äntligen kontaktar henne försvinner. Hon känner att tårarna börjar tränga sig fram i ögonen. Hon visste inte vad hon skulle göra. I smset du skickat så skriver du klart och tydligt att du inte vill ha henne, att du inte har några känslor för henne trots att du gett henne förhoppningar om det innan. Du skriver att du inte vill ha ett förhållande med henne och att du inte orkar snacka med henne. I det där smset så sabbar du en oskyldigs tjejs värld. Hennes värld rasar samman, dem där förhoppningarna du gett henne om att det en dag skall bli du och hon bara brakar ihop. Hon ringer till en kompis för att prata av sig och berätta allting som hänt. Och i samma veva som hon förklarar allt så berättar kompisen att just du hållit på med en massa andra tjejer. Kompisen berättar att du legat med tjejer minuter efter tjejen som verkligen gillade dig gått. Hon får höra allt om dig, hon får se sms konversationer du skrivit med andra tjejer. Hon får veta allt. Hon får veta allt exakt allt. Tjejen du sa att du tyckte så mycket om, att hon var den enda för dig att du bara ville ha henne har fått henne att tappa tilliten för alla killar. För dem meningarna du sa till henne trodde hon på, hon hade inga som helst planer på att inte tro på dem orden. Från och med nu så kommer hon i princip aldrig tro på dem orden förrän någon bevisar det för henne. Det kommer ta lång tid för henne att tro på liknande ord igen, för du sa trots allt samma sak och ändå så svek du henne pga att du var alldeles för kåt för att kunna vara ärlig.

     

TACK

2016-05-27 09:20

Tack alla ni som ställt upp. Tack till er som har gått in å läst mitt inlägg, tack till er som har funnits här för mig när jag haft det som jobbigast. Ni e guld allesammans.
Hur e livet nu?
Livet atm rullar på. Har en föreläsning torsdagen den 2 Juni i en aula i Visby där jag och mina 3 andra girls skall föreläsa om näthat och mobbning. Och sen så kommer en väldigt rolig nyhet..

Jag skall vara "musikansvarig" med andra ord DJ på skolavslutningen när Petter skall spela. Hur najs??

Tänk att jag orkar göra detta trots all skit jag fått gå igenom. Och nu skall jag spela igen.. Så jävla lycklig, man skall inte låta mobbarna vinna..

Tack till er alla. Ni är guld.

   

En helt vanlig tjej som inte vill bli hatad.

2016-03-21 11:06

Jag valde inte detta, jag valde ingenting. Det var ni som bestämde.

Denna tid mådde jag bra, liten och inga problem.

     

Låter dom mig va när jag väl ligger i kistan?

2016-03-20 11:45

En lång vecka har nu passerat. En lång och sorgsam vecka. Frågor utan svar, och svar utan mening. Well. Dom flesta vet nog vad som hänt. Men till er som inte vet läs vidare.

Lördag 12/3-16


Jag och mina vänner hade bestämt i ca 1 vecka att vi skulle ses på lördagen. Vi alla skulle umgås och ha det så sjukt bra. Vi tog bussen 17.50 från Slite till Visby och drog hem till en kompis. Vi umgicks hela kvällen och hade det så sjukt bra, bra för att vara sant faktiskt. Vi pratade, skrattade, spelade och umgicks helt enkelt. Klockan 23.45 gick vår buss.
Vi tog bussen tillbaka till Slite. Var hemma ca 00.25 När jag kom hem så låg min pappa och sov och mamma kollade på film i vardagsrummet. Jag gick in på mitt rum och lämnade väskan sedan så gick jag ut till mamma i vardagsrummet.
Det första min mamma säger är
- Jag är så jävla förbannad!

Och min första tanke är att jag säkert gjort något.. Och jag frågar henne vad det var som hade hänt och då berättar hon att vid ca 23.20 så hade pappa vaknat av att det var folk utanför deras fönster och pratade. Sen kanske 30 sekunder efter så hör både mamma och pappa smällar mot mitt fönster samt mot bilen. Dom springer ut och då har dessa tjejer och killar hunnit sprungit en bit ifrån huset. Mamma och pappa var självklart chockade så mamma skriker

- Vad fan håller ni på med?!

Och då brister en utav pojkarna
- DIN DOTTER ÄR EN HORA

Sedan så "springer" dom därifrån.

