Då var det spikat
I ett familjeråd kom vi överens om några saker vi ville jobba på i hemmet för att vi alla ska trivas bättre.
Så nu är det spikat i väggen
Han som glider på moln, Han är inte den som nöjer sig
Tänk, Han nöjde sig inte med att bara skapa oss, lika sig, vackra och unika,
med en egen förmåga att skapa, med våra händer och med våra läppar.
Nej Han var inte nöjd, för vi skapade en distans, en distans i relationen som Gud inte ville ha.
Han nöjde sig inte heller, ”bara” med att skicka sin egen son för att växa upp som oss,
mitt ibland oss, uppleva de stadier vi människor är med om genom livet.
För att sen ta ALLT vårt tunga bagage och våra felsteg på sig. Och dö för oss!
Jesus Kristus, Han kom med nåd, nåd och förlåtelse.
Men nej Han kunde inte nöja sig med bara det. Han ville inte nöja sig med det.
Utan Jesus uppstår, från de döda. Visar sig för många, samlar sina vänner.
Ber dem berätta om Honom, men inte bara för att bli upphöjd,
utan för att inte någon ska behöva gå miste om Guds kärlek, nåd och förlåtelse
och det fantastiska som Han förbereder för oss i sitt perfekta rike!
Men Han nöjer sig inte där heller.
För när Jesus äntligen är redo att glida upp på ett moln, upp till Gud fadern.
Kristi himmelsfärd.
Då, då berättar Han, genom Jesus, att Han kommer skicka en annan hjälpare,
som alltid ska vara hos oss. Guds egen ande.
Han vill bo i oss, Han nöjer sig inte med att bara möta oss i kyrkan.
Han vill ha en egen relation, med var och en av oss.
Han nöjer sig inte med religion, det här handlar om relation!
Men Han nöjer sig inte här heller, där vi står idag, nej nej.
En dag, så kommer Jesus tillbaka, så som han åkte upp. För att vi, vi som vill,
ska få vara tillsammans med Gud i all evighet! DET är vad Han vill.
Det kallar jag en stor Gud!
Inte stor för att Han kan hålla jordklotet i sin hand,
utan stor för att Han, på grund av sin kärlek, går igenom allt, för DIG,
för att Han älskar dig!
Inte för att du ber dina böner, går till kyrkan eller gör goda gärningar NEJ.
För att du är du! Han älskar dig precis som du är!
De två äldsta är off to school.
Solen lyser vackert på de gröna träden
men visst hade man hoppats på lite mer än 11 grader
i slutet på Maj..
men det spelar kanske inte så stor roll just i dag,
för här hemma är det kurering efter magsjuka med minstingen,
inte heller vad man hoppats på, en dag i Maj.
Men nu blir det förhoppningsvis bara bättre.
Många lediga dagar och sommar framför.
Lite mer tid för spontanitet, picknick och
turer med kanoten.
Men idag får vi nöja oss med mysiga testunder
titta på film, jobbplanering, lite fix här och var
och tvätta förstås
En sån dag blir det idag, en dag i Maj!
Ritarverkstad!
6åringen inspirerar mamma, mamma inspirerar 7åring, han inspirerar lillebror, snart 4.
Och så går det runt.
En mulen lördag och det passar perfekt med lite hemmamys och alla gillar vi att rita !
Man får inte låta sig hindras av lite kallt regn.
Så många soliga dagar har vi haft nu och det har varit fantastiskt
att vistas så mycket utomhus.
Vi har ätit någon måltid ute nästan varje dag och gjort fler utflykter
och lyckats dra med kompisarna.
Idag var det regn och flera familjer som inte orkade ge sig ut, av flera skäl,
men vi var 3 tappra familjer som trotsade vädret
och begav oss till vårt utflyktsmål.
Det tog tid att få fjutt på elden, men med några ivriga barn och
2 ihärdiga mammor fick vi slutligen en bra brasa och helt okej glöd.
Goa korvar, blöta barn och nöjda föräldrar.
Det gör vi om!
Här igen! Sugen på att skriva och dela med mig!
Som hemmamamma är jag mycket missnöjd med mig själv,
för på sistone har jag tappat mycket av den jag vill vara
eller det jag vill göra
Jag har gett mina barn alldeles för dåligt med tid
och vi har gjort mycket mer det jag velat istället för vad de velat.
