RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-10-09 20:02:28

trixanable

Sometime this night

2012-02-08 02:00

Somliga dagar... Somliga nätter vi går runt i cirklar och undrar, funderar och filosoferar tysta för oss själva. Somliga stunder kan man undra om man räcker till, om man är nog bra till att uppfyllla det kompletta livet för sin själsfrände. Vad är rätt och vad är fel egentligen? Ska man bygga på den tolerans man redan har eller behålla det stadiet jag redan har då jag tolererar allt från himmel till jord, känns som jag sväljer knivar till frukost och att fälla tårar är ingen mer mening att tala om. Hade varit skönare med mera tolerans då men med den kärleken jag har til Mattias är det inte lätt att bygga grövre tolerans inte. Ta min plats en vecka... Hör,Känn,Se och känn doften... du skulle aldrig klara av det jag gör och det säger jag inte för att nedvärdera utan jag säger det för att det är sanningen i livet vi lever i nu. Jag bär smärta för min Mamma, för min älskade syster Josephine som jag har en stor del av livet att tacka för, för min stora kärlek Mattias framför allt,min lillebror Bastjan som bor hos sin mamma, mina vänner och min pappa som är utarbetad och har hamnat fel. Ignorera och dölja smärtan,blunda för ditt liv och bestraffa ditt inre och yttres kraft är ett lidande som slutligen kommer till både dig och mig. Ni har alla något gemensamt, jag Trice Yasmine Natascha Becker älskar er som fan! Mattias min stora kärlek som jag har stor term av hopp,tro och kärlek till.Jag har extremt djup till Mattias och utöver det en enorm tolerans bl.a som kan göra en aning ont när man älskar en persn så pass som jag älskar honom. Mattias är allt jag kan önska mig. Mamma ställer upp även när hon ej har råd och egentligen ej har möjlighet.Pappa är mer inåt drivet och en mille snålare i jämnförelse med Mamma om man tänker på inkomst och sedan på att jag är hans dotter.Jag vill inte vara någn äcklig rikemans unge men lite hjälp med mina utgifter hade inte varit fel... som kompensation tycker jag att Mattias och jag ska få hyra övervåningen i huset.Jag tycker faktikt det är synd att Pappa har det arbetet han har som bara är stress,beräknande,stämpel i pannan,utbrändhet och lite tid med familj och vänner.Det är det ända jag avundas med "Svensson Senssons" att dem har tid med sina relaterade,vänner och sin partner framför allt.För menar på efter jobbet hemma sitter bara pappa och jobbar med datorn ju och är osocial... fucking boring rent ut sagt! Men jag klarar mig fint :) jag har min fina familj med Mattias och våra fina familjer Christel.J och hennes sambo Ulf.S, Bobbo ,Josephine.B och Mamma Sophia.B aa jo klart det är ju Farmor.J med  och sen har vi fler relaterade syskon men det är en annan historia. / Trice Yasmine Natascha Becker   

Somedays

2012-02-07 14:30

I Found Myself In You.. det gör ont som fan men käreken överväger allt till andra termer, försvagas man av sorg eller växer man av tolleransen tro? Att omvända tankebanorna och ignorera känslorna för att inte falla när ondskan kommer på besök. Det är inte så lätt som en del tror men man kämpar på i alla lägen för allt i alla fall. Jag älskar min lillebror Bastjan som är 9år om en vecka men som jag bara vill undvika på samma gång för att inte krångla till allt ännu mera för både honom och mig men det kanske är själviskt.. jag vet inte. Min syster Josephine saknar jag som fan just nu, om hon kunne ligga brevi mig och käka grönsaksdipp till en film och mysa.. men hon e hemma och har öron inflamation och stressar med jobb och skolan samtidigt tyvärr. Mattias min underbara älskling är inte hlr hos mig nu, han är någonstans.. någonstans långt långt bort. Att han är borta idag käns inget vidare bra men det är väll en sånn ignorera mina inre känslor dag idag dådå antar jag. Det kan bli så ibland, gör ont som fan.. var redan imorse som om jag hade svalt en kniv av något slag, inget härligt eller hur? Alla kan inte veta, alla kan inte se och förstå... tro och lita på vad som egentligen som är jag. Ibland önskar jag att jag kunde byta pats med dem så de visste hur det var och hur det kändes för ett slag. Fan, jag skulle ringa Mamma idag med men klarade det inte för jag inte kände mig hel med att prata med henne om det jag skulle när de som står mig nära inte tror mig och bara nerverderar. Jag klarar mig.. det har jag alltid gjort. Orkar inte bry mig om små gnabbet lixom som ändå kan göra mig illa i mening eller inte mening inte vet jag. Aja KRAM på er!