 

Alltså på riktigt. Hur jävla långt skall detta behöva gå? Jag vet vilka dessa är och vi håller på att utreda en massa.
Men ärligt, varför? varför kommer ni hem till mitt hus där jag skall känna mig trygg och kastar massvis med ägg på mitt fönster och skriker till min mamma att jag är en hora? VAD ÄR FELET?! En av dessa killar som var med och kastade har jag pratat med min kurator om tidigare och hon har pratat med han i tidigare perioder om att han skall låta mig vara. I meningen " låt mig vara" är det inte folk förstår? Jag finner inga ord för hur lågt människor kan sjunka. Hur i helvete tänker man som människa när man gör såhär mot en oskyldig? Hur tänker man när man går hem till en okänd och oskyldig människa och äggar hela personens hus?! ärligt vad är felet?! Vart sitter eran spärr och vart går eran gräns? Det som är skönt är att jag vet exakt vilka dessa personer är, dom var inte så diskreta med sociala medier om att det var dom. Jag har också bevis på att det var dom med tanke på vittnen och konversationer på mobiler. Men jag känner såhär, skadestånd, böter, straff det kommer inte hjälpa mig någonting. Det dom gjort sitter kvar. Det kommer alltid sitta kvar. Att man kan trycka ner en människa så hårt som dessa människor gör. Hur i helvete orkar man? Vad vill ni att jag skall göra? Och det sjukaste är att anledningen till att dom gör detta är för att jag skrev på min instagram för 1 ÅR SEN att jag var dj. Jag var musikansvarig på olika avslutningsfester och ungdomsgårdar för att personal samt ungdomar ville det. Och detta får jag för det? Herregud väx upp. På riktigt. Och att ni sitter och skrattar åt självmordsförsök är SJUKT. Det är ni som borde må dåligt INTE JAG. Det är ni som borde ha dåligt samvete, det är ni som borde skita i att gå till skolan för att ni är rädda, det är ni som borde gå igenom den smärtan jag går igenom pga att NI som gjort att jag fått den.
När skall ni låta mig vara? när skall jag kunna få läka mina sår från tidigare perioder? Jag tänker inte vänta tills jag ligger i en kista. Jag tänker inte göra  det. Ni måste inse att det ni gör är helt ofattbart. Det ni gör skadar en människa. Och ni skadar inte bara mig, ni skadar min älskade familj också. Vad har dom gjort? vad har dom gjort er? Visst min mamma och pappa må ha skapat mig men det är inte deras fel. Dom visste inte att dom skulle få ett barn som är så grymt hatad pga sjuka anledningar. Jag finner inga ord på hur krossad och rädd jag är. Låt mig bara vara, SKÖT ERAT LIV SÅ SKÖTER JAG MITT. Jag orkar inte leva livet såhär längre. Varför skall jag gå igenom detta? Jag är en helt vanlig människa. Jag har ett hjärta och känslor precis som ni. Hoppas ni en vacker dag inser vad ni gjort, för detta är inte okej. Inte okej någonstans.

Skärp er nu.

Jag ger inte upp

Jag är stark.          

Sånt som ger en självförtroende

2016-02-24 08:43

Bara för att jag använder löshår så är jag varken bitch eller hora. Bara för att jag använder lösögonfransar så är jag ingen hora, bara för att jag går klädd i vad jag vill så är jag ingen hora. Bara för att jag är mig själv så är jag ingen hora. Jag är bra som jag är, jag förtjänar bättre än det här. Jag förtjänar inte att bli nertryckt. Jag förtjänar inte att behöva må såhär. Jag är en människa precis som alla andra. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att kränka någon. Jag skulle aldrig ha mage till att ens kasta ägg på någon annans hus. Jag skulle aldrig be en människa att ta sitt liv. Vet ni varför jag aldrig skulle göra det? För mina föräldrar har uppfostrat mig till att man inte gör så, och jag vet hur det känns att bli nertryckt. Jag är ingen bitch, jag är en sjukt snäll människa. Så ni som inte vet det, lär er det.

Jag har varit så nära på att ge upp helt.

2016-02-23 19:31

Hej allesammans. Nu har det gått några dagar sen mitt senaste inlägg. På 2 dygn så var det ca 2000 personer som läst mitt inlägg. Det var massvis med folk som hade delat och gillat och taggat mig i fina inlägg. Alltså ni e bäst.