Vi har glömt bort att ta vara på naturen sen kylan kom,
barnen har glömt vad picknick är och världen omkring oss
har blivit mer vuxen än barnslig
Nu är det dags att backa ett steg, iaktta barnen, lyssna in
och inte minst GÅ UT!
Vi har börjat äta många luncher ute på altanen och idag var vi ute,
mest i skogen, i över 4 timmar.
Ute har jag lättare att lyssna, inte lika mycket annat som distraherar
mina tankar. Ute är det friskt, vackert och stort
Ute får fantasin flöda och kroppen må bra.
Så vi packar ryggsäcken, skriver till några kompisar och låter benen jobba!
Och vilken helg!
En helg full av äventyr, underbar natur och fantastiska människor!
Vi firade midsommarafton ute på Strandstuviken
tillsammans med nyfunna vänner, en jättefin familj med 3 söta barn.
Vi dansade, red ponny och fikade under skydd för regnet.
Riktigt mysigt. Och en stor bonus för oss, att vår älskling,
barnens pappa orkade vara med hela dagen!
Lördagen tog vi oss en spontantur med kanoten,
som slutade i 5 timmars paddling, nya spännande vyer,
en fladdermus, picknick och ett ko-äventyr! Ett fulländat familjeäventyr.
Jag och mina 4 älsklingar!
Och så toppade vi helgen med en söndag med supergoa vänner ute i Nävekvarn.
Denna fantastiska plats gav oss plask, sol, sand, klippor, bus och utforskning och
vi njöt av varandra, fikade och skrattade.
Supermysigt! Men utan min älskade man som låg utslagen här hemma, såklart.
En midsommarhelg, fullproppad av härligheter!
Trots!
Känner du igen 1,5åringen som plötsligt inte vill göra som du vill
och bara lägger sej ner på mage och skriker allt vad en orkar,
sparkar och flaxar med armarna.
Eller 3åringen som stannar upp och tittar på dej när du säger ifrån på skarpen
och sen bara flinar åt dej och springer iväg och fortsätter med sina dumheter.
Eller 6åringen som bara ignorerar dej eller skriker
Dumma mamma, dumma pappa! hela måltiden.
Ja, det är väl bara början på all trots vi kan gå igenom under vårt föräldraskap.
Trots är något vi inte är så medvetna om när vi själva är i det.
Sen blir vi äldre och trots är något som hör till en annan värld.
Men när vi blir föräldrar och bebis blir barn,
då är trotsen ofta oerhört central, omtalad och verklig.
Men trotsen är ju något vi behöver gå igenom
för att lära, testa, utforska och utvecklas.
Vissa bara lite, andra barn otroligt mycket. Men det är gott.
Vi som föräldrar behöver bara lära oss det,
och sen lära oss att ta våra trotsiga barn på rätt sätt. Det är det trixiga.
Att prata om våra barn, högt inför andra, om att hon är så jobbig nu,
eller han är så skrikig, hon bara säger emot eller t.o.m
-Ja du är ju inget bra på att lyssna, eller hur!?
Det tror jag påverkar barnen mer negativt än vi förstår.
Vi sår in i dem hurdana de är, och de tror att -Sådan är jag, jag kan inte bättre.
Vi behöver satsa på att så in goda ord och uppmuntran.
Efter en tillsägelse, en negativ kommentar, behöver man ge 5 positiva,
säga 5 uppmuntrande sakar, 5 komplimanger innan man är där
med ett nej. gör inte så, igen.
Vi som föräldrar kan välja att möta trotsen med spänning!
över hur just mitt barn, denna lilla individ kommer utvecklas
och se det som en utmaning och ett tillfälle för dej och ditt barn
att komma varandra närmare...
Den här helgen har varit den mest
fantastiska på evigheter!
Jag och min man firade 10 årigt äktenskap!
Barnvakt, restaurang, film,
prata halva natten, mysa, sova ut
och avslutningsvis frukosten ute på ån,
långt ut i naturen i vår kanot, bara jag,
min älskling och fåglarna!
Sen fortsätter helgen när barnen kommit hem.
Det är sommar, vi tar det lugnt i trädgården, beställer pizza och bara njuter av varandra,
jag, min man och våra 3 fantastiska barn !
Sen startar den nya veckan i ett
mycket glädjande möte .
Jag har blivit erbjuden ett jobb.
Jag ska få använda några få timmar i
veckan till att ta med mej mina barn till stan
och sitta på ett köpcentrum och aktivera
barn som kommer dit.
Pyssla, leka, sjunga! Så otroligt kul!
Och nu sitter jag här på ett berg och ser på
när mina barn plockar blommor och leker.
Tacka vet jag sommar, kärlek och barn på jobbet!
En sån där dag..
När jag tar min solstol,
efter att ha satt på en maskin tvätt och tagit hand om disken
och sen sätter mej i solen, den heta solen, och blir brun
Jag iaktar våra barn som sitter länge och gräver i sandlådan
våra glada barn, som pärlar i skuggan och sen tar en sväng i hängmattan
En sån där dag när jag får lite gjort på datorn samtidigt som jag solar
och sen hänger en tvätt i trädgården och barnen hjälper till, för det älskar de.
En sån där dag, när matlådan får tina sej själv
och jag gladeligen lyssnar på alla barnens ideer och tankar,
när vi sitter i gräset och lyssnar till fåglarna
En sån där dag, en vardag i det gröna!
Onsdagste i det gröna!
I väntan på familjerna!
Nu ska det bli fest. Sol och kladdkaka!
Ja då njuter jag av livet, när jag får bjuda hem.
Onsdagste med playdate, varje vecka.
Träffa vänner och nya familjer.
Se barnen leka och inse hur rik man är!
Nu ligger korvbröd och strössel i dammsugaren
och jag fylls av tacksamhet till Gud!
Tänk att vi får ha så mycket fina vänner!
vänner som tar sej tid, engagerar sej,
kommer in i vårt hem och visar kärlek på sitt sätt.
Alldeles upprymd blir jag också av att se så mycket
söta små barn på en och samma plats!
Kan man få mer energi från något, än man får av
ett helt gäng barn som glada springer runt i ens eget hem?!
Tack alla familjer som var här igår för att fira med oss!!
Nu börjar vardagen smyga sej på,
den läskiga verkligheten tar smått sina första steg.
Men det är väl ett gott tecken.
För idag är min älskade mans första dag tillbaka på jobbet! Första dagen på 1 år!!
3mån av pappaledighet och sen 9mån. sjukskriven för sin rygg.
Men nu börjar han komma tillbaka. Den långa tiden av säng och soffa,
smärta och uttråkning/deppighet börjar gå mot en tid av glädje och rörelse.
Min man orkar nu hjälpa till lite smått, diskmaskinen, vika lite tvätt
och busa en stund med barnen.
Man ser lust och styrka, barnen känner att de får tillbaka sin pappa,
vi kan göra utflykter tillsammans och allt detta känns fantastiskt.
Men det innebär att verkligheten kommer ikapp.
En make som börjar jobba, bara lite smått, men snart mer och mer,
då närmar sej sommaren och efter den har vi ett riktigt skolbarn här hemma.
Vår äldsta börjar i ettan, är borta längre dagar, kommer hem med läxor..
nästa barn börjar förskoleklass, så 2 barn som ska iväg på morgonen,
och jag har inte min man här hemma, som jag är van vid.
Då börjar allvaret, då måste jag vara vuxen på riktigt,
då är småbarnslivet över och jag blir nervös.
Men jag tycker det är spännande med nya skeden i livet
och jag gillar utmaningar i min mammaroll.
så jag ser på det med skräckblandad förtjusning!
Och jag och minstingen får ju njuta av bara varandra några timmar.
Men nu, nu ska jag njuta av nuet.
Njuta medan vi alla 5 fortfarande är hemma tillsammans,
många fler timmar på dagen än vi är ifrån varandra.
När jag sitter vid mitt köksbord och äter mellis,
när hela familjen är samlad, ljusen är tända, teet är varmt
och vi kan sitta där hur länge vi vill, prata, skratta ihop,
titta på varandra och bara vara, då är jag lycklig.
Jag kan stanna tiden och iakta min tvåårings gasade beteende,
upp och ner för stolen, så glad och så rolig,
jag kan klappa på min 5åring, se in i hennes vackra ögon
och klia henne på ryggen där hon ligger i mitt knä på kökssoffan,
lyssna till min 6årings alla ideér och tankar kring uppfinningar och livet.