Jag vet inte hur många gånger jag varit nära på att ge upp hoppet helt. Jag blev van helt enkelt. Jag blev van med att folk kastade ägg på mitt hus, jag blev van med att folk hängde ut mig på sociala medier, jag blev van med att höra folk skrika efter mig i skolan, jag blev van med alla blickar, jag blev van med att må dåligt. Efter allting som hänt så gick jag in i en depression, en djup depression faktiskt. Det var så jobbigt att vara så hatad av så många pga att jag var "dj".
Och det som fick mig att tappa respekten för så många människor var när dessa 18-23 åringar svarade så sjukt uppkäftigt när jag bad dom ta bort inläggen om mig och bilderna på mig. Kunde få till svar

" hahaha skyll dig själv"
"skiter i hur du mår, du har själv satt dig i denna sits"
"aa du får skylla dig själv"
Detta var några av svaren jag fick när jag bad folk låta mig va. Det är sjukt. Helt jävla jätte sjukt.
Nu idag så mår jag lite bättre, efter allt stöd jag fått från mitt senaste inlägg så kan jag inte vara mera tacksam. Har fått så många fina meddelanden. Blir så glad och så tårögd.
Detta med näthat skall stoppas samt mobbning. Ingen skall få behöva gå igenom det jag gått igenom.
Att folk kommer fortsätta kalla mig "dj-agnes" får jag nog leva med, för ingen kommer nog ta tag i sig själv och inse hur jävla ont det gör. Hatare älskar att hata för att dom e osäkra.
Och jag hoppas för allas skull att ni människor som är vuxna och håller på såhär, ta hjälp. Det är egentligen inte jag som borde gå till bup och kuratorn för att må bra. Det är ni. Ni som inte kan acceptera ett "Nej" och "Låt mig va". Visst jag hade förstått ifall det var 12 åringar som höll på. Men nu är ni 18 till 23 år. Ni skall veta vart gränsen går.
Ännu en gång, tack så jätte mycket till er som stöttat mig och gett mig hopp. Kärlek till er, ni är bäst och ni äger.

       

Nej jag tänker inte sitta och gråta pga att ni misslyckat med att förklara va...

2016-02-20 13:42

Jag är så trött, riktigt trött faktiskt. Rubriken är ganska grov och menar inte på att lägga skuld på föräldrar. Men man börjar undra vad som fått barn/ungdomar/vuxna att kränka någon oskyldig människa så jävla hårt. Hur långt skall det behöva gå? Hur ofta skall man få behöva säga sluta tills någon slutar? Hur ska man göra för att fejka ett leende dag för dag? Hur skall man gör för att må bra?

Varför, varför, och ännu en gång VARFÖR? Varför sitta och skriva till mig att jag skall ta livet av mig för att inte är som alla andra? Varför lägga ut bilder på mig och min familj på sociala medier och skriva att jag är ful och att min familj är likaså? Varför fortsätta med namnet "dj-agnes"?! VARFÖR? I meningen "låt mig vara, jag mår dåligt" är det ni inte förstår? Vad gör ni föräldrar när ni hör att erat barn kränker en annan människa?
Och ni som är 18-23 år, vad gick fel? När man är 18 år så är man VUXEN. När man är 18-23 år så sitter man inte och hänger ut någon och verkligen inte YNGRE människor. Ni skall vara vuxna så vem är det som misslyckat med att förklara det för er? Skärp er på riktigt nu. Är så äckligt trött på att se mitt namn på sociala medier och bilder på mig. Jag är så trött på att ni människor som kränker mina vänner pga att dom umgås med mig. Jag är så trött på er alla. Hoppas att ni lär er en sån jävla läxa. Hoppas ni får SKIT dåligt samvete när ni blir äldre.

Från och med NU så kommer jag polisanmäla ALLT som skrivs om mig för jag e trött på att behöva må såhär dåligt. Jag tänker inte svika det jag lovade min kompis på hennes egna begravning. Jag skall kämpa för Klara.
           

Det är inte värt att ge upp livet pga idioter!

2015-10-17 17:27

   Hur många gånger har man inte behövt höra från olika människor att det blir bättre? Själva meningen "Det kommer bli bättre" får en att må illa när man redan mår som värst. Nejnejnej man kommer aldrig kunna tänka att "det blir bättre" när man mår som värst och verkligen ligger på botten. MEN hörrni, det blir det fan. Det blir bättre, det känns verkligen inte så i den stunden då man mår som värst, men när man själv märker framsteg så inser man hur mycket bättre det kommer att bli.
Jag mår själv just nu en aning dåligt, men jag tänker inte ge upp. Trots att jag får läsa om mig varje dag och se bilder samt att få höra folk skrika en massa åt mig så tänker jag inte ge upp. Blickarna i skolan gör mig bara starkare, det får mig att känna att folk verkligen lägger ner sin egna tid på att kolla på mig. Dom kollar på mig för att kunna rätta mina brister, men ändå så lyckas dom inte. Jag är så jävla stark. Och jag kommer aldrig att ge upp, trots att jag verkligen ligger på botten så försöker jag få det lilla snöret att hålla när jag klättrar upp.

Jag vet själv om att det finns oändligt många människor där ute som går igenom samma sak som jag nu. Och fyfan vad jobbigt det är. Fyfan den där klumpen i magen man får varje morgon för att gå till det stället där vi lär oss saker, där vi får in så mycket lärdom i våra hjärnor så att vi kan växa upp och bli vuxna och skaffa jobb. Att behöva ha en klump för att gå till ett ställe där vi bygger upp vår egna framtid. DET ÄR FEL. Varför ska vi låta IDIOTER förstöra vår framtid? Varför ska vi höja deras självförtroende för att vi låter dem sänka vårt? Vi alla är starka. Starka så enda in i helvetet. Och ingen skall få förstöra för oss. Det som gäller är att vi måste höja vårt egna självförtroende! Vi måste veta om att vi varken är fula eller horor. För att om vi själva vet det så kan dom inte få oss att tro det.
DU som läser detta exakt just nu, du är så sjukt jävla fin. Du är värdefull och du är gudomligt vacker. Du är inte bara grym, du är en fantastisk människa också. Och JA det är exakt DIG jag menar.
Ställ dig framför spegeln och så tittar du på dig själv och så tänker du
"Ingen annan är som jag, jag är så jävla bra och så sjukt snygg" För sanningen varar längst.
Alla gånger man känt att man inte dugit för någon, alla gånger man bara vill hoppa. Tänk att alla dom gångerna så har vi själva valt att inte ge upp. För vi finns här idag. Tillsammans är vi alla starka och vi ska bekämpa mobbningen.

Om det är någon som skall ge upp så är det mobbaren själv. Dom skall ge upp med allt sitt hat mot oskyldiga människor, dom skall sluta trycka ner andra för att kunna komma högre upp själv.

Vi lever nu idag, och vi skall inte avsluta vårt liv pga dom som vill komma högre upp själva. Varje gång någon säger till dig att du är ful och lyckas få dig må dåligt så ställer dom sig på dina axlar och hoppar. Men DU kan själv välja att gå undan när personen är i luften och ramlar. Visa att du är stark. För du är stark.

Du får jätte gärna höra av dig till mig om du mår dåligt eller liknande så kan jag försöka hjälpa dig. Och om jag inte riktigt kan hjälpa så ska du veta att jag lyssnar och finns där för dig.

Ni kan nå mig på antingen Facebook eller Kik, till er som kanske inte har internet jämnt får jätte gärna skriva till mig på Facebook eller Kik så lämnar jag ut mitt nummer.

Facebook: Agnes Du Vet Lehrberg

Kik: agneslehrberg

  Kan jag le när jag mår skit, så kan DU också det!

NÄTMOBBNING ÄR LIKA ALLVARLIGT SOM MOBBNING ÖVERHUVUDTAGET

2015-10-13 20:00

Well nu tänker jag inte vara tyst och fejka dedär leendet på läpparna. Jag går nu genom grymt mycket nätmobbning på sociala medier samt "fysisk" mobbning i skolan. Ni som går in på detta inlägg har nog hört om namnet "DJ-Agnes" well that's me. Men det såkallade "namnet" används inte till något bra, det används som narr. Jag har nu sen Juli fått gått och höra å läsa ÖVERALLT DJ-Agnes.Visst fine, namnet DJ-Agnes är ingen big deal, men när det används till mobbning och narr då klarar jag inte av att hålla det inne. På riktigt nu alltså. Till er människor som sitter och skriver ut att jag är en hora, slampa, fitta, dålig dj osv. Vart sitter respekten hos er? Hur tror ni det känns för min älskade familj att få höra så mycket skit om sin dotter, syster, kusin, barnbarn, systerdotter, guddotter m.m? Hur tror ni det känns? Och allt detta skit startades när jag skrev ÄRLIGT på min instagram profil att jag är DJ på Gotland. JA jag är DJ, fast ingen utbildad. Jag spelar musik på ungdomsgårdar, ungdoms fester för att jag vet hur man gör, jag vet hur man fixar med ljudet, jag vet hur man höjer basen osvosv, och det vet nog ganska många. Jag har själv proddat 2 låtar, men det är som sagt 2 nybörjare låtar som jag själv väljer att inte visa någon. Men ändå, varför skall jag få sitta och ta en massa skit för att jag var ärlig i min instagram profil? JA jag är DJ på ungdomsgårdar och det kallas DJ på ungdomsgårdarna när man sköter musiken.. SÅ VAD ÄR FELET?! Vad är meningen med att slösa sitt syrefattiga lilla liv på att kommentera att jag är sämst osv? Har ni ens hört mig? På riktigt är så trött på att läsa om mig själv överallt angående att jag är en sån dålig DJ, att jag är en hora, fitta, slampa osv pga en liten jävla text. Jag tänker inte sluta spela musik på olika gårdar eller avslutningsfester pga er idioter som försöker sabba allting för mig.