Jag är stolt över mina barn och jag är kär i min man.
Jag är tacksam att vi, trots så mycket fysiska svårigheter,
och avskalningar i den "självklara lyxen",
har fått, och har tagit oss, möjligheten att spendera så
oerhört mycket tid tillsammans som familj.
När vardagen blir tråkig, vi blir rastlösa eller går varandra på nerverna,
när tålamodet tar slut, när allt känns hopplöst,
så kan jag tacka Gud för att de dagarna kommer, på sin höjd,
vara ett minne blått och att de känslorna är så mycket mindre
än de känslorna av lycka, tacksamhet och
närhet som finns där alla andra dagar och stunder.
Att tiden vi får tillsammans och tryggheten vi skapar, banden vi knyter,
förtroendet och den prövade och starka relationen,
väger så mycket tyngre än NÅGRA andra känslor eller svåra dagar.
Det är det vi tar med oss in i evigheten!
Från lov till lov.
Nu nalkas sportlov, men mycket har hänt sedan förra lovet.
Alla hjärtans dag! Med flingorna upphällda i hjärtform, kärlekslappar till alla, hjärtgodis, fika och extra mys när barnen lagt sej.
Jag fick denna fina gåvafrån min man. Hemmagjorda smycken!
Vi har lyckats specka vårt schema rätt bra den här terminen. Inte riktigt efter min smak,
att vara så uppbokade, men det finns så mycket vi vill hinna med.
Vår 5åring har börjat miniorer och balettskola, utöver hennes kör. Men eftersom hon är "hemma" annars så blir det inte så mycket som det låter.
Fortfarande fler timmar att vara hemma i sitt rum och leva ut hennes fantastiska fantasi.
Veckan anpassas mycket efter hennes "behov" och önskemål eftersom hon har sina sista fria månader.
Vi har varit väldigt mycket med vänner, nya som gamla, alla underbara
och sen en hel del friluftsliv.
Skridskor, skidor från "kullarna" i trädgården, skogen, pulkabackar och picknickar.
En frostig morgon
När kylan faller
Träden så vackra
Och ån gör kristaller
/JB
Förra veckan blev en riktig lovvecka
Ingen pulka, men skogen, flera utedagar, träffat goa vänner
och så har vi åkt skridskor!!
Alla 3 barnen åkte mer eller mindre på sina små skridskor.
Jätteduktiga!
Jag har knappt städat nånting, myst med barnen,
mannen och spelat sällskapsspel. Sovit länge på morgnarna!
Nu är lovet slut dessvärre, nu blir det ställa klockan igen,
få iväg min lilla 6åring och lite ordning och reda i hemmet
och vardagen förhoppningsvis.
Framför oss har vi terminen då min man ska bli
funktionerlig och frisk, och den sista terminen
med vår dotter hemma innan förskoleklass.
Ser på det med både glädje och sorg, men mest spänning!
Nu ska här bättras på många fronter!
Moster Lydia med våra 3.
Nytt år, nya möjligheter!
Vad sägs om en mer förstående fru,
en tålmodigare och lugnare mamma,
Mer ordning, mindre städande,
Mer lyhördhet, mer läsa för barnen
och mer utetid tillsammans.
Idag satsade vi på det sistnämnda.
Min yngsta syster är hemma från Rumänien
över jul och följde med mej och barnen ut i
skogen i över 4 timmar.
Härligt, uppfriskande och roligt, men också så
mysigt att komma hem..
Värme, äta gott och nöjda barn.
Min älskling fick lugn och ro här hemma
efter en mysig, lugn, intensiv och rolig julledighet.
Som tyvärr var lite mer än hans rygg klarade av,
men han återhämtar sej snabbare nu.
Tack alla kära släktingar och vänner för
fantastiska dagar och alla fina hälsningar.
Allt gott inför kommande tider!
De små är så lyckliga!
Vad härligt det är, att höra barnens underbara skratt,
och jag behöver inte ens vara där, i trädgården.
För de har snön, den mjuka, vita, formbara oändliga leksaken.
Tack Gud för snön!
Som förgyller naturen, lyser upp vår värld
och skapar underhållning för flera timmar.