Till er som skriker efter mig i skolan.
Hur mår ni? Hur går det? Hur känns det att trycka ner en människa så djupt ner när hon bett alla runt om att sluta? Hur känns det att ni får en människa att må så fruktansvärt dåligt så h*n inte vill gå tilll skolan? Säg mig hur känns det? Och till er människor som ger mig såna grova blickar samt skrattar åt mig, hur mår ni? hur känns det? vad får ni ut av detta?
Jag mår inte alls bra nu, jag mår så grymt dåligt. Jag vågar inte ens gå till skolan längre pga allt skrikande efter mig och allt som skrivs om mig. Alla falska anklagelser m.m Nu snackar vi om att detta är gymnasiet, detta är alltså folk från 16 år upp till 18/19 år som håller på. Borde inte vi börja bli vuxna? Eller tycker ni att det är okej att mobba någon? På riktigt, jag tänker dela med mig utav lite som skrivs om mig VARJE dag, Men detta är bara oändligt lite utav det som skrivs. Lär redigera texten senare och sätta in flera bilder. Men här är i alla fall lite.

                           

Kanske dags att ni öppnar ögonen och inser vad ni faktiskt sitter och skriver ut om mig. Och detta är bara en sån sjukt liten del. Och jag vill inte polisanmäla för jag vet att polisen ändå kommer att lägga ner allting så det är inte ens värt.

NEJ MOBBNING ÄR INTE OKEJ NÅGONSTANS.

2015-10-07 20:01

Varför i hela världen skulle det vara okej att hänga ut någon på internet? Varför i hela värden skulle det vara okej att skriva till en människa att h*n inte räcker till? Varför i hela världen skulle det vara okej att påpeka NEGATIVA grejer om en annan människa? Varför i hela världen backar människor för mobbning?

Varför kollar dom bara på? Varför gör dom ingenting? Jo för att dom är brutalt fega.

Under alla dessa år som tonåring så blir jag aldrig förvånad över att se folk ensamma i matsalen, är inte direkt förvånad att se gråtande människor överallt, och är definitivt inte förvånad över att se olika människors fullständiga namn slängas ut här och var på internet. Nej hörreni jag är inte förvånad ett jävla dugg.

Denna mobbning, denna äckliga vidriga lilla mobbning som tydligen tillfredställer osäkra människor i hopp om att dom skall känna sig någorlunda bättre än någon annan.. eller?

Vart sitter den där osynliga " STOPPA MOBBNINGEN" knappen? Vart sitter den? Och vart är alla modiga och självsäkra människor när någon annan människa blir totalt kränkt? VART ÄR NI?

Vart är respekten hos dessa osäkra och totalt vidriga människor? Vart sitter eran respekt? När blev det okej att sparka på någon som redan ligger? Varför trycka ner människor för att ni själva skall verka bättre?
Blir så fruktansvärt äcklad och trött. Att nu i dagens samhälle behöva vara orolig för att öppna upp sociala medier för att sedan sökläsa och se ifall någon hängt ut en. Att man skall behöva vara rädd för att ens föräldrar, syskon, kompisar, kusiner m.m skall se vad som står om en på internet. Borde vi tillåta detta? NEJ!
Är det okej att kalla en annan individ för tjock, ful, äcklig, hora? Är det okej? NEJ, precis så varför låter vi detta ske? Varför gör vi ingenting? Varför ändras inte samhället? Är det okej att ca flera miljoner tar sitt liv pga mobbning? MEN NEJ!

Tänk ifall inte denna mobbning hade funnits, herregud vad bra alla hade mått då. Hur kan vi göra för att förhindra den? Kanske kan vi tänka på vad vi skriver/säger till andra? Kanske behandla alla med respekt istället för att spotta på en?

Mobbningen lär nog aldrig försvinna från världen pga för många osäkra människor som endast söker status och uppmärksamhet, MEN man kan försöka minska den. Så hädan efter kan man tänka efter vad som kommer ut ur ens mun. Man kanske inte behöver säga att en annan människa är ful eller äcklig pga att man själv tycker det? Man behöver inte slå en annan människa för att man själv tycker att det kanske hade varit finare med blåmärken lite överallt på någon annans kropp?
I dagens samhälle kan man vara hur jävla anonym man vill, man kan ljuga och säga att man heter Eva 25 år, när man egentligen heter Kim och är 14 år för att kunna trakassera andra. För i helvete detta är inte okej någonstans.
" Hej jag är anonym jag kan skriva vad jag vill för att ingen vet att det är jag" tänker i princip dom flesta i världen. Är det rätt? NEJ.
Alla är så oändligt fega när det kommer till att vara anonym. Dom är äckliga råttor som behandlar människor olika pga utseende, kroppsform, personlighet osv. ALLA MÄNNISKOR ÄR INTE LIKADANA. Alla är grymma på sitt jävla sätt även mobbare, men mobbare föredrar att visa sin oändligt äckliga respektlöshet och sina äckliga sidor för att verka bättre än andra. Men djupt inne i en mobbare så finns det.. En berättelse där det visar att man egentligen är sjukt osäker och vill ha uppmärksamhet. Men tro mig mobbare, din uppmärksamhet betyder inte ett skit, din status skiter folk fullständigt i egentligen.

Till er som är utsatta.
LÅT ALDRIG MOBBARE SÄNKA DITT SJÄLVFÖRTROENDE FÖR DÅ HÖJER DU DERAS.

Peace out.

Är jag tillbaka igen?

2015-06-12 21:40

well, hej ännu en gång haha typ ett halvår senare  

Som sagt jag bloggar aldrig längre pga att jag inte har någon såkallad "bloggork" vilket är riktigt tråkigt nog.

Ville bara uppdatera med att säga att jag lever och att ni jätte gärna får följa mig på instagram

-Agnesfatness

där uppdaterar jag dagligen!
Så börja följa mig där så hörs vi!
kraam

btw en liten bild från balen     saknar er!

Jag vet vad ditt barn önskar sig. En vit jul.

2014-11-19 16:23

Och nu kanske några tänker
"Ja med, vem vill inte ha en vit jul med massvis med snö?"
Nu snackar jag ej om snö. Nu snackar jag om en alkoholfri jul.
Julafton är årets höjdpunkt för många barn i världen. Det är deras favorit dag. Och det sista dom vill är att den ska förstöras. Men, ifall alkohol blir inblandad då kan jag säga er att barnens julafton är förstörd. Det är för jävligt som barn att få uppleva sin favorit dag med Sina föräldrar påverkade. Usch. Jag är själv uppvuxen med väldigt mycket alkohol. Och jag AVSKYR påverkade människor.
Men ärligt, ifall man skaffar barn så tycker jag ändå att dom borde gå före alkoholen. Alkohol är verkligen inte kul för omgivningen. Tänk alla barn där ute som måste få behöva uppleva sin julafton med fulla föräldrar. Det är bokstavligen hemskt som barn. Hoppas att dom flesta föräldrar kan försöka ha en sån vit jul som möjligt för sitt barns skull
#vitjul2014

DOM BORDE FÖRBJUDA PÅVERKADE MÄNNISKOR PÅ BUSSEN

2014-10-12 12:23

Är det bara jag som tycker att busschaufförerna borde förbjuda människor som är påverkade av alkohol på bussen? Har varit med om några gånger då dom påverkade människorna börjar skrika en massa grejer till mig, t.ex Att jag är en fitta för att jag ej vill låna ut min mobil till en okänd människa eller att jag är dum i huvudet pga att jag ej visste om att busschauffören ej hade någon mobil? Jag tycker det är så jävla fel. Jag avskyr påverkade människor, jag tycker att det är riktigt obehagligt. Mina vänner har varit med samma sak ungefär, fast lite "grövre" grejer. Jag tycker att det borde förbjudas med påverkade människor på bussar, både för att det är väldigt obehagligt och för att dom skriker så extremt mycket(nu menar jag verkligen inte alla). Alla förtjänar att få åka buss, men när det kommer till dom som ej kan hantera vad dom gör då går det över min gräns.
Detta är bara MIN åsikt. Jag menar absolut inte att alla ska tycka och tänka som jag, men hoppas att någon där ute förstår vad jag menar i alla fall.